Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 2

Så var det då äntligen dags. Tävlingsdag nummer ett av tre i UKAT 2026 World Cup, det ögonblick jag hade tränat för hela våren och försommaren. Risken för att vara en smula överladdad föreligger alltid, åtminstone i mitt fall. Det hade emellertid gått bra så långt och kvällen innan hade som jag beskrev i del 1 fallit väl ut. 

Nu var det torsdag morgon. Sömnen hade väl varit sådär och när mobilen talade om att gå upp var jag inte vidare värst utvilad. Fast ändå laddad måste medges. En riktigt bra italiensk dubbel espresso ordnade tillvaron till det bättre. 

Klubb-banéren börjar komma upp

Upplägget var sådant att första dagens tävlingar innebar "Games" i olika varianter. Ett utmärkt sätt att starta i mitt tycke då det lämnar de "tyngre" grenarna som Walk Back och långdistans till senare. Särskilt det sistnämnda och med yxa kan faktiskt göra att man exempelvis sträcker sig och då är det mesta efter det kört. Bra att genomföra sist med andra ord. 

Ytterligare en morgonpigg kastare, Angelo Krebs a k a flying_blades på IG som ville ha några kast innanför västen före frukost

Själv valde jag att starta med Siluett kniv. Idén var att den kändes mindre viktig för mig än exempelvis "Hunter" där jag hade en silvermedalj från förra VM att försvara. Sagt och gjort, jag kastade in mig med mitt set rotationsknivar, Le primitif rotation från Zitoon Knives. Det kändes efter omständigheterna, jag var en smula spänd, rätt bra. Men jag noterade att tavlorna under natten blivit något hårdare. Det var som sagt varmt även om inte solen hunnit värma ordentligt än.

Tyvärr visade det sig att det inte gällde tavlorna som utgjorde siluetten. De hade uppenbarligen hängt uppe längre och därtill var de inte använda. Ofta används plankor till den  här grenen men här var det ändträtavlor staplade på höjden. Jag gjorde nybörjarmisstaget att vilja ha en gren avklarad på morgonen så jag var igång. Men det gjorde att jag gick ut som fjärde man och tavlorna var dessvärre ovattnade och framförallt riktigt hårda nya som de var. Inslitna tavlor är som bekant väsentligt mjukare. 

Det gjorde att jag fick en smula panik. Mitt första av tre provkast satt knappt i tavlan. Det andra var hårdare med träffade en extra hård yta och STUDSADE baklänges ut igen! Fan, fan, fan var vad jag tänkte. Mitt problem är att de här knivarna är tämligen tjocka och det gäller särskilt spetsen efter det att jag slipat ned dem över tid. Det trots att jag vässat dem inför VM. I original är de längre och framför allt spetsigare. 

En bedräglig tavla som skulle visa sig bli min nemesis

Därefter gick det åt skogen för att var ärlig. Jag nyttjade mer kraft, vilket förvisso gjorde att knivarna satt men även att siktet på de två första kasten var ca 10 cm för högt. Det överkorrigerades i tredje kast och min första -10 p var ett faktum. Det var inte förrän under de sista kasten jag funderat ut tavlan med tre raka fullträffar men då var det så dags. Slutresultat blev därför just -10 poäng. Ett uselt resultat och inte alls den inledning jag tänkt mig. Dessvärre påverkar sådant även den totala rankingpoängen som räknas på alla moment. Exempelvis gav det här resultat plats nummer 100. Jag återkommer i ett senare inlägg med samtliga mina placeringar och ranking. 

En sådan inledning är bara att glömma och sedan sikta på nästa gren. Dagen var ju inte över än! Som sådan valdes "Speed Throw". En rotationsgren vilket var idén men prestigelös för mig då jag endast kastar det på mästerskap eftersom jag inte kan träna i förväg, knivar för ändamålet saknas. Mitt mål var att slå 13 sittande knivar som var det tidigare personbästa. men det lyckades inte utan samma resultat tangerades igen! Men det var jag inte missnöjd med. 

När virvlande redskap ändå var aktuellt klarades även siluett yxa av efter en stunds inkastning. Även det gick sådär, men förväntningarna på mig själv var inte höga. Jag är en riktig nybörjare på yxa. 

Någon som är väsentligt mycket bättre än mig på yxa är Simon Wall från Sverige

Värre var det då med de nästkommande två grenarna som jag faktiskt vill prestera väl i. Det handlar om Nine target men främst Hunter där jag som sagt hade en medalj att försvara. Inte heller det föll väl ut. Jag kastade dugligt vilket innebar 33 poäng vilket till slut gav mig en 8e placering. Åt medaljerna kunde jag inget göra den här gången. Det kändes en smula snopet måste erkännas. 

Men det skall tilläggas att banan var både märklig och en smula trist. För det första var den inte varierad alls. Den bestod enbart av avsågade stubbar men olika lutning på snittet. Inget  som avvek utöver det. Men värre var att alla förutom ett eller två var långdistansmål (6-8 meter) vilket definitivt gav dem som kastade hårt en stor fördel. Sedan blev det inte bättre av att ett visst fusk förekom trots att detta påpekades för arrangören. De vågade dock inte säga till. 

I den här grenen är det nämligen meningen att du inte skall få se och framförallt inte öva på banan före genomgången. Men några fiffiga deltagare kom på att om man går och hämtar Coutanque-tavlor som skulle användas senare under dagen och lägger upp dem i olika vinklar på en fotbollsplan och sedan tränar en halvtimme så blir det bättre. Det märktes delvis på prispallen!

Plankan eller Nine target som den egentligen heter blev en sisådäraffär för mig. Medelpoäng gav en medelplats. Det vills säga tjugotvå poäng och en 21a plats. Men en eloge till Zusanna från Tjeckien som lyckades slå alla oavsett klass genom att sätta ALLA poäng. Vete tusan om det hänt förut! 

En Hunter-bana som inte alls föll mig i smaken

En annan gren jag aldrig tränat på och endast kastat en gång är rörligt mål. Det märkes då mitt resultat på 19 poäng räckte till en 41a plats. Inte mycket att säga om det. Möjligen att jag skall kasta No Spin istället för rotation nästa gång. 

