Nytt från Karesuandokniven

Namnet till trots är det faktiskt ingen kniv som är aktuell den här gången. Karesuandokniven har ett brett sortiment av produkter för friluftsliv som förutom knivar även inkluderar knivsatser, kåsor, tändstål och inte minst yxor! 

Just de här yxorna kallade Metsämies är nya i sortimentet för 2022 och sorterar under Karesuandoknivens avdelning för skogsyxor. Det vill säga små smidiga verktyg som är lätta att bära med sig vid camping, jakt och fisketurer, kajaking och annat friluftsliv. Även om de just för jakt har ett specifikt yxsortiment för det ändamålet. 

Karesuandokniven Metsämies 

Nytt för i år är även att yxorna kan fås i set med matchande eldstål och ett diamantbryne och ett bältesfodral att bära setet i.  

Setet inkluderar yxa, tändstål och ett dubbelsidigt diamantbryne samt fodral 

Den här yxan kan fås i två storlekar. Den större har fått namnet XL men då skall tas i beaktande att det är ställt i relation till kategorin bältesyxor och den här mindre Metsämies Hätä som endast är 23 cm lång med en totalvikt på 350 gram. Förvisso ger måtten vissa begränsningar vad gäller huggkapacitet men i gengäld är yxan mycket lätt att bära med sig vilket är själva poängen.  

Det underlättas dessutom ännu mer av det smidiga fodralet med bälteshälla. I det finns även separata hölster för det i setet inkluderade diamantbrynet och eldstålet. Önskas enbart yxa kan den förstås köpas separat. 

Yxhuvudet är av rostfritt stål med svart beläggning och handtaget är handskuret ur en bit rödbok och ändknappen är gjord av älghorn. 

Jag måste säga att jag verkligen ser fram emot att få testa den här yxan både i skog och mark och här hemma. Närmast till hands ligger trimning av ett par rejäla bitar björk som skall agera mål vid knivkastning. Redan där kan den här lilla yxan få bekänna färg!

Karesuandokniven

/ J - yxar till tillvaron

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Lionsteel M2M

Old dogs should apparently be able to learn to sit. This should mean that even old knife buyers should learn to be able to translate printed measurements into reality. Sometimes I lack in that department. By that, I mean that this knife, M2M from Lionsteel was significantly much smaller than I thought! This is despite the fact that I certainly read the specifications.

Now, in this case, it's not a bad trait. On the contrary, it was love at first sight. There are so many things that have been done right with this knife and that can be detected even after holding the knife for a few moments.

The Lionsteel M2M comes with a sturdy leather sheath which includes an extremely flexible carrying system

M390 steel is found in the blade and the handle is made of well-shaped Micarta

This knife is a development of an already existing knife in Lionsteel's program unsurprisingly called M2. It is also their smallest fixed blade developed in connection with the MCKF forum to provide a small and compact knife for outdoor use.

But the extra M in the name is important in this case because a lot has happened between the two models. In principle, the entire knife has been overhauled. The handle is longer and with a more advanced design, the blade has upgraded steel, and not least the sheath is completely different from the original.

A (probably) very good knife is now excellent! But before I state it, the knife must of course be used first. But we're talking about M390 steel, which means it will not get much better on that front. In addition, an extremely good handle and a sheath in heavy leather that can be attached or worn almost anywhere, including on combat packs, backpacks, belts, or how you now feel about transporting your tool. This is made possible by two detachable leather straps that can also be angled as needed. A very flexible carrying system.

As I said, the steel has been upgraded and the handle, which I certainly do not know how it was before, is now a pure joy to hold. I will return with more reports about this little knife and not least a review!

/ J - surprised

#knivesandbikes #knivigtvarre

Att tillverka knivfodral, del 5 De praktiska momenten

Då var det dags för själva arbetet eller åtminstone den delen som syns mest. Det kan dock tilläggas att riktigt så här stringent har jag inte varit. Jag började med tillskärning och det jag kunde göra så fort de första verktygen anlänt. Därefter insågs att den ordern behövde kompletteras med några saker. Sedan har jag skrivit parallellt med det. 

Men nu skrider vi till verket!

Tillskärning

Att skära ut en bit läder i rätt form skall väl inte vara så svårt? Det kanske man kan förledas att tro men jag insåg tidigt att det finns flera nybörjarfällor att falla i. Några av dem går att undvika andra måste man nog dessvärre träna på för att slippa. En sådan är hur mycket marginal som skall ges till de linjer man faktiskt ritat. Här visade det sig att jag både åstadkom för mycket och för lite och allt däremellan. För mycket läder är förstås att föredra då det kan trimmas eller slipas bort. Men att slipa läder helt rakt för hand med sandpapper visade sig vara något svårare än jag trott. 

Men första steget var att hålla kniven rakt i relation till lädret. Vinklas kniven det minsta inåt eller utåt, bort från de önskvärda 90 graderna så blir de olika delarna inte parallella med varandra när de sedan sätts samman. Det hände förstås. 

Att skära rakt kan vara svårare än det ser ut visade det sig

Det andra lärdomen är att det inte är helt lätt att följa linjer med en kniv i tjockt läder. Det är förstås en ren träningssak. Särskilt som jag snabbt lärde mig att linjerna blir mycket snyggare om man är djärv och vågar dra en kurva i ett långt svep. Missar man i det stadiet är det dock kört, särskilt som jag inte hade extra läder att tillgå. Inte i den tjockare varianten i alla fall.

Men till slut så hade jag mina grunddelar bestående av en baksida i tjockare läder (3 mm), ett mellanlägg i samma dimension och en framsida i tunnare 2,3 mm läder. Därtill en liten platta som skulle agera bältesfäste, även den i det tunnare materialet. 

Limning

Sedan skall de olika delarna sammanfogas. Innan jag gjorde det "torrtestade" jag dem för att se att de var någorlunda i samma härad vad gällde storlek och att en kniv fick plats på rätt ställe. Lite krokigare än jag tänkt mig blev det men jag trodde det skulle gå att slipa till. 

För att få limmet att fästa är det viktigt att ha en bra yta. Men eftersom det i det här fallet var köttsidan på lädret som stod för tre av dem behövdes de inte skrapas eller slipas. Den fjärde, skinnsidan på mellanlägget ruggade jag upp med lite sandpapper och rispade med en knivspets i syfte att ge limmet mer kontaktyta. 

Därefter applicerades limmet tämligen noga. Dels ville jag inte få lim på den yta där kniven skall befinna sig men heller inte på utsidan. Det är troligen ännu viktigare om man färgar sitt läder själv. Men i det här fallet övar jag inför framtiden och jag har fått uppfattningen att lim på fel ställe förstör infärgningsarbetet.

