Friday EDC CLI "Tactical Practical"

It is often said that honesty lasts the longest. Or it is just a proverb, and the content of the statement can be analysed, and its truthfulness can also be discussed. But the meaning itself is nice in any case, as it reflects a desire for the truth to prevail.

With that in mind, I have a confession to make. This is not today's "EDC" at all. It is something from a couple of weeks ago! The truth is simply that this is a prime example of recycling. I wore this particular combination one Friday on the way to the VAIS cottage and the throwing arena there. That is where VXO Sportthrowing is found.

But recycling is still a concept that feels modern. You can handle the truth a little bit as you like, it seems. At least that applies to big and famous politicians who say whatever they want. At the same time, recycling is really in fashion. So a couple of pictures from Instagram will form the basis for today's post.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

The knives in the picture are a delightful mix. The throwing knife that borders on a bo shuriken is a Spike DC from Tacticaledged.Dojo. It is used quite a lot in throwing these days as a fun detail. I pull and throw it from the case. Obviously not competition training, but fun nonetheless.

The folding knife is the extremely solid Counter Point from Cold Steel. A knife I have reviewed, you can find the post here. Then I happened to be wearing one of the few "neck knives" I actually carry that way. The knife is the Fred Perrin-designed classic La Griffe. As always, there is a Victorinox of some kind in the bag. This day, the model was a Spartan. 

The blade shapes of the knives differ significantly. A narrow dagger without edges, a wide dagger/bayonet with only one edge and a chisel ground Wharncliffe

But this Friday I will, just like the day I wore this particular combination, head for the VAIS cottage and the throwing lanes there. Now it's almost training time. Competitions are coming up soon, so I intend to prepare for that. There is a lot to learn and improve on as I compete in all three basic disciplines: axe, knife and No Spin.

Hope you have a good Friday, friends!

/ J - the honest thrower

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CLI

Ibland brukar det hävdas att ärlighet varar längst. Eller så är det bara ett ordspråk och innehållet i påståendet kan analyseras och även dess sanningshalt diskuteras. Men själva innebörden är fin i vilket fall som helst då den reflekterar en önskan om att sanningen skall segra.

Med det i åtanke har jag en bekännelse att göra. Det här är inte alls dagens "EDC". Det är något från ett par veckor sedan! Sanningen är helt enkelt att det här är exmpel på återbruk. Jag bar just den här kombinationen en fredag på vägen till VAIS-torpet och kastbanan där. Det är nämligen där Växjö Sportkastning huserar.

Men greppet känns ändå som det ligger i tiden. Sanningen kan man hantera lite som man vill verkar det som. Åtminstone gäller det stora och kända politiker som säger lite vad de vill. Samtidigt är återbruk/recycling verkligen i tiden. Så ett par bilder från Instagram får utgöra basen för dagens inlägg.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

Knivarna på bilden är en salig blandning. Kastkniven som gränsar till en bo shuriken är en Spike DC från TacticalEdged.Dojo. Den används rätt flitigt i kastningen numera som en kul detalj. Jag drar och kastar den från fodralet. Uppenbarligen ingen tävlingsträning men roligt ändå. 

Fällkniven är den synnerligen stabila Counter Point från Cold Steel. En kniv jag recenserat tidigare. Sedan råkade jag ha på mig en av de få "neck knives" jag faktiskt bär på det viset. Kniven är den Fred Perrin-designade klassikern La Griffe. I väskan hittas som alltid en Victorinox av något slag. Den här dagen var modellen en Spartan. 

Bladformerna på knivarna skiljer sig markant åt. En smal dolk utan eggar, en bred dolk/bajonett med endast en egg och en mejselslipad Wharncliffe

Fast den här fredagen skall kosan, precis som dagen jag bar just den här kombinationen, styras mot VAIS-torpet och kastbanorna där. Nu är det snart träningsdags. Det nalkas tävlingar inom kort för det ämnar jag förbereda mig. Det är mycket som skall läras och bättras på då jag ställer upp i alla tre grunddisciplinerna yxa, kniv och No Spin. 

Hoppas ni får en bra fredag go' vänner!

/ J - den ärliga kastaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

L'original (E)

This blogpost is old, but it is still relevant because this knife has been "designed" once again. I would rather call it "rediscovered." For that reason, I translated what I wrote back in 2020.

There is nothing new under the sun, but perhaps one should say that "most of it has been done before" instead. Of course, some new things are added, even if the number of actual innovations decreases. This applies, for example, to many mechanical inventions, including those connected to bicycles. An area that I am quite familiar with. For example, things that are modern now, such as full suspension or chainless bicycles, were experimented with as early as the 19th century. But the expressions above can also be applied to our dear interest in knives.

Sometimes, however, a genius comes along and thinks up something that hasn't existed before, or perhaps rather a new use for something that already existed. One of the best examples is probably Spyderco's use of a hole in the blade to open a folding knife. Holes in blades had been around before from time to time, but not with that ulterior motive. Et voila, something new and unique was born.

