Recension Fred Perrin La Griffe

- en användbar "neck knife"

När den här kniven en gån presenterades skrev jag "den bästa kniven är den man har med sig" och det är en devis som fortfarande passar dagens recensionsobjekt. La Griffe designad av fransmannen Fred Perrin är en kniv som är mycket lätt att bära. En av mycket få så kallade "neck knives" som faktiskt tämligen ofta återfinns runt halsen i sin kedja. 

Fred Perrin La Griffe

Faktum är att den här knivmodellen har uppnått sådan kultstatus att den kopierats vilt. Inte bara av obskyra kinesiska företag utan även av märken som CRKT som hade mage att påstå att Russ Kommer designat den för dem. Även Brous Blades har "inspirerats" av dem liksom SOG och Amare. Mer legitima samarbeten där snarlika knivar släppts finns från Cold Steel och inte minst Spyderco med vilka Perrin har samarbetat för övrigt. Sal Glesser designade exempelvis Swick och Spot med La Griffe som förebild. 

Om detta har jag skrivit en mer detaljerad text kallad "L'original". Men i vilket fall som helst är det en modern klassiker vi har att göra med. Den här versionen av La Griffe är gjord av franska Max Knives och har släppts i begränsad upplaga om 600 knivar. Samma modell finns nu att köpa i ett annat utförande gjord i D2-stål istället. Även det är en begränsad utgåva. Så hur "begränsad" den är kan väl diskuteras. 

Den här svarta versionen är en "begränsad" upplaga. 

Twitterversion: La Griffe, originalet från Fred Perrin för den som söker en liten lätt "Neck Knife"!

Blad

Det finns tre saker som definierar La Griffe och gör utseendet mycket distinkt. En av dem är bladformen. Kniven finns både i customutförande och som produktionskniv med flera olika bladalternativ och numera även storlekar. Originalversionen var emellertid en Wharncliffe. 

Bladet mäter något över 40 mm på längden och själva eggen är 40 mm lång. Eftersom bladet i princip utgör en triangel är formen kraftigt avsmalnande. Den högsta höjden vid basen är 26 mm. Bladgodset och därmed hela kniven är 3 mm tjock. 

Wharncliffe-bladet är typiskt för den första versionen av La Griffe. Perrin själv har sedan dess tillverkat den med många andra bladtyper 

Stålet i det här utförandet är 440C vilket inte längre tillhör de finaste på marknaden även om det tidigare var ett stål många customknivmakare använde sig av. Men tiden går och stålen har utvecklats. Med det sagt är det inte illa valt till den här sortens kniv. Det är inte så hårt att det riskerar att det lilla bladet får jack. Den egenskapen gör det också kniven lättslipad. Särskilt som La Griffe är chisel ground eller mejselslipad som det heter på svenska. Det vill säga enbart slipad på en sida. 

Bladet är mejselslipat, d v s det har bara en slipfas på en sida

Sedan behövs inget superstål i den här sortens kniv då den knappast används till något som kräver mycket skärande under längre tid. Det här är en kniv som används för små snabba skär som att öppna paket, strimla en kartong, skära av snören, tunnare rep och buntbad etc. 

Det går dock inte att ducka för vad La Griffe ursprungligen är tänkt för, nämligen självförsvar. Hur främmande den tanken än kan kännas i en svensk kontext så förhåller det sig så. Bladet är utformat för att bita så hårt som möjligt med tanke på storleken och att inte orsaka dödliga skador om man skär någon med det. Av samma skäl har kniven en rejäl spets som penetrerar utmärkt men inte så djupt. 

Men översätts de egenskaperna till normalt brukande och en vanlig kniv så blir formen trots allt riktigt praktisk. Den äter krympplast och kartonger till frukost. 

Handtag

Tanken på en självförsvarskniv förklarar också i högsta grad utformningen av handtaget. Tanken var att kniven skall kunna gömmas i handen, ha ett riktigt säkert grepp där kniven inte kan tappas samtidigt som det skall gå att stöta med den trots det ringa formatet. 

De kraven resulterade i ett pistolgrepp som är kraftigt krökt. Det gör att i princip hela handtaget utgör ett rejält fingerurtag. Tjockleken på greppet är detsamma som bladet givet att det är en helstålskniv vi talar om. Skulle man vilja gör det tjockare finns tre hål i handtaget som möjliggör att man kan linda det med exempelvis fallskärmslina om så önskas. 

Handtaget är litet men effektivt. Önskas ett fylligare handtag kan det lindas med fallskärmslina

En andra egenskap som definierar den här kniven är förstås det stora hålet i handtaget. I det placeras pekfingret. Sen sitter kniven där. Det var en av grundtankarna. Den här kniven kan inte tappas med mindre än att fingret går av. Förutom att det är lämpligt ur avväpningssynpunkt givet gruntanken med kniven så gör det även att man kan greppa tag i någon samtidigt som kniven finns kvar i handen. 

Den civila applikationen är att du kan öppna t ex en låda, lyfta undan den för att sedan öppna nästa. Synnerligen praktiskt måste jag säga. 

För att vara så liten är kniven riktigt bekväm i hand och dessutom nära omöjlig att tappa

Annars kan sägas att den här kniven är designad som en ren trefingerskniv. Men det är en mycket bra sådan. Eftersom handtaget ligger an mot insidan av handtaget så går det också utmärkt att sticka hål på något när det behövs utan den minsta risk att slinta. 

Fodral

La Griffe kommer med ett fodral i kydex. Givet att kniven är så liten och smidig är fodralet det också. Det väger inte mer än 10 g plus kedja. Måtten är blygsamma 65 mm på längden och 45 mm på bredden. Tjockleken stannar på 7 mm. 

Fodralet är enkelt samt gjort i Kydex

Kulkedjan kan förstås bytas ut mot fallskärmslina eller en lädersnodd om så önskas. Men i det här fallet har jag låtit den vara kvar. Den helt symmetriska formen på både kniv och fodral gör den även helt ambidextriös. Jag bär den för drag med höger hand då jag är högerhänt. 

La Griffe är en av få knivar jag faktiskt bär runt halsen men vanligen innanför tröjan

Kniven är så lätt att den knappt märks förrän du behöver den. Den är även mycket lätt att komma åt och dra. Däremot kunde greppet i fodralet vara något bättre. Det är inte så att kniven faller ur men den sitter heller inte så hårt som jag skulle önska. Extra säkerhet känns bra i det här fallet. Därför har jag planer på att ta en varmluftpistol och hetta upp Kydexen något för att bättra på passformen. 

Slutsats

La Griffe är en spännande kniv med en intressant bakgrundshistoria. Den är berättelsen om hur man gör något som är tänkt för tämligen våldsamma situationer men som av bara farten slutar med att vara riktigt praktisk för väsentligt mindre dramatiska applikationer. Tittar man på formen på bladet är det trots allt samma trekant som hittas på en Stanley/mattkniv om än i stabilare utförande och bättre stål. 

Just mattor skulle jag inte välj att skära till med den här kniven men däremot används den till allt annat smått som kan vara aktuellt i vardagen. Framförallt snören, rep som inte är alltför tjocka och paket, plast och kartong etc. 

Här syns La Griffe tillsammans med en annan kniv som Fred Perrin varit involverad i, PPT från Spyderco

Sedan är La Griffe extremt lättburen, det går inte att bortse ifrån. Det är en fastbladad helstålskniv som väger in på 37 g. Det betyder mycket lätt och därtill känns den inte där den hänger och dinglar på sin kedja. En annan praktisk aspekt är att mycket mer lättslipat än ett kort blad med rak egg slipad på endast en sida blir det inte. Särskilt inte med ett material som 440C. Ett stål som är fullt adekvat i sammanhanget och därtill är rosttrögt. Något som är av stor betydelse då en "neck knife" bärs nära kroppen.

Skall du ha en "neck knife" är La Griffe ett mycket bra alternativ

La Griffe är kniven för dig som vill ha förlagan till de knivar jag nämnde inledningsvis. Det är fortfarande en riktigt bra kniv i sin tämligen unika genre. Just den här versionen var som sagt en begränsad upplaga. Den tillverkades som "mid tech" åt Fred Perrin av Max Knives och är därför märkt med Perrins logotyp. Men den dyker som sagt upp i nya iterationer och den senaste kostar kring 70€. Den är dock inte märkt FP utan Max Knives. 

Specifikation:

Totallängd: 122 mm
Bladlängd: 45 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 440C
Vikt: 37 g (47 g med fodral, vägt av mig)
Handtag: stål, 
Fodral: Kydex

Producerad av Max Knives


/ J - 

Sköna maj, välkommen!

Nu har jag försökt med den här rubriken i flera månader och äntligen blev det rätt! Nu är våren ta mig tusan här. Vitsipporna lyser likt parabolantenner på hyreshusens fasader på 90-talet och ett annat vårtecken dånar omkring på vägarna som ilskna bålgetingar. Motorcyklarna är här igen! Ett tecken så gott som något. 

Själv fortsätter jag att fira vårens ankomst med att kasta kniv så mycket som tiden tillåter och axlarna håller för. Många timmar har det blivit. Mycket tack vare att vädret varit så ovanligt sympatiskt de sista två månaderna. Det gör att de siffror jag presenterade igår stadigt klättrar uppåt. 

I övrigt har jag som alla andra tittat på ett brinnande bål igår och dessutom avnjutit skönsång, inte form av vårsånger på kvällen utan från Joyvoice tidigare på dagen. Min dam sjunger i den kören.

Tyvärr är det inte bara vårsolen och brasorna som står i brand utan även delar av världen. Det gör mig omväxlande rasande, sorgsen och uppgiven. Till slut måste jag stänga av för att inte förgås. Jag tar en stund per dag för att processa det hela. 

Tillståndet i världen får utöver fasansfulla konsekvenser för de direkt drabbade även indirekta effekter på allt annat. Världen sitter verkligen ihop i globaliseringens tidevarv, för den som eventuellt tvivlade på det står det synnerligen klart nuförtiden. Jag har vänner som inte kan göra färdigt sitt badrum då det visat sig att nästan alla lera som används till Italienskt, Spanskt och allt annat kakel kommer från Ukraina till exempel. Ett fartyg på tvärs i Suez ledde till världsomfattande trafikstockning och en nedstängning av kinesiska hamnar känns ända bort i Svedala. 

En våryxa? Karesuandokniven Metsämies XL vilar bland vitsippor

Ett annat "i-landsproblem" som följer av allt som hänt och händer är att jag inte kan köpa mig en ny mountainbike som tänkt. Bland annat Shimano i Japan har knappt öppnat sina fabriker efter pandemin varpå det råder brist på komponenter i hela världen och inte mycket cyklar tillverkas. Detsamma gäller halvledare och de hittas i allt, inklusive de CNC-maskiner som åstadkommer både cyklar och de flesta knivar som görs. 

Och då kommer jag osökt in på att både det och leverensproblem ställer till det på den fronten. En del knivar jag väntar på från Kina har dröjt i flera månader. Det vete tusan när de dyker upp. 

ANV Knives M311 Spelter snart upp till bevis

Men trots det finns det en del på den vassa fronten att glädja sig åt. Dels väntar jag in ett flertal kastknivar vilket åtminstone gör mig på bättre humör. Men även fällknivar från ett märke som jag inte riktigt skall avslöja än. Det är ett av dem som tillhör de där klassiska som sedan köptes upp, förföll men nu kanske är på väg tillbaks igen. Lite som Al Mar och Gerber till exempel. Vi får se hur det förhåller sig i det här fallet. 

Men några recensioner blir det förstås under maj också. Närmast till hands ligger några fastbladare. Dels en liten rackare som är en få "neck knives" som jag använder, La Griffe från Fred Perrrin. Sedan har jag sedan en längre tid testat en betydligt kraftigare pjäs i ANVs M311 Spelter. Sedan tittar jag även närmare på SOGs lilla EDC-fällkniv Stout FLK. Sedan testas förstås ett antal knivar för den nära framtiden. Bland dem den eminenta M2M från Lionsteel och AceJets Guillotines för den som gillar kastknivar.  

Så det skall nog inte bli några problem att åstadkomma lite läsning även under den här perioden. För den som inte kan få nog av undertecknad kan jag även passa på att rekommendera att titta in på Knivshops blogg "Vasst" där jag också kan hittas. 

Väl mött även i maj kära läsare!

/ J - väntar otåligt på något gott

Fredags-EDC LXXXVII

Det är märkliga tider det här. Inte bara det att himlen har en avvikande blå färg som man bitvis trodde var förlorad för inte länge sedan. Nä, de oroliga tiderna i pandemins tecken har gjort att man blir mer än lovligt tidvill. Det är tredje dagen den här veckan jag tror att det är fredag. Äntligen har jag prickat rätt, väl? Min rehabiliteringsverksamhet är för tillfället stängd så jag får inte sätta min fot där. Det gör att jag för stunden har mer tid att disponera samt att virra till. Det har fört det fina med sig att jag börjat cykla igen. Något skall man ju göra när man är pank men har gott om tid. 

Tiden räcker även till att nöta vidare med knivkastningen. Det görs tämligen organiserat från min sida måste erkännas. 

En av de mest använda knivarna för tillfället, AceJet Appache

Det gör även att en ärlig bild av hur min "EDC" ser ut för stunden måste inkludera minst en kastkniv. Det är utan tvekan de knivar som används mest. Bara idag har den på bilden, en AceJet Appache (samt några till) brukats i över två timmar. Inte många knivar utanför fisk och köttindustrin ser så mycket användning per dag. I fickan hittas även en nykomling i samlingen från Spyderco, en Endela med Emerson Wave. En funktion jag egentligen inte är förtjust i men som på den här kniven fungerar alldeles utmärkt. Frågan är mer om den är något för mig. Den kompletteras med en av mina favorit "Neckers", La Griffe från Fred Perrin. Tillsammans täcker de in de flesta behov. Endelan används tilt exempel för att tälja små träkilar som håller fast spelkort på måltavlorna jag kastar emot. En liten men betydelsefull tjänstgöring. 

Ha en fortsatt bra fredag go' vänner så hörs vi i etern på lite olika vis!

/ J - firar fredag

#knivesandbikes #knivigtvarre

L'original

Intet nytt under solen heter det fast kanske borde man säga att "det mesta har gjorts förut" istället. Några nya saker tillkommer förstås även om antalet faktiska nyheter minskar. Det gäller exempelvis många mekaniska uppfinningar, bland annat de kopplade till cyklar. Ett område som jag är tämligen bekant med. Sådant som är modernt nu som heldämpade eller kedjelösa cyklar experimenterades det med redan på 1800-talet till exempel. Men uttrycken ovan kan i högsta grad även appliceras på vårt kära knivintresse också. 

Ibland kommer det dock något snille och tänker ut något som inte funnits förut eller kanske snarare ett nytt användningsområde för något som redan fanns. Ett av de bästa exemplen på det är troligen Spydercos användning av ett hål i bladet för att öppna en fällkniv. Hål i blad förekom tidigare från stund till annan men inte med den baktanken. Et voila, något nytt och unikt var fött. 

Ibland är stegen inte lika extrema men ändå väldigt typiska. Ett sådant skall jag skriva om idag och det är en kniv vid namn "La Griffe" eller klon som det heter på svenska. Upphovsman är franske Fred Perrin.

Originalet, Fred Perrin La Griffe Noir

Inte heller den kniven innehåller något fundamentalt nytt men kombinationen av tre element gör den mycket distinkt i utseendet och därmed unik.  

• Det är mycket liten fastbladad kniv med kort blad, i original en wharncliffe
• Den har ett så kallat pistolgrepp
• Den har ett markant hål för ett finger i bladet

Det är fingerhålet som är det mest utmärkande draget för kniven men det var näppeligen det första av sitt slag i världen. Hål för fingrar har funnits i både kniv och svärdshandtag förut i historien. Utseendet på den här kniven med de här tre uttalande detaljerna kanske tarvar en förklaring men det är helt enkelt ett resultat av devisen "form follows function". 

I det här fallet måste man kanske veta något om upphovsmannen för att hänga med i svängarna. Till saken hör att Perrin är en man med många strängar på sin lyra. Han är förutom knivsmed och formgivare även före detta kommandosoldat samt livslång utövare av diverse kamparter. Och det är här La Griffe kommer in i bilden. Den har en praktisk sida också men den är snarare en bonus. Trots sitt ringa format är det nämligen i grund och botten en självförsvarskniv. Av det skälet ville Perrin ha en liten kniv som var lätt att dölja samt bära varpå den alltid är tillgänglig. Ni vet enligt tanken att "den bästa kniven är den man har med sig".

För att den ändå skulle vara så effektiv som möjligt behövde den en rejäl spets och en egg som biter hårt. Men den behövde även ha ett så säkert grepp som var möjligt för storleken, därav pistolgreppet. Det gör också att du kan gömma handtaget inne i handen så du kan stöta eller jabba med kniven vid behov. Men det främsta kännetecknet, det stora hålet, fyller ett dubbelt syfte. Det gör dels att du i princip inte kan tappa kniven eller bli avväpnad men också att du kan öppna handen för att greppa någon/något samtidigt som du behåller kniven i handen. Det är i det senare det går att väva in en praktisk aspekt. Du kan förstås  öppna en kartong, och sedan flytta den för att ta nästa kartong utan att lägga ifrån dig kniven även om det inte var huvudsyftet. 

Storleken på bladet har även den en brutal men genomtänkt förklaring. Förutom att det gör kniven lätt och smidig att bära så gör det även att det är svårare att oavsiktligt skada någon riktigt allvarligt. Om du tar en titt på traditionella stilettinspirerade knivar som Fairbairn/Sykes och alla moderna derivat därav, allt från Gerber Mk II till moderna dolkar som Extrema Ratio Suppressor eller stridsknivar som Ka-Bar m fl så är de stora eller åtminstone långa. Sticker du ett hål i någon med ett sådant blad blir det inte självförsvar utan mord, möjligen dråp i en senare rättegång. Risken att du skall döda eller lemlästa någon med ett mycket litet blad är mindre enligt upphovsmannen. 

Klon som inspirerat många

Så orginalet till alla de knivar av den här typen som finns på marknaden är alltså utformat av Fred Perrin. 

Därefter har det gjorts många kopior, några kloner och ett flertal fullt legitima samarbeten på temat. Några sådana ligger Spyderco bakom. De gillar ju hål i knivblad redan från början och har vid flera tillfällen samarbetat med Fred. Bland annat genom modellen PPT men framförallt genom att Sal Glesser blev inspirerad av La Griffe när han designade först SPOT och senare Swick som dessutom släppts i flera generationer. Eftersom de är ett hyvens företag så har de även betalat royalties till Perrin fast de inte behövt då inget patent finns.* 

Även Cold Steel tyckte idén var cool och även de hade den goda smaken att tala om varifrån idén kom när de gjorde sin Point Guard. Eftersom de trots allt är Cold Steel växte den förstås avsevärt i storlek. 

Förutom Perrins egna customversioner av kniven har även Warren Thomas gjort varianter av den här kniven i sin speciella stil där han blandar kolfiberblad med titaneggar. Även det har skett under öppna förhållanden i samförstånd. 

Men sedan kommer vi till de som inte har det minsta hyfs över huvudtaget. Är de månne kineser tänker någon? De kopierar ju allt. Jodå, det finns knivar med fingerhål i handtaget därifrån också, senast från Two Sun för att nämna någon tillverkare. Men de knivarna är inte det minsta lika La Griffe för övrigt så det är inget att säga något om. Det är en annan knivmodell helt enkelt. Detsamma gäller exempelvis Gerbers Remix som också har ett gigantiskt hål för pekfingret. Där återfinns inte problemet då de knivarna bara utnyttjar ett av de tre fundamenten. Ett som dessutom är urgammalt.   

Att skitföretag som Smith & Wessons knivavdelning stjäl vilt det vet vi så att de gjorde en "H.R.T Bear Claw" var kanske inte oväntat. Det är en La Griffe-kopia med något uträtat handtag. 

Nä istället kan man läsa om CRKTS 2510 "Bear Claw" att Russ Kommer som "designat" den kniven hade självförsvar för kvinnor i åtanke. De säger på sin hemsida bland annat att "He thought a knife that was easy to grip and hard to lose would be a big hit, and since he made the first Bear Claw™". Så gulligt av dem att lägga till ett litet "TM" på slutet när kniven i den spetsiga versionen är nästan identisk med La Griffe eller snarare den av Emerson-tillverkade versionen med talon-blad. Bara med den skillnaden att när Ernie också tyckte att idén var lysande efter att ha träffat Fred Perrin så frågade han om lov. Därefter lade han till sin personliga knorr på modellen i och med den konkava eggen. Russ Kommer påstår att "His original concept was a self-defence knife for woman that would be lightweight, easy to access and control".

Den bara råkade bli närmast en karbonkopia på en La Griffe både vad beträffar utseende och funktion. Som sagt inget fel i det om man medger varifrån inspirationen kommer ifrån men att påstå att man hittat på grundmönstret själv är synnerligen magstarkt.

Riktigt lika illa är det inte med SOG som släppte "Snarl" vilket är en licenstillverkad version av Brous Blades Silent Soldier. En kniv som är "designad" av Jason Brous. Det enda han gjorde var att ta en La Griffe och lägga till ytterligare fingerhål så var hans formgivarinsats klar. Ja, sen har förstås M-Tech kopierat dem båda genom att släppa en budgetkniv som ser likadan ut fast med tantospets. Men det var bara väntat. De även en ren La Griffe kopia komplett med rak egg och krökt pistolgrepp.    

På senare tid har även mer anrika Amare poppat upp med sin A-Max vilket är en uträtad, rak La Griffe.

Med detta vill jag ha sagt att jag inte har något emot att vare sig enskilda personer eller företag inspireras av varandra. Den eviga diskussionen om vem som fakt iskt har kopierat vem kan ibland gå lite väl långt, särskilt i diskussionsforum på nätet. Kniven är en av människans äldsta redskap och det mesta har faktiskt gjorts. Därav följer att mycket måste bli mer ellre mindre likt något som funnits förut. Men när man hämtar så klara karaktärsdag från andra förlagor som i de exemplen jag givit ovan blir det hela en smula löjligt när man påstår att man hittat på modellen själv.  

Så kontentan blir, låt dig gärna inspireras men tala om av vem!


/ J - rätar inte ut knivar men frågetecken

Vilket det för övrigt inte heller gör på Spydercohålet. Det är däremot ett TM eller trade mark för Spyderco men det är något annat. 

Ny kniv - Fred Perrin La Griffe

Klon, eller "La Griffe" på franska är en kniv designad av en mycket färgstark herre vid namn Fred Perrin. Han har en tämligen brokig bakgrund som jag kommer att gå närmare in på i en senare text kring den här kniven. 

La Griffe är en kniv är gjord för att vara så lätt att bära som möjligt enligt devisen "att den bästa kniven är den som man har med sig". Sedam är syftet med den lite speciellt. Även detta kommer att avhandlas mer ingående vid annat tillfälle. Men förutom att vara lättburen är en formen ett resultat av tanken på att man skall kunna använda handen för att greppa med utan att släppa eller tappa kniven. Därav fingerhålet i handtaget. 

Fred Perrin La Griffe Noir

Kniven är en serietillverkad version av Perrins handgjorda customknivar. Tillverkaren är franska Max Knives. La Griffe är i det här utförandet tillverkad av ett tre millimeter tjockt stycke 440C. Det ger en extremt lätt kniv som inte väger in på mer än 37 gram och låga 47 gram inklusive fodral. Sedan finns en begränsad upplaga i D2 för den som föredrar det. 

Kniven mäter 12 cm på längden och det mejselslipade bladet är strax under fyra centimeter långt. I det här utförandet är kniven svart med stentumlad finish. Fodralet är av kydex och leveraras med kedja att hänga kring halsen. 

Sammantaget är det här en mycket intressant liten gynnare som det skall bli roligt att stifta närmare bekantskap med. 

/ J - bättrar på franskan

#knivesandbikes  #knivigtvarre