Knivrecension Spyderco Sage 2

-  knivessens

Spyderco Sage 2 har kommit att bli en modern klassiker som står på egna ben, i det här fallet gjorda av titan. Något som kanske inte är helt självklart då modellen ingår i en serie skapad för att hylla kända knivmakare och deras bidrag till den moderna fällknivens utveckling*. De utseendemässiga förutsättningarna är därför givna och modellen bjuder därmed inte på några nydanande lösningar.

Sammanhanget ställer desto högre krav på genomförandet för att leva upp till målet - att vara en hyllning till "framelock"-systemet.

Spyderco C123Ti, Sage 2

Kniven delar därför några grundläggande egenskaper med en annan ännu mer känd knivmodell, den smått ikoniska "Sebenza". Det var i och med den som Chris Reeve populariserade sin vidareutvecklade variant på linerlock-system: R.I.L - Reeve Integral Lock även mer känt som "framelock". Vilket numera är ett av de dominerande låssystemen på fällknivar, särskilt på mer exklusiva diton.

En mycket lyckad hommage

Sage-modellerna är riktiga storsäljare för Spyderco sedan många år tillbaks och nummer två i serien har med tiden blivit känd som en av de bästa titanbaserade framelockknivarna som finns. 

Frågan är om den är så bra som ryktet gör gällande? Svaret är naturligtvis avhängigt vem som tillfrågas men det står klart att det här är en mycket kompetent fickkniv som tål att tittas närmare på och det ämnar jag göra här.  

Blad

Bladformen känns igen då den är ett klassiskt "löv" enligt Spyderco själva. Det var de som myntade "leaf" som bladform* även om de förstås inte uppfann den. Men egentligen är det i grunden en klassisk droppoint som kröker rygg på grund av hålet i bladet. Möjligen skulle man kunna argumentera för att det är en assymetrisk "spearpoint" utan "swedge"/falskegg också. Bladformen är i vilket fall synnerligen praktisk. 

Karaktäristisk bladform. Här i fullt flatslipat utförande

Längden anges till 3" vilket innebär sjuttiosex millimeter. Egglängden är däremot väsentligt kortare, sextiosju millimeter till följd av urtaget för fingret - Spydercos "50-50 choil". En lösning man kan tycka olika om. Vad det ger är en möjlighet att "krypa fram" på handtaget och komma närmare eggen vid detaljarbete.

Det kan invändas att samma sak kan uppnås genom att dra eggen hela vägen in till handtaget istället och att den typen av lösningar endast behövs på stora knivar. Men det finns några fördelar med att göra som Spyderco gör här. Lösningen ger en inbyggd säkerhetszon när kniven fälls ihop vilket skyddar fingrarna och det utökar antalet greppmöjligheter när man arbetar med kniven eftersom det förlänger handtaget. Det ger även mer utrymme på mindre knivar vilket gynnar dem med större händer. 

Bladet är fullt flatslipat vilket ger ett blad med goda allroundegenskaper. Det relativt breda bladet i kombination med godstjockleken på tre millimeter ger en flack vinkel ned mot primäreggen. Geometrin är väl anpassad för att ge en kniv som skär väl. Grovleken över nacken gör kniven stadig utan att för den skull bli för tung. En utmärkt balans. 

Tillverkningslandet är Taiwan vilket i Spydercos fall även betyder CPM S30V-stål i bladet

Stålet är CPM S30V vilket nästan alltid är fallet med Spydercoknivar från Taichung. Det är ett stål vars egenskaper jag uppskattar mycket. Framförallt håller det skärpan väl utan att vara överjävligt att slipa om. S30V är också tämligen rosttrögt vilket är en bra egenskap hos en fickkniv. Inte minst varma sommardagar. Svett kan få en kniv att utveckla mer än patina oerhört fort annars särskilt om någon droppe skulle förirra sig in kring basen på bladet och stanna där. Sen är det förstås en bra egenskap om man är ute mycket i skog och mark när det regnar och inte minst om man befinner sig i havsmiljö.

Finishen på bladet är en elegant och homogen om än något grov satin. Som ofta med knivar från Taichungfabriken kan man se sliplinjerna i bladet men det är konsekvent och väl gjort. 

Kniven kom mycket vass något som jag i och för sig har kommit att förvänta mig av knivar från Spyderco. Men det här exemplaret var extra bra och hamnar i topp när det gäller fabrikseggar jag stött på. Den rakade hår utan motstånd, skar genom papper med ett svagt väsande och har en mycket potent spets. Ett par drag på en strigel för att polera den sen var kniven redo. 

Handtag

Även om bladet är utmärkt är det faktiskt på den här fronten kniven utmärker sig. Handtaget är ett skolboksexempel på devisen "less is more" - hur man gör något extremt enkelt men samtidigt välfungerande.

