Två knivar, två filosofier

En sak som slog mig häromdagen när jag som så ofta satt och småbollade med några knivar var att det finns minst två ändar att börja ett knivbygge ifrån, både bildligt och bokstavligt. 

Kniven jag satt och fipplade med var CRKTs relativt nya "Jettison". En mycket liten kniv som siktar mot att vara sekundärkniv eller att sitta på en nyckelknippa. Det jag jämförde den med var en kniv jag redan hade i fickan och som genom en slump råkar ha ungefär samma inriktning och användningsområde och som därför är av motsvarande storlek, en Spyderco "Manbug". 

Lika men mycket olika

Förutom storleken har de två inte mycket gemensamt och det var just det som slog mig. De är liksom konstruerade utifrån två skilda perspektiv. 

I fallet med den Carterdesignade Jettison har man valt att utgå från en synnerligen modern fällknivskonstruktion som följer formeln: flipperöppning och titanhandtag med tillhörande framelock. Den är för liten och billig för att ha kullager i bladet annars känns konceptet igen vid det här laget. 

Men tanken jag fick var att här har krutet lagts på handtaget. Materialet är något mer exklusivt än jämförelseobjektet och man har valt att ha en flipper som öppningsmekanism vilket gör den till en av de minsta knivar med den funktionen jag känner till. För att komplettera paketet har den även ett "overtravelstopp" på det lilla låset. 

Däremot är Jettison är försedd med ett enklare blad i kinesiskt 8Cr13MoV-stål vilket förvisso inte behöver vara fel på en sån här liten kniv. Kniven är skålslipad med relativt låg slipfas. Sammantaget gör det att kniven inte skär särskilt bra. Däremot är spetsen duglig vilket gör den här kniven till en utmärkt förpackningsslaktare och paketöppnare. En konsekvens av Wharncliffe-bladet En liten mattkniv helt enkelt. 

CRKT Jettison

Manbug å andra sidan är mycket mindre "modern"i sin konstruktion. Det är en traditionell "backlock" och den öppnas med Spydercos sedvanliga hål i bladet. Istället för att lägga tonvikten vid handtaget är den här kniven helt byggd utifrån bladet. Just den här kniven råkar förvisso vara en begränsad upplaga med ett något mer exklusivt stål än standard som är VG10. Här är det ett laminerat blad med HAP40 i eggen. 

Jämfört med Jettisons enklare stål och kort sagt sämre slipning så har vi här ett avancerat stål och en full flatslipning vilket förvandlar den här kniven till en liten fickskalpell. Den skär kusligt bra för att var så liten. 

Handtaget däremot är gjort i "FRN", Fiber Reinforced Nylon. Det är ett mycket dugligt och praktiskt material men det går inte att komma ifrån att fiberförstärkt nylon är en avancerad plast och så långt från glamour man kan komma. På den punkten vinner det inga poäng. Funktionen däremot är extraordinärt bra i det här sammanhanget då materialet är lätt, urstarkt och här försett med Spydercos "bidirectional texture" vilket ger utmärkt fäste på det lilla handtaget.  

Spyderco Manbug

Så här har vi således två knivar där en fokuserar på utseende och handtag och den andra på bladet och skäregenskaper. Två skilda filosofier med andra ord. Det var troligen inte det som fanns i åtanke när knivarna konstruerades men det blev slutresultatet.

Titan mot FRN, wharncliffe mot droppoint, framelock mot backlock, flipper mot hål, 

8Cr13MoV mot HAP40

Sen skall tilläggas att jag ändå är "snäll" i  min jämförelse då den utstickande backspacern som agerar fånglinehål på Jettison gör att den egentligen ligger lika nära Spydercos Dragonfly II som Manbug i storlek. Och jämförs Jettison med den kniven istället eller varför inte en annan vinnare i "Little Big Knife"-klassen som Cold Steels "Mini Tuff Lite" så åker den på storstryk i avdelningarna ergonomi och funktionalitet. Tuff Lite har även den ett wharncliffeblad i motsvarande stålkvalitet men ett överlägset handtag ur bland annat komfortsynpunkt.

