Traditionella fällknivar - Case Mini Copperlock

- Nygammal förpackning

Det här är en liten kniv med en intressant om än tämligen kort historia. Den är också berättelsen om hur man förbättrar klassiska mönster. Det här är nämligen en "nygammal" kniv. De första släpptes så sent som 1997. 

Kniven kan räknas som en fusion mellan ett flertal äldre knivtyper. En beståndsdel är förstås en vanlig "lockback". Sen är stilen på bolstren tagna från en "Copperhead" mycket beroende på att det behövdes utrymme för att få plats med låsmekanismen. Med sitt enkla tämligen slanka clippoint-blad har det även drag av en Trapper och hela utseendet drar åt en hel del åt "Canoe"-hållet.   

Case Mini Copperlock

Case som märke har extremt många knivmodeller och variationer i sin digra katalog. Antalet blir inte mindre eftersom de ger ut begränsade upplagor av olik slag med täta mellanrum. Allt för att öka samlarvärdet förstås. För att navigera i snårskogen kan man använda sig av deras modellbeteckningar som karta och kompass. 

Den här modellen har till exempel referensnummer: 61749L SS

Den första siffran representerar handtagsmaterial. "6" står i det här fallet för att den har benhandtag. Nästföljande siffra betecknar antalet blad och blir följaktligen "1". De följande tre siffrorna "749" är numret för själva mönstret eller knivmodellen. Bokstaven "L" indikerar att kniven är försedd med en bladspärr. Det suffixet är inte så vanligt på Casemodeller eftersom de flesta saknar lås. Den avslutande bokstavskombinationen förtäljer vilket stål som är aktuellet. Här "SS" för "Stainless Steel".

Med drag av Copperhead, Canoe, Trapper och lockback. En lyckad syntes

Funktionen som givet kniven dess namn - låset, en backlock

Fit & Finish

- Bolster, Ändarna på kniven är av nickelsilver och det främre bolstret är av "pinched bolster"-typ. Det vill säga om man tittar på det uppifrån smalnar det av något på bredden precis innan det övergår i skollorna som om någon nypt ihop det. De är liksom de flesta detaljerna på kniven polerade. De sitter mycket väl mot ramen och övergången till skollorna är perfekta. Det även i hörnorna där det ibland missas på enklare knivar. 

- Skollor, Sidorna på den här kniven är av ben som färgats blå. Mönstret "jigged bone" är fräst för att likna horn. Själva fräsningen med de parallella skårorna kallas ibland för "barn board". Ytan är sedan polerad och det arbetet är väl utfört.

- Ram, Som brukligt är på den här sortens kniv är den uppbyggd kring ett chassi i mässing. Grovleken ligger på 1 mm. Även ramen har fått sig en touch av polertrissan och insidan är slipad vilket ger ett gott intryck. Alla kanter är rundade och mjuka som de skall vara. 

- Passning, Kniven är ytterst välbyggd med endast någon liten miss. Passningen mellan skollor och bolster är felfri som sagt. Hela kniven är väl rundad, slipad och alla detaljer är polerade. Nitarna är är väl gjorda och slipade även de. Däremot är eggen inte helt perfekt och bladet drar markerat åt vänster när kniven är hopfälld. Dessvärre är Case något kända för att inte ha den bästa centreringen på sina knivar. I det här fallet är det nästan så att bladet gnider mot ramen vilket skulle repa det. 

- Slipning, Kniven är vass men något ojämnt slipad och  eggen blir därför bredare mot spetsen. Den är för övrigt tämligen trubbig som på alla Copperlocks. Inte slö men heller inte någon riktig nåludd. Det är mer ett resultat av formen på bladet än någon miss i tillverkningen och inte helt ovanligt för några traditionella mönster. 

Walk & Talk

- Pull, Kniven öppnas med en "long pull" - en förlängd nagelskåra. Givet att kniven är liten och välbyggd bjuder den knappt på något motstånd alls. En etta och toppbetyg i det här fallet. 

- Walk and Talk, Även efter initialrörelsen löper bladet extremt lätt. Hade det inte varit för bladspärren hade det varit i klass med de bästa moderna knivkonstruktionerna. Och det är imponerande med tanke på att det inte finns några glidlager i den här typen av kniv. Gången är endast ett resultat av små toleranser och bra montering. Ljudet den här kniven ger ifrån sig är resolut med tanke på hur liten den är. Ett bestämt snäpp både vid öppning och stängning.

Stay & Play

- Stay, Ett område som inte är aktuellt på den här kniven eftersom bladet är försett med lås och således inte kan släppa.

- Spel och glapp, Kniven låser tydligt och bladet har ingen spel eller glapp alls i utfällt läge. På den här punkten är kniven mycket välgjord och motsvarare märket och prislappen. 

Ett högglanspolerat clippointblad i Case egna "True surgical steel"

En liten fickkniv som är osynlig i fickan men annars något av ett smycke

En sympatisk bekantskap som får mig att vilja stifta bekantskap med storebror "Copperlock"

Sammanfattning

Det var bara en tidsfråga innan den här modellen skulle införskaffas för min del. Eftersom jag gillar såväl "Canoes" som "Copperlocks" och "Trappers" så var det givet att en kniv med influenser från dessa håll var tvungen att inkorporeras i samlingen. 

I mitt tycke är det en synnerligen estetisk och inte minst praktisk variation. Med utseendet från ett klassiskt mönster och funktion med lås och rostfritt stål som en modernare kniv. Tack vare det lilla men framför allt rundade formatet är den dessutom ytterst fickvänlig. Mini Copperlock mäter under decimetern hopfälld och den har även en ytterst slank profil. De tar således inte mycket plats. Den väger dessutom in på svältfödda 54 gram.

Som alla knivar av den här typen är nackdelen att de ligger löst i fickan och med den här finishen vill man helst inte skava sönder kniven mot nycklar eller andra föremål i fickorna. Därför får den här husera i egen ficka mest hela tiden. Men eftersom den är så smidig är det inte ett problem. Ett alternativ är förstås att bära dylika knivar i läderfodral. 

Kniven är vass och skär bra men jag är inte helt förtjust i Case egna "True-Sharp"-stål vilket enligt uppgift skall röra sig om någon modifierad version av 420HC eller möjligen 425M. Det känns som det ligger i klass med en Victorinox eller liknande. Det är mjukt, det skall vara härdat till 55-57HRC och därmed lättslipat men håller sig inte vasst särskilt länge. Men det är inget enormt problem på en liten fickkniv som det här. Det är inget jag har med mig på campingturen eller fjället direkt. 

Det jag saknar mest på den här kniven är en riktigt vass spets men det ingår i bladtypen att den är begränsad på det området. 

Passning och tillverkningskvalité på den här kniven är genomgående riktigt bra med ett undantag. Frågan är varför just Case skall ha så svårt att få bladen raka i ramen? Jag har betydligt billigare knivar från bland andra Rough Rider och Buck Creek som inte lider av det problemet. I det här fallet är det nästan så illa att bladet nuddar ramen vilket ger repor på det högglanspolerade stålet i onödan. 

Men bortsett från den detaljen är det här en utmärkt kniv. Liten, smidig, elegant och fungerar som den skall. Eftersom som Case som vanligt ger ut den i massor av varianter så är det förstås ett samlarobjekt för den som känner sig hågad. 

Överlag är det en bra fickkniv. Rekommenderas!

