Knivrecension Cold Steel Code 4

- En positiv överraskning

Första intrycket efter att ha öppnat US-postalpaketet i bilen i väntan på ett möte: Herrejävlar vad mycket kniv! Tittade mig omkring för att vara säker på att ingen såg att jag satt och viftade med en machete bakom ratten i min ensamhet. Det kan uppfattas som underligt av somliga har jag förstått.

Trots att jag som vanligt läst på specifikationerna och kikat på diverse bilder på nätet innan köp var jag inte beredd på att det skulle vara så mycket amerikansk muskelbil över den. Verkligheten överträffar som bekant dikten.  

Tanke nummer två efter att bollat runt med den lite: jäklar vad lätt den är och strax därefter noterades att den var väldigt bekväm att hålla i och kändes välbyggd. Alla första intryck positiva således.

Cold Steel Code 4 

Jag har länge velat ha en fällkniv från Cold Steel och från början var det Voyagerseriens mediumstorlek, ursprungsversionen, som lockade. Det var något avskalat över den knivmodellen. Ett dugligt blad i ok stål ett nästan rakt handtag med rundade hörn och starkt beprövat lås. Men så gick de och gjorde om modellen. Lade till massa bucklor och knölar på ett från början enkelt handtag vilket fick det att se lika plastigt ut som det är, vilket faktiskt inte är samma sak. Det gjorde att jag för tillfället tappade intresset och aldrig slog till. Det som förbättrades i version två var dock slipningen något jag återkommer till.  

Senare lockade "American Lawman" och "Recon 1" en smula men både envisades med att bara bära kommandosvarta taktiska kalsonger (blad) med tveksam kvalité på färgen och den senare var dessutom för stor för min smak även om jag förr om åren burit stora knivar. "Mini Recon-modellen" löste ett av de problemen och blev därmed ett alternativ men innan jag bestämt mig dök "Code 4" upp på scenen. Samma knivbladsalternativ som för Voyagerserien men utan plast och betydligt tunnare grepp och därmed mer lättburen, samma starka lås, mer sobert utseende och ungefär samma pris. Ett i sammanhanget givet köp!

21 cm totallängd, ett brett nästan decimeterlångt blad men väger in på blygsamma 120 g 

Namnet "Code 4" lär för övrigt i amerikanska polis och räddningsstyrkesammanhang betyda att själv är bäste dräng eller åtminstone att vederbörande inte behöver assistans för stunden. 

Blad

Ett tag tvekade jag mellan de tre bladalternativen som finns att välja mellan: Clippoint, droppoint och tanto. I vanliga fall skyr jag tantospetsade blad som pesten men jag vill gärna ha en sådan kniv från Cold Steel i min samling någon gång eftersom det var de som populariserade den "amerikanska tanton"*. Men sen funderade jag hur det skulle se ut i kombination med handtagets rundade former och det alternativet föll bort för stunden. Droppointen såg bra ut men den robusta bowielika cowboylooken hos clippointen vann till slut dragkampen om uppmärksamheten.

 Code 4 med modellnamnet 58 TPC, vilket innebär en droppoint

Att välja något av de sågtandade alternativen föll mig aldrig in. Jag avskyr alla sågtandade blad då jag anser att de i princip är värdelösa och därtill  nästan omöjliga att slipa om när de väl blivit slöa. Värst av dem alla är Cold Steels variant. De ser ut och känns som 90-talets "laserslipade superknivar" som såldes på tv-shop när det begav sig. Jag har inte ägt någon CS själv med den eggen men dessvärre känt på dem.

Varför, varför så många bågfilar? Bild: Cold Steel

För ovanlighetens skull när det gäller detta företag så finns "Code 4" knivarna inte i olika storlekar - än kan väl tilläggas. Det brukar för eller senare dyka upp XXL-varianter av de mesta de gör. Men med tanke på ursprunget till den här serien som vänder sig bl a mot amerikanska poliser, räddningstjänst och liknande personal så kanske vi slipper det.

Bladet är ett nästan decimeterlångt** blad i japanskt AUS 8A stål. Stålvalet är adekvat för den tänkta användningsområdet men kanske är lite i underkant prestandamässigt om man ser till priset på kniven. Eftersom det endast är min andra Cold Steel så har jag inte mycket att säga om egenskaperna hos deras version av stålet ännu. De hävdar att det är vakuumbehandlat och "subzeroquenched" på sin hemsida vilket bara är ett mer omständligt sätt att säga att det är härdat.

När jag studerade bladet i verkligheten så var det inte så spetsigt som jag föreställt mig utifrån bilder. Av någon anledning hade jag fått för mig att bladet och spetsen skulle vara mer lik en Buck 110 eller ännu mer uppsvängd. Men bladet är brett och linjen ned mot spetsen från ryggen är helt rak och därmed förkroppsligar det urtypen för en clippoint.

Ett utmärkt exempel på en clippoint, här i AUS 8A stål

Eggen har en hög skålslipning som är tunn bakom eggen och har en förstärkt spets. Så långt är allt väl men jag hade föredragit om det varit helt flatslipat vilket "Voyager"-serien är numera om jag inte missminner mig. Så en en medium eller large "Voyager" är inte helt uträknad ur ekvationen ännu av det skälet.

Men det är inte bara nackdelar med den här utformningen på blad. Förutom att det är snyggt med sina två toner av satin så gör den flata delen av bladet det mer kompatibelt med vissa slipsystem som t ex Edge-Pro. Sen tillkommer att "plungeline" på det här bladet är helt rak vilket tillsammans med den demonterbara tumknoppen och det lilla urtaget vid eggens bas väsentligt underlättar slipningsproceduren. 

Ett tämligen lättslipat blad om tumknoppen avlägsnas

En nackdel med bladet är den i överkant tilltagna ricasson. I gengäld sträcker den sig inte förbi tumknoppen så jag tror inte den är i vägen för mycket. Det återstår att se under en längre tids användning. Men vad den gör ihop med formen på det främre urtaget för fingret som skjuter handen något bakåt är att det skapar ett relativt långt avstånd mellan hand och egg vilket jag inte är förtjust i egentligen.

Apropå slipning så är fabrikseggen jämn och godkänd sånär som på yttersta spetsen där den närmast blivit mejselslipad någon millimeter men inte värre än att jag kan rikta upp det. Den är någorlunda vass utan att närma sig t ex Spydercos grundslipningar. Den rakade hår men inte utan tryck när den anlände.

I övrigt kan noteras att bladet är försedd med en polerad satinfinish som är riktigt välgjord och framförallt inte CS-svart. Svart är inte snyggt generellt och Cold Steels variant ser närmast målad ut. Och ja, texten på det här bladet är alldeles för grov. Typsnittet för "Code 4" kunde lätt ha halverats utan att det skadat alls. Motstående sida är märkt Cold Steel och Taiwan. 

Handtag

Handtaget är riktigt snyggt särskilt för att vara en Cold Steel. Jag brukar inte tycka att de är särskilt estetiskt tilltalande annars men äntligen har de fått till det. Materialet är hårdanodiserad 6061-aluminium som genom behandlingen fått ett titanliknande utseende och en sobert mörkgrå färg.

Handtag i hårdanodiserad T6061 aluminium

Kniven har inga liners vilket är en stor del av förklaringen till den ringa totalvikten. Här har man litat på styrkan i materialet och inte fånat sig med både hängslen och livrem.

Eftersom det är en lockback är det en sluten konstruktion med ett ilägg i ryggen på handtaget. Finishen på den är mycket bra. Sidorna är skruvade med två torxskruvar förutom pivotskruven. I sidorna syns också de två sprintarna som fäster låset och agerar stoppinne. Längst ut på handtaget finns ett mindre hål för fånglina.

Kniven saknar "jimpings och förlitar sig istället på bra form för gott grepp

Greppet passar min hand utmärkt och jag är glad, ja - nästan lycklig över att de gett fullständigt fan i det som brukar kallas "tractionplan" inga räfflor, inga sandpapperssträva ytor eller andra påfund. Bara ett bra klassiskt grepp. Mjukt och skönt att hålla i samtidigt som det sitter som gjutet i handen. Hurra! Själva formen på handtaget med antydan till en ramp för tummen och ett urtag för pekfingret gör att greppet är adekvat utan åthävor. Det är ändå enkelt nog särskilt eftersom det är tunt att kunna greppas efter tycke och smak.

Ett tunt handtag med kraftigt lås

Utmärkande för den här serien knivar är nämligen att de är de tunnaste som Cold Steel har gjort med lockbackfunktion. Och däri ligger hemligheten till den här knivens storhet. Den är nämligen både stor och stadig men ändå lätt och framförallt lättburen. Den ekvationen är inte alltid lätt att åstadkomma. Begränsningen med den typen av handtag är förstås att den smala kontaktytan mot handen gör den olämplig för långvarigt hårt arbete. 

Öppning och lås

Kniven öppnas med en klassisk nästan enkelsidig tumknopp som dock går att skruva loss för att flytta till motstående sida. Det ihop med låsmekanismen gör det här till en utmärkt kniv även för vänsterhänta. Knoppen har för övrigt en bra form som ger gott grepp för tummen. Placeringen en bit ut från handtaget är utmärkt och är lätt att komma åt utan att fumla och leta.

Tämligen intuitiv tumknopp

Öppningen i sig är mjuk och smidig och bladet löper på glidlager av brons. Som andra lockbacks finns aningen motstånd från fjädern särskilt i början av öppningsrörelsen. Kniven gick inte att snabböppna som helt ny. Därtill var fjädern för stark. Får se om jag eventuellt behöver lätta på pivoskruven något eller om det helt enkelt är för stark fjäder för att den manövern skall vara möjlig. 

Ett lås blir nog inte starkare och enklare än "Tri-Adlock" som i grund och botten är en backlock som förstärkts med ett bladstopp vilket normalt saknas på den typen av lås. Det är Andre Demkos bidrag till knivvärlden. Den adderade stoppinnen gör att vertikala krafter som påverkar bladet försvinner ut i handtaget istället för in i låsarmen vilket ökar styrkan, förlänger låsets hållbarhet och minskar framtida glapp då delarna slits ihop istället för ut. Enkelt men genialt. En lockback på steroider.

