Visar inlägg med etikett Max Knives. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Max Knives. Visa alla inlägg

onsdag 5 april 2023

Mina kastknivar

- eller åtminstone ett nedslag i högen som den ser ut i början av nådens år 2023



"Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen" var namnet på en låt man aldrig fick höra men som alltid nämndes i ett gammalt radioprogram som hette "Plattetyder". Troligtvis är det bara jag som minns det. Det avslöjar en del om min ålder. 

Men lite av den känslan kan sägas gälla för min samling kastredskap. Om vi bortser från de otaliga trasiga ungdomssynderna så återstår endast en kniv av äldre datum. En United Cutlery som lever kvar sedan ett trettiotal år. Den fick sällskap av en uppsättning Spyderthrowers storlek Large för några år sedan. Mest beroende på att jag var inne i en "Spyderco-period" rent generellt och trodde att de knivarna skulle vara bra. Särskilt som de är designade av den kanadensiske knivkastaren Harald Moeller och modellerade efter hans klassiska och ofta kopierade "Viper". Därför såg jag även dem som ett "original" i relation till den UC-kniv jag redan hade. 

Därefter kom pandemin och knivkastandet tog fart för min del. Resten är historia som det heter. 

Inte världens bästa bild men jag tror att jag fick med de flesta av kastknivarna


En del av den tämligen korta historien har för min del inneburit "bakgårdskastande". Det medförde att det ett tag satsades på knivar lämpade för små ytor. Det i kombination med pris gjorde att knivar från Gil Hibben och några P21-or från Max Knives bjöds in till den då blygsamma samlingen. Det insågs emellertid snart att Spyderco-knivarna var av skräpkvalitet och att de sistnämnda mest var leksaker. Även om det numera måste erkännas att det går utmärkt att kasta dem. Och allt annat å andra sidan. De är annars för små och lätta för att vara optimala. Men det fanns som sagt en orsak till inköpen. 

Av nyfikenhet testades ungefär samtidigt representanter för Cold Steel och inte minst Condor. Men den sistnämnda modellen föll mig inte helt i smaken även om kvaliten var bättre än de andra kastknivarna jag hade vid den här tidpunkten. Det lutade även åt att skaffa fler Cold Steel då Sure Flight Sport var både billig och tämligen allsidig. Men så hände något. 

Ett prisvärt alternativ till alla de hittills nämnda knivarna hittades i polska Graf Knives. Först testades ett set från dem och sedan fler. Sedan rullade det på med kvalitetsknivar på högsta nivå från märken som AcjeJet, Biting Metal och Wulflund. Någon gång i den vevan upptäcktes även Pierre Cazoulat varpå hans Woodpecker blev min tävlingsmodell i rotationskastning för SM både 2021 och 2022. För no spin användes 2021 Acejet Stinger och 2022 Acejet Raven II. Resultatet blev medaljer!

Sedan tog upptäcktslusten över varpå Throwingzone Scalpels och ytterligare modeller från AceJet var ett faktum. Därefter utforskades fältet med fler custom-knivar varpå franska Zitoon Knives blev aktuella. De har senast fått sällskap av knivar från England och Yggdrasil Forge. Knivmakare Joe Bardsley har nämligen utökat sitt sortiment till att även omfatta XL-versioner av sina tidigare modeller. Ett utmärkt steg i mitt tycke varpå ett sällskap representanter infann sig för att bredda min samling och stilla min nyfikenhet. 

"Heavy Metal", min samling knivar från AceJet


Nu saknas i mitt tycke amerikanska, italienska, indonesiska och ryska knivar. Det sistnämnda får nog anstå med tanke på omständigheterna. Men USA har många fina kastknivstillverkare och det skulle vara sympatiskt att testa några av dem. Fast plånboken har lagt in sitt veto mot den idén. 

Här är en förteckning över de kastknivar jag har till förfogande för tillfället. Tillverkningsland hittas inom parentes.


AcetJet (Tjeckien)
  • Stinger x3 (set)
  • Appache x3 (set)
  • Excalibur x3 (set)
  • Guillotine x3 (set)
  • Raven II x3 (set)
  • Spinner Bowie Silver Hunter x3 (set)

Biting Metal (Frankrike, TZ)
  • Bug Osetr TZ x3 (set)

Cold Steel (Taiwan)
  • Sure Flight Sport
  • Sure Flight Sport Mini x3 (set)
 
Condor (El Salvador) 
  • Dismissal 14"

Graf Knives (Polen)
  • T1XL x3 (set)
  • T2 Bowie x3 (set)
  • B1 Classic Bowie x3 (set)
  • Corsica
  • T1 Personal x3 (set)
  • T5 Juggle 