Specifikation:

Märke: Case

Mönster: Mini Copperlock
Referensnummer: 61749L SS
Längd hopfälld: 91 mm
Bladstål: "True-Sharp Surgical Steel"
Huvudblad: 66 mm med en eggländ av 60 mm
Sekundärblad:  inget
Etsning blad: ingen
Text tang: Case XX, USA, 61749L SS
Skollor: Blue Jigged Bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Case USA

Tillverkningsland: USA


/ J - funderar på storebror

Isrosor i blick

Jaha, så var vintern här på riktigt. Den första köldknäppen med isrosor på fönstren. Snorkallt här och tyvärr befinner jag mig inomhus. Så går det när kommunen hyr lokaler av annan part. 

Isrosor är fint. Men på insidan av arbetsplatsens fönster vete tusan...

Det här är för närvarande den fjärrvärme som finns att tillgå

Det kommer att gå åt mycket och varmt kaffe här idag känner jag på mig...


/ J - isbit

November enligt Puh

"Good morning, if it is good morning, which I doubt"

Råkall pendling. Kort men kall. Skitkyla som tränger in i händerna och gör mig valhänt. Fummelhänt. Det är fan att vara cyklist en sådan här dag. 

"Purgatorium" sa Nasse.

Ja - sa Bull som kom in från vänster från fel barnbok.


/ J - vilse i sagans värld

Knivrecension Kizer Ki3471 "Gemini"

- Designersamarbeten X, Laconico

Det har numera blivit tämligen vanligt för tillverkare i knivbranchen att samarbeta med customknivmakare och designers på olika vis. Spyderco var ett företag som var tidigt ute på det området men även de andra stora drakarna som Benchmade, Kershaw och ZT gör samma sak. CRKT är ett exempel på ett företag som har gjort sig ett namn genom att i princip bygga hela sitt sortiment på det förfarandet och även Böker är kända för sina många samarbeten. 

Dessvärre känns resultatet inte sällan som en kompromiss oavsett om det beror på för enkla material, brister i tillverkning och kvalitetskontroll eller andra faktorer. Det har ofta varit fallet med särskilt CRKT enligt mig. Det är sällan man känner att designspråket och idéerna från de ursprungliga modellerna finns kvar i tillräcklig utsträckning i produktionsknivarna.

Men någonting är på väg att hända på det området och den här kniven är en av dem som visar vägen. 

Kizer Ki3471 Gemini

"Gemini" är nämligen ett lysande exempel på när nästan allt blir rätt. Faktum är att den här versionen är mycket lik sin förlaga "Jasmin", en knivmodell formgiven av Ray Laconico och det finns de* som hävdar att den här kniven till och med överträffar originalet på ett flertal punkter. Att den i någon mån skulle vara en "bättre" kniv.

Kanske till och med bättre än sin förlaga

Resultatet av samarbetet är hur som haver en ytterst sober kniv med ett tillbakahållet formspråk, material i toppklass och inte minst utmärkt funktion.

Twitterversion: Gemini - Kanske den mest exklusiva kniven i prisklassen

Blad

En av mina många käpphästar är att blad skall hållas enkla om det inte är något särskilt man vill uttrycka med dem. Den hästen är både sadlad och tränsad i det här fallet. Här har vi ett dugligt droppointblad som mäter ett hår under åtta centimeter. Tack vare den eminenta slipningen är den faktiska längden på eggen densamma. Bladet utmärkts av en enkelhet som är såväl praktisk som estetisk. Inga utsmyckningar i form av skåror, mönster eller komplicerade slipningar. Det ger ett sparsmakat utseende som väl matchar prestandan. 

Ytterst sparsmakad bladdesign ger en utmärkt grund för en fickkniv, åtta centimeters  droppoint med full flatslipning

För att trimma den här kniven ytterligare så baseras bladet på ett riktigt kompetent stål, Crucibles pulverstål S35VN. Egenskaperna är väl dokumenterade och de flesta menar att det är ett mycket bra allroundstål. Men det återstår att se hur Kizer förvaltat egenskaperna genom härdning, geometri, slipning med mera. 

Jag har ytterligare en kniv från Kizer, den tidigare presenterade "Ki4419A3 - Sunburst" med samma stål. Den har jag dock inte behövt slipa om än så det återstår att se hur det äventyret förlöper. Hårdheten på både den och föreliggande Gemini uppges vara 59-60 HRC. 

Förutom härdningen är förstås geometrin viktig för hur en kniv faktiskt uppträder. "Gemini" är fullt flatslipad från en godstjocklek på tre millimeter. Utmärkta dimensioner för att få ett blad som skär bra i teorin. Men här har de varit en aning fega för att premiera hållbarhet. Bladet har något för mycket stål bakom eggen. I mitt tycke kunde den fått vara ännu lite tunnare där även om den får godkänt. Det påminner mig om att jag borde skaffa en mikrometer så jag kan ta reda på exakt hur det förhåller sig. 

Själva fabrikseggen är någorlunda väl genomförd. Kniven skar papper med lätthet och kniven rakade hår med visst tryck när den kom. Eggen är jämnt slipad från häl till spets och symmetrisk utan större avvikelser.

Stål: CPM S35VN

Bladet har försetts med en stentumlad yta som sedan är halvpolerad.  Den är väl utförd och den här ytbehandlingen gör att repor inte syns särskilt väl samtidigt som det skänker viss lyster. Ytterligare en faktor som känns konsekvent givet knivens övriga framtoning är de diskreta märkningarna på bladet. Bladstål, knivens namn i liten font och Kizers nya smakfulla logotyp är det som återfinns laseretsat på bladet. Deras gamla logga ger jag inte mycket för. Ray Laconicos namn återfinns på bladryggen vilket är ett stilrent grepp. 

Handtag

Gemini har utan tvekan ett av de bästa titanhandtag jag varit i närheten av på en mindre kniv. Det som ger den känslan är en kombination av bra utseende och god ergonomi. Vid första anblicken ser det enkelt ut med sina rena linjer samtidigt som det är tämligen komplext med sina välvda former.

Handtaget känns naturligt att greppa och alla fattningar fungerar. Det känns att Laconico vet vad han sysslar med när han formger handtag. 

Ett handtag lika enkelt och bekvämt som det ser ut

Det här är ett av fallen där produktionsvarianten överträffar förlagan. Det här här handtaget är faktiskt mer arbetat än "Jasmine" som faktiskt har raka sidor vilket förstås är enklare att framställa. Men den här formen i kombination med att precis allt är avfasat och rundat på den här kniven gör att den känns mjuk och behaglig i handen. 

De enda färgklickarna utgörs av blå titananodisering på skruvar och clip

Färgskalan är även den sober för att matcha formen. Titangrått med ett par färgklickar i form av pivotskruven samt två skruvar i blåanodiserad titan. De har vanliga torxhuvuden vilket uppskattas. Tramset med specialskruvar som vissa tillverkare ägnar sig åt ger jag inte mycket för.

Konstruktionen är öppen men med ett litet ilägg av titan

Konstruktionen är öppen med två skruvar som sammanhållande punkter utöver pivotskruven. I bakänden finns ett litet mellanlägg i titan vilket stabiliserar kniven.  

Det diskreta utseendet med den fint blästrande titanet ger en len känsla med visst kritlikt motstånd. Ytan ger någorlunda fäste men är känsligt för repor. På det området är tumlad titan bättre som på exempelvis ZT 0450. Men rent utseendemässigt föredrar jag den här varianten. 

Det finns inte ett enda vasst hörn eller kant på hela handtaget. Gemini matchar på den punkten kvalitén på exempelvis Spyderco Sage 2 eller till och med den ikoniska CRK Sebenza.

Handtaget har dessutom försetts med ett relativt generöst hål för fånglina vilket jag kan tycka är en smula överdrivet på den här sortens kniv.

Öppning och lås

Utan tvekan har flipperfunktionen på de flesta knivar förbättrats även om det fortfarande finns varianter som knappt fungerar. Det här är inte en av dem. Gemini närmar sig perfektion även om den är lite hård att aktivera. Men en flipper blir knappt enklare och snabbare än så här. Utformningen gör att den går att använda vare sig man trycker den nedåt som en knapp eller om man drar den bakåt. Båda sätten fungerar lika bra. 

Gemini och övriga knivar i Kizers senare produktion är försedda med något så avancerad som keramiska kullager mellan blad och handtag. Ett material som för övrigt även går igen i låsarmens "detent ball".

Avancerade lager, perfekt avvägt motstånd och en lagom stor flipper borgar för extrem hastighet och stor säkerhet. Det går knappt att missa att fälla ut kniven ens om man försöker. 

En tydlig men mjukt rundad flipper som inte skär sig mot utseendet eller är i vägen i fickan

Bladet hålls sen på plats av ett ramlås i titan. Det är välgjort vilket kan ses bland annat på hur vinkeln mellan bladbas och låsarm utformats. Själva låset är titan men har försetts med ett stålinlägg som även agerar skydd mot översträckning av låsarmen. 

Funktionen är utmärkt. Det går inte ens att locka fram något spel eller glapp i bladet ens genom att provocera kniven. Den är stabil helt enkelt.

Låset fungerar exakt som det skall

Den enda invändningen jag har mot funktionen är att den är aningen tung att släppa tack vare det bastanta fjädermotståndet i låsarmen. Det är tämligen lätt att komma åt den eftersom insidan på ramen är fasad för att fingertopparna skall nå dit. Men väl där krävs relativt mycket vilket inte är helt lätt visar ett test jag gjorde med min sambo.  

En utmärkt detalj värd att framhålla är hur bladbasen är utformad för att passa mot stopp-pinnen. Den är rundad där vilket gör att kontaktytan blir större och därmed håller längre utan att skapa glapp i kniven. Det ger därmed längre livslängd åt låskonstruktionen. Ett annat sätt att förlänga hållbarheten är att förse knivar med roterande stoppinnar. 

Att bära

Även på det här området briljerar den här kniven. Det är lätt att föreställa sig när man ser den. Gemini är inte mer än decimetern lång, väger in runt hektot och allt är mjukt format. Dessutom bygger den inte extremt på höjden vilket förstås gör att den tar upp mindre plats i fickan.

Lätt, tunn, slank och smidig i fickan - precis som det skall vara

Förutom en vidd på 32 mm är den därutöver slank och mäter inte mer än 11,2 mm på bredden vilket även det är anmärkningsvärt lite. 

Ett välfungerande clip i anodiserad titan

Clipet är ett annat område som får väl godkänt men är för den skull inte perfekt. Materialet är anodiserad titan för att matcha de andra blå detaljerna på kniven. Formen är en så kallad "spring clip" vilket jag generellt föredrar framför skulpterade diton då de vanligtvis har bättre funktion. Det är diskret och snyggt med lagom spänst. Det i kombination med det lätt kritiga motståndet från den blästrade titanet ger ett utmärkt fäste mot kläder. Kniven sitter där som den skall utan att för den skull vara omöjlig att få fram med en hand. 

Det jag inte gillar med det är att det i vissa vinklar kan kännas aningen vasst mot handen även om det inte är den värsta syndaren därvidlag jag träffat på. Men spetsen pekar en aning för mycket utåt för min smak. Något jag funderar på att åtgärda. 

Sammanfattningsvis

Efter alla superlativ och goda vitsord kan man fråga sig varför jag inte kröner Gemini till "Den perfekta fickkniven" direkt. I all enkelhet beror det på att den är aningen för dyr. Där är jag väl inte helt konsekvent eftersom Benchmade 943 presenterades i samma serie och de ligger i ungefär samma prisklass, runt 170 dollar i USA. Även om jag nu faktiskt köpte min Gemini i Sverige från Knivshop.se. Av någon anledning var det här en av få knivar som inte dubblar priset på väg hit. Andra modeller av Kizer från samma säljare har betydligt högre påslag noterade jag.  

För den som väntar på en billigare version så lär det vara på gång. De kommer att vara linerlock-versioner med G10 i handtaget istället för titan. Jag tror att det gäller såväl den här kniven som storebror "Intreprid" och eventuellt även modellen "Kane". Det kan ha fördelen att man vågar använda dem lite hårdare. Titanytan i det här utförande är en aning känsligt för repor om man nu bryr sig om sådant. 

Annars uppfyller Gemini alla kriterier med råge för att kvalificera sig som en utmärkt fickkniv. Den är lätt att bära med låg vikt och mjuka former och ett bra clip. Den har superba material och framför allt en riktigt praktiskt format blad i ett utmärkt stål. 

En diskret men ytterst kompetent fickkniv

Därtill är den ytterst elegant med ett sobert formspråk som tilltalar åtminstone mig. Sen kan det kanske invändas att det börjar finnas lite väl många musgrå flipperförsedda titanknivar på marknaden nu. Särskilt sen kategorin "kinesiska high-end"-knivar tillkommit. 

Men frågan var om den är produktionsversionen till och med är bättre än originalet?

Sanningshalten i det uttalandet kan jag inte konfirmera eftersom jag aldrig känt på den kniven men jag kan säga att den här kniven från Kizer är en mycket kompetent fällkniv på alla områden.

Jag hittar inte mycket negativt att säga om den här kniven alls. Clipet kunde möjligen varit en smula mjukare i spetsen och låset lite lättare att släppa men annars inte mycket.

Både materialval och genomförande är utomordentligt. Det finns helt enkelt inget negativt att anmärka på vad gäller passning och byggkvalité. Då har jag ändå skärskådat den. 

Modellen för den som vill ha en "mid-techkänsla till produktionsknivspris

Det här är en intressant kniv även på så vis att den är ett gott exempel på att produktionsknivar nu kanske har uppnått den kvalitetsnivå som krävs för att de på allvar ska kunna mäta sig med sina förlagor i både utseende och kvalitet. Det som saknas är förstås den personlighet och exklusivitet som följer med customknivar. 

Kizers knivar byggs med alla moderna maskiner som tänkas kan och redogör till och med för vilka. De formligen pumpar ut nya modeller och utökar sina samarbeten med olika knivmakare kontinuerligt vilket ger allt mer att välja på. Några av de nya modellerna har också indikerat att Kizer nu börjar bli så etablerade att priserna kan höjas. Det verkar gå samma väg som Reate, även de från Kina. Så vill man ha tag i de här knivarna till dugliga priser är det nog läge att slå till nu.

Den här kniven är rätt för den som söker en fickkniv som andas lyx och flärd. En känsla av midtech med arbetat formspråk till överkomligt pris. På köpet följer avancerat stål, kullager och "detentball" i keramik och titan i handtaget. All modern teknik samlad med andra ord.

Sen får det inte mitt i allt teknikprat glömmas att det är en kniv som ligger bra i handen och skär riktigt bra i de flesta material.

Köp den däremot inte om du inte gillar det här moderna utseendet. Det börjar trots allt bli en smula strömlinjeformat nu. Konceptet "flipper, kullager, titan och framelock med stålinlägg" är knappast unikt längre. Köp den inte heller om du är ute efter en billigare kniv även om den trots prislappen är prisvärd enligt mig.

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S35VN, 58-60HRC
Handtag: titan, 6AL4V
Lås: framelock med stålinlägg

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina


/ J - letar efter superlativ

* Exempelvis "EverydayCommentary" i den här videon. Och här en jämförande video mellan originalet och "Gemini"

Knife review Kizer Ki3471 "Gemini"

Now a days it's quite a common practice for companies in the knifeindustry to cooperate with external custom knifemakers and designers. Spyderco jumped on the bandwagon early but all the major dragons like Benchmade and Kershaw do the same. CRKT as an example have made a name for themselves by in principle base their entire productline on that procedure. Also Boker is famous for their many collaborations.  

