New Knife - Ferramonster Spectrum

I realized that when I got my first knife from Ferramonster, there was something special about this brand. In my review of Glideman, as it is called, I was effusively positive, as some may recall. There were good reasons for that.

Therefore, I was more than excited to test their latest model, the Spectrum. My expectations were high, as I knew the manufacturing quality they had offered in the past and had seen both pictures and specifications of the knife online. It looked very promising.

In addition to an elegant box, the knife comes with a sturdy pouch.

But I can already say that despite the high expectations, they were exceeded right away! Some things can't be seen in pictures. It's a lot about the feeling you get when you grip a knife. Things like the design of the handle details and balance play a big role there. But also the finish, and of course, how the knife feels to open and close.

This version of the knife has handle sides made of marble carbon fiber

All that and more is found in abundance in the Spectrum. First impressions are massively positive. The knife is, to begin with, nice to look at. The properties are harmonious, and there are nice details to study, such as the really nice carbon fiber in the handle and the finish on the blade that looks like it would be a hand-polished satin. If it is not, it is confusingly similar!

Then the knife is extremely light and also well-balanced. The low weight comes from the fact that the Spectrum is a veritable orgy of exclusive materials. Apart from the blades, it is mostly made of titanium. This is found in the greatly lightened frame, the clip, the back spacer and even in the screws. This gives a weight of only 78 g.

The knife is otherwise 192 mm long, of which the blade accounts for 84 mm. It is 32 mm wide and 3.2 mm thick at its thickest.

The blade is made of M390 steel and is both thin and has excellent geometry. The factory edge was really good, and I can say straight away that the Spectrum is very thin behind the edge. This knife will cut extremely well!

Ferramonster Spectrum

If you combine all these features, you get the basics of what could be something approaching pocket knife perfection. Spectrum is small, light, well-balanced, with a solid cross-bar lock, and is equipped with a thin blade made of high-quality steel. You can't ask for much more.

As a bonus, it comes in a tasteful box containing a sturdy storage bag for those who like that.

In any case, it was love at first sight, and this knife will be with you for a while, both on Instagram and here on the blog. A review will follow, of course!

Ferramonster Knives

 

/ J - can't get rid of the smile

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Zero Tolerance 0200, "Ansö flipper"

-  den civiliserade besten

Ett kungarike för ett namn skanderade jag häromdagen. En av knivarna jag då hade i åtanke var den här, Zero Tolerance 0220. Den heter faktiskt bara så! Ibland lägger man till Jens Ansö Flipper för att förtydliga men det är inte det officiella namnet. Det är inte enbart namnet som är anonymt utan skall man döma utifrån antalet bilder på exempelvis Instagram och vad folk tycker om bilder jag lägger upp där så är den lite förbisedd. Inte en av ZTs mest omtalade eller populära knivar helt enkelt.  

Zero Tolerance 0220, "Jens Ansö Flipper"

Uttrycksmässigt känns konceptet igen och jag har berört även det temat tidigare här på bloggen. Konstruktionen består huvudsakligen av ett bar bastanta bitar titan ur vilket ett ramlås mejslats. Det senare har försetts med såväl översträckningskydd som stålförstärkning i slitytan. Bladet i "superstål" löper på lager och öppnas med den halvt obligatoriska hajfenan. Färgsättningen är huvudsakligen grå på både handtag och blad även om ett par färgklickar finns. Kniven har ett clip som kan byta sida och ett fånglinehål. 

Därmed tror jag att samtliga rutor i formuläret för en modern fällkniv är ikryssade. Något som både kan verkar lockande och avskräckande beroende på preferenser.

En fullvuxen kniv som till råga på allt växer efter hand...

Allt det ovan nämnda skulle kunna utläsas "tråkigt" men det är det inte i det här fallet. Istället skall vi idag tala om kvalitet och små detaljer som höjer ett föremål över mängden samt hur man bygger god kniv efter gängse beskrivning. Det är här Jens Ansö kommer in i bilden. En herre med sinne för detaljer.

Mitt absolut första intryck var att kniven var TUNG och stabil. Extra mycket så eftersom den anlände samtidigt som Spyderco Nirvana vilken i grova drag är lika stor sett till yttermått men väger betydligt mindre. Kruxet var att vid en direkt jämförelse så briljerade ZT-kniven på de områden där Spydercon brast såsom greppkomfort och balans. Men det är att gå händelserna lite i förväg. Vi börjar som vanligt i motsatt ände.

Blad

Vilket kom nu först, hönan eller ägget? I det här fallet klurar jag på om Jens bestämde sig för ett visst mått på ett bekvämt handtag och därefter fläskade på med ett grovt blad eller om han utgick från bladet och drog till med mer titan för att balansera det. Det må vara som det vill med den saken men det resulterade i ett mycket bastant blad.

Modifierad droppoint med en svag recurve. Allt utfört i S35VN

Formen är som så ofta en modifierad droppoint. Modifierad på så vis att ryggen sluttar rätt tidigt men framförallt för att eggen fått sig en sväng. Den har en lätt s-kurva, en recurve. Det är en detalj jag generellt inte är helt vän med och som känns onödig här. Visuellt gör det förvisso bladet något mer intressant och bidrar till att kniven får ett bättre flöde i linjerna. Praktiskt krånglar det till saker då den i kombination med det grova godset gör att det troligen blir svårare att slipa kniven ända in till ricasson. Sen finns det de som hävdar att det är bättre när det skall kapas saker som t ex rep. Jag är böjd att hålla med men då krävs kraftigare svängar än så här, tänk "hawkbill". Den är troligen tillräckligt svag för att inte ställa till det för fasta slipsystem emellertid. Som ni märker svävar jag på målet och det beror på att jag inte behövt närma mig bladet med några slipsystem än. 

Finishen är stentumlad och som sådan mycket väl utförd. Som allt annat på den här kniven kan väl tilläggas. De kan det här med finish på ZT-fabriken i USA. Det trevliga med den ytbehandlingen är att den döljer repor bra och det uppskattas då kniven inbjuder till att ta i med. Jag uppskattar också att bladet är tämligen diskret märkt. På presentationssidan är bladet helt rent och på baksidan återfinns det "vanliga" när det kommer till knivar från ZT och KAI. 

Den rena presentationssidan balanseras av mer text på låssidan

Det som bidrar till tyngden är att bladet mäter in strax under nio centimeter och att det hår under fyra millimeter grovt. Lägg därtill en höjd på tre centimeter och du har rätt mycket stål att hantera. 

Bladet har tacknämligt försetts med en nästan full flatslipning vilket i viss mån tunnar ut den grova nacken. Men det är fortfarande mycket stål som återstår bakom eggen. Starkt ja, effektivast för att skära med, nej. Här har man premierat styrka och det är väl en tanke i sig. Tyvärr görs det mer på slentrian än med eftertanke nuförtiden. En del av den utvecklingen kan spåras till Youtube och alla de "tortyrtester" av knivar som sprider sig. Om en dyrare kniv inte håller för allsköns misshandel kan den snabbt bli misskrediterad och tappa i anseende och därmed försäljning. Det lär inte hända med den här. 

Som allt annat som har med byggkvalitet att göra är eggen mycket bra. Kniven anlände vass och slipningen är jämn och centrerad. Inget att anmärka på där. Stålet är utmärkta CPM S35VN vilket inte skäms för sig på någon punkt. Möjligen att det liksom många hårda pulverstål är bra tunga att reprofilera om man känner för det. Bra slipsystem eller mycket hårt arbete krävs. 

