Kineseri

- har ni koll på era kineser?

Det är en uppgift som kan te sig grannlaga nuförtiden. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med jag heller. Men idag skall vi botanisera bland några av de mer kända och kanske några mer okända märken som finns. I den här här texten har jag av uppenbara skäl utelämnat märken som ägnar sig åt ren kopiering.

Apropå det, i arla gryning var endast kopierings- och förfalskningsindustrin. Ja såvitt vi här i väst känner till det eller som det beskrivs i vilket fall. I utkanten av den återfanns även OEM-tillverkare och förstås de som gjorde knivar för den inhemska kinesiska marknaden. Vi talar trots allt om i runda slängar en tiondel av jordens befolkning så en viss avsättning för knivar finns trots allt även där. Låt oss inte bli för etnocentriska här. 

Ett av de senaste märkena på scen är QSP, här representerade av modellerna Phoenix, Copperhead och Parrot

Vid den här tiden dök märken som SRM - Sanrenmu upp. De hade mestadels egna modeller på programmet även om några få var "lånade" och knivarna var nästan alltid små i formatet till följd av kinesiska lagar. De var aldrig menade för marknaden i "väst" men började sippra ut via nätsidor som AliExpress och DH-Gate. De släppte och släpper även knivar under märket Land. Innan någon fnyser kan sägas att de är en av världens största producenter av fällknivar. Förutom knivar under egen flagg gör de knivar åt Ruike och Real Steel men även åt Spyderco, Böker Plus och Kershaw med flera västmärken.

I begynnelsen var Sanrenmu. Små knivar med typiskt enkla material även om modellen 7071 i mitten både har 

dubbelslipning - flat/skålslipad, två lager G10 samt Sandvikstål i bladet

Parallellt med SRM hittades även märken som Enlan, Bee och Inron till USA och Europa genom nätets förtjänst. Sedan fanns det förstås de som helt byggde sitt sortiment på kloner och förfalskningar men de lämnar vi som sagt därhän. 

Men alla de här knivarna hade det gemensamt att de var av enklare sort och återfanns i de lägre prisklasserna. Bland de dyrare härjade ett "fruktat" namn på de obskyra marknadsplatserna på nätet, Kevin John. Ett namn förknippat med rena kloner även om de inte var bedrägligt märkta och därmed inga rena förfalskningar såvitt jag vet. Men de höll en sällan skådad kvalitet vilket gjorde det hela värre. Han släppte även några egendesignade modeller som lär hålla mycket hög standard.* Men jag nämner dem därför att genom de knivarna visades att det tekniska kunnandet fanns. Nu var det designers med egna idéer som saknades. 

I skuggan av den mer grå/svarta verksamheten fanns bland andra Carson Tech Labs** som var bland de första att släppa något riktigt exklusivt från Kina under eget namn och försöka få den såld på en världsmarknad. Modellen var "Megalodon" en modell som numera något förvirrande återfinns hos Real Steel. 

Trevande försök gjordes även att etablera seriösa märken genom att dyka upp på framför allt Bladeforums.com med batterier av frågor och bilder. Det var så bland andra Reate startade sin resa här i väst och de öppnade med sin kända "Horizon"-serie och var för en kort stund rätt ensamma om att producera exklusiva knivar från Kina.  

Kizer - ett av de större kinesiska märkena som tidigt profilerade sig genom ett omfattande samarbete med etablerade
 knivmakare. Den övre kniven "T1" är designad av Uli Hennicke och den mittersta "Gemini" av Ray Laconico till exempel

De är också en av vad som skämtsamt omnämns som de fyra drakarna i knivvärlden. Reate följdes nämligen av Rike, Kizer och WE-Knives. De fyra har i sin tur knoppat av sig och specialiserat sig ytterligare. De står bland annat bakom de flesta "midtechs" som görs nuförtiden. Reate ligger till exempel bakom knivarna från Liong Mah och Todd Begg. Inte illa marscherat för ett företag som började som en ren kopieringsmaskin vid namn A Dai.  

Avknoppningen består i att inse det finurliga med budgetmärken för att bredda den potentiella kundkretsen. Därför började Kizer dela upp sitt omfattande modellprogram i Bladesmith- och "Vanguard"-serier till att börja med. Senare tillkom även "Prime" som kategori i sortimentet.  Uppenbarligen tyckte de inte att ens det räckte utan startade därutöver sitt budgetmärke Tangram på samma vis som Spyderco och Benchmade gjort före dem. Samma resa har WE nyligen gjort och släpper nu sina enklare knivar under namnet Civivi. 

I kölvattnet av de fyras växande framgång har förstås fler märken följt. Av dem finns det ett som knoppar av sig i sådan takt att man blir yr. Det är Stedemon. De har ett syskonmärke i ZKC - Zon Knife Company som ståtar med märkningen "design by Stedemon". För att ytterligare förvilla finns de även som Vouking Knives. Lägg därtill Maxace, ett märke som förvisso är fristående från dem men inte har egna fabriker och vars modeller därför tillverkas av Stedemon. Det bidrar till mer än en likhet hos den färdiga produkten. 

  

Även fler fabriker fått upp ångan där borta i österlandet och nyligen har märken som Bestech och ArtisanCutlery gjort storstilad entré. Båda märkena gör "en Kizer" genom att öppna med rejält omfattande kataloger redan från början och pumpa ut nya knivar i sällan skådat tempo. Likt sin föregångare finns modellerna i ett otal utföranden. Parallellt med dem har även något mer budgetorienterade märken som Tuya Knives och QSP dykt upp.

Artisan Cutlery - stora knivar i ett ännu större modellprogram. Uppifrån räknat "Osprey", "Apache" och "Shark"

Sen har vi förstås tillverkare av andra saker som breddar sina produktutbud till att även omfatta knivar. Ett gott exempel är belysningsjätten Fenix Light som numera även erbjuder knivar och då under namnet Ruike. 

Det finns även märken som av någon anledning endast återfinns på eBay och några portaler. Bland dem hittas till exempel Two Sun och CH-Knives. De senare är intressanta av det skälet att de faktiskt funnits länge och drivs av en av två bröder där den andra står bakom tidigare nämnda Rike! Besöks samma typ av sidor sidor kan även enklare märken som Tekut och Harnds hittas. 

För att sluta cirkeln ryktas att Sanrenru bestämt sig för att satsa hårdare och ämnar lansera "SRM" med större knivar främst tänkta för den västerländska marknaden. Det som förvillar i sammanhanget är att de redan gjort den manövern en gång då de knoppade av sig till Real Steel***. Det var under det märket de inledningsvis lade sina större knivar. Från början budgetorienterade men nu allt mer exklusiva även de.

Real Steel samarbetar med mannen bakom Carson Tech Labs och fick därmed modellen "Griffin" i mitten. 

Men de samarbetar även med europeiska knivdesigners som Ostap Hel som ligger bakom "Puukko", underst

Med andra ord kan det konstateras att kinesiska knivar har kommit för att stanna. På samma vis kan konstateras att mängden väldesignade knivar ökar i stadig ström. I allt högre grad väljer dessutom flera av märkena att satsa på samarbeten med etablerade och duktiga knivdesigners och knivmakare. Relativt nytt är att även kinesiska namn återfinns på bladen. Tidigare har de upphovsmännen oftast varit helt anonyma. 

Konkurrensen är hård nuförtiden och det går inte längre att släppa halvdana produkter och hoppas på det bästa. Det goda det för med sig är att vi konsumenter får allt mer att välja på. Däremot kommer nog tiden sålla agnarna från vetet och vi får se vilka som verkligen finns kvar om några år. Min förhoppning är också att många av de här märkena då har hunnit bli mindre diffusa. Några av dem är i mitt tycke aningen opersonliga, könlösa och lite för trendmedvetna.

Men jag tycker mig se en sådan trend redan nu inte minst bland de fyra drakarna. De har sina egna profiler och stilar som de satsar på. En utveckling jag uppskattar.   

Länkar till de som har hemsidor:

Artisan Cutlery
Bestech
Civivi
Enlan
Harnds
Kizer
QSP
Reate
Real Steel
Rike
Ruike
Maxace
Sanrenmu
Stedemon
Tangram
Tekut
Tuya Knives
Two Sun
WE-Knives
ZKC


/ J - botaniserar

*Modellen kallades Venom. En kniv som senare fått efterföljare och därmed blivit en serie.
** Mannen bakom det namnet heter egentligen Huang Liang Zhi. Han har på senare tid börjat samarbeta med Real Steel och är namnet bakom flera av deras mer exklusiva modeller. Av det skälet återfanns hans modeller "Megalodon" och "Griffin" bland de tidigaste som Real Steel släppte.
*** För att vara mer korrekt var det designern bakom SanRenMus originalmodeller Liang Gang som var ett av huvudnamnen. Det är därför det exempelvis finns större omärkta av 963or från Sanrenmu som senare blev en Real Steel-modell.

Två solar och andra kineser

Ett nygammalt märke som aktualiserats med en lång rad nya modeller i katalogen på sista tiden är kinesiska Two Sun. De tillhör den ständigt ökande ström av märken att hålla reda på med hemvist i Kina. I flera fall är det före detta OEM-tillverkare som beslutat stå på egna ben och många gör det med den äran. 

Two Sun TS16B, för dem som gillar sitt BM 940-blad

Först ut var Carson Technology Laboratory* såvitt jag vet. De var lite för exklusiva för att nå de stora publikerna och blev därför inte kända i de bredare lagren. Sen följde Kizer, Reate, Rike och senare WE-Knives. Alla kända för mycket hög kvalitet och att inte tillhöra de mest budgetvänliga alternativen bland produktionsknivar. I kölvattnet på dem dök även märken som Real Steel och Stedemon upp.

Det som komplicerar saker ytterligare är det som de två senaste uppräknade namnet är exempel på. Varumärken som celldelar sig och blir till nya. Exempelvis är RSK - Real Steel från början den "trimmade varianten" av knivar från SanRenMu. De tillverkar även knivar åt andra som Fenix Lights eget märke Ruike. Stedemon i sin tur har knoppat av sig i varumärken som ZKC - Zon Knives Company och Maxace. Till en början återfanns de i olika prislägen men den gränsen är utsuddad och därför nu mest förbryllande. 

Two Sun TS56, stor extremt tunn kniv med tantospets

För att ytterligare spä på faunan så har flera märken bestämt sig för att göra knivar i olika serier och prislägen. Kizer får tjäna som exempel och startade med att enbart ge ut knivar under eget märke men har därefter delat upp produktionen i Bladesmith- och Vanguard-serier beroende på ambition. Tydligen räckte inte det för på sista tiden har de även börjat släppa än mer budgetorienterade knivar under märket Tangram. 

I budgetkategorierna har alltid funnits en rad märken med tjuvar som Ganzo i spets men även märken som jobbat på med egna modeller som Harnds, tidigare recenserad här på bloggen. 

Two Sun TS52 Boot Dagger för den som söker symmetri i tillvaron

Den sista vågen eller kanske tsunamin från Kina bjuder på märken som snabbt håller på att etablera sig och däribland återfinns då Two Sun men även Bestech och QSP med flera. 

Two Sun TS57 en excellent liten EDC-kniv för den som gillar titan

Det går att konstatera att knivmarknaden både växer och breddas. Mycket för oss entusiaster att bita i således. Personligen håller jag på att utforska de två solarna för tillfället och jämte det har jag fått en kniv från QSP från en vän och välgörare. Recensioner kommer, var så säkra. 

/ J - kinesar nästan


* Som kuriosa kan nämnas att Carson Tech Labs först tillverkade modellen "Griffin" som de sedermera överlät till RSK - Real Steel Knives. 

PS. Intressant med Two Sun är att allt jag har från dem märkt "Night Morning Design" håller toppkvalitet, de två knivarna som inte gör det är riktiga bottennapp varav den ena är långt ned i dyn!

Knivrecension Harnds CK9168 Talisman

- budgetlyx

Dagen till ära skall vi ta en närmare titt på ett kinesiskt märke som tidigare varit aktuellt här på bloggen med modellen "Viper". En kniv som förvisso var välbyggd och stabil men till den grad att den kändes klumpig och oinspirerad. En kniv i kinamängden som inte lämnade några djupare intryck. Den saknade "det" helt enkelt. Men Harnds Knife & Tools som hela namnet lyder verkar ha lärt sig något sedan det begav sig. 

 Harnds CK9168 Talisman

Dagens kniv "Talisman" är nämligen betydligt mer ambitiös både vad gäller material och utförande. Det färgar av sig på utseendet som är mer raffinerat än sina mer grovhuggna föregångare och bjuder på både enkelhet och en viss elegans. I paketet ingår även ett par tekniska överraskningar som man både bildligt och bokstavligt får på köpet. 

En rejäl brukskniv från Harnds

Twitterversion: Harnds Talisman, kompetent budgetlyx.

Blad

Först kan påpekas att stålvalet i Talisman är ovanligt för en kinesisk kniv. De brukar i budgetklasserna i första hand förses med inhemskt stål och därefter av valfritt stål märkt "D2" eller importerat 14C28N eller VG10 i mellanprisklasserna. Här är det istället japanskt AUS8 som är aktuellt. Frågan är dock varför man valt just det stålet? En gissning från min sida är att det handlar om marknadsföring. De kinesiska stålen har fått en smula dåligt rykte eller snarare blivit kända på den västerländska marknaden för att vara mindre bra. Troligen beroende på att "sifferstål" som 8Cr13MoV och dess enklare kusiner återfinns i nästan alla budgetknivar nuförtiden och det är ett stål med klara begränsningar.

Harnds kunde exempelvis valt det inhemska 9Cr18MoV istället som faktiskt är bättre än det aktuella AUS8* men valde att inte göra så.

Bladet är delvis snyggt. Med det avser jag att formen i mina ögon är trivsam om än kanske något anonym. Även finishen får godkänt men sen var det märkningen som drar ned helhetsintrycket. På ena sidan "Talisman" och "AUS8" och på andra märke och logga. Allt i blockigt och fult typsnitt även om storleken är klädsamt återhållsam. Jag skulle föredra att de endera lät bli västerländska typsnitt och använde kinesiska tecken med tanke på att kalligrafi är en konstart i Kina eller anlitade någon som kan det här med grafisk profil. Ett problematik de delar med fler österländska företag för övrigt. 

AUS8 är inte det vanligaste stålet i knivblad härstammande från Kina

Men vad det verkar har de lyckats med hanteringen av stålet vad beträffar härdning och värmebehandling och kniven uppträder ungefär likvärdigt med andra knivar i samma material. Det vill säga det är tämligen rosttrögt även när jag med flit slarvat och lämnat kniven ett tag med tomatrester på för att se hur det skulle gå. Eggen blir skarp och är rätt lätt att bryna men håller inte särskilt länge. Sen vet jag inte hur det förhåller sig i det här specifika fallet än men AUS8 har en tendens att flisa sig/chippa ibland något jag bland annat haft problem med några Cold Steel-knivar. En egenskap jag inte gillar. Stålet är dugligt men utan fanfarer. Men ordet för dagen var budget och därmed får det godkänt. 

Det är en enkel rättfram droppoint som avslöjas när kniven öppnas

Bladformen däremot kan få ett litet tut i luren. Liksom resten av formgivningen hålls bladet enkelt, en droppoint med bra proportioner. Det är ganska mycket blad vi bjuds på och det mäter in runt nio centimeter i strumplästen. Så det är ingalunda en liten kniv vi talar om. Höjden på bladet är 26 millimeter och grovleken är tre millimeter. Bladet är fullt flatslipat och som vanligt slår jag ned lite på att det är för tjockt bakom eggen. Men det gäller i princip alla moderna knivar. Ni har hört det förut från min sida och det lär upprepas, kanske till leda. 

Spetsen på den här kniven är adekvat vilket jag uppskattar. Den moderna trenden med "klyvarblad" på fällknivar ger jag inte mycket för. Fabriksslipningen får även den godkänt och kniven behövde inte skärpas innan användning. 

När man sen jobbar med kniven känns den lite som en grovarbetare. Vill man inte reprofilera den så fungerar den faktiskt bäst till  tyngre sysslor. Det relativt stora bladet och rejäla handtaget bidrar till det. I trä biter eggen bra och bredden på handtaget gör att det går att hålla på en stund innan man får skav. Ännu bättre blir det med ett  par tunna handskar på. I kartong och liknande blad märks det att kniven är tjock bakom eggen. Den skär där något sämre än vad godstjockleken och det fullt flatslipade bladet antyder. I gengäld är eggen lite tåligare än vad den hade varit om den varit tunnare. Av samma skäl är det här ingen särskilt bra köksassistent men det säger sig nästan självt. 

Handtag

Talisman byggs utifrån en kraftigt lättad stålram vilket inte varit fallet med tidigare modeller och det är ett bland flera exempel på varför den  här kniven känns som ett kraftigt kliv framåt i utveckling. Utanpå ramen sitter skollor i G10 som det lagts ned en del arbete på. Dels är de sympatiskt slipade men framför allt är de rundade. Sidorna är således välvda och inte helt platta. Det känns lyxigt och är snyggare men framförallt bekvämare att hålla i. Sen är handtaget rätt grovt vilket förvisso fyller handen bra även om jag personligen föredrar något slankare knivar särskilt om de skall tillbringa mycket tid i en ficka. 

Ett i stora delar mycket välformat handtag som är något bredare än på många fällnivar

Kniven är halvöppen i ryggen då den har en delvis täckande backspacer. Ramen är hopsatt med en enda tämligen elegant skruv placerad akteröver utöver pivotskruven. Den senare är av utsmyckad typ och bildar ett "H" och ser vid första anblick ut att vara av den typ som inte går att komma åt med standardverktyg. Tacknämligt nog hittas på andra sidan ett vanligt skruvhuvud avsett för T8 varpå den farhågan kan avskrivas. 

Överlag är handtaget tämligen ergonomiskt där särskilt ett par detaljer kan framhållas. Det är inte det absolut bästa handtaget jag hanterat därtill är det för "blockigt" men det klarar sig med den äran.  Saker som höjer den över genomsnittet är den fina slipningen av ståldetaljerna och landningszonen för pekfingret där ramen är avfasad invändigt. Ytterligare en positiv detalj är hur clipet inte känns alls när kniven greppas. 

Något mindre bra är hörnen på akterkastellet som är något för kantiga för min smak. Får man dem i handflatan känns de. Men i gengäld är handtaget så pass långt att det för det mesta går att undvika. 

Öppning och lås

Att Talisman är en flipperkniv kommer nog inte som en överraskning då det sticker upp en metallbit på ovansidan av handtaget och alla andra sätt att öppna kniven är dömda att misslyckas. Kraften hos "detent"-kulan är stark nog för att du inte skall kunna skaka upp bladet ens om du försöker. 

Harnds designer har kommit ihåg detaljen med att det gör ont om pekfingret landar i knivars motsvarighet till ett stenröse och därför är ytan flat och dessutom har man valt att fasa insidorna på ramen för att ytterligare mjuka upp området. Föredömligt gjort må jag säga särskilt med tanke på knivens prisläge. 

Det är märkligt att även många relativt dyra flipperknivar missar den här detaljen - fingret skall landa någonstans efter utfört arbete. Här sympatiskt fasade kanter

Handhavandet är långt över förväntan och kommer sig av kombination fungerande geometri för flippern i relation till pivotskruven och keramiska lager. Nödvändigheten av dem kan diskuteras rent generellt men det känns onekligen påkostat i det här fallet.

En kraftig linerlock står för säkerheten. Här kan också ses slipmärken där jag rundat av en av

 få missade kanter på den här kniven

Låset är en linerlock av det kraftigare slaget. Tilltagen ram och stor kontaktyta gör att det låser stabilt utan det förhatliga spelet eller det irriterande glappet. Sen skall ju lås släppas också. Den detaljen har man nästan lyckats med. Det finns dock en liten miss. Händer det någon enstaka gång gör det inget men i längden är det synnerligen irriterande - kniven nyper dig! Huden på pekfingret har en tendens till att fastna mellan låsarmen och skollan på något vis vilket inte särskilt trevligt.

Det kan tilläggas att problemet var lätt åtgärdat. Någon minuts arbete med sandpapper och så var problemet löst för gott. Ett varning bara, slipdamm från G10 är inte att leka med för lungorna.

Att bära

För att vara en större kniv får Talisman godkänt på den här punkten. Mycket av det beror på ett riktigt bra clip. Något som  många kinesiska tillverkare missar helt enligt min erfarenhet. Det gällde för övrigt även Harnds tidigare försök. På Viper är det gigantiskt och trots det inte särskilt bra.

Här är det ett vikt clip som får kniven att sitta både väl och lågt i fickan. Det är heller inte iögonfallande mer än nödvändigt. Det är fäst med en skruv men in i G10 sidan vilket gör att det sitter mer än stadigt.

Ett mycket bra clip, diskret, håller kniven på plats och känns inte i handen. 
Snyggt vet jag inte men det är i alla fall inte fult

Men visst, det är en större fällkniv det bör man ha i åtanke när den köps. Handtaget mäter mer än tolv cm på längden och hela femton millimeter på bredden så den passerar inte helt obemärkt i fickan. Men Talisman är inte så pjåkig i relation till hur mycket blad du får med dig. Det är alltid en avvägning som måste göras och den kan vara mer eller mindre viktig för olika individer. 