Innan någon får panik kan sägas att läderbiten som klämmorna sitter emot är en skräpbit

Här visade sig nybörjartakterna. Jag insåg inte HUR snabbt kontaktlim som använts efter alla konsten regler faktiskt fäster. I alla fall den här sorten. Därför hände två saker. Fodralet limmades lite snett vilket var något jag aldrig riktigt fick bort. Inte ens i när det var färdigt. Det andra var att den lite krokiga del som skurtis på insidan satt snett så kniven endast med svårighet kunde föras in i det därför avsedda utrymmet. Den biten trimmades därför med en kniv och sandpapprades till dess att bladet löpte fritt. Onödigt arbete men bättre för mycket än för lite i det här fallet. Det sista misstaget gick i alla fall att rätta till tämligen enkelt.   

Slipning av kanter

Nu när fodralet satt ihop gick det att slipa kanterna. Här blev det uppenbart att lite mer marginal hade behövts på något ställe i syfte att jämna till de gropar som fanns. För att verkligen få kanterna helt släta hade det behövs mer läder och kanske en bandslip. Inte för att det inte går att slipa för hand utanför att nya ojämnheter lätt uppstår när man gör det. I alla fall för mig. Ytterligare en träningssak. Sedan använde jag för grovt sandpapper eller rättare sagt, det borde kompletterats med finare dito. Det skall göras på nästa fodral.  

Håltagning 

Inom det här området finns det lite olika skolor. Dels kan man markera avstånden mellan hålen med ett markeringshjul och dels kan man använda gaffeljärn om man har sådana. Ja, andra metoder finns förstås, du kan använda en passare också. Därefter kan hålen göras med sylar, borr eller vad du känner för. I mitt fall använda jag mina gaffeljärn. De klarar dock inte att gå igenom alla lager och de är behäftade med ytterligare en begränsning. De fastnar gärna i materialet. Och då menar jag inte lite! Lädret sluter sig kring skären och sen sitter de där, riktigt hårt. Därför slog jag bara igenom det första lagret varpå arbetet slutfördes med syl. 

Eftersom lädret putar ut där genomslaget sker bearbetades hålen från båda hållen och jag snurrade sylen rejält för att polera kanterna på hålen något. Sedan insåg jag tämligen kvickt att eftersom hålen sluter sig igen behöver de vidgas mer än en gång varav den sista precis innan själva sömnaden. Annars är det ett önskvärt beteende då det gör att lädret klämmer åt riktigt bra kring sömmen. 

Sömnad

Det tog någon dag extra innan jag vågade ge mig på det här momentet av den enkla anledningen att jag inte kunde sy! Därför övades först sadelsöm på några skräpbitar skinn. Nackdelen insåg jag senare var att testet genomfördes med en annan tråd än den jag sedan använde. Därför insåg jag inte hur små stygn det faktiskt blir med kombinationen av 4 mm gaffeljärn för hålen och en 1 mm tjock tråd. Hållbart så det räcker till och blir över blir det men det kanske hade blivit snyggare med något längre stygn? Jag testade därför med att använda vartannat hål istället. Men det såg mest ut som om någon haft bråttom och ville avsluta fodralet så fort som möjligt. Dessutom såg det ojämnt ut. Inte det resultatet jag önskade. Nä, varje hål fick det bli. 

Ett annan fråga är om man skall sy med "raka" stygn och därmed inte göra någon ögla/loop kring nålen innan man drar åt alternativt göra det. I det senare fallet åstadkoms en liten knut på varje stygn som låser sömmen inne i hålet. Mycket hållbart men måste genomföras konsekvent för att inte sömmen skall bli krokig eller luta. 

Jag hade läste mig till att det behövdes ca sex gånger längden på det man skall sy i trådväg. Eller ja, det beror förstås på materialens tjockleken samt stygntätheten. Men i det här fallet verkade det vara adekvat även om jag drog till med sju för att vara på den säkra sidan. Det var innan jag insåg att det inte är så farligt att skarva en sömn som jag trodde. Men jag föredrog att ha en tråd som räcker till hela sömmen. 

Fäste gjorde jag med ett bakåtstygn. Kanske det hade behövts fler för ökad styrka längst upp där kniven sätts i och dras vilket orsaker slitage. Men med den här designen skall det in ett par stadiga skruvar där också vilket markant ökar hållbarheten. I en design med enbart söm hade jag gjort tre dubbelstygn istället. 

Själva sömnaden gick sedan mer smärtfritt än befarat. Visst var det lite meckigt i början med de långa trådarna som gärna ville trassla in sig allt som fanns omkring inklusive det skruvstäd som fick agera hållare. 

Ett gammalt skruvstäd fick agera improviserad stitching pony

Tämligen snart insågs nämligen att det skulle vara lättare att sy med två nålar om jag slapp hålla i lädret också. Istället för att tillverka en "stitching pony" som liknar en täljhäst fast mindre så användes ett gammalt, sanerat, skruvstäd. För att inte skada lädret satte jag ett par korkskivor emellan käftarna och fodralet. Skruvstädet gjorde det också enklare att använda sylen. Hålen behövdes nämligen vidgas rejält innan nålarna kunde gå igenom. Trots det fick jag ta hjälp av en tång från stund till annan. 

Fasning av kanter

Vid det här stadiet börjar det likna något och när fodralet nu satt ihop var det dags att fasa kanterna. Här hade jag fått vänta någon dag för att vänta på ett paket innhållande ett nytt kantjärn samt skruvar och nitar. Det järn som följt med i mitt kit från eBay var av storlek No 1 (1 mm) vilket enbart fungerar till riktigt tunt läder har jag nu lärt mig. Nu har jag även ett kantjärn av storlek No 2 av bättre kvalitet. Den fungerar utmärkt och med den fasades alla kanter på fodralet, fram- och baksida samt insida av öppningen. 

Våtformning

Eftersom sidostycket/mellanlägget är tunnare än kniven behövde framsidan våtformas. Kniven är 6 mm tjock och lädret är bara lite drygt 3 mm så den diskrepensen behövde korrigeras. Dessutom blev det rätt snyggt när man kan se konstrasten av bladet på framsidan. Tillvägagångssättet var enkelt. Först blöttes lädret och därefter stoppades kniven in i fodralet. Noga inlindad i plastfolie kan tilläggas. Kastknivar är inte det minsta rostfria och ett dygn i fuktigt läder hade tagit sin tribut av metallen. 

Därefter knådades lädret i form först med fingrarna och sedan med handtaget till min lädersyl som har en rundad form. När lädret den proceduren kändes färdig fick lädret torka något dygn eller så. 

