Knivrecension MCusta MC24C

- Den perfekta fickkniven del 23 

Den här modellen är knappast ny på marknaden utan har funnits i mer än tio år och ingår i MCustas "bas-sortiment". Det som fångade mitt öga och intresse en gång i tiden var de eleganta linjerna, de väl utvalda materialen och ryktet om god japansk kvalitet. Jag var redan bekant med ett flertal knivar från Seki-City som Fällkniven och flera Spydercomodeller som görs där och jag har haft förmånen att hantera knivar från MCustas köksknivssortiment vid ett flertal tillfällen.

På önskelistan över märken som produceras i området finns även knivar från såväl Al-Mar som Moki. Seki-City är lite slarvigt uttryckt Japans motsvarighet till Eskilstuna, Solingen, Sheffield, Maniago, Taichung, Thiers eller andra kända centrum för knivtillverkning. 

Mcusta MC24R

Knivarna finns i ett flertal varianter med eller utan damasksmidda blad och med handtag i micarta, corian och olika träslag som "rosewood", ebenholz, cocobolo och kvittenträ. Charmen med trä är att det ger ett eget uttryck och djup då inte ett trästycke är ett annat lik i ådring och mönster. 

Eftersom jag var på jakt efter en sober och elegant kniv med personlighet så fick det bli trä i handtaget även om svart micarta eller vit corian med mörkt kontrasterande damaststål också var lockande kombinationer. Jag valde även ett standardblad för att följa tanken om enkelhet. 

"Machine custom", japansk hantverkstradition parat med modern tillverkningseknik

  

Första intrycket var gott då kniven kommer i en tämligen välgjord papplåda och vid första anblick såg den precis så fin ut som jag förväntat mig. Andra intrycket var däremot betydligt sämre. Jag återkommer till varför.

Blad

Den här kniven är försedd med ett tämligen spetsigt droppointblad med en markerad falskegg på toppen som sträcker sig större delen av bladets längd. Bladet avslutas med en riktigt vass spets. Inte den nåludd som återfinns på en Leek exempelvis men ytterst kapabel och troligen något mer hållbar vilket är tacknämligt. Ytbehandlingen på bladet är en välgjord satinfinish som skänker glans och lyster åt kniven särskilt när ljuset återspeglas i slipningen och falskeggen.

Ett elegant blad i VG10-stål

Bladlängden ligger på runt åtta och en halv centimeter och eggen är nästan lika lång vilket är något jag uppskattar. Tumpinnarna agerar även bladstopp så de är placerade så nära handtaget som det bara är möjligt och är därför inte i vägen vid genomgående skär. Sen kunde det faktiskt fått plats några millimeter blad till i handtaget för att nyttja utrymmet maximalt. Jag ser gärna att ration mellan blad och handtag på en fällkniv närmar sig 1:1 så mycket som möjligt. 

Bladstålet är det för japantillverkade knivar vanliga VG-10 från Hitachi. Det är ett stål jag verkligen tycker om och har arbetat mycket med då det återfinns som eggstål i flera av mina köksknivar från bland andra Hattori och Shiki. Det tar en egg lätt, blir riktigt vasst och är tämligen rosttrögt även om jag inte skulle lämna det med citronsaft på över natten.  

Slipningen på den här MCusta-kniven tillhör egentligen ingen av mina favoritet - en tämligen låg skålslipning. Det brukar innebära vissa problem som kilformad profil på bladet och markant skuldra vid övergång från slipfas till flatsida vilket bidrar till sämre skäregenskaper särskilt vid genomgående skär i fibrösa material. Men här har man räddat funktionen på ett förnämligt vis. Dels är sekundäreggen gjord med mycket stor radie vilket gör att den närmast känns flatslipad när man drar med fingrarna över den. Sen är övergången från slipfas till sida mjukt rundad och saknar därmed kant. Ännu viktigare är att godstjockleken ligger på under tre millimeter. Lägg därtill att bladet har lite gods bakom eggen och att hela bladet i princip är taperat och du har en kniv som skär utmärkt i de flesta material. 

Sen kan tilläggas att den här kniven utan tvekan har en av de vassaste fabrikseggar jag stött på. Kniven rakar hår med lätthet.  

Handtag

Konstruktionen består av en vanlig öppen ram baserad på liners i stål. De är monterade med tre distanser förutom pivotskruven där en fungerar som bladstopp när kniven är hopfälld. I utfällt läge är det tumpinnarna som fyller den funktionen.