Detsamma kan sägas om Duel fast med den skillnaden att jag där var riktigt nöjd. En gren jag inte tränar och endast kastat med maskin två gånger tidigare. Min personbästa sänktes från 1.48 s till 1.32 s vilket gav en 17e plats. De sexton bästa gick vidare till de riktiga duellerna. 

Morgondagens utmaning väntade runt hörnet, både bokstavligt och bildligt!

Så var då tävlingarna igång och berg- och dalbanan hade börjat. Något dugligt resultat som i Speed throwing, Hunter, även om det var under förväntningarna och Nine target blandades med bottennapp som siluett kniv samt personbästa i Duel. 

Känslan var dock att koncentrera mig på morgondagen då det var dags för mina tänkta paradgrenar i Walk Back kniv men framförallt No Spin, både Walk Back och precisionskastning. Det var nu all min träning skulle avspegla sig var det tänkt. 

/ J - var i alla fall i gång

Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 1

 - eller alla vägar leder till...

Kanske de inte leder till Rom nuförtiden men i alla fall till Italien. Det var där eller närmare bestämt i staden Carpi och Hotell Garbada i dess utkant som årets stora knivkastningsevenemang ägde rum. Flera hundra kastare från ett tjugotal länder drabbade samman för att göra upp om äran och medaljerna. Allt under U.K.A.T.s regler. Det finns andra organisationer men såvitt jag vet ingen lika stor och som täcker lika många länder.

Det känns plötsligt avlägset där jag nu sitter i min lilla trädgård för en stunds "vapenvård". Faktum är att del av ärren i form av rost sitter i sedan resan. Jag har inte använt mitt tävlingsset Pathfinders sedan dess. Men väl träningsuppsättningen får väl tilläggas. Jag blickar redan framåt mot nästa helg och SM som avgörs då. 

Äntligen var det dags!

Men först skall alla intrycken från Italien smältas och några av dem sättas på pränt. Ett bestående intryck var förstås värmen. Den var påtaglig men inte extrem när själva tävlingarna ägde rum men klättrade stadigt veckorna efter det till att nå kring fyrtio grader eller strax därunder när vi lämnade Pisa. Det är några grader för mycket för mig personligen kan konstateras. 

När anlände var det emellertid någon liten grad svalare än förra året i Tjeckien. Dock talar vi fortfarande om plus trettio grader i skuggan. Någon som inte är så farligt om du ligger under ett parasoll på stranden eller sippar på en kaffe i skuggan. Men en tävlingsdag kanske sträcker sig utöver ett tiotal timmar totalt. Från inkastning till prisutdelning. Av dem tillbringas många i väntan och kastning i direkt sol. Det tar på vätskebalansen och krafterna vilket klart påverkar koncentrationsförmågan. 

På grund av värmen och det något längre avståndet avstods egen bil som färdmedel den här gången. Istället flög min fru och jag från Köpenhamn till Bologna där vi plockade upp en hyrbil. Det var för övrigt vår första kontakt med nämnda värme. Bolaget som tvättade bilarna åt hyrbilsfirman hade nämligen temporärt, får  man hoppas, slarvat bort just den bilen vi skulle ha. Så det blev två och en halv timmes väntan innan en annan kunde kvitteras ut. 

Alla resor börjar någonstans. Den här med lokalbussen från kvarteret ned till Växjö station

Inte egen bil den här gången

Sedan gick det raskare. Från Bologna till Carpi är det inte många mil och trafiken var förhållandevis lugn. Väl framme var det dags att inkvartera sig i  ett enkelt  men väldigt stort hotellrum. Ett som tack och lov hade bra AC. 

Hotell Gabarda i Carpi är återigen skådeplatsen för en stor knivkastartävling

Vy från hotellrummet. Tävlingsbanorna befinners sig femtio meter till vänster bakom en häck. Tyvärr kunde man inte gå där då man kom direkt in i kastriktningen så det blev en halv kilometes omväg

Det var nu redan kväll och efter att ha sagt hej till vänner samt både gamla och nya bekantskaper var det dags för för mig att känna lite på måltavlorna. Jag hade redan läst mig till att materialet skulle vara vit poppel. Ett synnerligen bra träslag så länge det är färskt och vattnat. Det skulle sedemera ställa till en hel del problem skulle det visa sig. 

Uppvärmningsarenan befanns sig i en svalkande allé som dock käkade knivspetsar till fruktost om du missade

Uppvärmningstavlorna var av lite enklare slag

Men inte den här första provkastningen. Nu var tavlorna nya. Uppvärmningsarenan var lagd i en allé vilket både skänkte skugga samt en hel del sten på marken. Det senare upptäcktes efter en kort stund då ett missat kast gjorde att en av mina splitter nya No Spin-knivar hamnade på marken och därmed var den första spetsen körd. Inte mycket men ändå, jag som tänkt hålla dem i toppskick. Så bra höll den planen. 

Tavlorna var dock lika mjuka och fina som jag hoppats på och inkastningen kändes mycket bra. Jag testade mina tre knivset. Jag hade ett för No Spin som också skulle fungera till games som Hunter och Plankan samt två för rotationskastning. Dels ett för Walk Back och så ett annat set för långdistans och sju meter precision. Jag återkommer till varför. Sedan medfördes ytterligare en kniv med fodral för Quick Draw/Duel. 

Dags att låta mina Pathfinder leda vägen ännu en gång

Alla knivarna bet bra i tavlorna. Humöret var på topp och stämningen lika god som vanligt. Som jag brukar säga, det blir något visst  i luften när man samlar  många människor med samma intresse på en liten yta. Sedan spelar det ingen roll om det gäller motorsport, en musikfestival eller knivkastning. 

För att fira det hela anmälde jag mig till Coutanque-turneringen och köpte en T-shirt. Sedan kände jag mig redo. Mest för att äta men ändå. 

