Knivrecension Spyderco Sage 2

-  knivessens

Spyderco Sage 2 har kommit att bli en modern klassiker som står på egna ben, i det här fallet gjorda av titan. Något som kanske inte är helt självklart då modellen ingår i en serie skapad för att hylla kända knivmakare och deras bidrag till den moderna fällknivens utveckling*. De utseendemässiga förutsättningarna är därför givna och modellen bjuder därmed inte på några nydanande lösningar.

Sammanhanget ställer desto högre krav på genomförandet för att leva upp till målet - att vara en hyllning till "framelock"-systemet.

Spyderco C123Ti, Sage 2

Kniven delar därför några grundläggande egenskaper med en annan ännu mer känd knivmodell, den smått ikoniska "Sebenza". Det var i och med den som Chris Reeve populariserade sin vidareutvecklade variant på linerlock-system: R.I.L - Reeve Integral Lock även mer känt som "framelock". Vilket numera är ett av de dominerande låssystemen på fällknivar, särskilt på mer exklusiva diton.

En mycket lyckad hommage

Sage-modellerna är riktiga storsäljare för Spyderco sedan många år tillbaks och nummer två i serien har med tiden blivit känd som en av de bästa titanbaserade framelockknivarna som finns. 

Frågan är om den är så bra som ryktet gör gällande? Svaret är naturligtvis avhängigt vem som tillfrågas men det står klart att det här är en mycket kompetent fickkniv som tål att tittas närmare på och det ämnar jag göra här.  

Blad

Bladformen känns igen då den är ett klassiskt "löv" enligt Spyderco själva. Det var de som myntade "leaf" som bladform* även om de förstås inte uppfann den. Men egentligen är det i grunden en klassisk droppoint som kröker rygg på grund av hålet i bladet. Möjligen skulle man kunna argumentera för att det är en assymetrisk "spearpoint" utan "swedge"/falskegg också. Bladformen är i vilket fall synnerligen praktisk. 

Karaktäristisk bladform. Här i fullt flatslipat utförande

Längden anges till 3" vilket innebär sjuttiosex millimeter. Egglängden är däremot väsentligt kortare, sextiosju millimeter till följd av urtaget för fingret - Spydercos "50-50 choil". En lösning man kan tycka olika om. Vad det ger är en möjlighet att "krypa fram" på handtaget och komma närmare eggen vid detaljarbete.

Det kan invändas att samma sak kan uppnås genom att dra eggen hela vägen in till handtaget istället och att den typen av lösningar endast behövs på stora knivar. Men det finns några fördelar med att göra som Spyderco gör här. Lösningen ger en inbyggd säkerhetszon när kniven fälls ihop vilket skyddar fingrarna och det utökar antalet greppmöjligheter när man arbetar med kniven eftersom det förlänger handtaget. Det ger även mer utrymme på mindre knivar vilket gynnar dem med större händer. 

Bladet är fullt flatslipat vilket ger ett blad med goda allroundegenskaper. Det relativt breda bladet i kombination med godstjockleken på tre millimeter ger en flack vinkel ned mot primäreggen. Geometrin är väl anpassad för att ge en kniv som skär väl. Grovleken över nacken gör kniven stadig utan att för den skull bli för tung. En utmärkt balans. 

Tillverkningslandet är Taiwan vilket i Spydercos fall även betyder CPM S30V-stål i bladet

Stålet är CPM S30V vilket nästan alltid är fallet med Spydercoknivar från Taichung. Det är ett stål vars egenskaper jag uppskattar mycket. Framförallt håller det skärpan väl utan att vara överjävligt att slipa om. S30V är också tämligen rosttrögt vilket är en bra egenskap hos en fickkniv. Inte minst varma sommardagar. Svett kan få en kniv att utveckla mer än patina oerhört fort annars särskilt om någon droppe skulle förirra sig in kring basen på bladet och stanna där. Sen är det förstås en bra egenskap om man är ute mycket i skog och mark när det regnar och inte minst om man befinner sig i havsmiljö.

Finishen på bladet är en elegant och homogen om än något grov satin. Som ofta med knivar från Taichungfabriken kan man se sliplinjerna i bladet men det är konsekvent och väl gjort. 

Kniven kom mycket vass något som jag i och för sig har kommit att förvänta mig av knivar från Spyderco. Men det här exemplaret var extra bra och hamnar i topp när det gäller fabrikseggar jag stött på. Den rakade hår utan motstånd, skar genom papper med ett svagt väsande och har en mycket potent spets. Ett par drag på en strigel för att polera den sen var kniven redo. 

Handtag

Även om bladet är utmärkt är det faktiskt på den här fronten kniven utmärker sig. Handtaget är ett skolboksexempel på devisen "less is more" - hur man gör något extremt enkelt men samtidigt välfungerande.

Handtaget består av två väl tilltagna bitar titan som hålls samman av tre skruvar. Materialet gör kniven ytterst stabil och styv utan att göra den tung och är därför väl valt i sammanhanget. Den öppna konstruktionen och de få skruvarna gör kniven lätt att rengöra och plocka isär för underhåll om så behövs. Det kan tilläggas att skruvarna är av hög kvalitet vilket är nog så viktigt om kniven skall demonteras. Huvudena har en tendens att bli runda annars. 

Ett enkelt men välgjort handtag som smälter in i handen på ett behagligt vis

Handtaget mäter strax över en decimeter på längden men greppet är förlängt i och med kombinationen av en ramp för tummen och ett urtag mellan blad och handtag för pekfingret. Det gör det lätt att hitta ett bra grepp oavsett handstorlek och preferenser när det gäller fattning. Det är i och med det också lätt att smyga fram mot bladet om så behövs.

Ergonomin på den här kniven är utmärkt i sin enkelhet. Starkt bidragande till det är att det inte finns en enda kant eller detalj som inte är avrundad och slipad. Det finns inga brister i utförandet därvidlag och då har jag ändå letat. Kniven är också extremt välbalanserad. Det i kombination med den låga vikten gör den lätt att arbeta med. Hur en kniv är balanserad kan för övrigt ofta trolla med känslan av hur den faktiska vikten upplevs. 

Titanet har försetts med en fint blästrad yta som ger en sober grå färg men är aningen känsligt för repor. På bilderna är kniven relativt ny och har därför inte erhållit den patina som med tiden upstår. Tumlade ytor är betydligt bättre på att dölja märken och skav men är i mitt tycke inte lika snygga.

Ett fällknivshandtag blir inte mycket enklare - två bitar titan, tre skruvar och sen var det klart!

Handtaget har inget hål för fånglina men en tunnare sådan kan läggas runt den sista skruven utan att bladet kapar av det om så önskas.

Intressant att notera är att Sage 2 av mig upplevs mjukare i handen än Sage 1 fast de i princip har exakt samma mått. Det enda som skiljer är ju materialen i handtaget och låstypen. Men i praktiken är tvåan något tunnare och framförallt är det låsarmen som är bredare, mer fasad och sitter mer i mitten av handtaget när kniven är utfälld vilket gör handtaget smalare där vilket ger en mjukare kontakt mot pekfingret.

Öppning och lås

Den här kniven är försedd med så mycket Spyderco-öppning det blir, det vill säga enhandsöppning via det signifikativa hålet i bladet. Just det här exemplaret är mycket lättöppnat och kan öppnas med tummen, en "Spydieflick", ett "Spydiedrop" eller förstås stillsamt med två händer om så önskas. Kniven löper mycket lätt på bronsbussningar även om den justerbara pivotskruven var tämligen hårt åtdragen från fabrik. Jag släppte den ett kvarts varv för att uppnå perfektion. 

Spydercohålet är stort i relation till kniven, 13 mm och lättåtkomligt vilket gör kniven lättöppnad

I slutet av den mjuka rörelsen belönas man med ett tillfredsställande "klack" när låsarmen fjädrar på plats. Ingen tvekan där. 

Just låset är för övrigt själva poängen med kniven. Sage 2 har som sagt skapats för att uppmärksamma och hylla Chris Reeve och hans popularisering av "Frame lock"/ramlås.

Spydercos tolkning av R.I.L - Reeve Integral Lock

Således är låset närmast exakt konstruerat som på en "Sebenza". Det vill säga ett utomordentligt väl genomfört ramlås i titan utan stålinlägg i låsarmen. Istället har ytan hårdanodiserats för att inte slitas ut i förtid. 

Ramlås kan ibland vara sega att släppa och behöva slitas in. Inte i det här fallet. Det var perfekt från början. Lätt att släppa och låser bastant. Kniven känns mycket solid och det finns inte en tillstymmelse till glapp i bladet vilket är en av låsets fördelar när det är rätt konstruerat***. För att uppnå det resultatet krävs små toleranser och en god geometri i övergången mellan blad och lås. Man kan tro att den formulan är väl känd vid det här laget men det misslyckas förvånansvärt ofta. 

En fördel med konstruktionen som sådan är att det är själva ramen som låser bladet vilket gör det mindre känsligt för vridande rörelser visavi en linerlock. Detta eftersom låsrörelsen förstärks genom greppet. Ju fastare tag om kniven desto stabilare lås. Åtminstone i teorin. Som med alla tekniska lösningar hänger det mycket på utförandet. 

Att bära

Tja, vad skall man säga om Sage 2 i fickan? Helt enkelt att den är föredömligt konstruerad. Den väger in på under hektot även om den är några gram tyngre än sin föregångare, Sage 1. Den har mjuka former och hopfälld speglar hela kniven bladformen och blir ett löv med fasade och mjukt rundade kanter. Den är tunn och relativt smal för att vara en Spyderco. Jag skriver "relativt" för hålet i bladet gör trots allt att den drar i väg en bit på den ledden jämfört med de slankaste fickknivarna som finns. 

Ett av de bästa clipen jag vet Spydercos Wireclip. Det är ätt, starkt, mjukt i handen och håller kniven på plats

Sen är den här kniven utrustad med ett utomordentligt bra clip. Det är lätt, starkt och håller kniven på plats. Clipet gör således allt det skall och dessutom sköter det uppgiften diskret. Kniven sitter nämligen mycket lågt i fickan vilket dels känns säkrare och dels gör den mer anonym vilket jag uppskattar. Sen skriker det här trådclipet inte "KNIV" lika högt som en del andra kan göra. 

En annan mycket sympatisk egenskap hos clipet är att det inte känns särskilt mycket i handen när man använder kniven. En nog så viktig detalj. Clip känns alltid i någon mån men det gäller att minimera "skadan". Här faller clipet in i fördjupningen i handen och försvinner nästan helt. 

Sammanfattningsvis

Sage 2 närmar sig det "Gyllene snittet för fällknivar", ration 7-4-3-3. Det vill säga en totallängd på 7 tum, ett handtag på 4 tum med ett blad på 3 tum och en vikt på 3 ounces. Översatt till svenska innebär det cirka 8 cm längd, ett decimeterlångt handtag med ett blad på runt sju och en halv centimeter och en vikt strax under hektot. 

Det är mått som är närmast idealiska för en fickkniv i mitt tycke. Detsamma kan följaktligen sägas om dess föregångare "Sage 1" som har samma mått. Vilken skall man välja? Det handlar en del om tycke och smak. Den ena kniven har kolfiberlaminat i greppet och är utrustad med en linerlock den andra är gjord i titan med en framelock. Båda är superba fickknivar. Något som talar emot 2an är att metall alltid blir aningen kallare att ta i när temperaturen dyker ute samt att titan är känsligare för repor än kolfiber. 

1 eller 2 - det är frågan

Annars kan sägas om Sage 2 att den förvisso är rätt dyr (MSRP 299$ och "Streetprice" 150$) men att den jämfört med andra liknande konstruktioner ger mycket för pengarna. Den är avsevärt mycket billigare än exempelvis knivar från Hinderer, Strider och CRK. De som kan mäta sig när det gäller prisvärdhet är knivar från de relativt nya kinesiska drakarna som Reate, Kizer, Stedemon och WE enligt mig.

Utförandet på etsningen av Spydercologgan utmärker knivar från Taichung

Men det som utmärker Sage 2 är att allt är av högsta kvalité - materialen, designen och utförandet. Det finns inga kompromisser helt enkelt. Allt på den här kniven är väl genomtänkt. Det enda jag kan tänka mig som inte tilltalar alla är bladformen och hålet i bladet. Det är detaljer som ofta är en vattendelare när det kommer till tycke och smak. Det och storleken, somliga föredrar mer substantiella knivar helt enkelt.

Somliga föredrar lite slankare blad i sina fickknivar och alla tilltalas inte av "moderna" påfund som enhandsöppning. Så för den som dras till mer traditionella knivar rekommenderar jag därmed inte den här kniven utan kanske istället en god  traditionell kniv som en "jack-knife" från GEC för ungefär samma peng. Men jag är inte mycket för antingen eller, jag föredrar både ock.

Vill du ha det bästa?

Den här kniven rekommenderar jag däremot varmt till den som är intresserad av en kniv med titanhandtag och som därmed kan tänka sig att lägga en något större summa på sin fickkniv. I gengäld får man ett ytterst kapabelt och elegant eggredskap tillverkat med hög precision i utmärkta material. 

Det blir inte så mycket bättre helt enkelt. 