Unfortenately the outcome sometimes feels like compromises whether it depends on too simple materials or lack in production skills and qualitycontrol. That is often the case with knives from CRKT in my experience. You can rarely feel that enough of the designlanguage and ideas still being present in the production knife to recognize the originals. There are of course exceptions. 

But something is about to change and this knife, the Gemini from Kizer, is one of the knives leading the way. 

Kizer Ki3471 Gemini

Kizers "Gemini" is a brilliant example of when almost everything is done right. Actually some say that this knife is very close to it's original, the "Jasmin" by Ray Laconico in many ways. I have not handled that knife so it's not for me to tell but I can say that the result of the collaboration is a knife with the same restrained designlanguage, top notch materials and good function. 

My Twitterversion of this presentation: Gemini - one of the most exclusive knifes in it's priceclass

Blade

One pet subject of mine is that a blade should be kept supersimple if there isn't anything in particular you want to express with them. That rule is applied here. In this case we have a capable droppoint that measures a tad under three and a quarter of an inch. Because of how the grind is made the edge and bladelength are nearly the same. The blade is characterized by a simplicity that is both practical and aesthetical. No ornation or complicated grinds. It gives a sparse appearence that I appreciate and that matches the knife performancewise.

A very simple blade shape makes for an excellent EDC-knikfe. A FFG dropoint

The steel choice is  a stellar one and the blade is made out of Crucibles powdersteel S35VN. It's not as exotic as it used to be and most knife afficionados agree that it is an excellent allround steel. But it remains to be seen how Kizer manage to use it's properties through proper hardening, choosing correct edgegeomery, grinding et cetera. I have another knife from Kizer, "Sunburst" with the same steel that I touched up the edge on a couple of times and it's not difficult to get back to real high sharpness. The stated hardness on both knives is 59-60 HRC. 

In addition to steel choice and hardening, geometry is of course crucial for how a knife actually performs. Gemini is full flat ground from a thickness of 0.12". Excellent proportions for a theoretical high performance cutter. But I think Kizer have been to covardly in order to sustain higher durability. The knife has a bit to much steel behind the edge for my taste. It is ok but certainly not excellent in that regard. Which reminds me that I should get an micrometer so that I can find out the exact measurements. 

The factoryedge was however well executed. The knife cut paper with ease and it shaved hair with only a slight pressure out of box. The grind is even from tip to heel and and it is rather symmetrical in width. 

Steeltype: CPM S35VN

The blade have been given a very fine and well made stonewash. The finish is good at hiding scratches at the same times as it gives a certain luster to the blade. Another detail that feels consistent given the knives discrete image is the markings on the blade. Steeltype and  the name in small font and Kizers new, tasteful logotype are written on the blade. That's all. I was not a fan of their old logo, too big and too cheap looking. Ray Laconicos name is stylishly etched on the spine of the blade.

When it comes to "daily chores" the knife excels. Opening packaging, breaking down boxes, cutting tape, soft- and hard plastic and different kinds of rope works just fine with this tool. The flat ground blade makes for instance cardboard cutting a breaze. And it cuts decently in cloth as well. A big deal to me personally since I'm a keen Mountainbiker and cleaning bikes requires a big amount of rags, trust me.

I also tried the Gemini on wood, both fresh and dried. Or more like frozen and dried in this case due to the winterconditions. The blade and the grind works ok. It's not a whittler. The blade has a proper bite to it but the handle isn't up to pair. Not a surprise though since this is a smaller knife.

I personally almost never uses folding knives in food processing except for camping and hiking trips, for that I have a wide array of kitchen knives. But I test them there. And as expected this knife functions somewhat well as a small pairing knife. The geometry makes for a fairly good slicer. I say "fairly" because compared to proper kitchen knives few folding knives can compete. They are generally to thick behind the edge and the geometry is a long way from being optimal.

So far I found edgeretention pretty good. I haven't resharpened the knife yet but as per usual I use my sharpening rods and a strop to keep the ege in good shape. However when I do sharpen the blade more thoroughly I will reprofile it a bit. I want a thinner edgegeometry, 

Handle

Gemini have one of the nicest titaniumhandles I have handled on a smaller knife. What gives that feeling is a combination of good looks and proper ergonomics. At first glance it looks deceptively simple with it's clean lines but at the same time it's shape is rather complex with 3-d sculpted arched titanium scales.

The handle feels natural in hand and all grip works for me. You can tell that Mr Laconico knows what he's doing when he designs knifehandles. But saying that I would like to stress that I don't think Gemini is suitable for hard work over extended periods of time. It's more of an EDC/pocketknife and the handle is simply too thin to really fill the hand. I have actually whittled some with the knife just to test it but that is not to comfortable after a while. 

A handle as simple and comfortable as it looks

But the handleshape is one of the areas where the productionknife surpasses the original. This handle is actually more elaborated than the one on "Jasmine" which have straight sides. At least the earlier versions. This very soft shape and rounded corners makes for a knife that really feels good in hand. 

The only splashes of color consists of bluanodized hardware and clip

The color matches the rest of the schematic. Sober titaniumgrey mixed with a couple of blue notes in the connectionbolts and pivotscrew. The clip is also anodized blue. One thing that is greatly appreciated is that all the hardware have proper Torxheads. That nonsense with proprietary screws is nothing for me. 

The handle has an open construction with a small titanium backspacer

The construction of the handle is semi-open with two connecting screws in addition to the pivotscrew. At the end of the knife there is a small backspacer that adds a bit of rigidity to the knife. 

The bead blasted surface on the handle is smooth to the touch with a certain chalklike feel. It gives some traction but is relatively sensitive to scratches. When it comes to durability I much prefer stonewashed finishes like on the ZT0450 for instance. But this finish looks just beautiful. 

Noteworthy is the very high finish on the entire handle. There is not a single detail that have been overlooked and I think it rivals other high quality production pieces like the Sage 2.

By the way the handle is provided with a rather generous lanyard hole. Something I personally think is a bit redundant on this kind of knife but every fan of 550 paracord can relax. 

Deployment and Lockup

Without a doubt flipperfunction on most knives have been improved as of late even if it still exists variants that hardly works at all. This is not one of them. Gemini is close to perfection but  not really there. It is a little hard to activate due to a hard detent. But the action doesn't become much faster than this once activated. The shape of the flippertab lends itself for lightswitch action. Pushbutton style doesn't work unless you push diagonally backwards. Some might have wished for some "jimping" on the tab but I don't mind being without it. I seldom do by the way. Generally speaking I'm not a big fan of "tractionplans".

Gemini and most other knives in Kizers latest productline is provided with something you don't find in most folders in this pricerange - ceramic ball bearings. Also the detentball is made out of ceramic.

Advanced caged bearings, a well tuned in detent and properly sized flippertab makes for a very good flipper with extrem accuracy. It's hardly possible to missfire the knife, even if you try. 

A distinct but smooth flippertab that harmonizes with the looks and isn't obtrusive in pocket

Once open the blade is firmly held in place by a framelock. If you scrutinize the angle between the base of the blade and the lockbar steel insert you can see that is made just right. The insert also acts like an overtravel stop. 

The function is just excellent. There is no bladeplay in any direction what so ever. Not even if I grab the blade by the tip and provoke it. Simply put it's a solid knife given the size.

The framelock works exactly as it should

The only objection I have against the lock is that it's a bit hard to release due to the rather stiff lockbar. It's relatively easy to reach since the inside of the frame is chamfered and soft but once there it demands quite a bit of pressure to work. At least according to my fiancee. After a few opening and closings it begin to gnaw on the thumb. 

Another good example of attention to detail is how the bladetang is shaped to fit the stop pin. The rounded shape increases the area of contact which reduces wear on the pin itself and thereby strengthen the construction in the long run. Another common way of doing this is by having rotating stop pins.

To Carry

This is another area where this knife really shines. It's not hard to imagine when looking at the knife. Gemini isnt more than 4.125" long folded and weighs 3.65 oz and everything is nicely rounded and contoured. And the knife is also not to wide when folded so it doesn't take up much room in the pocket either.

Light, thin and smooth in pocket - as a pocketknife should be

It is also very slim with a thickness of only 0.44", wich is remarkable.

A good clip in blue anodized titanium

The clip is decent without being perfect. It is a spring clip in titanium which is anodized blue to match the hardware. Generally I actually prefer a spring clip over a sculpted dito because of function. This one is descreet and good looking with a proper amount of tension. This combined with the chalky beadblasted surface of the handle gives good friction against fabric. The knife stays put and is still possible to draw very easily.

What I don't like about it is that it in certain angles you can feel the tip against the soft parts of your hand. It's not the worst sinner of them all but not ideal. I'm thinking about doing a little mod to fix that problem. 

To Conclude

Obviously I like this knife. And altogether Gemini is a really good knife in many ways. But is it "the perfect pocketknife"? 

Well, to be honest the competition in it's pricerange (around the 170$ mark MSRP) is really fierce. Here you find knives like the excellent Benchmade 940/943 which is another slender contender. And if you want a titaniumhandled knife, Spyderco Sage 2 gives it a good run for the money.

Even more close in appearance is of course ZT 0450 which is another titanium flipper on bearings equipped with a good steel and a not too deterrent pricetag.

But now there are also cheaper versions of some of the Kizermodels. The "Vanguard series" is linerlock versions of these knives with G10 for scales instead of titaniumhandles and VG10 for bladesteel. Other than being cheaper they also have the advantage that they probably is less prone to scratch for the ones who cares about that and thus being a bit more of a "hard user".

Otherwise I think the Gemini ticks all the boxes for a good pocketknife. It's easy to carry with low weight and smooth shape and a good clip. It's made out of high end materials and above all it has a well shaped blade in a really good steel. 

A discreet but very competent pocketcompanion

In additon the Gemini is a very refined and elegant knife whose lines appeal to me. Maybe you can argue that there are one to many mouse-grey titaniumhandled framelock flippers on the market. 

And the big question remains - is this knife even better than the original in some aspects? I can't verify the veracity of that statement since I never handled the original but I can say that the Kizer is a very competent folding knife in most areas. 

Actually I don't have much negative criticism at all. The clip could have been less pointy and the lock a bit easier to release but otherwise not much. Both the choice of materials and execution is extraordinary good. There are no misses to be found when it comes to fit and finish even if scrutinized. 

A knife suitable if you want a "mid-tech" feeling for the prize of a production knife

This is a most interesting knife since it is one good example of productionknives reaching the levels that is required to compete with their higher priced mid-tech cousins and even the originals in terms of both looks and quality. What is obviously missing is the "personality" and exclusivity that comes with customknives. But for us consumers I can only see benefits in the long run. 

I don't recommend this knife if you're not a friend of this modern take on folders. After all it's beginning to be a bit mainstream now I think. The concept of titaniumhandled framelock flippers is hardly unique anymore. Even less so now with a lot of Chinese brands entering the market. And I can't really recommend this knife if you are searching for a heavy duty companion in the woods. For that the handle is too small and thin, at least for me. For that I want more real estate handlewise, less scratch prone materials and then it's the issue all metal handles have in our climate. They get cold in the winter.

However this is a knife that is right for the one searching for a EDC-knife that reminds of a mid-tech with a well executed designlanguage but with a more modest pricetag. With that package follows advanced technology with caged ball bearings and detent in ceramic, a really competent steel and a titanium framelock with steel insert and overtravelstop. All modern technique combined in other words.

But talking about all the technical specifications we must not forget that this is a knife that feels good in hand and that cuts good in most materials. 

Specification Ki3471 "Gemini":


Overall Length: 7.25"
Handle Length: 4.125"
Weight: 3.65 oz
Blade Length: 3.125"
Blade Thickness: 0.12"
Steel: Crucible CPM S35VN, 58-60HRC
Handle Material : Titanium, 6AL4V
Lock: Framelock with steel insert

Produced by: Kizer, made in China


/ John

Knivrecension Shirogorov CannaBis

klonerna anfaller

Den här kniven är ännu ett exempel på strålande design av Dimitri Sinkevich, mannen bakom exempelvis ZT 0450 som jag tidigare presenterade i "DPF 22". Utseendet är även i det här fallet rent och enkelt utan överdrifter. Något som inte sällan kännetecknar god formgivning för övrigt.

Modellen kallas av någon outgrundlig anledning för "CannaBis" av skäl som inte heller upphovsmannen kan redogöra för när han tillfrågats i intervjuer. Kniven tillverkas ursprungligen av de ryska bröderna Shirogorov* vars namn företaget bär. 

Shirogorov CannaBis clone

Shirogorov tillverkar knivar av yppersta klass. Utmärkande för deras produkter är stilren design, hög precision och tillverkningskvalité och användande av de bästa material som finns att tillgå. De ligger bland annat bakom den moderna fällknivsikonen F95. Nackdelen är att med det paketet följer även en imponerande prislapp. De billigaste varianterna kostar strax under tusen dollar, i USA kan tilläggas och customknivarna betydligt mer. Så hur roligt det än må vara med ett original så är det inte aktuellt i mitt fall kan sägas.

Genomgående en ytterst väl formgiven kniv, kopia såväl som förlaga

Alternativet som återstår om man ändå vill känna och klämma på en känd knivmodell är att införskaffa en "klon" eller en kopia. Det gäller bara att hitta de bra versionerna. Det här är en sådan kan väl nämnas i förbifarten. Sen kan alltid patenträttigheter och närbesläktade frågor diskuteras i samband med det förfarandet. Men för att uttrycka det enkelt så hade inte alternativet för mig varit att köpa originalet så jag känner inte att jag lurat någon fattig knivmakare på pengar.

Men jag är inte mindre sugen på en Shirogorov efter att ha prövat på designen så i det här fallet fungerar betet. Men frågan är då vad man får i det här fallet? Det skall vi kika närmare på.

Blad

Formen är lika smakfull som man kommit att förvänta sig av Sinkevich. Det är ett substantiellt droppointblad det handlar om. Det mäter strax under en decimeter på längden och är närmare tre centimeter brett med en godstjocklek på hela fyra millimeter. Ytbehandlingen är en diskret tvåtonsfinish där de flata partierna är satinbehandlande och resten av bladet tumlat och sedan halvt polerat. Främre delen av bladet är avfasat på ryggsidan och hela ryggen är lätt rundad. Mot handtaget till finns urfrästa spår för bättre kontroll. Spetsen är tämligen kraftig men ändå adekvat. 

Bladet är helt omärkt och det finns således vare sig text eller logotyper på det. Även originalet har sparsmakat med loggor men i det här fallet är hela kniven steril.  

Ett enkelt droppointblad fungerar alltid. Särskilt när det är flatslipat

Eggen är dragen hela vägen in till handtaget vilket är en detalj jag uppskattar i högsta grad. Det möjliggör detaljarbete med god kontroll nära handtaget när så önskas. Det är ju också där kraften är störst om man behöver ta i.  

Kniven kom med en mycket duglig fabriksegg. Den är jämnt slipad och kniven är mycket vass. Såpass att jag höll på att bli av med en fingertopp redan första dagen. Kombinationen av ett tämligen massivt blad som faller in i handtaget av sin egen tyngd och en mycket skarp egg överraskade mig. 

Eftersom kniven är helt omärkt är det också hart när omöjligt att säga vad det är för stål det faktiskt rör sig om. Enligt uppgift skall det vara D2 men det är svårt att veta med säkerhet eftersom det är en kniv med kinesiskt ursprung. Men troligen är det ett stål med liknande komposition. Det uppträder lite åt det hållet även om det känns mjukare. 

Bladet har försetts med en tvåtonsfinish - stentumlat på slipytan och satin på de flata delarna

En sak som som kunde förbättrats är tjockleken på bladet ned mot eggen. Trots en hög, nästan full flatslipning är det relativt mycket gods kvar bakom eggen. Förvisso blir bladet väldigt starkt med den geometrin men kniven skär också lite sämre än vad den kunnat göra. Trots det är det en riktigt duglig kniv. Kombinationen flatslipning och bra skärpa kommer man långt med. 

Kniven har fått stifta bekantskap med de flesta material som kan vara aktuella för en kniv att skära i: papper, papp, kartong, hård- och mjukplast, buntband, tejp, textilier, födoämnen av diverse slag och trä. Såväl torrt som färskt.

Eftersom det är en fällkniv det handlar om så undviker jag allt vad vedprocessande heter. Till de uppgifterna finns såg och yxor om det är aktuellt. Så till skillnad från amerikanska recensenter så ägnar jag mig inte åt "batoning" när jag testar fällknivar. Som en not undrar jag ibland om de hört talas om att man kan tälja sig en kil att användas för ändamålet istället för att massakrera sin kniv.

Det kraftiga handtaget gör annars att det går att ta i rejält när det behövs. Det finns inga uppenbara ställen som ger skav eller blåsor även vid något längre tids arbete. Jag testade med en stunds rätt intensivt täljande för att få en referens.

Handtag

Vilket för oss in på handtaget. Konstruktionen bygger på en inre ram i titan med en godstjocklek på två millimeter och på den är skruvat skollor av linnemicarta. De är blästrade till en halvruggad yta och färgen är grå/svart. I ryggen på handtaget finns en distans av svart G10. Kniven har även hål för fånglina. 

Ett stort men framförallt mycket bekvämt handtag försett med skollor av linnemicarta

Linnemicartan är riktigt bekväm att greppa. Den känns varm att röra vid och den öppna porerna i ytan gör att det finns lite friktion i materialet. Den har dock slitits blankare över tid och det som är speciellt med den här typen av handtag är att de får patina efterhand, de mörknar och blir slätare som ett naturmaterial trots att det är syntet det handlar om. 

Värt att notera är att ramen sticker ut en aning utanför skollorna. Det förstärker formspråket men är inget som upplevs negativt ur komfortperspektiv.  

Det är ett stort handtag och kniven mäter hela tretton centimeter hopfälld. Det gör att det finns gott om plats för alla fingrar även för dem med större händer. Handtaget är även tämligen grovt, runt en och halv centimeter brett vilket fyller handen väl. Det bör påpekas att allt är rundat och slipat. Ram, bolster, låsarm och till och med sidorna på flippern är fasade. Där är kopian mycket lik originalet vilket är förnämligt. 

En bred rygg med en distans av formad G10

Även konturerna på skollorna bidrar till ökat grepp då de är tredimensionellt formade och inte platta. De är välvda och sidorna är även tjockare mot mitten och änden av handtaget.  

För en större fällkniv är utformningen av det här handtaget ett föredöme. Det fungerar vid alla former av grepp utan att ge upphov till obehag och det är även utmärkt i alla väder om man nu ämnar använda sin kniv i kyla och regn. Linnemicarta är ett material som inte känns lika kallt som t ex titan eller aluminium.  

Öppning och lås

CannaBis är en dedikerad flipperkniv liksom de flesta modeller från Shirogorov. Det har med tiden blivit något av deras kännetecken. Själva flippern är osedvanligt liten, särskilt sett i relation till storleken på kniven. Men den är fullt tillräcklig. Det spelar heller ingen roll på vilket sätt den aktiveras, med tryck nedåt eller bakåt - båda sätten resulterar i blixtrande snabb öppning. Det här är faktiskt den mjukaste och snabbaste kniven jag äger både att öppna men framförallt stänga.  

En stor del av förklaringen återfinns i det faktum att bladet är kullagrat. Kulorna i lagren är av keramik vilket är en annan detalj som känns genomarbetad med tanke på att det inte är ett original vi talar om. 

En liten men väl avvägd flipper försedd med precis lagom med fäste för fingret för att fungera perfekt

Kniven låser med en väl avvägd linerlock i titan. Inledningsvis tar den ganska tidigt så det finns gott om plats att slita in den utan att låset fallerar. Den låser stabilt utan glapp eller spel. Skulle något glapp i sidled uppstå kan det spännas bort med den justerbara pivotskruven som dock kräver specialverktyg. Ett sådant ingår men även med hjälp av det är det lite pilligt att spänna skruven utan att repa ytan. Det går att spänna skruven tämligen hårt i och med att bladet löper på kullager utan att för den skull äventyra funktionen.

Jag har behövt spänna pivotskruven någon gång då den inte är försedd med gänglåsning och flippers har en tendens att skruva upp sig eftersom de låser med sådan kraft.

Låset är lika lätt att släppa som bladet är att fälla ut. Det finns inga särskilda urtag för att underlätta åtkomst men det fungerar ändå väl. Fördelen med att inte ha några gropar eller dylikt i skollorna är att det är svårt att släppa låset av misstag. Jag vet inte om ytan där låsarmen möter bladstålet är behandlad på något sätt så det återstår att se hur den slits. Men den är inte försedd med något ilägg av stål.  

Faktum är att jag skurit mig en gång för att bladet faller in som en giljotin när det släpps. Det gäller att släppa låset med tyngdkraften på sin sida annars ligger fingertopparna risigt till. Man bör således hålla bladet nedåt när kniven skall fällas ihop.  

Låset är en linerlock i titan

Hade jag fått önska något så hade det varit att låsarmen färdats lite längre faktiskt. Jag vet att det är modernt med "tidiga" lås men jag föredrar att ha lite mer metall inklämt där för att hindra att låsarmen vandrar utåt när man belastar den. Risken uppstår främst vid lätt vridande rörelser som när man lossar eggen vid täljarbete.

Sen kunde bladet har något hårdare motstånd i hopfällt läge. Som det är nu går det att skaka ut bladet. Men det är ingen risk för att den öppnas av sig själv vad jag märkt. 

Att bära

Nu kommer vi till knivens akilleshäl. Om man tar ett stort och långt blad med ett tillhörande rejält och kraftigt handtag - vad får man då? Svar: en jäkligt stor kniv. Och det är också intrycket i fickan. Att den är stor. Och tung - den väger trots allt 175 gram. Däremot bärs den förvånansvärt bekvämt trots detta. De avfasade hörnen och slipade kanterna bidrar till detta. 

CannaBis är försedd med ett mycket speciellt clip som dock fungerar. Om än inte optimalt särskilt inte i fickor med tjockare tyg är brasklappen. Men funktionen får här stå tillbaks för lika delar design, det är verkligen snyggt och att det inte ens känns när man greppar kniven. Det är inte många clip man kan säga det om! Det uppnås genom att det är ligger infällt i en fördjupning i sidan på handtaget.

Ett mycket speciellt clip infällt i sidan på handtaget

Materialet är titan och det hålls på plats med två skruvar för att det inte skall vrida sig i sidled. På grund av den ovanliga konstruktionen är det inte flyttbart på något vis. 

Enligt mig är CannaBis något för stor för att vara en bra fickkniv. Men, inte för illa ändå om man vill en rejäl fällkniv med sig och önskar de fördelar som ett decimeterlångt blad ger. 