Som synes är det inget fel på centreringen heller

Väl i hand och med eggen i arbete känns kniven exakt som väntat faktiskt. Som ett bra blad som fått lite för mycket stål i sig av bara farten. Ta bort en millimeter på bredden och du hade fortfarande haft en bastant och hållbar kniv men med mer trimmade egenskaper. 

Men den klarar det mesta utan att skämmas för sig. Som vanligt fick den vara med i köket trots att den verkligen inte är byggd för det. Allt för att få lite mer tid i hand. Den briljerar förstås inte men en vass egg gör att den klarar sig något mindre dåligt än förväntat.

Positivt överraskar den däremot när det bjuds på lite tyngre arbete. Det är inte alltid som egenskaperna matchar utseendet hos knivar men här gör det så. De något hämmande dimensionerna kompenseras av att det är lätt att ta i med 0220. Går det inte med finess går det med styrka och en vass primäregg. Det märks när man ger sig på papp och kartong som den formligen äter till frukost eller snarare förvandlar till fruktostflingor. Det flatslipade bladet underlättar.

Vad som förvånade mig mer var hur pass bra den hanterar trä, både torrt virke och färskt. Eller nåja, så färskt som det blir i februari/mars. Den gnager virke som en bäver. Det större och jämfört med genomsnittet lite grövre handtaget gör att det går ta i mer innan det gör ont och något med eggvinkeln gör att den biter.

På samma vis är buntband och nylonrep lätta att skära av. Spetsen är inte nåluddsvass men den är stark och är lätt att penetrera förpackningar och plast med. 

ZT 0220 är en bra kniv att skära och arbeta med. Det är bara det att den kunde varit bättre. Trots det imponerar den tillräckligt för att jag skall vilja behålla den. 

Handtag

På handtagsfronten intet nytt skulle det kunna heta i bokform. Det rör sig om vad som på engelska kan benämnas en "slabsided titanium framelock", det vill säga man tager två kraftiga bitar kvalitetstitan, fasar dem något och sätter ihop dem på enklast vis. I det här fallet med en tämligen iögonfallande färgklick för den annars rätt grå kniven - en backspacer i lysande orange aluminium. Hålls ihop görs kniven med två fästpunkter utöver pivotskruven. 

Handtaget i kraftig titan smalnar av bakåt och bjuder på gott om utrymme

Det som utmärker 0220 är därmed inte konstruktionen i sig utan precisionen med vilken den är utförd. Kniven är helt enkelt oerhört välbyggd, något som jag tenderar att återkomma till. Det är det ena som talar till handtagets fördel. Det andra är att det kretsar kring ett närmast perfekt format urtag för pekfingret/choil och är uppbyggt kring det.

Det är helt rätt utformat för att ett finger och det finns heller inga skumma kanter, hörn eller annat som stör harmonin. Därtill är övergången till flippern som i utfällt läge agerar fingerskydd mjukt format. Ett viktigt område som det syndas emot alltför ofta bland knivtillverkare även långt upp i prisklasserna bland avancerade knivar. Ett bevis på att Jens vet vad han ägnar sig åt är att kniven fungerar utmärkt om man vänder på den för att t ex kapa rep, flippern skär då inte in i mjukdelarna i handen vilket dessvärre inte är helt ovanligt annars. 

Eftersom det är djupt och har rätt båge behövs heller inga "jimpings" eller andra dumheter för att hålla kniven på plats i handen. Det bakåt avsmalnande handtaget med lätt pistolgrepp och fingerurtaget ger utmärkt fäste och inte minst komfort. 

Balanspunkten. Ett mycket bra utfört "choil", inget som skaver eller stör funktionen

Handtaget är format så att alla fattningar jag kan komma på (mina sju "basgrepp") fungerar synnerligen väl. Det går till och med att hålla kniven sidledes i nypan även om flippern då förstås är något i vägen. Men för att vara en sådan är den tämligen liten och diskret. 

Den goda formgivningen gör att den här kniven faktiskt går att arbeta med nästan lika mycket som det robusta formatet antyder. Det är en konsekvent tänkande som uppskattas. Sen är handtaget väl tilltaget med sina tolv centimeters längd vilket gör att även den med stora händer eller handskar på kan använda kniven. 

Ytan har fått sig en blästrad finish som ger lite kontrast mot bladet även om den är subtil. Annars har kniven som sagt fått sig en rejäl färgklick i form av en orange backspacer i aluminium. I den är inbyggt ett hål för fånglina. Vad man tycker om färgklickar är olika men jag är av åsikten att de oftast livar upp tillställningen, i alla fall här.  KAI var tidigt ute på den fronten och började med "Kershaw Ruby" och lät även ZT 0450 får färgklickar på samma vis. För den som inte uppskattar det finns det numera svarta detaljer att köpa till.

Prålig och smaklös eller en glad färgklick? Omdömena om ZTs logotyp på den här kniven varierar

Något mer kontroversiell har den andra färgklicken på den här kniven varit - nämligen sättet på vilket ZT-loggan utformats. Den har förvandlats till en blå medaljong nedsänkt i presentationssidans grå titanöken. Några tycker den ser billig eller "blingig" ut, andra som jag själv, störs inte så mycket av den. Troligtvis för att jag gillar traditionella mönster och där har nästan alla knivar en medaljong eller sköld av något slag infälld i skollorna. Tydligen avslöjar den ett hål i sidan om den avlägsnas läste jag någonstans. Det är inget jag prövat själv. 

Öppning och lås

Eftersom jag tidigare nämnde "koncept" så är inte heller öppningen någon överraskning - en flipper. Det är för övrigt det enda sättet att öppna kniven och det har jag mina personliga invändningar emot eftersom jag upplever det som en begränsning. Men som sådan är det en förbaskat bra flipper även om den inte är perfekt. 

Det som företrädesvis är bra är att den är diskret vad gäller mått. Lagom stor för att fungera och att vara lättåtkomlig, lagom liten för att inte bredda en redan stor kniv ytterligare och hacka sönder andra saker i fickan. Ytan har fått sig några skåror för bättre friktion och de fungerar. Återigen en liten detalj gjord helt rätt. 

Som nästan alla detaljer på den här kniven är flippern väldesignad

Eftersom bladet löper på kullager, "KVT-bearings"* och motståndet är väl avvägt så händer det saker när man aktiverar flippern. Det sker även med säkerhet, den här kniven går inte att missa en öppning med. Kniven fälls ut med verklig auktoritet och ett synnerligen tillfredsställande ljud. Av samma skäl är det dock inte den snabbaste flippern på marknaden. Det är mycket massa som skall accelereras med liten hävstång. Bra är även att "landningsplatsen" för fingret inte har försetts med skåror och skit. Det är ett otyg somliga tillverkare ägnar sig åt och det gör att man får ont i fingrarna. 

En nackdel med flipperns utformning är att den i princip enbart fungerar som "light switch" det vill säga att den dras bestämt bakåt. Försöker man öppna kniven genom att trycka nedåt händer inget. Det gör handhavandet något mindre instinktivt och man måste tänka på hur man gör. 

Låset tillhör de bättre. Exakt så här gör man bra ramlås i titan!

Väl öppen aktiveras ett av de mest bestämda ramlås jag stött på. Det är i alla fall med på topp tio. Det är starkt, det låser helt utan anmärkningar och är trots det mycket lätt att släppa. Mina redan högt ställda förväntningar infriades med råge. Se där ytterligare en detalj gjord helt rätt!

Saker som glapp eller spel existerar inte vilket knappt behövs sägas. Känslan av mercedesdörr från sjuttiotalet är påtaglig. 

Att bära

De flesta knivar har sina akilleshälar och här har du den här knivens svaga punkt. Visst, den släta ytan gör att kniven glider dit den skall utan protester. Väl där hålls den på plats utan åthävor. Men det går inte att bortse från att en kniv som förutom att vara över tolv centimeter lång och mäta 1,3 centimeter över ryggen och närmar sig två hekto med stormsteg är påtaglig. Den jäkeln går inte att nonchalera i fickan. Det här är inte en de knivarna om vilken det brukar sägas "att den bara försvinner i fickan till du behöver den". Det här är snarare en kniv för människor som behöver kännas sin kniv. Den är ett veritabelt bojsänke! Men det kan man alltid stå ut med om man får något i gengäld. 

Ett av ZT standardclip. Svartmålat, "Deep carry" i fjäderstål och har som synes redan börjat få patina

Clipet är inte mycket att orda om - eller så är det det. Det är ett av ZTs standardvarianter och jag tror att det är samma clip som återfinns på t ex min ZT0770CF. Kruxet är att det passar bättre på den kniven. Det är en mycket mindre kniv än 0220 och jag tycker kanske att det känns lite underdimensionerat här. Men framförallt är det svart vilket jag kunde varit utan. Inte färgen då eftesom den är matchad mot skruvarna men finishen. Den är målad så det kommer att synas repor och skav efterhand. Det är ofrånkomligt. 

Till dess försvar skall sägas att det fungerar mycket väl och kniven är därför inte riktigt lika besvärlig som vikten antyder. Clipet kan flyttas från höger till vänster sida. Kniven sitter djupt i fickan och lagom fast. Det är lätt att båda dra kniven och stoppa undan den. Sen har det ytterligare en markant fördel. Det känns inte i handen när man håller kniven. Det är väldigt många clip som antingen på grund av utformning eller placering fallerar på den punkten.  

Sammanfattningsvis

Jag inledde med att säga att ZT0220 i jämförelse med Nirvana kändes tung, nästan massiv. Men då kan också tilläggas att nästan allt den kniven saknade i greppkomfort och ergonomi men framförallt balans återfinns här. Ansö flippern kändes en aning "grå" för mig men den växer efterhand. Eller snarare i hand. Ergonomi och kvalitet är det som utmärker den här skapelsen. 

Det går att köpa Ansöflippern för att den matchar solglasögonen också...

Orsaken till det står att finna inom ett par områden. Ett av de viktigare är balans. Den är förstås alltid betydelsefull men särskilt när man har med en så här pass tung kniv att göra. De närmare 180 grammen lär kännas annars. Det kan göra att en kniv känns klumpig och långsam i handen och det är bland det värsta jag vet.  

Det är även viktigt att en kniv är välbalanserad på alla håll. Och med det menar jag inte enbart i längsled där de flesta knivtillverkare trots allt får ihop det. Utan även i höjdled och inte minst i sidled. Jag har hanterat ett flertal knivar där folk skryter över god balans och det visar sig att kniven vill lägga sig ned och dö på sidan om den greppas löst. Det är ibland fallet med knivar som har olika material i sidorna t ex en kolfibersida och en titansida vilket är ett populärt byggsätt.**  

Här ligger balansen i urtaget för fingret som sig bör. Det gör kniven mer lättmanövrerad än vad både vikt och format antyder. Kniven känns trots väl tilltagna yttermått livlig i handen. 

ZT 0220 gör sig rätt bra i skogen. Här i sällskap med en mindre men lika bastant kniv

Det andra området där den briljerar är tillverkningskvalitet vilket ger en gedigen känsla. Det märks att du håller något välbyggt i handen. Det blir inte bättre när det kommer till produktionsknivar helt enkelt. Den är stabil och allt bara fungerar. Om en kniv kan utstråla lugn så gör den det. 

Utseendemässigt är den måhända en smula anonym men färgklickarna livar upp och även här går omsorgen om detaljerna igen då alla skruvar och inte bara några få är svarta.

Vad gäller pris är tyvärr ZT/KAI en av de tillverkare som gått i bräschen för "MAP-pricing" vilket konkret innebär att den inte går att hitta billigare än rekommenderat pris någonstans. De finns inte på rea och priserna är närmast desamma vart du än söker. Den kostar i USA 228$ vilket med nuvarande dollarkurs blir runt 2050 kr. Det gör att Knivshop.se pris på 2699 är mycket förmånligt och blir svårslaget ens med privatimport! Lägg därtill snabbare leverans och närmare kundservice. 

ZT "0220" är en civiliserad best som jag verkligen rekommenderar för den som söker en ytterst välgjord kniv med Jens Ansös formspråk som duger även till tungt arbete.  Kanske bör du undvika den om du enbart vill ha en liten fickkniv att peta naglarna och skala en apelsin med även om den klarar det med.  

Här återfinns tillverkarens information: Zero Tolerance 0220



Specifikation:

Längd utfälld: 213 mm
Längd hopfälld: 124 mm
Vikt: 178.5 g
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3,96 mm
Bladstål: Crucible CPM S35VN
Handtag: titan
Lås: ramlås i titan stålförstärning och översträckningsskydd

Producerad av: Zero Tolerance/KAI, tillverkad i USA


/ J - låter sig charmas

* KVT - "Kershaw Velocity Technology"
** Eller än värre en G10 sida och en stålsida som exempelvis Kershasw Emerson CQC-6K vilken tillhör de knivar som genast vill kantra i handen. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Kizer Walkabout, prototyp

- Elegans i fickformat

Walkabout var en modell som väckte mitt intresse redan från början. Det var något med de mjuka och harmoniska linjerna som tilltalade ögat. Måtten liksom färgskalan var diskreta och avvek från det annars något konforma utbudet vad gäller storlek från Kizer. Det var också en kniv som inte var en flipper i floden av knivar av den typen som för stunden översvämmar marknaden.

Kizer Ki3309 "Walkabout"

Lägg därtill ett synnerligen funktionellt blad i Kizers sedvanliga kvalitetsstål och helheten kändes mycket lockande. Sen kan tilläggas att ett stulet designelement i form av tassavtryck på handtaget bidrog till attraktionen. Det påminner om en kniv jag länge suktat efter från en annan tillverkare men mer om det senare.

Kizer bjuder på harmoniska linjer

På ett tidigt stadium funderade jag på om det var en kniv aktuell att recensera för Knivshop.se men så blev aldrig fallet när den var ny. Andra knivar kom emellan och tiden förflöt. Senare dök istället chansen upp att byta den här kniven mot en annan och jag tog tacksamt emot förslaget och det är verkligen inget jag ångrar. 

Blad

Bladet skulle kunna vara från annan knivtillverkare mycket kända för att ha hål i bladet och ofta den här något organiska formen. Utseendet kommer sig av att den här droppointen har fått en egg som som utgör en svagt svepande kurva hela vägen från häl till spets. Konkret ger det gott om egg i relation till bladlängd och ett mycket dugligt blad med buk. 

Utförandet är annars synnerligen enkelt vilket tilltalar mig i det här fallet. Inga utsmyckningar, inga extravaganta slipningar eller falskeggar. På den här kniven har de elementen sparats till handtaget. Ytbehandlingen på bladet är en bra och jämn stentumling som sedan polerats.