Här hittar du Spydercos produktsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm
Längd hopfälld: 106 mm
Vikt: 99 g
Bladlängd: 76 mm, egglängd  67 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: Titan
Lås: Framelock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taiwan


/ J - in search for perfection

* Nummer ett i serien, Sage 1, tillägnas Michael Walker och hans utveckling och införande av linerlock på moderna fällknivar. Systemet fanns långt tidigare men han lade till en "detentball" till konstruktionen för att hålla kniven stängd.
** Ovanligt passande på en kniv vars namn kan utläsas "Salvia". Eller visdom för den delen
*** Det finns många exempel även bland dyra och kända knivmärken när det misslyckats. Som exempel kan Striders hela tidigare produktion nämnas. Ökända för både "lockstick" och "lockrock" på grund av usel geometri.

Knivrecension Spyderco C28POR2 Dragonfly II (Little Big Knives)

- bäst i klassen?

Den som inte uppskattar positiva recensioner kan titta bort nu och återgå till DNs kultursidor eller ABs sportbilaga för jag gillar verkligen den här lilla kniven. Den är i mitt tycke ett litet, lätt och ergonomiskt lasersvärd och därmed en av de bästa knivarna i de mindre kategorierna.

Men helt perfekt är den inte mycket beroende på att dess främsta styrka även är dess svaghet - storleken. Och om det finns en hel del att säga.

Mycket attityd i litet format

Dragonfly är en Sal Glesser-designad modell som funnits med i Spydercosortimentet sen mitten av nittiotalet i stort sett oförändrad. Några mindre justeringar gjordes på den ursprungliga utgåvan - en sådan var en ändring av hålets position för att underlätta åtkomsten men annars gick den att känna igen.

Med nuvarande version 2 försvann det ursprungliga rätt usla fasta clipet och ersattes av ett flyttbart wireclip, kanterna på handtaget blev mer uttalade och en bunt räfflor tillkom på rampen för tummen och urtaget för fingret, mer om det senare. Med de här något större förändringarna gick det i alla fall se att det var en ny version som var aktuell. Som vanligt med Spydercos modeller så finns den i en uppsjö versioner med varierande material och färger i skaftet och olika bladstål.

Spyderco Dragonfly 2

Storleksmässigt fyller Dragonfly gapet mellan den mindre "Ladybug" och den större "Delica". Den är således större än den typiska nyckelringskniven men mindre än en mer traditionell "EDC"-kniv. Utformningen med ett 50/50 urtag för pekfingret placerar den i facket för "Little Big Knives" eftersom hela handen trots allt ryms på handtaget om man inte är för storlabbad.

Blad

Bladet är ett typiskt lövformat Spydercoblad som delvis får sin form av öppningshålet. En markant falskegg längs ryggen ger Dragonfly sitt distinkta utseende. För en fickkniv är det en ytterst väl fungerande form med en riktigt skarp spets och fullt flatslipat blad. Slipningen och bladgodset på 2,5 mm ger excellenta skäregenskaper givet måtten på kniven.

Avfasningen på bladet är en nackdel för dem som gillar att placera fingrarna på toppen av bladet då det förstås gör det tunnare och därmed inte lika bekvämt att vila pekfingret mot. Själv tycket jag att det bidrar till att kniven blir snyggare. Men det är ett rent estetisk och inte praktisk grundat uttalande.

Liten version av klassiskt Spydercoformat blad

Stålvalet är den vanligen eminenta VG-10 som alla Seki City tillverkade Spydercos förses med. Av någon anledning tycker jag dock inte att just det här bladet hållt eggen så väl som andra knivar med samma stål. Varför har jag ingen aning om.  

En uttalat falskegg på toppen av bladet ger karaktär

Vill man förbättra kniven på den fronten så finns Dragonfly i lyxigare versioner med så exklusivt stål som ZDP-189. Det är ett stål jag är nyfiken på då jag faktiskt inte äger någon kniv med detta. Men det lär ha eminenta egenskaper.

Den intiala skärpan var god som alltid hos Spyderco men ändå inte någon av de vassaste från det företaget får medges. Inte i närheten av t ex min "Military" som var kusligt vass när den kom.

Handtag

Handtaget bjuder på riktigt bra ergonomi med tanke på de ringa totalmåtten på kniven. Det här är ett praktexempel på hur man kan trolla med handtag och får dem framstå som större än vad de är. Det har gjorts främst genom att låta handtaget kröka sig efter handflatans form vilket fyller ut handen bättre. Kniven känns därför större i handen än i fickan vilket är eftersträvansvärt.

