Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 2

Så var det då äntligen dags. Tävlingsdag nummer ett av tre i UKAT 2026 World Cup, det ögonblick jag hade tränat för hela våren och försommaren. Risken för att vara en smula överladdad föreligger alltid, åtminstone i mitt fall. Det hade emellertid gått bra så långt och kvällen innan hade som jag beskrev i del 1 fallit väl ut. 

Nu var det torsdag morgon. Sömnen hade väl varit sådär och när mobilen talade om att gå upp var jag inte vidare värst utvilad. Fast ändå laddad måste medges. En riktigt bra italiensk dubbel espresso ordnade tillvaron till det bättre. 

Klubb-banéren börjar komma upp

Upplägget var sådant att första dagens tävlingar innebar "Games" i olika varianter. Ett utmärkt sätt att starta i mitt tycke då det lämnar de "tyngre" grenarna som Walk Back och långdistans till senare. Särskilt det sistnämnda och med yxa kan faktiskt göra att man exempelvis sträcker sig och då är det mesta efter det kört. Bra att genomföra sist med andra ord. 

Ytterligare en morgonpigg kastare, Angelo Krebs a k a flying_blades på IG som ville ha några kast innanför västen före frukost

Själv valde jag att starta med Siluett kniv. Idén var att den kändes mindre viktig för mig än exempelvis "Hunter" där jag hade en silvermedalj från förra VM att försvara. Sagt och gjort, jag kastade in mig med mitt set rotationsknivar, Le primitif rotation från Zitoon Knives. Det kändes efter omständigheterna, jag var en smula spänd, rätt bra. Men jag noterade att tavlorna under natten blivit något hårdare. Det var som sagt varmt även om inte solen hunnit värma ordentligt än.

Tyvärr visade det sig att det inte gällde tavlorna som utgjorde siluetten. De hade uppenbarligen hängt uppe längre och därtill var de inte använda. Ofta används plankor till den  här grenen men här var det ändträtavlor staplade på höjden. Jag gjorde nybörjarmisstaget att vilja ha en gren avklarad på morgonen så jag var igång. Men det gjorde att jag gick ut som fjärde man och tavlorna var dessvärre ovattnade och framförallt riktigt hårda nya som de var. Inslitna tavlor är som bekant väsentligt mjukare. 

Det gjorde att jag fick en smula panik. Mitt första av tre provkast satt knappt i tavlan. Det andra var hårdare med träffade en extra hård yta och STUDSADE baklänges ut igen! Fan, fan, fan var vad jag tänkte. Mitt problem är att de här knivarna är tämligen tjocka och det gäller särskilt spetsen efter det att jag slipat ned dem över tid. Det trots att jag vässat dem inför VM. I original är de längre och framför allt spetsigare. 

En bedräglig tavla som skulle visa sig bli min nemesis

Därefter gick det åt skogen för att var ärlig. Jag nyttjade mer kraft, vilket förvisso gjorde att knivarna satt men även att siktet på de två första kasten var ca 10 cm för högt. Det överkorrigerades i tredje kast och min första -10 p var ett faktum. Det var inte förrän under de sista kasten jag funderat ut tavlan med tre raka fullträffar men då var det så dags. Slutresultat blev därför just -10 poäng. Ett uselt resultat och inte alls den inledning jag tänkt mig. Dessvärre påverkar sådant även den totala rankingpoängen som räknas på alla moment. Exempelvis gav det här resultat plats nummer 100. Jag återkommer i ett senare inlägg med samtliga mina placeringar och ranking. 

En sådan inledning är bara att glömma och sedan sikta på nästa gren. Dagen var ju inte över än! Som sådan valdes "Speed Throw". En rotationsgren vilket var idén men prestigelös för mig då jag endast kastar det på mästerskap eftersom jag inte kan träna i förväg, knivar för ändamålet saknas. Mitt mål var att slå 13 sittande knivar som var det tidigare personbästa. men det lyckades inte utan samma resultat tangerades igen! Men det var jag inte missnöjd med. 

