Recension Fred Perrin La Griffe

- en användbar "neck knife"

När den här kniven en gån presenterades skrev jag "den bästa kniven är den man har med sig" och det är en devis som fortfarande passar dagens recensionsobjekt. La Griffe designad av fransmannen Fred Perrin är en kniv som är mycket lätt att bära. En av mycket få så kallade "neck knives" som faktiskt tämligen ofta återfinns runt halsen i sin kedja. 

Fred Perrin La Griffe

Faktum är att den här knivmodellen har uppnått sådan kultstatus att den kopierats vilt. Inte bara av obskyra kinesiska företag utan även av märken som CRKT som hade mage att påstå att Russ Kommer designat den för dem. Även Brous Blades har "inspirerats" av dem liksom SOG och Amare. Mer legitima samarbeten där snarlika knivar släppts finns från Cold Steel och inte minst Spyderco med vilka Perrin har samarbetat för övrigt. Sal Glesser designade exempelvis Swick och Spot med La Griffe som förebild. 

Om detta har jag skrivit en mer detaljerad text kallad "L'original". Men i vilket fall som helst är det en modern klassiker vi har att göra med. Den här versionen av La Griffe är gjord av franska Max Knives och har släppts i begränsad upplaga om 600 knivar. Samma modell finns nu att köpa i ett annat utförande gjord i D2-stål istället. Även det är en begränsad utgåva. Så hur "begränsad" den är kan väl diskuteras. 

Den här svarta versionen är en "begränsad" upplaga. 

Twitterversion: La Griffe, originalet från Fred Perrin för den som söker en liten lätt "Neck Knife"!

Blad

Det finns tre saker som definierar La Griffe och gör utseendet mycket distinkt. En av dem är bladformen. Kniven finns både i customutförande och som produktionskniv med flera olika bladalternativ och numera även storlekar. Originalversionen var emellertid en Wharncliffe. 

Bladet mäter något över 40 mm på längden och själva eggen är 40 mm lång. Eftersom bladet i princip utgör en triangel är formen kraftigt avsmalnande. Den högsta höjden vid basen är 26 mm. Bladgodset och därmed hela kniven är 3 mm tjock. 

Wharncliffe-bladet är typiskt för den första versionen av La Griffe. Perrin själv har sedan dess tillverkat den med många andra bladtyper 

Stålet i det här utförandet är 440C vilket inte längre tillhör de finaste på marknaden även om det tidigare var ett stål många customknivmakare använde sig av. Men tiden går och stålen har utvecklats. Med det sagt är det inte illa valt till den här sortens kniv. Det är inte så hårt att det riskerar att det lilla bladet får jack. Den egenskapen gör det också kniven lättslipad. Särskilt som La Griffe är chisel ground eller mejselslipad som det heter på svenska. Det vill säga enbart slipad på en sida. 

Bladet är mejselslipat, d v s det har bara en slipfas på en sida

Sedan behövs inget superstål i den här sortens kniv då den knappast används till något som kräver mycket skärande under längre tid. Det här är en kniv som används för små snabba skär som att öppna paket, strimla en kartong, skära av snören, tunnare rep och buntbad etc. 

Det går dock inte att ducka för vad La Griffe ursprungligen är tänkt för, nämligen självförsvar. Hur främmande den tanken än kan kännas i en svensk kontext så förhåller det sig så. Bladet är utformat för att bita så hårt som möjligt med tanke på storleken och att inte orsaka dödliga skador om man skär någon med det. Av samma skäl har kniven en rejäl spets som penetrerar utmärkt men inte så djupt. 

Men översätts de egenskaperna till normalt brukande och en vanlig kniv så blir formen trots allt riktigt praktisk. Den äter krympplast och kartonger till frukost. 

Handtag

Tanken på en självförsvarskniv förklarar också i högsta grad utformningen av handtaget. Tanken var att kniven skall kunna gömmas i handen, ha ett riktigt säkert grepp där kniven inte kan tappas samtidigt som det skall gå att stöta med den trots det ringa formatet. 

De kraven resulterade i ett pistolgrepp som är kraftigt krökt. Det gör att i princip hela handtaget utgör ett rejält fingerurtag. Tjockleken på greppet är detsamma som bladet givet att det är en helstålskniv vi talar om. Skulle man vilja gör det tjockare finns tre hål i handtaget som möjliggör att man kan linda det med exempelvis fallskärmslina om så önskas. 

Handtaget är litet men effektivt. Önskas ett fylligare handtag kan det lindas med fallskärmslina

En andra egenskap som definierar den här kniven är förstås det stora hålet i handtaget. I det placeras pekfingret. Sen sitter kniven där. Det var en av grundtankarna. Den här kniven kan inte tappas med mindre än att fingret går av. Förutom att det är lämpligt ur avväpningssynpunkt givet gruntanken med kniven så gör det även att man kan greppa tag i någon samtidigt som kniven finns kvar i handen. 

Den civila applikationen är att du kan öppna t ex en låda, lyfta undan den för att sedan öppna nästa. Synnerligen praktiskt måste jag säga. 

För att vara så liten är kniven riktigt bekväm i hand och dessutom nära omöjlig att tappa

Annars kan sägas att den här kniven är designad som en ren trefingerskniv. Men det är en mycket bra sådan. Eftersom handtaget ligger an mot insidan av handtaget så går det också utmärkt att sticka hål på något när det behövs utan den minsta risk att slinta. 

Fodral

La Griffe kommer med ett fodral i kydex. Givet att kniven är så liten och smidig är fodralet det också. Det väger inte mer än 10 g plus kedja. Måtten är blygsamma 65 mm på längden och 45 mm på bredden. Tjockleken stannar på 7 mm. 

Fodralet är enkelt samt gjort i Kydex

Kulkedjan kan förstås bytas ut mot fallskärmslina eller en lädersnodd om så önskas. Men i det här fallet har jag låtit den vara kvar. Den helt symmetriska formen på både kniv och fodral gör den även helt ambidextriös. Jag bär den för drag med höger hand då jag är högerhänt. 

La Griffe är en av få knivar jag faktiskt bär runt halsen men vanligen innanför tröjan

Kniven är så lätt att den knappt märks förrän du behöver den. Den är även mycket lätt att komma åt och dra. Däremot kunde greppet i fodralet vara något bättre. Det är inte så att kniven faller ur men den sitter heller inte så hårt som jag skulle önska. Extra säkerhet känns bra i det här fallet. Därför har jag planer på att ta en varmluftpistol och hetta upp Kydexen något för att bättra på passformen. 

Slutsats

La Griffe är en spännande kniv med en intressant bakgrundshistoria. Den är berättelsen om hur man gör något som är tänkt för tämligen våldsamma situationer men som av bara farten slutar med att vara riktigt praktisk för väsentligt mindre dramatiska applikationer. Tittar man på formen på bladet är det trots allt samma trekant som hittas på en Stanley/mattkniv om än i stabilare utförande och bättre stål. 

Just mattor skulle jag inte välj att skära till med den här kniven men däremot används den till allt annat smått som kan vara aktuellt i vardagen. Framförallt snören, rep som inte är alltför tjocka och paket, plast och kartong etc. 

Här syns La Griffe tillsammans med en annan kniv som Fred Perrin varit involverad i, PPT från Spyderco

Sedan är La Griffe extremt lättburen, det går inte att bortse ifrån. Det är en fastbladad helstålskniv som väger in på 37 g. Det betyder mycket lätt och därtill känns den inte där den hänger och dinglar på sin kedja. En annan praktisk aspekt är att mycket mer lättslipat än ett kort blad med rak egg slipad på endast en sida blir det inte. Särskilt inte med ett material som 440C. Ett stål som är fullt adekvat i sammanhanget och därtill är rosttrögt. Något som är av stor betydelse då en "neck knife" bärs nära kroppen.

Skall du ha en "neck knife" är La Griffe ett mycket bra alternativ

La Griffe är kniven för dig som vill ha förlagan till de knivar jag nämnde inledningsvis. Det är fortfarande en riktigt bra kniv i sin tämligen unika genre. Just den här versionen var som sagt en begränsad upplaga. Den tillverkades som "mid tech" åt Fred Perrin av Max Knives och är därför märkt med Perrins logotyp. Men den dyker som sagt upp i nya iterationer och den senaste kostar kring 70€. Den är dock inte märkt FP utan Max Knives. 

Specifikation:

Totallängd: 122 mm
Bladlängd: 45 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 440C
Vikt: 37 g (47 g med fodral, vägt av mig)
Handtag: stål, 
Fodral: Kydex

Producerad av Max Knives


/ J - 

L'original

Intet nytt under solen heter det fast kanske borde man säga att "det mesta har gjorts förut" istället. Några nya saker tillkommer förstås även om antalet faktiska nyheter minskar. Det gäller exempelvis många mekaniska uppfinningar, bland annat de kopplade till cyklar. Ett område som jag är tämligen bekant med. Sådant som är modernt nu som heldämpade eller kedjelösa cyklar experimenterades det med redan på 1800-talet till exempel. Men uttrycken ovan kan i högsta grad även appliceras på vårt kära knivintresse också. 

Ibland kommer det dock något snille och tänker ut något som inte funnits förut eller kanske snarare ett nytt användningsområde för något som redan fanns. Ett av de bästa exemplen på det är troligen Spydercos användning av ett hål i bladet för att öppna en fällkniv. Hål i blad förekom tidigare från stund till annan men inte med den baktanken. Et voila, något nytt och unikt var fött. 

Ibland är stegen inte lika extrema men ändå väldigt typiska. Ett sådant skall jag skriva om idag och det är en kniv vid namn "La Griffe" eller klon som det heter på svenska. Upphovsman är franske Fred Perrin.

Originalet, Fred Perrin La Griffe Noir

Inte heller den kniven innehåller något fundamentalt nytt men kombinationen av tre element gör den mycket distinkt i utseendet och därmed unik.  

• Det är mycket liten fastbladad kniv med kort blad, i original en wharncliffe
• Den har ett så kallat pistolgrepp
• Den har ett markant hål för ett finger i bladet

Det är fingerhålet som är det mest utmärkande draget för kniven men det var näppeligen det första av sitt slag i världen. Hål för fingrar har funnits i både kniv och svärdshandtag förut i historien. Utseendet på den här kniven med de här tre uttalande detaljerna kanske tarvar en förklaring men det är helt enkelt ett resultat av devisen "form follows function". 

I det här fallet måste man kanske veta något om upphovsmannen för att hänga med i svängarna. Till saken hör att Perrin är en man med många strängar på sin lyra. Han är förutom knivsmed och formgivare även före detta kommandosoldat samt livslång utövare av diverse kamparter. Och det är här La Griffe kommer in i bilden. Den har en praktisk sida också men den är snarare en bonus. Trots sitt ringa format är det nämligen i grund och botten en självförsvarskniv. Av det skälet ville Perrin ha en liten kniv som var lätt att dölja samt bära varpå den alltid är tillgänglig. Ni vet enligt tanken att "den bästa kniven är den man har med sig".