Gil Hibben (Taiwan)
  • Classic x3 (set)

Max Knives (Kina/Frankrike)
  • P21 x2

Pierre Cazoulat (Frankrike)
  • Woodpecker x3 (set)

Spyderco (Kina)
  • Spyderthrowers L x3 (set)

Throwingzone (Frankrike) 
  • Scalpel x3 (set)

United Cutlery (Taiwan)
  • UC 191

WL Custom Blade (Frankrike, TZ)
  • Patriot Dagger x3 (set)

Wulflund (Tjeckien)
  • Vengeance x3 (set)

Yggdrasil Forge (England)
  • Huginn XL
  • Muninn XL
  • Lavaeteinn XL
  • Shard XL
  • Ullr XL

Zitoon Knives (Frankrike)
  • Spinner Dagger x3 (set)
  • Le Classic XL
  • The Iron Mistress
  • Spinner



De senaste tillskotten i samlingen kommer från Manchester, England och Yggdrasil Forge


För närvarande rör det sig om 72 knivar fördelat på 33 modeller. Sedan kan väl tillstås att något litet set till är på väg även om jag tror att det dröjer ett tag då de skall göras först. Customknivar tar lite tid ibland. Men jag avslöja att även de är från Frankrike! 

Och på något vis bär jag en gnagande misstanke om att det här inte är en komplett lista när året är slut. Det finns nästan alltid något nytt att testa och som jag är nyfiken på! 


/ J - knivkastare

lördag 17 september 2022

Kastknivar

- en inblick i olika varianter och typer


Inledning

Först vill jag slå fast att kastknivar i princip har funnits lika länge som knivar existerat som verktyg även om man ursprungligen troligen nöjde sig med att kasta en obearbetad sten istället för sin dyrbara kniv i obisidan eller flinta på fiende eller djur när det begav sig. Att de existerat så länge gör att företeelsen finns i alla former och typer och i många kulturer. För att avgränsa området väljer jag därför att inte diskutera vare sig afrikanska kastvapen som Mambele eller Hunga Munga eller indiska Chakrams. Jag utelämnar även alla varianter av japanska shurikens, populärt kallade kaststjärnor även om de raka varianterna "bo shurikens" närmar sig kastknivar av mer traditionellt snitt till utseendet. 

Men även om många typer sorteras bort finns det en hel del knivar på marknaden. Det har återigen blivit populärt att kasta kniv på film och scener som de i t ex "Expendebles-" och "Wick"-filmerna bidrar förstås till större exponering och därmed ökat intresse för knivkastning i stort. Sedan är ofta sättet de kastar på i filmer en smula löjeväckande för den insatte. Men det är en annan fråga. 

Kastknivar ur min samling

Ett par snabba sökningar på ordet "kastkniv" på  marknadsplatser som Ebay och Amazon och liknande ger extremt många träffar. Det överväldigande flertalet som dyker upp är dessvärre skräp. 

Först kan allt som är inspirerat av spelvärlden sållas bort. Därefter allt som inkluderar ordet "Kunai", undvik dem! De är nästan undantagslöst av undermålig kvalitet och inte ens när de är någorlunda välgjorda är de mycket att hänga i granen. Någon ninja-anhängare kanske vill argumentera emot men de är glorifierade japanska planteringsspadar som småningom blev något av ett allroundverktyg för nattkrigare. Till nöds kunde de även kastas och det t o m med snöre knutet i ringen som återfinns på handtaget. Men de är verkligen inte ultimata som kastknivar, särskilt inte för nybörjare. Ett par modeller från kända tillverkare har kommit på sista tiden, läs Acejet, de är undantaget som bekräftar regeln. 

En knivtyp att undvika. Just de här är 3 mm tjocka vilket ger en vikt på ynkliga 62g


På samma vis skall alla billiga set med 6 eller 12 knivar undvikas. Det är inte antalet det är fel på utan relationen pris/kniv. De delar alla de egenskaperna att de är för små och lätta för att vara lämpliga föremål att kasta prick med. Visst, vill du har något riktigt litet att kasta inomhus i källaren på två meters avstånd på en kartongtavla så duger de. Men då är femtumsspik ett billigare och ett i mitt tycke lika bra alternativ. 

Nu när man vet vad som skall undvikas återstår frågan om vad som skall väljas istället samt vart man hittar dem. För att svara på den frågan skall jag först gå in på några områden där kastknivar skiljer sig från andra knivtyper. 


