Traditionella fällknivar - RR Sowbelly

Den här serien, "traditionella fällknivar", inleddes med en presentation av en "Stockman" och det är nu dags att återvända till det mönstret med en variant på samma tema.

"Stockman" är en intressant knivtyp såtillvida att den har funnits länge och är ett av få mönster som mig veterligen utvecklats specifikt i Amerika för den inhemska marknaden och därmed saknar direkt europeisk bakgrund. Kniven marknadsfördes mot cowboys och lantarbetare och förseddes med tre blad där huvudbladet, en clippoint, var tänkt som ett allroundblad. Sheepfoot-bladet var bland annat ämnat för att trimma klövar och hovar med och spey-bladets intrikata form anpassat för kastration helt enkelt.

Dagens presentation behandlar "Sowbelly Stockman" som är en kraftigare variant på en den vanliga "Serpentine"-formen med lätt svängt grepp. Sowbellyn har ett grövre handtag och något bredare blad än andra typer av Stockmans. Namnet härrör från den markanta svängen på handtaget som visuellt bildar en buk. Formen bidrar förutom till bättre grepp även till mer kontroll över spey-bladet när det används och det underlättar åtkomsten av samtliga blad.

Rough Rider Sowbelly

Handtagsformen underlättar åtkomsten av bladen

Traditionell trebladig stockman-konfiguration med en clippoint som huvudblad som delar ände med ett sheepfoot-blad och kompletteras med ett spey-blad

Fit & Finish

- Bolster, Nickelsilverbolstren är Rough Riders standard med lätt välvd välpolerad yta och en dekorationsrand. De sluter tätt mot ram och skollor.

- Skollorna, Mönstringen av bensidorna är väl utfört och de är välslipade. Även färgningen av benmaterialet får godkänt och nitarna som syns på sidorna av handtaget har fått ändarna slipade korrekt. 

- Ram, Mässingsramen är i tre delar där den mittersta inte är genomgående utan separerar de två ryggfjädrarna åt. De är i huvudsak helt raka med någon liten passningsmiss i ryggen. Slipningen på insidan får dock inte godkänt. Den var skarp på gränsen till att det kändes som man skulle kunna skära sig på den. Det är nu åtgärdat med hjälp av lite sandpapper. 

- Passningen mellan materialen och den generella byggkvalitén ger ett blandat intryck eftersom det gjorts ett grovt misstag och det finns detaljer som kunde fått bättre finish. Som exempel kan nämnas de små glipor som släpper igenom ljus på två ställen i ryggen. Men det kan påpekas att de är ytterst små och inget som noteras utan noggrann granskning. Annars är ryggsidan riktigt bra med jämn yta både när bladen är utfällda och i stängt läge. Övergången mellan de välpolerade bolstren och skollorna är riktigt väl utförda och nitarna slipade som de skall. Den större missen återkommer jag till.

- Slipningen av bladen var genomgående godkänd med jämna symmetriska eggar. Däremot verkar den som utfört arbetet haft exceptionellt bråttom för det var råegg kvar på två av de tre bladen så slipningen var inte helt slutförd. Sen finns även en tendens till  att spetsen på huvudbladet kan vara något "bränd", att den blivit överhettad vid sliparbetet. Återstår att se hur den håller skärpan där eller om härdningen förstörts. Det är så lite det rör sig om så med lite tur kan det ha klarat sig. 

Walk & Talk

- Pull, Fjädrarna i den här kniven är riktigt starka vilket ställer till det en aning. Det större bladet är knepigare att komma åt efter nedslipningen av tangen eftersom det sjunker längre in i ramen vilket försvårar åtkomsten av nagelskåran. Draget ligger annars på en sexa. Sheepfootbladet närmas hoppar fram i sammanhanget och väger in på en fyra. Värre ställt är det med det annars mycket potenta speybladet som är knepigt att nå och bjuder på rejält motstånd och hamnar på en nagelbrytande nia.  

