The Forbidden Picture and the way forward

- about the relationship between Instagram and the blog

In the beginning was Instagram. At least for those who liked to share photos. Not films, not film clips, and not "tweets", but mainly photography in all its forms. A lot has happened since then. Unfortunately, I must say.

The forum grew and I jumped on the bandwagon rather late. To this blog (and initially my bike blog) I linked an account which I therefore named "knifeandbikes". An account that did well and initially grew by around 1000 followers per month. From the very beginning, of course, things did not go so quickly, but the development steadily accelerated in a positive direction. It continued until I had just over twenty-three thousand followers. Then something happened that made all further "organic" growth impossible.

Suddenly Meta got the idea that they should compete with, among others, TikTok, whereupon films began to be awarded at the expense of images. In addition, they became greedy and wanted even more money, which made it very difficult to get posts seen without paying for them. What they call "promotion". Meta wants you to market your images via them, not via quality. Previously, good photos and well-chosen hashtags would have been enough and people found you anyway.

Shortly thereafter, all growth on my account and most others that touched our interest, knives, simply died.

One might be led to believe that this is an innocent picture of a small pocket knife in front of the Arboga Stream, but no!

Then it went downhill even faster. It started with so-called "shadow bans", which means that certain content is  not flagged as forbidden, but is hidden by the algorithms anyway. It can be about both individual posts and entire accounts. After that, it got worse and many many accounts, including mine and large manufacturers of knives, were hidden for all but followers. A phenomenon that has since affected people on and off. Images are flagged as inappropriate or containing violence or nudity even if, in my first case, they depicted a bunch of pine trees in backlight.

The latest in the negative development is that a large number of images and their "hashtags" are banned altogether. The seemingly innocent image above is a good example. Picturesque I thought, life-threatening from Meta's point of view. In this case, there are mainly two # that stick out in the robot eyes of the algorithms. One is the brand itself. Civivi and thus #civivi is not feasible at the moment. The same goes for #knifephotography which was another tag I used. 

Therefore, the image above is "forbidden". Only those who follow me can see it. But not everyone who does it either, but only those who actively scroll through their feed and usually look at my pictures. It's also not searchable, it can't be seen in general feeds and it can't be found as a recommendation even if you as a user would like that type of image.

Is it brutal or does it show something forbidden? No, It is IG or rather Meta that is behind them and Facebook that decided that all knife-related content is violent or at least condoning violence.

This also applies to images depicting a small and very green folding knife against the background of parts of a medieval center in Arboga. Sure an extremist environment, don't you think?

This picture just looks innocent to the untrained eye. One can imagine that it represents a wooden block on a slanted table standing in a meadow. But no...it was marked #knifethrowing which is forbidden. Consequently, it is on par with any ISIS image online

Of course, the development has consequences for those interested in knives and all kinds of other objects with a point or edge, whether it is about HEMA, collecting Japanese swords, or something similar. Hunting pictures and the like have always been prohibited, so anyone interested in that has always had to look elsewhere.

But unfortunately, that means it's getting harder and harder to navigate the biggest platforms like Facebook and Instagram and everything else owned by Meta. Starting over on another platform is of course a possibility, but not the easiest thing to do. Especially not when you have invested a lot of time over many years to build up an account with all that goes with it.

It doesn't just apply to me, of course, but to many of the small businesses that have become dependent on these channels for marketing. In those situations, it is not fun when rules and policies are changed completely arbitrarily. This applies, for example, to many small manufacturers of knives who have seen this as an excellent way to reach and communicate with their customers.

For that reason, I will continue to focus primarily on this blog. The posts are neither trending nor going viral but those who are interested can find them through searches or by just following me. In addition, the texts remain, they do not disappear in the noise that is a feed you scroll through. In addition, it grows slowly but surely. In the past year, it has grown to around 10-11 thousand readers per month. And that number is steadily going in the right direction. 

So I hope you join me on the journey ahead!

/ J - primary blogger, secondary Instagrammer

Den förbjudna bilden och vägen framåt

 - om relationen mellan Instagram och bloggen

I begynnelsen var Instagram. Åtminstone för dem som gillade att dela främst bilder. Inte filmer, inte filmsnuttar och inte "tweets" utan främst fotografering i alla dess former. Mycket har hänt sedan dess. Dessvärre måste jag tillägga. 

Forumet växte nämligen och jag hoppade på tåget tämligen sent. Till den här bloggen (och inledningsvis min cykelblogg) kopplade jag ett konto som därför döptes till "knifeandbikes". Ett konto som gick väl och inledningsvis växte med cirka 1000 följare per månad. Från allra första början gick det förstås inte så fort men utvecklingen accelererade snabbt i positiv riktning. Det fortgick till jag hade strax över tjugotretusen följare. Då hände något som omöjliggjorde all vidare "organisk" tillväxt. 

Meta fick för sig att man skulle konkurrera med bland andra TikTok varpå filmer började premieras på bekostnad av bilder. Därtill vill de gärna ha mer pengar varpå det blev mycket svårt att få ut bilder till en bredare publik utan att betala för dem. Det de kallar för "promotion". Meta vill att man skall marknadsföra sina bilder via dem, inte via kvalitet. Tidigare hade det räckt med bra bilder och väl valda hashtags och folk hittade dig i alla fall. 

Strax därefter tvärstannade all tillväxt på mitt konto och de flesta andra som berör vårt intresse, knivar. 

Man kan förledas att tro att det här är en oskyldig bild på en liten fickkniv framför Arbogaån men icke!

Sedan gick det ännu fortare utför. Det började med så kallade "shadow bans" vilket innebär att visst innehåll förvisso inte flaggas som förbjudet men i vilket fall döljs av algoritmerna. Det kan handla om både enskilda inlägg som hela konton. Därefter blev det värre och många många konton, inklusive mitt och stora tillverkare av knivar spärrades för alla utom följare. Ett fenomen som sedan dess drabbar folk lite till och från. Bilder flaggas som olämpliga eller innehållande våld eller nakenhet även om de som i mitt första fall föreställde ett gäng tallar i motljus. Det faktiska innehållet struntar robotorna i.

Det senaste i den negativa utvecklingen är att en stor mängd bilder och deras "taggar" är bannade helt och hållet. Den till synes oskyldiga bilden ovan är ett gott exempel. Pittoresk tyckte jag, livsfarlig ansåg Meta. I det fallet är det framförallt två saker som sticker i robotögonen på algoritmerna. Den ena är märket i sig. Civivi och därmed #civivi är nämligen inte gångbart för stunden. Detsamma gäller #knifephotography vilket var en annan tagg jag nyttjade. 

Därför är bilden ovan "förbjuden". Endast de som följer mig kan se den. Men heller inte alla som gör det utan bara de som aktivt skrollar igenom sitt flöde och brukar titta på mina bilder. Den är heller inte sökbar, den går inte att se i generella flöden och den går inte att hitta som rekommendation även om du som användare skulle gilla den typen av bilder. 

Är den brutal eller visar den något förbjudet? Nej, Det är IG eller snarare Meta som står bakom dem och Facebook som bestämt att allt knivrelaterat innehåll är våldsamt eller åtminstone våldsbejakande. 

Det gäller även bilder föreställande en liten och mycket grön fällkniv mot bakgrund av delar av ett medeltida centrum i Arboga. Extremistiskt så det förslår. 

Den här bilden ser bara oskyldig ut för det otränade ögat. Man kan få för sig att den föreställer en träkubbe på ett snett bord stående på en äng. Men icke...den var märkt #knifethrowing vilket är förbjudet. Följaktligen är den i klass med vilken ISIS-bild som helst

Utvecklingen får förstås konsekvenser för den som är intresserad av knivar och allehanda andra föremål med spets eller egg vare sig det handlar om HEMA, samlande av japanska svärd eller något liknande. Jaktbilder och dylikt har alltid varit förbjudna så den som är intresserad av det har alltid fått söka sig annorstädes. 

Men tyvärr betyder det att det blir allt svårare att röra sig på de största plattformarna som Facebook och Instagram och allt annat ägt av Meta. Att börja om på en annan plattform är förstås en möjlighet men inte det lättaste att göra. Särskilt inte när man investerat mycket tid under många år för att bygga upp ett konto med allt vad som därtill hör. 

Det gäller inte bara mig förstås utan många av de små företag som blivit beroende av de här kanalerna för marknadsföring. I de situationerna är det inte roligt när regler och policies ändras helt godtyckligt. Det gäller exempelvis många små tillverkare av knivar som sett det här som ett utmärkt sätt att nå och kommunicera med sina kunder. 

Av det skälet kommer jag fortsätta att primärt satsa på den här bloggen. Inläggen är vare sig trendande eller blir virala men de som är intresserade kan hitta dem genom sökningar eller genom att helt sonika följa mig. Därtill finns texterna kvar, de försvinner inte i det brus som är ett flöde man scrollar igenom. Dessutom växer den sakta men säkert. Det senaste året har det vuxit till kring 10-11 tusen läsare per månad. 

Så jag hoppas ni hänger med på resan framåt!

/ J - primärt bloggare, sekundärt Instagrampostare

En tanke om graaler

Jag är medlem i en sympatisk Facebookgrupp kallad "Echo Delta Charlie Network" och i den dök idag upp en intressant betraktelse som inspirerade till följande svar eller text. Gruppen har ofta ett veckotema och nu gäller "graaler" och det var kring det temat som inlägget rörde sig. 

Den lätt religiöst doftande liknelsen "graal" handlar i det här fallet om knivar som är närmast ouppnåeliga av olika skäl. Ofta är det prislappen som är hindret men det kan också vara att de är svårtillgängliga eller kanske ännu vanligare sällsynta. I vilket fall symboliserar de det närmast ouppnåeliga eller om man är samlare, kanske till och med slutmålet. För att göra en analogi till filatelins underbara värld, ett gult tre schilling banco. 

En gång i tiden var det här en dubbel-gral för mig. Den var då den köptes för dyr för mig och den både var och är sällsynt. En Buck 110-Autoconversion.

Själv har jag förvisso graler (som det också kan stavas) i den meningen att det finns många knivar jag skulle vilja ha men som ligger utom min ekonomiska räckvidd. Den är mycket kort kan tilläggas. Det innebär att jonglera med knivar för tiotusentals kronor styck som det finns de som gör aldrig kommer att vara aktuellt i mitt fall vare sig jag gillar dem eller inte. Det är inte ens något "surt sa räven" över det då det är ett annat universum vad mig anbelangar. 

Men det största hindret återfinns inte där utan på ett helt annat plan. Jag är intresserad av knivar, inte av samlandet i sig. Det betyder att själva "jakten", känslan att få tag i något ovanligt som så många beskriver som närmast ett rus är närmast helt ointressant för mig. Jag har inte någon "bara den sista av den här utgåvan", "bara en i den här årgången", "måste ha en av den här designern" etc att sträva emot. 

En annat tidig gral med fjäderkraft var den här modellen från Pro Tech kallad Godfather

Så nyfikenheten och möjligheten att utforska styr helt riktningen varåt jag riktar mitt intresse för stunden. Alldeles för tillfället har jag återupptäckt Victorinox till exempel. Det är knappast några exklusiva knivar. Men nog finns det graaler att hitta för samlaren av dem ändå. 

Visst, eftersom jag har så många knivar skulle jag kunna sälja en majoritet av dem för att finansiera inköp av ett par få riktigt exklusiva knivar istället. Kanske till och med custom och/eller handgjorda knivar. Då skulle jag hamna i en liknande situation som trådskaparen befann sig i. 

Till vilken glädje för mig? Skulle det vara vetskapen om att jag minsann har en äkta XXX hemma? För i fickan skulle de då inte återfinnas. För mig är faktiskt 1500-2000 kr mycket pengar. Att sitta och klämma på EN kniv med kanske tiodubbla det värdet skulle inte göra mig gladare alls faktiskt. Sen kan i förbifarten noteras då jag har hanterat ett antal så kallade "mid techs" vid det här laget att "the point of diminishing returns" i många fall passerats redan vid 4-5000 kronor vad mig anbelangar. Det vill säga jag blir nästan alltid besviken på knivar som trots att de är riktigt fina inte alls givit mig tillräckligt mycket extra för att jag skall tycka att det ger mig något. 

Så frågan är då vad som är en graal för mig? Svaret blir nog att det varierar över tid och inte är helt knutet till ekonomiskt värde. På min ständiga lista finns allt från vintage Spyderco till moderna Pro-tech. Men även klassiska knivmodeller som en Gerber Mark 1 och så vidare. Men de är inte tillräckligt lockande för att jag skall sälja av allt jag innehar för att skaffa dem. 

Med erfarenhet kommer ibland vishet. Därför är jag helt säker på att nyhetens behag efter ett tag skulle avklinga även med högstatusobjekt.  

/ J - på jakt men inte efter heliga bägare

Censur!

Det är märkligt och i mitt tycke obehagligt att så fort det händer något stort med slagsida åt det otäcka i världen så finns det alltid någon som vill slå mynt av det antingen för ekonomisk vinnings skull eller för karriären. 

I det här fallet tänker jag på kopplingen mellan terroristhandlingar som de som utförts i flera Europeiska städer det senaste året och masskjutningen i Las Vegas häromdagen och vår vardag. Otäcka händelser som naturligtvis berör och med rätta väcker starka känslor av olika slag. 

Något som irriterar mig däremot är när det i samband med dylika händelser dyker upp beslutsfattare på olika nivåer som skall visa handlingskraft. Det är inte sällan politiker det handlar om men det undantar sannerligen inte människor i andra maktpositioner heller vare sig det gäller den tredje statsmakten eller näringslivet.

Nä se Spyderco får man inte söka på. Morakniv går dock bra

Vad de gör är att de svingar vilt och genom att slå kraftfulla slag i luften utan någon som helst verkningsgrad visar de för sina anhängare att DE minsann gör NÅGOT. Sen spelar det ingen roll att resultatet på sikt mest är kränkande för den personliga integriteten eller på något sätt gör det krångligare för gemene man i vardagen. Men är du inte med oss är du emot oss som en amerikansk president uttryckte det. Och INGEN vill ju vara med terrorister så följaktligen är vi mot.  

Av det skälet kan man inte längre köpa och sälja knivar på Facebook eller surfa på vissa knivmärken i Växjö kommun längre. Bisarr koppling, jo tack jag vet.  

Jag är väl närmast att betrakta som en terrorist eftersom jag driver en blogg med inriktning mot fickknivar, hemska mig. Just av den anledningen fick jag nämligen för mig att jag skulle surfa in på ett knivforum på min lunchrast häromdagen. Men se det gick inte längre! Jag möttes av en informationsruta som upplyste mig om att jag försökt nå olämpligt material. Vad var det för hemskt jag försökt komma in på? Jo, knivföretaget Spydercos eget forum. Ni som är någorlunda insatta vet att de näppeligen tillhör de som propagerar för något märkligt, har militant inriktning eller på annat sätt är särskilt extrema. Vi talar för tusan om ett företag som till och med utvecklat en särskilt kniv för att hjälpa nödställda valar och delfiner loss ur fiskenät!

Men hela märket Spyderco är numera bannlyst i Växjö kommun. Det går inte ens att få en Googleträff på märkets hemsida. Däremot listas förstås alla återförsäljare vid en sökning och lika självklart går det att googla på undertrådar och på så sätt komma in på forumen bakvägen men det verkar inte de som blockerat sidan förstå. 

Frågan är emellertid varför just den här sidan och varför just det här märket? Alla andra verkar godkända av vad jag kunnat uttyda. Är det ordet "KNIV" som flaggat något så går det snart utför då både hantverkare som matlagningsintresserade lär få problem liksom den här sidan. Och då tar jag strid kan jag meddela. 

Någon dag senare var det dags för Facebook. Även här skall vi beskyddas från fickknivars hemska inflytande. Så nu får man i princip inte köpa och sälja eggföremål längre. Av det skälet pågår nu vilda diskussioner i de flera hundra knivgrupper som finns runt om i världen kring hur man bäst hanterar den uppkomna situationen. Tyvärr misstänker jag att det kommer bli så att man får återgå till de klassiska forumformaten igen. Från FB lär vi bli bannlysta med tiden vad det verkar även om bara tiden kan utvisa om det verkligen blir så. Men utvecklingen ser onekligen dyster ut och oavsett om vi är många tiotusentals så är vi en droppe i havet sett ur FBs perspektiv. 

Hoppas nu bara inte att korkade och ignoranta ansvariga i såväl Växjö kommun som på FB inser att små och stora lastbilar är ett väsentligt farligare och mer frekvent använda ting än knivar när det gäller att åstadkomma skada och sprida skräck. Då lär snart alla motorrelaterade sidor flaggas de med. 

Och det vore kanske för mycket att FB istället undersöker sig själva eftersom de är kända för att vara en plattform för kontakt och rekrytering av extremister av allehanda slag. Men det är för besvärligt att göra något åt.

Bättre då att besegra en väderkvarn till.

/ J - snart försedd med munkavle

Att hovra

Det tog tid att klättra de sista följarna från runt 8950 och upp till nästa jämna tusental. Jag strävar vidare mot en rund och fin siffra på 10 000 plus. Återstår att se om det är en utopi eller om det går. 

Instagramföljare är det jag talar om. Jag tillhör numera de människor som har ett sådant konto. Även om jag inte aktivt jagar folk så sticker jag inte under stol med att det roligt att det finns de som uppskattar och följer mitt flöde. 

"Knivesandbikes" , titeln var ledig och jag tyckte den var lite självförklarande

Men frågan jag ställer mig är vad som händer på sociala medier ur strikt kommersiell synvinkel. Mitt bestämda intryck är att mängden reklam har mångdubblats på senare tid. På IG yttrar det sig så att det smyger sig in rätt mycket "sponsrade" bilder bland de andra uppdateringarna. Rätt jobbigt men jag undanber mig efterhand och markerar allt som jag inte är intresserad av så deras logaritmer åtminstone kan styra  mig mot produkter som Fjällräven, Fällkniven och annat kul på F. 

Värre är det med följare. Därav titeln "hovra" för jag har nämligen varit över det magiska 9000-strecket flera gånger på senare tid och alltid dykt igen. Allt för att hälften av de nya konton som strömmar till är mer eller mindre kommersiella. Det är företag som vill att jag skall följa dem "bara för att", oavsett hur usla bilder, tråkiga flöden eller fula knivar eller andra produkter de har. På senare tid svämmas marknaden över av dessa, ursäkta uttrycket JÄVLA spinners. Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag skulle vara intresserad av en liten fingerkarusell med kullager för att jag gillar knivar. Hur hänger de ihop menar de? Tydligen är logiken att gillar man en pryl oavsett slag så tycker man per automatik om alla andra. En i mitt tycke mycket märklig logik.  

Jag säger NEJ TACK! För att vara mer exakt säger jag inget alls utan följer dem bara inte varpå de raskt "avföljer mig" med. Intressant fenomen - de bryr sig inte om vad jag lägger ut eller skriver, de vill enbart åt mina följare och när de inte får det lägger de ned. 

Det vore en sak om det bara vore företag som betedde sig på det viset eftersom det ändå finns en bevekelsegrund för dem. Men det finns en bunt privatpersoner som gör på samma vis. Ett beteende som jag inte förstår. Det är som sagt inspirerande med följare men jag tänker inte ha "falska" sådana. 

Nästan lika illa är det på Facebook som jag varit lite mer sporadiskt aktiv på under senare tid. Där poppar det upp tonvis med reklam baserat på vad mina vänner och familj klickat på. Allt i en salig röra. 

Man kanske skulle börja sälja något?

/ J - känner sig antik

#knivesandbikes