För att den ändå skulle vara så effektiv som möjligt behövde den en rejäl spets och en egg som biter hårt. Men den behövde även ha ett så säkert grepp som var möjligt för storleken, därav pistolgreppet. Det gör också att du kan gömma handtaget inne i handen så du kan stöta eller jabba med kniven vid behov. Men det främsta kännetecknet, det stora hålet, fyller ett dubbelt syfte. Det gör dels att du i princip inte kan tappa kniven eller bli avväpnad men också att du kan öppna handen för att greppa någon/något samtidigt som du behåller kniven i handen. Det är i det senare det går att väva in en praktisk aspekt. Du kan förstås  öppna en kartong, och sedan flytta den för att ta nästa kartong utan att lägga ifrån dig kniven även om det inte var huvudsyftet. 

Storleken på bladet har även den en brutal men genomtänkt förklaring. Förutom att det gör kniven lätt och smidig att bära så gör det även att det är svårare att oavsiktligt skada någon riktigt allvarligt. Om du tar en titt på traditionella stilettinspirerade knivar som Fairbairn/Sykes och alla moderna derivat därav, allt från Gerber Mk II till moderna dolkar som Extrema Ratio Suppressor eller stridsknivar som Ka-Bar m fl så är de stora eller åtminstone långa. Sticker du ett hål i någon med ett sådant blad blir det inte självförsvar utan mord, möjligen dråp i en senare rättegång. Risken att du skall döda eller lemlästa någon med ett mycket litet blad är mindre enligt upphovsmannen. 

Klon som inspirerat många

Så orginalet till alla de knivar av den här typen som finns på marknaden är alltså utformat av Fred Perrin. 

Därefter har det gjorts många kopior, några kloner och ett flertal fullt legitima samarbeten på temat. Några sådana ligger Spyderco bakom. De gillar ju hål i knivblad redan från början och har vid flera tillfällen samarbetat med Fred. Bland annat genom modellen PPT men framförallt genom att Sal Glesser blev inspirerad av La Griffe när han designade först SPOT och senare Swick som dessutom släppts i flera generationer. Eftersom de är ett hyvens företag så har de även betalat royalties till Perrin fast de inte behövt då inget patent finns.* 

Även Cold Steel tyckte idén var cool och även de hade den goda smaken att tala om varifrån idén kom när de gjorde sin Point Guard. Eftersom de trots allt är Cold Steel växte den förstås avsevärt i storlek. 

Förutom Perrins egna customversioner av kniven har även Warren Thomas gjort varianter av den här kniven i sin speciella stil där han blandar kolfiberblad med titaneggar. Även det har skett under öppna förhållanden i samförstånd. 

Men sedan kommer vi till de som inte har det minsta hyfs över huvudtaget. Är de månne kineser tänker någon? De kopierar ju allt. Jodå, det finns knivar med fingerhål i handtaget därifrån också, senast från Two Sun för att nämna någon tillverkare. Men de knivarna är inte det minsta lika La Griffe för övrigt så det är inget att säga något om. Det är en annan knivmodell helt enkelt. Detsamma gäller exempelvis Gerbers Remix som också har ett gigantiskt hål för pekfingret. Där återfinns inte problemet då de knivarna bara utnyttjar ett av de tre fundamenten. Ett som dessutom är urgammalt.   

Att skitföretag som Smith & Wessons knivavdelning stjäl vilt det vet vi så att de gjorde en "H.R.T Bear Claw" var kanske inte oväntat. Det är en La Griffe-kopia med något uträtat handtag. 

Nä istället kan man läsa om CRKTS 2510 "Bear Claw" att Russ Kommer som "designat" den kniven hade självförsvar för kvinnor i åtanke. De säger på sin hemsida bland annat att "He thought a knife that was easy to grip and hard to lose would be a big hit, and since he made the first Bear Claw™". Så gulligt av dem att lägga till ett litet "TM" på slutet när kniven i den spetsiga versionen är nästan identisk med La Griffe eller snarare den av Emerson-tillverkade versionen med talon-blad. Bara med den skillnaden att när Ernie också tyckte att idén var lysande efter att ha träffat Fred Perrin så frågade han om lov. Därefter lade han till sin personliga knorr på modellen i och med den konkava eggen. Russ Kommer påstår att "His original concept was a self-defence knife for woman that would be lightweight, easy to access and control".

Den bara råkade bli närmast en karbonkopia på en La Griffe både vad beträffar utseende och funktion. Som sagt inget fel i det om man medger varifrån inspirationen kommer ifrån men att påstå att man hittat på grundmönstret själv är synnerligen magstarkt.

Riktigt lika illa är det inte med SOG som släppte "Snarl" vilket är en licenstillverkad version av Brous Blades Silent Soldier. En kniv som är "designad" av Jason Brous. Det enda han gjorde var att ta en La Griffe och lägga till ytterligare fingerhål så var hans formgivarinsats klar. Ja, sen har förstås M-Tech kopierat dem båda genom att släppa en budgetkniv som ser likadan ut fast med tantospets. Men det var bara väntat. De även en ren La Griffe kopia komplett med rak egg och krökt pistolgrepp.    

På senare tid har även mer anrika Amare poppat upp med sin A-Max vilket är en uträtad, rak La Griffe.

Med detta vill jag ha sagt att jag inte har något emot att vare sig enskilda personer eller företag inspireras av varandra. Den eviga diskussionen om vem som fakt iskt har kopierat vem kan ibland gå lite väl långt, särskilt i diskussionsforum på nätet. Kniven är en av människans äldsta redskap och det mesta har faktiskt gjorts. Därav följer att mycket måste bli mer ellre mindre likt något som funnits förut. Men när man hämtar så klara karaktärsdag från andra förlagor som i de exemplen jag givit ovan blir det hela en smula löjligt när man påstår att man hittat på modellen själv.  