Sometimes the steps are not as extreme but still very typical. One such I will write about today and it is a knife called "La Griffe" or the claw as it is called in English. The creator is Frenchman Fred Perrin.

The original, Fred Perrin La Griffe Noir

That knife also does not contain anything fundamentally new, but the combination of three elements makes it very distinctive in appearance and thus unique. I

• It is a very small fixed-blade knife with a short blade, originally a Wharncliffe
• It has a so-called pistol grip
• It has a prominent hole for a finger in the blade

The finger hole is the most distinctive feature of the knife, but it was hardly the first of its kind in the world. Finger holes have been found in both knife and sword handles before in history. The appearance of this knife with these three statement details may need some explanation, but it is simply a result of the motto "form follows function". 

In this case, you may have to know something about the creator to keep up with the times. Part of the point is that Perrin is a man of many talents. In addition to being a knifemaker and designer, he is also a former commando and a lifelong practitioner of various martial arts. And this is where La Griffe comes into the picture. It also has a practical side, but it is more of a bonus. Despite its small size, it is basically a self-defense knife. For that reason, Perrin wanted a small knife that was easy to hide and carry, so that it was always available. You know, according to the idea that "the best knife is the one you have with you".

For it to be as effective as possible, it needed a solid point and a cutting edge that bites hard. But it also needed to have as secure a grip as possible for its size, hence the pistol grip. It also allows you to hide the handle inside your hand so you can thrust or jab with the knife when needed. But the main feature, the large hole, serves a dual purpose. It means that you basically can't drop the knife or be disarmed, but it also means that you can open your hand to grab someone/something while keeping the knife in your hand. It's in the latter that a practical aspect can be woven in. You can of course open a box, and then move it to take the next box without putting the knife down, even if that wasn't the main purpose.

The size of the blade also has a brutal but well-thought-out explanation. In addition to making the knife light and easy to carry, it also makes it harder to accidentally seriously injure someone. If you take a look at traditional stiletto-inspired knives like the Fairbairn/Sykes and all their modern derivatives, everything from the Gerber Mk II to modern daggers like the Extrema Ratio Suppressor or combat knives like the Ka-Bar, etc., they are large or at least long. If you stab someone with such a blade, it is not self-defense but murder, possibly manslaughter in a later trial. The risk of killing or maiming someone with a very small blade is less, according to the creator.

The talon that inspired many

Så orginalet till alla de knivar av den här typen som finns på marknaden är alltså utformat av Fred Perrin. 

Since then, there have been many copies, some clones, and several completely legitimate collaborations on the theme. Spyderco is behind some of these. They have liked holes in knife blades from the beginning and have collaborated with Fred on several occasions. Among other things through the PPT model but above all through Sal Glesser being inspired by La Griffe when he first designed SPOT and later Swick which have also been released in several generations. Since they are a reputable company, they have also paid royalties to Perrin even though they didn't have to as there is no patent.*

Cold Steel also thought the idea was cool and they also had the good taste to mention where the idea came from when they made their Point Guard. Since they are Cold Steel, after all, it naturally grew considerably in size.

In addition to Perrin's own custom versions of the knife, Warren Thomas has also made variations of this knife in his own special style where he mixes carbon fiber blades with titanium edges. This too has been done under open conditions and with mutual consent.

But then we come to those who have no decency at all. Are they Chinese, anyone think? They copy everything. Yes, there are knives with finger holes in the handle from there too, most recently from Two Sun to name a few manufacturers. But those knives are not at all like La Griffe otherwise, so there is nothing to say about them. It is simply a different knife model. The same applies to Gerber's Remix, for example, which also has a gigantic hole for the index finger. The problem is not found there, as those knives only use one of the three foundations. One that is also ancient.  

We know that shitty companies like Smith & Wesson's knife division steal wildly, so it was perhaps not unexpected that they made an "H.R.T Bear Claw." It's a La Griffe copy with a slightly straightened handle.

Well, instead, you can read about the CRKTS 2510 "Bear Claw" that Russ Kommer, who "designed" the knife, had self-defense for women in mind. They say on their website, among other things, that "He thought a knife that was easy to grip and hard to lose would be a big hit, and since he made the first Bear Claw™". So cute of them to add a little "TM" at the end when the knife in the pointed version is almost identical to the La Griffe or rather the Emerson-made version with a talon blade. The only difference is that when Ernie also thought the idea was brilliant after meeting Fred Perrin, he asked for permission. Then he added his personal touch to the model with the concave edge. Russ Kommer claims that "His original concept was a self-defense knife for woman that would be lightweight, easy to access and control".

It just happened to be a carbon copy of a La Griffe in terms of both appearance and function. As I said, there's nothing wrong with admitting where the inspiration came from, but claiming to have come up with the basic pattern yourself is just plain ridiculous.

It's not really that bad with SOG who released the "Snarl" which is a licensed version of the Brous Blades Silent Soldier. A knife that is "designed" by Jason Brous. All he did was take a La Griffe and add more finger holes and his design effort was complete. Yes, then of course M-Tech has copied them both by releasing a budget knife that looks the same but with a tanto tip. But that was only expected. They also have a pure La Griffe copy complete with a straight edge and curved pistol grip.

Recently, the more established Amare has also popped up with its A-Max , which is a straightened La Griffe.    

By this, I mean that I have nothing against individuals or companies being inspired by each other. The eternal discussion about who has actually copied who can sometimes go a bit too far, especially in online discussion forums. The knife is one of man's oldest tools and most of it has actually been made. It follows that much must be more or less like something that has existed before. But when you take such clear characteristics from other models as in the examples I have given above, it all becomes a bit ridiculous when you claim to have come up with the model yourself.

So the gist is, feel free to be inspired but tell us by whom!

/ J - doesn't straighten knives but question marks

By the way, there is no such thing for the Spyderco hole either. However, it is a TM or trademark for Spyderco, but that is another topic.

New Knife - Cold Steel Mini Leatherneck Clip Point

 Cold Steel's knives called "Leatherneck" are originally an interpretation of a classic Ka-Bar, the iconic American combat knife. Cold Steel's variant came with two types of blade shapes, the Clip point blade typical of the style and their famous American Tanto. There is also a Bowie edition in the family these days. A huge knife, as it should be. 

But then there is a trio of knives in mini format consistently dubbed the Mini Leatherneck. In addition to the mentioned blade types, it can also be obtained with a double-edged dagger blade.

Cold Steel offers a mini-edition of a famous knife

However, this version has a clip point that measures 89mm, giving a total length of just over 17 centimeters, 172mm. As the blade made of 8Cr3MoV is no thicker than 3 mm, the weight is as low as 94 grams. This means that the knife can possibly be used as a "neck knife". But that can be debated. Why I intend to address in the upcoming review.

Cold Steel Mini Leatherneck Bowie

In any case, this is a small, fun, and quite practical rascal from Cold Steel for those who don't want to lug around a full large Ka-Bar but still get some vibes from that type of knife. Then there's no denying that the price tag is appealing. 

 

/ J - goes mini

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Cold Steel Mini Tac Bowie

Den här versionen av en "neck knife" var från början en kniv med tantoblad. Det kunde sedan fås i endera en sågtandad version eller med slät egg. Den har funnits på marknaden ett bra tag och verkar vara en säljande produkt för Cold Steel med tanke på att den numera även kan fås i det här utförandet kallat Mini Tac Bowie. Det nya är förstås det i mitt tycke mycket snyggare clip point bladet!

Cold Steel Mini Tac Clip Point

Designen kan annars tillskrivas Andrew Demko som under lång tid var chefdesigner för Cold Steel. Materialen som använts tillhör inte de mest exklusiva men känns ändå väl valda och påverkar naturligtvis prisbilden i positiv riktning. Den här lilla gynnaren kan fås för kring en femhundring för närvarande. 

Materialet som använts för handtaget är ett fiberplastmaterial kallad Griv-Ex som hittas i en hel del av Cold Steels produkter. Handtaget är mycket distinkt utformat med ett djupt urtag för pekfingret. Här misstänker jag att Herr Demko möjligen kan ha sneglat lite på en Fred Perrin-design. 

Det 92 mm långa bladet är gjort av kinesiskt 8Cr13MoV. Kanske inte det dyraste stålet men det är ändå gångbart, särskilt som det är mycket rostfritt och är lätt att slipa. Eggen var som ofta är fallet med Cold Steel riktigt bra. 

Fodralet är gjort av ett annat plastmaterial vid namn Secure-Ex. Även det hittas i många fodral från det här företaget. Det håller kniven på plats med ett rejält snäpp. En nödvändighet då den är designad för att bäras i en rem eller kedja runt halsen. 

Därmed förstås även att det inte är en extremt stor kniv det handlar om. Totallängden ligger kring 17,5 cm med en vikt på mycket låga 82 gram. 

Sammantaget är de första intrycket att det är en gedigen och kompent liten kompanjon. 

Knivshop.se

 

/ J - fördjupar sig i Cold Steel katalogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXVI

- eller kanske mer en kommentar kring tingens tillstånd

Januari pulsar sig fram genom snön i storstövlarna. Den står där ute och glor in genom fönstret påtaglig likt en övergiven Krampus som tiden glömt. Det nya skulle inledas men är påfallande likt det gamla. Kallt. Enda skillnaden mellan då och nu är graden av granens förfall. 

Jag går promenader trots kylan. Både hand och själ är sval. Det är där jag befinner mig. Gräv där du står säger de. Det är en livsvisdom att ta in. Man skall icke förfalla till tankar om tider när saker var annorlunda eller till och med bättre. Var i nuet även om nuet inte alltid är sympatiskt.  

Gräv där du står, fast där är också kallt!

Apropå livsvisdomar kan ni få några fler, jag har några att dela med mig av. Misstag jag gjort som inte behöver upprepas. Det finns fler att göra, tro mig.  

• Det går inte att dricka espresso i duschen, bara så ni vet. Även om man håller ut armen kommer det vatten i den när den förs till munnen.

• Om du blir upprörd över Instagrams fåniga regler och "bans" angående knivar, res dig då inte från soffan för att gå ut i köket och lugna dig med en kopp te utan att fälla ihop kniven du hade i knäet innan. Det KAN hända att du sätter dig på den och att den tränger in tre och en halv centimeter i baksidan av låret.  

• Du skall inte heller leta efter fällknivar som fallit ned mellan soffkuddarna utan att först lyfta på dem. OM du skulle känna dig fram kan det hända att du drar fingertopparna över den egg som kanske har hamnat uppåt utan att du ser det varpå du snittar upp topparna på vänster hands pek- och långfinger. Det behöver inte bli så men det kan hända. 

• Sedan skall du inte medföra din nyligen inköpta Machete på toaletten och på så vis råka skära dig lite i handen när du sträcker dig efter en handduk. 

Följer du dessa enkla råd kommer ditt liv om inte bli ofantligt mycket bättre så åtminstone några ärr fattigare. 

Fredags-EDC baserat på knivar från QSP

I fickorna finns mest ludd, frånvaron av barndomens småkladdiga femkronorsmynt och några knivar. För dagen råkar de komma från QSP. 

Jag är mer än lovligt förtjust i min nya Capybara. En kniv som inte bara är lyxig sett till material utan även känns så i hand. Särskilt som bladet är skålslipat och skär bra trots att det är relativt grovt. Den kniven huserar i byxfickan och får även följa med in i köket som paket, förpacknings och kartongöppnare. 

I fickan på jackan hittas även en annan kniv från samma märke. Det är en "neck knife" kallad Canary. Det här är utgåvan med blue denim Micarta i handtaget. Mycket snyggt i mitt tycke. Fast runt nacken bär jag den inte. Jackfickan är ett bättre bo för den här kompakta fågeln. 

Ficklampa är en vinternödvändighet förutom idag då solen faktiskt lyser. Modellen är Olights Baton S1 Mini, inköpt på XXL någon gång om jag minns rätt.  

Tillvaron fortsätter nu med eller utan plan. 

/ J - funderaren

Fredags-EDC CXIX

Ibland funderar jag varför allt kommer i sjok. Går en sak sönder så följer snart fler efter. Igår var en sådan dag. Först upptäckte jag på väg hem från jobbet att bakhjulet på min cykel var i olag. När jag stannade för att kontrollera det upptäcktes att en eker rykt. Det är lite extra surt eftersom min vanliga pendelhoj redan är ur funktion och jag måste lägga lite tid på den. Det är fövisso bara småsaker som ett nytt bakdäck, nya bromsklossar etc. Lite irriterande är emellertid att ekern som gick av sitter på min relativt nya MTB. Den borde verkligen inte göra så efter kort tid och på det underlaget. Den har nämligen inte gått många skogsturer än och lite pendelcykling torde en hoj klara. 

På vägen hem från knivkastningen fick jag sedan punktering på bilen. "Det började med en skakning på nedre däck" som Wiehe sjöng. I det fallet sänkte jag farten då bilen började vibrera. Jag trodde det var höger bakhjul som behövde lite mer luft. Det har krävts på sistone och var därför något jag var bekant med. Någon kilometer senare small det ordenligt och hela däcket rök. Bara att stanna. Sedan gick det snabbt konstatera att folk kör som fullkomliga idioter. Håller inte ut eller sänker farten trots avsaknad av vägren (bilen placerades halvvägs ned i diket), påslagna varningsblinkers samt uppsatt varningstriangel. Men det är ämnet för en annan blogg. Särskilt som incidenten senare kryddades med nödhjul, avsaknad av både fälgkors och domkraft samt ingripande av en barmhärtig samarit som dock inte kunde hjälpa till. Sedermera fick historien dock en lösning. 

Gårdagen bjöd även på väsentligt mycket mer allvarliga nyheter från människor i min omgivning. Men det ämnar jag återkomma till. 

"Fågel eller fisk?"

Med anledning av ovanstående kommer dagen eller åtminstone eftermiddagen ägnas åt att ragga tag i verkstäder av olika slag för de olika fordonen. Somligt kan jag göra själv, annat inte. Byta bildäck är tillhör den senare kategorin. 

I fickorna hittas ett par sympatisk knivar från QSP. I höger benficka den nya Swordfish som jag precis skrivit om. Jag har börjat utvärdera den inför kommande recension och inledningsvis sköter den sig med den äran. Den andra kniven är den lilla fastbladaren Canary. 

Nu är det snart dags för möte med fysioterapeut och sedan tar jag fredag. Hoppas er blir en bra sådan!

/ J - antimekanikern

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review QSP Canary

  

- small can be good!

QSP is a brand that hardly needs any further introduction to readers of this blog. They belong to one of the brands that started as a "Chinese challenger" but have been more than well-established on the market for several years. Since I was there from the beginning of that journey there have been a few reviews of knives from them by now.

Now it's time for another one, I think it's about number twenty-five and this time something rather exotic for being from QSP, namely a "neck knife" or a small fixed blade meant to be worn around the neck, among other things. The model has been named Canary. 

QSP Canary 141-D1

The name may seem a bit far-fetched in this version with handle sides in blue denim-Micarta but the fact is that there are several versions some of which are made in two-tone G10 in black/red or black/yellow which are colorful enough to deserve the name.

But what we have here is a fairly simple but very well-built little knife that I intended to describe in more detail.

A small fixed blade for EDC use

 Twitter version: QSP Canary, a neck knife that is small but surprisingly good. Sensible choices paired with a touch of flair result in a practical knife that doesn't hurt to look at!

Blade

There is nothing wrong with using a balanced drop point as the basis for a good knife. This is probably why it is one of the most common forms of knife blades. Especially if the knives are geared towards being practical like in this case.

It is noticeable that the blade is made in inch sizes this time as the blade measures just over 63mm in length which is matched by a height of just under 25mm and a thickness of 3mm.

A simple but effective blade shape

As quite often when it comes to steel in the middle price range, QSP uses Swedish 14C28N from Sandvik. It was a steel that they originally developed together with Kershaw as a successor to the classic "Mora knife steel" 12C27. 14C is an overall balanced steel that meets the same criteria as the so-called super steels in terms of corrosion resistance, the ability to take and hold an edge, and toughness. It just makes it a couple of notches below. You kind of get the same features, but not to the same degree.

In addition, it is a steel that is easy to maintain, whether you use a whetstone, sharpening rod, or a strop. And that's probably the downside of this steel if you're spoiled for choice. It needs to be taken care of quite regularly if you use the knife, I have noted.

The steel is Swedish, Sandvik 14C28N, and has been given a stone-washed and polished finish

The factory edge gets approved but not much more. It was certainly sharp enough, but far too thick behind the edge. Half a millimeter in this case. Hardly necessary on a small knife with a blade length of just over six centimeters. But certainly, it makes the edge a little stronger. In addition, the edge was a little uneven and tilted especially towards the tip. It's simply not one of QSP's better edges.

The Canary is not an outdoor knife, for that the handle is too small

Once in use, the knife is nevertheless very likable. As I said, the blade shape is not bad and a fully flat ground blade gives fairly good cutting properties after all. And since the edge is now robust and the knife radiates power, albeit, in a small format, you dare to use it seriously. It is even possible to pry a little with the tip when needed.

But that only applies as long as it is everyday tasks that are handled. Things like cutting cardboard, opening packages, cutting strings or thinner ropes, etc. Canary is not a carving or outdoor knife. The blade is sufficient but the handle is too short and thin for such work.

Handle

Canary is apparently a full-tang knife. In addition, it has had holes made in the tang. It creates a very well-balanced knife while lowering the overall weight. If you have the knife around your neck, it is a significantly more important aspect than otherwise.

Canary is a "three-finger knife" but a good one

Then there is always the option of using the knife without handle sides to make it even thinner or to replace them with, for example, paracord if you prefer or just want variety. 

The knife is thin with just 9 mm

The usable length of the handle is 8.2 cm and the knife is 9 mm thick or rather thin. That makes this a typical three-finger knife for me. In this case, it's a very good one. Especially as the holes in the handle contribute to a better grip by partially placing the fingertips in them.

A comfortable grip as long as the tasks do not require you to use force

The material in the sides that are screwed in place is in this version blue Micarta as I said. If you don't like that design, Canary is available in no less than ten different designs with both blackened blades, pattern-welded blades, and other handle materials. 

Sheath

The sheath undeniably looks like it's made of carbon fiber but it's not. Instead, it is honest Kydex with a carbon fiber look. It has also been done in an excellent way, so I have no direct objections to it.

The construction is of the pancake type and is held together by no less than eight rivets/eyelets which also act as attachment points. This makes it easy to vary how you carry your knife. The case has also been fitted with a small drainage hole should you get water in it.

The Kydex has been given a carbon fiber look

The fit of the sheath is excellent. The knife sits in place without moving in the slightest. This means that the knife is quiet, which is appreciable. Someone I spoke to thought that the sheath would need a ramp or similar for the thumb to rest against when the knife is drawn. I think the well-rounded edge that the outer side of the case forms is enough to fulfill that function. A light push with your thumb there and you have the knife in place in your hand.

Of course, it's great to wear the Canary in a strap around the neck or in the included ball chain, if nothing else is needed, I actually prefer to have it loose in my pocket. It is small and light enough for that. The total length with the sheath included is no more than 14 cm, which makes it on par with a larger folding knife. Add to that the fact that it is fairly flat and light and you have an easy-to-carry knife. The weight with the sheath amounts to 74 grams. 

Conclusion

QSP doesn't have many fixed blades in the range, but there are outdoor knives such as Erised and Bison and then one other, slightly smaller knife. Then it stops. I wrote at the beginning that this is quite exclusive as far as it is a neck knife. But now it is not their first excursion in the area. They already have a model called Neckmuk. Having said that, it can be said that the Canary is a knife that is quite different from it. It is smaller and lighter and has a handle that has a completely different basic shape. However, the leaves are not too far apart.

Both knives looked interesting so the choice was made mostly based on the fact that this is a newer model. If it's important, I also think it's nicer to look at, I might add.

The Canary is a nice little EDC knife for those looking for a fixed blade for that purpose

At first glance, the knife looked as good as in the picture, although as usual, it was smaller than I expected. There was something about the proportions that fooled me. The handle may look like a full-grown four-finger handle in the picture, but it is not as stated. The first impressions of, among other things, the sheath, material fit, and construction were generally positive, with one exception.

I'm used to better factory edges from QSP must admit. It is, of course, something that is easily adjusted when the knife is sharpened, but it still has a negative effect on the feel. In return, there are quite a few who tip the scales in the other direction.

Otherwise, Canary offers a really good finish. This is noticeable, for example, on the sheath, which has a very good fit that holds the knife in place without it moving or making noise. It also has a good "snap" when releasing the knife. This means that the knife sits where it should, even if it is worn as intended, upside down in a strap or chain around the neck. But it is also noticeable in how well-balanced the knife is and in the way in which the handle is put together. There is not the slightest hint of gaps between the handle sides and tang, for example.

The impression that the construction is sound is reinforced by the Canary feeling solid and almost heavy, in a good way. It is impressive considering that the knife itself weighs in at a low 58 grams. So actually it is very light.  

Then QSP has actually made an effort to give this knife some details just for the sake of appearance. A clear one can be seen on the blade spine. Instead of settling for regular milled grooves for better traction for the thumb/index finger, they have chosen to make a pattern that looks like it is twisting. Original and actually works well. It may not provide the same grip as the best solutions in the area, but good enough. 

QSP Canary in a version with handles in blue denim-Micarta

It can only be stated that QSP didn't do away with their second outing in the rather unusual landscape of neck knives. Canary is a practical little knife that, despite that, looks good and doesn't cost an arm and a leg. A quick search finds it for around SEK 675 at the time of writing. For that you get a lot...eh, maybe not that much but a small competent, and good-looking knife.

QSP

Specification:

Length Overall:133 mm
Blade Length: 63 mm
Blade Thickness: 3 mm
Blade Steel: 14C28N
Weight: 74/58g, claimed 78 g (with and without sheath, weighed by me)
Handle: Denim-Micarta
Sheath: Kydex

Produced by QSP, made in China


/ J 

Recension QSP Canary

 

- smått kan vara gott!

QSP är ett märke som knappast behöver någon närmare introduktion för läsare av den här bloggen. De tillhör ett av de märken som startade som "kinesisk uppstickare" men som sedan flera år är mer än väl etablerade på marknaden. Efterom jag var med från början av den resan har det hunnit bli några recensioner av knivar från dem vid det här laget. 

Nu är dags för en till, jag tror det handlar om nummer tjugofem och den här gången något tämligen exotiskt för att vara från QSP, nämligen en "neck knife" eller en liten fastbladare ämnad att bära bland annat runt halsen. Modellen har fått namnet Canary. 

QSP Canary 141-D1

Namnet kan tyckas något långsökt i det här utförandet med handtagssidor i blå denim-Micarta men faktum är att det finns ett flertal versioner varav några är gjorda i tvåfärgad G10 i svart/rött alternativt svart/gult som är färgglada nog att förtjäna namnet. 

Men vad vi har här är en tämligen enkel men mycket välbyggd liten kniv som jag ämnade beskriva i mer detalj. 

En liten fastbladare för EDC-bruk

 Twitterversion: QSP Canary, en neck knife som är liten men naggande god. Förnuftiga val parat med en gnutta flärd ger en praktisk kniv som därtill inte gör ont att se på!

Blad

Det är inget fel att använda en balanserad drop point som grund för en bra kniv. Det är väl troligen därför det är en av de vanligaste formerna för knivblad. Särskilt om knivarna är inriktade mot att vara praktiska som i det här fallet. 

Det märks att bladet är gjort i tumstorlekar den här gången då bladet mäter precis över 63 mm på längden vilket matchas av en höjd på precis under 25 mm och en tjocklek om 3 mm. 

En enkel men effektiv bladform

Som tämligen ofta när det gäller stål i mellanprisklassen så använder sig QSP av svenskt 14C28N från Sandvik. Det var ett stål som de ursprungligen utvecklade ihop med Kershaw som en efterträdare till det klassiska "Moraknivsstålet" 12C27. 14C är ett överlag balanserat stål som uppfyller samma kriterier som de s k superstålen vad gäller rosttröghet, förmågan att ta och hålla en egg samt seghet. Det gör bara det ett par snäpp under helt enkelt. Du får samma egenskaper fast inte i lika hög grad. 

Därtill är det ett stål som är lätt att underhålla vare sig du använder bryne, stål eller strigel. Och det är väl nackdelen med det här stålet om man är bortskämd med bättre. Det behöver skötas tämligen regelbundet om du använder kniven har jag noterat. 

Stålet är svenskt, Sandvik 14C28N och har fått en stentumlad och polerad finish

Fabrikseggen får godkänt men inte mycket mer. Förvisso var den dugligt vass men alldeles för tjock bakom eggen. En halv millimeter i det här fallet. Knappast nödvändigt på en liten kniv med en bladlängd på strax över sex centimeter. Men förvisso, det gör eggen en smula starkare. Därtill var eggen en smula ojämn och kantrade särskilt mot spetsen till. Inte en av QSPs bättre eggar helt enkelt. 

Någon friluftskniv är Canary inte, därtill är handtaget för litet

Väl i bruk är kniven trots det mycket sympatiskt. Bladformen är som sagt inte dum och ett fullt flatslipat blad ger tämligen goda skäregenskaper trots allt. Och eftersom nu eggen är robust och kniven utstrålar kraft om än i litet format så vågar man ta i rätt ordenligt. Det går till och med att bända lite grann med spetsen när så tarvas. 

Men det gäller bara så länge det är vardagsysslor som hanteras. Saker som att skära kartong, öppna paket, skära av snören eller tunnare rep etc. Någon tälj- eller friluftskniv är Canary inte. Bladet räcker till men handtaget är för kort men framförallt för tunnt för det. 

Handtag

Canary är som synes en heltångekniv. Därtill har den fått hål gjorda i tången. Det åstadkommer en mycket välbalanserad kniv samtidigt som det sänker totalvikten. Skall man ha kniven runt halsen är det en väsentligt mycket mer betydelsefull aspekt än annars. 

Canary är en "trefingerskniv" men en bra sådan

Sedan finns alltid möjligheten att använda kniven utan skollor för att göra den ännu tunnare eller att byta ut dem mot t ex fallskärmslina om man så föredrar eller bara vill ha variation. 

Kniven är tunn med sina 9 mm

Den greppbara längden är 8,2 cm och kniven är 9 mm tjock eller snarare tunn. Det gör det här till en typisk trefingerskniv för mig. I det här fallet är det en mycket bra sådan. Särskilt som hålen i handtaget bidrar till bättre fäste genom att fingertopparna delvis kan placeras i dem. 

Ett bekvämt grepp så länge inte uppgifterna tarvar att du tar i

Materialet i skollorna som skruvats på plats är i det här utförandet som sagt blå Micarta. Gillar man inte det utförandet så finns Canary i inte mindre än tio olika utföranden med både svärtade blad, mönstervällt blad och andra handtagsmaterial. 

Fodral

Fodralet ser onekligen ut att vara gjort av kolfiber men det är det inte. Istället är det hederlig Kydex försett med kolfiberlook. Det har man dessutom gjort på ett förträfligt vis så jag har inga direkta invändningar mot det. 

Konstruktionen är av pannkakstyp och hålls samman av inte mindre än åtta nitar/öljetter som även fungerar som fästpunkter. Det gör att det är lätt att variera hur du bär din kniv. Fodralet har även försetts med ett litet dräneringshål om du skulle få vatten i det. 

Kydexfodralet har fått en kolfiberlook

Passformen på fodralet är utmärkt. Kniven sitter på plats utan att röra på sig det minsta. Det gör att kniven är tyst vilket är tacknämligt. Någon jag talade med tyckte att fodralet skulle behöva en ramp eller liknande för tummen att ta spjärn emot när kniven dras. Själv tycker jag det räcker med den väl rundade kant som fodralets yttersida utgör för att fylla den funktionen. Ett lätt tryck med tummen där och du har kniven på plats i handen. 

Det går förstås utmärkt att bära Canary i en rem runt halsen eller i den medföljande kulkedjan, fattas bara annat, men jag föredrar faktiskt att ha den löst i fickan. Den är liten och lätt nog för det. Totallängden med fodral inkluderat är inte mer än 14 cm vilket gör att den är i paritet med en större fällkniv. Lägg därtill att den är tämligen platt och lätt och du har en lättburen kniv. Vikten med fodral uppgår till 74 gram. 