- Walk and Talk, Gången skiljer sig åt mellan ändarna på kniven. Framändans primära clippoint och sheepfootbladet löper föredömligt smidigt när de väl tvingats ut ur ramen. Det i andra änden fästa speybladet däremot har en tendens till att kännas en smula kärvt ungefär halvvägs genom rörelsen även efter inoljning. Möjligen att det är något som går att slita in. Det är något som tiden får utvisa.  

Stay & Play

- Stay, Givet problemet med på gränsen till för stark fjäder så känns bladen ytterst trygga när de väl hamnat i utfällt läge.

- Spel, Och av samma skäl så finns det inget glapp eller spel i bladen. De sitter som gjutet och här känns kniven plötsligt väldigt välbyggd. 

En rejäl miss som gör att kniven känns som ett måndagsexemplar. Bladspetsen sticker  ut i stängt läge. Det omöjliggjorde användande av spey-bladet innan åtgärd

Ett någorlunda väl slipat blad. Den kom dock med markant råegg som synes. Det är numera fixat

Det fylliga handtaget och formen gör tillsammans att spey-bladet blir mer användbart på en Sowbelly. Emellertid inte på den här kniven i urprungsskick

Sammanfattning

En tydlig nackdel med själva mönstret som det är konstruerat är att det finns en risk för att bladen gnager mot varandra i handtaget när de fälls in och ut om inte precisionen i tillverkningen är tillräckligt bra. Själva flexet som uppstår när man pressar fingrarna mot bladen ligger bakom fenomenet. Oftast uppträder det här mellan de två mindre bladen och förklaringen är helt enkelt att det är trångt om utrymme eftersom bladen inte löper i separata kanaler. Faktum är att på den här specifika kniven så händer det ibland att sheepfoot-bladet låser spey-bladet om det inte fälls ut först. Fenomenet visar sig också genom en repa som uppkommit genom nötning på huvudbladet. 

En lika tydlig fördel med hur Sowbellys är utformade är att det något grövre handtaget ger mer att greppa kring. Utrymmet kan även fyllas med ett något bredare clippointblad än gängse Stockman-knivar vilket ger ett blad med lite mer buk för den som önskar det. Sen blir det en bra och rejäl vinkel mellan handtaget och speybladet som synes på bilden ovan. Det i kombination med att det är väl tilltaget gör att det är ytterst användbart. Det var dock inte fallet på den här kniven när den anlände vilket för mig tillbaks in på ämnet missar. 

En rejäl brist i kvalitetskontroll avslöjades eftersom spetsen på huvudbladet stack ut när kniven var hopfälld. I stängt läge täcktes den tillräckligt av speybladet för att man inte skulle skära sig när kniven var i fickan. Men det fungerade förstås inte när spey-bladet skulle användas. Problemet åtgärdades med en fil och en stunds arbete. Jag slipade helt enkelt ned bladtangen till bladet sjönk in i ramen och spetsen gömde sig. Det kompletterades sedan med att jag gick över insidan av ramen med sandpapper och oljade pivotnitarna och sen var kniven klart bättre. 

Intrycket av byggkvaliteten är blandad men överskuggas av den rejäla missen. Det är första gången jag blir besviken på en kniv från Rough Rider. Sen är jag inte förtjust i när fjädrarna är av sådan styrka att bladen nästan är omöjliga att fälla ut. Nagelbrytare är inget för mig. Det skall inte behövas redskap för att fälla ut bladen på en slipjoint även om jag vet att det finns dylika att köpa. 

Omdömet om den här kniven blir därför något blandat. Missen med bladspetsen och styrkan i fjädern som håller speybladet tillsammans med att slipningen var något grov och ramen vass på insidan drar ned betyget och får mig att tycka att det här är något av ett måndagsexemplar. Utseendet gillar jag dock och bortsett från missarna är kniven sunt konstruerad. Mönstret ger också ett par rejäla fördelar i sitt ergonomiska grepp och mycket användbara spey-blad. 

Det blir nog någon mer Sowbelly vad det lider.