Så kontentan blir, låt dig gärna inspireras men tala om av vem!


/ J - rätar inte ut knivar men frågetecken

Vilket det för övrigt inte heller gör på Spydercohålet. Det är däremot ett TM eller trade mark för Spyderco men det är något annat. 

L'original (E)

This blogpost is old, but it is still relevant because this knife has been "designed" once again. I would rather call it "rediscovered." For that reason, I translated what I wrote back in 2020.

There is nothing new under the sun, but perhaps one should say that "most of it has been done before" instead. Of course, some new things are added, even if the number of actual innovations decreases. This applies, for example, to many mechanical inventions, including those connected to bicycles. An area that I am quite familiar with. For example, things that are modern now, such as full suspension or chainless bicycles, were experimented with as early as the 19th century. But the expressions above can also be applied to our dear interest in knives.

Sometimes, however, a genius comes along and thinks up something that hasn't existed before, or perhaps rather a new use for something that already existed. One of the best examples is probably Spyderco's use of a hole in the blade to open a folding knife. Holes in blades had been around before from time to time, but not with that ulterior motive. Et voila, something new and unique was born.

Sometimes the steps are not as extreme but still very typical. One such I will write about today and it is a knife called "La Griffe" or the claw as it is called in English. The creator is Frenchman Fred Perrin.

The original, Fred Perrin La Griffe Noir

That knife also does not contain anything fundamentally new, but the combination of three elements makes it very distinctive in appearance and thus unique. I

• It is a very small fixed-blade knife with a short blade, originally a Wharncliffe
• It has a so-called pistol grip
• It has a prominent hole for a finger in the blade

The finger hole is the most distinctive feature of the knife, but it was hardly the first of its kind in the world. Finger holes have been found in both knife and sword handles before in history. The appearance of this knife with these three statement details may need some explanation, but it is simply a result of the motto "form follows function". 

In this case, you may have to know something about the creator to keep up with the times. Part of the point is that Perrin is a man of many talents. In addition to being a knifemaker and designer, he is also a former commando and a lifelong practitioner of various martial arts. And this is where La Griffe comes into the picture. It also has a practical side, but it is more of a bonus. Despite its small size, it is basically a self-defense knife. For that reason, Perrin wanted a small knife that was easy to hide and carry, so that it was always available. You know, according to the idea that "the best knife is the one you have with you".

For it to be as effective as possible, it needed a solid point and a cutting edge that bites hard. But it also needed to have as secure a grip as possible for its size, hence the pistol grip. It also allows you to hide the handle inside your hand so you can thrust or jab with the knife when needed. But the main feature, the large hole, serves a dual purpose. It means that you basically can't drop the knife or be disarmed, but it also means that you can open your hand to grab someone/something while keeping the knife in your hand. It's in the latter that a practical aspect can be woven in. You can of course open a box, and then move it to take the next box without putting the knife down, even if that wasn't the main purpose.

The size of the blade also has a brutal but well-thought-out explanation. In addition to making the knife light and easy to carry, it also makes it harder to accidentally seriously injure someone. If you take a look at traditional stiletto-inspired knives like the Fairbairn/Sykes and all their modern derivatives, everything from the Gerber Mk II to modern daggers like the Extrema Ratio Suppressor or combat knives like the Ka-Bar, etc., they are large or at least long. If you stab someone with such a blade, it is not self-defense but murder, possibly manslaughter in a later trial. The risk of killing or maiming someone with a very small blade is less, according to the creator.

The talon that inspired many

Så orginalet till alla de knivar av den här typen som finns på marknaden är alltså utformat av Fred Perrin. 

Since then, there have been many copies, some clones, and several completely legitimate collaborations on the theme. Spyderco is behind some of these. They have liked holes in knife blades from the beginning and have collaborated with Fred on several occasions. Among other things through the PPT model but above all through Sal Glesser being inspired by La Griffe when he first designed SPOT and later Swick which have also been released in several generations. Since they are a reputable company, they have also paid royalties to Perrin even though they didn't have to as there is no patent.*

Cold Steel also thought the idea was cool and they also had the good taste to mention where the idea came from when they made their Point Guard. Since they are Cold Steel, after all, it naturally grew considerably in size.

In addition to Perrin's own custom versions of the knife, Warren Thomas has also made variations of this knife in his own special style where he mixes carbon fiber blades with titanium edges. This too has been done under open conditions and with mutual consent.

But then we come to those who have no decency at all. Are they Chinese, anyone think? They copy everything. Yes, there are knives with finger holes in the handle from there too, most recently from Two Sun to name a few manufacturers. But those knives are not at all like La Griffe otherwise, so there is nothing to say about them. It is simply a different knife model. The same applies to Gerber's Remix, for example, which also has a gigantic hole for the index finger. The problem is not found there, as those knives only use one of the three foundations. One that is also ancient.  

We know that shitty companies like Smith & Wesson's knife division steal wildly, so it was perhaps not unexpected that they made an "H.R.T Bear Claw." It's a La Griffe copy with a slightly straightened handle.

Well, instead, you can read about the CRKTS 2510 "Bear Claw" that Russ Kommer, who "designed" the knife, had self-defense for women in mind. They say on their website, among other things, that "He thought a knife that was easy to grip and hard to lose would be a big hit, and since he made the first Bear Claw™". So cute of them to add a little "TM" at the end when the knife in the pointed version is almost identical to the La Griffe or rather the Emerson-made version with a talon blade. The only difference is that when Ernie also thought the idea was brilliant after meeting Fred Perrin, he asked for permission. Then he added his personal touch to the model with the concave edge. Russ Kommer claims that "His original concept was a self-defense knife for woman that would be lightweight, easy to access and control".

It just happened to be a carbon copy of a La Griffe in terms of both appearance and function. As I said, there's nothing wrong with admitting where the inspiration came from, but claiming to have come up with the basic pattern yourself is just plain ridiculous.

It's not really that bad with SOG who released the "Snarl" which is a licensed version of the Brous Blades Silent Soldier. A knife that is "designed" by Jason Brous. All he did was take a La Griffe and add more finger holes and his design effort was complete. Yes, then of course M-Tech has copied them both by releasing a budget knife that looks the same but with a tanto tip. But that was only expected. They also have a pure La Griffe copy complete with a straight edge and curved pistol grip.

Recently, the more established Amare has also popped up with its A-Max , which is a straightened La Griffe.    

By this, I mean that I have nothing against individuals or companies being inspired by each other. The eternal discussion about who has actually copied who can sometimes go a bit too far, especially in online discussion forums. The knife is one of man's oldest tools and most of it has actually been made. It follows that much must be more or less like something that has existed before. But when you take such clear characteristics from other models as in the examples I have given above, it all becomes a bit ridiculous when you claim to have come up with the model yourself.

So the gist is, feel free to be inspired but tell us by whom!

/ J - doesn't straighten knives but question marks

By the way, there is no such thing for the Spyderco hole either. However, it is a TM or trademark for Spyderco, but that is another topic.

Ny kniv - Fred Perrin La Griffe

Klon, eller "La Griffe" på franska är en kniv designad av en mycket färgstark herre vid namn Fred Perrin. Han har en tämligen brokig bakgrund som jag kommer att gå närmare in på i en senare text kring den här kniven. 

La Griffe är en kniv är gjord för att vara så lätt att bära som möjligt enligt devisen "att den bästa kniven är den som man har med sig". Sedam är syftet med den lite speciellt. Även detta kommer att avhandlas mer ingående vid annat tillfälle. Men förutom att vara lättburen är en formen ett resultat av tanken på att man skall kunna använda handen för att greppa med utan att släppa eller tappa kniven. Därav fingerhålet i handtaget. 

Fred Perrin La Griffe Noir

Kniven är en serietillverkad version av Perrins handgjorda customknivar. Tillverkaren är franska Max Knives. La Griffe är i det här utförandet tillverkad av ett tre millimeter tjockt stycke 440C. Det ger en extremt lätt kniv som inte väger in på mer än 37 gram och låga 47 gram inklusive fodral. Sedan finns en begränsad upplaga i D2 för den som föredrar det. 

Kniven mäter 12 cm på längden och det mejselslipade bladet är strax under fyra centimeter långt. I det här utförandet är kniven svart med stentumlad finish. Fodralet är av kydex och leveraras med kedja att hänga kring halsen. 

Sammantaget är det här en mycket intressant liten gynnare som det skall bli roligt att stifta närmare bekantskap med. 

/ J - bättrar på franskan

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Sköna maj, välkommen!

Nu har jag försökt med den här rubriken i flera månader och äntligen blev det rätt! Nu är våren ta mig tusan här. Vitsipporna lyser likt parabolantenner på hyreshusens fasader på 90-talet och ett annat vårtecken dånar omkring på vägarna som ilskna bålgetingar. Motorcyklarna är här igen! Ett tecken så gott som något. 

Själv fortsätter jag att fira vårens ankomst med att kasta kniv så mycket som tiden tillåter och axlarna håller för. Många timmar har det blivit. Mycket tack vare att vädret varit så ovanligt sympatiskt de sista två månaderna. Det gör att de siffror jag presenterade igår stadigt klättrar uppåt. 

I övrigt har jag som alla andra tittat på ett brinnande bål igår och dessutom avnjutit skönsång, inte form av vårsånger på kvällen utan från Joyvoice tidigare på dagen. Min dam sjunger i den kören.

Tyvärr är det inte bara vårsolen och brasorna som står i brand utan även delar av världen. Det gör mig omväxlande rasande, sorgsen och uppgiven. Till slut måste jag stänga av för att inte förgås. Jag tar en stund per dag för att processa det hela. 

Tillståndet i världen får utöver fasansfulla konsekvenser för de direkt drabbade även indirekta effekter på allt annat. Världen sitter verkligen ihop i globaliseringens tidevarv, för den som eventuellt tvivlade på det står det synnerligen klart nuförtiden. Jag har vänner som inte kan göra färdigt sitt badrum då det visat sig att nästan alla lera som används till Italienskt, Spanskt och allt annat kakel kommer från Ukraina till exempel. Ett fartyg på tvärs i Suez ledde till världsomfattande trafikstockning och en nedstängning av kinesiska hamnar känns ända bort i Svedala. 

En våryxa? Karesuandokniven Metsämies XL vilar bland vitsippor

Ett annat "i-landsproblem" som följer av allt som hänt och händer är att jag inte kan köpa mig en ny mountainbike som tänkt. Bland annat Shimano i Japan har knappt öppnat sina fabriker efter pandemin varpå det råder brist på komponenter i hela världen och inte mycket cyklar tillverkas. Detsamma gäller halvledare och de hittas i allt, inklusive de CNC-maskiner som åstadkommer både cyklar och de flesta knivar som görs. 

Och då kommer jag osökt in på att både det och leverensproblem ställer till det på den fronten. En del knivar jag väntar på från Kina har dröjt i flera månader. Det vete tusan när de dyker upp. 

ANV Knives M311 Spelter snart upp till bevis

Men trots det finns det en del på den vassa fronten att glädja sig åt. Dels väntar jag in ett flertal kastknivar vilket åtminstone gör mig på bättre humör. Men även fällknivar från ett märke som jag inte riktigt skall avslöja än. Det är ett av dem som tillhör de där klassiska som sedan köptes upp, förföll men nu kanske är på väg tillbaks igen. Lite som Al Mar och Gerber till exempel. Vi får se hur det förhåller sig i det här fallet. 

Men några recensioner blir det förstås under maj också. Närmast till hands ligger några fastbladare. Dels en liten rackare som är en få "neck knives" som jag använder, La Griffe från Fred Perrrin. Sedan har jag sedan en längre tid testat en betydligt kraftigare pjäs i ANVs M311 Spelter. Sedan tittar jag även närmare på SOGs lilla EDC-fällkniv Stout FLK. Sedan testas förstås ett antal knivar för den nära framtiden. Bland dem den eminenta M2M från Lionsteel och AceJets Guillotines för den som gillar kastknivar.  

Så det skall nog inte bli några problem att åstadkomma lite läsning även under den här perioden. För den som inte kan få nog av undertecknad kan jag även passa på att rekommendera att titta in på Knivshops blogg "Vasst" där jag också kan hittas. 

Väl mött även i maj kära läsare!

/ J - väntar otåligt på något gott

Fredags-EDC LXXXVII

Det är märkliga tider det här. Inte bara det att himlen har en avvikande blå färg som man bitvis trodde var förlorad för inte länge sedan. Nä, de oroliga tiderna i pandemins tecken har gjort att man blir mer än lovligt tidvill. Det är tredje dagen den här veckan jag tror att det är fredag. Äntligen har jag prickat rätt, väl? Min rehabiliteringsverksamhet är för tillfället stängd så jag får inte sätta min fot där. Det gör att jag för stunden har mer tid att disponera samt att virra till. Det har fört det fina med sig att jag börjat cykla igen. Något skall man ju göra när man är pank men har gott om tid. 

Tiden räcker även till att nöta vidare med knivkastningen. Det görs tämligen organiserat från min sida måste erkännas. 

En av de mest använda knivarna för tillfället, AceJet Appache

Det gör även att en ärlig bild av hur min "EDC" ser ut för stunden måste inkludera minst en kastkniv. Det är utan tvekan de knivar som används mest. Bara idag har den på bilden, en AceJet Appache (samt några till) brukats i över två timmar. Inte många knivar utanför fisk och köttindustrin ser så mycket användning per dag. I fickan hittas även en nykomling i samlingen från Spyderco, en Endela med Emerson Wave. En funktion jag egentligen inte är förtjust i men som på den här kniven fungerar alldeles utmärkt. Frågan är mer om den är något för mig. Den kompletteras med en av mina favorit "Neckers", La Griffe från Fred Perrin. Tillsammans täcker de in de flesta behov. Endelan används tilt exempel för att tälja små träkilar som håller fast spelkort på måltavlorna jag kastar emot. En liten men betydelsefull tjänstgöring. 

Ha en fortsatt bra fredag go' vänner så hörs vi i etern på lite olika vis!

/ J - firar fredag

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CLI

Ibland brukar det hävdas att ärlighet varar längst. Eller så är det bara ett ordspråk och innehållet i påståendet kan analyseras och även dess sanningshalt diskuteras. Men själva innebörden är fin i vilket fall som helst då den reflekterar en önskan om att sanningen skall segra.

Med det i åtanke har jag en bekännelse att göra. Det här är inte alls dagens "EDC". Det är något från ett par veckor sedan! Sanningen är helt enkelt att det här är exmpel på återbruk. Jag bar just den här kombinationen en fredag på vägen till VAIS-torpet och kastbanan där. Det är nämligen där Växjö Sportkastning huserar.

Men greppet känns ändå som det ligger i tiden. Sanningen kan man hantera lite som man vill verkar det som. Åtminstone gäller det stora och kända politiker som säger lite vad de vill. Samtidigt är återbruk/recycling verkligen i tiden. Så ett par bilder från Instagram får utgöra basen för dagens inlägg.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

Knivarna på bilden är en salig blandning. Kastkniven som gränsar till en bo shuriken är en Spike DC från TacticalEdged.Dojo. Den används rätt flitigt i kastningen numera som en kul detalj. Jag drar och kastar den från fodralet. Uppenbarligen ingen tävlingsträning men roligt ändå. 

Fällkniven är den synnerligen stabila Counter Point från Cold Steel. En kniv jag recenserat tidigare. Sedan råkade jag ha på mig en av de få "neck knives" jag faktiskt bär på det viset. Kniven är den Fred Perrin-designade klassikern La Griffe. I väskan hittas som alltid en Victorinox av något slag. Den här dagen var modellen en Spartan. 

Bladformerna på knivarna skiljer sig markant åt. En smal dolk utan eggar, en bred dolk/bajonett med endast en egg och en mejselslipad Wharncliffe

Fast den här fredagen skall kosan, precis som dagen jag bar just den här kombinationen, styras mot VAIS-torpet och kastbanorna där. Nu är det snart träningsdags. Det nalkas tävlingar inom kort för det ämnar jag förbereda mig. Det är mycket som skall läras och bättras på då jag ställer upp i alla tre grunddisciplinerna yxa, kniv och No Spin. 

Hoppas ni får en bra fredag go' vänner!

/ J - den ärliga kastaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Two Sun TS467

Det gäller att hålla uppe rotationen bland nyknivarna så här i inledningen på 2025. Därför är det dags att introducera den kniv jag i fredags kallade "knäppgöken". Liksom bjässen TS434 kommer den här kniven från kinesiska Two Sun och liksom de flest av deras knivar har den inget namn utan en beteckning. Den här kallas TS467.

Two Sun TS467

Kniven ifråga har ett  mycket speciellt utseende och det var därför jag gav den det epitet jag gjorde. Men egenligen är den inte så mycket knäpp som stulen om jag skall vara ärlig. Designern bakom den här kniven är en herre vars namn är Milovich tror jag. Hans logotyp är en kaktus hur som haver. Problemet är att det är mer eller mindre en direkt kopia av en Fred Perrin La Griffe. Särskilt den större versionen av den kniven med skollor vilket min inte har. 

Nu skall det erkännas att jag inte vet om den här kniven är en hommage på något vis eller om de har ett avtal. Annars är det en kopia helt enkelt. Det har nu gjorts förut vilket jag skrivit tämligen ingående om i texten "L'original". Läs den är min rekommendation. 

Inspirationen är påtaglig

Men det var förstås precis de egenskaper som fått mig att uppskatta originalet som även lockade mig till den här nya tolkningen från Two Sun. 

En Wharncliffe med ett markant hål i bladet

Vad vi har här är en kniv som är strax under tretton centimeter lång totalt men trots det har en egglängd på i sammanhanget hela 6,7 cm. Stålet som använts är svenskt, Sandvik 14C28N. Handtagssidorna är av svart Micarta och vikten är låga 51 gram. Det medföljande fodralet är gjort av Kydex och fästs med hjälp av ett clip. 

Sammantaget en på många vis intressant kniv som föll mig i smaken!

/ J - muttrar något

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Two Sun TS467

It's important to keep the rotation of knives up in the early part of 2025. That's why it's time to introduce the knife I called "the oddball" in a post on Instagram the other day. Like the beastly TS434, this knife comes from Chinese Two Sun and like most of their knives, it has no name but a designation. This one is called TS467.

Two Sun TS467

The knife in question has a very special look and that's why I gave it the epithet I did. But actually, it's not so much weird as stolen if I'm being honest. The designer behind this knife is a gentleman whose name is Milovich I think. His logo is a cactus anyway. The problem is that it's more or less a direct copy of Fred Perrin La Griffe. Especially the larger version of that knife with handle sides which mine doesn't have.

Now it must be admitted that I don't know if this knife is an homage in any way or if they have an agreement. Otherwise, it's simply a copy. It's been done before which I've written quite extensively about in the text "L'original". Read it is my recommendation.

The inspiration is tangible

But of course, it was precisely the qualities that made me appreciate the original that also attracted me to this new interpretation from Two Sun. 

A Wharncliffe from Two Sun with a prominent hole in the blade

What we have here is a knife that is just under thirteen centimeters long in total but still has an edge length of a whopping 6.7 cm. The steel used is Swedish, Sandvik 14C28N. The handle sides are made of black Micarta and the weight is a low 51 grams. The included case is made of Kydex and is attached using a clip.

Overall, an interesting knife in many ways that I liked!

/ J - somewhat mumbling

#knivesandbikes #knivigtvarre

Inför den sista dagen...

Ytterst få kommer att sakna det år som skrevs 2020 misstänker jag. Någon stackars vilseledd sate finns det säkert som vann ett par miljoner på lotto samtidigt som den personens alla nära, kära och bekanta höll sig friska. Vi andra ligger lågt i våra skyttegravar i kriget mot allt. 

Det var året då de utrikespolitiska galenskaperna  och sorgligheterna både från GBR och USA avlöste varandra och främst var det året då alla lärde sig stava till P A N D E M I och därtill blev ungerfär hälften av världens befolkning epidemiologer på kuppen. Åtminstone i Sverige och enligt egen utsago. 

Personligen avskyr jag det här året även av andra skäl. Jag har haft ett riktigt skitår som med en liten lucka på mitten för andrum sedan blivit allt sämre under hela hösten och vintern av olika anledningar. Inte har den sinnesstämningen blivit bättre av att det varit en av de solfattigaste vintrarna någonsin. Eländet har kulminerat nu under helgdagarna. Därför längtar jag verkligen efter ett nytt år även om det bara handlar om symbolik. Och en viss förhoppning inför det nya finns. Möjligen beroende på att det inte kan bli så mycket värre än det gamla. 

Sist och troligen minst. Fred Perrins La Griffe var den sista kniven som trillade in 

Men ett fenomen i min tillvaro är synnerligen märkligt. Desto sämre livet känns på andra plan desto bättre går "knivlivet". Absurt namn men något skall man ju kalla det. Kanske beror det på att jag flyr in i mina intressen när allt annat är besvärligt. Fördelen är att det till exempel lett ut i skogen på mången runda för att testa knivar på olika vis och inte minst fota dem. På kuppen har lite frisk luft drabbat mig och det lär vara nyttigt.  

En sammanfattning av mitt knivår på Instagram i form av de nio mest populära bilderna

Det har också lett till att knivsamlingen/högen förökat sig. Jag har faktiskt inte riktigt vågat kika efter i vilken omfattning det skett men viss likhet med spridningshastigheten för Covid föreligger. Ni vet celldelningen som resulterat i texter med rubriken "Ny kniv - xxx". Men om man gör ett överslag tror jag att det passerat femtio. 

Men även om jag hyser vissa blygsamma förhoppningar inför 2021 om en bättring på det personliga planet så såg jag ett mycket bra inlägg på Instagram idag förmedlat av #argabibliotekstanten. Ett som sammanfattar läget mycket bra tycker jag. 

Och med de visdomsorden vill jag trots allt tillönska alla trogna läsare, tja och engångsläsarna också för den delen, 

ett riktigt gott nytt år! 

Vi synes på andra sidan morgondagens tolvslag!

/ J - firar stillsamt

Friday EDC CLI "Tactical Practical"

It is often said that honesty lasts the longest. Or it is just a proverb, and the content of the statement can be analysed, and its truthfulness can also be discussed. But the meaning itself is nice in any case, as it reflects a desire for the truth to prevail.

With that in mind, I have a confession to make. This is not today's "EDC" at all. It is something from a couple of weeks ago! The truth is simply that this is a prime example of recycling. I wore this particular combination one Friday on the way to the VAIS cottage and the throwing arena there. That is where VXO Sportthrowing is found.

But recycling is still a concept that feels modern. You can handle the truth a little bit as you like, it seems. At least that applies to big and famous politicians who say whatever they want. At the same time, recycling is really in fashion. So a couple of pictures from Instagram will form the basis for today's post.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

The knives in the picture are a delightful mix. The throwing knife that borders on a bo shuriken is a Spike DC from Tacticaledged.Dojo. It is used quite a lot in throwing these days as a fun detail. I pull and throw it from the case. Obviously not competition training, but fun nonetheless.

The folding knife is the extremely solid Counter Point from Cold Steel. A knife I have reviewed, you can find the post here. Then I happened to be wearing one of the few "neck knives" I actually carry that way. The knife is the Fred Perrin-designed classic La Griffe. As always, there is a Victorinox of some kind in the bag. This day, the model was a Spartan. 

The blade shapes of the knives differ significantly. A narrow dagger without edges, a wide dagger/bayonet with only one edge and a chisel ground Wharncliffe

But this Friday I will, just like the day I wore this particular combination, head for the VAIS cottage and the throwing lanes there. Now it's almost training time. Competitions are coming up soon, so I intend to prepare for that. There is a lot to learn and improve on as I compete in all three basic disciplines: axe, knife and No Spin.

Hope you have a good Friday, friends!

/ J - the honest thrower

#knivesandbikes #knivigtvarre

En bit på väg

Det som är en bit på väg är det nya året förstås. Januari kom och gick som den plägar att göra och innan man vet ordet om är det februari. Även det känns en smula förutsägbart. Det positiva med det är att vi förhoppningsvis går mot varmare tider. När jag skriver detta har jag fortfarande frost i fingertopparna efter en bitig vinterpendling på cykel. Så därav mitt intresse för väder och värme. Lugnet efter stormen Malik förde med sig kallare väder. På köpet ramlade det ned vitt fluff från himlen igen. Det kändes onödigt. 

La Griffe från Fred Perrin är en av få Neck Knives som jag faktiskt använder som sådan

Något annat som startat är det knivåret 2022. Nyheter har därför ramlat in från de flesta större märken och de har som ofta förr presenterats via Shot Show i USA. En mässa som namnet antyder egentligen huvudsakligen riktar in sig på skjutvapen men som även är stor i knivvärlden. Det kan snabbt konstateras att nivån på det som presenterats är synnerligen varierande i mina ögon. Utan att gå igenom alla märken kan sägas att exempelvis italienska MKM kommer med ett flertal intressanta samarbeten med kända namn som Rumici, Voxnaes och Terzuola. CRKT pumpar ut nya modeller i enkla material som vanligt, detsamma gäller Kershaw för övrigt. De sistnämnda verkar dock göra samma modell om och om igen. Med det menar jag att många av dem är förvillande lika även om de i år verkar satsa mer på slip joints. 

Även Benchmade kommer med nya modeller. Konkurrenten Spyderco däremot verkar ha gått i stå. I princip EN ynka ny modell och ett antal varianter på samma tema som de gjort de senaste åren, det vill säga att skifta färg, handtagsmaterial och framförallt stål på redan befintliga modeller. Hela havet stormar i sin egen knivkatalog. Vad har hänt som föranleder detta, har idéerna helt sinat? Jag räknar inte att någon kniv blivit större eller att man plattat ut en egg till en Wharncliffe som en ny modell. Förhoppningsvis tar det sig senare under året då Spyderco använder sig av sina "reveals" som släpps löpande. Men det är inte mycket därifrån som lockat mig de sista åren.  

Sommarbild av kommande recensionsobjekt, Pro-Tech TR3

På min personliga knivhorisont har det inte sinat även om året börjat tämligen blygsamt. Här har presenterats en ny fastbladare, Gianghi och en uppsättning nya kastknivar från WL Custom Blade. Men i gengäld har de tillskotten varit desto mer sympatiska. Recensioner följer förstås. Det kan tilläggas att jag väntar in åtminstone några nya knivar inom kort. 

Annars "knivas" det en hel del. Förutom allt som hör bloggen till med testande, skrivande och fotande med mera så kastas det en hel del kniv. Ja, i den mån vädret tillåter så här års vill säga. Den delen av knivintresset tar sin lilla tid det också. I anknytning till detta har jag även börjat göra knivfodral. Den processen ämnar jag dela med mig av och den första delen är redan publicerad som någon kanske noterat. 

Det är en del av det som kommer att kunna läsas här på bloggen under februari. Utöver det blir det recensioner av knivar från Victorinox, SRM, Fred Perrin och Pro-Tech är det tänkt. 

/ J - väntar på våren