Förutsättningan inför de kommande tre dagarna såg mycket goda ut. Särskilt som jag faktiskt hade tränat en hel del inför begivenheten. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen hade jag till och med smygtränat på värme så gott det går i Sverige. Mycket mer kunde jag  inte göra vid den här tidpunkten. 

Men den här tillställningen skulle bli en berg- och dalbana för mig skulle det visa sig. Något jag ämnar förtälja om i del två. 

/ J - var förväntansfull

Dagen innan dagen efter

Det har varit och är lite tyst här på bloggen för närvarande. Det är inte för att jag tappat intresset för knivar eller så utan snarare tvärtom. Det är faktiskt rätt hektiskt på den fronten. Ett flertal nya knivar har anlänt på sistone. Därför kommer både nyheter och för mig nya knivar att presenteras inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är både märken jag presenterat förut men även ett par helt nya bekantskaper här på bloggen. 

Men det som för stunden tar mycket tid har varit förberedelser. Förberedelser inför stundande UKAT VM i knivkastning som äger rum i slutet av den här veckan. 

Snart är det VM i italienska Carpi

Det har inneburit att min tid mest ägnats åt knivkastning och inte så mycket mer. Därför har faktiskt del II av mina sista äventyr på Soulhrower Open i Arboga fått dröja lite. Men både den och rapporter från Carpi i Italien kommer förstås senare. Det kan ni vara säkra på. 

De utvalda knivarna för UKAT 2026

Men nu skall jag gå och packa, det är en del metallskrot som skall ned i resväskor bland annat. De utvalda knivarna är förstås mina Throwingzone Pathfinder för No Spin, Zitoon Knives Le primitif rotation till Walk Back mm, Bullseye Blades Nobu för längdkastning, samt Zitoon Commemorative Dagger för Duellkastning. 

Yxorna är mina customiserade Ceratops från Throwingzone

Fast nu måste jag slita mig från datorn och fortsätta med att packa. Det är visst inte bara knivar som skall till när man skall ut och resa. 

/ J - siktar mot södern

Mitt Soulthrower Open 2026, del I

En brottsling återvänder ofta till brottsplatsen brukar det hävdas. Det gäller tydligen även knivkastare. Förra året missade jag den här tävlingen men i år hade jag möjligheten att närvara. Det var äntligen dags för årets första av tre tävlingar för min del, Soulthrower Open i Arboga. 

En tävling som första gången jag deltog innebar digert internationellt motstånd. Det skulle tyvärr visa sig vara väsentligt mindre av det inslaget i år. Världens tillstånd och individers ekonomi sätter käppar i hjulen för många. 

För ovanlighets skull hade jag inte med mig min kära fru utan det här blev en solotrip. Det innebär att den 480 km långa bilresan från Småland till Västmandland blev lite längre och segare än vanligt. Men med ett par stopp gick det väl. En rejäl kopp kaffe gör alltid susen. Vägen upp var ren transport så de extra små vägarna valdes bort. Emellertid var semestertrafiken mest på väg åt andra hållet varpå vägarna var tämligen fria från fordon. 

Ett aber fanns, det var över trettio grader varmt när jag startade och vår bil saknar AC. Den har förvisso en knapp som det står A/C på men det enda som händer om man trycker på den är att en grön lampa börjar lysa. Snyggt  men inte särskilt svalkande. 

En välbehövlig paus i trakterna av Askersund, närmare bestämt Hammarsundsbron. Många timmar i en bil varmare än 30 grader kräver sin tribut

Väl framme checkade jag in på ett för mig nytt Air B'n'B i centrala Arboga hemma hos en synnerligen sympatisk äldre herre som visade sig vara konstnär med brokigt förflutet. Han hade även en försynt liten hund som visade sig hamna i centrum för min uppmärksamhet ett tag senare. 

Det andra stoppet var Arboga sportkastningsklubbs inomhusarena. Efter lite socialiserande och hälsande på människor man inte sett sedan förra året var det dags för något av en överraskningstävling. Helgen startade nämligen med en rivstart vilket innebar duell-kastning mer eller mindre på stående fot. 

Det var här hunden kom in i bilden. Jag hade nämligen vare sig träningskläder eller bälte på mig. Två saker som är bra att ha om man skall kasta kniv. Skjortor tenderar att bli trånga kring armarna när man kastar och utan bälte kan man inte bära knivfodral vilket är ett krav i den här specifika grenen. Så det var bara att spurta tillbaks till boendet på andra sidan stan som tack och lov inte är så stor för att ordna tillkortakommandet. 

Kruxet var bara att Lady, som värdens hund heter, satsade på dörren när jag kom och smet ut! Panik var vad jag kände. Hunden var nämligen mycket osäker på främlingar då det var en räddad gatuhund från Irland. Som tur var lyckades jag på något vis övertala jycken att inte rymma vidare och jag kunde leda in henne igen. Hon är så gammal att jag fick hjälpa henne upp för trappan.

Två skägg duellerar, Pehart mot Karlsson

Därefter blev det blandad uppvärmning/workshop. Det senare särskilt för mig som inte har tillgång till några maskiner för tidmätning och aldrig övat "quick draw". Principen är inte svår men det finns många detaljer att fundera kring. Tips och råd är därför välkomna för en nybörjare som jag. Men generellt gick det bra, både på uppvärmning och kastning. Konstateras går att jag är relativt säker men i sammanhanget långsam. Jag missar sällan men fort går det inte. Därmed hade jag inget med täten att göra, något jag å andra sidan inte förväntade mig heller. Finalen bestod av kampen mellan skäggen. Faktum är att pallen sorterades efter längden på ansiktsbehåring. Därmed har jag även avslöjat att herr Soultrower själv faktiskt inte vann tilllställningen utan kom tvåa. Längst skägg har Rickard och kortast Simon. 

Efter tävlingen samtalades det över ett par pizzor och kinamat. Diverse ämnen avklarades och jag hann också med ett besök på företaget som ligger i samma lokaler som Arboga SK, Bra Billigt. De håller på att ta fram ett sortiment av kastknivar som jag fick känna och klämma på. Det fanns flera intressanta modeller varav jag fick kasta med någon. Det var en variant av en Seax som jag tror på. 