Material - stålval


En sådan punkt är vad kastknivar är tillverkade av. För den som är van vid fällknivar och frilufts- eller jaktknivar gäller det att helt tänka om. Kastknivar skiljer  sig från gängse knivar på en rad områden. Förutom det uppenbara, användningsområde vilket förstås avspeglas även i utseendet så skiljer sig materialval och behandling av stålet radikalt från andra knivtyper. Exempelvis är de specialiserade "superknivstålen" S35VN, M390 och Elmax som vanligtvis är mycket gångbara i princip värdelösa när det kommer till kastknivar. Där fällknivar och inte minst köksnivar kan skryta med Rockwell-tal på över sextio och femtiofem betraktas som en smörkniv är det optimala i kastknivsvärlden under femtio. 

Exempel på knivar gjorda i olika stål, från vänster: Biting Metal Bug Osetr TZ - Hardox 550, AceJet Excalibur - D2, Stinger - 41620, Zitoon Spinner - Hardox 450, Cold Steel Sure Flight Sport - 1055


Istället skall man sikta på knivar gjorda av kolstål eller kanske ännu hellre fjäderstål, möjligen mjukt D2. Därutöver finns ett antal extremstål som återfinns i bland annat Franska customkastknivar som Hardox från SSAB.  Det är ett höghållfasthetsstål som annars återfinns i exempelivs dumperflak, rivkrokar och schaktblad till Bulldozers och tänderna till grävmaskinsskopor. Sedan finns exempelvis 2Ni vilket är ett stål som några märken från USA svär på är bäst och fler lär nog dyka upp över tid. 

Vilket material som föredras beror förstås på tillverkaren samt deras erfarenhet och skicklighet. Det är inte så att alla knivar gjorda i rostfritt är usla men de är generellt väsentligt mycket sprödare och de går sönder förr eller senare, ofta förr. 

Knivar i rostfritt stål där det annars något "bättre" 8Cr13MoV är riktigt uselt för ändamålet, i alla fall med den här härdningen som återfinns i Spydercos Spyderthrowers L


Två knivset som är tillverkade i enkelt rostfritt stål är de här från Spyderco och Gil Hibben. Hibben-knivarna i 420J vilket faktiskt är att föredra framför det av Spyderco valda 8Cr13MoV vilket är ett direkt olämpligt materialval. Det syns inte minst på bristen på spetsar och alla jack i eggarna på de här exemplaren. Varje gång de här knivarna träffar något hårt, vare sig det sker efter en miss eller bara en annan kniv i tavlan försvinner en bit. Spetsarna går inte att böja tillbaks. Istället bryts de av! Faktum är att jag t o m kastat av en kniv helt och hållet. 


Materialval - Handtag


Ett annat område där kastknivar skiljer sig från många andra knivtyper är handtaget. Som ni kanske redan noterat har de flesta kastknivar inga handtag alls. Eller snarare saknar de oftast skollor/handtagssidor och är istället helstålsknivar där samma material används genomgående. I de fall handtagsidor förekommer är de på finare knivar nästan alltid gjorda i läder. Lädret limmas och nitas sedan på plats. Det ger ett något fylligare grepp och bidrar dessutom till utseendet. Att läder används beror på att det är hållbart samt att det är relativt lätt att byta och i sammanhanget billigt. 

Den här kniven från Zitoon Knives levereras med läderhandtag 


Lågprisknivar har inte sällan något form av lindat handtag. Kanske med fallskärmslina eller i sämsta fall något billigt nylonsnöre. Det gäller t ex de här knivarna från Max Knives. Sådana handtag går alltid sönder. Dels skär träffar från andra knivar av snörena och dels skadas de när de oundvikliga missarna kommer. Det går att modifiera handtaget genom att t ex doppa det helt eller delvis i epoxy men då har du redan börjat modifiera dina knivar!

Fordom hade de här knivarna kallade P21 från Max Knives handtag av billigt nylonsnöre. Rätt snyggt när de var helt nya och det varade i ett par timmar. Sedan fick de lindas om efter någon timmas kastande tills jag tröttnade och tejpade dit sidor istället. Nu används inte de här knivarna längre


Sedan finns det förstås customknivar med handtag i allsköns material, inte minst Micarta och G10. De är i sammanhanget någorlunda hållbara men om du inte redan är mycket duktig eller bara avser att kasta en kniv i taget på en tavla åt gången samt har perfekt underlag framför och omkring tavlan lär även de se för jäkliga ut efter ett tag. Om de inte helt sonika spricker vill säga. Det är nämligen inte bara missar som sliter på handtagen. Även träffarna gör det genom de mycket kraftiga vibrationer som uppstår när kniven dräms in i trä om och om igen. Tre, fyra eller kanske fem hekto stål som kommer snurrande från upp till sju meters avstånd ger rätt hög anslagsenergi. Det skall sedan upprepas tiotusentals gånger.  En misshandel inga andra knivar utsätts för. 


Storlek


Utöver materialval och handtagens vara eller icke vara läggs stor vikt vid storleken. Jo, den spelar roll oavsett vad flickan säger. 

I princip kan man säga att två skolor dominerar när det gäller hur stor kastkniv man föredrar. Dels är det de i USA dominerande Bowie-inspirerade kastknivarna och dels de i Ryssland och Europa mindre kastknivarna. Men det är en mycket förenklad indelning som likt det mesta är full av undantag. Mycket är avhängigt personlig preferens och vilken teknik som används. I Ryssland är t ex "Skanff" även kallad Fedin efter upphovsmannen mycket populärt. Med den tekniken som förespråkar minimal rörelse är kortare och mindre knivar att föredra. Vi talar då om knivar som ofta ligger kring 25 cm längd även om såväl kortare som längre förekommer. Men det finns ingen poäng i att ha en större kniv då den här tekniken innebär att kniven inte roterar*. 

På samma vis använder de flesta som tränar andra No spin-varianter (Slide, Shuriken) något kortare knivar. 

Överlag föredrar man mindre knivar i Europa och här tillåts därför knivar över 23 cm på tävling (Eurothrowers).

Tre knivset av av "Osetr"-typ. Acejet Appache, Graf Knives T1 Personal och Biting Metal Bug Osetr TZ. Allroundbetonade knivar som främst är tänkta till no-spin kastning men som även fungerar till rotationskastning


På andra sidan Atlanten premieras ofta större knivar. En del har nog med att göra med tradition och "mountain man"-ideal misstänker jag. Det var ofta de som kastade knivar från början. Den synen avspeglas till viss del även i reglerna som används för tävling. Mest förlåtande är organisationen AKTA som tillåter knivar från 9" (23cm) i längd, dvs detsamma som här i Europa. IKTHOF differentierar mellan typerna och tillåter även de 9" för No spin men kräver minium 12" för rotationskastning. WKTL** kräver så mycket som 13,5" men de har andra och mycket avvikande krav på mått och utseende jämfört med alla andra organisationer. Allt för att premiera försäljning av de egna, i mitt tycke  komiskt fula knivarna som även inkluderar gigantiska parer/fingerskydd. De ser ut som vässade fälgkors!

Exempel på knivar som kan hävda sig även i Amerikanska sammanhang. Från toppen Zitoon The Iron Mistress, Graf Knives B1 Classical Bowie och Pierre Cazoulat Woodpecker. De kan jämföras med andra stora knivar från Condor med Dismissal 14" samt Graf Knives T5 Juggle, vilka är de två "pilarna" nederst. 


Olika tekniker, olika knivar


Förutom material och storlek så tillkommer förstås form till ekvationen. Den är nämligen beroende på vilken typ av kastning man främst tänker ägna sig åt. En del knivar är helt inriktade mot rotationskastning vilket i princip gör dem omöjliga att kasta "instinktivt" med. Eller för att förtydliga, ALLT går att kasta med no spin-teknik men Bowieknivar är verkligen inte roliga att göra det med. Det omvända, att rotera en no spin-kniv i luften är oftast inga problem även om det kräver anpassning av din teknik. Men i båda fall blir kastningen roligare med en kniv dedikerad för ändamålet. 

De här knivarna är enbart inriktade mot rotationskastning. De är neutralt balanserade och relativt långa.  WL Custom Blade Patriot Dagger, Graf Knives T2 och Zitoon Spinning Dagger är modellerna


De här knivarna, Condor Dismissal och Graf Knives T5 Juggle är också enbart inriktade mot rotations- eller traditionell kastning med den skillnaden från de ovan att de är framtunga, särskilt gäller det Juggle. 


Vissa knivar är mycket svåra att ens försöka använda till andra tekniker än vad de designats för som t ex Woodpeckers från Pierre Cazoulat. Det vinklade handtaget gör att de till och med vill "kantra" vid Military Half Spin som annars går med i princip vilken kniv eller vilket föremål som helst.  Nästan lika extrem är Graf Knives T5 Juggle, en bjässe som är mycket specialiserad. Den tillhör en typ som förr var rätt vanlig i olika varianter av cirkusuppträdanden. Mycket för att viktfördelningen gör typen extremt pålitlig från fasta avstånd och korta distanser. Det gör emellertid att de inte är optimala för t ex tävlingsdisciplinen Walk Back. 

Andra modeller kan användas till mer än en teknik som exempelvis Patriot Dagger som tack vare att det är en dolk även fungerar till just Military half spin. De här tre uppräknade modellerna är dock komplett usla till no spin. Det är främst handtagens form som ställer till det. Men även vikt och storlek spelar in. 

Till den sortens teknik är form nästan lika viktigt som balans. Även om balansen endera är i huvudsak neutral med lätt bakvikt till mycket baktunga när det handlar om no spin. 

Tre mycket olika No spin-knivar. Guillotine är något baktung, Scalpel helt neutral och Vengeance till höger är mycket baktung.


Med den här sortens knivar kan man som sagt även kasta rotationstekniker. Scalpel till exempel roterar helt neutralt trots att det är en mycket lätt kniv egentligen avsedd för kastas utan snurr. Detsamma gäller Guillotine som däremot är mer kompakt och tyngre. Vengeance kräver med sin bakvikt att man kastar rotation på helt annat vis med fokus riktat mot tavlan. Det är dock görbart. Sedan följer att så gott som samtliga knivar avsedda för den här typen av kastning även är mycket bra för halvrotationstekniker som Military half spin. 

Exempel på knivar som fungerar till det mesta. Överst Excalibur och Appache från Acejet följt av Cold Steel Sure Flight Mini och Biting Metal Bug Osetr TZ


Det finns även knivar som är tämligen allround och därmed bra för den som kanske inte bestämt sig eller ens kände till att det finns olika sätt att kasta. Till dem hör knivar med någorlunda neutral balans och som kan greppas på olika vis. Ett exempel på sådana är Acejet Excalibur. Modellen roterar neutralt och lätt samtidigt som de är utmärkta för no spin och minst lika effektiva för military half spin. Deras enda nackdel återfinns i instinctive half spin där fingerskydden kan vara i vägen på kast från längre distanser. Ett enklare alternativ som också är mycket neutrala är Cold Steel Sure Flight Mini. Även knivar av "Osetr"-typ som AceJet Appache, Biting Metal Bug Osetr TZ och Graf Knives T1 Personal går att använda till alla typ av kastning även om de sist uppräknade är mycket lätta. 


Att välja

När du bestämt dig för att börja kasta kniv är mitt råd att välja ett fint set redan från början. Det är nämligen väsentligt enklare att lära sig att kasta med riktiga prylar. Det kanske känns igen från andra intresseområden? Ett set om tre är att föredra framför en kniv av det enkla skälet att du behöver gå mindre och hinner kasta mer på den tid du har till förfogande. 

Visst, är du osäker och bara vill ha något att använda efter grillfesten så duger i princip vad som helst. Men även då skulle jag rekommendera att undvika de allra lägst prissatta knivarna, de som kostar 249 kr för tre. Mycket beroende på att du inte ens spar särskilt mycket pengar på att välja det enklaste alternativet. Sen är de billigaste varianterna som jag sade nästan alltid undantagslöst för små och lätta. Det är därför de underlåter att skriva måtten på dylika knivar. Längd står oftast men vare sig tjocklek eller vikt.***  Att kasta en kniv som väger kring 100g och mäter 18-21cm på längden är inte enklare att hantera än en stor utan kräver tvärtom mer av utövaren. Dessutom är de farligare än tyngre knivar då de har en tendes att studsa lite hur som helst när missarna kommer. En tung kniv faller oftast rakt ned. 

Tittar du på instegsknivar så har t ex Cold Steel ett flertal lämpliga modeller. Detsamma gäller polska Graf Knives om trots att det handlar om delvis handgjorda knivar ligger i ungefär samma prisklass. Vi talar om ett par hundralappar per kniv. Sedan klättrar priserna men många riktigt fina knivar kan fås för 1500-2500 kr för ett set om tre. Då talar vi ändå om semi-customknivar tillverkade i liten upplaga.

Flera svenska butiker saluför kastknivar och exempel på dylika är Knivbutik.se och Knivshop.se. Vill du titta på lite mer avancerade produkter rekommenderas Throwingzone.fr, Wulflund eller Acjetofficial. Det finns också ett flertal märken i Europa som t ex Pierre Cazoulat och Zitoon Knives. De två senare är franska tillverkare vilka liksom polska Graf Knives är enmansföretag och knivarna är således delvis handgjorda i mycket små serier. Customknivar för en relativt billig penning med andra ord. 

Utöver dem finns flera bra märken från USA men då tillkommer de sedvanliga importkostnaderna utöver priserna. Men där hittas bl a Flying Steel, Prince Steel Knives och True Balance för att nämna några. Är man ändå inne på customknivar får inte Bim Knives från Indonesien glömmas bort. Hade situationen varit annorlunda finns några intressanta ryska märken också men de bortser jag ifrån tills vidare.  

