Ny kniv - Civivi Over Yonder

Att Civivi är ett företag som generellt är kompetenta och vet vad de gör är bekant vid det här laget. Beträffande precision i tillverkningens alla moment går de från klarhet till klarhet. Eggar är skarpa, kanter och hörn på handtaget är det inte. Låsen är smidiga och lättanvända och ofta blixtrar det till när knivarna skall fällas ut. Överlag brukar de tekniska aspekterna hålla mycket hög standard.

Kritiken som ibland riktas mot Civivi hamnar på ett annat plan. Att det släpps nya modeller för tätt helt enkelt. Visst, jag förstår delar av kritiken men du är inte tvungen att köpa alla och det går inte att förneka att chansen att hitta en favorit som passar just dig ökar. Men för att det skall gälla måste designen ändå locka eller sticka ut på något vis. Annars finns risken att de försvinner i mängden. Den här modellen lyckades sticka ut tillräckligt i just det här utförandet för att jag skulle titta på den en gång till. Sedan finns förstås ytterligare en faktor som spelar in. En som vana läsare av bloggen nog kan gissa sig till.

Civivi Over Yonder

Over Yonder heter modellen som sagt och att jag hade höga förväntningar beror förstås på att jag äger och tidigare har recenserat lillebror Yonder. Båda knivarna är förstås designade av Zac Whitmore, även om det i det här fallet mer kanske handlar om att skriva ut skissen på papper och sträcka ut den! Skämt åsido, så lätt är det inte att vare sig förstora eller krympa befintliga modeller. Handtag med fördjupningar för fingrar som inte passar längre, clip som inte orsakade skav gör plötsligt det och så vidare. Vissa hänsyn måste tas.

Over Yonder mäter strax över nitton centimeter, närmare bestämt 191,2 mm om vi får tro hemsidan. Jag brukar avrunda men det betyder i runda slängar att den är lite drygt två centimeter längre än originalet. Frågan jag skall försöka besvara är om den lilla biten gör någon skillnad? Bladet har vuxit till 85 mm på längden men tjockleken är föredömliga 2,2 mm. Det är tunt för en modern fällkniv. Om du kombinerar det med hur tunna Civivi brukar slipa sina fällknivar nuförtiden förstår ni att den här kniven kommer att skära mycket väl. Bladstålet är ett kompetent budgetstål i det så ofta använda 14C28N. För er som inte brukar läsa mina texter kan jag säga att det är ett av mina favoritstål av de enklare varieteterna. Bladet är flatslipat och har fått en satinfinish. Formen är närmast en Spey Point. Det kan nämnas att bladet är omkring tre centimeter högt vilket ger god balans åt utseendet.

Handtaget är det som sticker ut på det här exemplaret. Som vanligt med Civivi finns fler alternativ men jag önskade något lite mer "blingigt" så blicken drogs mot det här materialet som är G10 som kombinerats med aluminiumfolie. Effekten påminner om skimret som kan fås från äkta abalone eller pärlemor. Framförallt var det inte svart. Inget fel med det men jag har rätt många av den sorten.

På nya Over Yonder är handtaget 106 mm, tjockleken 11,6 mm och höjden 25 mm som mest. Skillnaderna från den mindre är inte enorma men det förvandlar en liten EDC-kniv till en mer mediumbetonad EDC-kniv. Resultatet blir en kniv som faktiskt ligger bättre i handen och känns mer ämnad åt något tyngre uppgifter. Samtidigt är det ingen grovjobbare med den profilen och det tunna bladet. Vikten pekar åt det hållet också då den är så låg som 87 g.

Over Yonder är vad jag tror blir en ny succé för Civivi

Bladet fälls ut med tumknoppar och låsningen sker med Civivis variant av cross bar-lås. Funktionen både vad gäller att få fram bladet, känslan när det sitter fast samt hur det är att fälla in igen håller sedvanlig toppkvalitet. Har ni aldrig provat en kniv från det här företaget kan ni börja här. Men det är lite att gå händelserna i förväg. Det slutgiltiga omdömet lämnar jag till recensionen. Men mycket av känslan när kniven manipuleras kan härledas till väl -designade och -placerade dubbelsidiga tumknoppar, ett lagom starkt lås vars omegafjädrar är trimmade väl för att ge bra snärt till öppningen. Sen kan tilläggas att bladet löper på keramiska kullager och att det naturligtvis går att öppna kniven på alternativa sätt för den som föredrar det. Med det avses pekfingersnärt och inte minst genom att lossa låsarmen som även håller bladet på plats i infällt läge.

Det råder ingen tvekan om att det här är en mycket kompetent kniv som passar väl till många olika typer av arbetsuppgifter. Men så var det det där med designen. Jag tycker om den för att känns harmonisk i proportioner, den ser "praktisksnygg" ut samtidigt som handtagsmaterialet skänker något lite extra.

För mig var den här kniven vad man ibland kallar en "no brainer", det var bara att slå till. Det grundades mest på att jag gillade ettan men tyckte att den var något för liten. Nu skall jag se om jag står fast vid de orden lite senare.

Civivi Knives

/ J - övertygad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension CJRB Prado

 

-  Laconico och CJRB, en superb kombination

CJRB är ett märke jag just nyligen stiftat bekantskap med och det här var den första kniven från dem som jag anskaffade. Modellen heter Prado och är resultatet av ett samarbete mellan CJRB och en mycket känd knivmakare/designer. Resultatet blev visuellt mycket lyckat och det var där någonstans som mitt intresse väcktes. Därtill är kniven något större än många andra EDC-inriktade knivar. De två faktorerna räckte för att jag skulle slå till. 

CJRB Prado

Prado är en Ray Laconico-design och det märks. Formspråket är avskalat och enkelt vilket påminner mig om den första kniven jag såg från honom vilken var Gemini. Det var länge sedan och det här är en helt annan typ av kniv. Framförallt är den här större, materialen är annorlunda och inte minst är låskonstruktionen i sammanhanget ny. Skall jag vara ärlig tycker jag att det här är en bättre kniv överlag. Den skär bättre och inte minst är handtaget bekvämare. 

Men det är kanske att gå händelserna i förväg. 

Laconicos sparsmakade formspråk och CJRB Cutlerys kunnande är en vinnande kombination i det här fallet

Kortversion: Med Prado har CJRB lyckats förvalta en Laconico-design på bästa vis. Det här är en riktig fullträff!

Blad

En av de mer utmärkande dragen för Prado är bladet. Det som är aktuellt är ett väl tilltaget clip point-blad som mäter hela 95 mm på längden. Nästa mått ger däremot styrkebesked, tjockleken på bladet har hållts till modesta 3,1 mm. Om man därtill adderar en sekundäregg som mäter en hel tum, 24 mm så förstår ni vartåt det barkar. Särskilt som bladet även är relativt tunt bakom eggen.

Utseendet är förvisso rätt enkelt men en rejäl falskegg gör bladet mer intressant. Den är inte så uttalad att den bildar en "harpunspets" men är inte långt från. 

Bakom den, ovanför bladhålet hittas en rad räfflor som mer är till för indexering än för ökat fäste. Tillsammans bildar de ett utmärkt ställe att vila en tumme på.

Finishen är en tämligen blank satin och kniven är föredömligt märkt. Det vill säga informationen finns där men passar in med knivens tema vilket är avskalat i det här fallet. På en sida kan man hitta Laconicos namn jämte ståltyp även om den texten snudd på kräver förstoringsglas för att kunna läsas. På den andra sidans ricasso hittas CJRB. Sedan var det inte så mycket mer

Ett rejält clip point-blad uppenbarar sig när kniven fälls ut

Materialet är ett stål som är något ovanligt än så länge och kallas AR-RPM9. Hårdheten uppges ligga i spannet 59-61 HRC. Hittills har jag mycket gott att säga om stålet ur ren användarsynpunkt. Med det menar jag att fabrikseggen och nyknivsskärpan var god och håller dugligt. Inte extremt hållbart men å andra sidan är det tämligen rostfritt vad det verkar. Inga fläckar så här långt.

Underhållet sker som vanligt mest via strigling. Jag brukar göra det tämligen regelbundet för att slippa slipa om knivar allt för ofta. Prado svarar bra på den metoden och skärpan återvänder relativt kvickt.

Bladet av AR-RPM9 är diskret märkt

Prado är en suverän arbetskniv, det är lika bra att jag säger det på en gång. Handtaget, som jag strax kommer till, är riktigt bra och den är bladformen erbjuder allt som krävs. Spetsen finns där för att exempelvsi lirka in i envis plast, senast för en stund sedan när jag skulle bryta mig in i en flaska Mirin som skulle i en marinad. Spetsen penetrerar väl utan att vara allt för känslig. Gott så!

Resten av bladet i sin tur är långt nog för att kunna användas till de flesta uppgifter. Det betyder att det finns en bit rak egg samt en buk när så tarvas. 

Det som gör mig gladast är dock att skäregenskaperna är så goda som de är. En hög flatslipning och ett blad som inte är alltför tjockt lägger grunden för det. Det senare är dessutom en god egenskap eftersom det gör att kniven skär dugligt även när den inte är rakbladsvass. Desto grövre kniv desto skarpare egg krävs för att uppnå samma effekt. 

Sammantaget finns inte mycket att invända mot när det kommer till Prados praktiska egenskaper. Särskilt inte som man från CJRBs sida även tänkt en del på framtida slipningar och gett oss utrymme för att slipa om eggen. 

Handtag

Handtaget i det är utförandet är gjort i G10. Som vanligt med moderna knivar finns ett antal färgställningar att välja mellan. Den här "aqua green" kanske inte är den mest diskreta men det fanns faktiskt en tanke med det. Det är lättare att hitta en sådan kniv när man är ute och campar och har lagt ifrån sig sin kniv i höstmörkret eller sommarnatten. Men svart är nog snyggare om  man skall välja konstmaterial. 

Ytan tillhör inte de strävaste när det handlar om det här materialet men ger en smula fäste. Men på Prado är det mer formen som ger ett gott grepp. Du har en räjäl fördjupning för pekfingret och det finns även ett mindre fingerskydd som dock är platt så att du kan placera fingret där som så önskas. Resten är formen är subtil men fungerar väl. 

Materialet i det suveränt formade handtaget är G10 i det här utförandet

Sidorna hittas utanpå en synnerligen lättad stålram. Men det är inte bara materialet och den frånvarande metallen som drar ned vikten utan även det faktum att ramen är försänkt i handtagssidorna. Det ger förstås mindre material även det. 

Kniven är dessutom öppen i ryggen och där hittas två distanser jämte en extra bult som agerar fäste för fånglina. Det är i de två distanserna kniven satts satts samman jämte den justerbara pivotskruven. Även här har CJRB tänkt till ordentligt. Samtliga skruvar är av samma storlek, T8 och inte de mindre T6or som ofta hittas i handtag. Det gör att det räcker med en skruvmejsel när det är dags att demontera kniven eller justera en skruv. Ja, så länge du håller dig borta från clipet förstås. Där hittas T6or. Fördelen med större skruvar är att de håller de längre. Därtill är skruvhuvudena platta vilket också är en fördel.

Den kraftigt lättade ramen är försänkt i handtagssidorna

Eftersom det är en rätt stor kniv så är förstås handtaget också rätt tilltaget. Det är precis över tolv centimeter långt och kring tre centimter högt som mest. Men sedan kommer det som kan överraska. Prado är bara 11 mm tjock, det ni! 

I övrigt är den mycket mjuk mot handen i och med att CJRB har kommit ihåg att man behöver slipa och runda av kanter både i ryggen om den är öppen samt i bladskåran. 

Det rejäla handtaget är ett av de bekvämaste jag stött på på en så här pass tunn kniv!

Sedan var det hur kniven uppträder i hand och även där är den brilljant. Visst, det finns knivar som är ännu bättre men inte många som är så tunna som den här. Att få ihop god ergonomi med ett så lättburet handtag kräver stor skicklighet och erfarenhet.  

Längden kombinerat med formen på särskilt bakänden av handtaget gör att precis alla grepp fungerar utan anmärkning. Möjligen skall man inte skära tungt med tummen på bladryggen. Men det gäller de flesta knivar. Annars är Prado riktigt bekväm i alla grepp du kan komma på och dessutom är flöder mellan dem bra eftersom kniven inte bara är lätt utan även välbalanserad. 

Öppning och lås

Prado kan öppnas på ett par olika vis precis som alla knivar med den här typen av lås. Du kan nämligen dra tillbaks låsbulten och låta bladet svänga ut. Du kan dessutom snärta lite med handleden om du vill göra det riktigt kvickt. Det behövs dock inte eftersom bladet löper på kullager varpå lugnt och värdigt också fungerar. 

Två händer är förstås också ett alternativ men det som Laconico främst haft i åtanke är förstås det ovala bladhålet. 

Prado öppnas företrädesvis via ett bladhål men alternativ finns

Precis som det mesta på Prado är det väl utfört. Det är lagom stort för att man skall kunna få in en bit av tummen i det samtidigt som fördjupningen i handtagssidorna gör det lätt åtkomligt. Sedan har CJRB valt att runda av kanterna vilket är sympatiskt. Det får dock inte göras med för stor entusiasm då det kan göra att fingrarna halkar. Här är det utmärkt gjort.  

Låset är enkelt att hantera med föredömlig spänst i fjädrarna

Låset är av cross bar-typ

Låset är av typen "cross bar" vilket innebär att det är av samma sort som BMs gamla Axis-lås vars patent löpt ut. Funktionen i det här fallet är mycket god. Bladet hålls på plats i utfällt läge utan en tendens till vare sig glapp eller spel samtidigt som det är mycket lätt att släppa låset med både en eller två fingrar. 

En annan väl utförd detalj är motståndet vilket är extra viktigt i det här fallet. Med ett sådant här lås är det nämligen det som agerar "detent" och därmed hur effektiv öppningen skall vara. Riktigt effektiv i det här fallet. 

Att bära

Det är på det här området stora knivar med nästan decimeterlånga blad och tolvcentimetershandtag brukar tappa. Men icke i det här fallet. Visst, en aning utrymme krävs då handtaget är långt. Men jag har redan varit inne på att det inte är så överdrivet högt och framförallt magert på bredden. 

Clipet är av målad metall och är tämligen typiskt för CJRB

Eftersom kniven dessutom är kraftigt lättad så hamnar totalvikten på låga 97 g. Under hundra gram för en kniv med godkänd ergonomi och ett tilltaget blad är riktigt bra. Det känns eller snarare känns inte i fickan. 

Rampen får godkänt och spänsten likaså. Sedan hade det varit att föredra om clipet försänkts i handtagssidan men skruvhuvudena är åtminstone platta

Clipet är en aning generiskt för CJRB. Det är inget unikt med det. Förvisso är det färgmatchat med resten av skruvarna men mer lyx än så bjuder det inte på. Materialet är stål och det är fäst med två skruvar i handtagssidan. Dock är det inte försänkt på något vis vilket är en av få detaljer som har förbättringspotential. 

I övrigt kan det sägas att spänsten är rejäl och att rampen kanske inte är perfekt men bra. Dessutom kan det flyttas till fromma för alla vänsterhänta. Eftersom låset inte heller är bundet till en sida för att släppa så är kniven helt ambidextriös. 

Sammanfattningsvis

Frågan är vilken betydelse ett namn skall tillskrivas. Det här gör mig nämligen mest förbryllad. "Prado" betyder äng på spanska tror jag. I övrigt känner jag inte till någon annan betydelse. Men det kanske finns en eller så är det något som betyder något för Herr Laconico. 

Den mannen har hur som haver med den här kniven åstadkommit något riktigt bra. Prado är utmärkt som både EDC-kniv och som lite större fällkniv för friluftsliv. Särskilt om man jagar gram i packningen. Att få en kring en decimeter blad för priset av hundra gram är inte dumt alls. 

Även som EDC-kniv eller som i mitt fall arbetskniv är den suverän. Lätt att hantera med ett bra lås och en mycket mjuk gång. Det gör att det är lätt att dra kniven, öppna en förpackning eller vad det nu är som skall göras och låta den dyka tillbaka på sin plats. Det samtidgit som den lite längre eggen möjliggör tyngre uppgifter också. 

Prado är en utmärkt EDC-kniv men drar åt det större hållet

Stålet var en nyhet för mig och överlag uppskattar jag det som ett gott budget/mellanklass stål. Uthålligheten motsvarar inte de bästa stålen på marknaden men på flera andra parametrar försvarar det sig bra mot konkurrensen. 

Vad gäller handtaget kan konstateras att G10 är ett utmärkt material men hade jag fått göra om valet så vete tusan om det inte blivit trä. Det passar den här designen bättre tycker jag genom att lyfta fram formgivningens inneboende enkelhet. Men min tanke var att det skulle lysa lite om det kniven faller ned i mossa eller en hög döda löv i skumrasket på kvällen. 

CJRB Prado under ett av den gågna sommarens äventyr

Med det sagt kan jag bara konstatera att jag inte hittar så värst många nackdelar hos Prado överhuvudtaget. Det är en god design som både ser bra ut och är praktisk. Det fundamentet har sedan förvaltats väl av CJRB. Materialen är dugliga men framförallt har man visat på kvalitet vad gäller knivens sammansättning och konstruktion. Det finns som sagt mycket att framhålla på det området. 

När prislappen därtill återfinns i spannet 800-1000 kr beroende på vart den köps i Europa så är det inte mycket att tveka på om du söker en kvalitetskniv som klarar det mesta. 

Men fundera på om inte svart eller kanske träkostym är snyggare?

CJRB Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm

Längd hopfälld:120 mm

Vikt: 97 g (vägd av mig, uppgiven 97g)

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: AR-RPM9, HRC 59-61

Handtag: G10 på stålram

Lås: Cross Bar

Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina

/ J - förtjust

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre