Knivrecension Kershaw Dividend

-  en "nästankandidat" till den perfekta fickkniven

Kershaw tillhör de där märkena som har något för de flesta i sin digra katalog. Ja, möjligen med undantag för riktigt insyltade kniventusiaster.* Vad de däremot har är en lång rad mer bruksorienterade knivar kryddat med någon dolk och annan utsvävning från det grundläggande temat. Tillika har de för att vara ett något mer budgetbetonat märke även ett brett utbud av samarbeten med olika knivmakare. Deras in-house formgivare går dessutom inte av för hackor. 

Sammantaget gör det att de släpper en lång rad nya modeller varje år. Om det gör sortimentet svåröverskådligt eller ökar valmöjligheten kan kanske diskuteras utifrån personliga preferenser. Men i vilket fall dyker det från stund till annan upp knivar som gör succé och därmed får stanna. Det här är en av dem. Modellen Dividend såg dagens ljus 2017.

Kershaw 1812GRY Dividend Gray

I och med den här kniven fortsatte Kershaw på den patriotiska linjen. Deras modell Link fick en flagga på handtaget och modellbeteckningen 1776, det vill säga året för den amerikanska självständighetesförklaringen. Allt för att markera att den är gjord i USA. Dividend har fått siffrorna 1812 vilket inte heller är någon slump då det var året britterna försökte bränna ned vita huset och blockera amerikanska flottan och har även den fått behålla flaggan på handtaget.

Och ja, även den här kniven är gjord i USA. Ett försäljningsargument som väger tungt på andra sidan Atlanten. Här är vi vanligtvis mer neutrala till ursprunngsland då det mesta i knivväg är tillverkat på andra sidan något vatten sett från vår horisont.  

Kershaw 1812 GRY Dividend

Twitterversion: Dividend, en kniv som kunde varit en riktig utmanare om den bara fått bättre stål

Blad

Bladet på Dividend är en av de är avvikande varianterna som är något svåra att klassificera. Det är i samband med av de resonemangen som ordet "modifierad" brukar dyka upp i beskrivningarna. Det här är med den terminologin endera en modifierad drop point eller en modifierad wharncliffe beroende på hur man ser på det.

Hur som haver bjuder formen på en lång, konstant men svagt svepande buk och en nålvass spets. Buken är egentligen så svag att när du faktiskt brukar kniven känns den mer rak i sitt uppträdande.

På längden mäter bladet tre tum eller 7,6 cm. På  höjden är det nästan 2,5 cm och godstjockleken är tunna 2,3 mm. 

Modifierad ja, men är det en droppoint eller en wharncliffe?

Stålet i den här kniven är en rejäl flashback för mig. Det återfanns i de första knivarna jag skaffade från Kershaw. Det rörde sig om ursprungsmodellerna av Leek och Chive. De hade också ett uselt 420HC. De enda som kommer undan med det stålet (hjälpligt) är Buck med sin excellenta värmebehandling signerad Paul Bos. Men den har inte Kershaw tillgång till och därmed  är det här stålet inte bra. Förutom om man gillar att slipa knivar. För det får man göra, ofta.

Det finns mycket att läsa på bladet som vanligt när det handlar om Kershaw

Bladgeometrin och det tunna skålslipade bladet gör att kniven generellt skär mycket bra men stålet kommer i vägen så att säga. Efter ett par rejäla kartonger kan du räkna med att behöva gå på eggen med ett bryne. Fördelen med ett mjukt stål är det går fort. Det tar också en godkänd egg måste medges.

Men materialet gör att den här kniven känns klart begränsad till "småpill" men inom det området glänser den. Mycket beroende på att den är så lätt att hala fram och öppna. Tänk uppgifter som att skära av klädetiketter, kapa ett snöre, sprätta upp paket, öppna en plastförpackning, skära tejp, öppna en säck med grillkol etc. Visst kan man tälja en grillpinne också, jag vet för jag prövade. Men det är inte vad den här kniven är bäst på.  För den som totalt saknar vettiga köksknivar och då särskilt skalknivar kan meddelas att den är utmärkt (för att vara en fällkniv) till det också. Bladformen och inte minst skålslipningen från ett blad strax över två millimeter gör att den skär någorlunda väl även när den inte är rakbladsvass. Ett klart plus om man hanterar rotsaker, frukt och grönsaker.

Jag kan förstå dem som väljer att skaffa den här kniven i dess lyxutgåva med M390-stål istället. 

Handtag

Konturerna och de övergripande linjerna på det här handtaget känns bestämt igen. Du kan hitta det på andra knivar från Kershaw som billiga Rove och dyrare knivar från Zero Tolerance som ZT0770 och t o m lyxiga 777. Sen ligger inte handtaget i det här utförandet särskilt långt från vare sig Link eller Leek heller förstås.

Dividend kan fås i två utförande där det här är den något lyxigare aluminiumversionen. Annars kan det även fås med handtag i GRN, glassfiberförstärkt nylon. Den är något billigare men i gengäld också väsentligt knubbigare vilket skulle göra att den förlorar en del av fördelarna med den här modellen, särskilt i relation till Link. 