Håltagning för nitar/skruvar

När fodralet väl sitter ihop ordentligt kan man fundera på att göra hål i det. I det här fallet fyra stycken. Det blev inte helt lätt skulle de visa sig. Hålen måste befinna sig på ett visst avstånd men de markeringar som överförts från mallen visade sig inte vara helt adekvata längre nu när fodralet slipats och sytts. Dessutom var slutresultatet inte helt symmetriskt som sagt. Därför krävdes att skruvhuvudena placerades med ögonmått. 

Håltänger av det här slaget är uppenbarligen anpassade för tunnare läder

Istället nyttjades det här verktyget

Efter mycket möda åstadkoms fyra hål

Själva håltagningen visade sig bli komplicerad och lärde mig att huggpipor skall införskaffas. Först försökte jag med den håltång vi hade. Det gav resultatet att endera var det en mycket klen revolvertång eller har jag bra tryck i nyporna för jag lyckades vika ihop den. Därefter övergicks det till den i kitet medföljande skruvstansen. Den visade sig utmärkt för tunt läder och inte alls fungera bra i så här tjockt material. Utsidan fastnade i hålet på grund av friktionen. Resultatet blev att istället för att skära med en borrande rörelse så lossnade spetsarna från handtaget och satt fast i lädret. Med mycket våld, en smula tålamod och assistans av en lädersyl blev det till slut fyra hål. Men tillvägagångssättet lämnade mycket övrigt att önska. 

Tillverkning av hälla

Kommen så här långt insåg jag att fodralet ändrat form så mycket att den läderbit som var tänkt som hälla inte alls passade längre. Först försökte jag få den ursprungliga att fungera men det visade sig lönlöst. Därför användes en bit overheadplast till att åstadkomma en ny mall direkt avritad från fodralet för att göra en ny.

Gör om, gör rätt. En ny hälla fick göras

Den nya läderbiten fick samma behandling som resten av fodralet, det vill säga efter att skurit ut den så sandpapprades sidorna något och sedan fasades lädret på både ut- och insida. Det senare för att det skall bli enklare att trä igenom ett bälte. 

Färgning och ytbehandling av kanter

Nu var delarna klara för ett annat för mig nytt moment. Eller ja, allt är ju nytt. Men målning eller snarare infärgning av läderkanter stod på programmet. För ändamålet användes narvsvärta. Den visade sig vara tämligen lätt att applicera. Men för att få högre precision än den i locket medföljande borsten kan erbjuda användes en liten färgpensel. 

För färgning av kanterna användes narvsvärta

Eftersom jag använde mig av färdigfärgat läder så uppträdde svärtan tämligen civiliserat. Det vill säga den följde och sjönk in i de ofärgade delarna lädret vilket gjorde att det var relativt lätt att hålla sig till kanterna utan att få svart färg överallt. Jag inbillar mig att det är väsentligt mycket svårare på ofärgat läder. 

I syfte att åstadkomma mer rundade kanter och sluta porerna i lädret så gicks alla delar över med en kantpolerare. Sedan kompletterades det med en smula bivax och efterpolering med en bit jeanstyg. 

Slutresultatet

Det "bidde inte en tumme" det bidde faktiskt ett knivfodral! Jag måste erkänna att jag både är  stolt och nöjd med resultatet. I sammanhanget måste det påpekas att det rör sig om färdigfärgat läder av andra sortering hanterat av en person som aldrig vare sig formgett eller tillverkat ett knivfodral eller ens arbetat i läder. Saker som tillskärning, förbehandling av läder, håltagning, sömnad, efterbearbetning av kanter med mera var tidigare rena grekiskan. Numera är det något mer begriplig rotvälska även om alla dialekter inte behärskas. 

Till slut blev det ett fodral i alla fall

En process som gav mersmak och många lärdomar

Visst är det aningen krokigt och skevt och visst finns det ett flertal detaljer som kunde och kommer att förbättras till nästa version men på det hela taget fungerar det bra. Inte minst är passformen för kniven utmärkt. Sedan kan diskuteras om det blev det fodral för "snabbdrag" som jag ursprungligen tänkt mig. För det tror jag det behövs en annan konstruktion. Jag har redan idéer för ett sådant!

Passformen och funktionen blev bra. Finishen kunde vara bättre!

Men som etyd eller övningsstycke blev det här mycket lärorikt och jag hade roligt på vägen. Med sannolikhet gränsande till visshet kan sägas att det här inte var mitt sista knivfodral!

/ J - fylld av lärdomar

Fredags-EDC XCVII

Vansinne! 

Våren kom till Småland och kriget till Europa och allt samma dag som en god vän fyllde år. Stort och smått i en osalig blandning. Vi har återigen vaknat upp till en mer osäker värld där den starke tar vad som behagas. En världsordning där internationella överenskommelser inte gäller och mänskliga rättigheter inte är vatten värda. Allt för en att en maktgalen individ med knappen på en kärnvapenarsenal har för mycket att säga till om. 

Retoriken som används känns märkligt och obehagligt bekant. Det kan bero på att den delvis är hämtad från historiens sophög. Hitler använde ungefär samma argumentation när han gick in i Tjeckoslovakien. Han skulle skydda Sudet-tyskarna. Oklart från vad då de levde i högsta välmåga. Nu använder Putin samma argument. Han ska skydda ryska medborgare hävdar han. Argumenten ekar tomma för var och en som har öron att höra med och ögon att se, tillräckligt för att öppna en historiebok och studera en karta.

Därför har vi återigen krig i Europa. Den ryska björnen har vaknat ur sin dvala och vill hävda gränser från förr. Problemet är bara att väldigt många av dagens moderna nationer skulle kunna göra detsamma, peka på svunna storhetstider. Danmark var en gång mäktigt då det bland annat inkluderade dagens Norge på 1400-talet. För att inte tala om Sverige på den tiden östersjön närmast var ett svenskt innanhav tvåhundra år senare. Men sedan har vi de som verkligen har anledning att snegla på historien för att hitta perioder då de varit stormakter. Turkiet skulle inte ha något emot att återfå det Osmanska riket för att inte tala om dagens Italien om de skulle hävda Romarrikets gränser när de var som störst eller för den delen Mongolerna. Allra mest skulle väl Britterna ha att vinna på ett sådant sätt att betrakta världen. När imperiet stod på sin topp omfattade det nästan halva världen.

Sådana tankeexperiment belyser det farliga och något löjeväckande i att resonera på det viset. Det står klart för alla och envar, förutom för Putin. Inte blir situationen mindre trygg av den, ursäkta uttrycket, jävla galningen indirekt hotade alla med kärnvapen om de "lade sig i". Eller förlåt...han sade något om en vedergällning värre än något ni upplevt i historien. 