Ett handtag med formade skollor av cocobolo

Ramen är inte urborrad på något vis men trots det är kniven tämligen lätt med sina 88 gram. Men det är klart att här finns lite vikt att spara om man så önskar. Men det kan tilläggas att kniven är välbalanserad och i nuvarande konfiguration återfinns balanspunkten precis där den skall - vid urtaget för pekfingret vilket gör kniven smidig och snabb i handen. 

Kniven går att demontera om så önskas. Lite avvikande är att huvudet på den justerbara pivotskruven är av enkel spårmejsel-typ. En lösning som annars hittas på så skilda märken som EKA och Emerson.

Skollorna är av trä och mycket fint arbetade när det kommer till profilering, ytbehandling och inte minst passning mot ramen. Träslaget är i det här fallet cocobolo. Jag har läst på MCustas hemsida att de planerar att byta till andra träslag för att det är svårt att få tag i just det materialet av tillräckligt hög kvalitet. Hädanefter lär det bli "Indian Rosewood" som dominerar vilket lär vara någon form av jakarandaliknande träslag misstänker jag. Personligen föredrar jag den grövre ådringen på cocobolon. 

Konstruktion med ram i stål och som är öppen i ryggen

Modellbetäckningen "MC24" Står för att det här är modellen med något tjockare handtag och utan clip. Det finns även en tunnare "MC14" där handtaget är slankare, något mindre format och den är även försedd med ett clip.

Utförandet på trädetaljerna är exceptionellt välgjorda men det finns några småmissar på finishen för övrigt. En av dem är att kanterna på pivotskruven helt enkelt är lite vass och kan i vissa vinklar kännas. Jag ämnar montera bort den och åtgärda problemet. Sen är insidan på stålramen förvisso både snyggt polerad och något rundad men inte tillräckligt. Det kan fortfarande kännas om man drar fingret längs med ryggen på kniven. Har man en öppen konstruktion på ett knivhandtag är det viktigt att insidorna rundas rejält för att man inte skall känna dem i handens mjukdelar när kniven greppas hårt. 

En av få missar - den lätt utstickande kanten på pivotskruven är tämligen vass

Annars är handtaget riktigt bekvämt trots sin form får jag väl säga då jag egentligen föredrar slätare handtag. Men i det här fallet fungerar fingerurtagen väl i de olika grepp som kan vara aktuella och särskilt i fattningar i nypan och andra som passar för småarbeten vilket defintivt är vad den här kniven kommer att användas till. 

Kniven har ett mycket litet hål för fånglina. På den här kniven känns det mest överflödigt.

Öppning och lås

Bladet löper på något för prisklassen så ovanligt som glidbussningar i teflon. De är emellertid en specialvariant med smörjkanaler vilket inte är vanligt. Det gör att knivar från MCusta är kända för att vara extremt mjuka i gången. 

En mycket lättåtkomlig och välfungerande tumknopp. Den sitter även exemplariskt långt in på bladet

Men det var verkligen inte det här exemplaret inledningsvis. Jag trodde först att det var något fel på kniven. Den hade en mycket kärv närmast grusig känsla vid öppning och var inte i närheten av att glida någonstans. Bladet var till och med trögt att öppna. Jag släppte därför något på pivotskruven för att se om det skulle hjälpa, men icke.  

Den usla känslan förstärktes av att låset var segt att släppa. "Lock-stick" på en linerlock i stål!? Aldrig hört talas om det fenomenet tidigare, inte ens på mina billigaste kinesiska knivar. Det var inte den känsla jag förväntade från ett knivmärke känt för sin precision i tillverkningen och goda kvalitetskontroll. 

Men sen tänkte jag efter lite och hällde i en droppe olja och vips - förvandlingen var fullständig! Kniven blev precis så mjuk som det talas om och alla tendenser till kärvande lås försvann omedelbart. Uppenbarligen är det här en kniv som behöver smörjas från stund till annan. Numera är kniven en "freedropper", det vill säga bladet faller in av sin egen tyngd när låsarmen släpps så en viss försiktighet bör iakttas vid hantering. 

Kniven låser med hela låsarmens bredd vilket gör den robust

Efter det spa-badet kan konstateras att kniven låser oerhört bastant. Inte minsta tendens till glapp eller spel i bladet och låsarmen är lätt att släppa. För att underlätta åtkomst har den försetts med de enda räfflor som återfinns på kniven. De fungerar väl även om jag personligen kunde undvarat även dem. 

Bladet öppnas med dubbelsidiga tumknoppar som är relativt lättåtkomliga och med dem kan man företrädesevis smyga fram bladet stilla och kontrollerat. Vill man kan man emellertid med lätthet snärta fram bladet med tummen. Det passar sig dock inte på den här typen av kniv enligt mig. 

Att bära

Något överraskad blev jag faktiskt då jag helt missat att modellen "MC24" till skillnad från "MC14" saknar clip. Den sistnämnda är försedd tunnare skollor med grundare fingerurtag och som sagt andra möjligheter för fickan. Det var nog den jag sett på bilder när jag tänker efter. 

"MC24" levereras med ett något opassande fodral i nylon

Istället levereras den här kniven med ett fodral. Det är gjort i svart nylon med fäste för såväl horisontellt som vertikalt bältesbärande. Materialen känns väl sådär men känslan förhöjs av en en sydd läderlogga. Däremot tycker jag inte det passar med stilen på kniven för övrigt. Det borde i så fall varit ett tunnare läderfodral. Jag kommer troligtvis aldrig att använda det. 

Eftersom kniven är lätt och mäter runt decimetern i strumplästen får den istället glida ned i en ledig ficka. Nackdelen med det och de fina träskollorna är att den knappast kan samsas där med något annat utan att bli repig. Patina i all ära men jag vill inte misshandla kniven ihop med nycklar eller annat.

Sammanfattningsvis

Ibland ligger det mycket i ett namn och "MCusta" är ett talande exempel då det utläses "Machine Custom". Det är kopplat till att det handlar om knivar som monteras, finjusteras och poleras för hand men att vägen dit inkluderar att alla metalldelar är utskurna med laser eller CNC-frästa istället för att stansas ut som på enklare knivar. Det är en synergi mellan klassiskt japanskt hantverkstänkande och moderna industrimetoder.

En angenäm bekantskap

Efter att ha fått sin droppe olja är kniven precis så mjuk och behaglig i gången och låset som precisionen i tillverkningen tillåter och som ryktet gör gällande. 

Bladet är närmast perfekt utfört vad gäller slipning och polering. Det sitter även helt centrerad i handtaget i infällt läge. Överlag är det en mycket välbyggd kniv. 

Det blir tämligen uppenbart att det finns en viss distans mellan den japanska och amerikanska marknaden vilket jag i det här fallet tycker är befriande. Annars hade den här kniven haft bussningar i fosforbrons alternativt försetts med kullager, haft en urborrad lättad ram och hela handtaget hade varit nedlusat med "jimpings" på både blad och handtag för ökad friktion. Det finns en viss likriktning i hur knivar byggs helt enkelt. Den slipper man här. Mer tradition och något mindre trender även om formspråket på den här kniven är allt annat än traditionellt.  

Det här är en kniv jag rekommenderar till dem som vill ha en fickkniv med stil och finess försedd med ett ruskigt vasst blad. Köp den inte däremot om du vill ha en kniv att bända upp färgburkar i jobbet med. 

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt:  88 g
Bladlängd: 85,7 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: VG-10, HRC60
Handtag: Cocobolo över liners i stål
Lås: Linerlock

Producerad av: MCusta, tillverkad i Japan


/ J - besöker den uppåtgående solens land

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knivrecension Spyderco C65CF "Lum Chinese" Nishijin

- Designersamarbeten IX, Lum 

Dagens presentationsobjekt skiljer sig markant från "Code 4" som var förra veckans kniv. En annan stil och ett annat formspråk. The Beast and the Beauty.

Lum Chinese är en modell som funnits med under många år i Spydercokatalogerna i olika utföranden och varianter varav de flesta är tagna ur produktion sen en tid tillbaks. Men förra året återinfördes en specialutgåva av ursprungsmodellen den här gången med glasfiberhandtag*.

Spyderco Chinese tillhör en av de där knivarna jag alltid velat ha i samlingen men inte skaffat tidigare. Det är något med de bedrägligt enkla linjerna som tilltalar mig. Hela kniven är en enda lång svepande kurva i såväl öppet som stängt läge. Hela designen känns därför sofistikerat balanserad.

Spyderco Lum Chinese med Nishijin-handtag

Just den här versionen är försedd med en speciell variant av glasfiberskollor som ger ett tredimensionellt djup i mönstret vilket ser ut att ändras beroende på hur ljuset reflekteras i det. Mycket intrikat effekt, mer om den senare. 

Kulturmöte målat med svepande linjer

Bob Lum som står bakom den här knivdesignen var känd för just den här typen av "öst möter väst"-knivar. Konstverk målade i enkla penseldrag. Dessvärre gick han bort 2007 så några nya knivar lär inte dyka upp. Men förutom Chinese har han designat "Lum Tanto" som både fällkniv och fastbladare åt Spyderco. Det finns även ett par modeller; Hunter och Encounter formgivna av honom att köpa via Japanese Knife Direct och förstås några Benchmademodeller för den som gillar hans knivar.