Länkar till ännu fler on line-butiker och märken hittar du på min länksida!



/ J - er kastare i etern


* Eller mer korrekt, premierar No spin och Half spin. 

** Vilka jag personligen anser har störtlöjliga regler för hur knivar skall se ut. De har också på tvättäkta amerikanskt advokatmanér sida upp och sida ned med regler där andra organisationer nöjer sig med en sida. 

*** Ett gott exempel är de av vad jag förstår tämligen populära enklaste Smith & Wesson-knivarna som saluförs av flera svenska återförsäljare. Jag kan hitta information om att de är 20,3 cm långa och att bladet mäter 10,7 cm. Det sistnämnda helt meningslös information när det handlar om kastknivar. Tjocklek och vikt har jag däremot som eventuell kund ingen aning om. Deras dyrare variant kallad "Bullseye" upplyser de däremot är 4mm tjock och 25,5cm lång vilket ger en en vikt av 180g. 

torsdag 26 maj 2022

Recension Fred Perrin La Griffe

- en användbar "neck knife"

När den här kniven en gån presenterades skrev jag "den bästa kniven är den man har med sig" och det är en devis som fortfarande passar dagens recensionsobjekt. La Griffe designad av fransmannen Fred Perrin är en kniv som är mycket lätt att bära. En av mycket få så kallade "neck knives" som faktiskt tämligen ofta återfinns runt halsen i sin kedja. 

Fred Perrin La Griffe by Max Knives
Fred Perrin La Griffe


Faktum är att den här knivmodellen har uppnått sådan kultstatus att den kopierats vilt. Inte bara av obskyra kinesiska företag utan även av märken som CRKT som hade mage att påstå att Russ Kommer designat den för dem. Även Brous Blades har "inspirerats" av dem liksom SOG och Amare. Mer legitima samarbeten där snarlika knivar släppts finns från Cold Steel och inte minst Spyderco med vilka Perrin har samarbetat för övrigt. Sal Glesser designade exempelvis Swick och Spot med La Griffe som förebild. 

Om detta har jag skrivit en mer detaljerad text kallad "L'original". Men i vilket fall som helst är det en modern klassiker vi har att göra med. Den här versionen av La Griffe är gjord av franska Max Knives och har släppts i begränsad upplaga om 600 knivar. Samma modell finns nu att köpa i ett annat utförande gjord i D2-stål istället. Även det är en begränsad utgåva. Så hur "begränsad" den är kan väl diskuteras. 

Den här svarta versionen är en "begränsad" upplaga. 




Twitterversion: La Griffe, originalet från Fred Perrin för den som söker en liten lätt "Neck Knife"!



Blad


Det finns tre saker som definierar La Griffe och gör utseendet mycket distinkt. En av dem är bladformen. Kniven finns både i customutförande och som produktionskniv med flera olika bladalternativ och numera även storlekar. Originalversionen var emellertid en Wharncliffe. 

Bladet mäter något över 40 mm på längden och själva eggen är 40 mm lång. Eftersom bladet i princip utgör en triangel är formen kraftigt avsmalnande. Den högsta höjden vid basen är 26 mm. Bladgodset och därmed hela kniven är 3 mm tjock. 

La Griffe kännetecknas av sitt korta Wharncliffe-blad
Wharncliffe-bladet är typiskt för den första versionen av La Griffe. Perrin själv har sedan dess tillverkat den med många andra bladtyper 


Stålet i det här utförandet är 440C vilket inte längre tillhör de finaste på marknaden även om det tidigare var ett stål många customknivmakare använde sig av. Men tiden går och stålen har utvecklats. Med det sagt är det inte illa valt till den här sortens kniv. Det är inte så hårt att det riskerar att det lilla bladet får jack. Den egenskapen gör det också kniven lättslipad. Särskilt som La Griffe är chisel ground eller mejselslipad som det heter på svenska. Det vill säga enbart slipad på en sida. 

Bladet är mejselslipat, det vill säga det har bara en slipfas
Bladet är mejselslipat, d v s det har bara en slipfas på en sida


Sedan behövs inget superstål i den här sortens kniv då den knappast används till något som kräver mycket skärande under längre tid. Det här är en kniv som används för små snabba skär som att öppna paket, strimla en kartong, skära av snören, tunnare rep och buntbad etc. 