Spyderco Shaman och Lil' Native, "Siblings"

Under tiden de här tankarna och många fler surrar i huvudet så är det även en vanlig dag. En fredag någon gång i början av 2022. Och jo, jag har knivar i fickorna. Två favoriter från Spyderco faktiskt. En stor och en liten, Shaman och Lil' Native som till och med har storleken i namnet. Två excellenta knivar även om jag föredrar den mindre om jag absolut måste välja. Jag är  nämligen inte lika stor anhängare av "Compression lock" som många andra. Jag tycker det låset är en smula fippligt och det går hårt åt fingertopparna då man måste nypa hårt för att få det att släppa. 

Ett exempel på en  mycket mycket liten tanke som samsas vid sidan om de stora. Tänker jag för stort och ofta så spricker nog huvudet. Därför smiter jag emellan med doser av normalitet som yttras genom fokus på diverse intressen däribland knivar. 

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Lionsteel M2M

Gamla hundar skall tydligen kunna lära sig sitta. Det borde betyda att även gamla knivköpare borde lära sig att kunna översätta utskrivna mått till verkligheten. Det kan jag inte alltid! Med det menar jag att den här kniven, M2M från Lionsteel var väsentligt mycket mindre än jag trott! Det trots att jag visst läst specifikationerna. 

Nu är det i det här fallet inte en dum egenskap. Tvärtom var det kärlek vid första ögonkastet. Det är så många saker som gjorts rätt med den här kniven och som kan upptäckas redan vid efter att ha hållit i kniven i några få ögonblick. 

Lionsteel M2M kommer med ett kraftigt läderfodral vilket inkluderar ett extremt flexibelt bärsystem

I bladet hittas M390-stål och handtaget är gjort av välformad Micarta

Den här kniven är en utveckling av en redan befintlig kniv i Lionsteels program föga överraskande kallad M2. Den är tillika deras minsta fastbladare utvecklad i samband med MCKF forum för att åstadkomma en liten och kompakt kniv för friluftsbruk. 

Men det extra M:et i namnet är i det här fallet viktigt för det  har hänt mycket mellan de olika modellerna. I princip hela kniven har fått sig en överhalning. Handtaget är längre och mer avancerat utformat, bladet har uppgraderat stål och inte minst är fodralet ett helt annat än det ursprungliga. 

En (troligen) mycket bra kniv är nu excellent! Fast innan jag slår fast det skall den förstås brukas först. Men vi talar om M390 stål, vilket innebär att det inte blir så mycket bättre på den fronten. Därtill ett extremt bra handtag och ett fodral i kraftigt läder som kan fästas eller bäras nästan hur som helst inklusive på stridsbälten, ryggsäckar, skärp eller hur du nu känner för att transportera ditt redskap. Det möjliggörs av två avtagbara läderremmar som därtill kan vinklas efter behov. Ett mycket flexibelt bärsystem. 

Stålet är som sagt uppgraderat och handtaget som jag förvisso inte vet hur det var tidigare är nu en ren fröjd att hålla i. Jag lär återkomma med fler rapporter om den här lilla kniven och inte minst en recension!

/ J - överraskad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Att tillverka knivfodral, del 4 - Material

I tidigare inlägg har jag behandlat de verktyg som kan tänkas vara aktuella för det här projektet. De kan väl grovt delas in i helt nödvändiga till vilka stållinjal, kniv, lädersyl och nålar räknas. Därutöver tillkommer saker som underlättar arbetet såsom syrännejärn, håltagare, gaffeljärn, markerningshjul och kantskärare. Till den kategorin räknas även saker som en skärmatta och en hemsnickrad syklämma. Sedan tillkommer elementära verktyg som tång och gummiklubba till exempel. Därefter avhandlades själva designstadiet. När det var klart går det även att uppskatta hur mycket material som åtgår vilket för oss in på dagens ämne. 

Först hade jag tänkt att ha det här inlägget som nummer två i serien. Men så insåg jag att det är svårt att bedöma hur mycket material som går åt, särskilt när det gäller läder och tråd, innan man har några mönster att utgå ifrån. Den erfarne kan säkert kasta ett getöga på en ritning och därefter skära ut något på frihand men det gäller knappast mig. Alternativt ha en hel hud eller två hemma att ta av. 

Vaxad tråd, mer vax, färg och lim är saker som behövs

Nu har jag en aning och då vet jag att för att åstadkomma en framsida, en baksida, ett eller möjligen två mellanlägg samt ett hänge behövs i det här fallet ca 1 kvadratfot (ja, läder mäts i det formatet). Det där med ett eller två lager på mitten beror på om vill forma framsidan något och på hur mycket lädret formar sig ändå. Knivarna är nämligen 6 mm tjocka och lädret bara ca 2,3 mm. Det finns även i tre millimeters utförande så för säkerhets skull kompletteras med en bit av den tjockleken också. 

Utöver läder behövs något att fästa ihop det med både temporärt samt permanent. Sedan behövs medel för att behandla både tråd och läder. Tråden tänkte jag i och för sig köpa färdigvaxad. Men utöver verktygen blev det den här listan.

• Läder
• Tråd
• Lim
• Narvfärg
• Nitar
• Vax
• Impregnering (olja?)
• Läderbalsam eller liknande

Läder

Lädret är del ett och förstås det viktigaste. Här finns en lång rad kvaliteér och sorter att utgå ifrån och därmed också prislägen. Jag valde att köpa mitt från Korps.se då jag handlat material till en hemsnickrad strigel därifrån sedan tidigare med goda erfarenheter. Lädret som valdes var faktiskt av 2a sortering för att få ned priset. Om jag fastnar för det här med läderslöjd kan det göras om med bättre kvalitet tänkte jag. Sen köpte jag en mindre bit av bättre sort för tillverkning av ett mindre fodral till andra knivar. Där höftade jag till måtten. Jag valde den här gången att köpa färdigfärgat och huvudbitarna är i mörkt brunt och den mindre mer lyxiga biten är i svart. 

En bit 3mm tjockt läder av 2:a sortering att börja med

Tjockleken är en annan viktig faktor och för det här projektet valdes en kombination av 3 mm och 2,4 mm. Det senare skulle visa sig vara en smula för tunt. Ytterligare en lärdom från projektet. Men just lärdomar återkommer jag till senare. 