Blad

Till och med för att vara en Spyderco är det här bladet ovanligt lövformat. Inspirationen till det hämtade Lum från klassiska kinesiska knivmönster. Formen ger ett brett blad med kapabel spets som egentligen inte är långt borta från en kökskniv. En tydlig men liten falskegg på ryggen lättar bladet något men är framförallt en estetisk detalj som ger en extra dimension till den enkla formen.

Själva definitionen av ett lövformat blad

Bladet är fullt flatslipat från en godstjocklek på endast tre millimeter. Det ger tunt stål bakom eggen vilket gör att kniven skär ruskigt bra.

En falskegg längs större delen av bladryggen förstärker linjerna

Stålet är japanska VG-10 som är ett stål som ursprungligen togs fram för att användas till sekatörer och köksknivar vilket märks. Det är motståndskraftigt mot rost, lättslipat och tar en egg bra. Det är ett av mina favoritstål. Och apropå det så kom kniven mycket vass på sedvanligt Spydercovis. Det är en av orsakerna till att jag gillar dem som märke. En konsekvent god kvalitetskontroll där riktigt bra fabriksegg är en del av konceptet. Det kan tyckas simpelt men förvånansvärt många tillverkare fallerar på det området.

Handtag

Inledningsvis kanske det skall betonas att materialet i skollorna är glasfiber och inte kolfiber vilket ibland är ett missförstånd som kringgärdar den här utgåvan av Lum Chinese har jag noterat i diverse texter på nätet.

Nishijin glasfiberskollor

Nishijin är en namnet på en gammal japansk vävteknik som här använts på glasfiber vilket ger ett speciellt cirkulärt mönster som påminner om virvlar. Det ger ett tredimensionellt intryck av väven som är fascinerande. Det är lätt att komma på sig med att sitta och titta på handtaget långa stunder och luta det i olika vinklar för att få effekten att framträda. Färgen är svart och grå men i visst ljus kan det se nästan blå ut och i annat mer silvrig. Det är en del av charmen med materialet.

Bolstren är skruvade på en ram av stål som är urborrad för att bli så lätt som möjligt. Det och materialet i skollorna samt bladets slipning hjälper till att hålla ned vikten till blygsamma 86 g vilket inte är tungt för en fullvuxen fickkniv. Konstruktionen på handtaget är annars en klassiskt öppen dito med två distanser i ryggen förutom pivotskruven och ett rör som fungerar som fånglinehål. 

Det råder inga större tvivel om att handtaget liksom övriga kniven är konstruerad med estetiska hänsyn tagna men trots detta är handtaget tämligen bekvämt även om det finns bättre. Vad som är bra är att det är ytterst neutralt vilket gör att kniven passar de flesta handstorlekar och möjliggör många olika greppvarianter. Men det är inget jag rekommenderar för tyngre arbeten. Till det är det alldeles för tunt. 

För den som söker efter hög friktion, parerskydd, tumramper, urtag för fingrarna eller dylikt finns bättre alternativ. Handtaget är tämligen halt och det är inget jag skulle ta med på fisketuren, jakten eller som "bushcraft"-kniv. Det är rätt uttalat en mer sofistikerad kniv för fickan, en "gentlemens knife" om man så vill. 

Öppning och lås

Eftersom det är en Spyderco öppnas den med ett hål som i det här fallet är i 12mm-utförande. Det kan nås från både vänster och höger sida men är delvis täckt av låsarmen om man är vänsterhänt.

Ett öga med 12 mm diameter står för öppningen. Det är något skymt för den vänsterhänte

Låset är ett väl utfört exempel på en Walker linerlock. Spyderco är ett av få märken som nämner upphovsmannen när de använder låskonstruktionen. Äras den som äras bör!

Den har en relativt tunn låsarm som dock fungerar perfekt. Låser stabilt och säkert varje gång med en förtroendeingivande högt "klack". Bra spänst i låsarmen men ändå lätt att släppa tack vare det frikostiga urtaget handtagssidan för ändamålet. Kraftigare än så här behövs inte givet att kniven används på rätt sätt. En kraftigt vridande rörelse kan få många linerlocks och tunnare knivar att ge sig. Så skall man gräva ur spetsen efter att den begravts i en trädstam bör man ha en annan form av kniv.  

Linerlock

Lum Chinese är oerhört mjuk och len att fälla ut. Inget av den "grusiga" känsla som kan finnas i en del knivar återfinns här. Detta trots att det är nylon i glidlagren och inte brons som står för friktionsreduktionen. Men de verkar kunna det där japanerna med tanke på att fler Sekibaserade företag som MCusta använder sig av samma teknik med gott resultat.  

Att bära

Det här är tillsammans med Benchmade 943 en av de mest lättburna knivarna i den här storleken jag äger. Kniven väger inte mer än 86 gram, har extremt mjuka sidor och inga vassa kanter. Faktum är att knivens konturer hopfälld påminner om bladets form utfälld. Ett mjukt löv. Förutom att den är lätt är den också mycket tunn. Det enda som talar emot den är det faktum att den är bred vilket följer med bladformen och öppningshålet.

Men sammantaget är det här en kniv du kan stoppa i fickan och glömma bort att den finns där som det brukar heta i recensioner. Det är dock sant i det här fallet.

Tämligen traditionellt Spydercoclip - men det fungerar

Clipet är ett av Spydercos standardclip och fungerar med sedvanlig effektivitet, det var trots allt de som kom på idén. Det sitter inte särskilt djupt och det sticker därför upp en bra bit kniv ur fickan vilket jag inte är helt förtjust i. Spänsten i clipet är bra men materialet i handtaget så polerat att kniven nästan vill glida ur fickan ändå så lite försiktighet är på sin plats så man inte förlorar sin ögonsten. 

Clipet är för ovanlighets skull inte flyttbart vänster/höger utan enbart upp eller ned på höger sida. Det är lika bra det med tanke på att glasfiber inte är ett material som är helt lätt att borra i. Fler hål hade nog riskerat att förstöra den fina ytan.

Sen kan jag tycka att det hade varit snyggare med ett lätt krökt clip som följt formen på handtaget likt lösningen som CS har med höger/vänsterclip.

Sammanfattningsvis

Byggkvalitet och passform är som vanligt med Spyderco och särskilt de finare modellerna i stort sett oklanderlig. Det som missats lite på den här kniven är att bladet är aningen ocentrerat. Något som dock inte är helt ovanligt på linerlocks i största allmänhet eftersom kraften från låsarmen trycker på bladet i stängt läge. Är då glidlagren i nylon och inte av tillräckligt stor diameter så kan bladet flyttas en smula åt sidan. Det är nog det som spökar i det här fallet. Det är dock inte så mycket så det stör och definitivt inte i närheten av att skrapa i ramen.

Kniven är välbalanserad och som med de flesta knivar från Spyderco så ligger balanspunkten strax bakom pivotskruven vilket ger en kniv som känns "snabb" i handen vilket gör den lätt att arbeta med. 

Spyderco Lum Chinese - en favorit!

Det här måste vara en av de vackraste knivarna som Spyderco överhuvudtaget tillverkat. En kniv som är nästan lika snygg hopfälld som utfälld. Enkla rena linjer med en tvist i materialvalet. En kombination som ger en utomordentligt elegant fickkniv. Det är intressant att se hur ett materialval kan transformera en kniv från något vardagsenkelt till närmast ett smycke. Som ytterligare exempel på det fenomenet kan EKAs variation på 88an med masurbjörk istället för bubinga tjäna. Det är för övrigt en kniv jag bara måste ha förr eller senare.

För den som söker en utpräglad arbetskniv råder jag att titta på andra modeller än Lum Chinese, därtill är kniven för smäcker och handtaget för halt och spolformat. Det är ingen kniv för grova arbetsuppgifter och hårda tag helt enkelt. Möjligen kan storebror med grövre dimensioner och G-10 i handtaget vara mer aktuellt i det fallet. Dock har jag aldrig hållt i den versionen så det kan jag inte uttala mig om.   

Den är däremot ett utmärkt alternativ för den som söker en fällkniv med ett distinkt formspråk där materialvalet i handtaget parat med en unik bladform gör den till något utöver det vanliga. Att den därtill har ett bra och välgjort lås, kompetent stål och eminenta vinklar vilket ger goda skäregenskaper kanske får ses som grädde på moset. I vilket fall som helst blir resultatet en personlig och trevlig fickkniv som inte skäms för sig i de flesta sammanhang. 

Specifikation:

Längd utfälld: 183 mm
Vikt: 86 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: Glasfiber, Nishijin
Lås: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki-City Japan

Mer information hittar du på Spydercos hemsida här!


/ J - leta i fickan och du skola finna

* Samtidigt började även en extra stor variant med G10-handtag tillverkas.