När virvlande redskap ändå var aktuellt klarades även siluett yxa av efter en stunds inkastning. Även det gick sådär, men förväntningarna på mig själv var inte höga. Jag är en riktig nybörjare på yxa. 

Någon som är väsentligt mycket bättre än mig på yxa är Simon Wall från Sverige

Värre var det då med de nästkommande två grenarna som jag faktiskt vill prestera väl i. Det handlar om Nine target men främst Hunter där jag som sagt hade en medalj att försvara. Inte heller det föll väl ut. Jag kastade dugligt vilket innebar 33 poäng vilket till slut gav mig en 8e placering. Åt medaljerna kunde jag inget göra den här gången. Det kändes en smula snopet måste erkännas. 

Men det skall tilläggas att banan var både märklig och en smula trist. För det första var den inte varierad alls. Den bestod enbart av avsågade stubbar men olika lutning på snittet. Inget  som avvek utöver det. Men värre var att alla förutom ett eller två var långdistansmål (6-8 meter) vilket definitivt gav dem som kastade hårt en stor fördel. Sedan blev det inte bättre av att ett visst fusk förekom trots att detta påpekades för arrangören. De vågade dock inte säga till. 

I den här grenen är det nämligen meningen att du inte skall få se och framförallt inte öva på banan före genomgången. Men några fiffiga deltagare kom på att om man går och hämtar Coutanque-tavlor som skulle användas senare under dagen och lägger upp dem i olika vinklar på en fotbollsplan och sedan tränar en halvtimme så blir det bättre. Det märktes delvis på prispallen!

Plankan eller Nine target som den egentligen heter blev en sisådäraffär för mig. Medelpoäng gav en medelplats. Det vills säga tjugotvå poäng och en 21a plats. Men en eloge till Zusanna från Tjeckien som lyckades slå alla oavsett klass genom att sätta ALLA poäng. Vete tusan om det hänt förut! 

En Hunter-bana som inte alls föll mig i smaken

En annan gren jag aldrig tränat på och endast kastat en gång är rörligt mål. Det märkes då mitt resultat på 19 poäng räckte till en 41a plats. Inte mycket att säga om det. Möjligen att jag skall kasta No Spin istället för rotation nästa gång. 

Detsamma kan sägas om Duel fast med den skillnaden att jag där var riktigt nöjd. En gren jag inte tränar och endast kastat med maskin två gånger tidigare. Min personbästa sänktes från 1.48 s till 1.32 s vilket gav en 17e plats. De sexton bästa gick vidare till de riktiga duellerna. 

Morgondagens utmaning väntade runt hörnet, både bokstavligt och bildligt!

Så var då tävlingarna igång och berg- och dalbanan hade börjat. Något dugligt resultat som i Speed throwing, Hunter, även om det var under förväntningarna och Nine target blandades med bottennapp som siluett kniv samt personbästa i Duel. 

Känslan var dock att koncentrera mig på morgondagen då det var dags för mina tänkta paradgrenar i Walk Back kniv men framförallt No Spin, både Walk Back och precisionskastning. Det var nu all min träning skulle avspegla sig var det tänkt. 

/ J - var i alla fall i gång

Mitt SM 2022 del 3

 Söndag, den andra tävlingsdagen

Dagen började väsentligt mycket tidigare än den förra efter en usel natts sömn. Inte minst bidrog två faktorer till det. Den främsta var den träningsvärk som nu utvecklat sig. Förvisso brukar jag kasta ett antal timmar i sträck när jag tränar eftersom det är en bit att åka för mig numera. Men inte brukar jag kasta mer eller mindre en hel dag! Det hade nu satt sina spår. Den andra faktorn var bastonerna i fjärran som mullrade under natten. Åskan kom och gick och bitvis regnade det rätt friskt. 

Sällan har ett f d försvarstält av modell 50 varit en så uppskattad syn

En stund senare glödde kaminen i rött och gjorde så resten av dagen matad med före detta kasttavlor

Just regnet skulle senare visa sig bli en avgörande faktor. Redan på morgonkvisten granskades SMHIs väderapp. Den påtalade med digital exakthet att dagsregn var att vänta för mig, fästmön och alla andra i Arbogatrakten. För en jämförelse vände vi oss nu till YR.no med förhoppning om att de svenska metereologerna hade fel. Tyvärr höll de norska kollegorna med. I desperation konsulterades även Klart.se. Deras väder brukar vara "bättre". Icke så den här gången. Därför fick vi under dagens gång stifta bekantskap med alla former av regn. Ett stilla duggregn med tillhörande lätt dimma inledde. Det övergick till ett stadigt strilande interpunkterat av kraftiga skurar. På mitten av dagen kom nederbörd med klara drag av skyfall och dessemellan blåste det. Det bidrog till att regnet träffande oss i olika vinklar. Spännande att kasta kniv och inte minst yxa under de förhållandena. Förvisso lika för alla men inte bra för någon. 

De första yxorna jag kastade med var lånade av Arboga Sportkastningsklubb

Egentligen skulle det mesta kastandet vara över för min del men det visades sig att det fanns  möjlighet att delta även i yx-momenten så det beslutade jag att göra. Mitt enda problem var att jag ALDRIG kastat yxa. Och då menar jag inte i tränings- eller tävlingssammanhang utan överhuvudtaget. Huggt ved i min ungdom ja, kastat nej. 

Därför var det hög tid att leta upp någon vänlig själ som kunde ge grundläggande instruktioner. Sådana fanns det emellertid gott om och jag fick en snabbkurs i yxkastandets mysterier. Det får medges att det åtminstone på kortare distanser är väsentligt mycket enklare att sätta en yxa i tavlan än en kniv. Att vinna är en helt annan femma då just det förhållandet leder till att det istället gäller att sikta förbaskat väl för att göra sig gällande. Det är inte lätt att göra med nytt redskap. 

Fast egentligen hade jag en annan sak i bakhuvudet hela dagen och det var kommande prisutdelning. Det av den enkla anledningen att jag vid det här laget inte hade en aning om slutresultatet från No spin-kastningen i kniv från kvällen innan. Vare sig från de fasta distanserna eller den Walk Back som avgjordes i tilltagande skymning och med åska dånande runt samhället. 

Förutom yxkastningen försökte jag också avverka de grenar i "Games" jag hade kvar vilka var "Speed throw" och "Mountain Man". Hastigetskastning är en enkel gren att förklara. En speciell typ av knivar som är tunnare och lättare än vanliga används och man skall placera så många som möjligt i en tavla på tjugo sekunder. Det som ställde till det för mig var vädret och det faktum att jag aldrig känt på vare sig grenen eller knivarna förut. Tio provkast var vad alla hade på sig att bekanta sig med hur knivarna roterade. Det myckna regnandet gjorde tyvärr att knivarna likt potatisskivor limmade ihop sig i vätan och var svåra att få isär. Ett fenomen som blir mycket påtagligt när man bara har sekunder på sig. Elva knivar hann jag sätta och ytterligare tre föll ned på grund av träffar i andra knivar. 

I "Mountain Man" kastar man först fem knivar mot fem spelkort och sedan upprepas proceduren med yxa. Enkla grundregler och sedan räknas poängen lite olika beroende på hur träffen ser ut, i sektorn, edge cut eller center cut. Det gick trots allt över förväntan. Men även här var regnet en faktor. En av knivarna tappades ur hand på grund av vätan och detsamma skedde under ett av yxkasten. Två av tio är illa!

En överraskad och med rätta mycket stolt vinnare av en bronsplakett, Catrin 

Fast ännu mer glädjande än mina insatser var min kära fästmös premiär i de här sammanhangen. Som jag nämnt tidigare har hon aldrig kastat något förut. Vädret var därför möjligen mindre av en nackdel för henne än för de som teoretiskt sett är bättre. I vilket fall som helst gick hon till särkastning i "Siluettkastning". Vinnaren av guldplaketten var redan klar och nu gällde det platserna två och tre. 

Tre damer skulle göra upp om två priser. Silverplats avgjordes tämligen tidigt och sedan var de bara två kvar som kämpade om en bronsplakett. Men sedan blev det mer spännande. Vädret var hemskt och nu blåste det dessutom en hel del byvind. Knivarna var blöta och hala och framförallt var marken framför tavlan lerig och därmed snorhal. Båda kastarna gick varvet runt utan att lyckas sätta någon poänggivande träff. Ett nytt varv påbörjades för att särskilja dem. Ett par kast in på nästa runda kom så fullträffen för Catrin. Inte bara var tekniken bra, träffen var en fullträff med center cut i en av de svarta tio-centimetersringarna som innebär fem poäng. Nerverna blev tydligen för mycket för den sista konkurrenten som koncentrerade sig men under tvånget att svara med en likaledes godkänd träff placerade bredsidan av kniven i tavlan. Ett brons var ordnat!

Tre silverplaketter blev resultatet av deltagandet i "Games"

För min del gick det klart över förväntan även i "Games". Jag lyckades hamna på silverplats i alla tre grenar trots min massiva brist på erfarenhet. 

Yxkastningsfinalerna var inget jag hade med att göra av lätt förståeliga skäl. Där var det mer beprövade namn på såväl herr- som damsidan som gjorde upp om såväl medaljer som placeringar.

Stilstudie av blivande vinnare i damernas yxkastning, Astrid Sundlöf. Vädret var hemskt och på bilden syns inte att det både blåser och regnar

Avgörande i herrarnas final i Walk back yxa

Appropå medaljer, det var äntligen dags för medaljceremoni. Det var rätt många som skulle delas ut givet att klasserna är fyra och att det finns två discipliner i kniv och att det därtill finns flera olika moment att tävla i. Vid det här laget hade regnet emellertid äntligen givit upp. En relativt klar kvällshimmel uppenbarade sig. 

Faktum var att jag lyckades stjäla ett antal av de glittrande metallstyckena från det dignande medaljbordet. Sedan tidigare hade slagits fast att jag definitivt var näst bäst på rotationskastning under den här tillställningen genom att ta samtliga silver bland herrarna endast slagen av den "omöjlige" Pehart.  

"Medaljens baksida"...är inte så dum den heller då den talar om att det gick bra för mig i No spin

Det gick bättre i No spin. Något som överraskade mig. Förvisso visste jag att det gått så pass bra att jag tagit mig till final i Walk back och att det innebar  en tredjeplats som sämst. Men jag tyckte inte att jag hört särskilt mycket "plingande" från missade knivar från de andra banorna under finalen. Förvåningen var därför stor när det ropades upp att jag tagit guld på 3m No spin.  Sedan fortsatte det med guld även på 5m. Och strax efter på sju meter! Ett mycket brett leende spred sig inombords. Om nu leenden kan göra så. På utsidan var det nog tur att öronen satt i vägen annars hade huvudet delat på sig. 

Guldmedaljen som bekräftar att jag är regerande svensk mästare i No spin! Knivarna som användes var Acejets Raven II

Fast häftigaste var att jag lyckats vinna i Walk back No spin och därmed kan titulera mig svensk mästare i den disciplinen! Det var förbaskat oväntat men mycket roligt kan jag säga!! Som ni kanske förstår är det även mycket motiverande så det kommer att övas mycket mer på det. Ja, på allt faktiskt. Det är ju så roligt att kasta kniv. Mitt mål är att komma tillbaka väsentligt mycket bättre inom alla former av kastande. Sedan återstår att se hur långt det räcker. Det vet man aldrig. 

/ J - Svensk mästare 2022