Slutsats

QSP har inte så många fastbladare i sortimentet men där hittas friluftsknivar som Erised och Bison och så ytterligare någon lite mindre kniv. Sedan tar det stopp. Jag skrev inledningsvis att den här är tämligen exklusiv så till vida att det är en neck knife. Men nu är det inte deras första utflykt inom området. De har sedan tidigare en modell kallad Neckmuk. Med det sagt kan sägas att Canary är en kniv som skiljer sig rätt rejält från den. Den är mindre och lättare och har ett handtag som har en helt annan grundform. Bladen ligger emellertid inte så långt ifrån varandra.

Båda knivarna såg intressanta ut så valet gjordes mest utifrån att det här är en nyare modell. Om det är viktigt så tycker jag även att den är snyggare att se på kan väl tilläggas.  

Canary är en sympatisk liten EDC-kniv för den som söker en fastbladare för det ändamålet

Vid första anblick såg kniven lika bra ut som på bild även om den i sedvanlig ordning var mindre än jag förväntat mig. Det var något med proportionerna som lurat mig. Handtaget kan se ut som ett fullvuxet fyrafingershandtag på bild men det är det inte som sagt. De första intrycken av bland annat fodral, materialpassning och byggkonstruktion var även de överalag positiva med ett undantag.

Jag är van vid bättre fabrikseggar från QSP måste erkännas. Det är förstås någonting som enkelt justeras när kniven slipas men det inverkar ändå menligt på känslan. I gengäld finns det en hel del som tippar över vågskålen åt andra hållet. 

I övrigt bjuder nämligen Canary på riktigt bra finish. Det märks exempelvis på fodralet som har mycket god passform som håller kniven på plats utan att den rör sig eller låter. Det har också ett bra "snäpp" när man frigör kniven. Det betyder att kniven sitter där den skall även om den bärs som tänkt, upp och ned i en rem eller kedja runt halsen. Men det märks även på hur välbalanserad kniven är samt på sättet på vilket handtaget är hopsatt. Det finns inte den minsta tillstymmelse till glipor mellan skollor och tånge till exempel.

Intrycket av att konstruktionen är sund förstärks genom att Canary känns solid och nästan tung, på ett bra vis. Det är imponerande med tanke på att att själva kniven väger in på låga 58 gram. Så egentligen är den mycket lätt.  

Sedan har man faktiskt från QSPs sida bemödat sig om att ge den här kniven några detaljer bara för syns skull. En tydlig sådan syns på bladryggen. Istället för att nöja sig med vanliga frästa räfflor för bättre fäste för tumme/pekfinger har man valt att göra ett mönster som ser ut som det vrider sig. Originellt och faktiskt väl fungerande. Det ger måhända inte samma fäste som de bästa lösningarna på området men gott nog. 

QSP Canary i version med handtag i blå denim-Micarta

Det kan bara konstateras att QSP inte gjort bort sig med sin andra utflykt i det för dem tämligen ovanliga landskapet som utgörs av neck knives. Canary är en praktisk liten gynnare som trots det ser bra ut och som därtill inte kostar skjortan. Vid en snabb sökning hittas den för ca 675 kr i skrivande stund. För det får du mycket...eh, kanske inte så mycket men väl en liten kompetent och snygg kniv. 

QSP

Specifikation:

Totallängd:133 mm
Bladlängd: 63 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 14C28N
Vikt: 74/58g, uppgiven 78 g (med respektive utan fodral, vägd av mig)
Handtag: Denim-Micarta
Fodral: Kydex

Producerad av QSP, tillverkad i Kina


/ J 

New Knife - QSP Canary

We start where we left off, right? At least in this regard. The last knife that steamed into the Småland forests was a slip joint from QSP. Even the first new knife of the year is a model from the same company. This time it's almost as odd a creation. First, it's not a folding knife at all. Now, QSP has made fixed blades before and I've even reviewed a couple of them.* But it's not the norm and this one is a very small creation, being a Neck Knife.

The knife has been named Canary.

QSP Canary

Version QS141-D1 has a blade in a satin finish and handle sides in blue denim Micarta

QSP seems to expect success from the start as the knife has been released in no less than ten versions right from the start. The simplest ones with two-tone G10 in the handle and then there are the intermediate models with Micarta sides. This particular version with the designation QS141-D1 has denim blue Micarta scales. The deluxe versions have laminated Damascus blades and carbon fiber in the handle. There are also versions of the basic design with color combinations that make the knife live up to its name.

The small blade is three millimeters thick and made of Swedish Sandvik 14C28N. The blade has a high flat grind and is crowned by a spine where the grooves have been made into a decorative element that is very nicely executed.

The knife comes with a Kydex sheath and a ball chain

All variants come with a Kydex sheath with a carbon fiber look and also come with a ball chain to wear around the neck. The fact that it is a neck knife means that it is small. Smaller than I  thought to be honest. The length is 13.3 cm, of which the blade is 6.3 cm. This results in weight as low as 80 grams for the entire package and 58 g for the knife alone.

A very interesting little rascal. And good looking too! More reports on how it handles to come. 

/ J - kicking off the new year

* QSP Erised I, and Bison. 

#knivesandbikes #knivigtvarre