Neutralt och bekvämt kan handtaget sammanfattas

Konstruktionen på den här kniven är synnerligen stadig då sidorna av aluminium är just det, sidor. De är inte bärande utan sitter skruvade utanpå en ram i stål. I ryggen återfinns en backspacer i vad jag tror är nylon. Det saknas inte skruvar på den här modellen. På det relativt lilla handtaget har man hunnit klämma in tre fästskruvar, en pivotskruv och ett synligt bladstopp. Därtill finns inte mindre än fyra hål för clipet samt ett fånglinehål. Det som hindrar det från att bli för plottrigt är att de är relativt bra formerade och att alla skruvar, clipet och backspacern har fått en enhetlig svart färg. 

Handtaget är även mycket tunt på ont och gott

Komforten är relativt god kan konstateras. En första sak som görs rätt på handtaget är att det inte tvingar handen upp mot en vass kant på flipperfenan vilket inte sällan är fallet med den här typen av knivar. I övrigt är handtaget mycket neutralt. Det gör att alla grepp fungerar och inget känns direkt favoriserat. En annan sak som kan tilläggas är att det här verkligen inte är en kniv att ta i med. Till det är handtaget på tok för tunt. Men i gengäld räcker det med en titt på det tunna skålslipade bladet för att notera att så är fallet.

Standardgrepp fungerar väl även om Dividend är långt ifrån någon grovarbetare

Sen är handtaget relativt halt. Aluminiumet har förvisso en yta som ger en smula fäste men i övrigt är det ont om greppbefrämjande åtgärder. Flipperfenan agerar förstås fingerskydd och det är gott så. Den här typen av nätt fickkniv behöver inte ha kommandoknivsaspirationer.  

Öppning och lås

Assisterade öppningsmekanismer är en företeelse som många, kanske de flesta kniventusiaster som är aktiva på internet avskyr men många knivköpare gillar. Det är vad Kershaw kommit fram till och därför återfinns det på många populära modeller och även på den här kniven.

Till dess försvar skall sägas att det fungerar utmärkt. Vad fjädern gör är att helt eliminera risken att missa att fälla ut kniven vilket kan hända med flipperopererade knivar ibland. Ibland påstås att fjädrarna går av men det är inget jag upplevt på en enda av de Kershawknivar jag har haft under alla år. Däremot kan de orsaka ljud, ett litet rasslande, när de inte är spända. Det kan vara nog så irriterande.

En liten effektiv flipperfena. Mycket beroende på den får hjälp av en fjäder

Utförandet av "Speedsafe" som fjädersystemet heter är annars perfekt. Fattas bara annat det var ju Kershaw som kom på det! Öppningen är lätt, kvick och hundraprocentig. Notera att jag skrev "kvick" och inte blixtsnabb. Der beroende på att Dividend är långt ifrån den snabbaste kniven med den här mekanismen jag stött på. 

Låsarmen är tunn men effektiv

Låset utförs av ett klanderfritt fungerande liner-lås. Förvisso är själva låsarmen, liksom ramen rätt tunn med en ynka millimeter men någon risk för att den skall fallera under normalt bruk finns inte. Funktionen är perfekt med hela låsarmens yta i kontakt med bladet och där hålls det på plats utan tillstymmelse till rörelse. Den sticker också ut tillräckligt mycket för att det skall gå att släppa låset utan ansträngning. Gott så Kershaw. 

Att bära

Det här är ytterligare ett område där den här kniven briljerar. Den är liten, lätt, strömlinjeformad och har en glatt yta. Så mycket mer kan inte begäras. I faktiska mått betyder det 10,8 cm x 2,5 cm och en tjocklek på ynka 9,1 mm. Dividend väger in på magra 83 gram. 

Tack och lov sitter inte något av Kershaws experimentclip på den här kniven

Clipet tillhör, tack och lov, ett av Kershaws mer standardbetonade. Det kanske inte vinner några sköntehetspris men liksom Benchmades och Spydercos grundformer fungerar det väl. Annars tillhör Kershaw ett märke som understundom experimenterat friskt med former på clip och mer än ett magplask kan noteras. 

Som synes sitter kniven relativt högt i fickan

Här får du ett svartmålat clip med Kershaws logotyp på samt tandemmonterade skruvar. Det senare gör att något mer av kniven är synlig än annars. Det är en av clipets få nackdelar. Det och kanske utseendet då den målade finishen och loggan gör att det ser lite billigt ut. Men fungerar väl gör det. 

Sammanfattningsvis

Frågan är vart Dividend skall passas in i Kershaw-universumet? Den lanserades som en efterföljare till Link med något mindre mått. Men den kniven hamnar i en annan division då handtaget är väsentligt större och framförallt bredare vilket fyller handen bättre. Den har även tjockare gods i bladet och känns därför sammantaget mer som en grovarbetare än vad Dividend gör. Jag tycker snarare att den är en något större Leek med bättre handtag. Men båda de sist nämnda är utpräglade EDC-knivar och inte gjorda för att ta i med. Den som sett spetsen på en Leek vet vad jag talar om.

Dividend, en större Leek eller mindre Link?

