Världsmästare eller ej?

I och med att jag häromdagen satt och skrev på recensionen av en kastknivsmodell kallad Maximus från tjeckiska Acejet började jag fundera kring fenomenet med titlar och medaljer i knivkastning och den tyngd de har eller möjligen inte har. 

Efter ett tags klurande kom jag fram till att fenomenet rätt mycket påminner om hur proffsboxningen samt vissa kampsporter är uppbyggd. Det finns några olika organisationer som delar ut titlarna i båda fall. 

Några sådana i knivvärlden är dessutom tämligen knutna till ett begränsat geografiskt område men delar trots det ut världsmästartitlar. Men det kan väl tilläggas att några är mer väl sedda bland majoriteten av kastarna i världen än andra.* Bland dem kan nämnas IKTHOF och UKAT. 

Flerfaldig mästare? Fyra gånger mästare?

Det som fick mig att haja till var emellertid att jag läste presentationstexten på hemsidan för den aktuella kniven, Maximus. Där skriver Acejet inledningsvis

"We present a knife developed by Adam Čeladín, a five-time world champion in knife throwing".

Vad menas med femfaldig världsmästare?

Den något provocerande frågan blir då, är han det? I det här fallet delar jag inte helt uppfattning med AceJets marknadföringsavdelning i sammanhanget. Jag tycker nämligen att påståendet är problematiskt. Det är inte lögn men i mitt tycke en smula missvisande. 

Låt mig förklara vad jag menar så jag inte bara framstår som missunsam. Hans prestationer finns dokumenterade så det är inte problemet. Men i knivkastning brukar man idag oftast tituleras mästare eller world champion enbart i samband med att ha vunnit grenen Walk Back i respektive disciplin.

Som exempel kan de senaste årens svenska mästerskap i Sportkastning tjäna. Där har jag vunnit just den grenen med den teknik där det handlar om att inte snurra sin kniv. Detta har gjorts två år i rad och jag kan därmed titulera mig dubbel svensk mästare i No Spin-kastning. Det är samma disciplin som Adam tävlar i för övrigt. I rotationskastning var jag i år bronsmedaljör och är därför trea i Sverige för närvarande. Regerande mästare i den disciplinen är sedan flera år Marcus Pehart. 

Sedan är en sak lika för ALLA idrotter och sporter och det är att det kan finnas de som på ett eller annat vis är bättre än den regerande mästaren. Jag är inte med nödvändighet bäst i Sverige på No spin-kastning. Förutom lämpliga egenskaper ingår att man skall vara frisk, hel och närvarande på mästerskapet i fråga. Det hjälps inte att man springer fortare än vinden eller kastar prick bättre än någon annan om det enbart sker när ingen ser på hemma i trädgården. Det gäller också att inte vara skadad vilket är ett bekant bekymmer för många idrottare. Att hålla sig hel är en talang i sig och en som inte alla besitter. 

Men i vilket fall som helst säger jag inte att jag är svensk mästare i silouette-kastning No spin även om jag vann den grenen i år eller att jag är svensk mästare i 3m, 5m och 7m No spin från förra året när även de grenarna fanns på SM-programmet. 

Det är emellertid inte FEL att göra det. Ingen kan förneka att så är fallet. Det är så herr Čeladín får ihop sina fem titlar. Det är inte så att han dominerat sporten totalt och vunnit Walk Back No spin fem år i rad vilket är något man lätt förleds att tro.** Med det sättet att resonera skulle jag plötsligt vara 6-faldig svensk mästare eller något åt det hållet, vilket jag inte är. 

De här rotationsknivarna är designade av en femfaldig världsmästare. Dock inte i just rotationskastning och frågan vilken roll det då spelar?

Sedan finns det förstås guldmedaljörer i alla grenar som det tävlas i respektive "games" som också förekommer på knivkastningstävlingar på både nationell och internationell nivå. Men man säger som sagt inte att man är världsmästare i knivkastning för att man vunnit vare sig "5 m rotationskastning" eller "Speed Throwing" eller "Mountain Man". Då uttrycks det att man är just mästare alternativt bäst i världen följt av vad det nu är för gren. 

Världsmästare eller rekordhållare?

Situationen går delvis att jämföra med friidrottens tiokamp. Är du mästare i det fallet har du vunnit hela tävlingen. Det skulle motsvaras av Walk Back som inkluderar både kort och lång distans i ett. 

Deltagarna säger emellertid inte att de är världsmästare i höjdhopp, 10-kamp. Du behöver inte heller vara bäst i något enskilt moment för att vinna sammanlagt. Det samtidigt som du kan tillhöra världseliten i en av de ingående grenarna och till med ha ett världsrekord i t ex längdhopp utan att vara mästare i tiokamp. På samma vis kan du kasta 19 m i en distanstävling i kniv och ändå inte vara världsmästare i No spin-kastning. Men du är bäst i världen på att kasta långt. 

Men helt överförbar är förstås inte liknelsen beroende på hur tävlingarna i kniv respektive friidrott är uppbyggda. Likheten kanske snarare finns i att man inte kan säga att man är världsmästare i just "friidrott". Ytterligare en liknelse kan göras med de tävlingar i sportkastning där även yxa ingår. Då koras ibland den som är bäst i samtliga grenar sammanslagna enligt ett poängsystem. Men det ligger vid sidan om den här texten där jag fokuserar på enbart knivkastning. 

Auktoritetstro

Den andra invändningen jag har mot användandet av namn på det viset är det lutar åt auktoritetstro i det här fallet. Det är som när ekonomiproffessor si eller så skall uttala sig i media om andra samhällsfrågor än just de vederbörande har studerat. I de fallen väger inte expertens ord tyngre än någon annan påläst persons kommentar.

Översatt till knivar kan sägas att ingen av de medaljer eller titlar Adam vunnit är såvitt jag vet förknippade med det som den här kniven är avsedd för vilket är rotationskastning. Hans prestationer återfinns som sagt inom No spin-kastning. Det är vad han är känd för och tävlar (har tävlat?) i. 

Därmed inte sagt att man inte kan designa knivar ändå. Det är klart att man kan! Men eventuella titlar har inget med saken att göra. Framförallt påverkas inte kvalitén på slupprodukten av dem.  Både du och jag kan formge en god kastkniv då det handlar om andra kvalitéer än hur bra du kastar. Sedan skadar det förstås inte att ha erfarenhet inom området så du kan pröva din produkt under utvecklingstiden. 

Nu vill jag vara tydlig med att det här inte är ett ifrågasättande av vare sig Adams medaljer eller hans kunnande och skicklighet. Det jag ställer mig frågande till är hur man använder titlar från AceJets sida. Det känns lättvindigt och slarvigt i syfte att sälja mer. Budskapet trummas in. Jag tror att hans fem prestationer lyfts fram på varje produktsida minst en gång. 

Det behövs inte, AceJets produkter håller hög nivå ändå även om den här specifika kniven inte är en favorit. Men det är nu en helt annan fråga. 

/ J - svensk mästare i no spin-kastning

* Det jag närmast tänker på är den något udda och smått sekteristiska WKTL. De är amerikanska och har helt avvikande regler och krav på materiel än alla andra. Det har gjort dem mer eller mindre till driftkucku bland alla andra kastare världen över. Särskilt som de likt Base-Ball har en världsliga där enbart nordamerikaner deltar. Möjligen med något enstaka undantag. 

** Därtill var reglerna tydligen annorlunda när det begav sig 2016. Čeladíns längsta kast på nitton någonting meter snurrade nämligen två och ett halvt varv och det får man inte idag. Antingen tävlar du i rotationskastning eller no spin, du får inte byta teknik mitt i tävlingen. Det skulle förstås vara en stor fördel då no spin generellt är svårare än rotationskastning på längre distanser. 

Mitt SM 2022 del 3

 Söndag, den andra tävlingsdagen

Dagen började väsentligt mycket tidigare än den förra efter en usel natts sömn. Inte minst bidrog två faktorer till det. Den främsta var den träningsvärk som nu utvecklat sig. Förvisso brukar jag kasta ett antal timmar i sträck när jag tränar eftersom det är en bit att åka för mig numera. Men inte brukar jag kasta mer eller mindre en hel dag! Det hade nu satt sina spår. Den andra faktorn var bastonerna i fjärran som mullrade under natten. Åskan kom och gick och bitvis regnade det rätt friskt. 

Sällan har ett f d försvarstält av modell 50 varit en så uppskattad syn

En stund senare glödde kaminen i rött och gjorde så resten av dagen matad med före detta kasttavlor

Just regnet skulle senare visa sig bli en avgörande faktor. Redan på morgonkvisten granskades SMHIs väderapp. Den påtalade med digital exakthet att dagsregn var att vänta för mig, fästmön och alla andra i Arbogatrakten. För en jämförelse vände vi oss nu till YR.no med förhoppning om att de svenska metereologerna hade fel. Tyvärr höll de norska kollegorna med. I desperation konsulterades även Klart.se. Deras väder brukar vara "bättre". Icke så den här gången. Därför fick vi under dagens gång stifta bekantskap med alla former av regn. Ett stilla duggregn med tillhörande lätt dimma inledde. Det övergick till ett stadigt strilande interpunkterat av kraftiga skurar. På mitten av dagen kom nederbörd med klara drag av skyfall och dessemellan blåste det. Det bidrog till att regnet träffande oss i olika vinklar. Spännande att kasta kniv och inte minst yxa under de förhållandena. Förvisso lika för alla men inte bra för någon. 

De första yxorna jag kastade med var lånade av Arboga Sportkastningsklubb

Egentligen skulle det mesta kastandet vara över för min del men det visades sig att det fanns  möjlighet att delta även i yx-momenten så det beslutade jag att göra. Mitt enda problem var att jag ALDRIG kastat yxa. Och då menar jag inte i tränings- eller tävlingssammanhang utan överhuvudtaget. Huggt ved i min ungdom ja, kastat nej. 

Därför var det hög tid att leta upp någon vänlig själ som kunde ge grundläggande instruktioner. Sådana fanns det emellertid gott om och jag fick en snabbkurs i yxkastandets mysterier. Det får medges att det åtminstone på kortare distanser är väsentligt mycket enklare att sätta en yxa i tavlan än en kniv. Att vinna är en helt annan femma då just det förhållandet leder till att det istället gäller att sikta förbaskat väl för att göra sig gällande. Det är inte lätt att göra med nytt redskap. 

Fast egentligen hade jag en annan sak i bakhuvudet hela dagen och det var kommande prisutdelning. Det av den enkla anledningen att jag vid det här laget inte hade en aning om slutresultatet från No spin-kastningen i kniv från kvällen innan. Vare sig från de fasta distanserna eller den Walk Back som avgjordes i tilltagande skymning och med åska dånande runt samhället. 

Förutom yxkastningen försökte jag också avverka de grenar i "Games" jag hade kvar vilka var "Speed throw" och "Mountain Man". Hastigetskastning är en enkel gren att förklara. En speciell typ av knivar som är tunnare och lättare än vanliga används och man skall placera så många som möjligt i en tavla på tjugo sekunder. Det som ställde till det för mig var vädret och det faktum att jag aldrig känt på vare sig grenen eller knivarna förut. Tio provkast var vad alla hade på sig att bekanta sig med hur knivarna roterade. Det myckna regnandet gjorde tyvärr att knivarna likt potatisskivor limmade ihop sig i vätan och var svåra att få isär. Ett fenomen som blir mycket påtagligt när man bara har sekunder på sig. Elva knivar hann jag sätta och ytterligare tre föll ned på grund av träffar i andra knivar. 

I "Mountain Man" kastar man först fem knivar mot fem spelkort och sedan upprepas proceduren med yxa. Enkla grundregler och sedan räknas poängen lite olika beroende på hur träffen ser ut, i sektorn, edge cut eller center cut. Det gick trots allt över förväntan. Men även här var regnet en faktor. En av knivarna tappades ur hand på grund av vätan och detsamma skedde under ett av yxkasten. Två av tio är illa!

En överraskad och med rätta mycket stolt vinnare av en bronsplakett, Catrin 

Fast ännu mer glädjande än mina insatser var min kära fästmös premiär i de här sammanhangen. Som jag nämnt tidigare har hon aldrig kastat något förut. Vädret var därför möjligen mindre av en nackdel för henne än för de som teoretiskt sett är bättre. I vilket fall som helst gick hon till särkastning i "Siluettkastning". Vinnaren av guldplaketten var redan klar och nu gällde det platserna två och tre. 

Tre damer skulle göra upp om två priser. Silverplats avgjordes tämligen tidigt och sedan var de bara två kvar som kämpade om en bronsplakett. Men sedan blev det mer spännande. Vädret var hemskt och nu blåste det dessutom en hel del byvind. Knivarna var blöta och hala och framförallt var marken framför tavlan lerig och därmed snorhal. Båda kastarna gick varvet runt utan att lyckas sätta någon poänggivande träff. Ett nytt varv påbörjades för att särskilja dem. Ett par kast in på nästa runda kom så fullträffen för Catrin. Inte bara var tekniken bra, träffen var en fullträff med center cut i en av de svarta tio-centimetersringarna som innebär fem poäng. Nerverna blev tydligen för mycket för den sista konkurrenten som koncentrerade sig men under tvånget att svara med en likaledes godkänd träff placerade bredsidan av kniven i tavlan. Ett brons var ordnat!

Tre silverplaketter blev resultatet av deltagandet i "Games"

För min del gick det klart över förväntan även i "Games". Jag lyckades hamna på silverplats i alla tre grenar trots min massiva brist på erfarenhet. 

Yxkastningsfinalerna var inget jag hade med att göra av lätt förståeliga skäl. Där var det mer beprövade namn på såväl herr- som damsidan som gjorde upp om såväl medaljer som placeringar.

Stilstudie av blivande vinnare i damernas yxkastning, Astrid Sundlöf. Vädret var hemskt och på bilden syns inte att det både blåser och regnar

Avgörande i herrarnas final i Walk back yxa

Appropå medaljer, det var äntligen dags för medaljceremoni. Det var rätt många som skulle delas ut givet att klasserna är fyra och att det finns två discipliner i kniv och att det därtill finns flera olika moment att tävla i. Vid det här laget hade regnet emellertid äntligen givit upp. En relativt klar kvällshimmel uppenbarade sig. 

Faktum var att jag lyckades stjäla ett antal av de glittrande metallstyckena från det dignande medaljbordet. Sedan tidigare hade slagits fast att jag definitivt var näst bäst på rotationskastning under den här tillställningen genom att ta samtliga silver bland herrarna endast slagen av den "omöjlige" Pehart.  

"Medaljens baksida"...är inte så dum den heller då den talar om att det gick bra för mig i No spin

Det gick bättre i No spin. Något som överraskade mig. Förvisso visste jag att det gått så pass bra att jag tagit mig till final i Walk back och att det innebar  en tredjeplats som sämst. Men jag tyckte inte att jag hört särskilt mycket "plingande" från missade knivar från de andra banorna under finalen. Förvåningen var därför stor när det ropades upp att jag tagit guld på 3m No spin.  Sedan fortsatte det med guld även på 5m. Och strax efter på sju meter! Ett mycket brett leende spred sig inombords. Om nu leenden kan göra så. På utsidan var det nog tur att öronen satt i vägen annars hade huvudet delat på sig. 

Guldmedaljen som bekräftar att jag är regerande svensk mästare i No spin! Knivarna som användes var Acejets Raven II

Fast häftigaste var att jag lyckats vinna i Walk back No spin och därmed kan titulera mig svensk mästare i den disciplinen! Det var förbaskat oväntat men mycket roligt kan jag säga!! Som ni kanske förstår är det även mycket motiverande så det kommer att övas mycket mer på det. Ja, på allt faktiskt. Det är ju så roligt att kasta kniv. Mitt mål är att komma tillbaka väsentligt mycket bättre inom alla former av kastande. Sedan återstår att se hur långt det räcker. Det vet man aldrig. 

/ J - Svensk mästare 2022 

Silvermedaljer

Det tog ett tag innan jag fick dem, medaljerna från SM. Orsaken till det var helt enkelt att jag och min sambo var tvungna att åka hem innan hela SM-helgen var till ända. Något yxkastning blev det inte för min del och det var den gren som gick av stapeln på söndagen. Det var först efter det som prisutdelningen skedde och då var undertecknad tillbaka i trakterna av de många små landen, Småland. 

Jag har dock fått höra att jag var representerad på prispallen av en snygg skäggig herre hållandes en bit kartong med mitt namn på. Den insatsen tackar jag ödmjukast för. 

Lika tacksam är jag att människor lär sig av sina erfarenheter. Tyvärr kanske skall tilläggas i det här fallet då det är kunskap om Postnord och deras rykte vi talar om. Erfarenheterna säger att det är bäst att skicka säkra paket. Inte nog med att det var ett rekommenderat brev. Det kan ha också ha varit ett av de mest bastanta jag någonsin fått. Silvertejp förnekar sig aldrig!

Ett brev som klarar det mesta

Innehållet var tämligen bastant det med. Jag kan inte uttala mig om föregående års medaljer men de härvar både solida och välgjorda. Jäkligt snygga helt enkelt. Fast det kanske jag hade tyckt ändå. 

De två silvermedaljerna jag lyckades få med mig hem från årets SM i sportkastning

Alla medaljer har en baksida sägs det, de här var inte så farliga

Den mindre är för andra platsen i Precisionskastning 3m No Spin. Den större och för övrigt mer prestigefyllda är ett resultat av samma placering i WB (Walk Back 3-7m) Rotationskastning. 

Vad de båda representerar för stunden är en mycket stark vilja att bli bättre. Jag kan erkännas att det tränas tämligen rejält för stunden. Mycket grundteknik blir det både vad gäller rotation- och No Spin-kastning. 

Knivarna jag nyttjade för WB kom från polska Graf Knives och modellen kallas T1XL

Till No Spin kastades det med Acejet Stinger

Dessutom testar jag lite olika knivar för att dels öka på min förståelse för kastning generellt men även för att pröva ut nya knivar att använda i framtida tävlingar. Utan att avslöja för mycket så har jag ett par lovande samarbeten på gång som kanske gör att jag kanske byter knivar helt till nästa års svenska mästerskap. Det lär finnas all anledning att återkomma till det och förhoppningsvis väldigt snart!

Knivarna som användes i år var de ni ser på bilderna ovan. För No Spin var det AceJet Stinger och för WB var det Graf Knives T1XL. Bra knivar som jag nu de senaste två veckorna lärt mig hantera väsentligt bättre än tidigare. Enda problemet nu är att det blivit mycket träning på korta distanser (3-4m) på grund av begränsningarna hemmavid. Det behöver kompletteras med något längre avstånd för att balanseras. Men grundträning är aldrig fel. 

/ J - mycket glad silvermedaljör