Sammanfattningsvis

Budgetlyx sattes som underrubrik. Det som fick mig att göra det är listan på vad du får för en relativt blygsam penning. Först en stilren design som inte är tyngd med oväsentligheter. Sedan ett par väl arbetade G10 sidor som både är polerade och välvda och bjuder på relativt bra ergonomi. Addera till det ett godkänt stål. På insidan bjuds på lättad ram och de tekniska överraskningarna som nämnts. Kniven är nämligen försedd med kullager och därtill är de liksom "detent-kulan" gjorda i keramik. 

En kniv även för utomhusbruk, prisnivån gör även att man inte behöver vara rädd att ta i med den när så tarvas

Harnds Talisman är något dyrare än de allra billigaste modellerna från märken som Ganzo, Tekut och SRM men erbjuder enligt mig betydligt mer än dem och konkurrerar därmed på andra meriter i det här fallet. En viktig faktor är att det här liksom den tidigare Viper är egenframtagna knivar och att Harnds såvitt jag vet aldrig ägnat sig åt designstöld. Men på den punkten kan jag ha fel. Men för mig är det inte en oviktig faktor.

Harnds Talisman, en kniv jag rekommenderar för den "prismedvetne" som det brukar heta

Talisman är kniven för den som söker en modern flipper som öppnar lätt och ledigt och som trots lågt pris bjuder på god funktion och ett par lyxiga finesser. Köp den inte om du vill ha en liten och smidig kniv som är diskret i fickan. Till det är den för stor särskilt på bredden. Köp den inte heller om prestige eller andrahandsvärde är värden du söker hos din fickkniv. Utöver det är det en mycket solid kniv och ett bra köp. 

Specifikation:

Längd utfälld: 212 mm
Längd hopfälld: 122 mm
Vikt: 138 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: AUS8
Handtag: G10 på stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: Harnds, tillverkad i Kina


/ J - budgeterar

*Många blandar ihop siffrorna och tror att alla kinesiska stål är desamma. På samma vis har jag ofta fått argumentera mot personer som tror att 440A, 440B och 440C på något vis skulle vara av samma kvalitet. En siffra eller bokstav kan förändra stålets egenskaper en hel del.  

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Återfunnen

- man vet att man har för många knivar när...

Sen kan ni själva avsluta den meningen på valfritt sätt. I mitt fall är det nog faktiskt för att knivar kan försvinna i hemmet för att sedan dyka upp igen eller i värsta fall inte göra det. 

Ett exemplar som är borta är en Kershaw Leek med handtag av kolfiber och med 154CM i bladet. Väck är den och det uppskattar jag inte alls då den var en blivande favorit. 

Den förlorade sonen?

Även den här kniven, en Harnds Talisman, var borta en längre tid. Den är nu lyckligt återfunnen! Lyckligt inte för att den är särskilt dyr eller för att den är förknippad med några större sentimentala värden heller utan för jobbet som gjordes innan den behagade gömma sig. 

Det förtretliga var helt enkelt att jag hade skrivit en full recension av den men hade inte bildsatt texten. Att ta bilder brukar nämligen vara bland de sista jag gör förutom de bilder som tas för Instagram eller när jag använder kniven.

Men nu så kan ni snart ta del av recensionen också! 

/ J - sakletaren


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Radiotystnad?

Ibland är det lite tyst här på bloggen under en tid, exempelvis den senaste veckan. Då kan man som läsare kanske få för sig att det inte jobbas i knivvärlden. Au contraire, au contraire mina vänner! Bakom kulisserna lyser flitens lampa stark och klar i höstmörket må ni tro.

Det är kanske då det jobbas som hårdast faktiskt. I det här fallet innebär det att det plitas på ett flertal recensioner parallellt. Ja förutom någon produktrecension i den andra världen då, min cykelblogg - Cykligare!

Föremålen för uppmärksamheten är sinsemellan väldigt olika. Det rör sig om knivar som:

Den relativt nya P128SF från Ruike. En välbyggd framelock flipper helt i stål.

En spännande nytt märke från Japan, Raging Jap som presenterar sig med modellen  RJ5.

Kinesiska Harnds modell Talisman som fått epitetet "budgetlyx" av mig.

Prestandamonstret Bradley Folder 2 från Spyderco

Särlingen och Bastinellisamarbetet Slim Dragotac från Fox.

Sist men sannerligen inte minst, snarare störst faktiskt är en underbar bekantskap i form av en JCK Gyuto från deras "Kagayaki "-serie.

Utöver det väntas inom kort knivar från Knivshop.se och resultatet av det mötet kommer ni förstås att kunna ta del av på Vasst!

Det som ställer till det är förutom att jag är tidsoptimist är att jag envisas med att bära och använda knivarna innan jag skriver något vilket förstås tar tid. Jag har noterat att vissa, framförallt Youtube-kanaler helt sonika struntar i den biten och istället fokuserar på hur knivarna är byggda, vilka komponenter som ingår och vem som designat dem. 

De lägger mindre fokus på hur knivar uppträder i hand när de används och om de faktiskt fungerar som verktyg också. Det gör att det går att trycka ut betydligt fler "recensioner" än vad jag klarar av. Större volymer helt enkelt. 

Det går i och med det även vara snabbare med det senaste. Nog så viktigt om man vill ha många läsare/tittare. Enligt mig blir det dock snarare produktpresentationer än recensioner och det är gott så. Jag gillar själv att ta del av dem. Men jag tycker att den bild som ges kan behöva fördjupas. 

Av det skälet funderar jag även på att lansera någon form av uppföljning av texter jag skrivit tidigare. Helt enkelt diskutera om jag upplever vissa knivar på samma vis en tid senare. 

På återhörande! eh....läsande eller vad det nu kan tänkas heta.