Tråd

Vad gäller tråd är alternativen två som jag ser det. Antingen väljs en vaxad lintråd för att få en snygg söm. Sedan kan den förstås köpas ovaxad och så gör man det arbetet själv. Alternativ nummer två som jag tror är bättre i det här fallet är en syntetisk tråd. Det jag läst mig till är att den skall vara starkare även om det i det är fallet mest är ett teoretiskt resonemang då det inte är några stora krafter det handlar om. Men det som lockar är möjligheten att bränna ändarna när man sytt klart. Sedan är priset per meter lägre förstås. 

Lim

Limsortmentet i hemmet inventerades och där konstaterades att trälim, snabblim, klister och epoxy-varianter fanns att tillgå. Dock inget kontaktlim av den typ som behövdes så det införskaffades. Det är bra om det inte är ett lim som fäster omedelbart utan att det finns något lite tid att justera om så behövs tänker jag. Ja, sen skall det förstås vara anpassat för läder. Jag skaffade en tub Pattex. Det finns även i större burkar om så behövs. 

Narvfärg

Tämligen omgående insåg jag att det behövs något att färga kanterna på skinnet med. Efter det att de slipats och inte minst fasats kommer färgen att försvinna där. Det gäller förstås även rännorna för sömmar och dylikt. Av det skälet behövs färg av något slag. Jag valde svart narvsvärta med idén att den går att spä om en ljusare nyans önskas. Annars tänkte jag faktiskt att svarta kanter kunde vara snyggt i kontrast till det mörkbruna. 

Nitar

Nitar visade sig vara något mer komplicerat att få tag i än vad jag trott. Eller rättare sagt de nitar jag ville ha. I det här fallet Chigacoskruv även kallat skruvnit. Orsaken till att jag funderade på den typen var enkla. Dels önskas den hållbarhet som de medför. Men så var det också möjligheten att byta ut hänget om jag inte tycker att det första fungerar för knivkastning. Visst, det går att avlägsna andra nitar med men det är väsentligt mycket krångligare. 

Men i det här fallet behövdes långa rackare kom jag på. Lädret är som sagt 2,3 mm tjockt. Med "enkelt" mellanlägg ger det inalles fyra lager (baksida, mellandel, framsida, hälla) och annars fem lager alternativt ett enkelt men tjockare mellanlägg. Det innebär en tjocklek av 9,2 respektive 11,5 mm. Sedan kan jag förstås hyvla lädret lite tunnare där fästet för nitarna skall vara med den design jag valt. Men de små 6 mm nitar som är vanligast förekommande fungerar inte i vilket fall som helst. Här behövs 8 eller 10 mm längd inbillar jag mig.

Skruvnitar och vanliga om än långa kopparnitar

Till slut beställdes en uppsättning från Altereds slöjd och skinn. De fick även bistå med rejäla kopparnitar. De är främst tänkta till handtag vad det lider. 

Vax

Jag har en bit liggande som egentligen är till för impregnering av Fjällrävens G1000-väv. Det har med framgång även använts till tältsömmar och dylikt så det bör duga till en läderkant på ett knivfodral. Det är där jag ämnar använda det i syfte att skydda lädret mot främst fukt men även för att kanterna skall bli snyggare. 

Impregnering, läderbalsam och liknande

Till sist behövs något att behandla hela fodralet med i syfte att göra det mer tåligt och motståndskraftigt mot väta. På det området får jag inhämta lite mer kunskap inser jag. Jag vet en del om att ta hand om vandrarkängor men det kanske inte är samma sak? Jag vill ju inte mjukgöra knivfodralet utan enbart göra det mer slitstarkt. 

Nu när alla prylar och material är på plats är det dags att skrida till verket. Vi får se om det bara "bidde en tumme" eller om slutresultatet är värt att visa. 

/ J - nybörjarslöjdaren

Ny kniv - Graf Knives Corsica

En kniv kommer sällan ensam. I alla fall inte kastknivar som ofta säljs, köps och nyttjas i set om tre. Fast i det här fallet stämmer påståendet endast delvis. Förvisso kom kniven inte ensam. Den återfanns i samma paket som de knivar från polska Graf Knives som jag presenterade härförleden. Ni vet de stora B1 Classical Bowieknivarna. Däremot är det här en kniv utan sällskap. En sådan där som man köper för att testa en modell.

I det här fallet ger formen en fingervisning om vad kniven kan tänkas heta. Åtminstone för den som är bevandrad i klassiska medelhavsknivar med spännande historia. Modellen är döpt till Corsica.

Graf Knives Corsica

Det är från den ön som förebilden för det här utseendet kommer, ett mönster ofta kallat vendetta corsa. De knivarna finns både som dolkar och inte minst som fällknivar. En liten utvikning och historisk utflykt kanske är på sin plats. De ursprungliga knivarna var en slags stilettliknande dolk med Genuanskt ursprung.

Men populariteteten för fällknivsvarianten av den kniven tog fart efter att Prosper Mérimée släppt boken Colomba 1840. Den handlar just om "Vendetta" eller en släktfejd mellan två familjer. Den slog igenom samtidigt som turismen till Korsika började ta fart. Smarta affärsmän i huvudstan Ajaccio kom då på att man kunde sälja något till turisterna som minne av sitt besök varpå man vände sig till knivtillverkare i Thiers för att åstadkomma en kniv. Sedan dess är modellen förknippad med den franska ön. Även om det kan tilläggas att den inte blev en lika stor framgång hos lokalborna som föredrog andra knivmönster som t ex curnicciolu som är en mer bastant fällkniv. 

Utseendet kännetecknas förutom av bladformen, en slank spear point, av sitt långa bolster med tillhörande djupa fingerurtag och tilltagna ricasso. Precis det ni kan se stiliserat även på kastkniven. Den är för övrigt en av flera knivar som Graf Knives gjort på temat lokala knivmönster. Ett tag fanns bland annat kastknivar med samma profiler som en afrikansk Kudu och en italiensk Resolza. 

Corsica är en lätt liten rackare som med sina 4 mm tjocklek, slanka format och en längd på 30 cm väger in på ca 200 g. 

/ J - botaniserar bland kastknivar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Att tillverka knivfodral, del 3 - Designfas

I tidigare inlägg i den här serien har jag presenterat en grov riktning på vad som skall åstadkommas och vilka verktyg som kan tänkas behövas på vägen dit. Men en sak har jag inte talat om än och det är det absolut viktigaste. Det är ett visst mått av goda idéer. Nu har vi kommit fram till själva skapandestadiet i den här processen!

Efter att ha spanat på bilder på Instagram och Pinterest kan konstateras att det finns många sätt att göra en knivslida på och det finns nästan lika många vis på vilket det går att konstruera en upphängningsanordning. Därför var jag tvungen att fundera kring vad jag ville ha ut av det hela både rent estetiskt, det visuella är trots allt en smula viktigt annars kunde jag gjort något av kartong och silvertejp istället. 

Typ av fodral

Det första valet stod mellan att göra ett fodral bestående av fram- och baksida samt mellanlägg alternativt ett vikfodral. Det senare innebär att man viker en bit läder och syr ihop det i en kant, det förstnämnda att man syr på båda sidor. Sen går det förstås att åstadkoma hybrider av de här typerna också. Ett tredje alternativ som dök upp och som inte är uteslutet är att göra ett fodral av två lager, fram respektive baksida där lädret enbart våtformas kring knivbladet istället för att ha mellanlägg. Men den tekniken lämnar jag till ett senare projekt tror jag. 

Valet föll på alternativet med mellanlägg. Mest av estetiska skäl tror jag då den aktuella knivmodellen är helt symmetrisk och jag vill att fodralet skall spegla det. Det styr även övriga designen förstås. 

Den första kandidaten för nya kläder, Patriot Dagger från WL Custom Blade

Bra, då är jag en bit på väg i tankearbetet. Sen underlättas det hela av att den här knivtypen inte har något tjockt handtag, skollor saknas helt. Möjligen skall sådana tillverkas längre fram. De blir också av läder i så fall. Men det gör att vare sig handtag eller fingerskydd bygger på djupet. För knivar som gör det, exempelvis Bowie- eller friluftsknivar, krävs mer komplicerade lösningar som kilar i kanterna alternativt fler lager läder för att få dem att sitta rakt i fodralet. 

Kastknivar är därmed mycket lämpliga kandidater för nybörjare i fodralbranchen! Åtminstone på det området. Det skulle visa sig längre fram att de bjuder på andra utmaningar istället. 

Hänge/hälla

Sen var det frågan om hur kniven skall bäras. Även inom detta område finns det väldigt många alternativ. Men eftersom jag vill kunna använda det för snabbdrag betyder det att kniven skall kunna bäras för "cross draw", "korsdrag" blir lite fel på svenska. Det betyder på vänster höft eller närmare framsidan av kroppen. Men jag vet inte exakt hur högt jag vill ha det så därför vore det även bra om det gick att justera höjden en smula. Sen är frågan om knivhandtaget skall vara vinklat i t ex 45 grader uppåt eller om det skall bäras nästan horisontellt. I det sistnämnda fallet skulle det fungera med s k "scout carry", det vill säga en fästanordning som gör det möjligt att bära kniven horisonellt på bältet. 

Två olika varianter på upphängningsanordning

Samtidigt vill jag utforska hur det känns att bära kniven lågt på höger sida. Det vill säga en annan typ av fäste. Eftersom fodralet i sig skall bli tämligen symmetriskt finns inget vänster eller höger. Men hängena är av olika typ. Förvisso ämnar jag göra fler fodral om jag gillar det men jag vill inte inleda med det så en tanke var att man kan konstruera någon typ av fodral med utbytbar upphängningsanordning medelst skruvnitar.

Ytterligare ett alternativ som övervägdes när jag satt och skissade var en variant där jag gör ett kombinationsfäste. I princip en fyrkantig platta med fäste i hörnen så att ett bälte kan träs både vertikalt och horisontellt men även i 45 graders vinkel mellan skruvarna. Det vore en intressant lösning på det hela! Frågan är dock om höjden blir rätt med den lösningen? Och sitter det fast nog för att inte fodralet skall röra sig när man drar kniven kvickt? Det återstår att se. Men använder jag mig av skruvnitar/Chicagoskruv så går det att byta i efterhand. 

Mönstret växer fram

Med de här idéerna i bakhuvudet blev resultatet någonting i den här stilen. Ett symmetriskt fodral med en baksida, en framsida och ett mellanlägg som åstadkommer plats för bladet samt skyddar sömmen från bladet. Även om det inte är så viktigt i det här fallet då kastknivar inte är vassa på samma vis som en jaktkniv. Men jag vill som sagt lära mig att göra fodral också. 

Skissande på gång

Hängena skulle först bli två stycken och avtagbara varav ett för snabbdrag som skulle vara vinklat. Tanken med det är att jag ändå skall få upp kniven i position för kast med ett varvs rotation. Det betyder att kniven dras snett uppåt. I alla fall i teorin. Jag har endast liten erfarenhet av den typen av kast måste medges. Det andra hänget skulle vara av mer traditionell typ om man kan uttrycka det så. 

Men valet föll till sist ändå på alternativ tre, kombinationslösningen. 

Eftersom jag är ovan vid tillskärning och sömnad så beslöt jag att göra en testmodell i kartong först för att få en uppfattning av proportioner och hur det kan tänkas se ut när det är färdigt. Resultatet blev intressant.

Några idéer testades på en kartongmodell. Bland annat att låta hålet i kniven vara tillgängligt

Även att göra en mycket enkel förlaga i kartong gav goda insikter av allahanda slag. Förutom småsaker som mer kosmetiska detaljer som att det vore snyggare med en något högre baksida och mindre rundning mellan nitarna så upptäcktes tämligen omgående att "trippelsystemet" för bältesfästet skall överges. Inte för att det inte fungerar för det gör det faktiskt om överkant på läderhällan justeras en smula, utan för att det blir för klumpigt. Idén är inte övergiven för gott men den behöver finslipas. 

Istället lutar det åt att det blir ett fodral som antingen kan bäras rakt upp och ned alternativt med "scout carry" endera i korsryggen för drag på höger sida eller på vänster sida för "cross draw" som sagt. 

Slutversion

Med erfarenheterna från kartongfodralen och efter att ha granskat det visuella mer kritiskt kom jag fram till att formen fungerar men var ful. Så viss försköning var av nöden tvunget, som det heter. Framförallt behövde fodralet bli slankare och rakare i formen. Hur mycket styrs dock av en specifik detalj och det är att fästskruvarna för bältet inte kan sitta för tätt ihop. Mellan dem måste finnas ett utrymme stort nog för ett 4 cm bälte, 35-38 mm bredd är mycket vanliga mått på den fronten. Det skall dessutom rymmas både horisontellt och vertikalt. 

Version två av min idé var den som jag gick vidare med

Förfärdigade mallar utifrån skissen ovan

Med den här lösningen på hälla kan fodralet därmed inte bli så mycket slankare. De övergripande formerna fick sig också en putsning. Ovandelen är svängd på ett annat vis och likaså fick sidorna på fodralet en helt annan kurvatur. Sedan hoppade jag över tanken på dubbelsömmar längs ovandelen då jag tror att det är överflödigt. Med lim, sadelmakarsöm samt Chicagoskruv lär det sitta ihop ändå. 

Nu återstår bara att förvandla skissen till verklighet!

/ J - i designtagen

Huusk?