Ett utmärkt handtag på en liten kniv

Det har även gjorts en avsats för lillfingret att vila på mot bakre delen av greppet vilket förlänger handtaget även utan fånglina. Sen har kniven ett främre urtag för pekfingret. Det var faktiskt med den här kniven som den konstruktionen introducerades i Spydercosortimentet. Det är en detalj som tagits upp av många andra knivmärken idag.

Det främre urtaget för pekfingret är gjort så att halva utgörs av handtaget och den andra halvan av bladet (50/50 "choil"). Om urtaget räknas till handtaget, vilket jag menar att det skall göras, så börjar eggen direkt vid det styrande fingret vilket ger utmärkt kontroll över småjobb.

Materialet är "FRN" (Fiber Reinforced Nylon) och är försett med Spydercos "Bidirectional texture" vilker ger bra bett i handen för att vara en så liten kniv. Ingen risk att den åker ur nypan. Faktum är att jag tycker att mönstret ger för mycket grepp på större ytor som på storebror Endura exempelvis. Här fungerar det faktiskt bättre.

Tunn kniv med bra clip och en stadig backlock

Konstruktionen är på Dragonfly 2 skruvad men saknar stålram vilket är en av de stora hemligheterna bakom den extremt låga vikten. Vi talar här om en kniv som väger strax över trettio gram!

En av de få nackdelarna i mina ögon är väl de räfflor kniven försetts med men i Spydercos utförande är de inte så illa att de skadar handen i alla fall. De är undantaget som bekräftar regeln och på en så här liten kniv kan jag väl motvilligt medge att de kan tjäna en funktion. Det går inte att på samma sätt som på en större kniv utforma handtaget för maximalt grepp och därför kan det behövas lite extra friktion.   

Urtaget för pekfingret och tumrampen har försetts med räfflor för ökat grepp

Det finns en hål för fånglina även om det får vara en tämligen tunn sådan för att få plats. På så här små knivar kan det vara en fördel med en lina för att förlänga handtaget eller för att fiska upp dem ur fickan om man väljer att bära dem utan clip.

Öppning och lås

Öppningsfunktionen är förstås ett Spydercohål. Det är välplacerat särskilt efter att det flyttats en bit ut från handtaget jämfört med tidigare modeller och är därmed lättare att komma åt. Det gör kniven lättöppnad. Men Dragonfly har inte det mjukaste handhavandet eftersom kraften från låset håller emot något vilket gör den här typen av knivar något tyngre att öppna än motsvarande linerlocks. Det är dock ingen brist hos kniven eller konstruktionsfel utan direkt knutet till valet av lås. Och det går ändå med rätt teknik snärta ut bladet om man har bråttom.

Spydercos signum - öppningshålet, här i litet format

Och låset ifråga är en klassisk lockback och utrustad med en "Boyedent". För den som inte vet är det en urholkning i själva låsknappen vilket gör det mindre sannolikt att låset öppnas av misstag om handtaget greppas hårt. Sen kan det diskuteras huruvida det var en lösning på ett problem som aldrig existerade. Men nu återfinns det hur som helst på alla Spydercos med den här typen av lås.

Lockback med "Boydent"

Lockbacks är välbeprövade lås som i allmänhet fungerar utan knot. Låser säkert och stabilt. I fickknivsvarianter kan de understundom vara lite känsliga för ludd som lägger sig ivägen för låsklacken men det är inga större problem trots allt.

Att bära

Kniven är extremt bra att bära. Det är så här det skall göras. Kombination av en nästan försumbar vikt på 34 g och ett mycket bra clip är två av de främsta orsakerna. För att den skulle vara helt ultimat i relation till storleken hade krävts att den varit något mindre bred vilket inte är möjligt med den aktuella bladprofilen.

Dragonfly finns förstås som många Spydercos i flera olika varianter däribland med handtag i stål och G-10 men då blir de både tyngre och tjockare och tappar lite av fördelarna som designen ger.

Ett av de bästa wireclipen som Spyderco gjort

Clipet är nästan perfekt. Visserligen kan det endast bäras som "tip-up" men är flyttbart mellan höger och vänster sida. Tillsammans med öppningshålet gör det kniven helt ambidextrös. Clipet har fått lite grövre dimensioner än andra Spydercowireclip vilket ger bättre spänst och gör att det inte glider i sidled vilket den här typen av clip kan göra annars.

