Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 2

Så var det då äntligen dags. Tävlingsdag nummer ett av tre i UKAT 2026 World Cup, det ögonblick jag hade tränat för hela våren och försommaren. Risken för att vara en smula överladdad föreligger alltid, åtminstone i mitt fall. Det hade emellertid gått bra så långt och kvällen innan hade som jag beskrev i del 1 fallit väl ut. 

Nu var det torsdag morgon. Sömnen hade väl varit sådär och när mobilen talade om att gå upp var jag inte vidare värst utvilad. Fast ändå laddad måste medges. En riktigt bra italiensk dubbel espresso ordnade tillvaron till det bättre. 

Klubb-banéren börjar komma upp

Upplägget var sådant att första dagens tävlingar innebar "Games" i olika varianter. Ett utmärkt sätt att starta i mitt tycke då det lämnar de "tyngre" grenarna som Walk Back och långdistans till senare. Särskilt det sistnämnda och med yxa kan faktiskt göra att man exempelvis sträcker sig och då är det mesta efter det kört. Bra att genomföra sist med andra ord. 

Ytterligare en morgonpigg kastare, Angelo Krebs a k a flying_blades på IG som ville ha några kast innanför västen före frukost

Själv valde jag att starta med Siluett kniv. Idén var att den kändes mindre viktig för mig än exempelvis "Hunter" där jag hade en silvermedalj från förra VM att försvara. Sagt och gjort, jag kastade in mig med mitt set rotationsknivar, Le primitif rotation från Zitoon Knives. Det kändes efter omständigheterna, jag var en smula spänd, rätt bra. Men jag noterade att tavlorna under natten blivit något hårdare. Det var som sagt varmt även om inte solen hunnit värma ordentligt än.

Tyvärr visade det sig att det inte gällde tavlorna som utgjorde siluetten. De hade uppenbarligen hängt uppe längre och därtill var de inte använda. Ofta används plankor till den  här grenen men här var det ändträtavlor staplade på höjden. Jag gjorde nybörjarmisstaget att vilja ha en gren avklarad på morgonen så jag var igång. Men det gjorde att jag gick ut som fjärde man och tavlorna var dessvärre ovattnade och framförallt riktigt hårda nya som de var. Inslitna tavlor är som bekant väsentligt mjukare. 

Det gjorde att jag fick en smula panik. Mitt första av tre provkast satt knappt i tavlan. Det andra var hårdare med träffade en extra hård yta och STUDSADE baklänges ut igen! Fan, fan, fan var vad jag tänkte. Mitt problem är att de här knivarna är tämligen tjocka och det gäller särskilt spetsen efter det att jag slipat ned dem över tid. Det trots att jag vässat dem inför VM. I original är de längre och framför allt spetsigare. 

En bedräglig tavla som skulle visa sig bli min nemesis

Därefter gick det åt skogen för att var ärlig. Jag nyttjade mer kraft, vilket förvisso gjorde att knivarna satt men även att siktet på de två första kasten var ca 10 cm för högt. Det överkorrigerades i tredje kast och min första -10 p var ett faktum. Det var inte förrän under de sista kasten jag funderat ut tavlan med tre raka fullträffar men då var det så dags. Slutresultat blev därför just -10 poäng. Ett uselt resultat och inte alls den inledning jag tänkt mig. Dessvärre påverkar sådant även den totala rankingpoängen som räknas på alla moment. Exempelvis gav det här resultat plats nummer 100. Jag återkommer i ett senare inlägg med samtliga mina placeringar och ranking. 

En sådan inledning är bara att glömma och sedan sikta på nästa gren. Dagen var ju inte över än! Som sådan valdes "Speed Throw". En rotationsgren vilket var idén men prestigelös för mig då jag endast kastar det på mästerskap eftersom jag inte kan träna i förväg, knivar för ändamålet saknas. Mitt mål var att slå 13 sittande knivar som var det tidigare personbästa. men det lyckades inte utan samma resultat tangerades igen! Men det var jag inte missnöjd med. 

När virvlande redskap ändå var aktuellt klarades även siluett yxa av efter en stunds inkastning. Även det gick sådär, men förväntningarna på mig själv var inte höga. Jag är en riktig nybörjare på yxa. 

Någon som är väsentligt mycket bättre än mig på yxa är Simon Wall från Sverige

Värre var det då med de nästkommande två grenarna som jag faktiskt vill prestera väl i. Det handlar om Nine target men främst Hunter där jag som sagt hade en medalj att försvara. Inte heller det föll väl ut. Jag kastade dugligt vilket innebar 33 poäng vilket till slut gav mig en 8e placering. Åt medaljerna kunde jag inget göra den här gången. Det kändes en smula snopet måste erkännas. 

Men det skall tilläggas att banan var både märklig och en smula trist. För det första var den inte varierad alls. Den bestod enbart av avsågade stubbar men olika lutning på snittet. Inget  som avvek utöver det. Men värre var att alla förutom ett eller två var långdistansmål (6-8 meter) vilket definitivt gav dem som kastade hårt en stor fördel. Sedan blev det inte bättre av att ett visst fusk förekom trots att detta påpekades för arrangören. De vågade dock inte säga till. 

I den här grenen är det nämligen meningen att du inte skall få se och framförallt inte öva på banan före genomgången. Men några fiffiga deltagare kom på att om man går och hämtar Coutanque-tavlor som skulle användas senare under dagen och lägger upp dem i olika vinklar på en fotbollsplan och sedan tränar en halvtimme så blir det bättre. Det märktes delvis på prispallen!

Plankan eller Nine target som den egentligen heter blev en sisådäraffär för mig. Medelpoäng gav en medelplats. Det vills säga tjugotvå poäng och en 21a plats. Men en eloge till Zusanna från Tjeckien som lyckades slå alla oavsett klass genom att sätta ALLA poäng. Vete tusan om det hänt förut! 

En Hunter-bana som inte alls föll mig i smaken

En annan gren jag aldrig tränat på och endast kastat en gång är rörligt mål. Det märkes då mitt resultat på 19 poäng räckte till en 41a plats. Inte mycket att säga om det. Möjligen att jag skall kasta No Spin istället för rotation nästa gång. 

Detsamma kan sägas om Duel fast med den skillnaden att jag där var riktigt nöjd. En gren jag inte tränar och endast kastat med maskin två gånger tidigare. Min personbästa sänktes från 1.48 s till 1.32 s vilket gav en 17e plats. De sexton bästa gick vidare till de riktiga duellerna. 

Morgondagens utmaning väntade runt hörnet, både bokstavligt och bildligt!

Så var då tävlingarna igång och berg- och dalbanan hade börjat. Något dugligt resultat som i Speed throwing, Hunter, även om det var under förväntningarna och Nine target blandades med bottennapp som siluett kniv samt personbästa i Duel. 

Känslan var dock att koncentrera mig på morgondagen då det var dags för mina tänkta paradgrenar i Walk Back kniv men framförallt No Spin, både Walk Back och precisionskastning. Det var nu all min träning skulle avspegla sig var det tänkt. 

/ J - var i alla fall i gång

Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 1

 - eller alla vägar leder till...

Kanske de inte leder till Rom nuförtiden men i alla fall till Italien. Det var där eller närmare bestämt i staden Carpi och Hotell Garbada i dess utkant som årets stora knivkastningsevenemang ägde rum. Flera hundra kastare från ett tjugotal länder drabbade samman för att göra upp om äran och medaljerna. Allt under U.K.A.T.s regler. Det finns andra organisationer men såvitt jag vet ingen lika stor och som täcker lika många länder.

Det känns plötsligt avlägset där jag nu sitter i min lilla trädgård för en stunds "vapenvård". Faktum är att del av ärren i form av rost sitter i sedan resan. Jag har inte använt mitt tävlingsset Pathfinders sedan dess. Men väl träningsuppsättningen får väl tilläggas. Jag blickar redan framåt mot nästa helg och SM som avgörs då. 

Äntligen var det dags!

Men först skall alla intrycken från Italien smältas och några av dem sättas på pränt. Ett bestående intryck var förstås värmen. Den var påtaglig men inte extrem när själva tävlingarna ägde rum men klättrade stadigt veckorna efter det till att nå kring fyrtio grader eller strax därunder när vi lämnade Pisa. Det är några grader för mycket för mig personligen kan konstateras. 

När anlände var det emellertid någon liten grad svalare än förra året i Tjeckien. Dock talar vi fortfarande om plus trettio grader i skuggan. Någon som inte är så farligt om du ligger under ett parasoll på stranden eller sippar på en kaffe i skuggan. Men en tävlingsdag kanske sträcker sig utöver ett tiotal timmar totalt. Från inkastning till prisutdelning. Av dem tillbringas många i väntan och kastning i direkt sol. Det tar på vätskebalansen och krafterna vilket klart påverkar koncentrationsförmågan. 

På grund av värmen och det något längre avståndet avstods egen bil som färdmedel den här gången. Istället flög min fru och jag från Köpenhamn till Bologna där vi plockade upp en hyrbil. Det var för övrigt vår första kontakt med nämnda värme. Bolaget som tvättade bilarna åt hyrbilsfirman hade nämligen temporärt, får  man hoppas, slarvat bort just den bilen vi skulle ha. Så det blev två och en halv timmes väntan innan en annan kunde kvitteras ut. 

Alla resor börjar någonstans. Den här med lokalbussen från kvarteret ned till Växjö station

Inte egen bil den här gången

Sedan gick det raskare. Från Bologna till Carpi är det inte många mil och trafiken var förhållandevis lugn. Väl framme var det dags att inkvartera sig i  ett enkelt  men väldigt stort hotellrum. Ett som tack och lov hade bra AC. 

Hotell Gabarda i Carpi är återigen skådeplatsen för en stor knivkastartävling

Vy från hotellrummet. Tävlingsbanorna befinners sig femtio meter till vänster bakom en häck. Tyvärr kunde man inte gå där då man kom direkt in i kastriktningen så det blev en halv kilometes omväg

Det var nu redan kväll och efter att ha sagt hej till vänner samt både gamla och nya bekantskaper var det dags för för mig att känna lite på måltavlorna. Jag hade redan läst mig till att materialet skulle vara vit poppel. Ett synnerligen bra träslag så länge det är färskt och vattnat. Det skulle sedemera ställa till en hel del problem skulle det visa sig. 

Uppvärmningsarenan befanns sig i en svalkande allé som dock käkade knivspetsar till fruktost om du missade

Uppvärmningstavlorna var av lite enklare slag

Men inte den här första provkastningen. Nu var tavlorna nya. Uppvärmningsarenan var lagd i en allé vilket både skänkte skugga samt en hel del sten på marken. Det senare upptäcktes efter en kort stund då ett missat kast gjorde att en av mina splitter nya No Spin-knivar hamnade på marken och därmed var den första spetsen körd. Inte mycket men ändå, jag som tänkt hålla dem i toppskick. Så bra höll den planen. 

Tavlorna var dock lika mjuka och fina som jag hoppats på och inkastningen kändes mycket bra. Jag testade mina tre knivset. Jag hade ett för No Spin som också skulle fungera till games som Hunter och Plankan samt två för rotationskastning. Dels ett för Walk Back och så ett annat set för långdistans och sju meter precision. Jag återkommer till varför. Sedan medfördes ytterligare en kniv med fodral för Quick Draw/Duel. 

Dags att låta mina Pathfinder leda vägen ännu en gång

Alla knivarna bet bra i tavlorna. Humöret var på topp och stämningen lika god som vanligt. Som jag brukar säga, det blir något visst  i luften när man samlar  många människor med samma intresse på en liten yta. Sedan spelar det ingen roll om det gäller motorsport, en musikfestival eller knivkastning. 

För att fira det hela anmälde jag mig till Coutanque-turneringen och köpte en T-shirt. Sedan kände jag mig redo. Mest för att äta men ändå. 

Förutsättningan inför de kommande tre dagarna såg mycket goda ut. Särskilt som jag faktiskt hade tränat en hel del inför begivenheten. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen hade jag till och med smygtränat på värme så gott det går i Sverige. Mycket mer kunde jag  inte göra vid den här tidpunkten. 

Men den här tillställningen skulle bli en berg- och dalbana för mig skulle det visa sig. Något jag ämnar förtälja om i del två. 

/ J - var förväntansfull

Recension Fox Shadow

- ytterligare ett utmärkt samarbete mellan Fox och Bastinelli

Tillhör du dem som gillar en rejäl wharncliffe och kanske tyckte att knivar som Spyderco Yojimbo och Bastinelli Dragotac är tilltalande? Då skall du definitivt ta en titt på den här kniven från Fox kallad Shadow. 

Fox FX533CF "Shadow"

Shadow är ett samarbete mellan Fox Knives och Bastien Coves från Bastinelli Knives. I mångt och mycket kan den sägas vara en omstöpt och något mindre version av hans Dragotac. Det djärva formspråket känns igen liksom användandet av wharncliffe-blad och även hur handtaget är format kan spåras till andra skapelser från honom. 

Men till skillnad från sin förlaga är Shadow en flipper-öppnad kniv och handtaget har inte riktigt lika profilerat utseende. Den här kniven finns också i två olika grundutföranden, ett med heltitanhandtag och så den här med en presentationssida i kolfiber. 

Shadow är en kniv för den som gillar ett djärvt utseende och ett rejält wharncliffe-blad

Twitterversion: Shadow, ett Fox Bastinelli samarbete för älskaren av stora djärva wharncliffe-blad.

Blad

Bladet på Shadow är synnerligen slående och ber inte om ursäkt på något vis. Det ett mycket brett och uppkäftigt modifierat wharncliffe-blad. Det som ger epitetet modifierad är den lätt svängda eggen som avviker från grundformens helt raka linje. Bladet mäter annars exakt en decimeter på längden, är 36 mm högt och 4 mm tjockt. Utseendet förstärks av en falskegg som följer ryggen där den dyker ned mot spetsen och själva bladet har fått en fuller/blodskåra. Basen på bladryggen är mjukt rundad och där hittas även en rad mjuka räfflor för indexering och något bättre grepp för tummen. Utmärkande för bladet är även att bladryggen höjer sig innan den viker av nedåt. 

Märkningen på bladet är diskret och snygg med Fox Bastinellis samarbetslogo på en sida och "Maniago Italy Elmax" som text på andra sidan. 

Det breda wharncliffe-bladet inte bara ser bra ut det är tämligen användbart också

Finishen på bladet är en fin halvblank stentumling. Materialet som getts den behandlingen är Elmax. Ett stål som inte är det vanligaste bland knivar men som från stund till annan återfinns bland Fox knivar.* Mina erfarenheter av stålet säger mig att det håller skärpan mycket väl men att det kan vara svårt att slipa om ifall det blivit riktigt slött. Så grundtipset är att underhålla eggen regelbundet. Själva använder jag en kombination av strigel och diamantstål till det beroende på eggens skick. 

Apropå eggar var den som kom från fabrik sympatisk. Inget behov av att slipa om kniven av det skälet. Slipningen är både hög och flat och det breda bladet ger därför en tjocklek på ca 0,6 mm mätt bakom primäreggen. När det väl är dags för en slipning så har Fox underlättat det genom att ha ett korrekt utfört "sharpening choil". 

Som bladstål används Elmax

Även om kniven helt klart är designad även för användning långt bortom lagen om nödvärnsrätt är den sympatiskt nog även tämligen praktisk. Det är inte sällan så med wharncliffes. Det är trots en förvuxen brytbladskniv vi talar om. Den vassa spetsen ger utmärkt penetration vilket inte minst underlättar närman skall avliva alla dessa plastförpackningar av varierande tjocklek som världen tycks bestå av. Detsamma gäller när man skall skära till något i hårdplast eller bara vill sticka igenom en kartong. Och appropå kartong är den här kniven en dröm att hantera i sådana material. Den höga flatslipningen gör att bladet skär rakt och utan större ansträngning och den goda ergonomin att man kan hålla på tämligen länge om man behöver det. Sedan är faktiskt den här kniven inte helt oäven för smärre kökshandräckning. Visst, det är ingen kockkniv men för att hacka en lök, dela en korv eller klyfta lite tomat vid campingutflykter är den riktigt bra. 

Det som överraskade mig var dock att den skär helt ok även i trä! Att tälja med ett så här brett blad är kanske inte det jag rekommenderar men för att skära till saker lite hastigt är den bra till. Det är något med eggvinkeln som gör den lättkontrollerad. Det jag skär till mest för stunden är pinnar jag använder för att köra ned i jorden som avståndsmarkeringar när jag kastar kniv. Därför spetsas det till grenar av allehanda träslag för stunden, både torra och färska. 

Överlag gillar jag Shadow som större EDC-kniv när det kommer till hur den sticker och skär. 

Handtag

Den här kniven har försetts med ett tämligen rejält handtag. Det mäter 12 centimeter på längden varav hela elva centimeter kan nyttjas som grepp om så behövs. Alla handstorlekar får plats med andra ord. Efter att ha låtit någon med mindre händer än jag prova handtaget kan konstateras att det fungerar tämligen väl även då. Annars är det här ett handtag som tillhör sorten som är tämligen höga men även tunna. Ett bra knep att till som designer om man vill uppnå en kniv som fyller handen utan att vara alltför tjock i fickan. 

Kolfibern är både väl formad och snygg att se på

Shadow finns som sas tidigare i två versioner där den ena är helt i titan. Den enda skillnaden mellan den och föreliggande modell är att presentationssidan i det här fallet bytts ut mot en bit massiv kolfiber. Det är högkvalitativ kolfiber helt fri från synliga blåsor eller glipor och den flexar inte hur hårt man än pressar mot handtaget. Sedan har kolfbern fått en rejäl fasad kant nedtill och en dekorativ ås som löper över handtagssidan. Det gör att sidan är tredimensionell vilket inte den platta låssidan i titan är. Det enda som ger rundning där är en fasad kant som följer handtagets form. 

Som många ramlåsförsedda knivar har Shadow en tydlig fram- och baksida

De två sidorna är skruvade i tre punkter med T6-skruvar genom en back spacer i G10. Ja, sedan finns en pivotskruv förstås. En intressant detalj att notera är att det är olika skruvhuvuden beroende vilket håll de är dragna ifrån. Låssidan har skruvar med välvda huvuden och det gäller även skruvarna till clipet och låsarmsförstärkningen. Kolfibersidan däremot har fått lite lyxigare platta huvuden. 

Väl i hand är Shadow mycket sympatisk i de flesta grepp även om sabelgrepp premieras

Det här handtaget tillhör de där som kan vara en smula polariserande beroende på preferenser. Mina händer passar det alldeles förträffligt. Särskilt gäller det i de grepp som premierats vilket är ett sabelgrepp med tummen vid bladbasen, ett "filippino"-grepp med tummen längre ut på bladet alternativt ett omvänt grepp. Här märks det vad kniven trots allt är designad för, "självförsvar"**. I ett traditionellt hammargrepp gör inte kniven bort sig men den riktiga kraften lyser med sin frånvaro på grund av långt avstånd till bladet. På samma vis kan man inte vända på kniven för "draw cuts", att man drar kniven mot sig som man gör ibland när man täljer. 

Öppning och lås

Shadow tillhör de där knivarna som kan öppnas på ett flertal olika vis. Eftersom många knivar designade av Bastinelli har klar karaktär av själförsvars/fighting-knivar så hittas förklaringen där. Du kan själv välja vilken metod du föredrar. Bastien själv brukar använda sig av en mycket snabb version av tvåhandsöppning och det fungerar utmärkt även med den här kniven. Det finns oerhört mycket blad att greppa kring och skåran i bladet ger extra bra fäste. 

Flipperfenan är väl rundad och fungerar dugligt men hade blivit bättre med några räfflor

Ett annat sätt att öppna kniven är att placera tummen mot nämnda skåra och låta bladet stilla och lugnt glida ut. Men den huvudsakliga öppningsmetoden är trots allt via flipperfenan som återfinns på kniven. Det är en tämligen spetsig fena och det hade inte skadat om den fått några räfflor för bättre fäste. Väl satt i arbete visar det sig att det kan användas med både "push button"-metod, alltså att trycka rakt ned, likväl som att dra bakåt. Bladet kommer ut tämligen säkert inte minst med tanke på att det löper på kullager. De behövs kan väl tilläggas. Det är mycket blad som skall accelereras. Bladet är trots allt en decimeter långt men framförallt väldigt brett. Det gör att det här inte är den kvickaste flipper-kniven på marknaden. 

Ramlåset är utfört enligt konstens alla regler

Låset gör Shadow men en solid frame-lock utförd på bästa vis. Det innebär bladet känns helt stumt utan tillstymmelse till spel eller glapp när kniven är utfälld. Låset har också den numera obligatoriska låsarmsförstärkningen i stål vilket borgar för mycket lång livslängd. Att släppa låset är lätt då låsarmen höjer sig något över resten av handtaget. 

Att bära

Alla knivar kan inte vara bra på allting. Shadow är en sådan kniv. På några områden är den briljant, men det gäller inte när det kommer till hur den är att bära. Längden är inte extrem även om tolv centimeter inte är lite. Men bredden är maffiga fem centimeter! Mer blygsam är tjockleken som ligger på 13 mm. Detsamma gäller vikten, Shadow väger in på 137 gram vilket inte är mycket i relation till  hur mycket blad du får och hur pass bekvämt handtaget är. 

Det är rätt tight om utrymme under clipet vilket får spetsen att vinklas utåt när kniven sitter i fickan

Det är den relativt låga vikten men framförallt att kniven är tunn som räddar den i fickan. I övrigt går det inte att komma ifrån att den kräver sin plats där den sitter. 

En del av kniven syns när den bärs

Men förutom måtten är den en detalj till som gör den här kniven till en smula bekymmersam i fickan. Det är clipet. Det är ett stålclip av halvstandardiserad typ men lider enligt mig av ett par designfel. Själva rampen är duglig då den går att få över de flesta tygkanter men utrymmet undertill är för klent tilltaget. Det faktumet förvärrar problem nummer två vilket är formen. 

Vad som dessvärre riskerar att hända med spetsiga clip

Jag är inte alls förtjust i den. Förvisso är inte änden vinklad utåt men den är på tok för spetsig. Det förstärks som sagt när kniven sitter i lite tjockare byxor för då vinklas spetsen utåt. Något som inte minst blev märkbart häromdagen då jag fastnade med clipet när jag gick förbi något och bände ut det i mer än 45 graders vinkel. Det var bara att montera bort, fästa det i ett skruvstäd och bända tillbaka det igen. Inga större problem men jag gillar det inte. Särskilt inte som jag även har en tendens att slå i handen i det ibland när jag går och pendlar med armarna. 

Sammanfattningsvis

Shadow är en kniv som högst troliten inte apellerar till alla. Ett starkt formspråk är vad som kännetecknar Bastinellis alster. Särskilt som han ofta vänder sig till militär, polis, utövare av diverse sydostasiatiska kamparter och liknande grupper. Det ger förstås en specifik typ av utseende. I det här fallet tycker jag att kniven är riktigt snygg. Fast inte på ett elegant vis som exempelvis det tidigare samarbetet mellan Fox och Bastien kallad Slim Dragotac Piemontes utan på ett mer brutalt vis. Men det finns olika typer av skönhet. 

Fox Shadow, en sympatisk om än tämligen stor EDC-kniv. Här kompletterad med en mindre kniv, en Fox Radius

Utöver utseendet bjuds vi på goda material som titan, kolfiber av högsta kvalitet samt Elmax som bladstål. Kniven är dessutom mycket välbyggd. Det märks både på hur kniven är konstruerat, hur materialet är behandlat och på detaljerna. Bland dem återfinns kullager, låsarmsförstärkning och skruvar som håller måttet. Men även formad kolfiber, rundad bladrygg och inte minst slipade insidor av ramen. Något som även kända knivtillverkar missar från stund till annan. 

Men framförallt bjuder Fox Shadow på ett speciellt knivblad. Den djärva formen matchas i det här fallet av motsvarande prestanda. Hur bra den är på att hacka i folk vare sig kan jag eller vill svara på men som EDC-kniv gör den sig faktiskt bättre än man kan tro. Ett brett välslipat blad som är tunt bakom eggen är sällan fel. Särskilt inte som det är gjort i bra stål. Därtill är handtagsformen en av knivens största behållningar. Den krökta formen fyller handen på ett utmärkt vis och ger bra komfort och god ergonomi vid de flesta, om än inte alla arbetsuppgifter. 

Sen gör sig Shadow utmärkt på bild av den enkla anledningen att den är brutalsnygg

Shadow är ett alternativ för den som verkligen gillade Bastinelli Dragotac men tyckte att den kniven är lite väl stor för dagligt bruk. Eller bara för den som vill ha en EDC-kniv med lite tuffare framtoning och som kanske inte hittas i var mans ficka. På köpet får du material av bästa sort och byggd med det hantverkskunnande som finns i Maniago, Italien.

Kniven kostar i skrivande stund kring 230€ lite beroende på vart den inhandlas. 

Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt:137g

Bladlängd: 100 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: Elmax

Handtag: Titan, kolfiber

Lås: Ramlås

Producerad av: Fox Knives, tillverkad i Italien.

/ J - gillar italienska rävar

* Ett exempel är den av mig tidigare recenserade Fox Tur.

** En term jag tycker genuint illa om i relation till knivar. Jag hävdar med emfas att det inte går att "självförsvara" sig med en kniv. Det är en eskalation av våld hur man än ser på saken och förstör mycket för oss knivintresserade i allmänhetens ögon. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 237 Det mest italienska

Vissa bilder, dofter och i det här fallet smaker biter sig fast i minnet. Det här är rätt mycket Italien för mig. Just kombinationen av solmogna tomater, vitlök och basilika är något speciellt. Sen råkar de dessutom spegla den italienska trikoloren på ett utmärkt sätt. 

I förbifarten kan nämnas att basilikabladen ingick i en större kruka som senare fick sällskap av vitlöken, pinjenötter blandat med mandel, en skvätt olivolja, lite salt och peppar och mycket parmesan. I ljuv förening blev det en god pesto av det hela. Tomaterna ugnsbakades i låg värme för den där extrema sötman. 

"The Most Italian"

Nästan lika italiensk är kniven i det här fallet. Den kommer från Fox Knives med säte i Maniago. Där är även kniven tillverkad. Det som gör att den inte är helt italiensk är att den är designad av  fransmannen Bastien från Bastinelli Knives. 

Den kallas Slim Dragotac Piemontes och är en friction folder. Den saknar därmed helt lås eller fjäder. Trots det en mycket sympatisk EDC-kniv som därtill försetts med djärva linjer och är tillverkad i bra material.  

/ J - med smak för det italienska

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 88 "Espresso, naeh"

Det där med att testa nya knivar är bra kul! Det stillar nyfikenheten och man får nya objekt att både fotografera och skriva om. För stunden råder febril aktivitet på det området. Dels testar jag ett par knivar som är lån från Knivshop.se och dels har jag ett par privata nyanskaffningar att stoppa i fickan också. Det blir lite trängsel då jag inte har hur många fickor som helst och fler än ett par tre knivar på ens person lätt blir en överdrift till och med i mitt fall. 

Och det får medges att jag får hitta på uppgifter för att sysselsätta dem. En uttråkad kniv riskerar att bita en i fingrarna. 

"Espresso, Naeh"

De två knivarna på bilden tillhör de senaste i samlingen. Båda med ursprung i Maniago, Italiens stora knivcentrum. Den översta är från Maserin och är döpt till "Gourmet" och den undre är "Big Opera" från Lionsteel. Båda riktigt sympatiska kan jag avslöja i förväg. Räkna med tämligen positiva recensioner!

Namnet på bilden kommer sig av att kaffet naturligtvis inte är en espresso utan en Lungo. Annars tyckte jag att boken, kaffet och knivarna hörde ihop på ett självklart vis. Det italienska färgerna sammankopplar dem. 

/ J - tänker italienskt

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 26

En italiensk räv kan väl aldrig vara fel?

Den här kniven stötte jag på som genom något av en slump. Bakgrunden återfinns i att jag gärna ville ha något som herr Terzuola har designat. Det har jag velat enda sen jag för första gången såg Spydercos originalversion av "Starmate" som var en drömkniv på den tiden. Det var så länge sedan så det var i tidningar som Blade Magazine man hittade bilder på den. Innan internet blev stort ni vet. 

Terzuolas customknivar är inte att tänka på så vida jag inte vinner på det där tipset jag inte spelar på först. Därför får man leta efter enklare produktionsknivar istället. 

Det kom ett samarbete med CRKT härförleden kallat BT70. Men herrejisses vilken estetisk busskrock! Ja, enligt mig då så ni som uppskattar den får ursäkta. Framförallt är det den totalt meningslösa dubbelslipningen som är avtändande för mig. CRKTs jättelika logga bättrar inte på utseendet heller. Lägg därtill en tantospets, låg slipfas och en tumplatta halvvägs ut på bladet och du har grunden till en kniv som inte skär något alls och som inte föll mig i smaken. 

"Foxy"

Men i sökandet efter något annat som gjorts i samarbete med Terzuola hittade jag den här skapelsen som kom ut ungefär samtidigt faktiskt. Märkligt nog inte särskilt omtalad på forum och instagram. Ett flertal av de bilder som förekommer där är mina! Renare linjer, mindre "knölar" och bättre bladform var argument som låg nära till hands. 

Bakom kniven ligger Fox och de gör den även i en mer "tactical"-inspirerad variant som är helsvart och försedd med ett clip. Något som den här kniven saknar. Den levereras istället med ett läderfodral att bäras i bältet om man känner för det. 

/ J - har en räv bakom örat

#aliaspostmortem #knivigtvarre