Visar inlägg med etikett WE-Knives. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett WE-Knives. Visa alla inlägg

onsdag 19 februari 2020

Knivrecension Civivi Elementum

-  ett litet mästerverk

Tidlös och elegant eller en smula tråkig? Gränsen mellan de disparata åsikterna kan ibland vara hårfin och skönhet ligger i betraktarens öga som det heter. Eftersom jag införskaffat den här kniven kan ni nog lista ut åt vilket håll jag lutar angående det visuella.

Anledningen till att jag inleder med att tala om utseendet är att det i all sin enkelhet är slående. Vissa varumärken lyckas väl med marknadsföring genom design. Vem minns inte 80-talets Bang & Olufssen? Eller köksprylar från Alessi för att inte tala om Apples produkter. Alla har de ett formspråk som gör produkterna  lätta att känna igen även på avstånd. Det gäller produkter från Civivi också. De har på relativt kort tid lyckats etablera sig med en serie knivar som rönt stor framgång. En del av den framgången tror jag kan härröras till ett konsekvent och lätt identifierbart formspråk.

Den aktuella representanten har de döpt till Elementum och den är en av de mindre modellerna.

Civivi C907A Elementum


För den som inte är bekant med Civivi kan berättas att det är WE-Knives budgetmärke. Som många andra större knivtillverkare nuförtiden kompletterar de sitt ordinare sortiment med en rad knivar i något enklare material och utförande som släpps under annan flagg. Om Civivi kan dock sägas att de snabbt gjort sig ett namn på att inte tulla på vare sig kvalitet eller utförande och står sig väl jämfört med de flesta andra knivar på marknaden. Det är material och komponenter som är av enklare karaktär. 

Civivi har ett tydligt formspråk som matchas av god prestanda


Twitterversion: Civivi Elementum, sällsynt mycket kniv för pengarna. 


Blad


Liksom allt annat på den här kniven är bladet sparsmakat. Det innebär utöver ett enkelt yttre att det saknar all form av märkning. Inga logotyper, ingen designerautograf, ingen ståltyp utan helt blankt. Sen är formen mer drop än vad som är vanligt på en drop point. Bladet drar åt spear point hållet med sin nästan symmetriska spets.

Bladet mäter ungefär 3" på längden vilket mer exakt blir 75 mm. Höjden är 22 mm och tjockleken tacknämligt tunna 3 mm. Jag är mycket glad för att man från Civivis sida inte ökade godset till 3,5 mm vilket många tillverkare tyvärr gör närmast slentrianmässigt oavsett tänkt användningsområde. Finishen är en blank satin.

Ett helt sterilt blad i drop point-kostym


Stålet är inte mycket att orda om. Det är D2 och om det säger jag som jag brukar, att jag föredragit något annat mer rostfritt material. Men i ärlighetens namn skall sägas att trots att den här kniven burits och brukats tämligen ordentligt så har bladet inte fått några fläckar. Ännu skall väl tilläggas. Min gissning är att den tämligen polerade ytan ger ett visst skydd.

Prestandamässigt uppger Civivi ett så högt HRC-intervall som 59-61. Det kan nog ligga en viss sanning i det då eggen har visat sig hålla riktigt bra. 

Materialet är D2 och det har skålslipats ordentligt


En annan detalj som utmärker bladet är dess förmåga att skära väl. Något som knivar från moderskeppet, WE, inte är lika kända för. De brukar har tjocka blad och nästan lika tjocka eggar. Det var det där med att utan eftertanke fläska på med grova material för utseendes skull.

Här överträffar budgetversionen faktiskt många av sina dyrare kusiner. Det tunna godset på Elementum får via en rejäl skålslipning en ännu tunnare egg. Det gör att den här kniven inte bara ser bra ut, den är bra också.

Den är vad som på engelska brukar kallas en slicer, dvs en kniv som skär riktigt bra. Egentligen borde det vara en självklarhet för fickknivar men bisarrt nog är det inte alltid det nuförtiden.

Det här bladet fungerar väl till allt du kan tänka vilja använda en liten kniv till. Allt från kartong till äpplen och tomater. Den fungerade även utmärkt att skära av och skala högtalarkabel med då lite oxid skulle avlägsnas. En så här liten och nätt kniv är perfekt till den sortens precisionsarbeten.

Annars är den duglig till alla småuppgifter som dyker upp i vardagen. 


Handtag


Elementum kan fås i en lång rad olika material och efter det att försäljningssuccén var ett faktum har den exploderat i ännu fler. Det här är emellertid en av basmodellerna i svart G10. Det är enkelt och praktiskt men jag hade föredragit versionen i mörkt trä av utseendemässiga skäl.

Sidorna är föga överraskande fästa på en stålram som är öppen i ryggen. Den är ihopsatt med två skruvar utöver pivotskruven och de sträcker sig genom två distanser som återfinns mot bakänden av handtaget. Där finns även ett litet fånglinehål som på ett föredömligt vis inkorporerats i designen. Det gör att det vare sig stör utseendet eller förstör placeringen av clipet vilket annars dessvärre är vanligt.

Handtaget är mycket välformat i all sin enkelhet


Mer överraskande är hur pass lättad stålramen är. Öppnas kniven hittas i princip ett fackverk av metall. Det bidrar till den låga totalvikten och är en snygg detalj på en kniv som inte kostar mer än så här.


Den tunna kniven har en rejält lättad ram


Handtaget mäter totalt något över en decimeter på längden. Av det är 9,5 cm greppyta. Det räcker för att hela handen skall få plats eftersom man valt att inte förse kniven med finger grooves eller forward finger choils och annat som komplicerar det hela. Eller nja, ett litet choil finns och kan användas för den som vill smyga fram på handtaget. Flipperfenan utgör ett litet fingerskydd och bakom det utgör undersidan på handtaget en mjukt svepande linje. Handtaget sväller lite mot bakänden till vilket hjälper till att fylla handen bättre. 

Trots det ringa formatet ligger Elementum bra i handen


G10-materialet ger en smula fäste men den här varianten tillhör inte de strävaste. Ännu lite mer grepp ges av ett par räfflor vid bladryggens bas. Handtagets form är något mer rundat eftersom ramen höjer sig en smula över sidorna. En detalj som jag hört att folk ibland irriterar sig på. Här bidrar det mest till bättre komfort. 


Öppning och lås


Elementum är en flipperkniv och en förbaskat bra sådan. Här har man tack vare god geometri och precision i tillverkningen lyckats åstadkomma en kniv som har samma kvickhet och lätthet i handhavandet som mångdubbelt dyrare knivar.

Flipperfenan är liten och diskret vilket gör att den inte irriterar när kniven befinner sig i fickan. Den är lätt att hitta och räfflorna den försetts med gör att fingret inte halkar av. Hastigheten är inte den snabbaste på marknaden men kvick nog och framförallt pålitlig. Det är svårt att inte öppna den här kniven när man väl försöker. En bidragande orsak är motståndet från detent-kulan är väl avstämt.

En annan positiv detalj är att när låset släpps kan kniven fällas ihop direkt utan att kulan bjuder på ett andra motstånd. 

Så här gör man flipperfenor, övriga tillverkare se och lär


Låset är en enkel linerlock som dock som resten av kniven är mycket välgjort. Själva låsarmen tar rätt tidigt på det här exemplaret men ligger an med cirka 70 procent av sin bredd. Det ger ett stabilt lås som inte ger upphov till glapp eller spel. Inte heller fallerar det vid lättare slag mot baksidan av bladet, alltså negativ belastning. 

En liner lock i stål står för säkerheten


Låsarmen är lätt att komma åt då den sticker ut en smula i relation till resten av ramen. Den har även fått sig en omgång räfflor för bättre fäste. De är föredömligt gjorda då de rundats så att de vare sig stör resten av ergonomin på kniven eller skrapar tummen när låset skall frigöras. 



Att bära


I fickan är Elementum en dröm. Lätt med rundade former och någorlunda slätt material i sidorna. Lägg därtill ett utmärkt clip och du har en kombination som knappt kan bli bättre.

På längden mäter kniven en dryg decimeter hopfälld och tjockelen är tunna 11 mm. Höjden är även den blygsam med 2,8 cm. Elementum väger in på 79 gram. Den tillhör således lättviktsgardet och dessutom väger den ett par gram under uppgiven vikt.  

Lika bra som flipperfenan är clipet som fungerar utmärkt


Clipet är helt enkelt mycket bra. En enkelt springclip som verkligen fungerar. En bra ramp/läpp gör det lätt att fästa kniven vid en ficka och lagom mycket utrymme under gör att de flesta tyger inklusive jeans kan rymmas där.

Utseendet är neutralt och i det här fallet svart med någon utskärning som dekor. 

Kniven sitter djupt och säkert i fickan


Utformningen av clipet låter kniven dyka djupt ner i fickan där den sitter både säkert och diskret. Visst kan man påpeka att skruvarna kunde vara försänkta för att göra clipet optimalt men det är petitesser och inget som märks när kniven bärs.

Det känns heller inte särskilt mycket i handen när kniven används under längre tid på grund av att det är litet. Något känns det dock om man kramar hårt om handtaget i hammargrepp. Det är i princip ofrånkomligt med deep carry-clip av den här typen.

En nackdel finns och det är att clipet inte är flyttbart. Något som krånglar till det för den som är vänsterhänt eller bara föredrar att bära kniven på vänster sida. 


Sammanfattningsvis

Anledningen till att jag har just den här versionen är att jag fick ett mycket bra erbjudande. Ett gott pris för en begagnad men oanvänd kniv. Den tidigare ägaren sökte något ännu mindre att ha i fickan och blev överraskad över att den var större än han trott. Det kan dock tilläggas att det inte är någon monstruös kniv utan snarare något som hamnar i samma klass som t ex Spyderco Chaparall. 

En kniv som den för övrigt i mångt och mycket kan jämföras med även om Spydercon är en dyrare kniv. Den är dock en aning bättre på vissa parametrar i och för sig. Den skär ännu bättre, har ett ännu bättre clip och så vidare. Men det som talar för Elementum är att det inte finns många knivar som slår den på fingrarna när det gäller prestanda och byggkvalitet i förhållande till prislapp.

I Europa kostar Civivi Elementum runt 750-850 kr och priset i USA ligger på ca 50$. 

Civivi Elementum är en av kungarna i prisklassen


För de pengarna får du väldigt mycket fickkniv. I paketet ingår till att börja med en tidlös och stilren design. Och appropå ren så är hela kniven steril så när som på logotypen på pivotskruvshuvudet. Ett mycket uppskattat val, i alla fall från undertecknad som inte är helt förtjust i överdriven affishering på knivar.

Sen får du byggkvalitet på högsta nivå med utmärkt passning i materialen och matchande finish. Bladet är centrerat, fabrikseggen välslipad och låset är stabilt och pålitligt. Kanter och hörn är bra rundade på till exempel bladrygg och insidan av ram och till och med fånglinehålet.

Med på köpet följer även ett utmärkt clip. Frågan är varför så många tillverkare krånglar till just den detaljen? Det har visat sig att det enkla är bäst i det här fallet och det har Civivi tagit fasta på.

Därefter kommer vi till de riktiga fördelarna. Förutom att vara snygg så är Elementum även ett verktyg. Den ligger väl i handen även om det är en kniv inriktad på den mindre uppgifterna. Vidare är bladet riktigt dugligt. En bra spets och ännu bättre egg. En skålslipning tunnar ut ett redan relativt tunnt gods. Resultatet blir en kniv som skär riktigt väl och gör det länge tack vare D2-stålet. Visst, det kunde varit förnämare men då hade också priset stuckit iväg. Något får man trots allt göra avkall på i den här prisklassen.  

Både elegant och praktisk, Elementum är en vinnare!

Så i all enkelhet utnämner jag Civivi Elementum till en av de bättre knivarna i den här kategorin som släpptes under 2019. För den som söker en fickkniv av modernt snitt som inte skäms för sig vare sig utseendemässigt eller prestandamässigt är det bara att slå till! Det här är en kniv som jag utan det minsta dåligt samvete kan rekommendera. 



Specifikation:

Längd utfälld: 177 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 79 g (uppgiven 81g)
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: D2, HRC 59-61
Handtag: G10 på stålram
Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina


/ J - instämmer i hyllningskören

onsdag 24 oktober 2018

Kineseri

- har ni koll på era kineser?


Det är en uppgift som kan te sig grannlaga nuförtiden. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med jag heller. Men idag skall vi botanisera bland några av de mer kända och kanske några mer okända märken som finns. I den här här texten har jag av uppenbara skäl utelämnat märken som ägnar sig åt ren kopiering.

Apropå det, i arla gryning var endast kopierings- och förfalskningsindustrin. Ja såvitt vi här i väst känner till det eller som det beskrivs i vilket fall. I utkanten av den återfanns även OEM-tillverkare och förstås de som gjorde knivar för den inhemska kinesiska marknaden. Vi talar trots allt om i runda slängar en tiondel av jordens befolkning så en viss avsättning för knivar finns trots allt även där. Låt oss inte bli för etnocentriska här. 


Ett av de senaste märkena på scen är QSP, här representerade av modellerna Phoenix, Copperhead och Parrot

Vid den här tiden dök märken som SRM - Sanrenmu upp. De hade mestadels egna modeller på programmet även om några få var "lånade" och knivarna var nästan alltid små i formatet till följd av kinesiska lagar. De var aldrig menade för marknaden i "väst" men började sippra ut via nätsidor som AliExpress och DH-Gate. De släppte och släpper även knivar under märket Land. Innan någon fnyser kan sägas att de är en av världens största producenter av fällknivar. Förutom knivar under egen flagg gör de knivar åt Ruike och Real Steel men även åt Spyderco, Böker Plus och Kershaw med flera västmärken.

I begynnelsen var Sanrenmu. Små knivar med typiskt enkla material även om modellen 7071 i mitten både har 
dubbelslipning - flat/skålslipad, två lager G10 samt Sandvikstål i bladet


Parallellt med SRM hittades även märken som Enlan, Bee och Inron till USA och Europa genom nätets förtjänst. Sedan fanns det förstås de som helt byggde sitt sortiment på kloner och förfalskningar men de lämnar vi som sagt därhän. 

Men alla de här knivarna hade det gemensamt att de var av enklare sort och återfanns i de lägre prisklasserna. Bland de dyrare härjade ett "fruktat" namn på de obskyra marknadsplatserna på nätet, Kevin John. Ett namn förknippat med rena kloner även om de inte var bedrägligt märkta och därmed inga rena förfalskningar såvitt jag vet. Men de höll en sällan skådad kvalitet vilket gjorde det hela värre. Han släppte även några egendesignade modeller som lär hålla mycket hög standard.* Men jag nämner dem därför att genom de knivarna visades att det tekniska kunnandet fanns. Nu var det designers med egna idéer som saknades. 

I skuggan av den mer grå/svarta verksamheten fanns bland andra Carson Tech Labs** som var bland de första att släppa något riktigt exklusivt från Kina under eget namn och försöka få den såld på en världsmarknad. Modellen var "Megalodon" en modell som numera något förvirrande återfinns hos Real Steel. 

Trevande försök gjordes även att etablera seriösa märken genom att dyka upp på framför allt Bladeforums.com med batterier av frågor och bilder. Det var så bland andra Reate startade sin resa här i väst och de öppnade med sin kända "Horizon"-serie och var för en kort stund rätt ensamma om att producera exklusiva knivar från Kina.  


Kizer - ett av de större kinesiska märkena som tidigt profilerade sig genom ett omfattande samarbete med etablerade
 knivmakare. Den övre kniven "T1" är designad av Uli Hennicke och den mittersta "Gemini" av Ray Laconico till exempel


De är också en av vad som skämtsamt omnämns som de fyra drakarna i knivvärlden. Reate följdes nämligen av Rike, Kizer och WE-Knives. De fyra har i sin tur knoppat av sig och specialiserat sig ytterligare. De står bland annat bakom de flesta "midtechs" som görs nuförtiden. Reate ligger till exempel bakom knivarna från Liong Mah och Todd Begg. Inte illa marscherat för ett företag som började som en ren kopieringsmaskin vid namn A Dai.  

Avknoppningen består i att inse det finurliga med budgetmärken för att bredda den potentiella kundkretsen. Därför började Kizer dela upp sitt omfattande modellprogram i Bladesmith- och "Vanguard"-serier till att börja med. Senare tillkom även "Prime" som kategori i sortimentet.  Uppenbarligen tyckte de inte att ens det räckte utan startade därutöver sitt budgetmärke Tangram på samma vis som Spyderco och Benchmade gjort före dem. Samma resa har WE nyligen gjort och släpper nu sina enklare knivar under namnet Civivi

I kölvattnet av de fyras växande framgång har förstås fler märken följt. Av dem finns det ett som knoppar av sig i sådan takt att man blir yr. Det är Stedemon. De har ett syskonmärke i ZKC - Zon Knife Company som ståtar med märkningen "design by Stedemon". För att ytterligare förvilla finns de även som Vouking Knives. Lägg därtill Maxace, ett märke som förvisso är fristående från dem men inte har egna fabriker och vars modeller därför tillverkas av Stedemon. Det bidrar till mer än en likhet hos den färdiga produkten. 
  
Även fler fabriker fått upp ångan där borta i österlandet och nyligen har märken som Bestech och ArtisanCutlery gjort storstilad entré. Båda märkena gör "en Kizer" genom att öppna med rejält omfattande kataloger redan från början och pumpa ut nya knivar i sällan skådat tempo. Likt sin föregångare finns modellerna i ett otal utföranden. Parallellt med dem har även något mer budgetorienterade märken som Tuya Knives och QSP dykt upp.


Artisan Cutlery - stora knivar i ett ännu större modellprogram. Uppifrån räknat "Osprey", "Apache" och "Shark"


Sen har vi förstås tillverkare av andra saker som breddar sina produktutbud till att även omfatta knivar. Ett gott exempel är belysningsjätten Fenix Light som numera även erbjuder knivar och då under namnet Ruike

Det finns även märken som av någon anledning endast återfinns på eBay och några portaler. Bland dem hittas till exempel Two Sun och CH-Knives. De senare är intressanta av det skälet att de faktiskt funnits länge och drivs av en av två bröder där den andra står bakom tidigare nämnda Rike! Besöks samma typ av sidor sidor kan även enklare märken som Tekut och Harnds hittas. 

För att sluta cirkeln ryktas att Sanrenru bestämt sig för att satsa hårdare och ämnar lansera "SRM" med större knivar främst tänkta för den västerländska marknaden. Det som förvillar i sammanhanget är att de redan gjort den manövern en gång då de knoppade av sig till Real Steel***. Det var under det märket de inledningsvis lade sina större knivar. Från början budgetorienterade men nu allt mer exklusiva även de.

Real Steel samarbetar med mannen bakom Carson Tech Labs och fick därmed modellen "Griffin" i mitten. 
Men de samarbetar även med europeiska knivdesigners som Ostap Hel som ligger bakom "Puukko", underst


Med andra ord kan det konstateras att kinesiska knivar har kommit för att stanna. På samma vis kan konstateras att mängden väldesignade knivar ökar i stadig ström. I allt högre grad väljer dessutom flera av märkena att satsa på samarbeten med etablerade och duktiga knivdesigners och knivmakare. Relativt nytt är att även kinesiska namn återfinns på bladen. Tidigare har de upphovsmännen oftast varit helt anonyma. 

Konkurrensen är hård nuförtiden och det går inte längre att släppa halvdana produkter och hoppas på det bästa. Det goda det för med sig är att vi konsumenter får allt mer att välja på. Däremot kommer nog tiden sålla agnarna från vetet och vi får se vilka som verkligen finns kvar om några år. Min förhoppning är också att många av de här märkena då har hunnit bli mindre diffusa. Några av dem är i mitt tycke aningen opersonliga, könlösa och lite för trendmedvetna.

Men jag tycker mig se en sådan trend redan nu inte minst bland de fyra drakarna. De har sina egna profiler och stilar som de satsar på. En utveckling jag uppskattar.   



Länkar till de som har hemsidor:

Artisan Cutlery
Bestech
Civivi
Enlan
Harnds
Kizer
QSP
Reate
Real Steel
Rike
Ruike
Maxace
Sanrenmu
Stedemon
Tangram
Tekut
Tuya Knives
Two Sun
WE-Knives
ZKC


/ J - botaniserar

*Modellen kallades Venom. En kniv som senare fått efterföljare och därmed blivit en serie.
** Mannen bakom det namnet heter egentligen Huang Liang Zhi. Han har på senare tid börjat samarbeta med Real Steel och är namnet bakom flera av deras mer exklusiva modeller. Av det skälet återfanns hans modeller "Megalodon" och "Griffin" bland de tidigaste som Real Steel släppte.
*** För att vara mer korrekt var det designern bakom SanRenMus originalmodeller Liang Gang som var ett av huvudnamnen. Det är därför det exempelvis finns större omärkta av 963or från Sanrenmu som senare blev en Real Steel-modell.








tisdag 25 oktober 2016

Fundering kring kinaknivars prisutveckling

- att etablera sig med en smäll




En sak har slagit mig när jag kikar på utvecklingen både vad gäller material och priser på knivar generellt men särskilt kinaknivar. De strävar uppåt! Det sker på lite olika vis tycks det.

Självklart blir inte allt på knivfronten dyrare men flera kända märken har till exempel infört "MAP-priser" - Minium Adverticed Price för att hålla upp prisnivån de senaste åren. För det är ju hemskt när någon näthandlare sänker priserna. Först ut var Benchmade sen följde ZT och dessvärre även Spyderco. Tråkig utveckling för oss konsumenter då det inte gagnar oss. 

Men de märken jag främst har i åtanke kommer från Kina. Inte de som står bakom piratkopior och förfalskningar utan de riktiga kvalitetsmärkena från det stora landet i öster. Antalet växer i en strid ström men det började vad jag kan minnas med ett märke man sällan hör om idag Carson Labs, sen följde Reate, Kizer, Stedemon/Maxace, Rike och sist ut är WE-knives. Det finns säkert fler men det är namn jag kommer på sådär i förbifarten.

Kizer Ursa Minor dyrare än kusin Gemini, vad kommer nästa modell kosta?


Några av producenterna som står bakom de här märkena förmår inte hejda sig varpå de formligen öser på med nya modeller. Främst gäller det Kizer som till och med lovat "lugna ned sig" till nästa år och WE-knives som är relativt nya och därmed pumpar ut nya knivar i en takt som gör mig yr i huvudet. Det går inte en dag utan att de visar upp en ny modell eller prototyp på Instagram eller diverse forum. 

Vad som tyvärr också pumpas upp efterhand är priset. För att exemplifiera trenden så kan vi ta ett par konkreta exempel. Reates första kniv "Hills" låg på runt 170 dollar i USA* när den kom och kostar väl fortfarande däromkring i och för sig. De senare knivarna som de som ingår i "Horizon"-serien har klättrat upp för varje modell och den sista "D" kostar ca 399 dollar. Deras senaste modell "Epoch" är ännu lite dyrare och har passerat 400-vallen och kostar runt 425 dollar. 

Jag vill noga betona att jag inte diskuterar vare sig kvalitet eller prisvärdhet nu utan 
enbart ser till prisutvecklingen som sådan.

Ett annat exempel är Kizer där de första titanflippermodellerna prissattes till strax över hundra dollar och den senare storsäljaren "Gemini" liksom Reates genombrottskniv låg på cirka 170 dollar. Den nästan identiska "Ursa Minor" kostar idag 190 dollar och de nya toppmodellerna kostar norr om 200 dollar. Kizer har dock ynglat av sig med "Vanguard"-serien där man använder VG10 och G10 som material för att få ned priset. Men "Bladesmith"-serien, det vill säga de dyrare knivarna klättrar stadigt uppåt. 

För mig står trenden klar: först etablerar man sig med ett par trevande försök och konceptet har varit kvalitetsknivar till relativt låga priser jämfört med västerländska konkurrenter. Därefter  pumpar man ut modeller och befäster märkets status varpå en prishöjning följer eller snarare prisstegring då det inte är exakt samma modeller det gäller. Inget fel i det ur ett företagssperspektiv då det är sunt marknadstänkande. 

Men för mig personligen fungerar det lite som en kalldusch. För oavsett hur snygga de är och hur bra material som används så svalnar intresset något. Varför?

Jo, det är nämligen så att i processen har de inte bara hunnit ikapp mer etablerade märken som Benchmade, Böker, Cold Steel, LionsteelSpyderco, Viper med flera utan i flera fall passerat dem prisnivåmässigt!

Och är de något som många av de kinesiska märkena saknar så är det enligt mig "personlighet" och särart. Det tar nämligen tid att utveckla. Visst finns det modeller som lyckas med det och framförallt Kizer har ju valt att gå samma väg som Spyderco och Böker och samarbeta med customknivmakare och designers för att få till den detaljen. 

Men det är ändå något som fattas och det har inte med ursprung utan med företagens faktiska ålder att göra tror jag. Märkena ifråga kommer från ingenstans och en vecka senare kan du välja på tio modeller och en månad senare finns det 50 att försöka skilja åt. 

Om det är en god eller dålig trend ur konsumentperspektiv det är frågan. Som ett resutlat finns det mer att välja på förstås men jag är rädd för att den här utvecklingen generellt driver priserna uppåt. Tidigare kunde det snarare vara så att de nya kinesiska drakarna verkade lugnande på marknaden eftersom du som konsument kunde få tag i goda material och bra finsih till relativt låga priser. Nu ingår de snarare i maskineriet som strävar uppåt.


/ J - funderar

* Jag valde att ta amerikanska priser för att de är enklast att hitta för jämförelse