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Sowbelly Stockman
Referensnummer: RR080
Längd hopfälld:  95 mm, 3 /4"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 67 mm, Clippoint
Sekundärblad: 55 mm, Spey
Sekundärblad: 50 mm, Sheepsfoot
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RRs hästsko/RR080 china
tang sekundär: inget/ RR hästsko
Skollor: Amber jigged bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Rough Rider

Tillverkningsland: Kina


/ J - delar ut andra chanser

Knivrecension Kershaw Emerson CQC-6K

- Den perfekta fickkniven del 19

Personligen har jag aldrig känt något enormt sug efter Emersonknivar. Men en viss nyfikenhet har infunnit sig efter att ha tagit del av diverse forum under många år det måste medges. De är trots allt tämligen särpräglade och rätt omtalade i knivvärlden och har en närmast kultlik skara anhängare.

Produktionsvarianterna av Ernest Emersons knivar har gjort sig kända för att splittra folk i två läger. Belackarna menar att knivarna brister i precision och tillverkningskvalité trots den tilltagna prislappen och att de dessutom är behäftade med en rad brister redan på designstadiet. Förespråkarna hävdar med samma emfas att knivarna är robusta arbetsredskap som är gjorda för att användas och inte behöver fit och finish i toppklass för att fungera. Att de inte är knivar för alla kan dock snabbt konstateras och det är kanske en av de saker som lockar anhängarna av dem. Det ger en air av exklusivitet misstänker jag. 

Kershaw Emerson CQC-6K

När samarbetet med Kershaw presenterades var därför många redan på förhand mycket positiva eftersom de som företag i många fall gjort sig kända för att vara raka motsatsen till Emerson. De producerar knivar med hög och jämn kvalité trots en avsevärt lägre prisnivå generellt. Så i vissa avseenden är det två motpoler som möts.  

Samarbetet känns dock inte långsökt när man tänker efter. Det finns fördelar att hämta för båda parter. Kershaw får tillgång till Wave-patentet* och inte minst Emersons design. I gengäld får de tillgång till Kershaws enorma produktionskapacitet, kvalitetskontroll och stora kundkrets som ny potentiell marknad. Det har i efterhand visats sig vara ett mycket vinnande koncept. 

Ett efterlängtat samarbete, Emersondesign med Kershawprecision

När man ändå höll på så tog man i ordentligt och presenterade en hel serie knivar om åtta modeller där den här var den näst största fram till dess att 2015 års katalog presenterades. Den finns nu även i ett XL-utförande för den som önskar större blad. 

Till utseendet är det en mycket typisk Emerson och utmärks av en tydlig "Wave-krok" på bladet, tumplatta för enhandsmanövrering, avsaknad av torxskruvar och en ergonomiskt handtag med ett djupt uttag för pekfingret. Sen återstår att se om den kan betraktas som en "äkta" Emerson och om mötet mellan Emerson och Kershaw är en kollision mellan två världar eller om det ger upphov till synergieffekter.

Blad

Bladet på den här kniven är mycket snyggt och slående med sitt tvåtonade utförande. Utseendet är en inverterad version av originalknivarna med en stentumlat yta på själva slipfasen och en polerad satin på de flata delarna av bladet. Det ger en särskild lyster åt stålet och gör att bladet känns mer arbetat. En annan detalj som märks är förstås den karaktäristiska kroken vid bladbasen som tillhör "Wave"-funktionen. 

En tämligen attraktiv finish som hade varit ännu bättre med mindre text

Annars är bladet traditionellt och extremt enkelt i sin utformning såtillvida att det rör sig om en klassisk droppoint utan extra krusiduller som s-formade eggar och annat. Det ger ett starkt blad med en rak egg åtföljt av en bra buk och spets.

Sen kan sägas om utseendet att loggorna är betydligt mer diskreta än vad som kunde utläsas av de bilder jag tog del av på förhand. Något jag är tacksam för. Detta gäller särskilt Kershawlogotypen som verkar ha ändrats från tidigare upplagor av vad jag kan se. Den här syns bara om kniven vinklas så att ljuset faller på den. Föredömligt utfört, jag är anhängare av så sterila blad som möjligt. 

Klassiskt slipad kniv till skillnad från andra Emersonknivar

Bladstålet är 8Cr14MoV vilket i princip är den kinesiska motsvarigheten till japanska AUS8. Det är ett enkelt men dugligt stål och används förstås för att få ned priset. Inget extraordinärt som sagt men lättslipat enligt min erfarenhet och därmed tämligen väl anpassat för kniven ifråga. 

Det kontroversiella är dock att Emersons knivar är slipade på "fel" sida för den som är högerhänt vilket innebär att de drar åt fel håll vid precisionssnitt. Allt för utseendets skull. Det ser snyggare ut att ha slipningen på presentationssidan helt enkelt. Men det är inte logiskt i det här fallet. Clipets placering, hur låset är konstruerat samt behovet att bära kniven med spets uppåt på grund av wave-funktionen gör att knivarna är för högerhänta men slipningen gjord för vänsterhänta. Det gör att vissa detaljarbeten är hart när omöjligt med en sådan egg. 

Det problemet lider dock inte den här kniven av eftersom den har en helt ordinär slipning. Låt vara att skålslipningen är ovanligt låg. Den är dock jämn och väl utförd. Kniven anlände föredömligt vass och ytterligare en detalj som uppskattas av mig är att eggen är dragen så långt in det går mot handtaget. Det är något som missas väldigt ofta även på betydligt dyrare knivar än den här. 

Så långt är allt väl men det jag inte förstår är varför slipfasen är så låg? Det gör dels att bladet blir tyngre än vad det behövt vara och vad värre är, det gör att kniven skär sämre i många material. Den enda vinsten som jag ser det är att bladet förstås blir ovanligt starkt för att vara ett skålslipat blad. Men det behöver det inte vara på en så här pass liten kniv. 

Godstjockleken är strax under tre millimeter och därmed inte överdimensionerad för övrigt.

Handtag

Det här är en kniv som är extremt ergonomisk liksom sina förlagor. Konstruktionen är enkel med en stålram med en tunnare liner med utanpåliggande G-10 skolla på presentationssidan och en kraftigare låssida helt i stål. Materialet är 410 och finishen är blästrad. Jag hade föredragit den i en mörkare och grövre tumlad version som i så fall även matchat bladet bättre. 

Handtaget följer förlagorna väl

För ökat grepp återfinns räfflor både på tumrampen, låsarmen och bakre delen av handtaget men de stör inte greppet genom att vara för grova. Även själva G10-materialet är av det slätare slaget och upplevs mer som ett FRN-material i känsla. Baksidan av handtaget har ett mellanlägg av G10. 

Skruvskallarna är valda för att matcha Emersons originalknivar. Det innebär att man övergivit de standardiserade Torx till förmån för vanliga krysshuvuden och en pivotskruv som kan justeras med en skruvmejsel, Schweizerkniv, mynt eller vad som helst som är platt. Grundtanken från början är att man skall kunna göra det i fält även utan tillgång till specialverktyg. En detalj jag finner uppfriskande och väl genomtänkt.

Greppet är utmärkt som en följd av en bra tumramp som bildas av kroken, ett likaså väl utformat urtag för pekfingret och en god rundning på bakre delen av handtaget som fyller handen. Det är tur att det är så väl utformat för G10-sidan är av det halare slaget och inte heller stålsidan bjuder på någon friktion att tala om men det behövs inte i det här fallet. Handtaget sitter som gjutet i handen och det känns mycket naturligt att greppa kniven och jag förstår varifrån pratet om Emersons utmärkta ergonomi kommer ifrån. 

Handtaget är uppbyggt med en låssida helt i stål och en presentationsida där en skoll av G10 skruvats över en liner i stål

Men det bör påpekas att handtaget endast är utmärkt på de sätt kniven är tänkt att greppas. Formen och wavekroken begränsar möjligheterna till ett naturligt flöde mellan olika positioner. Att styra bladet med tumme eller finger på bladet är inte bekvämt och inte heller att fatta kniven i sidledes grepp i nypan vilket utesluter en hel del alternativ. Så det är en kniv som definitivt går bort som t ex mindre jakt- eller fiskekniv. 

Sen är ståldelarna av handtaget inte urborrade alls vilket tillsammans med slipningen bidrar till den ansenliga vikten på kniven. Det ger också en något märklig balans vilket jag återkommer till. 

Handtaget har ett borrat hål för fånglina. 

Öppning och lås

Kniven öppnade inledningsvis mjukt och jämnt men tämligen segt. Den var inget som gick att flippa upp direkt. Men redan efter några dagar mjuknade den väsentligt och är nu mycket lättöppnad. Mycket av känslan kan härröras till de tjocka nylonbussningarna. Här ser man tydligt hur man kan ta genvägar på billigare knivar. Dyrare diton har mindre toleranser och betydligt tunnare glidlager. De grövre materialen ställer mindre krav på precision i tillverkningen helt enkelt. Detsamma gäller för låsarmen på den här kniven som är tämligen grovt utskuren ur stålet på låssidan. 

Tumplattan är ytterst lättåtkomlig och Wavefunktionen fungerar som tänkt

Bladet fälls ut med hjälp av en för Emerson typisk platta monterad på ovansidan på bladet alternativt med "Wavefunktionen", vilket för den som inte vet är en krok på bladryggen avsedd för att haka i kanten på byxan när kniven dras varpå bladet fälls ut. Det är troligtvis det snabbaste sättet att öppna en fällkniv som existerar. Båda fungerar för övrigt utmärkt på den här kniven. Kniven går att fälla ut lugnt och kontrollerat såväl som blixtsnabbt. En stor nackdel i mina ögon är dock att det inte är omöjligt att kniven delvis öppnas när man drar den stilla för att fälla ut den utan kroken. Det har hänt mig med uppskuret finger som följd.

Generellt föredrar jag tumhål men plattor är lätta att nå det måste jag medge särskilt i konkurrens med tumknoppar. Nackdelen jämfört med nämnda hål är att plattor är i vägen vid genomgående snitt nära handtaget. De sticker ut en bit helt enkelt. Om det upplevs störande kan plattan i och för sig lätt monteras av och kniven enbart öppnas med därför avsedd krok. 

Framelock i stål. Mycket stabilare än här blir inte den här låstypen

Låset på den här kniven är oerhört bra. Ett välgjort ramlås i stål är inte att förakta. Visserligen tungt men oerhört kraftfullt om det är rätt konstruerat. Och skall man använda en "Wave"-funktion så är en liner- eller framelock för övrigt nästan ett måste. Det går med backlocks också vilket Spyderco bevisat med sina Delica- och Endura modeller utrustade med den här funktionen men det har även visat sig att de inte fungerar hundraprocentigt.

På QCQ-6K fungerar låset varje gång, ger en solid känsla, håller bladet på plats och är mycket lätt att släppa. Det finns inget stopp som hindrar att man böjer låsarmen för långt ut när låset släpps men det är av mindre betydelse eftersom det är stål vi talar om. Den detaljen är viktigare på lås gjorda i titan som är betydligt känsligare härvidlag. 

Att bära

Kniven är trots sin relativt höga vikt tämligen bekväm att bära måste medges. Rundade hörn och avfasade kanter bidrar till det och gör att det går att stoppa ned handen i fickan trots att det sitter en kniv där. Sen kan väl tilläggas att vikten på 146 gram inte är våldsamt hög i sig men sett i relation till bladlängd och hur den är fördelad är den påtaglig särskilt i hand men något mindre i fickan som sagt. 

Min första kontakt med ett Emersonformat clip var en angenäm bekantskap. Det är skruvat med klassiska krysskruvar

Formen på clipet är direkt hämtad från Emersons knivar och fungerar riktigt bra. Särskilt uppskattat är att spetsen inte är böjd utåt vilket gör att den inte skrapar i saker lika lätt eller känns spetsig när man råkar dyngla handen i den. Det håller kniven på plats bestämt utan att den hänger lös samtidigt som kniven är lätt att dra tack vare den mjuka stålytan under clipet. 

Enda minuset som jag ser det är att det får kniven att sticka upp för långt ur fickan för min smak. Men i det här fallet är det en önskad egenskap och inte en designmiss eftersom det skall gå att dra kniven fort och då behövs förstås något att greppa om. 

Clipet är annars flyttbart från höger till vänster sida. Kniven kan inte bäras med spets nedåt vilket inte är så konstigt eftersom Wave-kroken då blir oanvändbar. Materialet är stål och ytan har fått samma behandling som övriga handtaget och försetts med en av Emersons typiska dödskallar. En detalj som jag förstått att många uppskattar men som jag finner ointressant. 

Övrigt

En viktig sak att notera är att balansen kan bli lite märklig i knivar likt den här som har en kraftigare låssida i stål och en tunnare presentationssida med skolla i exempelvis G10. I och med konstruktionen fördelas inte vikten helt jämt och det känns som om kniven skall kantra i handen om den greppas löst. 

Särskilt påtagligt blir det om kniven hålls i vänster hand då den liksom vill vända sig ifrån handflatan och ur handen. Det motsatta förhållandet gäller om kniven hålls i höger hand vilket är väl. 

Det här beteendet är lite av en vanesak har jag märkt. Efter ett tag känns det inte så farligt men det är värt att notera.  

Sammanfattningsvis

Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta intrycken av den här kniven. Egentligen ville jag väl inte gilla den så mycket som jag bevisligen gör eftersom den hamnar i fickan allt som oftast. Anledningen till att jag köpte den var som så ofta att jag vann en eBayauktion och därmed fick den relativt billigt. Sen var jag trots allt lite nyfiken på Emersonhypen och kände inte för att bränna iväg ett par hundra dollar för att pröva originalet. 

Första intrycket när jag öppnade kartongen var att den var tung som tusan. Mycket tyngre än vad formatet antyder. Jag konstaterade även tämligen omgående att kniven var ytterst välbyggd för prisklassen med ett välcentrerat vasst blad med god finish. Greppet var lika ergonomiskt som ryktet gjort gällande. Sen var den rätt trög att öppna inledningsvis men det tog inte många dagar att få ordning på och nu är den riktigt mjuk och smidig. 

BudgetEmerson med förbättringspotential men som ändå ger mersmak

Det har invänts att Kershawknivarna inte är "äkta" Emersons men de som anser det bör notera att de fabrikstillverkade modellerna som säljs ändå är massproducerade varianter av hans customknivar vilka det för övrigt är flera års väntetid på. Kershawmodellerna har förstås givet prislappen genomgående enklare material men kvalitén är utan tvekan hög. Kanske till och med högre än de egenproducerade Emersonknivarna. 

Den här kniven är också mycket enklare att bära som vardagskniv än dem eftersom den helt enkelt är mindre. Annars är de flesta av Emersons knivar tämligen stora, grova och därmed svåra att bära omkring på och den kniv du inte har med dig är inte särskilt praktisk. 

Förutom prisnivån och storleken är styrkan hos Kershaw QCQ-6K som fickkniv en enkel design som fungerar. Särskilt tydligt blir det i det mycket bekväma greppet. Även bladet är väl genomtänkt men jag är ingen större vän av slipningen. Jag hade mycket hellre sett en betydligt högre slipfas om skålslipningen skulle behållas för att både få ett blad som både skär bättre och är lättare.

För mig hade den här kniven kunnat bli en riktig vinnare med några relativt små förändringar som om den försetts med mindre stark men mer effektiv bladgeometri och om den gjorts lättare genom en något tunnare stålsida, urborrad ram och mindre gods i bladet.

Men i gengäld hade den då förstås inte varit lika "Emersonsk" och därmed inte lika trogen förlagorna. Allt är en avvägning och kompromiss. För mig är det ändock än fungerande balansakt som ger mersmak men som helt klart rymmer förbättringspotential.

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 146 g (vägd av mig)
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: 8Cr14MoV
Handtag: 410 tål + G10
Lås: Framelock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i Kina


/ J - inte helt övertygad

* Som emellertid går ut under 2016, skall bli intressant att se vad som händer då. Idag har företag som just Kershaw men även Spyderco använt funktionen under licens. Cold Steel har i vanlig ordning i princip kopierat funktionen genom att ha en utstickande tumplatta på vissa modeller som "AK47" till exempel.