- allting går att sälja med mördande reklam!

Ni har säkert alla sett den. Reklamen som poppar upp överallt på internet så fort algoritmerna fått nys om att du är knivintresserad eller för den delen varit i närheten av en sida som säljer köksknivar. Den för ett obskyrt knivmärke kallat Huusk. De som hävdar att

"Vi har designat den mest exceptionella kockkökskniven som världen någonsin har sett. Människor runt om i världen krävde en speciell kniv med mer kontroll och balans och vi levererade."

Först hade jag tänkt tiga ihjäl det här skitfenomenet. Men tyvärr går det inte längre. Först dök upp reklamen upp i mina flöden både på Facebook och Instagram. Det var illa nog men inte långt därefter dök fanskapet även upp i verkligheten. Det vill säga i min vardagsverklighet. Jag fick en i julklapp!

Min mor hade tyvärr blivit lurad av reklamen. Den som inte utlovar guld och gröna skogar men däremot en av de genom tiderna bästa kockknivarna som gjorts. Och den som nämner "Japan" i varannan mening på sina hemsidor. 

Hon köpte knivar åt både mig och mina syskon. Gesten var oerhört uppskattad. Det var en present som verkligen var genomtänkt och med de bästa av intentioner. Och så finns det skitföretag som profiterar på det och helt enkelt ägnar sig åt FALSK MARKNADSFÖRING och rena LÖGNER!

Huusks så kallade "kökskniv"

Även det ämnade jag låta passera då jag som sagt blev både glad och rörd över presenten även om kniven var mindre lyckad. Men sedan blev det ännu värre när jag häromdagen talade med en kock jag känner.  Han frågade mig "Vad vet du om Huusk-knivar?" Tyvärr alltför mycket svarade jag och talade om vad jag visste och vad jag anser. Först därefter insåg jag att det kanske var lite för mycket ärlighet. Han hade också gått och köpt eländet till sina barn. Han är ändå proffs när det gäller köksbranschen men hade ändå fallit för reklam som far med osanning. Då kan jag inte tiga längre! 

Därför ämnar jag presentera information kring den här bluffen som den hugade spekulanten kan vara hjälpt av i sitt beslut om huruvida det skall handlas eller ej. 

Huusk är inte japanska

För det första så har Huusk har INGET med Japan att göra. Detta trots att den svenska (nåja, dåligt översatta sidan) redan i rubriken säger "Huusk Japan". Skulle man tveka står det även "Huusk" Japan på både kniv och fodral. En enkel sökning ger vid handen att företaget återfinns i Kaunas, Litauen och ingen annanstans. Adressen är K. Donelaicio 60, LT-44248. Inte mycket Japan över den gatan. Telefonnumret som anges på hemsidan är också bedrägligt då det har amerikansk landskod och kan förleda kunder att tro att det möjligen finns kopplingar dit. Särskilt amerikanska kunder som tenderar att vara lite patriotiska i sina köp. Men det är ett exempel på virtuella nummer som kan nyttjas från vilket land som helst. 

Som synes har Huusk eller Ekomlita inte mycket med Japan att göra

Förutom att företaget inte kommer från Japan så kan om produkterna sägas att:

• Knivarna inte är designade i Japan
• De är inte tillverkade där
• De är inte heller gjorda av japanska material

De har alltså aldrig varit i närheten av den uppåtgående solens land i någon som helst form. Vem som faktiskt "formgett" den här kniven från början är oklart men den skickas från Kina och är tillverkad där av kinesiska material. 

Här säljs Huusk kniven utan logga. Till ett annat pris men med delvis samma bilder som de använder i sin reklam

Förutom att de inte är designade i Japan så är det synnerligen oklart för vilket ändamål de är tänkta överhuvudtaget. Men innan Huusk döpte om dem till kockknivar så har de sålts på AliExpress som båda "Vikingaknivar", jaktknivar och friluftsknivar. Så inte var det köksanvändning som de ursprungligen var tänkta för. Något som man snabbt inser om man har en i handen. Särskilt med en godstjocklek på fyra millimeter och en låg sabelslipning. Det torde säga det mesta för den som vet något om knivar i allmänhet och köksknivar i synnerhet. 

Knivarna är inte gjorda i de material och med den teknik som hävdas

Den här kniven är inte gjord i något material som kan kopplas till Japan. Detta trots att Huusk påstår att de är

"gjorda i rostfritt japanskt stål med samma traditionella tekniker som smeder som använde för att smida samuraisvärd". 

Vad det nu har med saken att göra även om det vore sant. Bortsett från att svärd inte smiddes i rostfritt stål så menar de alltså att de skulle vara handsmidda, vällda och sedermera handslipade och handpolerade? Tillåt mig hånle. Jag har trots allt det knivliknande föremålet framför mig. 

Men värre blir det på nästa sida där de hävdar att de använder sig av tekniker som "förts vidare genom generationer" ackompanjerat av en bild på en asiatisk man sittande på marken smidandes något helt annat. Vilket hån mot japanska smeder och knivindustri för övrigt. 

"Traditions" har Huusk döpt den här bilden till

I själva verket är knivarna tillverkade i plåt. Eller för att vara exakt så uppges de på de kinesiska sidor där den säljs att det är 5Cr15-stål vilket är ett mycket rosttrögt material lämpligt till att använda till exempel vid tillverkning av diskbänkar eller yxor. Knappast något som väljs för sina utmärkta egenskaper som bladstål i en kockkniv. Men det kan jag ge dem, att de torde vara rosttröga så det räcker. 

För att efterlikna en handgjord kniv har de försetts med hål, troligen utskurna med laser och påmålade hammarslag som möjligen skall efterlikna endera japansk "tsushime" (månyta) eller en "brute de forge"-finish. I båda fallen misslyckas de kapitalt. 

Men kvaliteten måste vara utomordentlig då de hävdar att 

"Varje Huusk-kniv är noggrant tillverkad med hjälp av en 138-stegskonstruktion och genomgår rigorösa tester före varje leverans."

Det tar förstås tid vilket förklarar leveranstiden. Den tiden är snarare vad det tar att importera knivarna från Kina via grossister i branschen. Jag är som ni förstår ironisk. Den här här kniven har inte genomgått några förbaskade 138 steg. Möjligen kan någon på fabriken gått 138 steg med kniven i handen från en vattenjet till en slipmaskin.  

Omdömen och citat är påhittade

Huusks sidor är nedlusade med citat från påstått nöjda kunder. Det är allt från glada amatörer som i varma ordalag prisar den här sorgliga tingesten till proffskockar. Det trots att allt med kniven är undermåligt. 