Vad man föredrar får man klura ut själv. Men jag gillar utseendet på Jettison, det var det främsta skälet till att jag införskaffade den. Den har emellertid sina brister och dem tänkte jag återkomma till i en senare utvärdering.

Men den är synnerligen kompetent när det kommer till att öppna andra knivpaket! Det fick den göra igår till exempel. 

/ J - jämför


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Spyderco C28POR2 Dragonfly II (Little Big Knives)

- bäst i klassen?

Den som inte uppskattar positiva recensioner kan titta bort nu och återgå till DNs kultursidor eller ABs sportbilaga för jag gillar verkligen den här lilla kniven. Den är i mitt tycke ett litet, lätt och ergonomiskt lasersvärd och därmed en av de bästa knivarna i de mindre kategorierna.

Men helt perfekt är den inte mycket beroende på att dess främsta styrka även är dess svaghet - storleken. Och om det finns en hel del att säga.

Mycket attityd i litet format

Dragonfly är en Sal Glesser-designad modell som funnits med i Spydercosortimentet sen mitten av nittiotalet i stort sett oförändrad. Några mindre justeringar gjordes på den ursprungliga utgåvan - en sådan var en ändring av hålets position för att underlätta åtkomsten men annars gick den att känna igen.

Med nuvarande version 2 försvann det ursprungliga rätt usla fasta clipet och ersattes av ett flyttbart wireclip, kanterna på handtaget blev mer uttalade och en bunt räfflor tillkom på rampen för tummen och urtaget för fingret, mer om det senare. Med de här något större förändringarna gick det i alla fall se att det var en ny version som var aktuell. Som vanligt med Spydercos modeller så finns den i en uppsjö versioner med varierande material och färger i skaftet och olika bladstål.

Spyderco Dragonfly 2

Storleksmässigt fyller Dragonfly gapet mellan den mindre "Ladybug" och den större "Delica". Den är således större än den typiska nyckelringskniven men mindre än en mer traditionell "EDC"-kniv. Utformningen med ett 50/50 urtag för pekfingret placerar den i facket för "Little Big Knives" eftersom hela handen trots allt ryms på handtaget om man inte är för storlabbad.

Blad

Bladet är ett typiskt lövformat Spydercoblad som delvis får sin form av öppningshålet. En markant falskegg längs ryggen ger Dragonfly sitt distinkta utseende. För en fickkniv är det en ytterst väl fungerande form med en riktigt skarp spets och fullt flatslipat blad. Slipningen och bladgodset på 2,5 mm ger excellenta skäregenskaper givet måtten på kniven.

Avfasningen på bladet är en nackdel för dem som gillar att placera fingrarna på toppen av bladet då det förstås gör det tunnare och därmed inte lika bekvämt att vila pekfingret mot. Själv tycket jag att det bidrar till att kniven blir snyggare. Men det är ett rent estetisk och inte praktisk grundat uttalande.

Liten version av klassiskt Spydercoformat blad

Stålvalet är den vanligen eminenta VG-10 som alla Seki City tillverkade Spydercos förses med. Av någon anledning tycker jag dock inte att just det här bladet hållt eggen så väl som andra knivar med samma stål. Varför har jag ingen aning om.  

En uttalat falskegg på toppen av bladet ger karaktär

Vill man förbättra kniven på den fronten så finns Dragonfly i lyxigare versioner med så exklusivt stål som ZDP-189. Det är ett stål jag är nyfiken på då jag faktiskt inte äger någon kniv med detta. Men det lär ha eminenta egenskaper.

Den intiala skärpan var god som alltid hos Spyderco men ändå inte någon av de vassaste från det företaget får medges. Inte i närheten av t ex min "Military" som var kusligt vass när den kom.