En av de modeller som nyligen tagits fram av Bra Billigt ihop med ASK

Men då folk är trevliga och jag har svårt att vara mittemellan så rann tiden iväg. Det var dags att bege sig mot en säng och ta sats mot morgondagens aktiviteter. Det skulle bli mer än förväntat skulle det visa sig. 

På lördagens schema stod bland annat Walk Back i både kniv och No Spin samt diverse Games. De flesta kände jag till men det ingick  även något som kallades "Mystery Game" som förstås väckte viss nyfikenhet. Annars var det Mountain man, Speed throwing, Double bit, siluettkastning och plankan. Utöver det skall även distanskastning i båda knivgrenar samt grundspel i Coutanque klaras av. Ett synnerligen digert program med andra ord. 

Sedan skulle det sedvanligt tävlas i yxa på söndagen, det var så det var tänkt i alla fall. Verkligheten såg dock lite annorlunda ut. 

/ J - eder kastare i etern

Kastmånaden maj 2026

- en god men inte fullt lika intensiv månad

Om april var fullständigt galen sett ur knivkastningssynpunkt med nästan nittio timmar spenderat med en kastkniv i handen så har maj varit något lugnare. Fast inte med särskilt mycket måste medges. Det skiljer bara några timmar utslaget över alla dagar. Men det märkte jag först nu när jag summerade allt.

Sommarbild redan i maj. Den för mig nya TacticalEdged.Dojo Spike DC

Det finns förstås flera orsaker till det myckna kastandet. Inre motivation är en sådan, ett begrepp som jag diskuterat en hel del på en idrottsledarkurs jag deltar i. Men även yttre faktorer bidrar. I slutet av den här månaden väntar Soulthrower Open och månaden efter kommer årets stora höjdpunkt, U.K.A.T.-VM i italienska Carpi . Därefter avundas min tävlingssäsong med SM i Arboga i augusti. 

Förutom att olika typer av motivation funnits så bidrar förstås den märkliga våren till goda förhållanden. Där jag befinner mig har vi i princp haft sommarvärme och uppehåll nästan hela månaden. Antal regntimmar är lätträknade. En välsignelse för kastare men kanske inte lika uppskattat av naturen och de som lever av den. Det börjar bli torrt nu. 

En annan orsak till färre kast är det här som jag lade några timmar på. Men efter att fått alla mina första bidrag underkända pga sandaler (!) vete tusan om jag har lust att fortsätta

Som brukligt är vid det här laget summeras kastningen med lite siffror. 

För maj blev det:

•  86 timmar, fördelade på 
•  26 pass, vilket resulterade i ca
•  31 800 kast

Således blev det ett pass mindre i maj jämfört med april vilket nästan exakt förklarar skillnaden i tid. Så det kan slumpa sig! 

Antalet kast blev dock färre och det är inte så konstigt. I början av månaden kastades det mer Walk Back och precisionskastning med tillhörande poängräkning vilket drar ned "tempot". Jag har även kastat lite mer distans vilket även det ger färre kast per tidsenhet. Man måste gå längre sträckor helt enkelt. 

Men, det är viktigt att påpeka, antalet kast är ingen värdemätare i sig och inget jag fäster så mycket uppmärksamhet vid. Det är mest en intressant aspekt. 

Uppvärmning är viktigt i alla sammanhang. Men här utförs det grenspecifikt

Listan över de mest använda knivarna ser den här månaden ut som följer: 

1. Throwingzone Pathfinder: 7504
2. Zitoon Le primitif Rotation: 5304
3. Zitoon No Reload: 2185
4. Zitoon Le Rafale: 2185
5. Zitoon Le primitif NS: 2050
6. Zitoon Commemorative Dagger: 1955
7. Bullseye Blades Nobu:1857 
8. TacticalEdged.Dojo Spike DC: 1185
9. Acejet Merlin Kiridashi: 945
10. Zitoon Philippe: 555

Utöver det har det även tillkommit några yxkast. Det handlar om ca 1600 kast med custom Ceratops från Throwingzone. 

I topp ligger som vanligt mina tävlingsknivar i No Spin, Pathfinder från Throwingzone. Nummer två är lika konsekvent mitt favoritset för Walk Back rotation, Zitoons Le primitif rotation. Med  på listan har även ett par nya knivar smugit sig in. Acejets Merlin Kiridashi är testobjekt för kommande recension och detsamma kan sägas om TeDojos Spike DC. 

Utveckling

Ni vet hur saker och ting har en tendens att gå i vågor och hur man plötsligt når en ny platå? Det var lite av vad som hände i början av den här månaden känns det som. I den vevan lyckades jag slå några personliga rekord igen. 

Det första var att jag ÄNTLIGEN fick till 105 p från tre meter rotationskastning. Det inte mindre än två gånger dessutom. Innan har jag haft många 104 poängare men nu är den förbannelsen bruten. 

Därtill har jag putsat mitt PB Walk Back rotation. Upp från 265 p till 268 p! Det är jag förstås mycket nöjd med. Fast mer nöjd är jag  med att serierna ofta hamnar över 250 p nu. Nu siktar jag på  att passera 270 poäng. Det vore n fin milstolpe. 

Mest nöjd är jag dock med min kross av mitt förra No Spin-rekord. Där ökade jag från 237 till 248 poäng som är mitt nuvarande personbästa på träning. Nästa mål är naturligtvis 250 poäng. En rund och snygg siffra. 

Av bara farten lyckades jag även kasta 92 p från 5m precision/No Spin. 

Nu återstår bara att fortsätta på den inslagna vägen och blanda "volymträning" med kvalitet och mental avslappning på vägen mot nya mål. 

/ J - kör vidare på inslaget spår

Premiär på måndag!

Tämligen snart är det dags för en händelse som åtminstone jag sett fram emot under en tid. Jag talar om kommande måndags premiärträning med nystartade Växjö Sportkastning. 

Vi kan stolt meddela att den senaste sektionen inom Växjö Allmänna Idrottssällskap - VAIS därmed är aktiv. 