Ett styck flatslipat, lövformat blad med hål i - vad påminner det om?

Bladet är helt flatslipat från en godstjocklek på tre millimeter. Det mäter sju och en halv centimeter på längden och eggen är sjuttiotre millimeter lång.

Stålet är det gångbara CPM S35VN. Ett numera i knivkretsar mycket känt pulverstål från amerikanska Crucible. Det är ett allroundstål med genomgående goda egenskaper på alla parametrar. Det är emellertid tämligen svårslipat med mer traditionella slipstenar. Med moderna slipsystem som Wicked Edge och Edge Pro och liknande utrustade med fasta vinklar och diamantstenar är det förstås inget problem. Men har man inga sådana att tillgå bjuder nästan alla de moderna "superstålen" på mycket motstånd och kräver hårt arbete för att slipa och reprofilera. Det är något som är värt att ta i beaktande vid knivköp.

Fördelen är att man får eggar som om de sköts håller mycket länge. Hos en fickkniv är det en viktig egenskap enligt mig eftersom man då alltid har en vass kniv att tillgå utan att eggen behöver underhållas frekvent. För arbetsredskap som täljknivar, kockknivar och styckar/slaktarknivar gäller andra prioriteringar.

Kniven är som vanligt när det kommer till Kizers Bladesmith-serie försedd med blad i S35VN

Hur upplevs kniven när den väl kommer till bruk? Bra är den kortfattade summeringen. Den är inte excellent men klart över genomsnittet. Det flatslipade bladet, goda formen och det utmärkta stålet bidrar till goda skäregenskaper men något för mycket gods bakom eggen och något branta primäreggen drar ned betyget något. Det kan förstås åtgärdas med en omprofilering. 

Kniven var inte ny när jag fick den men kom med en duglig egg. Några drag på skärpstål och sen var det dags för diverse test under rätt lång tid. Generellt kan det sägas att Kizer Walkabout är utmärkt till småsysslor som att öppna paket, strimla kartong, skära buntband och tejp etc mycket beroende på det korta bladet och det faktum att handen befinner sig nära det som skall skäras vilket ger god kontroll. 

Det är även en stor tillgång när det skall jobbas lite tyngre som i att skära rep och framförallt trä. Slipningen är inte utomordentlig för det ändamålet men fungerar, handtaget är bra men inte heller det perfekt. Rundning och storlek räcker till men bredden är som så ofta på fällknivar aningen för liten för dylika krafttag så det känns i tumvecket efter tag. Sen har vi detaljen som det sällan talas om. Överallt jag ser omnämns "öppen rygg" som något fantastiskt och är närmast ett försäljningsargument. Varför vet jag inte då det förvisso gör kniven något lättare att hålla ren men även bidrar till att handen får mindre stöd när man tar i. Skinnet vill gärna tränga in i mellanrummet helt enkelt. Men jag glömde att många av de där knivarna inte används. 

Men givet storlek och typ av kniv klarar den här sig riktigt galant och skäms inte för sig ens när man tar i.

Kökshandräckning beordrad

Den fick även gå en rond i köket mot en kökskniv och en ny Spyderco PM2. I den konkurrensen står den sig inte riktigt. "Pushcuts" t ex är svårare eftersom eggen är tvärare än säg PM2 men i gengäld fungerar Walkabout utmärkt vid "drawcuts". Båda mjuka grönsaker som mogna tomater och hårdare rotsaker går faktiskt bra och som skalkniv är det lilla formatet utmärkt. Kniven får mer än godkänt där. Återigen är det modesta bladet och den goda kontrollen som skiner igenom. Avsaknad av ricasso och tumknoppar med mera gör att hela bladet kan användas vilket är en tillgång. 

Efter ett tags användning kan även konstateras att Kizers version av S35VN är ett stål med god uthållighet. 

Handtag

Handtaget är "modernt", det vill säga gjort i titan. Nuförtiden skall allt i knivvärlden vara det. Om det kan man tycka olika men just den versionen är i mina ögon tilltalande. Formen är enkel utan krusiduller och passar en mänsklig hand. Om den inte är för stor vill säga. Bidragande till komforten är de elegant välvda sidorna. Att få dem sådana är förstås en något mer arbetsintensiv process än att behålla dem helt flata. Resultatet blir dock mycket lyckat både ergonomiskt och utseendemässigt. 

Apropå utseende så har kniven anodiserats i en blågrålila ton som skimrar något. Det mest utmärkande är annars de små tassavtrycken som frästs in i sidorna som dekoration. De är sedermera utbytta på produktionsversionen vilket gör den här och de andra prototyperna något mer unika.* 

Ett lätt välvt och enkelt utformat handtag med sidor av anodiserad titan

En detalj som gör kniven skön i handen är det väl avvägda urtaget för pekfingret. Enkelt kan tyckas men förvånansvärt många knivar även i högre prisklasser får inte till den detaljen. Det är något med själva kurvaturen. Endera är de för grunda eller har fel lutning och puttar handen bakåt eller har de för branta vinklar och skaver mot handen i vissa grepp. Här är det välformat om än inte perfekt.

Långt driven enkelhet

Handtaget mäter strax under decimetern och det ger utrymme för ett fyrfingersgrepp om man inte har väldigt stora labbar. Om ett stödfinger placeras på bladryggen räcker inte handtaget till för hela handen men bakänden är mjukt rundad och passar väl in i handflatan utan att orsaka obehag. 

Konstruktionen är öppen och hela kniven hålls faktiskt bara ihop av två skruvar. Pivotskruven samt en i andra änden på handtaget. Den agerar även fäste för clipet. En dylik lösning på handtag kräver stor precision i tillverkningen för att kniven inte skall bli "sladdrig" eller att de två handtagssidorna inte skall förflytta sig sidledes i relation till varandra och ge upphov till låsproblem med påföljande glapp och spel i bladet. Även bladcentrering kan påverkas om inte sidorna är helt parallella.  

Sammantaget gör formen på handtaget att det går att skära lite tyngre med den här lilla kniven än vad första anblicken antyder.  

Öppning och lås

Jag skall inte ljuga, understundom är den här kniven en ren plåga att öppna. Ibland går det bra, särskilt när kniven i princip läggs helt på sidan och ett högt tryck appliceras på bladet och hålet innan öppningsrörelsen påbörjas samtidigt som det noga undviks att placera något som helst finger på låsarmen. Andra stunder går det inte alls och då är just det här exemplaret en kniv som fälls ut med två händer. Det gäller särskilt när kniven fått sitta overksam ett längre tag. 

Kan ett öppningshål bli för bearbetat?

Det är resultatet av två saker som inte är helt avvägda i det här fallet. Det ena är en för hård "detent", det känns som om den är anpassad för att fungera med den flipper som i det här fallet inte finns. För att få den önskade "snärten" när dylika knivar öppnas brukar det initiala motståndet vara tämligen påtagligt och det är det här. Det fungerar inte om man skall smyga upp en kniv med tummen. Jag förmodar att det är fixat till produktionsversionen då den inte ens har hål i bladet längre.

Den andra starkt bidragande orsaken är storleken och formen på hålet i bladet. Det är både för litet och faktiskt för arbetat för sin storlek. Att fasa av sidor och slipa och polera ytor är för det mesta behjärtansvärt men i det här fallet får det negativa praktiska implikationer. Här blir det riktigt uselt med dåligt grepp och svår åtkomst. Ibland beskylls Spyderco för att ha för "vassa" hörn på några av sina modeller, särskilt de från Japan men det finns ett syfte med det om hålet i bladet är mindre, det ger grepp**. 

Här borde hålet vara något större och framförallt kanterna mer distinkta. Men uppenbarligen uppmärksammades det av Kizer och den nuvarande produktionsversionen har en intressant lösning utan hål men med en fördjupning i bladet istället. Hur den fungerar i praktiken vet jag inte. 

Traditionellt ramlås i titan, dock utan stålförstärkning

Låskonstruktionen på Walkabout följer nästan mall 1A för knivar av den här typen. Det innebär ett ramlås i titan försett med ett översträckningsskydd. Det som avviker från normen är frånvaron av stålinlägg där arm möter blad. Men funktionen är stabil så här långt. Det finns ingen tillstymmelse till rörelse i bladet åt något håll och känslan inger förtroende på samma vis som t ex Spydercos Sage 2.  

Låset är inte omöjligt att släppa men något för tungt eftersom det är tämligen kraftfullt. Eller var skall jag säga. Det första jag gjorde var att demontera kniven, ta bort skyddet för översträckning och bända till låsarmen utåt. Då bände jag nästan för långt varpå hela kniven var skrot för ett ögonblick och jag fick göra om proceduren åt andra hållet. Allt för att jag var halvt desperat för att få öppningen att fungera bättre på den här annars fantastiska lilla kniven.

Efter den operationen fungerar det bra att släppa låset och av känslan att döma misstänker jag att änden på låsarmen är behandlad på något vis. Men någon stålförstärkning finns inte. 

Att bära

Bättre än så här blir det knappt. "Walkabout" har blygsamma yttermått, en vikt på under hektot, rundande former parat med ett riktigt bra clip vilket ger en kniv som sitter som den skall, inte känns i fickan och är lätt att hala fram. Något som bokstavligen skulle kunna vara en akilleshäl är hälen på bladet som i stängt läge sticker ut något. Ett stort "no no" för mig vanligtvis men här kommer Kizer undan för att de rundat även den på ett föredömligt vis. Ingen risk för att skrapa upp handen när den dyker ned i fickan efter nycklarna med andra ord.

Ett fullt fungerade clip utan extravaganser

Clipet som är gjort i stål är fäst med en skruv men sitter bra trots det och rör sig inte. Det är också litet och diskret vilket passar knivens mått och övriga utseende. Viktigast av allt är dock att det inte stör greppet i onödan vilket är en annan av mina käpphästar. Clip skall kännas så lite som möjligt och det finns allt för många skräckexempel på motsatsen på marknaden. 

Det kan flyttas från höger till vänster sida om så önskas. En av många snygga detaljer på den här kniven är att hålet på den sida som inte används har fått en liten iläggsbricka.

Sammanfattningsvis

Den här kniven skulle kunna vara en Spyderco från Taichung! Ta nu inte illa upp ni som jobbar för eller säljer Kizer. Det är inget dåligt omdöme om det kommer från mig utan snarare högsta betyg.

Vad är det som får mig att säga så? Det kan bero på de diskreta yttermåtten där Kizer annars har gjort sig kända för att i regel ha lite större modeller på programmet även om undantag som bekant finns. Inverkar gör förstås också det faktum att det inte är en flipper utan att kniven har öppningshål i bladet. Lägg därtill ett lövformat blad och en tillverkningskvalité som inte ligger Taichungfabriken långt efter.

Inte minst bidrar "Ocelot-mönstret" med tassavtrycken i handtaget. Troligen var de lite för lika sin förlaga eftersom de senare ersatts med mänskliga fötter istället.

Vacker kniv i vackert landskap, Laholmsbukten i bakgrunden

Om den här kniven kan annars säga att den omedelbart blev en favorit. Den har flera egenskaper som jag uppskattar hos en god fickkniv som ett blad med praktisk utformning, full flatslipning från en väl vald godstjocklek i kvalitetsstål. Handtaget är ergonomiskt och saknar tillstymmelse till räfflor/"jimpings". Lägg därtill att den är snygg och du har en synnerligen sympatisk kniv. 

Walkabout känns även mycket arbetad med sina välvda sidor, det frästa mönstret i titansidorna och detaljer som att översträckningsskyddet för låsarmen är infällt i ett tassavtryck, hålet för clipet har en täckbricka, kniven har en dekorativ pivotskruv samt en rundad bladrygg. Allt är detaljer som normalt återfinns på betydligt dyrare knivar. 

Mindre bra är förstås hur öppningen fungerar på just den här kniven är. Jag betonar "den här" eftersom det rör sig om en prototyp och jag inte känt på den färdiga versionen som har försetts med en helt annan lösning. Som det är nu fungerar det för det mesta bra men ibland har "detenten" satt sig så pass att kniven blir tvåhandsöppnad för en stund. 

En något okänd Kizermodell som lämpar sig väl för den som önskar omväxling till alla "flippers"

Men överlag är Walkabout en kniv jag verkligen rekommenderar för den som vill ha något med personlighet som är extremt bekväm att bära, ligger bra i handen och är praktisk såväl som snygg. 

Den är således en lyckad syntes av ett elegant yttre, ett lätthanterligt format och prestanda. 

Köper den gör man lämpligen hos Knivshop.se som har den till förmånliga priser! 

Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm
Längd hopfälld: 95 mm
Vikt: 94 g
Bladlängd: 74 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S35VN, HRC 58-60
Handtag: 6AL4V titan
Lås: ramlås

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina

*Jag är lite osäker därvidlag eftersom någon på Instagram påpekade för mig att det faktiskt förhöll sig tvärtom. 

** Ett umärkt exempel på det är "Des Horn" som har ett extra litet hål men som trots det är mycket lättöppnad.


/ J - tassar omkring

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Tora! Tora! Tora!

- "E-TAC Dragon" en karambit från Tora Tactical Knives

Rubriken är tillika titeln på en känd film från tidigt sjuttiotal som handlar om Japans attack på Pearl Harbor. Kopplingen till dagens knivpresentation är inte så långsökt som det kan verka då "Dragon" som den här kniven kallas kommer från Tora Tactical Knives. Eller inte bara från Tora kanske skall tilläggas. Det här är ett samarbete mellan Evan Tai (HK) och Tora. 

Intressant kuriosa i sammanhanget är att "Tora" betyder tiger på japanska och det är också därifrån den typiskt krökta sydostasiatiska kniven fått sitt namn* då dess form härmar en stor kattklo. Nu vet jag inte i skrivande stund om namnet "Tora" är taget eller om den aktuelle knivmakaren med hemvist i Thailand faktiskt heter så.

E-tac Dragon från Tora Tactical Knives

Det är således en karambit som är aktuell och just den här är ytterst modern i sin formgivning. Det innebär ett mycket kortare blad än mer traditionella karambiak/kerambit, kärt barn har många namn, och att den vanligtvis är mer krökt. Anledningen till formen är enkel att härleda då den från början hade ett mindre extremt formspråk och var en mer allroundbetonad brukskniv med fokus på risplantering och allehanda vardagliga uppgifter.

De här modernare varianterna återfinns främst inom diverse kamparter och de mer krigiska applikationerna är vad som ligger bakom den unika formen. Det är en ren självförsvarskniv det handlar om och inget annat. Visst kan du kan öppna kartonger med den men det skulle kännas en smula krystat.

En kniv tänkt för applikationer som inte är förenliga med svensk nödvärnslagstiftning

I sammanhanget uppstår alltid en kulturkrock då det området knappast är förenligt med Svensk nödvärnslagstiftning. Du kommer inte undan i rätten genom att åberopa "nödvärn" om du burit den här kniven på din person och nödgats använda den mot någon ens om de övriga omständigheterna är på din sida det kan jag lova.

Så vad skall man ha den till? Svaret på den frågan är mycket enkel i mina ögon. Det finns två mycket direkta användningsområden.

Den ena är förstås något som ligger oss knivfantaster varmt om hjärtat - att samla! För den som har ett intresse för regionen eller bara gillar en modern tolkning av etniska knivar är det här en utmärkt alternativ. Det finns förstås mer klassiskt utformade knivar att välja på, även från Tora Tactical. Men utöver det är den handgjorda "coolhetsfaktorn" också hög.

För mig är det här annars en övningskniv för den som har ett intresse av exempelvis Pentjak Silat eller andra system som inkluderar vapen. Till det är den synnerligen väl lämpad. 

En ände att undvika

"Dragon" är en karambit i synnerligen moderna material. Kniven är helt gjord i 6AL4V-titan med skruvade skollor i kolfiber över "liners" i G10.

Ytan har gjorts i en slags grov "rockpattern" i rå titanfinish med de naturliga färgskiftningar som uppstår. Det strax över sex centimeter långa bladet är dubbeleggat eller snarare delvis tveeggat då baksidan blir vassare ju närmare spetsen man kommer. 

Handtagssidorna är gjorda i en högkvalitativ kolfiber utan synliga luftbubblor. Även den har en robust men tämligen bekväm finish. Sidorna är skruvade med en variant av skruv hämtad från min kära cykelvärld, nämligen klingbultar. Här är de i lite mindre format och även de av titan vilket bidrar till den låga vikten. 

Några ord måste sägas om titan som material eftersom det inte är helt vanligt i knivar**. Men de finns och har använts inte minst i dykarknivar för röjdykare då det som bekant inte är magnetiskt. Titanets kvalitéer som knivmaterial är en smula omstritt då det är tämligen extremt i sammanhanget. Mycket förenklat kan sägas att det i princip inte korroderar alls eller snarare bildar en mycket hård yta som skyddar mot "rost", det är extremt slagtåligt, "segt"*** och det är lätt i relation till volym. Det är vad som finns på plussidan. 

Men och det finns ett stort men, det är också mycket mjukt. Det är bland annat därför som titan inte dominerar som knivämne. Materialet i den här kniven, 6AL-4V, är en legering som har en hårdhet på runt 34HRC i grundutförande vilket är i paritet med en rutten gurka.

Eggen har försetts med volfram för att bli hårdare

Det gör att man måste behandla eggen på något vis för att den inte skall bli akut slö efter det första snittet som görs. Därför har i det här fallet ett lager karbid lagts på eggen. Det återfinns dock bara på en sida vilket gör kniven lättare att skärpa om så behövs. Sen har det uppstått en språklig förbistring då jag sett några skriva att det är "Tungsten" det handlar om. På svenska är "tungsten" detsamma som volfram. Jag har hört uppgifter på att ytan skall kunna nå en hårdhetsgrad på 70HRC vilket jag personligen inte tror att den här kniven är i närheten av. Men det låter jag vara osagt.

Materialet bidrar således även det för att definiera användningsområdet. Den här kniven går inte att skära saker med. Däremot går det att snitta upp saker med den.

"Dragon" kom inte särskilt vass om jag skall vara ärlig. Men spetsig och får jag nog säga, adekvat skarp. Det är här användningsområdet måste vägas in. Skall den nu fungera som en självskyddskniv måste den ständigt finnas till hands. För den här typen av kniv är "bärbarhet" i form av format och vikt därför mycket betydelsefullt och den här kniven är lätt. Det är även bra om den inte rostar när den ständigt bärs nära kroppen och därmed är utsatt för svett och fukt. Det kan särskilt betonas när upphovsmannen återfinns i Thailand. Därför är titan faktiskt inte så dumt i sammanhanget. 

Då det är en lånekniv från Knivshop det handlar om har jag hanterat den ytterst varsamt och inte gått loss vare sig på hårdare eller mjukare mål och kan därför inte uttala mig så mycket om vare sig uthållighet eller hårdhet på eggen och bladet. För skojs skull prövade jag att jabba lite mot en tavla av kartong och några tygtrasor. Effekten var god och jag kan ana kapaciteten. Jag körde även några gamla knivdrillar för att bli lite nostalgisk och känna på hur Draken beter sig när den flyger.

Kniven sitter mycket stabilt i det välgjorda fodralet

Kniven är lätt att bära och sitter som gjuten i det mycket välgjorda kolfiberfodralet som kommer med en variant på tec-loc. Det finns inget glapp och därmed "skallrande" när kniven är nedstoppad. Tack vare ringen är den här typen av kniv mycket lätt att dra och den faller naturligt in i "grundgreppet" för en Karambit vilket är med den krökta eggen nedåt och spetsen pekandes framåt. Kniven kan förstås användas i andra fattningar också beroende på vilka tekniker som föredras och hur mycket grappling som skall blandas in. 

Väl i hand känns kniven trygg även om just den här kniven inte passar mig. Den är helt enkelt för liten för min hand som dessvärre täcker en bit av bladet och den första "kanten" på baksidan av bladet. Det är inte helt bekvämt och dessutom riskerar man att skära sig i förlängningen. Som tur var går det eftersom det rör sig om handbyggda knivar att få i andra storlekar.

Kniven är mycket bekväm i handen men det är avhängigt av handstorlek

Balansen är exemplarisk och Dragon känns smidig, snabb och livlig i handen precis som den skall. Den är lätt att snurra och ringen gör att det går utmärkt att greppa med öppen hand. 

Utseendemässigt är det här enligt mig en mycket lyckad kniv. Den ser ut som vad den är och kan göra! Av nyfikenhet har jag visat den för flera icke knivintresserade och reaktionerna har varit desamma. Alla tycker att den påminner om en klo, någon sade dinosaurie och någon annan faktiskt "tiger"!

Den naturliga titanlooken och grovhamrade ytan ger ett distinkt budskap som endera avskräcker eller tilltalar tror jag. Finishen är bra men inte lika arbetad som på exempelvis Toras mer allroundbetonade vardagsknivar. Det finns någon glipa mellan titanet och linern på något ställe och eggen är inte perfekt. Men det är inte heller syftet med kniven och formspråk och bearbetning ligger i linje med de tänkta applikationerna så det finns inga motsättningar där.

Nej, det går inte att skiva äpplen med "Dragon", tro mig jag försökte

Snegla inte på den här kniven om du söker en vardagskompis för att skära äpple med i lunchrummet på jobbet eller öppna kuvert med. Förutom de något sneda blickarna från kollegorna kommer du troligen inom kort att få besök av farbror blå.  

Köp den däremot om du vill ha ett stycke robust träningspartner i karambitkostym alternativt en modern, rå, häftig kniv som representant för knivtypen i din samling. Då är det här kniven för dig. En exklusiv handgjord orgie i titan och kolfiber med brutalt formspråk! En kniv som är unik och inte finns i var mans hem. 

Kniven handlas lämpligen från Knivshop.se som är Svenska generalagenter för Tora Tactical Knives.