Handtag

Handtaget bjuder på riktigt bra ergonomi med tanke på de ringa totalmåtten på kniven. Det här är ett praktexempel på hur man kan trolla med handtag och får dem framstå som större än vad de är. Det har gjorts främst genom att låta handtaget kröka sig efter handflatans form vilket fyller ut handen bättre. Kniven känns därför större i handen än i fickan vilket är eftersträvansvärt.

Ett utmärkt handtag på en liten kniv

Det har även gjorts en avsats för lillfingret att vila på mot bakre delen av greppet vilket förlänger handtaget även utan fånglina. Sen har kniven ett främre urtag för pekfingret. Det var faktiskt med den här kniven som den konstruktionen introducerades i Spydercosortimentet. Det är en detalj som tagits upp av många andra knivmärken idag.

Det främre urtaget för pekfingret är gjort så att halva utgörs av handtaget och den andra halvan av bladet (50/50 "choil"). Om urtaget räknas till handtaget, vilket jag menar att det skall göras, så börjar eggen direkt vid det styrande fingret vilket ger utmärkt kontroll över småjobb.

Materialet är "FRN" (Fiber Reinforced Nylon) och är försett med Spydercos "Bidirectional texture" vilker ger bra bett i handen för att vara en så liten kniv. Ingen risk att den åker ur nypan. Faktum är att jag tycker att mönstret ger för mycket grepp på större ytor som på storebror Endura exempelvis. Här fungerar det faktiskt bättre.

Tunn kniv med bra clip och en stadig backlock

Konstruktionen är på Dragonfly 2 skruvad men saknar stålram vilket är en av de stora hemligheterna bakom den extremt låga vikten. Vi talar här om en kniv som väger strax över trettio gram!

En av de få nackdelarna i mina ögon är väl de räfflor kniven försetts med men i Spydercos utförande är de inte så illa att de skadar handen i alla fall. De är undantaget som bekräftar regeln och på en så här liten kniv kan jag väl motvilligt medge att de kan tjäna en funktion. Det går inte att på samma sätt som på en större kniv utforma handtaget för maximalt grepp och därför kan det behövas lite extra friktion.   

Urtaget för pekfingret och tumrampen har försetts med räfflor för ökat grepp

Det finns en hål för fånglina även om det får vara en tämligen tunn sådan för att få plats. På så här små knivar kan det vara en fördel med en lina för att förlänga handtaget eller för att fiska upp dem ur fickan om man väljer att bära dem utan clip.

Öppning och lås

Öppningsfunktionen är förstås ett Spydercohål. Det är välplacerat särskilt efter att det flyttats en bit ut från handtaget jämfört med tidigare modeller och är därmed lättare att komma åt. Det gör kniven lättöppnad. Men Dragonfly har inte det mjukaste handhavandet eftersom kraften från låset håller emot något vilket gör den här typen av knivar något tyngre att öppna än motsvarande linerlocks. Det är dock ingen brist hos kniven eller konstruktionsfel utan direkt knutet till valet av lås. Och det går ändå med rätt teknik snärta ut bladet om man har bråttom.

Spydercos signum - öppningshålet, här i litet format

Och låset ifråga är en klassisk lockback och utrustad med en "Boyedent". För den som inte vet är det en urholkning i själva låsknappen vilket gör det mindre sannolikt att låset öppnas av misstag om handtaget greppas hårt. Sen kan det diskuteras huruvida det var en lösning på ett problem som aldrig existerade. Men nu återfinns det hur som helst på alla Spydercos med den här typen av lås.

Lockback med "Boydent"

Lockbacks är välbeprövade lås som i allmänhet fungerar utan knot. Låser säkert och stabilt. I fickknivsvarianter kan de understundom vara lite känsliga för ludd som lägger sig ivägen för låsklacken men det är inga större problem trots allt.

Att bära

Kniven är extremt bra att bära. Det är så här det skall göras. Kombination av en nästan försumbar vikt på 34 g och ett mycket bra clip är två av de främsta orsakerna. För att den skulle vara helt ultimat i relation till storleken hade krävts att den varit något mindre bred vilket inte är möjligt med den aktuella bladprofilen.

Dragonfly finns förstås som många Spydercos i flera olika varianter däribland med handtag i stål och G-10 men då blir de både tyngre och tjockare och tappar lite av fördelarna som designen ger.

Ett av de bästa wireclipen som Spyderco gjort

Clipet är nästan perfekt. Visserligen kan det endast bäras som "tip-up" men är flyttbart mellan höger och vänster sida. Tillsammans med öppningshålet gör det kniven helt ambidextrös. Clipet har fått lite grövre dimensioner än andra Spydercowireclip vilket ger bättre spänst och gör att det inte glider i sidled vilket den här typen av clip kan göra annars.

Sammanfattningsvis

Som vanligt när det gäller Spydercos knivar återfinns Dragonfly i den absoluta toppen vad gäller tillverkningskvalité hos produktionsknivar. Inget glapp i bladet som är centrerat och kom med en duglig egg och inga verktygsmärken eller annat som stör det solida helhetsintrycket trots att det är ett plastmaterial i handtaget.

Dragonfly II är en kniv som täcker den absoluta majoriteten av de uppgifter en fickkniv kan tänkas utsättas för. Därtill är den extremt lätt att bära och den tredje stora fördelen med så här små knivar är att de är någorlunda socialt acceptabla.

En av de bästa "Little Big Knives" som finns

Sen finns det tydliga begränsningar det skall man inte sticka under stol med. Det är trots allt en liten kniv med ett kort blad. Tyngre uppgifter och arbeten som kräver längre blad är den uppenbarligen inte lämpad för. Det gör den till en uttalad vardagskniv och inget som man rensar fisk med. Sen har nöden som bekant ingen lag och när det gäller knivar är oftast den man har med sig bäst. Chansen att hitta en i fickan ökar markant om den är så här diskret.   

En annan nackdel är att Dragonfly 2 inte är särskilt billig* och till och med tämligen dyr för att vara en liten kniv om man väljer de finare stålalternativen i bladen eller G10-handtag. Däremot är det en av de billigare knivarna på marknaden som använder sig av ZDP-189 om man väljer den versionen. Så allt är förstås relativt.

Och relativt sätt är det här en av de bästa knivarna i sin klass enligt magister J och får en guldstjärna i läxboken. Den är därför ett utmärkt alternativ för den som söker en vass vardagskompanjon som inte gör så stort väsen av sig. Den är också ett måste för den som gillar Spyderco och små knivar i allmänhet.

Specifikation:

Längd utfälld: 141 mm
Vikt: 34 g
Bladlängd: 57 mm varav 48 mm egglängd
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: FRN
Lås: Backlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki City Japan


/ J - betygssättare

 * Det finns även en kusin i Byrd "Robin 2" vilket är Spydercos budgetserie och därmed väsentligt lägre pris men med enklare stål och i det här specifika fallet mer än dubbla vikten. Den är dock i mitt tycke ful som stryk.

Knivrecension Spyderco C11FPGY "Delica 4"

- Den perfekta fickkniven del 1 

Under den här rubriken tänkte jag presentera några kandidater till riktigt bra fickknivar eller "EDC - Every Day Carry" som det amerikanska uttrycket lyder. Motsvarigheten på svenska torde bli fickkniv eller möjligen brukskniv. Vad som är vad är mest en fråga om preferenser och sammanhang och begreppen blir därför lite flytande. Först ut är gammal bekant för de flesta knivintresserade Spydercos modell "Delica".

Spyderco Delica 4

Delica är en av Spydercos mest populära modeller och är att betrakta som en modern klassiker i fällknivssammanhang. Namnet har funnits med i katalogen över tjugo år och är nu inne på generation fyra.

Delica - En kniv större än sin storlek

"Delicafamiljen" är numera vittförgrenad och kniven kan fås i ett antal olika utföranden. Den finns med handtag i stål eller FRN, med olika typer av slipning och i en lång rad färger. Den finns även att få med "waveopener"-funktion och det har gjorts begränsade utgåvor med damaskblad etc.

Designen har några karaktäristiska detaljer som har kommit att bli synonymt med märket Spyderco. En är bladformen som egentligen är en klassisk "droppoint" men som på grund av hålet i bladet får en unik form med en "knöl" framför handtaget. Något som kanske kan te sig ovant för ögat om man inte sett det förut. En annan är just hålet för enhandsöppningen som från början var något unikt* och som på den här modellen är relativt stort med sina 13 mm. Även clipet känns igen då det är märkets klassiska timglasformade variant.

Ett clip som blivit något av Spydercos signum

Fjärde generationens Delica i VG-10

Den här versionen har beteckningen C11FPGY, vilket innebär att den har ett skaft i grå FRN, och har en flatslipad egg eller "FFG" (full-flat ground). Jag föredrar generellt den varianten av blad framför "sabelslipningar" som t ex på min äldre SS Endura II med AUS6-blad som visserligen ger stadigare egg och starkare spets men på bekostnad av skärförmåga och till en högre vikt. Rent estetiskt föredrar jag även de helt flata bladen då de ser mer eleganta ut i mitt tycke på just den här kniven. Stålet är ett av mina favoritstål, japanska VG-10. Det återfinns på de flesta av Spydercos Sekiproducerade knivar och är mycket mångsidigt. Det är rosttrögt, går att få mycket vasst och skärpan varar länge. Inte lika lättslipat som ett riktigt mjukt stål men heller inte så svårt som hårda pulverstål som t ex ZDP-189 eller SGPS.

Kombinationen av bladprofil och stål gör Delican till ett riktigt bra och allsidigt skärverktyg. Bladstorleken har sina begränsningar och den är exempelvis inget vidare för matberedning. Något jag var tvungen att testa eftersom det av någon underlig anledning ofta görs i amerikanska tester. När jag lagar mat använder jag mina köksknivar, sällan små fällknivar! Men visst går det att skala en vitlöksklyfta med den och den är usel till att skära bröd med, precis som väntat. Spetsen är nålvass och eggen tunn så ämnar man skära mycket i t ex trä rekommenderar jag istället den "sabelslipade" versionen.

Handtag med "bi-directional texture" och möjlighet att placera clipet i alla fyra hörn

Handtaget är gjort av FRN som är ett segt och hållbart plastmaterial liknande Zytel. Det täcker en ram av stål som borrats ur för att minska vikten. Allt är monterat med torxskruvar vilket gör att det går att skruva isär kniven för rengöring eller om man önskar spänna åt bladet. Det märks att modellen funnits med länge och att en redan från början bra ergonomi förbättrats efterhand. Ytan har något som Spyderco kallar för "bi-directional texture" vilket ger mycket bra fäste. Ibland nästan lite för bra enligt mig men det är ingen risk att man halkar. Greppet förstärks även av den naturliga rampen för tummen som blir en följd av bladformen. För att vara en liten kniv är handtaget väl tilltaget och passar även lite större händer.

Låset är en beprövad "back lock"-konstruktion som inte bjuder på några överraskningar. Det fungerar helt enkelt. Det kan väl påpekas att även om den sortens lås tillverkas med hög precision så finns det ibland ett minimalt spel vertikalt men det är inget som påverkar funktionen och det känns enbart om man tvingar fram rörelsen. 

En modern klassiker

Delican får av mig epitetet modern klassiker och är väl värd att pröva för den som söker en lätt smidig kniv som är bekväm att bära och som skär bra. Den är dock inget för den som använder spetsen på sina knivar som kofot eller för den som vill ha en täljkniv. Annars rekommenderas den varmt.

Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm
Vikt: 71 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: FRN

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki City Japan


/ J - halvspyderholic

*och något som de försökt ta patent på. Men förra året fick de nej från amerikanska patent- och registreringsverket som fastslog att man inte kan ha äganderätt till ett hål, ett tomrum.