Sammanfattningsvis

Som vanligt när det gäller Spydercos knivar återfinns Dragonfly i den absoluta toppen vad gäller tillverkningskvalité hos produktionsknivar. Inget glapp i bladet som är centrerat och kom med en duglig egg och inga verktygsmärken eller annat som stör det solida helhetsintrycket trots att det är ett plastmaterial i handtaget.

Dragonfly II är en kniv som täcker den absoluta majoriteten av de uppgifter en fickkniv kan tänkas utsättas för. Därtill är den extremt lätt att bära och den tredje stora fördelen med så här små knivar är att de är någorlunda socialt acceptabla.

En av de bästa "Little Big Knives" som finns

Sen finns det tydliga begränsningar det skall man inte sticka under stol med. Det är trots allt en liten kniv med ett kort blad. Tyngre uppgifter och arbeten som kräver längre blad är den uppenbarligen inte lämpad för. Det gör den till en uttalad vardagskniv och inget som man rensar fisk med. Sen har nöden som bekant ingen lag och när det gäller knivar är oftast den man har med sig bäst. Chansen att hitta en i fickan ökar markant om den är så här diskret.   

En annan nackdel är att Dragonfly 2 inte är särskilt billig* och till och med tämligen dyr för att vara en liten kniv om man väljer de finare stålalternativen i bladen eller G10-handtag. Däremot är det en av de billigare knivarna på marknaden som använder sig av ZDP-189 om man väljer den versionen. Så allt är förstås relativt.

Och relativt sätt är det här en av de bästa knivarna i sin klass enligt magister J och får en guldstjärna i läxboken. Den är därför ett utmärkt alternativ för den som söker en vass vardagskompanjon som inte gör så stort väsen av sig. Den är också ett måste för den som gillar Spyderco och små knivar i allmänhet.

Specifikation:

Längd utfälld: 141 mm
Vikt: 34 g
Bladlängd: 57 mm varav 48 mm egglängd
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: FRN
Lås: Backlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki City Japan


/ J - betygssättare

 * Det finns även en kusin i Byrd "Robin 2" vilket är Spydercos budgetserie och därmed väsentligt lägre pris men med enklare stål och i det här specifika fallet mer än dubbla vikten. Den är dock i mitt tycke ful som stryk.

Knivrecension Spyderco C123CF "Sage 1"

- Den perfekta fickkniven del 9

Frågan är om detta redan nu kan vara slutkapitlet i min serie om perfekta fickknivar? Får man tro majoriteten av de recensioner som finns på nätet så är det fullt möjligt. Spydercos "Sage 1" brukar räknas som så nära perfektion man kan komma vad gäller fällknivar i det här segmentet. Nu kan det i förbifarten noteras att hela den här serien från min sida bygger på ett visst budgetintervall vilket innebär att kända storheter som Hinderer "XM-18", Chris Reeves "Small Sebenza" och "Mnandi", Bradley "Alias II", A. G Russels "Acies" med flera inte är aktuella för stunden. För mig ligger "Sage" i det övre registret när det gäller pris för närvarande och det är i relation till det alla mina recensioner skall ses.

En annan fråga är hur man närmar sig och recenserar  föremål som så många redan tyckt något om? Det är svårt att hitta kniventusiaster som är negativt inställda till den här kniven. Den har hyllats mer än de flesta och har blivit något av en modern klassiker även om den ibland kommer i skymundan av en annan kniv i "Sage-serien", Sage 2 eftersom knivtrenden för tillfället klart lutar åt handtag i titan med "framelock"-lösningar. En kniv jag för övrigt ämnar införskaffa vid senare tillfälle.

Ta nu en kopp kaffe så kör vi!

Hyllningskören var en av anledningarna till att jag valde att investera i den första utgåvan i Spydercos "Sage"-serie där olika kända knivmakares bidrag till knivvärlden uppmärksammas. Jag blev nyfiken på att se om all hype var rättmätig. Sen är ju Spyderco ett av mina favoritmärken förstås.

Trots det överväldigande spaltutrymmet den här kniven fått på internet finns det förbryllande få omdömen om den på svenska så jag tänkte ändra på det.

Spyderco Sage 1

Jag kan väl inleda med att säga att även jag tycker att den är en nästan perfekt fickkniv (EDC). Så på så vis blir det kanske lite tråkigt eftersom jag därmed stämmer in i hyllningskören. Det jag gillar med den här kniven är att den är av lagom storlek, har utmärkta proportioner och genomgående mycket bra material samt att den är extremt välbyggd och därtill lätt att bära. Allt sammantaget gör det till en mycket bra kniv.

Blad

Bladet är Spydercos vid det här laget smått klassiska lövformade blad med det karaktäristiska öppningshålet i utförande med helt flat slipning (FFG). Bladformen ger tillräckligt med spets för små arbeten men den är ändå stark nog för att inte kännas bräcklig*. Därtill ger formen om inte mycket buk så åtminstone tillräcklig. Det är för övrigt en praktisk bladform och den ser inte så rasande aggressiv ut att den skrämmer folk om man faktiskt använder kniven. En inte helt oviktig del vid val av fickkniv. 

Klassisk Spydercoform på bladet med typiskt öppningshål

Bladstålet är det i sammanhanget eminenta CPM S30V. Det är ett stål som är relativt rosttrögt men framförallt kan det ta och hålla en riktigt vass egg. Det är hårdare än säg t ex AUS8, 8Cr13MoV och 14C28N och kräver därför något mer arbete när det skall slipas. Men i gengäld håller det sig vasst betydligt längre. Det blir helt enkelt inte så mycket bättre. Annars kan det tilläggas att jag gillar VG-10 som visserligen inte riktigt når upp till S30V nivå på alla plan men är lättare att skärpa enligt mitt tycke.

Närbild på bladet i CPM S30V, här med fabriksegg

Och vad gäller skärpa kom kniven förvisso vass men faktiskt inte lika bra som andra Spydercos. Mina Endura, Delica, Dragonfly mm har varit utmärkta och min Military var smått skrämmande vass direkt ur förpackningen. Sage 1 behövde lite kärlek och omtanke för att nå de högre höjderna. Men tro mig den går att få riktigt vass.

Handtag

Materialvalet är väl avvägt genom hela kniven och detsamma gäller handtaget. Skållorna är lite speciella då de är tillverkade av ett laminat där det yttre lagret är kolfiber som limmats på en kärna av G10. Detta väckte ett visst rabalder då kniven introducerades eftersom den presenterades som den hade sidor i "carbonfiber" vilket bara delvis är sant. Men numera står det tydligt i produktinformationen att det rör sig om ett laminat.

Sage 1 har ett bekvämt handtag med ytskikt i kolfiber

Närbild på laminatet som används i skållorna och på den vävda 

ytstrukturen som både är bekväm och vacker att se på

Kombinationen ger ett material som både är starkt, lätt och ser bra ut. Kolfiberytan är inte polerad utan har lämnats med en "vävd" känsla vilket ger en textur som är skön att hålla i och därtill ger ett bättre grepp. Skållorna är fästa på "liners" av stål som är rejält lättade genom att de borrats ur. De är liksom allt annat på kniven omsorgsfullt slipade och polerade vilket bidrar till den höga finishen och känslan av kvalitet.

Konstruktionen är öppen i ryggen och sammanfogad med två bultar vilket gör kniven lätt att rengöra. Tillsammans med pivotskruven gör det att hålls ihop med endast tre skruvar (standardtorx) och kan demonteras för rengöring eller i anfall av nyfikenhet. Tilläggas kan att skruvskallarna för ovanlighets skull är av samma dimension vilket underlättar proceduren.

Öppen rygg med två liners i stål som är rejält urborrade som synes. Inte mindre än fyra olika dimensioner på frässtål har använts för den proceduren

Något som utmärker den här kniven är den utmärkta ergonomin. Kniven känns bekväm i de flesta grepp. Formen på handtaget ger utrymme även för stora händer då det är försett med en 50/50 "choil"**. Den konstruktionen gör att det går att greppa nära bladet och eggen för att utföra mer precisionsinriktat arbete men det gör också att man får en större greppyta för fler fingrar på en mindre kniv. Handtaget från en stor kniv i litet utförande helt enkelt.

Jag gillar det mesta vad gäller handtagets utformning men får man vara lite petig så tycker jag att vissa delar som t ex den främre delen av urfasningen för pekfingret kunde vara något mer rundad. Sen saknar jag ibland en något mer tredimensionell känsla i Spydercos handtag. Sidorna är helt flata vilket å andra sidan gör dem mer lättburna. Det där är förstås en avvägning mellan komfort, tillverkningskostnad och hur lätt kniven skall vara att stoppa i fickan.

Öppning och lås

Kniven öppnas med det för Spyderco utmärkande hålet i bladet vilket i det här fallet är en 12 mm variant och utmärkt placerat både vad gäller avstånd till handtag och pivotskruv för att göra det lättåtkomligt och bladet smidigt att fälla ut. Kniven är mycket mjuk att öppna mycket tack vare små toleranser och ett par rejält dimensionerade glidlager. Hålet är dessutom ett av de mest ambidextrösa öppningssystemen som finns vilket är en fördel för vänsterhänta. 