Det går dock inte att ducka för vad La Griffe ursprungligen är tänkt för, nämligen självförsvar. Hur främmande den tanken än kan kännas i en svensk kontext så förhåller det sig så. Bladet är utformat för att bita så hårt som möjligt med tanke på storleken och att inte orsaka dödliga skador om man skär någon med det. Av samma skäl har kniven en rejäl spets som penetrerar utmärkt men inte så djupt. 

Men översätts de egenskaperna till normalt brukande och en vanlig kniv så blir formen trots allt riktigt praktisk. Den äter krympplast och kartonger till frukost. 


Handtag


Tanken på en självförsvarskniv förklarar också i högsta grad utformningen av handtaget. Tanken var att kniven skall kunna gömmas i handen, ha ett riktigt säkert grepp där kniven inte kan tappas samtidigt som det skall gå att stöta med den trots det ringa formatet. 

De kraven resulterade i ett pistolgrepp som är kraftigt krökt. Det gör att i princip hela handtaget utgör ett rejält fingerurtag. Tjockleken på greppet är detsamma som bladet givet att det är en helstålskniv vi talar om. Skulle man vilja gör det tjockare finns tre hål i handtaget som möjliggör att man kan linda det med exempelvis fallskärmslina om så önskas. 

Handtaget är litet men effektivt
Handtaget är litet men effektivt. Önskas ett fylligare handtag kan det lindas med fallskärmslina


En andra egenskap som definierar den här kniven är förstås det stora hålet i handtaget. I det placeras pekfingret. Sen sitter kniven där. Det var en av grundtankarna. Den här kniven kan inte tappas med mindre än att fingret går av. Förutom att det är lämpligt ur avväpningssynpunkt givet gruntanken med kniven så gör det även att man kan greppa tag i någon samtidigt som kniven finns kvar i handen. 

Den civila applikationen är att du kan öppna t ex en låda, lyfta undan den för att sedan öppna nästa. Synnerligen praktiskt måste jag säga. 

Den här kniven är mycket bekväm i hand för att vara så liten.
För att vara så liten är kniven riktigt bekväm i hand och dessutom nära omöjlig att tappa


Annars kan sägas att den här kniven är designad som en ren trefingerskniv. Men det är en mycket bra sådan. Eftersom handtaget ligger an mot insidan av handtaget så går det också utmärkt att sticka hål på något när det behövs utan den minsta risk att slinta. 


Fodral


La Griffe kommer med ett fodral i kydex. Givet att kniven är så liten och smidig är fodralet det också. Det väger inte mer än 10 g plus kedja. Måtten är blygsamma 65 mm på längden och 45 mm på bredden. Tjockleken stannar på 7 mm. 

La Griffe kommer med ett enkelt men dugligt fodral gjort i Kydex
Fodralet är enkelt samt gjort i Kydex


Kulkedjan kan förstås bytas ut mot fallskärmslina eller en lädersnodd om så önskas. Men i det här fallet har jag låtit den vara kvar. Den helt symmetriska formen på både kniv och fodral gör den även helt ambidextriös. Jag bär den för drag med höger hand då jag är högerhänt. 

Det här är en av få knivar jag faktiskt bär runt halsen
La Griffe är en av få knivar jag faktiskt bär runt halsen men vanligen innanför tröjan


Kniven är så lätt att den knappt märks förrän du behöver den. Den är även mycket lätt att komma åt och dra. Däremot kunde greppet i fodralet vara något bättre. Det är inte så att kniven faller ur men den sitter heller inte så hårt som jag skulle önska. Extra säkerhet känns bra i det här fallet. Därför har jag planer på att ta en varmluftpistol och hetta upp Kydexen något för att bättra på passformen. 


Slutsats


La Griffe är en spännande kniv med en intressant bakgrundshistoria. Den är berättelsen om hur man gör något som är tänkt för tämligen våldsamma situationer men som av bara farten slutar med att vara riktigt praktisk för väsentligt mindre dramatiska applikationer. Tittar man på formen på bladet är det trots allt samma trekant som hittas på en Stanley/mattkniv om än i stabilare utförande och bättre stål. 

Just mattor skulle jag inte välj att skära till med den här kniven men däremot används den till allt annat smått som kan vara aktuellt i vardagen. Framförallt snören, rep som inte är alltför tjocka och paket, plast och kartong etc. 

Här syns La Griffe tillsammans med en annan kniv som Fred Perrin varit involverad i, PPT från Spyderco


Sedan är La Griffe extremt lättburen, det går inte att bortse ifrån. Det är en fastbladad helstålskniv som väger in på 37 g. Det betyder mycket lätt och därtill känns den inte där den hänger och dinglar på sin kedja. En annan praktisk aspekt är att mycket mer lättslipat än ett kort blad med rak egg slipad på endast en sida blir det inte. Särskilt inte med ett material som 440C. Ett stål som är fullt adekvat i sammanhanget och därtill är rosttrögt. Något som är av stor betydelse då en "neck knife" bärs nära kroppen.

La Griffe är en kniv jag rekommenderar om du söker en kniv att bära runt halsen.
Skall du ha en "neck knife" är La Griffe ett mycket bra alternativ


La Griffe är kniven för dig som vill ha förlagan till de knivar jag nämnde inledningsvis. Det är fortfarande en riktigt bra kniv i sin tämligen unika genre. Just den här versionen var som sagt en begränsad upplaga. Den tillverkades som "mid tech" åt Fred Perrin av Max Knives och är därför märkt med Perrins logotyp. Men den dyker som sagt upp i nya iterationer och den senaste kostar kring 70€. Den är dock inte märkt FP utan Max Knives. 



Specifikation:

Totallängd: 122 mm
Bladlängd: 45 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 440C
Vikt: 37 g (47 g med fodral, vägt av mig)
Handtag: stål, 
Fodral: Kydex

Producerad av Max Knives


/ J - 

fredag 16 april 2021

Ny kniv - Max Knives P21

De här knivarna från franska Max Knives införskaffades inte för att jag tror att de på något vis är de bästa kastknivar man kan få tag på. Istället var motivet tudelat. Dels ville jag ha tag i någon relativt billigt att öva "no spin"-kastning med och dels ville jag ha något relativt litet som skulle gå att använda i min mycket begränsade trädgård.
 
Max Knives P21

Utifrån de premisserna såg inte den här modellen kallad P21 helt illa ut. Det jag är ute efter är en jämn och mjuk rygg på bladet för att kunna använda tekniker där man kontrollerar knivens rotation med pekfingret mot bladryggen. 

Sen får man bortse från det billiga fodralet och det faktum att det billiga nylonsnöret kring handtaget kommer att gå av efter ett par tre kast. Jag har lindat om dylika vid tidigare tillfällen men det spelar ingen roll. Kastar man med flera knivar är det bara en tidsfråga innan det kommer en projektil och skär av snöret. Så ser man någon med sådana handtag som är hela så kastar de endera bara en kniv i taget eller inte alls. Enda sättet att lyckas behålla handtaget är att dränka snöret i epoxy misstänker jag. 

Kniven är förstås något för lätt för att vara optimal med sina 175 g men det är dugligt på kortare avstånd. Längden är 23,5 cm, tjockleken är 4,5 mm och materialet är 440C. Om rostfritt stål i kastknivar kan man säga en del och det kommer jag att göra i senare texter. Kniven är tämligen neutralt balanserat fast med tyngdpunkten förskjuten mot handtaget till vilket underlättar vid "no spin". 

Det här var en modell av ett par som införskaffats så det kommer att följa mer presentationer och så småningom, recensioner på kastknivar. 


/ J - kastar igen

#knivesandbikes #knivigtvarre

torsdag 17 december 2020

Ny kniv - Fred Perrin La Griffe

Klon, eller "La Griffe" på franska är en kniv designad av en mycket färgstark herre vid namn Fred Perrin. Han har en tämligen brokig bakgrund som jag kommer att gå närmare in på i en senare text kring den här kniven. 

La Griffe är en kniv är gjord för att vara så lätt att bära som möjligt enligt devisen "att den bästa kniven är den som man har med sig". Sedam är syftet med den lite speciellt. Även detta kommer att avhandlas mer ingående vid annat tillfälle. Men förutom att vara lättburen är en formen ett resultat av tanken på att man skall kunna använda handen för att greppa med utan att släppa eller tappa kniven. Därav fingerhålet i handtaget. 

Fred Perrin La Griffe Noir, Neck knife with kydex sheath
Fred Perrin La Griffe Noir

Kniven är en serietillverkad version av Perrins handgjorda customknivar. Tillverkaren är franska Max Knives. La Griffe är i det här utförandet tillverkad av ett tre millimeter tjockt stycke 440C. Det ger en extremt lätt kniv som inte väger in på mer än 37 gram och låga 47 gram inklusive fodral. Sedan finns en begränsad upplaga i D2 för den som föredrar det. 

Kniven mäter 12 cm på längden och det mejselslipade bladet är strax under fyra centimeter långt. I det här utförandet är kniven svart med stentumlad finish. Fodralet är av kydex och leveraras med kedja att hänga kring halsen. 

Sammantaget är det här en mycket intressant liten gynnare som det skall bli roligt att stifta närmare bekantskap med. 


/ J - bättrar på franskan

#knivesandbikes  #knivigtvarre