Men jag måste säga att jag tycker att Dividend sopar banan med Link. Den kniven föll mig aldrig riktigt i smaken. Det var något med det tjocka handtaget och hur den kändes i fickan som gjorde att den sällan eller aldrig bärs trots att det inte är någon "dålig kniv". Dividend å andra sidan hittar allt som oftast ned i fickan som komplementkniv till något större. Den är så pass lätt och framförallt tunn att den är extremt lättburen. Sedan är bladet mycket praktiskt inriktat och formen fungerar därmed till de flesta småsysslor. Den konkurrerar till och med ut Leek i det avseendet eftersom Dividend i mitt tycke har ett bättre handtag.**

Kniven som kanske mer är ett kompliment till Leek än en arvtagare

Sen kan nämnas att liksom Leek och Link finns även Dividend i lyxutgåva med "värstingstål" i form av M390. Men då talar vi om andra prislappar, andra klasser av knivar och därmed ökad konkurrens.

Förvisso är Dividend något av en budgetkniv i grundutförande. Med det sagt är den inte SÅ billig att den inte kunde fått ett något bättre stål även i basversion. Sandviks 14C28N ligger nära till hands då det faktiskt är utvecklat ihop med Kershaw och det används därmed en del i deras övriga produktion. Priset för den här kniven varierar något men ligger mellan 700-800kr här i Norden. 

Kershaw Dividend, en god vardagskompanjon

Jag är en smula kluven när det kommer till Kershaw Dividend märker jag. Förutom att jag tycker den är något för dyr för att ha så enkelt stål är det något annat som är svårare att sätta fingret på men som gör att jag inte är helt såld.

Det ska framhållas att det handlar om en kniv som är lätt och tunn med ett dugligt clip och som således är riktigt bra i fickan. Bladformen och inte minst dimensionerna är praktiska. Speedsafe-funktionen kan man ha olika åsikter om men den fungerar väl. Utseendet är det inget fel på heller.

Men Dividend känns också lite ljummen på något vis. Formspråket har som sagts återbrukats från andra modeller vilket gör att den inte känns lika unik och därmed ikonisk som klassiska Kershaw-modeller som Blur och Knockout till exempel. Det är kanske där den haltar något för mig. Den känns en smula tråkig, fast pålitlig.

Men jag ser Dividend som en kniv för den som söker en vardagskniv med bra enhandsöppning, någorlunda diskret utseende i lagom format men som inte bryr sig om ursprung och stamtavlor på sina knivar. Ja, och som inte är "stålsnobb" då. 

Länk till tillverkarens produktsida hittar du här.

Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 83 g

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 2,3 mm

Bladstål: 420HC

Handtag: Aluminiumsidor på stålram

Lås: Liner lock i stål

Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA

/ J - inte helt övertygad

* Men de har haft, någon som kommer ihåg "Tilt" eller "RAM" till exempel? Båda är riktiga samlarobjekt idag. 
** Det beror å andra sidan på att jag tappat bort min Leek CF, vilken dels har tjockare handtag än aluminium och stålversionerna och dessutom CPM 154 stål i bladet. Den klår lätt Dividend i standardutförande. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 195 Nattsvart

All Blacks - Det är smeknamnet på Nya Zeelands rugbylag. De som är kända för sin "Haka" (krigsdans) som för övrigt heter "Kapa o Pango". Det skulle också kunna vara namnet på de här knivarna. De är helt svarta eller som det brukar heta på modernt knivspråk "Blacked Out". Det innebär i all enkelhet att såväl skruvar som handtag och blad är svarta. Det kan uppnås med lite olika beläggningar men de mest hållbara brukar vara varianter av DLC som står för "Diamond-like Carbon". 

Stålet under svärtan i det här fallet är från vänster CPM S35VN, CPM S30V och Böhler/Uddeholm N690. 

"All Blacks"

Knivarna är Cold Steels American Lawman, Spydercos Paramilitary 2 eller PM2 som den oftast benämns samt Extrema Ratios modell BF2CD. De är gjorda i Taiwan, USA respektive Italien. 

I allmänhet är jag inte någon varm anhängare av svarta knivar. Det finns ingen uppenbar poäng med det förutom att i vissa fall skydda bladet. Oftast gäller det om rostbenägna kolstål är inblandade. Annars är det mycket snack om att inte vara reflekternade och dylikt. Kanske har någon nytta av det men det gäller inte mig. Ett tredje skäl kan vara att det finns de som tycker det ser häftigt ut förstås.

Men som jag brukar säga i de här sammanhangen, omväxling förnöjer och därför blir det trots allt någon helsvart kniv emellanåt. I vissa fall är det till och med så att kniven inte kan fås i någon annan färgställning. Det gäller exmpelvis Cold Steel-kniven på bilden.

Vid närmare eftertanke gäller det även Extreman. 

/ J - inte så ljusskygg

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review Two Sun TS134 Shockwave

-  mostly good with some imperfections

Two Sun is a brand that is no slouch when it comes to the rate of production. On some occasions, I've said that you should keep an eye on their designations. They have now passed two hundred with a good margin. What they also have done is widened their number of collaborations with different knife designers. Recently, they are also marketed in more places than just Chinese sales sites and their eBay-store. Now you can also buy Two Sun through Amazon or at Whitemountain Knives for instance.

Today we are going to take a look at a knife that is not the most recent from them but still fairly new, number 134. 

Two Sun TS134 Shockwave

With this knife, American designer Shan Hassan, also known as Tepe Designs, continues with his collaborations with Two Sun Knives. The first meeting between them resulted in the model TS128 Dynamo that I previously reviewed. The latest ones are the cigar cutter TS 179 Perfecto and TS180 Vortex.

But in between came this knife called the Shockwave, which we shall now examine more closely. 

A rather elegant beast with a very comfortable handle 

Twitter version: Two Sun Shockwave, a knife for those who like their forward finger choils!

Blade

The blade shape itself is not extraordinary on this knife. But the design offers details that make it quite unique anyway. Basically, it's a drop point that measures 7,6 centimeters or 3 inches in length and is 2,85 centimeters high. No extreme proportions but more pronounced is the blade stock that is as thick as 4 millimeters. As pronounced is the forward finger choil which is quite large compared to the other dimensions.

Also, the blade has a swedge on top and for some unclear reason an elongated whole. Another characteristic of the blade that makes it deviate a bit from most is that the back is almost straight with just a gentle slope which gives a very distinct belly. In the same way that can be found on, for example, many knives designed by Jesper Voxnaes. 

Shockwave offers a drop point with a pronounced belly and a swedge. And, of course, a
giant finger choil

The steel is of top quality in the form of M390 from Böhler/Uddeholm. I have some experience of this steel in Two Sun's version since before. But that is from such a small knife that the benefit of a so-called super steel is not noticed. But in this case, it means that the knife stays sharp for a really long time. The blade also did not develop any rust or staining during the test period. That despite me cutting some salty Christmas ham where I also forgot to clean the blade afterward at some occasion.

So from what I can tell the steel feels well balanced even though it doesn't feel like it is extremely hard. At least that is the impression you got if you use sharpening rods or strop the blade. 

On this side steel type and Tepe Designs logo can be found

The factory edge was more than decent. It passed the initial tests with ease and it's even and symmetrical. Something that is perhaps more important than sharpness since the latter is a detail that is easier to fix. The knife blade has been given a fairly high flat grind that elegantly merges into the swedge and the flat of the blade.

Otherwise, it can be said that this knife has a rather robust tip that works for most tasks. It is positioned quite high in relation to the handle, almost like a skinning blade. As is often the case with knives from Two Sun, they are not the thinnest behind the edge. They seem to aim more towards durable edges than cutting performance in general. I measured this knife to around 0,5 mm behind the edge.

Handle

Softly rounded, sweeping lines and with an elegant bottom. No, I do not describe a Jaguar E-Type but the handle on the Shockwave. Tepe Designs has managed to make a handle that is stylish, personal and comfortable. 

A handle as comfortable as a well-used couch



The handle is softly rounded and fairly wide. The backspacer 
is made of titanium as well

The material is TC4-titanium which is what Two Sun uses the most. On the surface, you find a finely milled pattern and over it some grooves which both are decorative and adds som traction. To make it a bit more luxurious the handle is anodized to a copper tone. The sides are internally weight relieved and put together with two screws in a backspacer also made out of titanium.  

All types of grips work

The good ergonomics come from the uncomplicated shape, vaulted sides and plenty of space. There is room for all of my fingers and the curvy booty excellently supports the little finger. Possibly the edges could be even a bit more rounded around that area. But that is nitpicking.

The clip that I otherwise do not appreciate is out of the way when working with the knife. Perhaps you can feel a little but it's not bothersome. 

Opening and Lock

Almost every knife produced by Two Sun is flipper operated. There are exceptions, however, and more recently they launched more and more slip joints. What I sometimes miss is a thumb opened knife or two. But since they practiced so much at building flipper knives they are now really good at it in their factory in Yangjiang, China. The flipper mechanism on this one is very well made and the result is really snappy action. It's a result of a crisp detent and good placement of the flipper tab. It should be noted that this is a "light switch" flipper only. If you try to push it nothing will happen.

A flipper tab, a very efficient method of opening in this case



What the hole in the blade is for is more unclear. It fooled me
since it can't be used to open the knife

I earlier hinted that the reason for putting a hole in the blade is diffuse. The only reason I can think of is appearance. The resistance of the detent ball is completely adapted for flipper opening and it is therefore impossible to open the blade with the use of the thumb. It annoys me because it looks and is positioned as if it was supposed to work as an alternative opening method. 

The lock is very secure and sturdy. Perhaps a tad bit difficult
to release

Locks are something else Two Sun is good at. In this case, it is not as luxurious as they can be as they often make the cut out for the lock bar on the inside. Here it is found on the outside. But otherwise, it is very nicely done. The milled grooves on the handle extend all the way over the lock bar and the cut is thin and made with precision. As usual, the knife comes with an elegantly executed combination of overtravel stop and lock bar steel re-inforcement. Both guarantee a long service life.

The function itself is exemplary with one exception. The lock is not entirely easy to release. For the sake of symmetry, there is no recess in the handle-side opposite the lock bar. In return, there are smaller recesses on the inside of the handle to give more room for the thumb. But it is a very sturdy lock up. No blade play in any direction and the sound it makes when engaging is very satisfying.

To Carry

Shockwave is so-so to carry. Not completely hopeless but not the most pocket-friendly either. Not too heavy but no lightweight. The shape is quite rounded as mentioned before but it is quite thick measuring 14 millimeters in that dimension. This is especially noticeable as the width is found at the back of the handle. This is also the highest part with over three centimeters. 

The clip is quite good looking but a bit of a miss anyway

But the most annoying is the clip. It is, simply put, not good. It's a little straight clip of the "sculpted titanium" type. These designs can offer both highs and lows. In this case, I feel it should have been tested a little more in real life and not just in a CAD-program. One of the problems is that the lip is too small for it to be easily passed over the edge of a pocket. The spring tension doesn't impress either, but what really makes things worse is the pattern beneath the clip.

The milled grooves have very distinct edges which makes them look good but they are relatively sharp. In combination with a stiff clip that really rubs hard on fabric and makes it unnecessarily hard to get the knife in place. 

The lip of the clip is small and the edge falls right into the pattern below, 
which is unfortunate

Once in place, quite a bit of the knife is visible, as is often the case with these kinds of clips. Not extremely so in this case but on the other hand, it is the widest part of the handle that shows. The clip itself is otherwise very subtle in appearance.

To Conclude

There are plenty of good things to say about Shockwave. It is as usual from Two Sun a very well built knife. It is also made from really high-quality materials and shows a clear design language. You can see that this is a creation from Tepe Designs. Add to that a very ergonomic handle that is also good looking with that anodized bronze tone.

Shockwave, a stylish knife with its own design language made of excellent materials

But there are a few details and choices I don't fully appreciate. First, the clip is less good. It is a bit carelessly designed with too small a ramp, not enough springiness, and above all with a sharp pattern where it makes contact with the handle. It makes it difficult to pull and put away the knife. It needs an overhaul.

However, the main problem is found elsewhere. I realize that making such a big forward finger choil is a conscious design choice and not a mistake, but it is not one I appreciate for several reasons.

The problem for me is mainly that it is not needed at all because the handle is large enough to accommodate my entire hand anyway. On really small knives it is otherwise as a well-known way of making short handles feel bigger. Another argument that is often emphasized is that it is easier to do detail work with this feature. That would not have been a problem in the first place if you made the edge go all the way to the handle instead of this giant void in the blade.

The consequence is twofold with this solution. For one, you get a very inefficient use of space since the edge length is short compared to the overall length of the knife. Secondly and more important you have to use the finger choil when performing certain tasks, whether you like it or not. With such a crater at the base of the blade most risk getting stuck in there while cutting. Not fun at all when cutting cardboard or fabric for instance.

What happens now is that the knife suffers from the same phenomenon as early Striders. A large knife with a very little edge. I'm simply not a friend of those proportions. 

A Tepe Designs from Two Sun. An alternative for those who appreciate a finger choil

For these reasons, my opinion of this knife is mixed, both good and bad. For those who can ignore the clip and appreciate this type of design with a pronounced forward finger choil, this is a really good knife. After all, the blade cuts well and the handle is extremely comfortable. Everything is pretty well done in top materials so no negatives in that department. It is also an elaborated knife. For example, Two Sun has chosen to make the side vaulted, they are well chamfered and fitted with two different mill patterns as well as bronze anodization.

It's also a good looking knife having harmonious lines and a look of its own. The price of this knife is around 120$ but the price can vary if you buy it at auctions, of course.

Specification:

Length, Overall: 183 mm

Length, Folded: 110 mm

Weight: 134 g

Blade Length: 67 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: Böhler/Uddeholm M390

Handle: TC4-titanium

Lock: titanium frame lock with overtravel stop and lock bar re-inforcement

Produced by: Two Sun, made in China

/ J - barely missed by a Shockwave

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

God jul!

Då återstår inget annat än att tillönska alla kära läsare av den här bloggen en synnerligen god jul!

Med en vilja av stål lyckades tomten leverara hårda paket även i år, Steel Will Mini Tasso

Och förstås en synnerlig munter fortsättning. Men vi lär ses innan dess. Eller ja, det beror väl på om det är nyår som avses med fortsättning eller om det bara är juldagen och annandag jul. Det tål att funderas på förstås. Hur som haver, vi synes...eller vad man säger!

Glad tomte på er!

/ J - hjular omkring i tillvaron

Ny kniv - Lionsteel Gitano

Tydligen har jag varit snäll i år eftersom tomtefan behagade leverera en julgåva till mig i förskott. Jag undrar bara varför tomten inte kom själv utan skickade en jäkla nisse? Skägg hade han inte heller. Och inga renar utan en gul skåpbil. Men i alla fall. 

Lionsteel Gitano

Kniven är Lionsteels Gitano. En kniv som bygger på en custommodell av den holländske knivmakarn Gudy Van Poppel. Som den initierade kan se på både handtags- och bladform är kniven kraftigt influerad av "Zigenarknivar" och Spanska Navajas. 

Gitano är en av de där moderna traditionella knivarna som mixar gammalt och nytt. Formspråket känns igen från historien medan material och teknik är moderna. Gudys customknivar  bjuder på ännu mer av den varan då de ofta är flipperöppnade och har lager. De är också väsentligt större än den här kniven. 

Gitano är istället en slipjoint och bjuder på ram och bolster i titan, Niolox i bladet och har clip. Handtaget finns i olika utföranden men jag valde olivträ för att förstärka utseendet. Annars finns mörkare trä, kolfiber, micarta och G10 att välja på. Första intrycket är att det här är en fantastisk liten kniv. 

Med det vill jag tillönska eder alla en fröjdefull jul!

/ J - också en jäkla tomte

Dagens bild nr 194 "Tärningen sade..."

Ibland slår jag tärning om vad jag skall göra. Men nu är inte vanliga tärningar lika kul om de nu inte råkar hamna på "sex". Den här tärningen ger andra val. Den sade "ta en kaffe till!" En sådan uppmaning kan inte motstås förstås.

 Och vad gör man för att förgylla kaffestunden om man inte har sällskap? Tar en "Knaffebild" förstås!

"And the Dice told me..."

Kniven är en lång slank sak från Bestech kallad Fanga. En clippoint med mycket attityd designad av Kombou. Materialet i handtaget är extra intressant då det är ett äkta laminat av G10/Kolfiber. Inte den vanligare lösningen med en tunn skiva fiber ovanpå ett block G10. Det ger en speciell känsla att greppa. 

Förutom det bjuds på ett utmärkt handhavande och god balans. Mer om den här kniven vid senare tillfälle! 

/ J - tärningsman light

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Det lackar mot jul

Dan före dan före dan före dan för dan före dopparedan. Eller något i den stilen. Men viss julstämning kanske har infunnit sig? Fast i många fall är det nog mest julstress som behagar lägra sig över nejden. Somliga skall vara lediga över helgen och då är det mycket som skall ordnas innan. 

Andra har bara fullt upp med logistik samt att inhandla allt som skall till, skinka, nubbe och sill!

Vi vill ha många hårda paket i år!

Grötrim i all ära, det skall till någon klapp också för en riktigt lyckad jul. Företrädesvis hårda och kanske vassa. I alla fall i mitt tycke. Därför väntar jag hem en sådan, kanske till och med redan idag om man får tro nissarna på DHL.  

/ J - känner sig som en jäkla tomte

Ny kniv - Steel Will Mini Tasso

Vissa knivar är man mer nyfiken på än andra. Det här är en sådan. Modellen heter som rubriken avslöjat Mini Tasso och tillverkare är Steel Will. Det är en intressant kniv på många sätt. Inte minst utseendemässigt. Den bjuder på ett litet men synnerligen distinkt clip-pointblad som inte så lite för tankarna till en miniatyr-Bowie. Vill man ha en något större kniv finns förstås storebror Tasso. 

Steel Will F12M-02 Mini Tasso

Materialen skäms inte för sig de heller. I handtaget hittar man en mycket arbetad och väl rundad G10. Bladstålet är förnämliga Böhler/Uddeholm M390. Men det är ändå något annat som trumfar det när det gäller att öka intresset och det är det som syns på sidan, låset. Mekanismen må se ut som en variant på Axis-lås men det är det inte alls. Det är faktiskt en backlock-variant som kan släppas från sidan och gör det därmed enahandsmanövrerat. Systemet kallas Ant-lock.  

Ni kommer att få höra mer om den här kniven, var så säkra!

/ J - nyfiken

Knivrecension Two Sun Shockwave

-  både ris och ros

Two Sun är ett märke som inte förnekar sig när det kommer till produktionstakt. Vid något tillfälle sade jag att man skall  hålla koll på deras sifferbeteckningar. De har nu passerat tvåhundra med rask fart kan jag meddela. Vad de också gör är att alltmer bredda sitt utbud genom samarbeten med olika internationella knivdesigners. På senare tid har de även börjat marknadsföras på fler ställen än enbart kinesiska säljsidor och via sina butiker på eBay. Nu kan man även beställa dem via Amazon eller hos Whitemountainknives för den som föredrar det. Det återstår att se när de får en europeisk representant. 

Idag skall vi kika på en kniv som inte är det absolut senaste från dem men ändå tämligen aktuell,  ett samarbete med en amerikansk designer som fått beteckning TS134.  

Two Sun TS134 Shockwave

I och med den här kniven fortsätter Tepe Designs, även känd som Shan Hassan, med sitt samarbete med Two Sun. Det första mötet dem emellan resulterade i modellen TS128 Dynamo som jag tidigare recenserat. Därefter har det rullat på och de senaste alstren är cigarrsnopparkniven TS179 Perfecto och TS180 Vortex.

Men mitt emellan dem kom den här kniven kallad Shockwave som vi nu skall granska närmare.  

En stilren best med mycket bekvämt handtag

Twitterversion: Two Sun Shockwave, en kniv för den som gillar sina "forward choils"

Blad

Bladformen i sig är inte extraordinär. Men utförandet bjuder på detaljer som gör det rätt unikt ändå. I grund och botten är den en drop point som mäter 7,6 centimeter på längden och är 2,85 cm högt. Inga extrema proportioner. Mer uttalat är grovleken som bjuder på hela 4 mm. Och mer extremt är den fördjupning/forward choil som återfinns vid bladbasen som är rejält uttalat i relation till övriga mått.

Bladet har dessutom en falskegg och bladet har av oklar anledning försetts med ett avlångt hål. Andra egenskaper hos bladet som får det att avvika en smula från det gängse är att ryggen är nästan rak vilket ger en markant buk. På samma vis som kan återfinnas på exmpelvis ett flertal knivar designade av Jesper Voxnaes. 

Bladformen är en droppoint med en rejäl buk och en falskegg. Ja, och en enorm fördjupning för pekfingret

Stålet är av toppkvalité i form av M390 från Böhler/Uddeholm. Jag har någon erfarenhet av Two Suns utförande av det här stålet sen tidigare men det var från en så liten kniv så där märks inte fördelarna med ett så exklusivt stål.

I det här fallet innebär det att kniven håller skärpan riktigt bra. Bladet har inte heller utvecklat någon rost eller fläckar under testtiden trots en del skärande av julskinka där jag även glömt att rengöra kniven vid några tillfällen. Så av vad jag kan bedöma känns stålet välbalanserat även om det inte känns som om hårdhetsgraden skrämts upp till extrema höjder. Det är i alla fall intrycket när man stålar eller striglar kniven. 

Här syns stålbeteckning och Tepe Designs logotyp

Fabrikseggen får helt klart godkänt. Inledande test klarade den galant och den är även jämn både i höjd- och sidled. Något som kanske är viktigare än skärpan faktiskt då det är en detalj som är lättare att åtgärda. Bladet har fått en relativt hög flatslipning vars övergångsfas mot den flata ytan vinklats i relation till ryggen så att den i främre delen av bladet går ihop med falskeggen.

Annars kan sägas att den här kniven har en mycket robust spets som fungerar till det mesta men är rätt högt belägen i relation till handtaget, nästan som på ett flåblad. Som ofta är fallet med knivar från Two Sun är de inte de tunnaste bakom eggen. De tycks satsa mer på hållbara eggar än prestanda. På Shockwave mäter 0,5 mm ovanför primäreggen. 

Handtag

Mjukt rundad, svepande linjer och med en elegant ändalykt. Nä, jag beskriver inte en Jagurar E-type utan handtaget på Shockwave. Tepe Designs har lyckats få till ett handtag som är både snyggt, personligt och bekvämt. 

Ett handtag lika bekvämt som en insutten soffa



Handtaget är mjukt rundat och tämligen brett. I ryggen hitttas en 
backspacer i titan

Materialet är TC4-titan vilket är det Two Sun jobbar mest med. I titanet hittas ett finrandigt mönster och över det har det frästs spår som både är dekorativa och ger ökad friktion. För att lyxa till det har materialet anodiserats lätt med en kopparfärgad ton. Sidorna är lättade invändigt och skruvad med två skruvar i en backspacer som även den är gjord i titan.  

Alla grepp fungerar

Den goda ergonomin kommer sig av enkel form, välvda sidor och gott om utrymme. Hela min hand ryms och den svällande rumpan fyller handen och stöder lillfingret på ett förträffligt vis. Möjligen kunde kanterna rundats ännu lite mer där det fingret befinner sig. Clipet som jag annars inte uppskattar är inte i vägen det minsta vid arbete med kniven. Eller jo, lite känns det men inte så att det stör. På något vis känns den här kniven som en mer rundad Strider om ni förstår vad jag menar. 

Öppning och lås

Nästan alla knivar från Two Sun öppnas med en flipperfena. Undantag finns dock och på senare tid har de lanserat allt fler slipjoints. Vad jag ibland saknar är någon som öppnas med tumknopp. Men eftersom man övat så mycket på flippers är man nu riktigt bra på det. Mekanismen på den här kniven är riktigt snärtig vilket resulterar i hög fart och ett maffigt ljud. Det är resultatet av en mycket krispig detent-kula och en bra placerad flipperfena. Det bör påpekas att den bara kan användas på ett sätt och det är genom att dra den bakåt. Försöker du pressa nedåt händer inget.

Flipperfenan ger en mycket effektiv öppningsmetod i det här fallet



Vad hålet i bladet är till för är mer oklart. Det lurade mig
eftersom det inte kan användas till att öppna kniven

Jag antydde tidigare att orsaken till att det finns ett hål i bladet är diffus. Den enda anledningen jag kan se är kosmetisk. Motståndet från detentkulan är nämligen helt anpassad för flipperöppning varpå det är omöjligt att fälla ut bladet med tummen. Det retar mig något eftersom det ser ut som och är placerat som om det vore ett alternativt sätt att öppna kniven. Måhända gäller det bara det här exemplaret. 

Låset är mycket bra och stabilt. Kanske något svårt 
att komma åt att släppa

Lås är något annat Two Sun är bra på. Här är det inte så lyxigt som de kan vara då de ofta tunnar ut låsarmen på insidan istället för som här på utsidan. Men i övrigt är det mycket snyggt utfört. Mönstret på handtaget sträcker sig hela vägen över låsarmen och skarven är tunn och utförd med precision. Som vanligt bjuds vi på en elegant utförd kombination av låsarmsförstärkning och översträcknings-skydd. Båda borgar för lång livslängd hos kniven.

Själva funktionen är exemplarisk med ett undantag. Det är att det inte är helt lätt att släppa. Av utseendeskäl finns ingen fördjupning på motstående titansida. I gengäld finns mindre försänkningar på insidan för att ge något mer utrymme för tummen. Men låser gör det resolut med ett tillfredsställande ljud, säkert och effektivt. Något spel är det inte tal om vare sig vertikalt eller horistontellt. 

Att bära

Shockwave är lite mellanmjölk att bära. Inte helt usel men sannerligen ingen höjdare heller. Inte alltför tung men å andra sidan ingen lättviktare. Formerna är som sagt rundade men den är tämligen tjock med sina 14 mm. Det märks särskilt väl eftersom den bredden hittas i bakänden på handtaget där även handtaget är som högst med över tre centimeter. 

Clipet är relativt snyggt men ändå lite av ett sorgebarn

Sorgebarnet är emellertid clipet. Det är helt enkelt inte bra. Det är ett litet rakt clip av typen "skulpterad titan". Den sortens utförande kan bjuda på både högt och lågt. I det här fallet hade det behövt testats mer i verkligheten och mindre i ett CAD-program. Det är nämligen försett med en läpp som är underdimensionerad för att clipet med enkelhet skall kunna föras över kanten på en ficka. Spänsten imponerar inte heller men det som verkligen ställer till det är mönstret under. De frästa spåren har mycket distinkta kanter vilket är bra ur utseendesynpunkt men det gör dem också relativt vassa. I kombination med ett styvt clip gnager det hårt på tyg och gör det onödigt svårt att få kniven på plats. 

Läppen på clipet är liten och kanten hamnar precis i mönsterfårorna
vilket är olyckligt

Väl på plats i fickan syns en del av kniven som ofta är fallet med den här sortens clip. Egentligen inte extremt mycket men i gengäld är det den bredaste delen på handtaget som sticker upp. Själva clipet är annars mycket diskret till utseendet. 

Sammanfattningsvis

Mycket är bra med Shockwave men det finns några moln som skuggar de två solarna. Det är som oftast från Two Sun en välbyggd kniv. Den är dessutom gjord i riktigt högkvalitativa material och har ett tydligt formspråk. Tepe Designs kan kännas igen i linjerna. Lägg därtill ett bekvämt handtag som dessutom är snyggt med sin anodiserade lätta bronston.

Shockwave, en stilren kniv med eget formspråk gjord i idel toppmaterial

Men det finns också detaljer och val jag inte helt uppskattar. För det första är clipet mindre bra. Det är slarvigt designat med för liten ramp, för dålig spänst och framförallt med ett skarpt mönster där det möter handtaget vilket gör det svårt att dra och stoppa undan kniven. Clipet skulle behöva en översyn.

Huvudproblemet återfinns dock på annat håll. Jag inser att göra ett så här stort "forward choil" är ett medvetet designval och inte ett misstag men det är inte ett jag uppskattar av flera skäl.

Problemet för mig är främst att det inte behövs eftersom handtaget är stort nog för att rymma hela handen ändå. På riktigt små knivar är det annars ett sätt att trolla med handtagsstorleken.* Ett annat argument som brukar framhållas är att det är lättare att "smyga fram" på bladet vid detaljarbete. På Shockwave hade inte varit något problem att hantera småjobb om man istället dragit eggen närmare handtaget.

Konsekvensen blir tvåfaldig med den här lösningen: man får ett ineffektivt utnyttjande av kniven då eggländen är kort i relation till storleken och man måste använda fingerurtaget till vissa uppgifter vare sig man vill eller ej. Med en så stor krater i början av bladet riskerar annars det mesta att fastna där när man skall skära något. Det är inte roligt när man arbetar i vare sig kartong eller tyg till exempel.

Vad som nu händer är att hela kniven lider av samma fenomen som tidiga Strider. En stor kniv med mycket liten egg. Jag är helt enkelt ingen vän av det förfarandet. Särskilt som det även gör kniven något baktung.

En Tepe Design från Two Sun. Ett alternativ för den som gillar sina "forward finger choils"

Av de orsakerna blir mitt omdöme om den här kniven blandat, både ris och ros. För den som kan bortse från clipet och uppskattar den här typen av konstruktion med ett tydligt "forward finger choil" är det här en riktigt bra kniv. Bladet skär trots allt mycket bra och handtaget är synnerligen bekvämt. Allt är väl utfört i toppmaterial så där finns inte mycket negativt att invända. Det är också en mycket arbetad kniv. Som exempel kan nämnas att Two Sun valt att göra sidorna välvda, de är väl fasade och försedda med två olika mönster samt bronsanodisering.

Sen är det här en snygg kniv på så vis att linjerna är harmoniska och modellen har ett eget utseende. Riktpriset på skönheten ligger kring 120$ men priset varierar om man jagar dem på auktioner. 

Specifikation:

Längd utfälld: 183 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 134 g

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: Böhler/Uddeholm M390

Handtag: TC4-titan

Lås: ramlås i titan

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina

/ J - träffad av en shockvåg

* Exempel på det är knivar som Spyderco Dragonfly, Cold Steel Tuff Lite och CRKT Pilar. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 193 Hårda paket

Nu när det lackar mot jul är det dags att snacka paket och klappar. Vem önskar sig inte hårda paket? Kanske något med egg?

Och appropå det så har den här bilden har nått stor framgång på mitt Instagramkonto. En kombination av konst och kniv, eller KK som det heter!? Eh...eller kanske inte.

Statyetterna eller vad man skall kalla dem är gjorda av konstnären och tillika min f d svärfar Staffan G:son Lind och kallas "Hårda paket". Materialet är småländsk granit och järn. 

"Hard Parcels"

Kniven är min enda "årskniv" från Victorinox. De släpper sedan fem år tillbaka en begränsad upplaga av sina Aloxmodeller Classic, Cadet och Pioneer. Det som utmärker dem är en för året unik färg. 2019 har en guld/champagnenyans. En riktigt snygg färg i mitt tycke, inte så "blingig" eftersom den är nedtonad. 

Anledningen till köpet var mest att jag alltid velat ha en Pioneer och hittade den här på rea till ungefär samma eller snarare något lägre pris än originalversionen. Förträfflig liten kniv med undantaget för nyckelrings-/fånglinefästet som är irriterande. 

/ J - undrar om allt som glimmar är guld?

#knivesandbikes  #knivigtvarre