Handtaget består av två väl tilltagna bitar titan som hålls samman av tre skruvar. Materialet gör kniven ytterst stabil och styv utan att göra den tung och är därför väl valt i sammanhanget. Den öppna konstruktionen och de få skruvarna gör kniven lätt att rengöra och plocka isär för underhåll om så behövs. Det kan tilläggas att skruvarna är av hög kvalitet vilket är nog så viktigt om kniven skall demonteras. Huvudena har en tendens att bli runda annars. 

Ett enkelt men välgjort handtag som smälter in i handen på ett behagligt vis

Handtaget mäter strax över en decimeter på längden men greppet är förlängt i och med kombinationen av en ramp för tummen och ett urtag mellan blad och handtag för pekfingret. Det gör det lätt att hitta ett bra grepp oavsett handstorlek och preferenser när det gäller fattning. Det är i och med det också lätt att smyga fram mot bladet om så behövs.

Ergonomin på den här kniven är utmärkt i sin enkelhet. Starkt bidragande till det är att det inte finns en enda kant eller detalj som inte är avrundad och slipad. Det finns inga brister i utförandet därvidlag och då har jag ändå letat. Kniven är också extremt välbalanserad. Det i kombination med den låga vikten gör den lätt att arbeta med. Hur en kniv är balanserad kan för övrigt ofta trolla med känslan av hur den faktiska vikten upplevs. 

Titanet har försetts med en fint blästrad yta som ger en sober grå färg men är aningen känsligt för repor. På bilderna är kniven relativt ny och har därför inte erhållit den patina som med tiden upstår. Tumlade ytor är betydligt bättre på att dölja märken och skav men är i mitt tycke inte lika snygga.

Ett fällknivshandtag blir inte mycket enklare - två bitar titan, tre skruvar och sen var det klart!

Handtaget har inget hål för fånglina men en tunnare sådan kan läggas runt den sista skruven utan att bladet kapar av det om så önskas.

Intressant att notera är att Sage 2 av mig upplevs mjukare i handen än Sage 1 fast de i princip har exakt samma mått. Det enda som skiljer är ju materialen i handtaget och låstypen. Men i praktiken är tvåan något tunnare och framförallt är det låsarmen som är bredare, mer fasad och sitter mer i mitten av handtaget när kniven är utfälld vilket gör handtaget smalare där vilket ger en mjukare kontakt mot pekfingret.

Öppning och lås

Den här kniven är försedd med så mycket Spyderco-öppning det blir, det vill säga enhandsöppning via det signifikativa hålet i bladet. Just det här exemplaret är mycket lättöppnat och kan öppnas med tummen, en "Spydieflick", ett "Spydiedrop" eller förstås stillsamt med två händer om så önskas. Kniven löper mycket lätt på bronsbussningar även om den justerbara pivotskruven var tämligen hårt åtdragen från fabrik. Jag släppte den ett kvarts varv för att uppnå perfektion. 

Spydercohålet är stort i relation till kniven, 13 mm och lättåtkomligt vilket gör kniven lättöppnad

I slutet av den mjuka rörelsen belönas man med ett tillfredsställande "klack" när låsarmen fjädrar på plats. Ingen tvekan där. 

Just låset är för övrigt själva poängen med kniven. Sage 2 har som sagt skapats för att uppmärksamma och hylla Chris Reeve och hans popularisering av "Frame lock"/ramlås.

Spydercos tolkning av R.I.L - Reeve Integral Lock

Således är låset närmast exakt konstruerat som på en "Sebenza". Det vill säga ett utomordentligt väl genomfört ramlås i titan utan stålinlägg i låsarmen. Istället har ytan hårdanodiserats för att inte slitas ut i förtid. 

Ramlås kan ibland vara sega att släppa och behöva slitas in. Inte i det här fallet. Det var perfekt från början. Lätt att släppa och låser bastant. Kniven känns mycket solid och det finns inte en tillstymmelse till glapp i bladet vilket är en av låsets fördelar när det är rätt konstruerat***. För att uppnå det resultatet krävs små toleranser och en god geometri i övergången mellan blad och lås. Man kan tro att den formulan är väl känd vid det här laget men det misslyckas förvånansvärt ofta. 

En fördel med konstruktionen som sådan är att det är själva ramen som låser bladet vilket gör det mindre känsligt för vridande rörelser visavi en linerlock. Detta eftersom låsrörelsen förstärks genom greppet. Ju fastare tag om kniven desto stabilare lås. Åtminstone i teorin. Som med alla tekniska lösningar hänger det mycket på utförandet. 