Sammanfattningsvis

Om den här kniven kan man tycka en hel del. Både första och sista intrycket är att det är en rejäl kniv, att den är stor helt enkelt. Vidare kan sägas att det är en riktigt bra design. Extravagant men ändå enkel på något vis. Det är också en kniv med oerhört bra finish för att vara en kopia. Och icke att förglömma - den skär bra. 

Många små detaljer bidrar till att kniven känns genomarbetad som rundade och slipade detaljer på ramen inklusive insidan och till och med kanterna på flippern är fasade. Bladcentreringen är nära perfektion och eggen är jämnt slipad. Allt sammantaget gör att kniven känns exklusiv.

Ett ytterst sympatisk bekantskap i det större formatet - om du kan tåla att det är en kopia förstås

Frågan är vem jag skall rekommendera den här kniven till? Tja, kanske till den som vill känna på en Shirogorovmodell men saknar tio tusen kronor att lägga ut på den bekantskapen? Eller den som söker en större brukskniv som kan hanteras lite mer vårdslöst än man skulle gjort med en dyrare kniv. Priset för den här låg när den köptes på strax över femhundra kronor. 

Undvik den däremot om du söker en liten nätt fickkniv att bäras diskret. Likaså bör du missa den om du inte gillar det moderna konceptet med titanramar, kullager och flippers. Men där bör det tilläggas att den inte ser alltför extrem ut. Det är fortfarande en kniv så att säga och inte ett rymdskepp. Du bör förstås även undvika den om du känner att moralen får sig en törn av att inneha en kopia av något. 

Specifikation:

Längd utfälld: 228 mm
Längd hopfälld: 130 mm
Vikt: 175 g
Bladlängd: 96 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: D2, HRC 59-60
Handtag: Linnemicarta på en ram av titan TC4
Lås: Linerlock

Producerad av: Y-Start, tillverkad i Kina


/ J - J - som i Jedi

* Varav en dessvärre inte längre är i livet. Så nu är det Igor Shirogorov som står bakom namnet.

Knivrecension EKA Swede 88

-  blott Sverige svenska fällknivar har 

Mitt intresse för den här kniven väcktes för många år sedan då jag hade förmånen att få känna på en väns lyxiga masurbjörksversion som hon då fått i födelsedagspresent. Den var skön att hålla i, hade mjuk gång och var rejält vass minns jag. Sen var lystern i handtaget lockande. En angenäm bekantskap på det hela stora taget. 

Sedan dess har Swede 88 funnits på min vaga "måste införskaffas någon gång"-lista. Kniven är en udda fågel i min samling på flera vis. Jag äger inte många svenska fällknivar och framförallt har jag inte särskilt många knivar med trähandtag generellt.

EKA Swede 88 

Mycket beroende på att det helt enkelt inte finns så värst många svenska fällknivar på marknaden överhuvudtaget. De jag kan komma på utöver EKA utan att fördjupa mig i ämnet är Karesuandokniven som har ett par modeller och förstås Fällkniven som numera har en tämligen diger katalog. Emellertid lockar mig inte Karesuandoknivarna särskilt mycket då de av produktbilderna att döma inte alls ser särskilt välgjorda ut och jag tycker nog att både de och de flesta modeller från Fällkniven är överprissatta. Men det är ett ämne öppet för diskussion.

Men gammal är äldst inte minst som Eskilstuna knivfabrik AB har funnits i branschen sen 1882. Det är dock inte många av deras modeller som väcker något större ha-begär hos mig. Möjligen skulle jag kunna tänka mig en Swede 8 eller kanske 10 med trähandtag vad det lider. Annars får det nog vara.

 Svensk knivtradition i fällknivsformat

Trots det är jag inte helt renons på knivar från EKA. I samlingen ingår en äldre fällbar filékniv, två stycken "38or" och ett par Swede 60, militärutgåvan. Men min "88a" och tillika den senaste är utan tvekan den jag gillar bäst. 

Blad

Bladformen är inte så mycket att orda om. I princip ser den ut som man tagit vilken skandinavisk kniv som helst, halverat den och sparat spetsen. Med två tillägg skall sägas. Det ena är att det faktiskt handlar om en droppoint även om den inte är så uttalad och det andra är att hela eggen utgör en enda svepande kurva från häl till spets, en svag konstant buk. Det ger en lång egg och en duglig spets. 

Noteras kan att bladet är tämligen brett med sina tjugotre millimeter i relation till sin längd. 

Ett stilrent blad med en kraftig låg skålslipning

En detalj som jag uppskattar och som är föredömligt utförd är att eggen är dragen hela vägen in till handtaget. Det gör att bladets och eggens längd är desamma och i det här fallet mäter de strax över sju centimeter.

Men kanske mest utmärkande för det här knivbladet är den ytterst modesta godstjockleken på endast 1,7 millimeter! Det är tunnare än både Victorinox och Opinel till exempel, knivar som annars är kända för att ha smäckra och tunna blad. Det gör förstås att kniven skär väldigt bra genom vissa material samtidigt som det även utgör en begränsande faktor vad gäller knivens användningsområde.

Ett tunt blad parat med ett tjockt handtag både begränsar och möjliggör

Med det tunna breda bladet är den inte särskilt lämplig till arbeten som inkluderar vridande rörelser eller där man kan behöva lossa eggen från trä. Det är ingen optimal täljkniv med andra ord. 

Något jag däremot inte förstår är varför EKA valt att skålslipa kniven. Det som borde ligga närmast till hands både sett till tradition och praktiskt hänseende borde enligt mig att förse kniven med en vanlig "scandigrind" det vill säga en primäregg utan avlösning. Det hade dessutom varit mer estetiskt tilltalande som grädde på moset. Nu ser slipningen onekligen "billig" ut. 

Skålslipningar har förvisso sina fördelar som att de ofta skär bra genom organiska material och att de är lätta att underhålla fram till den punkt där man behöver slipa om kniven från grunden då det blir knepigare. En annan fördel är förstås att de är billiga att tillverka i relation till exempelvis konvexa slipningar.

Men skall man få de fördelarna så bör slipfasen ha betydligt större radie än så här. Sekundäreggen är endast åtta millimeter på den här kniven. Den har också en tämligen abrupt övergång till flatsidorna på bladet. Det som räddar egenskaperna totalt sett är det tunna bladet. 

När det kommer till rent skärande i exempelvis diverse mjukare förpackningsmaterial, födoämnen av varierande slag och andra lättare uppgifter är den här kniven bra. Även snöre, rep och tamp samt tyg klarar den någorlunda även om det i de sammanhanget blir tydligt att stålet inte är extremt bra på att hålla skärpan. De hävdar själva på hemsidan att "jämförande tester har visat att EKA-knivars eggar håller skärpan betydligt längre än flera andra ledande knivtillverkares". Det får stå för dem och det håller jag inte alls med om och det vore därför intressant att veta exakt vilka tillverkare det skulle röra sig om. Knivar från Fiskars med diskbänksstål i bladen? 

Stålet är för övrigt Sandviks 12C27 och härdat till 57-59 HRC enligt EKA själva. Således tämligen mjukt.   

Handtag

Det mest utmärkande för det här handtaget är konstruktionen som såvitt jag vet är unik för EKA. Handtaget är tillverkat i ett enda stycke trä som sen är stabiliserat*. Lite svepande sägs det att processen ungefär fördubblar densiteten hos träet. I vilket fall så blir resultatet ett lätt, stadigt och hållbart material. Ur den träbiten skärs sedan en skåra i vilken bladet och låsarmen placeras. 

Handtag i stabiliserad bubinga

Den aktuella kniven har ett handtag av bubinga som är ett afrikanskt träslag av jakarandasläktet som faktiskt är hårdare än ek. Tydligen spricker det inte så lätt heller vilket gör det relativt lättarbetat och återfinns därför förutom i knivhandtag inte sällan i finare möbler. 

Annars finns Swede 88 även i utförande med ek eller masurbjörk i handtaget. Något som dock inte går att utläsa av hemsidan så jag är osäker på om de versionerna har utgått ur sortimentet. Nuförtiden går det även att få kraton i handtaget för den som önskar det. 

Pivotskruven är i mässing liksom nitarna som håller låsarmen på plats. Bladspänningen kan justeras med en större spårmejsel eller ett tunt mynt för den delen. En detalj som är viktig på den typen av konstruktion där träet kan svälla eller krympa beroende på fuktmängd. Mässing har den fördelen att det inte rostar även om det kan få för sig att ärga något. Den stora nackdelen är att det är mjukt. Det krävs inte mycket för att skruven skall få grader om man slinter det minsta är min erfarenhet från andra EKA-knivar. 

Utseendet är enkelt och okomplicerat. Inga urtag för fingrar eller andra detaljer som talar om för dig hur kniven skall hållas vilket kan vara befriande. Sen är bladtangen dold i hopfällt läge vilket är en annan detalj jag uppskattar. Formerna är mjuka och runda och ergonomin utmärkt. 

Mjukt rundade former och ett väl genomtänkt handtag ger god ergonomi

Handtaget fungerar utmärkt i alla grepp och inte minst är det lätt att få ett flöde dem emellan. Kniven känns med andra ord kvick i handen och är lättarbetad. Det mjuka träet med sina rejält rundade former ger heller inte upphov till skav eller blåsor även om man tar i något. Här bidrar även tjockleken på handtaget som ökar anläggningsytan mot handen. Den rundade bladryggen gör att det heller inte är obekvämt att ta stöd med tummen där när så behövs.

Hade jag fått önska något så hade det varit att handtaget varit aningen längre. Som det är nu gör kurvaturen på undersidan att mina fingrar vill klämmas ihop något och då har jag ändå inga dasslock till händer. 

Handtaget har för övrigt hål för fånglina och en sådan i form av en tunn lädersnodd följde med kniven.

Sen kan tilläggas med tanke på årstiden det här skrivs att trä har en rejäl fördel jämfört med framförallt metallhandtag på vintern. Det blir inte lika kallt. En egenskap som är värd att beakta om man ämnar använda sin kniv utomhus året om. 

Öppning och lås

Eftersom det är en klassisk fällkniv öppnas den företrädesvis med två händer och för ändamålet har bladet försetts med en nagelskåra. Som tur var så sticker det ut tillräckligt med blad ur handtaget för att även vänsterhänta och vi nagelbitare skall få tag i det. 

Min väns 88a som jag nämnde inledningsvis var så mjuk i gången att den går att öppna med friktionen från tummen mot bladet som en enhandsöppnad kniv. Det gäller definitivt inte mitt exemplar. Därtill är fjädern för stark och gången för seg. 

Klassisk  tvåhandsöppnad lockback

Öppningsrörelsen är däremot tämligen jämn och låset har bra snäpp. Det som orsakar ljudet är en enkel backlock som fungerar väl. Spänsten i låsfjädern är rätt bra vilket ger ett säkert lås men gör även att det är svår att släppa. Särskilt som låsarmen är så tunn att den närmast känns vass och gör ont i fingrarna att använda. 

Något spel upp och ned finns inte i min kniv men väl ett litet glapp i sidled även när pivotskruven spänns tämligen hårt. Eller snarare är det så att det är ett flex i övergången mellan blad och kniv som känns. Det är inte en helt stadig konstruktion vilket rent visuellt understryks av det tunna bladgodset. 

Att bära

I absoluta tal är EKA Swede inte så stor utan får närmast räknas som en medelstor fällkniv men den känns knubbig i fickan. Mycket beroende på att handtaget är tjockt misstänker jag. Det är resultatet av en avvägning mellan bärkomfort och ergonomi som alla tillverkare av fällknivar måste ta ställning till. I det här fallet har bruksvärdet premierats.  

Kniven levereras med ett öppet läderfodral samt en snodd som fånglina

Det förhållandet understryks av att den här kniven levereras med ett fodral för att bäras i bältet. Till den här kniven hör ett öppet fodral i brunt skinn. De jag sett till masubjörksvarianten är en mer påkostad variant med snäpplock. Min väns kniv var en lyxutgåva med fodral i älgskinn. Det vet jag inte om det finns längre. 

Den här varianten är enkel men någorlunda välsydd. Det är sällan jag bär fällknivar på det viset. Skall jag ha en kniv dinglande i bältet kan jag lika gärna välja en mindre fastbladare.  

Väl i fickan försvinner kniven rätt väl ändå mest beroende på att den nästan inte väger någonting. Trähandtaget utan stålram och det tunna godset gör att kniven väger in på fjäderlätta 62 gram. Frånvaron av kanter och hörn gör även att den passar fickan bättre. 

Sammanfattningsvis

Efter att ha granskat EKAs hemsida inför skrivandet av den här texten måste jag tillstå att jag är glad över att ha fått tag i en äldre utgåva. Den senaste verkar ha mönstrade sidor på trähandtaget och en sjuhelsikes massa text på åtminstone ena sidan av bladet. En rejäl försämring enligt mig. På de äldre är texten "EKA, Sweden, US Pat" instansat i stålet och inget mer. 

Av produktbilderna att döma verkar det även som om den senaste versionen skickas med ett nylonfodral som inte alls passar till knivtypen rent utseendemässigt. För att göra saker ännu värre finns den i en modern upplaga med handtag i Kraton. Det passar förvisso stilen på fodralet och är säkerligen praktiskt men till den här knivmodellen? Nej, tack - inte för min del i alla fall. 

Skall du ha en kniv från EKA - köp den här modellen, Swede 88

Sen kan väl dessvärre sägas om min kniv att den inte har den bästa finishen jag stött på. Träet är ojämnt oljat med torrare partier. Något som är lätt åtgärdat men känns onödigt på en ny kniv. Övergången mellan låsarm och blad är grovt tillyxad och inget under av precision. Det tråkigaste är dock att bladet är svagt fläckat mot spetsen till vilket syns på bilden ovan. Den anlände också tämligen slö. 

Överlag upplever jag därför att den här versionen är betydligt slarvigare tillverkad än den lyxigare masurbjörksutgåvan som även hade betydligt mjukare gång.

Så min rekommendation får nog bli att man lägger på den extra slant den kostar och köper den versionen istället. Om jag minns rätt betalade jag 340 kronor för min. 

Annars är det här en kniv jag rekommenderar för den som vill ha en relativt billig kniv som ändå har en egen karaktär. Till visst lättare arbete duger den utmärkt men inte till allt. Konstruktionen gör att den är notoriskt svår att rengöra så att använda den som svampkniv skulle jag inte göra. Till tyngre arbete, särskilt i trä och material där knivbladet kan fastna i något rekommenderar jag den inte heller. Därtill är kniven för klen. 

Så köp den inte om du vill ha en mer allroundbetonad fällkniv redo för allt och inte heller om du söker en kniv med fin ytbehandling och tillverknignskvalité. 

Specifikation:

Längd utfälld: 180 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 62 g

Bladlängd: 72 mm

Godstjocklek: 1,7 mm

Bladstål: Sandvik 12C27, HRC 57-59

Handtag: Bubinga

Lås: lockback

Producerad av: EKA, tillverkad i Sverige


/ J - letar fynd på hemmaplan

* Liknande teknik används däremot med andra  material som t ex hos Italienska Lion Steel och deras SR-1 där handtaget är tillverkat från ett enda stycke solitt titan.