- bäst i klassen?
Den som inte uppskattar positiva recensioner kan titta bort nu och återgå till DNs kultursidor eller ABs sportbilaga för jag gillar verkligen den här lilla kniven. Den är i mitt tycke ett litet, lätt och ergonomiskt lasersvärd och därmed en av de bästa knivarna i de mindre kategorierna.
Men helt perfekt är den inte mycket beroende på att dess främsta styrka även är dess svaghet - storleken. Och om det finns en hel del att säga.
Mycket attityd i litet format
Dragonfly är en Sal Glesser-designad modell som funnits med i Spydercosortimentet sen mitten av nittiotalet i stort sett oförändrad. Några mindre justeringar gjordes på den ursprungliga utgåvan - en sådan var en ändring av hålets position för att underlätta åtkomsten men annars gick den att känna igen.
Med nuvarande version 2 försvann det ursprungliga rätt usla fasta clipet och ersattes av ett flyttbart wireclip, kanterna på handtaget blev mer uttalade och en bunt räfflor tillkom på rampen för tummen och urtaget för fingret, mer om det senare. Med de här något större förändringarna gick det i alla fall se att det var en ny version som var aktuell. Som vanligt med Spydercos modeller så finns den i en uppsjö versioner med varierande material och färger i skaftet och olika bladstål.
Spyderco Dragonfly 2
Storleksmässigt fyller Dragonfly gapet mellan den mindre "Ladybug" och den större "Delica". Den är således större än den typiska nyckelringskniven men mindre än en mer traditionell "EDC"-kniv. Utformningen med ett 50/50 urtag för pekfingret placerar den i facket för "Little Big Knives" eftersom hela handen trots allt ryms på handtaget om man inte är för storlabbad.
Blad
Bladet är ett typiskt lövformat Spydercoblad som delvis får sin form av öppningshålet. En markant falskegg längs ryggen ger Dragonfly sitt distinkta utseende. För en fickkniv är det en ytterst väl fungerande form med en riktigt skarp spets och fullt flatslipat blad. Slipningen och bladgodset på 2,5 mm ger excellenta skäregenskaper givet måtten på kniven.
Avfasningen på bladet är en nackdel för dem som gillar att placera fingrarna på toppen av bladet då det förstås gör det tunnare och därmed inte lika bekvämt att vila pekfingret mot. Själv tycket jag att det bidrar till att kniven blir snyggare. Men det är ett rent estetisk och inte praktisk grundat uttalande.
Liten version av klassiskt Spydercoformat blad
Stålvalet är den vanligen eminenta VG-10 som alla Seki City tillverkade Spydercos förses med. Av någon anledning tycker jag dock inte att just det här bladet hållt eggen så väl som andra knivar med samma stål. Varför har jag ingen aning om.
En uttalat falskegg på toppen av bladet ger karaktär
Vill man förbättra kniven på den fronten så finns Dragonfly i lyxigare versioner med så exklusivt stål som ZDP-189. Det är ett stål jag är nyfiken på då jag faktiskt inte äger någon kniv med detta. Men det lär ha eminenta egenskaper.
Den intiala skärpan var god som alltid hos Spyderco men ändå inte någon av de vassaste från det företaget får medges. Inte i närheten av t ex min "Military" som var kusligt vass när den kom.
Handtag
Handtaget bjuder på riktigt bra ergonomi med tanke på de ringa totalmåtten på kniven. Det här är ett praktexempel på hur man kan trolla med handtag och får dem framstå som större än vad de är. Det har gjorts främst genom att låta handtaget kröka sig efter handflatans form vilket fyller ut handen bättre. Kniven känns därför större i handen än i fickan vilket är eftersträvansvärt.
Ett utmärkt handtag på en liten kniv
Det har även gjorts en avsats för lillfingret att vila på mot bakre delen av greppet vilket förlänger handtaget även utan fånglina. Sen har kniven ett främre urtag för pekfingret. Det var faktiskt med den här kniven som den konstruktionen introducerades i Spydercosortimentet. Det är en detalj som tagits upp av många andra knivmärken idag.
Det främre urtaget för pekfingret är gjort så att halva utgörs av handtaget och den andra halvan av bladet (50/50 "choil"). Om urtaget räknas till handtaget, vilket jag menar att det skall göras, så börjar eggen direkt vid det styrande fingret vilket ger utmärkt kontroll över småjobb.
Materialet är "FRN" (Fiber Reinforced Nylon) och är försett med Spydercos "Bidirectional texture" vilker ger bra bett i handen för att vara en så liten kniv. Ingen risk att den åker ur nypan. Faktum är att jag tycker att mönstret ger för mycket grepp på större ytor som på storebror Endura exempelvis. Här fungerar det faktiskt bättre.
Tunn kniv med bra clip och en stadig backlock
Konstruktionen är på Dragonfly 2 skruvad men saknar stålram vilket är en av de stora hemligheterna bakom den extremt låga vikten. Vi talar här om en kniv som väger strax över trettio gram!
En av de få nackdelarna i mina ögon är väl de räfflor kniven försetts med men i Spydercos utförande är de inte så illa att de skadar handen i alla fall. De är undantaget som bekräftar regeln och på en så här liten kniv kan jag väl motvilligt medge att de kan tjäna en funktion. Det går inte att på samma sätt som på en större kniv utforma handtaget för maximalt grepp och därför kan det behövas lite extra friktion.
Urtaget för pekfingret och tumrampen har försetts med räfflor för ökat grepp
Det finns en hål för fånglina även om det får vara en tämligen tunn sådan för att få plats. På så här små knivar kan det vara en fördel med en lina för att förlänga handtaget eller för att fiska upp dem ur fickan om man väljer att bära dem utan clip.
Öppning och lås
Öppningsfunktionen är förstås ett Spydercohål. Det är välplacerat särskilt efter att det flyttats en bit ut från handtaget jämfört med tidigare modeller och är därmed lättare att komma åt. Det gör kniven lättöppnad. Men Dragonfly har inte det mjukaste handhavandet eftersom kraften från låset håller emot något vilket gör den här typen av knivar något tyngre att öppna än motsvarande linerlocks. Det är dock ingen brist hos kniven eller konstruktionsfel utan direkt knutet till valet av lås. Och det går ändå med rätt teknik snärta ut bladet om man har bråttom.
Spydercos signum - öppningshålet, här i litet format
Och låset ifråga är en klassisk lockback och utrustad med en "Boyedent". För den som inte vet är det en urholkning i själva låsknappen vilket gör det mindre sannolikt att låset öppnas av misstag om handtaget greppas hårt. Sen kan det diskuteras huruvida det var en lösning på ett problem som aldrig existerade. Men nu återfinns det hur som helst på alla Spydercos med den här typen av lås.
Lockback med "Boydent"
Lockbacks är välbeprövade lås som i allmänhet fungerar utan knot. Låser säkert och stabilt. I fickknivsvarianter kan de understundom vara lite känsliga för ludd som lägger sig ivägen för låsklacken men det är inga större problem trots allt.
Att bära
Kniven är extremt bra att bära. Det är så här det skall göras. Kombination av en nästan försumbar vikt på 34 g och ett mycket bra clip är två av de främsta orsakerna. För att den skulle vara helt ultimat i relation till storleken hade krävts att den varit något mindre bred vilket inte är möjligt med den aktuella bladprofilen.
Dragonfly finns förstås som många Spydercos i flera olika varianter däribland med handtag i stål och G-10 men då blir de både tyngre och tjockare och tappar lite av fördelarna som designen ger.
Ett av de bästa wireclipen som Spyderco gjort
Clipet är nästan perfekt. Visserligen kan det endast bäras som "tip-up" men är flyttbart mellan höger och vänster sida. Tillsammans med öppningshålet gör det kniven helt ambidextrös. Clipet har fått lite grövre dimensioner än andra Spydercowireclip vilket ger bättre spänst och gör att det inte glider i sidled vilket den här typen av clip kan göra annars.
Sammanfattningsvis
Som vanligt när det gäller Spydercos knivar återfinns Dragonfly i den absoluta toppen vad gäller tillverkningskvalité hos produktionsknivar. Inget glapp i bladet som är centrerat och kom med en duglig egg och inga verktygsmärken eller annat som stör det solida helhetsintrycket trots att det är ett plastmaterial i handtaget.
Dragonfly II är en kniv som täcker den absoluta majoriteten av de uppgifter en fickkniv kan tänkas utsättas för. Därtill är den extremt lätt att bära och den tredje stora fördelen med så här små knivar är att de är någorlunda socialt acceptabla.
En av de bästa "Little Big Knives" som finns
Sen finns det tydliga begränsningar det skall man inte sticka under stol med. Det är trots allt en liten kniv med ett kort blad. Tyngre uppgifter och arbeten som kräver längre blad är den uppenbarligen inte lämpad för. Det gör den till en uttalad vardagskniv och inget som man rensar fisk med. Sen har nöden som bekant ingen lag och när det gäller knivar är oftast den man har med sig bäst. Chansen att hitta en i fickan ökar markant om den är så här diskret.
En annan nackdel är att Dragonfly 2 inte är särskilt billig* och till och med tämligen dyr för att vara en liten kniv om man väljer de finare stålalternativen i bladen eller G10-handtag. Däremot är det en av de billigare knivarna på marknaden som använder sig av ZDP-189 om man väljer den versionen. Så allt är förstås relativt.
Och relativt sätt är det här en av de bästa knivarna i sin klass enligt magister J och får en guldstjärna i läxboken. Den är därför ett utmärkt alternativ för den som söker en vass vardagskompanjon som inte gör så stort väsen av sig. Den är också ett måste för den som gillar Spyderco och små knivar i allmänhet.
Specifikation:
Längd utfälld: 141 mm
Vikt: 34 g
Bladlängd: 57 mm varav 48 mm egglängd
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: FRN
Lås: Backlock
Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki City Japan
/ J - betygssättare
* Det finns även en kusin i Byrd "Robin 2" vilket är Spydercos budgetserie och därmed väsentligt lägre pris men med enklare stål och i det här specifika fallet mer än dubbla vikten. Den är dock i mitt tycke ful som stryk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar