klonerna anfaller
Den här kniven är ännu ett exempel på strålande design av Dimitri Sinkevich, mannen bakom exempelvis ZT 0450 som jag tidigare presenterade i "DPF 22". Utseendet är även i det här fallet rent och enkelt utan överdrifter. Något som inte sällan kännetecknar god formgivning för övrigt.
Modellen kallas av någon outgrundlig anledning för "CannaBis" av skäl som inte heller upphovsmannen kan redogöra för när han tillfrågats i intervjuer. Kniven tillverkas ursprungligen av de ryska bröderna Shirogorov* vars namn företaget bär.
Shirogorov CannaBis clone
Shirogorov tillverkar knivar av yppersta klass. Utmärkande för deras produkter är stilren design, hög precision och tillverkningskvalité och användande av de bästa material som finns att tillgå. De ligger bland annat bakom den moderna fällknivsikonen F95. Nackdelen är att med det paketet följer även en imponerande prislapp. De billigaste varianterna kostar strax under tusen dollar, i USA kan tilläggas och customknivarna betydligt mer. Så hur roligt det än må vara med ett original så är det inte aktuellt i mitt fall kan sägas.
Genomgående en ytterst väl formgiven kniv, kopia såväl som förlaga
Alternativet som återstår om man ändå vill känna och klämma på en känd knivmodell är att införskaffa en "klon" eller en kopia. Det gäller bara att hitta de bra versionerna. Det här är en sådan kan väl nämnas i förbifarten. Sen kan alltid patenträttigheter och närbesläktade frågor diskuteras i samband med det förfarandet. Men för att uttrycka det enkelt så hade inte alternativet för mig varit att köpa originalet så jag känner inte att jag lurat någon fattig knivmakare på pengar.
Men jag är inte mindre sugen på en Shirogorov efter att ha prövat på designen så i det här fallet fungerar betet. Men frågan är då vad man får i det här fallet? Det skall vi kika närmare på.
Men jag är inte mindre sugen på en Shirogorov efter att ha prövat på designen så i det här fallet fungerar betet. Men frågan är då vad man får i det här fallet? Det skall vi kika närmare på.
Blad
Formen är lika smakfull som man kommit att förvänta sig av Sinkevich. Det är ett substantiellt droppointblad det handlar om. Det mäter strax under en decimeter på längden och är närmare tre centimeter brett med en godstjocklek på hela fyra millimeter. Ytbehandlingen är en diskret tvåtonsfinish där de flata partierna är satinbehandlande och resten av bladet tumlat och sedan halvt polerat. Främre delen av bladet är avfasat på ryggsidan och hela ryggen är lätt rundad. Mot handtaget till finns urfrästa spår för bättre kontroll. Spetsen är tämligen kraftig men ändå adekvat.
Bladet är helt omärkt och det finns således vare sig text eller logotyper på det. Även originalet har sparsmakat med loggor men i det här fallet är hela kniven steril.
Ett enkelt droppointblad fungerar alltid. Särskilt när det är flatslipat
Eggen är dragen hela vägen in till handtaget vilket är en detalj jag uppskattar i högsta grad. Det möjliggör detaljarbete med god kontroll nära handtaget när så önskas. Det är ju också där kraften är störst om man behöver ta i.
Kniven kom med en mycket duglig fabriksegg. Den är jämnt slipad och kniven är mycket vass. Såpass att jag höll på att bli av med en fingertopp redan första dagen. Kombinationen av ett tämligen massivt blad som faller in i handtaget av sin egen tyngd och en mycket skarp egg överraskade mig.
Eftersom kniven är helt omärkt är det också hart när omöjligt att säga vad det är för stål det faktiskt rör sig om. Enligt uppgift skall det vara D2 men det är svårt att veta med säkerhet eftersom det är en kniv med kinesiskt ursprung. Men troligen är det ett stål med liknande komposition. Det uppträder lite åt det hållet även om det känns mjukare.
Bladet har försetts med en tvåtonsfinish - stentumlat på slipytan och satin på de flata delarna
En sak som som kunde förbättrats är tjockleken på bladet ned mot eggen. Trots en hög, nästan full flatslipning är det relativt mycket gods kvar bakom eggen. Förvisso blir bladet väldigt starkt med den geometrin men kniven skär också lite sämre än vad den kunnat göra. Trots det är det en riktigt duglig kniv. Kombinationen flatslipning och bra skärpa kommer man långt med.
Kniven har fått stifta bekantskap med de flesta material som kan vara aktuella för en kniv att skära i: papper, papp, kartong, hård- och mjukplast, buntband, tejp, textilier, födoämnen av diverse slag och trä. Såväl torrt som färskt.