Att bära

Tja, vad skall man säga om Sage 2 i fickan? Helt enkelt att den är föredömligt konstruerad. Den väger in på under hektot även om den är några gram tyngre än sin föregångare, Sage 1. Den har mjuka former och hopfälld speglar hela kniven bladformen och blir ett löv med fasade och mjukt rundade kanter. Den är tunn och relativt smal för att vara en Spyderco. Jag skriver "relativt" för hålet i bladet gör trots allt att den drar i väg en bit på den ledden jämfört med de slankaste fickknivarna som finns. 

Ett av de bästa clipen jag vet Spydercos Wireclip. Det är ätt, starkt, mjukt i handen och håller kniven på plats

Sen är den här kniven utrustad med ett utomordentligt bra clip. Det är lätt, starkt och håller kniven på plats. Clipet gör således allt det skall och dessutom sköter det uppgiften diskret. Kniven sitter nämligen mycket lågt i fickan vilket dels känns säkrare och dels gör den mer anonym vilket jag uppskattar. Sen skriker det här trådclipet inte "KNIV" lika högt som en del andra kan göra. 

En annan mycket sympatisk egenskap hos clipet är att det inte känns särskilt mycket i handen när man använder kniven. En nog så viktig detalj. Clip känns alltid i någon mån men det gäller att minimera "skadan". Här faller clipet in i fördjupningen i handen och försvinner nästan helt. 

Sammanfattningsvis

Sage 2 närmar sig det "Gyllene snittet för fällknivar", ration 7-4-3-3. Det vill säga en totallängd på 7 tum, ett handtag på 4 tum med ett blad på 3 tum och en vikt på 3 ounces. Översatt till svenska innebär det cirka 8 cm längd, ett decimeterlångt handtag med ett blad på runt sju och en halv centimeter och en vikt strax under hektot. 

Det är mått som är närmast idealiska för en fickkniv i mitt tycke. Detsamma kan följaktligen sägas om dess föregångare "Sage 1" som har samma mått. Vilken skall man välja? Det handlar en del om tycke och smak. Den ena kniven har kolfiberlaminat i greppet och är utrustad med en linerlock den andra är gjord i titan med en framelock. Båda är superba fickknivar. Något som talar emot 2an är att metall alltid blir aningen kallare att ta i när temperaturen dyker ute samt att titan är känsligare för repor än kolfiber. 

1 eller 2 - det är frågan

Annars kan sägas om Sage 2 att den förvisso är rätt dyr (MSRP 299$ och "Streetprice" 150$) men att den jämfört med andra liknande konstruktioner ger mycket för pengarna. Den är avsevärt mycket billigare än exempelvis knivar från Hinderer, Strider och CRK. De som kan mäta sig när det gäller prisvärdhet är knivar från de relativt nya kinesiska drakarna som Reate, Kizer, Stedemon och WE enligt mig.

Utförandet på etsningen av Spydercologgan utmärker knivar från Taichung

Men det som utmärker Sage 2 är att allt är av högsta kvalité - materialen, designen och utförandet. Det finns inga kompromisser helt enkelt. Allt på den här kniven är väl genomtänkt. Det enda jag kan tänka mig som inte tilltalar alla är bladformen och hålet i bladet. Det är detaljer som ofta är en vattendelare när det kommer till tycke och smak. Det och storleken, somliga föredrar mer substantiella knivar helt enkelt.

Somliga föredrar lite slankare blad i sina fickknivar och alla tilltalas inte av "moderna" påfund som enhandsöppning. Så för den som dras till mer traditionella knivar rekommenderar jag därmed inte den här kniven utan kanske istället en god  traditionell kniv som en "jack-knife" från GEC för ungefär samma peng. Men jag är inte mycket för antingen eller, jag föredrar både ock.

Vill du ha det bästa?

Den här kniven rekommenderar jag däremot varmt till den som är intresserad av en kniv med titanhandtag och som därmed kan tänka sig att lägga en något större summa på sin fickkniv. I gengäld får man ett ytterst kapabelt och elegant eggredskap tillverkat med hög precision i utmärkta material. 

Det blir inte så mycket bättre helt enkelt. 

Här hittar du Spydercos produktsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm
Längd hopfälld: 106 mm
Vikt: 99 g
Bladlängd: 76 mm, egglängd  67 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: Titan
Lås: Framelock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taiwan


/ J - in search for perfection

* Nummer ett i serien, Sage 1, tillägnas Michael Walker och hans utveckling och införande av linerlock på moderna fällknivar. Systemet fanns långt tidigare men han lade till en "detentball" till konstruktionen för att hålla kniven stängd.
** Ovanligt passande på en kniv vars namn kan utläsas "Salvia". Eller visdom för den delen
*** Det finns många exempel även bland dyra och kända knivmärken när det misslyckats. Som exempel kan Striders hela tidigare produktion nämnas. Ökända för både "lockstick" och "lockrock" på grund av usel geometri.