Kort specifikation "E-TAC Dragon":

Bladlängd: 63 mm (2,5")
Totallängd: 165 mm (6,5")
Material, blad: 6AL-4V titan, med egg av volframkarbid
Material, handtag: kolfiber



/ John - draktämjaren

* Knivtypen sägs ha sitt ursprung på Sumatra men kanske är mest känd som en kniv som används i Filippinska och Indonesiska kamparter även om den är spridd över hela Sydostasien inklusive Thailand. 
** Det finns de som specialiserat sig på materialet som knivmakaren Warren Thomas som gjort sig känd för att bland annat göra blad i titan/kolfiberlaminat.
** Ett icke oomstritt påstående det heller eftersom det gäller större "volymer". I den mängd som förekommer i tunna knivblad är det snarare tämligen skört jämfört med stål.

Knivrecension Kizer Ki3471 "Gemini"

- Designersamarbeten X, Laconico

Det har numera blivit tämligen vanligt för tillverkare i knivbranchen att samarbeta med customknivmakare och designers på olika vis. Spyderco var ett företag som var tidigt ute på det området men även de andra stora drakarna som Benchmade, Kershaw och ZT gör samma sak. CRKT är ett exempel på ett företag som har gjort sig ett namn genom att i princip bygga hela sitt sortiment på det förfarandet och även Böker är kända för sina många samarbeten. 

Dessvärre känns resultatet inte sällan som en kompromiss oavsett om det beror på för enkla material, brister i tillverkning och kvalitetskontroll eller andra faktorer. Det har ofta varit fallet med särskilt CRKT enligt mig. Det är sällan man känner att designspråket och idéerna från de ursprungliga modellerna finns kvar i tillräcklig utsträckning i produktionsknivarna.

Men någonting är på väg att hända på det området och den här kniven är en av dem som visar vägen. 

Kizer Ki3471 Gemini

"Gemini" är nämligen ett lysande exempel på när nästan allt blir rätt. Faktum är att den här versionen är mycket lik sin förlaga "Jasmin", en knivmodell formgiven av Ray Laconico och det finns de* som hävdar att den här kniven till och med överträffar originalet på ett flertal punkter. Att den i någon mån skulle vara en "bättre" kniv.

Kanske till och med bättre än sin förlaga

Resultatet av samarbetet är hur som haver en ytterst sober kniv med ett tillbakahållet formspråk, material i toppklass och inte minst utmärkt funktion.

Twitterversion: Gemini - Kanske den mest exklusiva kniven i prisklassen

Blad

En av mina många käpphästar är att blad skall hållas enkla om det inte är något särskilt man vill uttrycka med dem. Den hästen är både sadlad och tränsad i det här fallet. Här har vi ett dugligt droppointblad som mäter ett hår under åtta centimeter. Tack vare den eminenta slipningen är den faktiska längden på eggen densamma. Bladet utmärkts av en enkelhet som är såväl praktisk som estetisk. Inga utsmyckningar i form av skåror, mönster eller komplicerade slipningar. Det ger ett sparsmakat utseende som väl matchar prestandan. 

Ytterst sparsmakad bladdesign ger en utmärkt grund för en fickkniv, åtta centimeters  droppoint med full flatslipning

För att trimma den här kniven ytterligare så baseras bladet på ett riktigt kompetent stål, Crucibles pulverstål S35VN. Egenskaperna är väl dokumenterade och de flesta menar att det är ett mycket bra allroundstål. Men det återstår att se hur Kizer förvaltat egenskaperna genom härdning, geometri, slipning med mera. 

Jag har ytterligare en kniv från Kizer, den tidigare presenterade "Ki4419A3 - Sunburst" med samma stål. Den har jag dock inte behövt slipa om än så det återstår att se hur det äventyret förlöper. Hårdheten på både den och föreliggande Gemini uppges vara 59-60 HRC. 

Förutom härdningen är förstås geometrin viktig för hur en kniv faktiskt uppträder. "Gemini" är fullt flatslipad från en godstjocklek på tre millimeter. Utmärkta dimensioner för att få ett blad som skär bra i teorin. Men här har de varit en aning fega för att premiera hållbarhet. Bladet har något för mycket stål bakom eggen. I mitt tycke kunde den fått vara ännu lite tunnare där även om den får godkänt. Det påminner mig om att jag borde skaffa en mikrometer så jag kan ta reda på exakt hur det förhåller sig. 

Själva fabrikseggen är någorlunda väl genomförd. Kniven skar papper med lätthet och kniven rakade hår med visst tryck när den kom. Eggen är jämnt slipad från häl till spets och symmetrisk utan större avvikelser.

Stål: CPM S35VN

Bladet har försetts med en stentumlad yta som sedan är halvpolerad.  Den är väl utförd och den här ytbehandlingen gör att repor inte syns särskilt väl samtidigt som det skänker viss lyster. Ytterligare en faktor som känns konsekvent givet knivens övriga framtoning är de diskreta märkningarna på bladet. Bladstål, knivens namn i liten font och Kizers nya smakfulla logotyp är det som återfinns laseretsat på bladet. Deras gamla logga ger jag inte mycket för. Ray Laconicos namn återfinns på bladryggen vilket är ett stilrent grepp. 

Handtag

Gemini har utan tvekan ett av de bästa titanhandtag jag varit i närheten av på en mindre kniv. Det som ger den känslan är en kombination av bra utseende och god ergonomi. Vid första anblicken ser det enkelt ut med sina rena linjer samtidigt som det är tämligen komplext med sina välvda former.

Handtaget känns naturligt att greppa och alla fattningar fungerar. Det känns att Laconico vet vad han sysslar med när han formger handtag. 

Ett handtag lika enkelt och bekvämt som det ser ut

Det här är ett av fallen där produktionsvarianten överträffar förlagan. Det här här handtaget är faktiskt mer arbetat än "Jasmine" som faktiskt har raka sidor vilket förstås är enklare att framställa. Men den här formen i kombination med att precis allt är avfasat och rundat på den här kniven gör att den känns mjuk och behaglig i handen. 

De enda färgklickarna utgörs av blå titananodisering på skruvar och clip

Färgskalan är även den sober för att matcha formen. Titangrått med ett par färgklickar i form av pivotskruven samt två skruvar i blåanodiserad titan. De har vanliga torxhuvuden vilket uppskattas. Tramset med specialskruvar som vissa tillverkare ägnar sig åt ger jag inte mycket för.

Konstruktionen är öppen men med ett litet ilägg av titan

Konstruktionen är öppen med två skruvar som sammanhållande punkter utöver pivotskruven. I bakänden finns ett litet mellanlägg i titan vilket stabiliserar kniven.  

Det diskreta utseendet med den fint blästrande titanet ger en len känsla med visst kritlikt motstånd. Ytan ger någorlunda fäste men är känsligt för repor. På det området är tumlad titan bättre som på exempelvis ZT 0450. Men rent utseendemässigt föredrar jag den här varianten. 

Det finns inte ett enda vasst hörn eller kant på hela handtaget. Gemini matchar på den punkten kvalitén på exempelvis Spyderco Sage 2 eller till och med den ikoniska CRK Sebenza.

Handtaget har dessutom försetts med ett relativt generöst hål för fånglina vilket jag kan tycka är en smula överdrivet på den här sortens kniv.

Öppning och lås

Utan tvekan har flipperfunktionen på de flesta knivar förbättrats även om det fortfarande finns varianter som knappt fungerar. Det här är inte en av dem. Gemini närmar sig perfektion även om den är lite hård att aktivera. Men en flipper blir knappt enklare och snabbare än så här. Utformningen gör att den går att använda vare sig man trycker den nedåt som en knapp eller om man drar den bakåt. Båda sätten fungerar lika bra. 

Gemini och övriga knivar i Kizers senare produktion är försedda med något så avancerad som keramiska kullager mellan blad och handtag. Ett material som för övrigt även går igen i låsarmens "detent ball".

Avancerade lager, perfekt avvägt motstånd och en lagom stor flipper borgar för extrem hastighet och stor säkerhet. Det går knappt att missa att fälla ut kniven ens om man försöker. 

En tydlig men mjukt rundad flipper som inte skär sig mot utseendet eller är i vägen i fickan

Bladet hålls sen på plats av ett ramlås i titan. Det är välgjort vilket kan ses bland annat på hur vinkeln mellan bladbas och låsarm utformats. Själva låset är titan men har försetts med ett stålinlägg som även agerar skydd mot översträckning av låsarmen. 

Funktionen är utmärkt. Det går inte ens att locka fram något spel eller glapp i bladet ens genom att provocera kniven. Den är stabil helt enkelt.

Låset fungerar exakt som det skall

Den enda invändningen jag har mot funktionen är att den är aningen tung att släppa tack vare det bastanta fjädermotståndet i låsarmen. Det är tämligen lätt att komma åt den eftersom insidan på ramen är fasad för att fingertopparna skall nå dit. Men väl där krävs relativt mycket vilket inte är helt lätt visar ett test jag gjorde med min sambo.  

En utmärkt detalj värd att framhålla är hur bladbasen är utformad för att passa mot stopp-pinnen. Den är rundad där vilket gör att kontaktytan blir större och därmed håller längre utan att skapa glapp i kniven. Det ger därmed längre livslängd åt låskonstruktionen. Ett annat sätt att förlänga hållbarheten är att förse knivar med roterande stoppinnar. 

Att bära

Även på det här området briljerar den här kniven. Det är lätt att föreställa sig när man ser den. Gemini är inte mer än decimetern lång, väger in runt hektot och allt är mjukt format. Dessutom bygger den inte extremt på höjden vilket förstås gör att den tar upp mindre plats i fickan.

Lätt, tunn, slank och smidig i fickan - precis som det skall vara

Förutom en vidd på 32 mm är den därutöver slank och mäter inte mer än 11,2 mm på bredden vilket även det är anmärkningsvärt lite. 

Ett välfungerande clip i anodiserad titan

Clipet är ett annat område som får väl godkänt men är för den skull inte perfekt. Materialet är anodiserad titan för att matcha de andra blå detaljerna på kniven. Formen är en så kallad "spring clip" vilket jag generellt föredrar framför skulpterade diton då de vanligtvis har bättre funktion. Det är diskret och snyggt med lagom spänst. Det i kombination med det lätt kritiga motståndet från den blästrade titanet ger ett utmärkt fäste mot kläder. Kniven sitter där som den skall utan att för den skull vara omöjlig att få fram med en hand. 

Det jag inte gillar med det är att det i vissa vinklar kan kännas aningen vasst mot handen även om det inte är den värsta syndaren därvidlag jag träffat på. Men spetsen pekar en aning för mycket utåt för min smak. Något jag funderar på att åtgärda. 

Sammanfattningsvis

Efter alla superlativ och goda vitsord kan man fråga sig varför jag inte kröner Gemini till "Den perfekta fickkniven" direkt. I all enkelhet beror det på att den är aningen för dyr. Där är jag väl inte helt konsekvent eftersom Benchmade 943 presenterades i samma serie och de ligger i ungefär samma prisklass, runt 170 dollar i USA. Även om jag nu faktiskt köpte min Gemini i Sverige från Knivshop.se. Av någon anledning var det här en av få knivar som inte dubblar priset på väg hit. Andra modeller av Kizer från samma säljare har betydligt högre påslag noterade jag.  

För den som väntar på en billigare version så lär det vara på gång. De kommer att vara linerlock-versioner med G10 i handtaget istället för titan. Jag tror att det gäller såväl den här kniven som storebror "Intreprid" och eventuellt även modellen "Kane". Det kan ha fördelen att man vågar använda dem lite hårdare. Titanytan i det här utförande är en aning känsligt för repor om man nu bryr sig om sådant. 

Annars uppfyller Gemini alla kriterier med råge för att kvalificera sig som en utmärkt fickkniv. Den är lätt att bära med låg vikt och mjuka former och ett bra clip. Den har superba material och framför allt en riktigt praktiskt format blad i ett utmärkt stål. 

En diskret men ytterst kompetent fickkniv

Därtill är den ytterst elegant med ett sobert formspråk som tilltalar åtminstone mig. Sen kan det kanske invändas att det börjar finnas lite väl många musgrå flipperförsedda titanknivar på marknaden nu. Särskilt sen kategorin "kinesiska high-end"-knivar tillkommit. 

Men frågan var om den är produktionsversionen till och med är bättre än originalet?

Sanningshalten i det uttalandet kan jag inte konfirmera eftersom jag aldrig känt på den kniven men jag kan säga att den här kniven från Kizer är en mycket kompetent fällkniv på alla områden.

Jag hittar inte mycket negativt att säga om den här kniven alls. Clipet kunde möjligen varit en smula mjukare i spetsen och låset lite lättare att släppa men annars inte mycket.

Både materialval och genomförande är utomordentligt. Det finns helt enkelt inget negativt att anmärka på vad gäller passning och byggkvalité. Då har jag ändå skärskådat den. 

Modellen för den som vill ha en "mid-techkänsla till produktionsknivspris

Det här är en intressant kniv även på så vis att den är ett gott exempel på att produktionsknivar nu kanske har uppnått den kvalitetsnivå som krävs för att de på allvar ska kunna mäta sig med sina förlagor i både utseende och kvalitet. Det som saknas är förstås den personlighet och exklusivitet som följer med customknivar. 

Kizers knivar byggs med alla moderna maskiner som tänkas kan och redogör till och med för vilka. De formligen pumpar ut nya modeller och utökar sina samarbeten med olika knivmakare kontinuerligt vilket ger allt mer att välja på. Några av de nya modellerna har också indikerat att Kizer nu börjar bli så etablerade att priserna kan höjas. Det verkar gå samma väg som Reate, även de från Kina. Så vill man ha tag i de här knivarna till dugliga priser är det nog läge att slå till nu.

Den här kniven är rätt för den som söker en fickkniv som andas lyx och flärd. En känsla av midtech med arbetat formspråk till överkomligt pris. På köpet följer avancerat stål, kullager och "detentball" i keramik och titan i handtaget. All modern teknik samlad med andra ord.

Sen får det inte mitt i allt teknikprat glömmas att det är en kniv som ligger bra i handen och skär riktigt bra i de flesta material.

Köp den däremot inte om du inte gillar det här moderna utseendet. Det börjar trots allt bli en smula strömlinjeformat nu. Konceptet "flipper, kullager, titan och framelock med stålinlägg" är knappast unikt längre. Köp den inte heller om du är ute efter en billigare kniv även om den trots prislappen är prisvärd enligt mig.

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S35VN, 58-60HRC
Handtag: titan, 6AL4V
Lås: framelock med stålinlägg

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina


/ J - letar efter superlativ

* Exempelvis "EverydayCommentary" i den här videon. Och här en jämförande video mellan originalet och "Gemini"