Eftersom det är en fällkniv det handlar om så undviker jag allt vad vedprocessande heter. Till de uppgifterna finns såg och yxor om det är aktuellt. Så till skillnad från amerikanska recensenter så ägnar jag mig inte åt "batoning" när jag testar fällknivar. Som en not undrar jag ibland om de hört talas om att man kan tälja sig en kil att användas för ändamålet istället för att massakrera sin kniv.
Det kraftiga handtaget gör annars att det går att ta i rejält när det behövs. Det finns inga uppenbara ställen som ger skav eller blåsor även vid något längre tids arbete. Jag testade med en stunds rätt intensivt täljande för att få en referens.
Eftersom det är en fällkniv det handlar om så undviker jag allt vad vedprocessande heter. Till de uppgifterna finns såg och yxor om det är aktuellt. Så till skillnad från amerikanska recensenter så ägnar jag mig inte åt "batoning" när jag testar fällknivar. Som en not undrar jag ibland om de hört talas om att man kan tälja sig en kil att användas för ändamålet istället för att massakrera sin kniv.
Det kraftiga handtaget gör annars att det går att ta i rejält när det behövs. Det finns inga uppenbara ställen som ger skav eller blåsor även vid något längre tids arbete. Jag testade med en stunds rätt intensivt täljande för att få en referens.
Handtag
Vilket för oss in på handtaget. Konstruktionen bygger på en inre ram i titan med en godstjocklek på två millimeter och på den är skruvat skollor av linnemicarta. De är blästrade till en halvruggad yta och färgen är grå/svart. I ryggen på handtaget finns en distans av svart G10. Kniven har även hål för fånglina.
Ett stort men framförallt mycket bekvämt handtag försett med skollor av linnemicarta
Linnemicartan är riktigt bekväm att greppa. Den känns varm att röra vid och den öppna porerna i ytan gör att det finns lite friktion i materialet. Den har dock slitits blankare över tid och det som är speciellt med den här typen av handtag är att de får patina efterhand, de mörknar och blir slätare som ett naturmaterial trots att det är syntet det handlar om.
Värt att notera är att ramen sticker ut en aning utanför skollorna. Det förstärker formspråket men är inget som upplevs negativt ur komfortperspektiv.
Det är ett stort handtag och kniven mäter hela tretton centimeter hopfälld. Det gör att det finns gott om plats för alla fingrar även för dem med större händer. Handtaget är även tämligen grovt, runt en och halv centimeter brett vilket fyller handen väl. Det bör påpekas att allt är rundat och slipat. Ram, bolster, låsarm och till och med sidorna på flippern är fasade. Där är kopian mycket lik originalet vilket är förnämligt.
En bred rygg med en distans av formad G10
Även konturerna på skollorna bidrar till ökat grepp då de är tredimensionellt formade och inte platta. De är välvda och sidorna är även tjockare mot mitten och änden av handtaget.
För en större fällkniv är utformningen av det här handtaget ett föredöme. Det fungerar vid alla former av grepp utan att ge upphov till obehag och det är även utmärkt i alla väder om man nu ämnar använda sin kniv i kyla och regn. Linnemicarta är ett material som inte känns lika kallt som t ex titan eller aluminium.
Öppning och lås
CannaBis är en dedikerad flipperkniv liksom de flesta modeller från Shirogorov. Det har med tiden blivit något av deras kännetecken. Själva flippern är osedvanligt liten, särskilt sett i relation till storleken på kniven. Men den är fullt tillräcklig. Det spelar heller ingen roll på vilket sätt den aktiveras, med tryck nedåt eller bakåt - båda sätten resulterar i blixtrande snabb öppning. Det här är faktiskt den mjukaste och snabbaste kniven jag äger både att öppna men framförallt stänga.
En stor del av förklaringen återfinns i det faktum att bladet är kullagrat. Kulorna i lagren är av keramik vilket är en annan detalj som känns genomarbetad med tanke på att det inte är ett original vi talar om.
En liten men väl avvägd flipper försedd med precis lagom med fäste för fingret för att fungera perfekt
Kniven låser med en väl avvägd linerlock i titan. Inledningsvis tar den ganska tidigt så det finns gott om plats att slita in den utan att låset fallerar. Den låser stabilt utan glapp eller spel. Skulle något glapp i sidled uppstå kan det spännas bort med den justerbara pivotskruven som dock kräver specialverktyg. Ett sådant ingår men även med hjälp av det är det lite pilligt att spänna skruven utan att repa ytan. Det går att spänna skruven tämligen hårt i och med att bladet löper på kullager utan att för den skull äventyra funktionen.
Jag har behövt spänna pivotskruven någon gång då den inte är försedd med gänglåsning och flippers har en tendens att skruva upp sig eftersom de låser med sådan kraft.
Jag har behövt spänna pivotskruven någon gång då den inte är försedd med gänglåsning och flippers har en tendens att skruva upp sig eftersom de låser med sådan kraft.
Låset är lika lätt att släppa som bladet är att fälla ut. Det finns inga särskilda urtag för att underlätta åtkomst men det fungerar ändå väl. Fördelen med att inte ha några gropar eller dylikt i skollorna är att det är svårt att släppa låset av misstag. Jag vet inte om ytan där låsarmen möter bladstålet är behandlad på något sätt så det återstår att se hur den slits. Men den är inte försedd med något ilägg av stål.
Faktum är att jag skurit mig en gång för att bladet faller in som en giljotin när det släpps. Det gäller att släppa låset med tyngdkraften på sin sida annars ligger fingertopparna risigt till. Man bör således hålla bladet nedåt när kniven skall fällas ihop.
Låset är en linerlock i titan
Hade jag fått önska något så hade det varit att låsarmen färdats lite längre faktiskt. Jag vet att det är modernt med "tidiga" lås men jag föredrar att ha lite mer metall inklämt där för att hindra att låsarmen vandrar utåt när man belastar den. Risken uppstår främst vid lätt vridande rörelser som när man lossar eggen vid täljarbete.
Sen kunde bladet har något hårdare motstånd i hopfällt läge. Som det är nu går det att skaka ut bladet. Men det är ingen risk för att den öppnas av sig själv vad jag märkt.
Sen kunde bladet har något hårdare motstånd i hopfällt läge. Som det är nu går det att skaka ut bladet. Men det är ingen risk för att den öppnas av sig själv vad jag märkt.
Att bära
Nu kommer vi till knivens akilleshäl. Om man tar ett stort och långt blad med ett tillhörande rejält och kraftigt handtag - vad får man då? Svar: en jäkligt stor kniv. Och det är också intrycket i fickan. Att den är stor. Och tung - den väger trots allt 175 gram. Däremot bärs den förvånansvärt bekvämt trots detta. De avfasade hörnen och slipade kanterna bidrar till detta.
CannaBis är försedd med ett mycket speciellt clip som dock fungerar. Om än inte optimalt särskilt inte i fickor med tjockare tyg är brasklappen. Men funktionen får här stå tillbaks för lika delar design, det är verkligen snyggt och att det inte ens känns när man greppar kniven. Det är inte många clip man kan säga det om! Det uppnås genom att det är ligger infällt i en fördjupning i sidan på handtaget.
Ett mycket speciellt clip infällt i sidan på handtaget
Materialet är titan och det hålls på plats med två skruvar för att det inte skall vrida sig i sidled. På grund av den ovanliga konstruktionen är det inte flyttbart på något vis.
Enligt mig är CannaBis något för stor för att vara en bra fickkniv. Men, inte för illa ändå om man vill en rejäl fällkniv med sig och önskar de fördelar som ett decimeterlångt blad ger.
Sammanfattningsvis
Om den här kniven kan man tycka en hel del. Både första och sista intrycket är att det är en rejäl kniv, att den är stor helt enkelt. Vidare kan sägas att det är en riktigt bra design. Extravagant men ändå enkel på något vis. Det är också en kniv med oerhört bra finish för att vara en kopia. Och icke att förglömma - den skär bra.
Många små detaljer bidrar till att kniven känns genomarbetad som rundade och slipade detaljer på ramen inklusive insidan och till och med kanterna på flippern är fasade. Bladcentreringen är nära perfektion och eggen är jämnt slipad. Allt sammantaget gör att kniven känns exklusiv.
Ett ytterst sympatisk bekantskap i det större formatet - om du kan tåla att det är en kopia förstås
Frågan är vem jag skall rekommendera den här kniven till? Tja, kanske till den som vill känna på en Shirogorovmodell men saknar tio tusen kronor att lägga ut på den bekantskapen? Eller den som söker en större brukskniv som kan hanteras lite mer vårdslöst än man skulle gjort med en dyrare kniv. Priset för den här låg när den köptes på strax över femhundra kronor.
Undvik den däremot om du söker en liten nätt fickkniv att bäras diskret. Likaså bör du missa den om du inte gillar det moderna konceptet med titanramar, kullager och flippers. Men där bör det tilläggas att den inte ser alltför extrem ut. Det är fortfarande en kniv så att säga och inte ett rymdskepp. Du bör förstås även undvika den om du känner att moralen får sig en törn av att inneha en kopia av något.
Specifikation:
Längd utfälld: 228 mm
Längd hopfälld: 130 mm
Vikt: 175 g
Bladlängd: 96 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: D2, HRC 59-60
Handtag: Linnemicarta på en ram av titan TC4
Lås: Linerlock
Producerad av: Y-Start, tillverkad i Kina
/ J - J - som i Jedi
* Varav en dessvärre inte längre är i livet. Så nu är det Igor Shirogorov som står bakom namnet.