Fyra dagar kvar, nedräkningen är i full gång!

Tja, eller kommer att vara från och med måndag nästa vecka i vilket fall som helst även om jag råkar ha tjuvstartat. 

Platsen för begivelsen är förstås vackra fyllerydsskogen där man hittar VAIS-torpet. Det råkar vara en osedvanligt trevlig klubbstuga. Nedanför den finns ett par ängar som hittills nyttjats mest för dragkamp men nu även för sportkastning. 

VAIS klubbstuga - VAIS-torpet

Och där nere på ängen som delas med dragkampare
 återfinns träningsbanorna

För den som inte vet är sportkastning det svenska samlingsnamnet för kniv- och yxkastning som tävlingsform. Utöver de två huvuddisciplinerna så finns det två separata delar inom knivkastningen, en med rotation och en utan. På engelska kallas de "Rotational" respektive "No Spin". Vidare finns ett flertal olika grenar respektive "games" att delta i. 

Det kan påpekas att yxorna som används i det här fallet inte är de mer traditionella "Double Bits" - stora dubbeleggade yxor utan mindre kastyxor. De kallas ibland tomahawks även om det snarare rör sig om bältesyxor och rena kastyxor rent historiskt. Men kärt barn har som bekant många namn. 

Utöver det kommer vi även att ägna tid åt ett spel kallat "Coutanque". Den språkkunnige kan lista ut att det rör sig om en ordlek där man använt det franska ordet för kniv, coutau och slagit samman det med petanque eller boulle som det också heter. Boulle med knivar helt enkelt! Därmed har du ett spel för alla, några förkunskaper behövs inte. 

Bullseye fullt av No Spin-knivar

När vi ändå är inne på förkunskaper kan det sägas att några sådana inte behövs alls. Övningarna kommer att anpassas efter deltagarnas nivå och träningen går att justera så att såväl nybörjare som vana kastare får ut något. 

Utrustning i form av kastknivar finns inledningsvis till låns. Vill man sedan fortsätta rekommenderas att man skaffar sig ett eller flera egna set beroende på vad man vill satsa på framöver. Det finns en uppsjö olika märken och modeller att välja  på och innan man bestämmer sig finns möjlighet att pröva på olika typer och varianter. 

Är ni intresserade är det bara att dyka upp på måndag 20e april, någon föranmälan behövs inte. Har ni frågor går det bra att höra av sig via mail: vaxjosportkastning@gmail.com eller lämna en kommentar på facebook.

/ J - inte bara skribent utan snart även tränare

PS. Växjö Sportkastning hittar du förstås även på Instagram! 

Kastmånaden oktober

Jag skrev i häromdagen det blivit mycket knivkastande på sista tiden. Det var ingen överdrift. En kombination av sympatiskt väder, åtminstone i början av månaden och mycket tid till övers är förklaringen. Orsaken är mindre trevlig, jag mår inte helt väl. Men en av sakerna jag är ordinerad är att vara ute mycket och få frisk luft och framförallt så mycket ljus det går. Så det rådet följer jag.     

Måltavlornas skick är tämligen bedrövligt

En bra ursäkt att vara ute är knivkastning. Det är inte världens mest fysiska sport utan består mest av lågintensiv belastning då man håller på länge. Lite som golf. Fast lite tränad behöver man vara. En total nybörjare orkar inte kasta mer än någon timme. Sedan känns det i armen kan jag meddela. Mina träningspass ligger oftast kring tre timmar. 

Det gäller även den här månaden avslöjar statistiken. Oktober kan sammanfattas enligt följande

• Sammanlagd träningstid 60 timmar
• De fördelades på 18 träningspass
• Vilket ger 3 timmar och 20 min per pass
• Antalet kast blev ca 22800

Således en rätt hektiskt kastmånad. Det hade kanske blivit ännu mer om det inte varit problem med tavlorna. Som det är nu kastar jag på gamla rester där den största tavlan har ett hål tvärs igenom samt en stor grop i mitten. De två mindre är både halvruttna och stenhårda på en gång då de varit med i några år. De jag inledde månaden med flisades snabbt upp. 

Nu när jag har börjat kasta yxa flisas tavlorna upp i ännu raskare takt

Största anledningen till att det var att det hunnits med och starta en klubb under förra månaden. Växjö Sportkastning är nu inte bara en idé utan även en sektion i VAIS - Växjö Allmänna IdrottsSällskap. En mycket anrik förening som sedan tidigare förutom de mer traditionella sporterna löpning, gång, skidåkning och funktionell styrka även hade dragkamp och fälttbågskytte på programmet. Därifrån är steget inte så långt till sportkastning. Det är sant, en sista formalitet återstår även om det är en viktig sådan, vi skall godkännas av årsmötet också. Men tror jag verkligen inte blir något problem.

Men det är ännu större anledning till att lösa tavelproblematiken. På något vis måste det lösas så vet någon  med sig något sågverk som är villiga att vara med att sponsra är det bara att höra av sig!

Utöver det måste det till våren bygga riktiga ställningar för nämnda tavlor samt någon för exempelvis siluettkastning. 

Så här kan en tavla för siluettkastning samt en ställning för tavlor se ut. Den här återfinns i Arboga och Arboga Sportkastningklubb. C redo för duell!

En sak är mycket positiv och det är att jag definitivt tagit ett steg uppått i min utveckling. Ni vet hur det kan vara oavsett sport eller aktivitet, ibland når man en platå. Jag tyckte mig befinna mig på en sådan men nu har jag helt klart blivit mycket bättre. Det skulle kunna varit roligt men är det inte. Med det avses mitt mående. Jag konstaterar mest att det varit kul om jag känt något. Men just nu är det inte så. Dock vet jag att det kommer att gå över och förbättringarna är en klar morot när det gäller att träna vidare. 

Tyvärr kan vädret under vintern sätta käppar i hjulet för sådant. Som idag till exempel när det regnat hela dagen. Sedan blir det ju mörkt strax över tre de dagar det är mulet. Inte mycket att göra åt. Det återstår att se vad november har att erbjuda. 

Kan jag bara få tag i material skall det målas en tavla så jag kan ställa upp i on-line tävlingen AIM GAMES K23.

Till dess får jag dessvärre avvakta. 

Växjö Sportkastning

/ J - sportkastaren

SM-helgen i Arboga

- Några reflektioner

Nu har det gått några dagar sedan avslutat SM i sportkastning. En tävling som vid det här laget närmast traditionsenligt går av stapeln i Arboga. Lika traditionsenligt var den eminent genomförd av arrangerande klubb ASK - Arboga sportkastningsklubb. Ingen nämnd och ingen glömd som det heter men jag vet att det kräver en rejäl insats för att ro dylika saker iland. Ni skall veta att jag är tacksam för ert arbete!

Efter en halv vecka börjar intryck och händelser formera sig i mitt förvirrade huvud. Det behöver skakas om ibland för att sortera saker i rätt ordning. Det behövs sannerligen den här gången då det blev ett bitvis annorlunda SM. 

För det första var det något mindre än vanligt. En del personer som brukar vara närvarande var av olika orsaker inte det. Sedan hade livet inte varit helt snällt mot de som faktiskt var på plats. Det fanns exempel på både fysik och psyken som fått sina smällar under året som passerat, mina inkluderat. 

En tävlingsbana i väntan på sina kastare. Meken i Arboga strax innan yxkastningen startas

Men tävling blev det och konkurrensen är som vanligt, ska vi säga "koncentrerad". Det vill säga det finns innehavare av många VM-medaljer representerade. Om någon trodde att man åker till Arboga och hämtar medaljer skall vederbörande tänka om. 

Det andra som gjorde årets tillställning lite udda, åtminstone i mina ögon, är att poängskörden generellt var lägre än vanligt. Nu vet jag att man egentligen inte skall jämföra tävlingar. Det är trots allt en utomhussport vi ägnar oss åt och saker som exempelvis väder och vind har stor inverkan på utfallet. 

Men det som var speciellt var att till skillnad från föregående år var det soligt och fint hela helgen. Förutom en del vindbyar så hade vädret med andra ord inte med saken att göra. Däremot kan måltavlorna ha spelat in. De var både mindre och hårdare än vanligt och därtill var det någon knagg i några av dem. Faktum är att de var så små att den extra zonen utanför, noll poäng samt ettan var bortplockade. Tavlorna var istället markerade från fem till två poäng. Nu borde det inte påverka mig så mycket eftersom jag vid flertalet tillfällen har liknande förhållanden på hemmaplan. Kvalitén på dem medförde också att det roterades mellan tavlorna under Walk Back i syfte att jämna ut skillnaderna.

Uppvärmningstavlorna var väsentligt mycket mjukare än tävlingstavlorna. Det ställde till det något för flera kastare

Den vanliga tågordningen på kastningen är att rotationskastning är det som klaras av först på lördag förmiddag följt av No Spin på eftermiddagen. Parallellt med det sker kastning i de "Games" som ingår. På söndagen sker främst yxkastning, komplettering av Games samt Coutanque.

Tävlingarna

Walk Back rotation

Uppvärmningen inför Walk Back-rotation kändes riktigt bra. De berömda tävlingsnerverna lyste faktiskt till största delen med sin frånvaro. Till och med sex och sju meter kändes riktigt sympatiska. Distanser som annars kan spöka. 

Det höll dessvärre inte i sig  när det var dags att tävla. Det är märkligt hur långt det kan vara från övningsbanan de tjugo metrarna till vänster och tävlingstavlorna. Tyvärr kände jag mig rätt lugn. Med det menar jag att den specifika delen inte gick att förbättra särskilt mycket. Men poängen var extremt svajiga. Jag blandade och gav och värst var att nu satt inte vissa distanser alls. Precisionen var inte god och det blev TIO no stick. Det måste vara något av ett personligt rekord. En eller två för sextio kast på 3-7 m är mer normalt för mig. Klara femmor blandades med knivar på marken och det är något som inte håller i längden. 

Men uppenbarligen var det fler som hade samma problem för mitt resultat räckte längre än jag trodde. Det visste jag dock inte vid tillfället. Vissa placeringar hade jag ett hum om men de flesta kom som en överraskning. 

Walk Back No Spin

Någon gång efter lunch var det så dags för vad som förväntas vara min paradgren, No Spin. Samma uppvärmningskänsla som för rotation. Det vill säga mycket god. Det mesta fungerade ungefär så väl som kunde önskas. Tiden som stod till förfogande var tillräcklig även för mig och inget störde. Inte ens vädret som sagt. 

"No Spin Time" Uppvärmningen gick riktigt bra, bättre än resten faktiskt

Men tävlingen blev liksom tidigare ytterst ojämn. Fina träffar blandades återigen med missar. Vid något tillfälle kände jag mig uppgiven och undrade vad tusan som hände. Särskilt som jag tränat extra inför SM på att exempelvis ta det lugnare mellan och under kasten. Det är ett måste för att särskilt min teknik på längre distanser skall fungera. Något som jag glatt struntade i under tävlingen. Även nybörjarmisstag som att släppa blicken från tavlan och luta sig framåt gjordes. Det ledde till många missar inte minst på sex och sju meter. Dessutom lägger jag mig till med ovanan att ta steg framåt när jag stressar. Något jag aldrig gör på träning. Även tre meter gick sisådär men kastningen på fyra meter och delvis på fem lade en grund för poängskörd ändå. Men målet 200 p på tävling var avlägset den här gången. 

Säker på medalj kände jag mig inte alls efter den insatsen. 

Walk Back Yxa

På söndagen var det dags för yxkastning. För tredje gången i rad kändes uppvärmningen tillfredsställande. Väldigt få yxor hamnade på marken och de flesta ungefär där jag tänkt mig i tavlan. Dock är mitt sikte med yxor inte särskilt imponerande. Det kommer med den träning jag fortfarande saknar.  