Ergonomin är lika hemsk som den ser ut. Hål i bladet har förstås inget i köket att göra. Och skall man nu ha hål i bladet på en friluftskniv, det finns exempel på bra sådana, så måste de verkligen göras med omsorg för att de skall fungera som tänkt. Trots det får vi på hemsidan möta "Caroline B" som hävdar att "Handtaget är bekvämt och passar snyggt i handen". Maskinöversättningen missade att man på svenska inte säger "passar snyggt i handen". 

Hon har enligt texten hört många bra saker om japanska knivar. Är det månne därför hon köper en massproducerad, lågbudgetkniv omdöpt i Litauen och tillverkad i Kina av kinesisk plåt? Hon började i alla fall söka efter en kniv designad för KVINNOR. Hon säger därför vidare

"/../ och vet du vad? Det finns ingen japansk kniv gjord för en kvinna. Skönheten i dessa knivar är att de kan användas av alla!"

Hur var det nu? Var den speciellt designad för kvinnor eller för alla? Det enda som kan refereras till i så fall är handstorlek och den är mer beroende på andra faktorer än kön kan jag meddela. 

Vi får även höra från Aaron Brant, 56, att det är en "fantastisk produkt". Vem fan säger "produkt" när man talar om sina knivar? Han är dessutom klädd i en kockrock för att lägga tyngd bakom orden när han vidare säger 

"jag älskar att använda den här för att laga alla mina måltider. Extremt vass, fungerar bra för att hugga grönsaker och kött för läckra grytor!"

Formuleringarna stinker av dålig marknadsföringsjargong. En kock säger inte att han lagar "måltider" eller att han "hugger" grönsaker eller lägger till "läckra" när det skall beskrivas vad kniven används till. Men det skulle möjligen kunna avskrivas som översättningsmissar om det inte vore för att det finns en hel sektion som heter "Hör det från proffsen" (Hear it from the Pros" på den engelska sidan). 

Vilket jävla skitsnack! Inte minst som Huusk själva i sina villkor tydligt skriver att knivarna inte är gjorda för proffesionellt bruk. 

För den som faktiskt läser det finstilta är knivarna inte tänkta för proffsbruk. Trots det  hävdas att många kockar använder kniven ifråga

De här vittnesmålen framstår som uppenbart falska även av andra skäl. Som att de flesta bilder är generiska och kommer från bildbanker därför kan hittas via sökningar på nätet. Inte heller anges en enda restaurang som de här superkockarna förmodas arbeta för. 

Stackars Endrizzi är en av dem som inte läst det finstilta då han uppenbart befinner sig i ett kommersiellt kök. Dessutom förekommer han i bildbanker. Och ja just det, träbrädan till höger är densamma som på bilder hos AliExpress. 

Sedan verkar även kockarna en smula förvirrade då någon säger att "detta är den mest kända stilen för en kockkniv i väst", vilket det ju inte är, samtidigt som någon annan säger "jag gillar det mycket klassiska japanska utseendet". Ett påstående som är ännu mer lögnaktigt. Uppenbarligen har de aldrig sett en japansk kökskniv. De kännetecknas inte av "full tang och synliga nitar" som texten påstår. Faktum är att det förhåller sig helt tvärtom. Det går inte att ha mer fel än så!

Det finns även en avdelning med privatpersoner som får uttala sig. Problemet med dem är att även deras foton kommer från bildbanker som stackars fotomodell-Brian här. 

Det låter något det, "den bästa kvaliteten för köksknivar" säger herr Andrew. Huusk själva går förstås ett steg längre och  hävdar 

"Premium handtag i ek trä är förmodligen det mest bekväma och säkra handtaget som någonsin skapats."

Vilken rappakalja! Den som skrev det uttalandet måste ha svårt att se sig i spegeln på morgonen. 

Påhittade lager och falska reor

Ett annat sorgligt kapitel är priserna. Jag hoppas bara att de som köpt inte betalt de priser som återfinns på den svenskspråkiga (nåja) sidan. Där hävdas att kniven säljs i detaljhandeln för 910kr! Men att den nu reas för 273 kr. Ja, vad skall man säga om det förutom att det är ren och skär lögn det också. Tveksamt är om den här kniven förekommit i någon detaljhandel alls. I vilket fall inte till det priset.

Inte ens Huusk själva verkar tro på på påståendet ovan då de på bruten svenska säger om knivarna att de "endast tillgängligt online".  

I vilket fall är det ett rent skampris då den kan köpas för kring nio dollar från AliExpress just nu även om jag sett den från 7€ som billigast. Eller i runda slängar mellan 70-85 kr. Med tull och moms kan man väl säga en bit över hundralappen om man privatimporterar. Allt annat vore att betala för mycket. 

Det är bäst att passa på, det här är sista chansen (man kan alltid hoppas). Synd bara att det varit det flera månader i sträck. 

Men för att vi inte skall tveka så hävdar de att det är "sista chansen" att få 70% rabatt. Det har de i och för sig hävdat väldigt länge. En sökning på "Wayback Machine" visar att sista chansen att handla är falsk även den. 

Eller med andra ord, förutom att kniven är skräp så är priserna påhittade, uppblåsta och rean ren och skär bluff!

Fast nu kanske vi slipper fanskapet då de hävdar att det "endast finns 7 artiklar kvar i lager" OM det vore så väl. Men det är ytterligare ett exempel på falsk marknadsföring. Exakt hur många som finns är tämligen oklart men fler än sju är det. Särskilt uppenbart blir det då den här sidan legat uppe under en längre tid med samma budskap. 

Hu(u)sk det er falsk, som dansken säger!

Det går att slå fast att vi har en kniv som kommer från ett företag som ljuger om ALLT, vilket är en bedrift som inte är helt enkel att lyckas med! Till exempel far de med osanning vad gäller

• Vart företaget kommer ifrån
• Vart och hur kniven är tillverkad
• Vad den är gjord av

Den säljs dessutom med citat från påhittade personer och med argument som är direkt löjeväckande. Särskilt som den inte är gjord som kockkniv fast den som säljs som det. Något som är tämligen uppenbart för den som kan något om knivar.

Dessutom används klassiska reklamknep som att skylta med ett före pris som inte finns och hävda en realisation som inte är äkta samt vädjan till våra instinkter om att agera innan något tar slut. Det är imponerande att få till så mycket skit i så koncentrerat format må jag säga. Patetiskt är vad det är! Eller vore om det nu inte var för att man lurar av folk pengar!

Jag kommer att tänka på en gammal svensk slagdänga signerad Olrog. "/../ Allt går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt, allt går att svälja med mördande reklam, Även lagom söt konserverad gröt."

/ J - bedriver konsumentjournalistik