En kniv för både höger- och vänsterhänta. Notera detaljen med den helt släta övergången mellan blad 

och handtag även i hopfällt läge

Väl ute låser bladet med en "linerlock" vilket är en del av själva poängen med kniven. Hela "Sage"-serien, fyra knivar vid det här laget, är en hyllning till olika kända knivmakare***. Just den här kniven är en homage till Michael Walker då hann införde användandet av "detent-balls" - vet inte om det ens finns något svenskt ord för den termen, och gjorde sig känd för den här typen av lås.

Michael Walkers linerlock

I konsekvensens namn är det här därför en perfekt utförd Michael Walker linerlock. Kniven låser med ett distinkt klick och det absolut inget spel eller glapp i bladet. Låsarmen träffar tangen i rätt vinkel och tidigt. Sen är den gjord av mitt favoritmaterial stål.  Min erfarenhet av diverse knivar med titan i låset är inte enbart positiv kan väl sägas. Farhågan för sega lås, glidande låsarmar och slitage känns betydligt mindre med stål mot stål i låskonstruktionen. Något som också är anmärkningsvärt bra är att det är rätt kraften för att hålla kvar bladet i stängt läge ("detent") är helt rätt dimensionerat. När man stänger kniven så känns det som bladet sugs in den sista biten i handtaget. 

Att bära

Clipet på den här kniven, Spydercos "Wireclip", är enligt mig ett av de bästa på marknaden. Det jag verkligen gillar är att det är diskret genom att vara tunt, svart och inte göra så att halva kniven sticker upp ur fickan. Sen blir det inte sämre av att det är hållbart och håller kvar kniven på ett föredömligt sätt. Det är betydligt starkare än det ser ut eftersom det är gjort av härdat stål och har precis rätt spänning för att hålla kniven på plats. Kniven kan bara bäras med spets upp, vilket jag i vilket fall som helst oftast föredrar, men kan förflyttas från höger till vänster sida. 

Mitt favoritclip alla kategorier, Spydercos Wireclip - här dessutom i svart utförande

Handtaget har inget hål för fånglina vilket jag i det här faller upplever som positivt. Det skulle förstöra utseendet på kniven och tvinga fästet på clipet längre ned på handtaget vilket inte skulle fungera med den här designen. 

Den platta profilen på handtaget i kombination med det utmärkta clipet gör kniven lätt att bära. Ytan på kolfiberskiktet ger något ökad friktion vilket håller kvar kniven. Vikten på under hektot är inte besvärande. Det enda som inte är perfekt är väl möjligen det faktum att Spyderhålet gör att den här kniven inte har den slankaste av profiler och därmed tar upp mer plats i fickan än många andra knivar med motsvarande bladlängd.

Sammanfattningsvis

Sage 1 är en riktigt bra kniv som jag knappt har något negativt att säga om. Passform och byggkvalitet är utöver det vanliga där alla ytor är fasade och putsade och bladcentreringen är perfekt. 

För mig är det här en av de bästa fällknivar som går att få i den här storleken (blad runt 7,5cm, 3") och jag har svårt att hitta något som slår den på fingrarna i den här prisklassen. Naturligtvis är jag därför rejält sugen på en "Sage 2" vad det lider. Även om den inte är en helig Graal så är den kniven åtminstone en rätt schysst bägare på vägen mot högre höjder. 

Spyderco Sage 1 inbjuder till att kika på sin efterföljare

Sage 1 är en fickkniv jag varmt kan rekommendera till alla som vill ha en stadig, solid, välbyggd kniv för allehanda småsysslor. En vardagskniv med potential och ett utseende som gör den till en tämligen elegant företeelse som inte skrämmer alltför många med sin blotta närvaro. 

Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm (7,125")
Vikt: 91 g (3,2oz)
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: 3 mm (0,125")
Bladstål: CPM S30V
Handtag: Laminat kolfiber/G10

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taichung Taiwan.

Mer teknisk information hittar du på Spydercos hemsida.


/ J - In search for Perfection

* Att jämföra t ex med den nåluddsvassa spetsen på en Kershaw Leek
** Av urfasningen för pekfingret utgörs halva av bladet och den andra halvan av handtagets främre del.
*** De andra är "Sage 2" - Chris Reeve för "Integral lock", "Sage 3" - Blackie Collins för "Bolt lock", "Sage 4" - Al Mar för utvecklingen av "Backlock"