/ J - med uppkavlade armar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Harnds Viper CK6015

- En Kinakniv med eget namn och utseende

Idag tänkte jag presentera ytterligare en kniv från Kina som får representera fler steg i rätt riktning vad beträffar kinesiska tillverkare och som visar på goda intentioner och når nästan ända fram. Kniven har döpts till "Viper" och kommer från Harnds.

Harnds Viper

Namnet "Harnds" har en något märklig förklaring som nog kan sägas vara en typiskt kinesisk konstruktion*. Det lär vara en ordlek med de två engelska orden "Hardy" och "Handy". Det gör det aningen svårt att uttala men tanken var från grunden säkert god eftersom de gör verktyg av lite olika slag och hela företagsnamnet lyder "Harnds Knife & Tools". Det kan läsas på knivbladet om man råkar vara innehavare av ett mikroskop.

Om föreliggande kniv kan annars sägas att den inte är mikroskopisk utan snarare ovanligt stor och stabil för att vara av kinesiskt ursprung då de oftare är mindre i formatet som exempelvis den tidigare recenserade SRM 763.

En stabil och enkel kniv

Jag köpte den här kniven företrädesvis för att den inte framstår som en uppenbar kopia av någon annan kniv och för att den har en enkel och rak formgivning som andas funktion. Ibland vill man bara ha något avskalat. Det skall jämföras med några andra modeller från Harnds som är tillgängliga på nätet som är riktigt anskrämliga åtminstone på bild.

Blad

Bladformen och slipningen är några av knivens största förtjänster och det jag lade märke till först när jag tittade på bilder av den här kniven. Det är en enkel droppoint på strax över nio centimeter med något så pass ovanligt för sammanhanget som ett helt flatslipat blad. Ett blad utan krusiduller. Stålet har försetts med en tilltalande halvpolerad satinfinish. Det enda som kan tänkas ställa till det med bladets utformning är att skivan för enhandsöppning kan vara något i vägen vid genomgående skär nära handtaget. Den sitter nämligen en bit ut på bladryggen vilket är tvunget för att ge en bra öppningsrörelse. I praktiken är det inget jätteproblem har jag märkt eftersom bladet normalt vinklas aningen bort från det som skärs när man tar i. Det är sällan man utför "pushcuts" rakt ned så nära greppet. Men visst tappar man någon centimeter skäryta närmast handtaget där man är som starkast. Så en täljkniv är det inte. 

Dropoint i 9Cr18MoV

Kniven har en blygsam ricasso med ett litet urtag för att underlätta slipning vilket för det mesta är en detalj jag uppskattar. Det kan annars i vissa fall vara svårt att få till eggen hela vägen in mot basen tycker jag. Urgröpningen på den här kniven är tyvärr felplacerad i relation till eggen eftersom den befinner sig i ricasson där godset är grovt. Får se om jag försöker ändra på det när kniven slipas om. Är det för övrigt någon som vet vad "sharpening choil" kan tänkas heta i svensk knivterminologi är jag tacksam!**

En annan detalj som inte är helt lyckat om än elegant att ansatsen till slipningen inte är vertikal utan sveper ut över bladet i en båge från ricasson. Det ser bra ut men gör att man tappar lite egg närmast hälen eftersom det är svårt att komma åt med slipsystem. Tyvärr är det ett mycket vanligt fel även på knivar som kostar betydligt mer än den här.

Inte helt rätt utfört för att underlätta slipning som det är tänkt

Stålet är 9Cr18MoV vilket för övrigt är en av de finare kinesiska stålen och är motsvarigheten till europeiska 440C om jag inte misstar mig. Som en passus kan tilläggas att om man köper en kniv vars blad är märkt "440C" och är tillverkad i det stora landet i öster är det troligen det här stålet som erhålls. Det gäller exempelvis alla knivar från Böker som inte är producerade i Solingen, Tyskland. Om det är ett bedrägligt förfarande eller ej kan förstås diskuteras eftersom stålkompositionen lär vara tämligen likartad.

Bladgods på 3,2 mm

Godstjockleken på Viper är strax över 3 mm vilket inte är så grovt för den här storleken på blad och bidrar tillsammans med flatslipningen till de goda skäregenskaperna. Hårdheten uppges till 58-60 HRC och ligger den inte under 58 så borde uthålligheten på eggen vara bra även om det förstås finns ytterligare parametrar i den ekvationen. Kniven anlände pappersskärarvass men inte mer. Primäreggen är ganska brant och jag kommer att göra den bredare för att få flackare vinkel och därmed mindre stål bakom eggen när jag väl slipar om den. Eggen är någorlunda jämnt anlagd men det har slarvats lite fram emot spetsen där den inte är helt symmetrisk. 

Bladet roterar kring en justerbar pivotskruv och är lagrad med tjocka nylonbussningar som inte är av högsta kvalitet. Trots det löper de extremt lätt och kniven är överraskande nog mycket mjuk att öppna och stänga med tanke på plasten. Det återstår att se hur hållbara de är i långa loppet. När det gäller livslängd är bronsvarianter att föredra. Nu lär detta inte bli något problem för mig personligen eftersom jag har en hög knivar och skiftar mellan dessa. Sen finns det i ärlighetens namn många knivar jag föredrar framför den här så den lär inte användas så frekvent att den slits ut. Men för den som funderar på att skaffa en enda  kniv och hålla sig till den är alltid hållbarhet en faktor att räkna med.

Bladet är hyfsat centrerat men drar  något åt höger på mitt exemplar. Dock inte så mycket att det stör eller skrapar i någonstans. 

Föredömligt liten text och logotyp

Sen vill jag likt Fylking utbrista i ett äntligen - en kniv som inte har löpsedelsstora loggar och hela jäkla romaner författade på bladet! Visserligen finns text på bladet men den är föredömligt liten. En diskret logga på ena sidan och en liten knappt synlig text med knivnamnet och bladstålet på andra sidan är det enda. Idealet för mig är sterila blad. Möjligen kan jag tänka mig en diskret logotyp om den är snygg. Som motpol och avskräckande exempel kan det mesta från CRKT tjäna. 

Handtag

Skollorna är gjorda av G10 som färgats lerbruna med ett mönster som associerar till modellnamnet "Viper", huggorm. Det diamantformade ormskinnsmönstret ger gott grepp och är en av de strävare jag stött på när det gäller kinaknivar. En riktigt bra och ovanlig detalj är att materialet är mer slipat och därmed mjukare på clipsidan så det inte sliter lika hårt på materialet i kläderna och gör kniven lättare att dra. Ytan och den differentierade texturen ger en lyxigare känsla.

Komfortabelt grepp i G10

Passning och toleranser på kniven är överlag godkända men jag upplevde kanterna på G10-skollorna som aning vassa så jag tog fram sandpappret och rundande av dem något. Efter det är handtaget riktigt bekvämt.

Sen kommer vi till den eviga avvägningen när det gäller framförallt lite större fällknivar. Bredd på handtaget kontra hur lätt den skall vara att bära. I det här fallet är greppet stadigt och brett nog även för tyngre arbete under längre tid. Det som kunde förbättras är att förse kniven med tunnare glidbussningar vilket minskat gapet i stålramen, gjort handtaget något mindre fyrkantigt i profil och därmed ökat komforten än mer. För även om kanterna på stålet är väl rundade även på insidan känns de när man tar i och ett handtag som inte har höjd nog har en tendens att rulla i handen.

Annars gör den raka formen på handtaget att det torde passa de flesta händer och det är rymligt nog även för dem med större labbar än mig. Det neutrala handtaget gör också att det är lätt att skifta mellan olika fattningar.

Ett ganska brett handtag med kraftigt icke urborrat chassi. Stabilt men tungt

Kniven är liksom de flesta fällknivar idag ihopskruvad med torxskruvar. Hur kvaliteten på dem är på den här kniven kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte plockat isär den än. Dessvärre är materialet i skruvarna på kinesiska knivar ofta mjukost eller åtminstone icke härdat stål. Det är sällan de håller för upprepade försök att plocka isär och sätta ihop. Har man otur får man inte loss dem alls om de är fastsatta med gänglåsning av något slag vilket brukar leda till att skallarna blir runda direkt.

Tyvärr har kniven överdimensionerade liners som inte är lättade på något vis vilket gör att kniven är något för tung för min smak även om det till viss del är en vanesak. Enda fördelen jag kan komma på med att inte ha urborrade liners, förutom kostnadsbesparingen för tillverkaren förstås, är att det faktiskt inte fastnar lika mycket skit på insidan av kniven i och med den släta ytan. 160 gram är annars något som känns i handen. De som uppskattar en lite mer robust känsla i sina knivar lär dock uppskatta det.

Kniven är någorlunda välbalanserad om än lite baktung eftersom bladet inte förmår väga upp vikten från det rätt grova handtaget. Jämviktspunkten återfinns i bakkant på urgröpningen för det styrande pekfingret. Men det är inte så illa att kniven känns obalanserad. 

Förresten vill jag utbrista i ännu ett "äntligen"! Handtaget saknar alla former av "jimpings" förutom de som återfinns på låsarmen. Även de är för övrigt överflödiga. Alla har vi våra käpphästar när det gäller knivar och jag har ett helt stall. En av dem är att jag avskyr "jimpings"/frästa spår med få undantag.

Öppning och lås

"Viper" är mycket enkel att öppna och stänga vilket är egenskaper jag fäster stor vikt vid hos en fällkniv som skall användas till vardagsbruk. Ofta håller jag i någonting jag inte vill lägga ifrån mig när fickkniven skall användas och då vill jag få ut bladet utan krångel. Av samma skäl är det nästan än mer intressant att det enkelt går att stoppa undan den igen.

Kniven öppnas med skiva istället för tumknopp. Vanligtvis föredrar jag knoppar framför diskar och favoriserar hål i bladet eftersom de tenderar att vara minst i vägen och lättast att nå. Men i det här fallet fungerar lösningen bra på flera sätt. Dels har plattan placerats så att den är lätt att nå och ger bra vinkel för att både snärta ut bladet och fälla ut det stilla och lugnt allt efter tycke och smak. Dels så inverkar det mindre på utseendet. På den här kniven bidrar skivan till att bladet får renare linjer. Den ger också ett bra stöd för tummen att vila på om kniven greppas på det viset.

Harnds variant på enhandsöppning

Ytterligare en liten fördel med det överdimensionerade godset i handtaget är att linerlocken blir extremt stadig för den som fäster vikt vid låsstyrka. Den låser bra och säkert och kniven glappar inte kännbart åt något håll. Som sig bör är pivotskruven justerbar. Visst finns det bra knivar med nitad konstruktion, Al Mar och vissa Spydercomodeller kan tjäna som exempel på det men då talar vi om andra prisklasser för att få precision i konstruktionen. På billigare knivar föredrar jag att det finns möjlighet att själv skruva i efterhand.

Låsarmen är lättåtkomlig och bjuder inte så hårt motstånd vilket bidrar till den smidiga hanteringen. Räfflorna på den är inte alltför grova men änden på den är vass vilket är en miss som jag ämnar åtgärda. 

Att bära

Nu kommer vi till en av knivens akilleshälar. Den är tämligen stor och har därtill ett brett handtag vilket gör att den känns lite klumpig att ha i fickan. Men som tidigare sagts är det en avvägning mellan bärkomfort och hur mycket handtag som eftersträvas. Det är dock en faktor som får vägas in i sammanhanget och ofta får mig att söka mig mot knivar med slankare form om de skall bäras som vardagsknivar. För mig är formen på handtaget viktigare än storlek och vikt i sig. Ett exempel på det är Spyderco Police som är mycket diskret i fickan trots att det är en lång, tung best i stål och därför fått mycket tid i fickorna förr om åren.

Clipet gör det som förväntas och håller kniven på plats. Det låter kniven sitta djupt i fickan och det sticker inte fram onödigt mycket handtag och till viss del kompenserar clipet för knivens storlek. Men frågan är om den som designade det hela led av mindervärdeskomplex eller råkade vederbörande bara slinta vid ritbordet? Clipet är nämligen onödigt långt och tycks fortsätta i evighet vilket ser ytterst märkligt ut och fyller ingen funktion.

Visserligen fungerande men extremt långt clip

Det är för övrigt inte flyttbart utan man får snällt finna sig i att bära kniven på höger sida med bladspetsen nedåt som tillverkaren tänkt sig. Fördelen med den lösningen är att man slipper skollor och handtag fulla med borrhål vilket förfular och ger mer håligheter för smuts att fastna i. Nackdelen är förstås att det inte finns några alternativ om man t ex råkar vara vänsterhänt eller bara känner sig ombytlig till humöret.

En detalj till som är negativ är att toppen på clipet sticker ut för mycket och är för spetsig. Det är inte bra då det riskerar att haka i och repa upp saker. Det är ett problem som då och då dyker upp när den som ritat clipet inte tänkt till fullt ut.

Sammanfattningsvis

Tja, vad ska man egentligen säga om den här kniven och andra av dess slag? "Viper" är på många vis typiskt kinesisk och saknar aningen personlighet och charm men är egentligen inte dålig även om den har några missar här och där. Den här sortens knivar har ingen historia eller känt mönster att bygga på utan får klara sig på andra meriter och då är det förstås viktigt att dessa är bra. Det är ingen Laguiole, Navaja, Case, eller ens Buck eller Spyderco.

En bra slit- och slängkniv för små slantar

På något vis tycks det finnas en skillnad mellan känslan av att en kniv är massproducerad vilket förstås alla icke handgjorda knivar är och att den faktiskt är det. Den här kniven är ett gott exempel på det första men tar ändå några trevande steg åt rätt håll. Vad jag saknar är till exempel att de kinesiska tillverkarna gör mer med egna lokala knivtraditioner med moderna material. Det kunde bli en höjdare.***

Den här kniven från Harnds är även något tung och har försetts med för tjockt handtag för att vara optimal i mina ögon. För att förvandla den från en bra till en riktigt bra brukskniv skulle den generellt behöva något vekare material faktiskt. Tunnare bussningar i annat material, inte lika tjockt gärna urborrat stål i handtaget samt slankare G10 så hade kniven både blivit väsentligt mycket lättare samt aningen mindre fyrkantig i greppet. Trots att priset då gått upp något hade det gjort kniven betydligt mer attraktiv.  

Det positiva är att det är trevligt med en design från Kina som inte är stulen. Lägg därtill en enkel och rättfram form med ett flatslipat blad i relativt bra stål och ett handtag som inte är överarbetat och du har grunden till en bra kniv. Uförande och passform är goda om än inte perfekta och priset som vanligt förmånligt. För den här kniven betalade jag runt 17 dollar inklusive frakt.

Priset är en viktig faktor i ekvationen eftersom knivens tillkortakommanden måste ställas i relation till det. Förbättrad design, eget formspråk, bättre material och därmed mer känsla av exklusivitet är något som vanligtvis kommer med högre prisklasser. Så är det "prestige" eller samlarvärde i någon form som eftersträvas bör den här och liknande knivar förstås undvikas.

Det här kan dock vara en kandidat om man söker en stabil något större fällkniv till lågt pris som ändå fungerar. Priset gör att man inte behöver vara rädd om den eller gråta blod om man råkar tappa den i en sjö någonstans under fisketuren.

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Vikt: 160 g
Bladlängd: 93 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: 9Cr18MoV, 58-60 HRC
Handtag: G10 på stålliners
Lås: Linerlock

Producerad av: Harnds, tillverkad i Kina


/ J - för tillfället fast i österled

* Detta med ordlekar är inget ovanligt när företag i Kina skall hitta på namn för andra delar av världsmarknaden. T ex finns "Land" vilket är SanRenMus namn på några av sina större modeller. De tre tecknen San, Ren och Mu skall tydligen betyda just "land". Någon mandarintalande person får gärna rätta mig om jag är felunderrättad.

 ** Understundom tycker jag att det kan bli lite mycket "svengelska" men uttryck som "liners", "framelock", "fingerchoils", "sharpening choil", "jimpings" etc är ibland svåröversättbara och tämligen exakta från början. 
*** Ett av de få exemplen jag känner till är Linton Cutlery's "Patzland" som bygger på samma mönster som Bob Lums och Spydercos "Chinese". Förutom den modellen har jag inget gott att säga om Linton.