Här fungerar den precis som det är tänkt. Enda nackdelen är att det är en lite väl stark fjäder innan den nötts in. I alla fall var det så på min lilla "Mini Tuff Lite" med samma lås. Orsaken är delvis att CS valt att göra låset extra starkt genom att göra klacken på låsarmen tämligen stor vilket kräver lång hävarmsrörelse när låset släpps. Det gör att den här kniven kräver kraft att stänga vilket i sin tur gör den manövern till en tvåhandsövning eller så får man dra bladet mot något som t e x låret. När låset väl är släppt svänger bladet halvvägs in av sin egen tyngd så det gäller att hålla fingrarna borta om det görs med en hand.

Annars kan sägas att kniven låser med ett högt förtroendeingivande snäpp och sen sitter bladet där utan glapp eller spel. En av de stadigaste fällknivar jag äger tror jag. Där verkar den aggressiva reklamen ha rätt i alla fall.

Ett mycket svagt rasslande kan urskiljas om kniven skakas hårt. Det kommer från tappen som låset roterar kring.

Att bära

Den här besten är helt enkelt suverän att bära. Code 4 är rejält lätt med tanke på storleken och för att vara en så stark kniv. Den släta metallytan och det tunna handtaget gör den lättburen på samma sätt som gamla hederliga stålSpydercos som "Police" och "Endura II" men utan bojsänkevikten de var behäftade med.

Clipet är mycket litet och föredömligt diskret om än lite blankt. Det är också urstarkt vilket både är en fördel och en nackdel. Det håller kniven väl på plats men är nästan svårt att få över kanten på ett par jeansfickor eftersom det är så hårt och har en liten ovanligt liten "läpp". Har man väl fått yttersta spetsen över tyget så löper det lätt sen. Fördelen med den lilla "läppen" är att clipet inte är lika benäget att skrapa i saker och ting. Det klassiska är bildörrar annars, något man får se upp med. För att göra det mer användarvänligt har jag böjt ut det en smula. Annars hade det tuggat i sig mina byxor till frukost.

Clipet är blankt, kort och mycket starkt. Den blanka ytan går dock väl ihop med bladet och knivens övriga tema

Clipet kan inte flyttas men med kniven följer ytterligare ett clip som kan monteras på motstående sida för den som är vänsterhänt. Men det är endast spets uppåt som gäller på kniven vilket jag inte har något emot å andra sidan. Bristen på valmöjlighet leder till renare utseende med mindre borrhål i sidorna vilket jag uppskattar.

En annan mycket bra sak med det här formatet på clip är att det inte stör själva greppet så mycket när kniven ligger i handen. Det uppstår inga obehagligheter mot handflatan när man greppar kniven hårt. Något som annars missas med en del clip.  

Sammanfattningsvis

Det som slår en är att det här är en utomordentligt välbyggd kniv med en fantastisk balans. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga om en Cold Steel-skapelse. Det har för mig tidigare varit rena "mall ninja"-knivar som jag gärna undvikit och inte saknat på min hylla. Balansen i kniven gör också att den faktiska vikten och storleken upplevs som mindre än den är. 

En välbalanserad civiliserad best

På sätt och vis kan den nog sägas vara en modern tolkning av en hederlig gammal lockback som Buck 110. Båda är robusta fällknivar med ca 10 cm långa clippointblad som är skålslipade.  De har samma totallängd och är försedda med samma grundtyp av lås. Men där upphör likheterna. Code 4 väger mindre och är tunnare och därmed lättburen. Den är även bättre balanserad och har ett ännu starkare lås och aningen finare stål. Den är också enhandsmanövrerad och har ett clip.

En solig bekantskap, Cold Steel Code 4

Så moderna material och utförande har förädlat en redan klassisk grundtanke. Det är inte svårt att förutse att den här kniven kommer att fortsätta sälja bra för Cold Steel och finnas kvar i sortimentet ett bra tag. Därtill räcker kvalitéerna. Frågan är om den förmår att rucka på Cold Steels egen storsäljare "Voyager-serien"?

Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm
Vikt: 122 g
Bladlängd: 98,4 mm**
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: AUS 8A
Handtag: 6061 Aluminium
Lås: Tri-Ad ock

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan

Fler kombinationer på Cold Steels hemsida


/ J - tänjer på fördomarna mot kallt stål

* Den "amerikanska tanton" är inte amerikansk alls utan förstås japansk och heter "Kamasu Kissaki". Den är en äldre version av mejselliknande spets som användes i japan runt 1400-t. Modernare varianter av tantos kan väl lite förenklat sägas påminna mer om klassiska knivformer i de att de oftast inte är lika kantiga i sitt utförande.  

** Längden som den uppgivits på Cold Steels hemsida. Bladlängden beror nämligen lite på hur man mäter. Det uppgivna måttet stämmer om bladet mäts från spets till basen av handtaget. Annars omnämns kniven ofta som att den har tre och halv tumsblad vilket stämmer om det mäts från ovandelen av handtaget. De olika måtten beror på den svängda främre delen av handtaget.