Det lugn jag hoppats på infann sig. Visst, det blev väsentligt fler missar under själva tävlingen men i sak fungerande kastandet som det skulle. Några krav hade jag inte på mig själv. Mest att få en poäng som går att förbättra vid senare tillfälle. 

Den approachen var gångbar. Jag missade faktiskt inte mer än någon annan skulle det visa sig.

Games

Det känns logiskt att gå från uppvärmning i rotation följt av Walk Back till Siluett i samma gren. Förra året fick jag ett silver i kniv. För att sammanfatta det hela var jag extremt långt ifrån det den här dagen. Jag fortsatte att blanda och ge och det går inte i en gren som innebär femton kast. Något av ett personligt fiasko med andra ord. Ett par träffar i siluetten gav saftiga minuspoäng och någon kniv gled ur tavlan. Resultat blev blott 5 poäng. Bara att glömma och gå vidare. 

Med samma idé som ovan gick jag vidare till Speed Throw. Det innebär nämligen också rotationskast från tre meter. Det gick exakt som vanligt vilket innebär 11 godkända knivar i tavlan på de tjugo sekunder som står till förfogande. Märkligt det där. Det är tredje SM i rad med samma resultat. Inte heller det är gångbart. Förmiddagen hade inte utvecklat sig som jag hoppats. 

"Marcus Pehart duellerar mot sig själv" Ett försök att besegra Siluetten med No Spin

På eftermiddagen var det dags för de grenar som kunde klaras av med No Spin-teknik. En var förstås siluett i just den disciplinen. Här hade jag ett guld att försvara plus att jag faktiskt har en VM-medalj från tre meter precision varpå viss prestige var inblandad. Det gick sådär rent poängmässigt. Först inledde jag rätt dåligt med ett par "mycketnäramissar". Men som uttrycket lyder, nära skjuter ingen hare. Det följdes upp med ett par snygga träffar och som vanligt någon miss som kan tillskrivas planket. Det trots att jag vässat knivarna extra för tillfället. Det är nämligen lite svårt att sätta knivar och yxor i plank i allmänhet och No Spin-knivar i synnerhet. Träfibrerna är inte lika förlåtande som i en ändträtavla. Särskilt gäller det om man "skruvar" kast så träffen blir lite sned mot fiberriktningen. Jag slutade på endast 25 p men det var som sagt bud på kring 40-50p vilket varit godkänt. Nu var det mer "vänta och se"-läge.

När temat ändå var No Spin så gjordes ett försök på "Plankan" eller Nine Target som den också kallas. Det är vad det låter som. Nio kast mot en lutande planka. Mycket svårare än man kan tro. Den här hade jag faktiskt tränat på vid två tillfällen hemma. Dessutom mot en väsentligt mycket smalare planka med gott resultat. Jag gjord dock en "John" igen vilket innebar goda resultat på de tre uppvärmningskasten för att sedan klanta mig. Det innebar två rejäla missar på inledningskasten på samma fält jag satte en minut tidigare. Noll poäng så långt vilket inte är helt lyckat då man endast har nio kast på sig. Sedan skärpte jag mig och drog in ett par i rad vilket gjorde att slutpoängen kunde skrivas till 18.

Mountain Man klarade jag inte av förrän på söndagen då jag ville ha några yxkast innanför västen innan jag skred till verket. Det räckte inte i det fallet. Jag tror att jag slutade på något i stil med 9 poäng vilket är ungefär hälften av vad de bästa är kapabla till. Inte mycket att säga om det mer än att det sannerligen inte räcker till någon medalj.  

Detsamma kan konstateras om insatsen i Siluett yxa. Ingen minns en fegis och jag slutade på 0 poäng. Det betyder nu inte att jag missade alla mina kast, tvärtom. Men ett par av dem satt i själva siluetten vilket ger minus tio poäng vardera och sedan får man kämpa sig tillbaks därifrån. 

Det finns de som kastar bättre än jag. Den här fullträffen från Simon Wall räckte till särkastning om guld

Double Bit är inget för mig. Dels äger jag ingen yxa, dels tycker jag faktiskt inte att det är roligt. Allt kan inte passa alla och att stå och nöta ett kast från en distans med ett redskap är inte min stil. Men sex övningskast och sex tävlingskast senare skrevs poängen till 8a i år. Det är är andra gången jag testat grenen, förra gången var på SM förra året. Så nu har jag totalt kastat 24 kast i mitt liv med det här redskapet. 

Långdistans

Den här grenen kastas i alla tre discipliner och jag tog dem i den ordning jag kastat Walk Back vilket innebar rotationskastning först. Här är mitt problem att jag inte kan öva korrekt hemma vilket medför att jag sällan gör det. På SM sker det mot plank och jag har endast ändträtavlor som dessutom är mycket mindre än den stipulerade tävlingsytan vilket gör att jag måste sikta lika mycket som jag koncentrerar mig på att kasta långt. Trots det är jag  relativt säker från nio och elva meter med de här knivarna har det visat sig. Det är dock inte särskilt mycket i sammanhanget. 

Nu på SM blev det strax över nio meter. Det fungerande inte på elva helt enkelt och längre än 13,40 har jag aldrig kastat ens på träning. Här krävs övning för att någon förbättring skall ske. 

No Spin långdistans är ännu svårare just på grund av planket. Det är inte bara att skicka iväg kniven utan det måste göras med viss kraft. Här saknas ju det momentum kniven får av rotationen annars. Även här gäller att bara kastet är distinkt, utan för mycket lobb och med spetsen rak och utan "bullet spin" så brukar det gå bra. Men det var just de detaljerna som måste sitta. Risken är uppenbar att kastaren tar i för mycket på bekostnad av tekniken varpå missen är ett faktum. 

Själv tog jag något säkerhetskast från fem meter för att kvalificera mig till nästa sektor. Därefter gjorde jag detsamma från sju meter. För att öka på längden något tog jag därefter ett steg tillbaks då jag hade ytterligare ett kast i samma ruta. Där satte jag ett kast från 7,61 meter. Det var vad som förmåddes den dagen. Mina försök från nästa distans, 11-14 m lyckades inte. Kanske inte så konstigt då mitt personliga rekord slagit veckan innan ligger på  11,10 m och det mot en mjukare tavla. 

Det var faktiskt en snygg träff. Nytt personbästa som räckte till ett silver i långdistans yxa

Långdistans yxa är mycket nytt för mig. Det här var första gången jag skulle kasta grenen med egna yxor. Dessutom yxor jag precis skaftat om. Men det visade sig vara en god medicin. Avslappnad och utan krav på mig själv satte jag några solida kast från de kortare avstånden. Om jag minns rätt valde jag att kasta något säkerhetskast från fyra meter för att kunna gå vidare och sedan ytterligare något från strax innan sju. Alltså två i första sektorn. Därefter ett rätt stabilt kast från sju meter. Men så uppstod problemet. Eftersom jag är nybörjare så har jag ingen riktig koll på antalet rotationer när det blir längre och eftersom jag inte kastar med exakt samma fattning som de flesta så kunde jag inte heller få råd trots att det stod några experter vid sidan om. Det blev dags  att  tänka. Ett säkert kort är strax över nio meter tyckte jag och det satt. Därmed var nästa omgång garanterad. Tre försök på distanserna mellan 11-14 m. Där lyckades jag faktiskt slå till med personligt rekord, vilket i och för sig är lätt då jag inte har så många sedan tidigare. Men längden blev 13,67 meter. Därtill var träffen ursnygg, nästan i mitten och med perfekt vinkel. 

Jag blev faktiskt så glad så jag studsade och kände mig tvungen att fota resultatet. 

Skörden

När jag ändå talar om resultat så kan avslöjas att  det blev en god skörd av medaljer för min del. Klart över förväntan faktiskt. Hur det gick för alla andra vet jag inte i skrivande stund. Det är för många för att jag skall komma ihåg direkt ur minnet. 

Vad beträffar medaljer var SM en stor framgång för mig

Till att börja med räckte det där personliga rekordet i långdistans yxa hela vägen till ett silver. Det var riktigt överraskande. Dessutom hade jag inte tjuvkikat på resultaten på något vis. Det gjorde medaljceremonin desto roligare. 

Den största överraskningen, två medaljer i yxa varav ett brons i Walk Back!

Ännu mer överraskande var dock att mina poäng i Walk Back Yxa gav mig ett brons! Trea i Sverige för tillfället i en gren jag knappt övat på och med nya yxor. Det är inte helt rimligt men så blev det. Vad det gav är mycket motivation och mersmak. Det kommer att tränas yxa från stund till annan, var så säkra!

Kniven som gjorde det, Throwingzone Pathfinder

Något mer väntat var medaljer i No Spin. Jag var trots allt regerande mästare i disciplinen. Men säker på valören var jag inte med tanke på hur det kändes. Dock fick jag behålla min titel och den kompletterades med guld i långdistans No Spin samt Siluett No Spin och ett litet silver i Plankan med samma teknik. 

Ett silver i Walk  Back kniv var ett snäpp upp från förra gången det begav sig

Rotationskastningen hamnade i mitten, bokstavligen. Det innebar ett silver i Walk Back. Där insåg jag senare att om jag bara satt ett fåtal av alla de tappade knivarna hade det gett mig guld. Å andra sidan gällde det troligen fler än jag. Det ingår liksom. Det silvret kompletterades med ytterligare ett silver i långdistans kniv. 

Så inalles blev det åtta medaljer. Svensk mästare i No Spin, tvåa i rotationskastning och trea i yxa. Det gav mig även äran av att bli årets bästa kastare sammanlagt. En framgång som jag inte är så säker på att jag kan upprepa. För att uttrycka det milt så finns det mer än en person som aspirerar på den titeln. Inga namn nämnda men de är alla bättre än mig på särskilt yxkastning.

  

Fortsättningen

I vilket fall som helst gav årets evenamang en god känsla och överlag är jag ändå nöjd. Utfallet blev en succé även om inte resultaten var det. Nu väntar en del mer avslappnad kastning utan direkta mål. Jag har lite nya kastknivar att pröva, några som skall recenseras och kanske dyker det upp någon Aim Game-tävling att delta i. 

Sedan ämnar jag försöka ge mig på lite mer yxkastning samt försöka kasta lite längre. Men för att komma dit behövs nya tavlor. De jag har är katastrof. Ett par stenhårda gamla björkkubbar och ett par trasiga gran-munkar med hål i mitten. 

/ J - kastaren från Småland

Hey, Ho, Let's Go

- Tävlingsdags

Knivar och yxor är invägda och mätta. De blev godkända och konstigt vore det annars då det är samma uppsättning som användes på VM i Tjeckien härförleden och så vitt jag vet har de inte vuxit sedan dess. 

Men nu är skådeplatsen Meken i Arboga och det är dags för de svenska mästerskapen i sportkastning. Dags att bita i de första grenarna. Det är hög tid för att se om föregående träning har gett något resultat. Skall nerverna spöka som så ofta? Är jag lika lugn som jag faktiskt känner mig? Endast kastningen ger svaren på de spörsmålen. 

Välkomsttal av Marcus Pehart 

Uppläget är sådant att nu på lördag förmiddag är det dags för Walk Back kniv. På eftermiddagen är det sedan dags för No Spin. Parallellt med det sker kastning i diverse utmaningar i form av "Games" av diverse slag. I år tävlas det i Speedthrowing, Plankan, Siluett och Double Bit-yxa. Det senare är väl ingen direkt personolig favorit. Väldigt få har tillgång till den sortens yxor så träna går inte. 

På söndagen kastas det yxa samt långdistans. Eller långt och långt, det beror på vem det handlar om. Men det är distanskastning hur som haver i såväl yxa som kniv och No Spin. 

Uppvärmning inför rotationskastning

Men nu är det snart dags för mig att värma upp då mitt heat närmar sig. Jag önskar mig själv lycka till och lovar att det blir någon form av resultatrapportering här på bloggen oavsett hur det går. 

Synes snart!

/ J - tävlar 

#ASK #Arboga #knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre