Review QSP Variant PE

  

-  an odd knife in more ways than one

Variant PE is the name of this creation. The question what is it a variant of? A justified thought as this knife from QSP is one-of-a-kind. The combination of being something of a "modern traditional" in that it is a "Swayback" at the same time as being trendy in having several different opening methods is unusual. Almost as rare is an all-metal handle combined with this type of lock. 

Putting these different elements together gives you an oddball in the knife world.

QSP Variant PE

It has been manufactured by two companies, making this knife no less odd.* The designer Jacob Lundquist is behind the Variant PE. Not to be confused with another knife maker with the same last name. He ensured that the model previously existed under the name Qvist Bladeworks Variant PE. By the way, "PE" stands for Production Edition. A series-produced version of his custom knife of the same name. He made it to variant PE3 before it was shut down. According to himself, he did not have the time and resources to continue but liked the model too much to let it die.

That's where QSP comes in. With big production muscles and a lot of know-how, they were the right partner. 

As is often the case, there are several versions to choose from. This is the most luxurious one with a titanium handle but there are also versions in G10 and Micarta. All three materials are available in a couple of different colors.

Short Version: QSP Variant PE, an oddball in the knife world. A modern Swayback which is also a second interpretation of a custom knife

Blade

The blade shape is partially derived from the pattern that is the basis of this knife. They usually have Hawkbill, Wharncliffe, or like this one, a sheep's foot blade. In this case, you can add the prefix "modified" as the edge is not completely straight like on the archetype but slightly curved.

There is a small flat surface to make the blade a little more visually interesting. But what is most striking apart from the shape is, of course, the hole in the blade. Here, Lundquist has chosen an oval hole that is almost rectangular with rounded corners.

Variant PE also has a type of blade often found on Swaybacks, a Sheepsfoot

The blade is 75mm long, 25mm high and 3mm thick. Together with an elegant shape on the blade spine, it gives a harmonious appearance. The finish is a well-executed stone wash. QSP's logo is so small that it has been relegated to the ricasso. On the other side, Lundquist's logo is found in the same small format along with the steel type.

Steel is one of QSP's staples these days. It is a Swedish 14C28N with a stated hardness of 59-61HRC. You can tell that QSP knows how to handle this steel because they get a lot out of it. The factory edge was more than acceptable and it actually holds its sharpness well. Maybe not in a class with the absolute best steels in that area, but that's not to be expected either. It is also resistant to rust as it turns out and quite easy to sharpen. In that area, this steel beats many others.

The rather thin blade is flat ground and ends with 0.3-0.4 mm steel behind the edge. A blade made to cut well.

    The blade is discreetly marked, which contributes to a certain finesse

This is quickly noticed when using the knife. In fact, the Variant PE is a really good EDC knife because of its slicyness. The slightly curved edge makes it easier when cutting against flat surfaces and since it is a Sheepsfoot that approaches a Wharncliffe in terms of proportions, it also has a capable tip.

This means that this knife can handle all everyday tasks perfectly as long as they don't include more powerful cuts, that is. Then the handle sets the limitations, or rather it controls how you hold the knife if you have to use some muscle. 

But if you stick to packaging openings and materials such as tape, cardboard, thinner nylon straps, and the like, this is a practical little thing. If you absolutely want to use your pocket knife as a paring knife in the kitchen, that's fine too. However, it's damn unhygienic, so on second thought - don't.

It is, of course, possible to cut a thicker rope or a tree branch with this knife as well but if you do there are a couple of considerations that I will discuss below. 

Handle

The first thing visible and the most significant thing about the whole knife is the shape of the handle. At first glance, the slightly bean-like creation may look as if it is upside down, which is close to the truth. Namely, this is a "swayback". It is one of many traditional knife patterns that exist and are found on, for example, pruning knives. Those knives are often used in reverse grip, hence the shape.

The slightly bean-shaped handle that is typical of a Swayback

However, the unusualness of the Variant Pe does not end there. This version is certainly in titanium but it is not a frame lock with massive sides as you might think, but the titanium is actually only used as handle sides. Beneath these is a standard steel frame that is both weight-relieved and recessed in the sides. It is very nicely done and both that and the rest of the build quality and fit are excellent.

The titanium, which is available in both gray and black, is of course quite smooth. If a better grip is desired, there are, as I said, other materials with higher friction. The advantage of more polished surfaces is that they slide more easily up and down out of pockets and wear less on fabric.

The knife is modern and typical with an open back

The handle of the Variant PE is 10.2 cm long and 2.9-2.5 cm high. The width is 1.1 cm. That's enough for a fairly comfortable four-finger grip. Especially as the rear end is softly shaped. Then the space in front of the finger recess is wide enough to be able to slip the index finger there if desired.

The exterior shape is elegant and that impression is enhanced by the clean look achieved by having only one screw in addition to the pivot screw visible on the handle. Yes, if you disregard the clip, of course, but there they have chosen to have a plate to make the outside smoother on the side that is not used. The size of the screws is the now almost standardized T8 in the pivot screw and T6 for the rest.

The handle becomes more comfortable if you turn it over

Then we come to that thing with the shape. I still want to turn these types of knives upside down. Then suddenly the curved underside of the handle follows the inside of the hand in a much more appealing way. In some grips, it certainly fills the hand better, but it feels awkward.

In a hammer grip, the knife is therefore perceived as almost good. That is, the knife fills the hand and all the fingers find their place, but the area in contact with the little finger feels sharp, I can add that there is a reason why finger recesses usually do not have an angular shape. The appearance is appealing but creates corners that are sometimes perceived as hard. 

Then there was the clip that ended up against the hand in a sad way. All this is enhanced if the knife is held in a saber grip with a thumb on the blade. Then the index finger presses against the two rear corners of the finger recess and the clip is felt even more.

Interestingly, all these disadvantages disappear if you turn the knife upside down.

Opening and Lock

Variant Pe can be opened in several different ways. Two hands are often an option, but that is not what the knife is aimed at. Primarily, it is intended as either a "front flipper" or to be opened using a blade hole. The flipper function itself is barely visible when the knife is closed and not at all when the knife is open.

To facilitate opening, the blade runs on ceramic ball bearings. This, of course, gives a very smooth action and gives an easier-to-open knife.

The flipper tab is almost hidden in the handle when the knife is closed

The front flipper also works well. Once learned to handle it should be added. It is not entirely intuitive but almost requires you to put the knife on its side in your hand and then pull your thumb around the very front end of the knife. When you do so, the flick becomes effective and the blade flies out with some speed. 

But to accomplish that, QSP has given the knife quite a hard detent, or at least this is true for this example. So hard that it actually happens that I misfire when I try to open the knife.

Then we come to opening method number two. It's always a balancing act to have more than one, but QSP usually manages that. Here I am more doubtful about it. QSP has not succeeded quite as well as usual.

This blade hole is not one of my favorites

However, the objections are found more at the design level than in the implementation phase. By that, I mean that the shape of the blade hole and its placement combined with the handle thickness creates problems. The hole is found near the handle and is quite narrow. When paired with a fairly full handle, it is not easy to access the hole with the thumb. Then the angle of the finger becomes such that it makes the opening movement difficult. It becomes extra tricky because of the great resistance from the detent ball, which requires you to apply pressure for it to release.

Variant PE has something as unusual as a combination of a liner lock and titanium handle

An unusual detail found on this version of the Variant Pe is the choice of lock. Most knives with metal handles, especially those made of titanium, usually have a frame lock. It is in the nature of things as they usually lack a frame. But that is not the case here as described above. Therefore, part of the frame can be used as a liner lock.

The lock is very solid. Something that partly explains the substantial tension in the detent ball. But it also means that the lock bar is very reliable. The geometry is mastered by QSP and the material is easy to work with. The result is a strong lock.

That is also a factor when you want to disengage it. Certainly, the lock bar is easily accessible. The really substantial finger groove takes care of that. But the lock bar strength and the fact that it feels a bit sharp make the whole thing somewhat less pleasant. Not bad by any means but also not quite up to the standard I'm used to from this company.

To Carry

Variant PE is a really nice acquaintance when it comes to carrying it in a pocket. Softly rounded shapes paired with smooth sides in metal provide a knife that easily slides into place. It is almost as easy to pull as well. Possibly somewhat more difficult as it is a knife that embodies the expression "deep carry". None of the knife is visible when it is in a pants pocket.

The clip is a simple spring steel clip

The attachment is nicely done with a recess in the side of the handle, which means that the entire space under the clip can be used

The handle length is 102 mm, and the weight is also not a deterrent at 113 grams. But best of all, they chose to hide the flipper tab well. This means that there really is nothing pointy on this knife. This also applies if you put your hand in your pocket to pick up something else. I often keep my car keys there, for example. Something that is also made possible by the fact that the knife is not too large.

The clip is of the deep carry type, whereupon the knife disappears completely into the pocket

The way to attach the clip is nicely done and something I like. One of the things I appreciate is that they provided the handle with a cover plate for the holes and the recess on the unused side.

The milled groove and the tandem placement of the screws mean that the clip cannot move laterally and that the space available under the clip for fabric can be used to the maximum. There is nothing for fabric edges to catch.

The clip itself is not that exciting but suits the clean look of the knife. It is one of QSP's standard spring steel clips. It is polished which makes it contrast slightly against the titanium gray of the handle while matching the look of the screws and the semi-gloss blade.

The tension is decent and this is a good clip in general. Like the tip not protruding and that the ramp works. But then there was the placement. Good for hiding the knife in your pocket. Not good at all when it comes to being comfortable while in the hand. Again, the knife is much better if you turn it around because the back end of the clip doesn't poke into the hand but ends up behind the fingers and the whole experience is better.

To Conclude

From what I can tell, this version follows the original fairly faithfully in form. Then, of course, the custom knives are both handmade and made of more exclusive materials. But the very essence of the knife seems to remain.

It makes for a knife that is beautiful to look at. Variant PE is elegant and with a flowing design language which includes a soft rounded handle that is mirrored by the shape of the blade. Then this becomes partly a "modern traditional" as Swaybacks are an old form of folding knife.

Here you see the Variant PE side by side with a more traditional Swayback. A pruning knife that originally had a more pronounced Hawkbill blade but was worn down by years of cutting into sacks of pellets. In the picture on the far right, you can see how they are actually intended to be gripped

With the shape comes both advantages and disadvantages. The appearance is, of course, a detail that should not be underestimated. It is probably mostly the reason why some Swaybacks have attracted attention in the knife world in recent years. But from a purely practical perspective, I don't know if they have much to add beyond the areas in which they excel. So if you know that you often prune berry bushes, graft apple trees, and engage in general gardening work with your pocket knife, this is the model for you. For everyone else, there are better patterns.

Variant PE, an EDC knife with its own look and a blade that cuts really well

That said, the QSP Variant PE is an interesting knife. Looks aside, it's a well-built knife. In this version, it also becomes the odd bird I mentioned at the beginning. With more common modern materials in the sides such as G10, the construction does not stand out at all. But with titanium sides, it becomes more rare. Then it can be added that for those who devote themselves to putting custom handles on folding knives, it is a significantly more frequently occurring combination.

Things that show that it is well built are partly how it is put together but also details such as the nice cover plate over the holes for the clip mount, the centered blade, the nice blade finish, and the good factory edge.

Then the QSP Variant PE is not an impractical knife. However, one should keep in mind that it is best for lighter chores and those that don't last too long. Namely, the blade geometry is good and the steel is adequate.

QSP Variant PE is an elegant pocket knife with some personality

But at the end of the day, the QSP Variant PE is a knife you buy because you think it's elegant and you're looking for a shape that has something of its own. If a knife can be said to have personality, it is found here. A legacy from the custom original, one must assume. The other features are part of the deal. 

 

QSP Knife

Specifications:

Length Overall: 177 mm

Length Folded: 102 mm

Weight:113 g

Blade Length: 75 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: 14C28N

Handle: Titanium

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - trying to get over his aversion to Swaybacks

* Which is now approaching three depending on how you look at it. Together with Kizer, Lundquist has released "Banish". A knife with exactly the same theme, although it is smaller and comes with a Button lock. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension QSP Vault

 

-  en sällsynt lyckad satsning

Är det här en originell kniv? Svaret på den frågan skall jag be att få återkomma till men vid första anblick nej. De övergripande linjerna är inte revolutionerande och det är inte materialen heller. 

Men det går att behandla material och designa produkter på många sätt och därigenom uppnå väldigt olika resultat trots samma utgångspunkt. Det kan ske även utan stora åthävor. Ett sätt att närma sig det hela är att göra många små saker rätt. Om alla små detaljer är korrekt utförda uppnås perfektion var det någon som sade. Det verkar vara en bra väg att gå.

Här har det enligt mig tagits några steg på den färden då kniven är estetiskt tilltalande. En början som inte skall föraktas eftersom utseendet är det första man kommer i kontakt med. Sedan har kniven bolster vilket inte är det vanligaste och det väcker intresse även det. Och så var det låstypen.

QSP har därmed lyckats åstadkomma en kniv som man gärna tittar en gång till på. Sedan ser den faktiskt rätt bekväm ut att hålla i också, i alla fall på bild. Återstår att se om Vault är lika solid som sitt namn.

QSP Vault

Mannen bakom det sympatiska utseendet är Jacob Lundquist, icke att förväxla med en annan knivmakare/designer med samma efternamn. 

Som ofta är fallet med knivar från QSP finns Vault att tillgå i flera versioner. De är emellertid inte lika många som vanligt utan närmare bestämt tre. Det enda som skiljer dem åt är faktiskt färgen på handtaget. Materialen är annars desamma. 

Vault är en Jacob Lundquist-design

Kortversion: QSP Vault, en av de bättre tolkningarna av ett cross bar-lås som gjorts och det är bara början på berömmet. Det här är en hit!

Blad

Det var det där med många små saker. Det gäller exempelvis det här knivbladet. En drop point helt enkelt. Men det är ett attraktivt blad. Proportionerna är helt enkelt rätt. Översatt till siffror blir det en längd på 83 mm, en höjd på 27 mm och en tjocklek som uppgår till 3 mm. 

Finishen är ett snyggt utförd satin på slipfasen och en stentumling på de små flata ytor som finns. Det var det där med detaljerna. Även ytbehandlingen är välgjord. Särskilt som QSP-loggan på ena sidan och Lundquists märke på andra sidan jämte uppgift om ståltyp är diskret applicerat. 

Extra arbete har lagts på ryggen som är mjukt rundad. Där hittas även några räfflor för bättre fäste men eftersom de också rundade är de av mer indexerande karaktär än någonting annat. Där kan jag tycka att skall man nu ha dylika påfund så kan de vara skarpare. 

En drop point, varken mer eller mindre men en snygg sådan

Dessutom har QSP fått till ett rejält "sharpening choil" fast det högst troligt är ett litet "finger choil" det handlar om. De må vara hur det vill med den saken men fungerar gör den fördjupningen i alla fall den dag du behöver slipa om bladet. Detta eftersom den sträcker sig utanför plunge line och även utanför tumknopparna. De sistämnda hamnar annars lätt i vägen när en kniv skall slipas.

Det som skall slipas om är ett Sandvik 14C28N stål. Ett material som kommit att bli en av mina favoriter bland de som inte är dyrast. Tänk på egenskaperna som ett billigare S35VN bara snäppet lägre prestanda på alla parametrar. Här uppges härdningen till 59-61HRC vilket är utmärkt. 

Fabrikseggen var för övrigt mycket bra. Den var vass och jämn samt rakade hår med visst litet tryck och skar genom skrivarpapper med ett lätt väsande. En beskrivning som knivnördar känner igen och alla andra får föreställa sig. 

Stålet i bladet är Sandvik 14C28N

När Vault sätts i arbete uppträder den som den ser ut. Den är kompetent. Kanske inte den allra bästa när det kommer till att skära riktigt väl. För att uppnå det hade geometrin behövt vara snäppet mer genomtänkt. Tjockleken bakom eggen är nämligen kring 0,6 mm. Den siffran kunde varit lägre i ärlighetens namn. Men det är heller inte så mycket att jag upplever det som ett problem och vill  man lägga ned tiden kan den tunnas ut vid omslipning. 

Den tiden börjar faktiskt närma sig då den här kniven har använts mycket och särskilt på jobbet. Det kan tilläggas att även om jag verkligen uppskattar stålet så håller det inte skärpan lika länge som de som ibland kallas "superstål"*.

Spetsen är i det här fallet mycket bra och lätt att hitta. Vad jag menar med det är inte att den återfinns längst ut på bladet utan att den befinner sig i någorlunda i höjd med knivens centrumlinje. Det gör att den är enkel att sticka hål på saker med vilket är något jag gör tämligen frekvent. Även de uppgifterna klarar Vault galant. 

Handtag

Om bladet var elegant men diskret så handtaget lite mer iögonfallande med sina två material. I sidorna hittas Micarta av mycket god kvalitet och bolstren är gjorda av anodiserad aluminium. Sedan hittas en knapp mitt i bolstret som väcker intresse. 

Det som är det mest uppenbara med handtaget är att det är försett med bolster i aluminium

Konstruktionen utgår från en ram som är lättad om än inte så mycket. Ett par hål har borrats genom stålet. Utanpå den hittas bolstren som satts på plats på ett finurligt vis där de liksom överlappar ramen. Övergången till Micarta-sidorna som följer därefter är bra utförd. Förvisso känns skarven men det beror mer på att det är två helt olika material med olika textur än dålig passform. 

Ryggen är till större delen öppen och visar den lättade stålramen

Sidorna sitter på plats med två stycken T6-skruvar. Mitt i bolstren hittas den försänkta pivotskruven med sin för QSP typiska triangel-logo på presentationssidan. Motsatt sida innehåller en  justerbar T8. 

Baktill hittas ett litet mellanlägg i stål men i övrigt är kniven öppen i ryggen. Avsaknad av fånglinehål bidrar till det rena utseendet så vet du med dig att det är en avgörande detalj för dig så får endera se dig efter något annat eller fästa en i clipet. Det sistnämnda fungerar utmärkt för övrigt. 

Vault är mycket bekväm i handen oavsett grepp

Alla hörn och kanter på Vault är snyggt fasade och rundade vilket tillsammans med proportionerna gör det här till ett ergonomiskt handtag. Särskilt som clipet är kort. Jag återkommer till varför det är bra. 

Det finns en fördjupning för pekfingret och när det hittat rätt följer resten av handen. Handtaget är stort nog för ett rejält fyrafingersgrepp. Vill man närma sig bladet ännu mer finns som sagt den där fördjupningen jag nämnde tidigare. Den är rätt liten men fungerar. Sedan är kniven även bekvämt att hålla i övriga fattningar inklusive omvända grepp. Ett väl genomtänkt handtag helt enkelt. Inga negativa överraskningar alls faktiskt. 

Öppning och lås

Den här kniven öppnas med tumknoppar och vilka tumknoppar sedan. Det är så här det skall göras . För det första är de korrekt placerade, det vill säga tillräckligt långt ut för att inte gömma sig mot handtaget men inte för långt bort så tummen behöver sträckas ut. De sticker ut lagom mycket för att inte vara i vägen men ger samtidigt bra grepp mot tummen. Själva formen är mjuk och behaglig och gör inte ont  när man trycker till. Bland det bästa är dessutom att de är placerade så de är ur vägen när man skär saker och ting. 

Vault kan förstås öppnas med låset som på andra knivar som har någon variant av cross bar lock. I det här fallet fungerar det bättre än många andra.

Tumknopparna fungear utomordentligt väl

Sedan var det själva gången i kniven som faktiskt är exceptionellt bra. Kullagren i keramik bidrar förstås men det räcker inte helt för att förklara den fina känslan. 

Förklaringen hittas istället i de, får jag förmoda, rätt kraftigt spända "omega"-fjädrar som brukar följa av den här typen av lås. De ger nämligen i det här fallet ett mycket väl avvägt motstånd fullt i klass med en vältrimmad detent-kula. Det finns nämligen ingen sådan på en kniv med ett cross bar-lås. 

Vad det gör är att kniven kan öppnas på flera vis, snabbt, långsamt eller med pekfingret på "baksidan" av kniven i en "spydie flick". Alla sätt känns naturliga, bekväma och enkla. 

QSPs tolkning av ett cross bar-lås kallas Glyde lock och är en riktig hit

Förutom de redan nämnda fördelarna med det här bladlåset så finns det fler. QSP kallar för övrigt sin tolkning för Glyde lock. Det kan mycket väl vara en av de bästa varianterna av den här typen som gjorts eller åtminstone som jag stött på.*

Anledningen till att jag hävdar det är flerfaldig. För det första är låset mycket lätt att använda med de lagom räfflade ytorna på de huvuden som täcker själva låsbulten. Förutom att vara enkel att hantera är det en både snyggare och mer praktisk lösning än många andra. Det blir nämligen inget hål i sidan på handtaget och utöver det kosmetiska kommer det in mindre skit i mekanismen från sidan eftersom det sitter en täckbricka där. 

Ytterligare en fördel är att bulten inte kan vrida eller vinkla sig vilket den har en tendens att göra på många varianter av låstypen inklusive orginalet. Låset kan då upplevas som det kärvar lite och dessutom är det svårare att släppa med ett finger om så önskas. Det problemet har QSP alltså byggt bort. 

Att fjädrarna är kraftiga märks på att knivbladet riktigt sugs in sista biten som på en kniv med en stor detent-kula eller kanske en bra back lock. Vid sidan om att ge en god "action" så bidrar det till ökad säkerhet. Det här bladet går inte att skaka ut när kniven är stängd hur du än bär dig åt. 

Det går även att fundera kring om det är själva låset som gett namnet till kniven. Den låser nämligen som ett bankvalv. Väl ute hålls bladet på plats på ett synnerligen distinkt vis. Någon rörelse i bladet kan inte uppfattas överhuvudtaget. 

Att bära

Även i en ficka är det här en snygg kniv. Eller snarare så är den lättburen. Vault väger in på 123 gram och mäter strax över en decimeter på längden, 108 mm. Tjockleken mäts till 12 mm. 

Alla mått är medium såtillvida att kniven inte är vare sig den minsta, största, tunnaste eller lättaste. Men och det är ett stort men, kniven har mycket mjuka kanter, ingen flipperfena eller andra utstickande delar. Det gör den bekväm att bära. 

Vault har ett fjäderstålsclip som fungerar utan anmärkningar

Rampen på clipet kunde vara lite mer tilltagen men utrymmet under clipet räcker till. Infästningen i bakänden ger ett ambidextriöst clip utan hål i handtagssidorna

Till den känslan bidrar förstås de välvda handtagssidorna och de polerade materialen. Vault är lätt att dra och lika enkel att stoppa tillbaks. En stor del av förklaringen hittas i det till största delen utmärkta clipet. 

Inget av själva kniven är synligt när den bärs i en byxficka

Vault kommer med ett enkelt fjäderstålclip. Spänsten är lagom och läppen/rampen är förvisso liten men fungerar för det mesta väl. I alla fall till chinos, jeans och arbetsbyxor vilket är det jag testar. Nu är förvisso mina Fristadsbyxor inte särskilt tjocka bör tilläggas. Har man lite kraftigare byxkanter däremot är rampen för liten. 

Men det är ändå infästningen som är den bästa, närmast genialt enkel. Eftersom clipet sitter försänkt i bakänden av handtaget räcker det med en skruv för att både hålla det på plats och göra det avtagbart. 

En annan positiv egenskap är att clipet är kort. Det gör att spetsen som trots att den sticker utåt något hamnar inuti handen och inte ligger emot densamma när man håller kniven i ett hammargrepp. På samma vis känns inte bakänden på clipet särskilit mycket mot handen sabelgrepp hellr. Du får hålla vinkla kniven för att det skall kännas. 

Sammanfattningsvis

Efter att ha ägt, brukat och granskat den här kniven i tre månader kan konstateras att QSP har gjort det igen! Vault är en förbaskat sympatisk kniv fullt i paritet med de bästa de gjort. Då tänker jag på modeller som Penguin, Gannet och Capybara till exempel. Sedan är den åsikten aningen justerad med ett tänkt prisindex för knivarna i bakhuvudet. 

Frågan som ställdes inledningsvis var om Vault är originell. Svaret är faktiskt nej. Betraktar du den från sidan så känns alla dragen bekanta på något vis. Det gäller såväl handtag som blad. Den påminner om andra knivar men ändå inte. 

Sedan finns det ett par detaljer som gör att den sticker ut från mängden. Bolstren är förstås en sådan. Men svaret är också ja, sett ur QSP-perspektiv. Det är nämligen deras första kniv med cross bar-lås och som de gör det! Glyde lock som deras variant kallas är extremt bra. Ett av de bästa på marknaden till och med. 

Så de detaljer som väckte intresset initialt visade sig hålla även för en närmare granskning. 

Vault är en förbaskat bra EDC-kniv, en vardagsvän

En annan fråga var om den var bekväm som i lätt att hantera och med god ergonomi och svaret är ett rungande ja även på de områdena. Om man letar kan man hitta någon vinkel där bakänden på clipet känns men det krävs viss ansträngning. Det här är en kniv att arbeta med.

Sedan matchar bladets prestanda handtagets komfort. Ett för prisklassen bra stål, en vass egg och duglig geometri gör att kniven skär väl. Vault är med andra ord ett bra redskap också.

Den tredje punkten handlar om byggkvalitet och på det området finns mycket positivt att framhålla. Dels den generella konstruktionen men även de många detaljerna. Bolstren är fint gjorda, låsets fördelar har jag varit inne på och sedan var det de välvda sidorna, clipets infästning, den mjuka gången och inte minst hur exceptionellt väl öppning och stängning fungerar. QSP kan det här med att bygga bra knivar vid det här laget. 

QSP Vault visade sig vara en av de bättre knivar de gjort så långt

Har du några farhågor inför ett köp av QSP Vault kan du slå dem ur hågen. Gillar du utseendet är det bara att slå till. Det här är en förbaskat bra kniv på alla punkter. Finns det bättre? På vissa parametrar ja men då kostar de väsentligt mycket mer eller så brister de på andra områden. Apropå pris så betingar den kring tusen kronor i Europa. 

Men det är väl investerade pengar, sett ur ett helhetsperspektiv är Vault lika solid som sitt namn!

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 191 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 123 g

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: micarta med aluminiumbolster

Lås: Glyde lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - låst

* Det är förstås ett inte helt oproblematiskt uttryck men tänk på stål som M390, CPM 20CV, Magnacut och liknande. 

** Det finns förstås ett par jag inte testat som den från Hogue Knives till exempel som också lär vara bra. Men jag har knivar med den här typen av lås från Benchmade (originalet), SOG, SRM, Kershaw, ANV och Al Mar. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - QSP Variant PE

This must be considered a slightly odd piece in the QSP catalog as well as in my collection. The model is called Variant PE.

The first thing that is odd is that it is a "swayback". Actually, a knife shape more often found in traditional designs but here translated into modern form. This simply means that the handle bends slightly upwards. In the "wrong" way in my opinion. I always want to turn them over so that they fit better in my hand. Now, however, that detail is not so extremely pronounced in this case, but still.

The knife comes with QSP's usual stickers

Another surprising detail on the Variant, at least in this version, is that despite the titanium in the handle, it is a liner lock! Manufacturers usually choose a frame lock in that case. But here the metal has only been used as a material in the handle slabs. Under them, you find a traditional frame. If other materials are desired, the knife is also available with both G10 and Micarta in the handle. Thus, the three most common modern material choices are covered.

Then it is not common to combine a swayback with a front flipper, but that has been done here. In addition, a blade hole is also found to open the knife. However, it feels a bit like an after-construction, I can reveal already now. But I'll return to why in a future review.

QSP Variant PE

Otherwise, the knife is easy and smooth to open, not least because the blade runs on ceramic bearings. The blade is a typical Wharncliffe although it is slightly modified as the edge actually has a slight bend, unlike the completely straight edge of the archetype. The choice of steel is not advanced. QSP uses Swedish 12C27 in this blade. Anyone who has used a classic Mora knife knows what it is!

The designer behind these somewhat odd combined details is Jacob Lundquist. So in this case, QSP has chosen to collaborate with someone outside of their design team.

QSP Knife

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre