Visar inlägg med etikett Navaja. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Navaja. Visa alla inlägg

måndag 22 februari 2021

Ny kniv - Albainox Navaja Arabe

Bland alla supermoderna hermeliner med så kallade superstål i bladen och allsköns moderna material i handtag och det senaste i tillverkningsväg behövs det ibland en katt.*  

Det här är en sådan. Stålet är inte fint alls och handtaget är gjort på traditionellt vis med nitade hornskollor. Hela kniven är för övrigt hopsatt till största delen för hand. Inga CNC maskiner har varit inblandade i processen och det gör att precisionen är långt ifrån kirurgisk. 

Tänk så befriande det kan vara ibland! Från stund till annan är det nämligen skönt att slippa folk som på Instagram förstorar upp detaljbilder på knivar till oigenkännlighet och pekar på de minsta bristerna och hävdar att kniven är närmast värdelös för att bladet inte är etthundra procent centrerat. 

Albainox Navaja Árabe


Den här kniven är rätt långt ifrån det idealet. Låser gör den däremot som det berömda bankvalvet. Inte minst som kniven har inte mindre än sex snäpp från det att det släppts till dess att bladet kan slå igen. Det är mer än det "halvvägsstopp" som är vanligare på klassiska knivar från t ex England, Frankrike och USA. Det här är alltså en "ratcheting Navaja" eller Carraca som de kallas på spanska. 

Modellen kommer från Albainox och kallas "Árabe". Den typen av Navajas  kännetecknas av den långa slanka formen och det mycket speciella handtaget. Det är för övrigt riktigt bekvämt och "stegen" som finns på det bättrar på greppet när man skär. 

Det är för övrigt en väl tilltagen kniv. Bilden kanske inte avslöjar det men vi närmar oss Cold Steel territorium. Bladet på just den här kniven mäter 12,5 cm vilket ger en totallängd på inte mindre än 27 cm!

Ännu en medlem i flocken av spanska tjurar som huserar i knivhyllorna. 


/ J - besöker iberiska halvön

#knivesandbikes  #knivigtvarre

* För att låna ett uttryck från Karl Gerhard. 

fredag 29 januari 2021

Ny kniv - Albainox Bandolera No 3

Vet ni vad? Cold Steel kom inte på det här  med att göra enormt stora fällknivar alldeles på egen hand. en ledtråd till varifrån själva konceptet hämtats står att finna i namnet på en av deras största någonsin, kallad "Espada XL".

Historien om de stora fällknivarna börjar i själva verket i södra spanien. Idag kallas de för Navajas Andalusia eller bara "Navajas"* vilket egentligen bara betyder fällkniv eller snarare rakkniv från början. Det finns många historiska slanguttryck som betecknar knivtypen för övrigt. 

Från början är det lika mycket en strids- som brukskniv vilket är något ovanligt. De är därför oftast väl tilltagna i storlek. Vanligen hamnar en Navaja på mellan 10-15 cm i bladlängd och knivar med blad mellan 15-20 cm var även de mycket vanliga. I och med att de renodlades som blankvapen fick de även namnet santólio eller Navaja Sevillana eftersom de var mycket vanliga i de trakterna. 

Albainox Navaja Bandolera No 3 14,5 cm blade
Albainox Navaja Bandolera No 3


Från början, det vill säga under 1700-talet var knivarna långa för att svärd enligt lag var förbehållet de övre samhällskikten och alla andra också ville ha blankvapen att försvara sig med. Det gjorde även att det växte fram en lång rad skolor för knivfäktning i den här delen av Spanien. 

Knivtypen blev tidigt populär även som turistsouvenirer vilket gjorde att de allra största knivarna, de med blad på över tjugo centimeter, redan från mitten av 1800-talet mest var till för att visa tillverkarens skicklighet. Det gäller även idag då de största är så kallade Navajas exposición eller utställningsföremål som vi säger. Vi talar då om knivar som mäter över en halvmeter utfällda. De största närmare 80 cm. 

Kännetecknade för en Navaja Sevillana eller Bandolera som de ofta kallas är ett långt clip point-blad med mycket uttalad spets. Minns varför de kom till. Det är även den här formen som ligger bakom många av de populära typer av Bowie-knivar som finns idag. De har alltså inget med Jim Bowie att göra. Vidare har de en speciell typ av back lock-mekanism kallad "clasp lock" eller ibland strap lock.**

Den här kniven från Albainox kallad Bandolera No 3 är ett typexempel på en sådan kniv. Den kan väl kallas fickkniv med hjälp av god fantasi. Men då den har ett blad på 14,3 cm är det att sträcka det uttrycket väl långt och appropå att sträcka sig så mäter kniven 32 cm totalt. Dock kan väl tilläggas att den är både lätt och välbalanserad. Dessutom är ergonomin god, tänka sig.  


/ J - tänker stort

#knivesandbikes  #knivigtvarre

* Från latinets novacula, rakkniv.

** Den som plötsligt "uppfanns" igen häromåret och återfanns på bland andra Buck Marksman. 

tisdag 19 januari 2021

Ny kniv - Albainox Jerezana No OO

När en annan kniv från Albainox presenterades talade jag om den spanska vågen. Det här är ytterligare en representant från den. Samma knivtyp, från samma del av världen men en annan variant. Även den här finns i varierande storlekar mätt efter bladstorlek. De görs med blad från 5 cm upp till 16,5 cm. Även i övrigt är de synnerligen traditionella vilket syns på både form och utsmyckningar.

Albainox Navaja Jerezana No 00
Albainox Navaja Jerezana


Just den här modellen kallas Albainox Navaja Jerezana No 00. Vilket medför ett blad på i sammanhanget ynka 7 cm. Handtaget är av horn och bolster samt ändstycke av aluminium. Kniven har ett traditionellt clasp lock. Ett lås när det som här är välgjort fungerar mycket väl. Den här kniven saknar all tillstymmelse till glapp det ringa priset till trots. 

Låst utmärks även av att det här är en Navaja Carraca eller "ratcheting navaja" på engelska. En kniv som ger ifrån sig ett distinkt ljud när den öppnas på grund av de sex steg som låset har innan bladet är helt utfällt. Det finns således inte ett "half way stop" utan sex låspositioner innan bladet slår igen över fingrarna. 

Typiskt för knivtypen är det distinkta bladet i clip point-stil. I jämförelse med den tidigare visade Sevillana-varianten är det här bladet något bredare, har större buk och en mer extremt formad klippt del av bladet. 

För att vara billig och liten är den är en välgjord liten gynnare än om i väldigt enkelt bladstål. Något som för övrigt kännetecknar det mesta som görs i Spanien i knivväg idag. 


/ J - säger Olé!

#knivesandbikes  #knivigtvarre

lördag 9 januari 2021

Ny kniv - Albainox Sevillana No 1

Mitt intresse för knivar går i vågor. Eller snarare har det väl liknat en tsunami på senare tid. Egentligen menade jag nog att mitt intresse för olika knivtyper går i vågor. Allt från krusningar på ytan till rejäla dyningar kan skönjas. Just nu är det på medelhavet som den vågmetaforen befinner sig vad det verkar. 

För tillfället reser sig flera vågor varav en är italiensk och den andra spansk. Sedan tidigare äger jag en Navaja Bandolera av märket Joker. Det har varit min enda representant vad gäller knivar från Iberiska halvön. Det känns lite tunt med tanke på hur rik historia de har på området. En brist som det kändes som jag behövde åtgärda så här i nådens år 2021. 

Albainox Sevillana No 1


Först ut är därför en Albainox* Navaja Sevillana No 1.  De flesta "Navajas" som ju egenligen bara betyder fällkniv eller egentligen rakkniv från början, finns i olika storlekar. Den här råkar ha ett blad på strax under 10 cm. Annars finns modellen även med blad på 8 cm eller 7cm om man föredrar det. Handtaget är gjort i horn som är ett av de vanligaste materialen på spanska traditionella knivar. På den lite enklare varianten av den här kniven återfinns "pakkawood", vilket är en variant av laminerat trä av samma typ som t ex Buck ofta använder sig av. Stålet är av enklare slag vilket är vanligt på många knivar från de här delen av världen. Det går inte ens att hitta materialinformation på deras hemsida vilket känns signifikativt. Högst troligt rör det sig om 440A eller t o m 420. finishen är en svårfotograferad men välpolerad yta.  Låset på Sevillana No 1 är ett så kallat "clasplock" av traditionellt snitt. 

Den här modellen är inte en "carraca" det vill säga den  har inte de sex taggarna som ger det karaktäristiska ljudet när man öppnar en sådan kniv utan är tyst och stillsam. Intressant är den hur som haver.


/ J - nästan sjösjuk

#knivesandbikes  #knivigtvarre

* Albainox är ett av de tiotal märken som ägs av företaget Martinez Albainox.

måndag 3 februari 2020

Knivrecension Lionsteel Gitano

-  en eklektisk kniv

Gammalt möter nytt skulle rubriken till den här recensionen kunna vara. Lionsteel har en serie knivar de kallar Tradition där de återupplivar gamla knivmönster fast i moderna material. En trend som för övrigt allt fler tillverkare ägnar sig åt. Tidigare har man på fabriken i Italienska Maniago bland andra snickrat ihop en Barlow i den här serien som rönt stor framgång i sina olika utföranden.

Men nu var det dags för en ny modell och då vändes blickarna mot mer medelhavsinpirerade knivmönster. De yttre linjerna på den här kniven är väl förankrad i traditioner som för oss hundratals år tillbaks i tiden. Dagens kniv är Lionsteels Gitano. 

Lionsteel GT01UL Gitano


Mannen bakom nytolkningen av den här knivtypen är Gudy Van Poppel. Ett välkänt namn i knivkretsar även utanför sitt hemland Holland. Han är inte bara formgivare utan även knivsmed och behärskar därför alla moment av knivmakande.

Det här är hans första samarbete med Lionsteel och om det säger han själv:
"My idea behind the Gitano was to make a folding knife that is based on old south european folding knives in a new style. What I like about these knives is its elegant lines and often large blades in relation to the handles"
Jag kan intyga att det är något som märks redan vid första kontakt med den här kniven. De yttre formerna är familjära om man är bekant med spanska och italienska knivmönster. Ögat bedrar dock en smula och känslan när man hanterar den är inte lika bekant. Den känns väsentligt mer modern än vad utseendet skvallrar om. Precis som målet var.

Traditionellt utseende möter moderna material


 Twitterversion: Lionsteel möter Gudy Van Poppel 
och gammalt möter nytt varpå ljuv musik uppstår


Blad


Det var länge sedan jag stötte på en så här dramatisk tolkning av en bladform. En clip point som andas flydda tider och piratsabel. Eller om man skall vara noggrannare Romani-knivar* och spanska Navajas, mer specifikt Navaja Bandolera som ofta har den här formen. Det innebär en clip point med en rejäl buk, ännu mer markant falskegg och en uttalad "klippt" del av bladet. Längden i det här fallet är 8,8 cm och godset är 3 mm tjockt. Finishen på bladet är en attraktiv halvblank satin och dentkröns bokstavligen av en mjukt rundad rygg. En detalj som ofta återfinns på italiensktillverkade knivar. 

Gitano ståtar med en mycket distinkt clip point


Den här typen av blad erbjuder en mycket hög slipfas. I det här fallet är den flat även om det även förekommer skålslipade navajas. Eftersom godset var tämligen tunt redan från början blir det inte inte mycket stål kvar bakom eggen. Den var för övrigt väl slipad direkt från fabrik och behövde inte åtgärdas på något vis. Slår man samman de här egenskaperna med ett brett blad så får man en kniv som skär mycket bra.

Resultatet av den dramatiska formen blir även att Gitano har en mycket effektiv spets. En egenskap jag brukar framhålla i recensioner då jag anser att det är en viktig del av ett knivblad inriktad mot EDC. Med en god spets går det att pilla ut en speta, rätta till det där irriterande nageltrånget, öppna förpackningar med mera. Till det fungerar Gitano för övrigt utmärkt. Sen får man förstås vara uppmärksam på hur man sticker med den här kniven då den trots allt saknar lås. 

På andra sidan av bladet gjort i Niolox-stål hittas Van Poppels
logotyp


Stålet som använts är Niolox vilket är ett tyskt stål som påminner en aning om D2 i det att det är ett rosttrögt verktygsstål. I övrigt skall det på det teoretiska planet ha en något finare struktur och det sägs vara relativt segt och hålla en egg väl. Vad gäller det så fick jag indikationer från andra att det möjligen var så att eggen inte var särskilt uthållig. Därför gav jag mig i kast med extra mycket kartonger för att utröna om så var fallet. Det här är min första erfarenhet av det här stålet.


Gitano blev utsatt för extra mycket kartongskärande i syfte
att testa skärpevaraktigheten i stålet


Efter att ha avverkat både enkel- och dubbelkartong samt plastad dito så kan konstateras att stålets uthållighet inte är något att oroa sig för. Jag har på intet sätt gjort några vetenskapliga test men intrycket är att stålet håller alldeles utmärkt. Den spontana känslan är att det vare sig tillhör superstålen eller är något bottennapp. Det går också att få upp skärpan relativt kvickt med hjälp av en strigel.

Överlag skär bladet bra i de flesta material, kanske med undantag av trä. Där biter inte bladet riktigt som jag vill. Men å andra sidan är det inte material som jag skär i men mina EDC-knivar särskilt ofta så jag upplever inte det som ett problem.


Handtag


Formen på det här handtaget är nästan lika dramatisk som bladet och speglar dessutom dess form. Det innebär att det är krökt samt att det smalnar av mot bakänden till och avslutas med en pommel precis som sina klassiska förlagor. Det är den utformningen som gör det möjligt att gömma så mycket blad i handtaget att det ibland ser ut som en omöjlig ekvation.

Handtaget är tvärtemot utseendet mycket modernt uppbyggt kring en ram i titan. Samma material som för övrigt återfinns i bolstret. Både det och sidorna är skruvade med Torx-skruvar så kniven kan demonteras för den som så önskar.

Det avsmalnade handtaget avslutas med en pommel


Gitano kan fås med flera olika material på skollorna. Väljer man att anknyta till det moderna finns kolfiber, G10 och Micarta att välja emellan. Jag valde istället att förstärka de gamla dragen med trä, i det här fallet olivträ. Annars finns även mörkare santos att tillgå. Allt beroende på smakpreferenser.

Som vanligt med knivar från Lionsteel är allt väl rundat.
Det gäller skollor och bolster såväl som ryggfjäder och ram


Är det något som överraskar så är det hur bekväm den här kniven är i hand. Hela handen får plats trots att greppet ser litet ut. Dessutom känns inte clipet överhuvudtaget vilket är en mycket uppskattad egenskap av undertecknad. Något som bidrar till den goda komforten är även att allt är precis så väl rundat som man kan önska. Det gäller ramens över- och inte minst undersida och ryggfjädern. Men även bolster och skollor är både fasade och rundade.

Handtaget bjuder på överraskande gott utrymme


En sak jag möjligen kan invända är att tvärsnittet på handtaget är något för runt. Det vill säga handtaget är nästan lika brett som det är högt. I det här fallet 12 mm brett och som mest 21 mm högt och som lägst 11 mm. Det riskerar att ge en känsla av att en kniv vill rulla i handen. På Gitano motverkas det fenomenet av den krökta formen.

Generellt hade det därför inte gjort någon om handtaget varit en smula kraftigare eller snarare högre. Men det hade i gengäld förstört de eleganta linjerna. Det är alltid ett avvägande som måste göras. 


Öppning och lås


Van Poppels original är en flipperöppnad kniv. I produktionsversion försvann den detaljen och istället blev det en slipjoint. Tvåhandsöppningen underlättas av att det finns en hel del blad att greppa om. På så vis slipper man göra en nagelskåra i bladet vilket hade påverkat utseendet menligt i det här fallet. 

Trots avsaknaden av nagelskåra är det här en tvåhandsöppnad slip joint


Men lättöppnad är Gitano inte. Den bjuder på en av de starkaste ryggfjädrar jag stött på. Det medför förvisso att det är en av de säkraste slipjoint-knivarna på marknaden men även att man får ta i för att få upp den. Framförallt måste man knipa åt med fingrarna för att få grepp om det tämligen polerade bladet. När det kommer till slipjoints brukar man tala om "Walk and Talk" och "Pull" där det senare är hur hårt man måste ta i för att få ut bladet. I det här fallet blir det nog en 8 av 10. För att lyckas bör man greppa bladet så nära spetsen som möjligt för att få till bra hävstångsverkan. Motståndet har mjuknat en smula efter ett tags användning som ofta är fallet. 

Gitano bjuder på ett distinkt halvvägsstopp. En detalj som är nog så viktig för säkerheten


Annars är själva gången mjuk på kniven. Inget att klaga på där. Sen tar det stopp halvvägs. En detalj som är nästan nödvändig på en kniv med så här stark ryggfjäder. Annars hade nog en och annan fingertopp rykt vid hanterandet. 

Väl ute är kniven som sagt riktigt trygg. Att bara råka sätta spetsen i en bit trä eller stöta till något räcker inte för att den här kniven skall fälla ihop sig. Det krävs tvärtom en rejäl insats och jag har till och med utvecklat en speciell teknik bara för att fälla ihop Gitano. Jag vänder på kniven och lägger bladet mot tumveckat i höger hand varpå jag greppar handtaget med vänster hand och stänger kniven. 


Att bära


Tämligen omgående konstaterades det att Gitano är suberb att bära omkring på. Mjuka former, rundade detaljer och inget som sticker ut i form av flipperfenor eller fingerskydd gör att den är strömlinjeformad som en säl där den huserar i fickan. Särskilt bred är den inte heller förutom på högsta punkten där den mäter 3 cm. Längden är strax under elva centimeter så den är något större än man tror. Men i gengäld väger den in på nätta 90 gram. När det sen kombineras med ett för kniven utmärkt clip blir slutresultatet därefter. 

Mjuka former och en blygsam vikt gör den här kniven lätt att bära



Clipet är litet men funktionen utmärkt


Clipet på Gitano är tämligen litet och gjort i titan. Stilen är ett så kallat spring clip med god spänst. Det är fäst med en ensam skruv men en försänkning i handtaget gör att det inte glider i sidled trots det. Utseendet får också godkänt då det inte är generiskt utan tillverkat för just den här kniven.

Trots sitt ringa format fungerar det bra och det mycket tack vare att ytan under är slät. Det gäller för den här versionen med skollor i trä. Hur det förhåller sig med G10 och Micarta-versionerna vågar jag inte uttala mig om. Rimligtvis är det lite mer friktion i de materialen och det kombinerat med en blygsam läpp eller ramp på clipet kanske kan ställa till det. Här fungerar det dock över hövan.

Clipet är tämligen diskret


När kniven befinner sig i fickan syns en bit av den men inte så mycket att det stör. Något som kan irritera däremot är om man råkar gilla utseendet på den här kniven och är vänsterhänt. Clipet kan nämligen inte flyttas. Men sedan kommer ett "eureka", javisst ja, det här är en slip joint. Det innebär att kniven kan bäras lika lätt och ledigt på vänster sida fast bladryggen då hamnar åt andra hållet. Men till skillnad från flipperknivar finns ingen risk att den här skulle kunna öppna sig i fickan. Så även vänsterhänta kan glädjas över den här kniven. 


Sammanfattningsvis

Gitano ingår som sades inledningsvis i Lionsteels "Tradition"-serie där man samlar knivar med tradionellt utseende men gjorda i moderna material. De är alla slipjoints vilket gjorde att man avskaffade den flipper som Van Poppels originalmodell var utrustad med för att den här skapelsen skulle passa in i kanon. 

Den lilla kniven som fälls ut och blir stor


Första intrycket av den här kniven var en smula märkligt på så vis att den känns både mindre och större än vad den är. Det visuella linjespelet med ett något krökt handtag och låg profil narrade mig till att tro att den är kortare än vad som är fallet. Det är ett förhållande som förstärks av bolstret och att handtaget smalnar av mot bakänden till. Sen är kniven överraskande lätt. Den väger in på 90 gram.

Men trots det intrycket får hela handen plats och bladet är faktiskt 8,5 cm långt. 

Lionsteel Gitano, en modern antikvitet som utgör en utmärkt EDC-kniv

Sammantaget är Gitano en kniv som bjuder på extremt eleganta linjer samtidigt som formspråket är djärvt på samma vis som de historiska förlagor som tjänat som inspiration.

Det här är en lyckad syntes mellan äldre tradition och modern teknik. Samtidigt som kniven är attraktiv att se på erbjuds en rejäl portion blad med mycket kapacitet. Det är tunt med bra slipning i dugligt stål. En i mitt tycke alldeles ypperlig kombination. Därtill är kniven mycket välbyggd i väl valda material. Bolster, ram och clip är i titan som ger styrka samtidigt som det är lätt.

Av de skälen kan jag varmt rekommendera Gitano som en riktigt god fickkniv. Den blev en omedelbar favorit och en kniv jag inte lär göra mig av med i brådrasket. De enda som inte skall överväga den här modellen är de som är helt insnöade på flipperknivar med kullagrade blad. Men för dem har Lionsteel andra modeller!







Specifikation:

Längd utfälld: 192 mm
Längd hopfälld: 108  mm
Vikt: 91 g
Bladlängd: 85 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Niolox
Handtag: Titanram och bolster med skollor i olivträ
Lås: Inget, slipjoint

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien


/ J - faller pladask

* Särskilt som namnet "Gitano" var/är ett namn för spanska romer. 

måndag 23 december 2019

Ny kniv - Lionsteel Gitano

Tydligen har jag varit snäll i år eftersom tomtefan behagade leverera en julgåva till mig i förskott. Jag undrar bara varför tomten inte kom själv utan skickade en jäkla nisse? Skägg hade han inte heller. Och inga renar utan en gul skåpbil. Men i alla fall. 

Lionsteel Gitano


Kniven är Lionsteels Gitano. En kniv som bygger på en custommodell av den holländske knivmakarn Gudy Van Poppel. Som den initierade kan se på både handtags- och bladform är kniven kraftigt influerad av "Zigenarknivar" och Spanska Navajas. 

Gitano är en av de där moderna traditionella knivarna som mixar gammalt och nytt. Formspråket känns igen från historien medan material och teknik är moderna. Gudys customknivar  bjuder på ännu mer av den varan då de ofta är flipperöppnade och har lager. De är också väsentligt större än den här kniven. 

Gitano är istället en slipjoint och bjuder på ram och bolster i titan, Niolox i bladet och har clip. Handtaget finns i olika utföranden men jag valde olivträ för att förstärka utseendet. Annars finns mörkare trä, kolfiber, micarta och G10 att välja på. Första intrycket är att det här är en fantastisk liten kniv. 

Med det vill jag tillönska eder alla en fröjdefull jul!


/ J - också en jäkla tomte


torsdag 27 december 2018

Liten låsencyklopedi, del II - "Back lock"


Efter publicering av "Liten låsencyklopedi" framfördes bland annat i Facebook-gruppen "Echo Delta Charlie Network" önskemål om en fortsättning på diskussioner kring lås och då främst hur de fungerar. Det känns som ett logiskt steg och ligger för övrigt i linje med vad som tidigare utlovats. Därmed tänkte jag presentera en serie inlägg som centreras kring olika låstyper. Först ut är en av de vanligaste systemen och det som kanske främst i gemene mans ögon är det som förknippas med lås på fällknivar nämligen "back locks". Även om jag är övertygad om att de flesta inte vet att de heter så.


Back locks


Tidigare har jag hävdat att anfadern till den här typen av låskonstruktioner hittas i de olika varianterna av "clasp locks". Det var något förenklat och jag skulle vilja förtydliga påståendet genom att säga att det beror lite på vilka definitioner som används. Samtidigt kan det nämligen sägas att låstypen skulle kunna ses som en utveckling av en klassisk "slip joint" där man försett den på den typen av kniv redan existerande ryggfjädern med en hake som kan falla ned i en fördjupning i bladet. Det som komplicerar det hela är att utvecklingen av lås på fällknivar likt många andra tekniska landvinningar skett parallellt på flera platser. 


Andra varianter av lås med fjäder på ryggen,  "swivel bolster" på en stilett från SKM, "ring Lock" på Colds Steels 
Okapi-kopia Kudu och en Navaja från Joker med ett "clasp Lock"


På de äldre typerna utgör fjädern själva handtagsryggen eller återfinns ovanpå den. Det senare exemplifierat på bilden av Kudu. På stiletter och traditionella Navajas hittas sedan en pigg på bladbasen som faller in i korresponderande hål i låsarmen. Sen finns det ett otal varianter på den exakta utformningen av området där blad och låsarm möts samt hur det skall släppas. Det kan ske med fingrarna som på en "picklock-stilett", med hävstång som på många spanska "navajas" eller med en ring som på en modern Okapi till exempel. Den här typen av lås är mycket gamla och de utvecklades så snart det fanns tillgång till fjäderstål av tillräckligt god kvalitet. I tid talar vi om slutet av 1600- och i början av 1700-talet. 

I syfte att särskilja de olika låstyperna får man studera detaljerna närmare. Lock backs skiljer sig från clasp locks på främst två områden. Dels har låsarmen fått en separat fjäder istället för att utgöra den fjädrande kraften i sig själv och dels har den försetts med en klack som fäster i bladbasen när den aktiveras. 

Några mycket kända knivmodeller med den här typen av lås: överst Mercator K55K  idag tillverkade 
av Otter-Messer, Bucks modell 110 Hunter och Spyderco Delica


Själva konstruktionen är annars genomgående enkel. Den bygger på en fjäderbelastad låsarm som roterar kring en pivotpunkt. När bladet öppnats faller låsarmens klack ned i fördjupningen i bladbasen och hindrar därmed bladet från att rotera vidare. För att deaktivera låset pressas sedan den bakre änden på armen nedåt mot fjäderkraften vilket höjer klacken och frigör bladet. 


I stängt läge hindrar den fjäderbelastade låsarmen även bladet 
från att öppnas av egen vikt då det krävs viss kraft för att övervinna motståndet


Hur kontaktytan mellan blad och låsarm är utformad och 
bearbetad påverkar hur knivens gång upplevs


Aktiverat är låset mycket enkelt, 
en klack som passar i ett hack och därmed förhindrar rörelse


Längden på låsarmen kan varieras och ytterligheterna kan exemplifieras med två knivar från svenska EKA. Modellen Swede 92 har en extremt lång låsarm som sträcker sig hela vägen till den bakre änden på handtaget. Det är där man trycker när låset skall släppas. Motsatsen är det som även kalls "mid- eller front locks" där armen är betydligt kortare och som återfinns på Swede 60. 


Två back Locks från EKA där Swede 92 har extremt lång låsarm och Swede 60 en mycket kort


Fördelarna med en kortare arm är helt enkelt att låset i teorin blir starkare eftersom det är lättare att eliminera flex* i en kortare bit stål än i en längre. Den kanske viktigare fördelen är emellertid att låset blir lättare att hantera då kniven skall fällas ihop eftersom det kan hanteras med en hand. Den här varianten även kallad "mid-lock" tillskrivs ofta den amerikanske knivmakaren Al Mar men även här slog K55K hans knivar med mer än hundra år. Jag tror att de amerikaner som skriver knivhistoria kan var något etnocentriska från stund till annan.

Trots att låstypen vid det här laget tillhör seniorerna så är den "still going strong", med betoning på "strong". När tillverkare vill ha robusta och starka knivar utan att krångla till det är back locks fortfarande stapelvara när det gäller lås. Det finns många exempel på återväxten. Inte minst har Buck som är ett av de märken är mest kända inom området lanserat en rad nya varianter på sin klassiska 110, dels automat-versioner men även lättviktsversioner i både budget- och mer påkostade utföranden. Andra klassiska märken som nyligen släppt nya knivar med back Locks är Spyderco med Lil Native, Böker med Patriot, Benchmade med Summit Lake, CRKT med Noma och OKC med Dozier Strike.

Hos svenska knivmärken återfinns de t ex i modeller som EKA Swede 10, 88, 92 och Fällkniven U2, TK4 och FH9. Italienarna är inte sämre med representanter som Viper Start, Lionsteel TM1 och Maserin Nimrod  samt alla de kraftigaste Extrema Ratio modellerna som alla är är back locks.

Men även nyare märken använder sig av det här låset och typen återfinns i knivar som Steel Will Gekko, Real Steel Snow Leopard, QSP Copperhead och Manly Peak bara för att nämna några.


Några kända knivmodeller utrustade med Back Locks:

  • Mercator K55K
  • Buck 110 och 112
  • Många 110-derivat där några mycket välkända modeller är: Case Mako, Schrade Uncle Henry LB8, Bear & Son Hunter, Puma Prince, Böker Hunter samt Kershaw Wildcat Ridge
  • Puma 4-star
  • Al Mar Eagle
  • Spyderco Police, Endura och Delica
  • SOG Tomcat
  • Gerber Gator
  • EKA Swede 60
  • Böker Davis Classic

/ J - i låstagen


* Det var bland annat det som föranledde Spyderco att utveckla ett alternativ för sin gigantiska kniv "Tatanka". Lösningen blev vad de kallar "powerlock" vilket via en länk förkortar låsarmens längd. 

torsdag 8 december 2016

Dagens bild nr 97 "Spanskt kaffe"


Den mest spanska kniven av dem alla - Navaja! De flesta är säkert bekanta med att order "navaja" egentligen bara betyder fällkniv eller för att vara ännu mer exakt, rakkniv. Men det har även kommit att syfta till den här typen av kniv som ursprungligen kommer från Andalusien. Särskilt om det är en "ratcheting/carraca Navaja" vilket i sin tur härrör från det ljud som uppstår när du öppnar den här typen av kniv då låsarmen glider över fördjupningarna i bladtangen. 

Knivtypen förekommer i alla storlekar och det har genom historien funnits veritabla monster på över sextio centimeter - hopfällda! De bars i ett snöre över ryggen. Storleken förklaras som så ofta med lagar även om vi nu är tillbaks på sjutton och artonhundratal. Det lär ha varit så att inte vem som helst fick bära svärd i delar av Spanien. Några begränsningar för knivar fanns däremot inte vilket ledde till en intressant utveckling. Det fanns även knivfäktningsskolor som lärde ut hur man bäst använde dem. 



"Spanish Coffee"


Tyvärr har jag inte hittat någon gyllene medelväg när det gäller kvalitet på de här knivarna. Exemplet ovan är en "Joker" och deras 28 centimeters variant gjord i mässing och olivträ. Godkänd kvalitet men inte mer även om bladet har lite spel upp och ned i öppet läge. Dessutom slår eggen i ramen om kniven stängs för hårt och bladet är av enklaste stål. Tror att det är 440A i den här.

Alternativ finns men är oftast handgjorda och kostar därefter. Har någon ett tips på ett mellanläge så vore jag tacksam. Jag känner till märken som Cudeman, Joker, Nieto och Martinez. Alla enklare varianter. 


/ J - no hablo

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

måndag 21 december 2015

Traditionella knivar - RR Texas Toothpick


Idag presenterar jag något riktigt smått representerat av ett mönster som går under namnet "Texas Toothpick" och i det här fallet en "small" eller "baby" toothpick vilket innebär en hopfälld längd på tre tum. Den är tagen ur Rough Riders "Stoneworx"-serie vilket innebär att skollorna är formgivna av Brian Wilhoite. Materialen som används är små bitar av äkta pärlemor och abalone samt syntetisk sten. Syntetisk innebär i det här fallet att de är gjorda av stenmjöl som tillverkats av rester från exempelvis smyckestillverkning. De röda och gula stenarna är jaspis vilket är en stentyp karaktäristisk för de sydvästra delarna av USA. Den blå stenen är turkos. 

En klassisk toothpick är en enbladig fällkniv med ett slankt clippointblad, ibland benämnd "Californa clippoint". 

Rough Rider Texas toothpick, Stoneworx


Bladet är ett slankt clippointblad på 2.25" eller ca 57 mm


Här jämförd med ett liknande mönster "French Tickler". Båda knivtyperna är ättlingar till spanska "Navajas"



Fit & Finish
- Bolster, Kniven har två bolster där det bakre är längre och av RRs treringade typ. Det främre har försetts med snäckskalsdekoration. Materialet är som så ofta i klassiska knivar nickelsilver eller vit mässing som det också benämns. 

- Skollor, Handtagssidorna är det mest påfallande med den här kniven. I ett fackverk av mässing har fält med gul och röd jaspis lagts in tillsammans med bitar av pärlemor och abalone. Allt ger en synnerligen färgglad liten kniv. 

- Ramen är gjord av mässing med en millimeters grovlek. Med tanke på knivens ringa format ger det en relativt stadig kniv givet förutsättningarna. 

- Passning, Precisionen i tillverkningen är givet priset en av styrkorna hos den här och andra knivar från RRs Stoneworx-serie. Det finns inte mycket att anmärka på. Bolster och även insida på ramen är rundade och slipade. Kniven kom vass och någorlunda centrerad. Passningen mellan de olika materialen i skollorna är utmärkt och det finns inte heller några glipor i övergången mellan handtagssidor och bolster. Om kniven hålls upp mot en lampa skiner inget ljus igenom ryggen vilket är anmärkninsvärt bra. 

- Slipning, Kniven kom vass men eggen är inte helt symmetrisk. Tilläggas bör att det är tämligen svårt att åstadkomma det på ett så litet och smalt blad. Sen är det ett mjukt och enkelt stål. Vill man använda den här eller andra knivar ur den här serien får man vara beredd att dra den över en strigel eller ett skärpstål ibland. Men i gengäld är det mycket lätt att få tillbaks skärpan. 


Walk & Talk
- Pull, Den här kniven bjuder inte på mycket motstånd vilket är lätt förklarat med den lilla ryggfjädern. Men det är bastant nog för att ge gott intryck. En tvåa sätter jag motståndet till.

- Walk and Talk, Den må ha ljus röst men tämligen bestämda åsikter. RR916 är inte försedd med något halvvägsstopp men det känns inte heller nödvändigt på en så här dimunitiv kniv. På väg ut och in öppnar bladet mjukt och utan besvär. Kniven snäpper till i såväl utfällt som hopfällt läge på ett betryggande sätt. 


Stay & Play
- Stay, Trots det sympatiska ljudet hålls inte bladet så hårt på plats men med tanke på vad kniven kan tänkas användas till ser jag inte det som ett problem. 

- Spel och glapp, Bladet är stabilt i sidled men lite svaj kan provoceras fram om man bänder kniven. Det är snarare hela kniven som vrider sig än bladinfästningen. Den är för liten för att klara övervåld. 


Bladstålet är som brukligt med knivar från RR "440C" eller mer troligt dess kinesiska motsvarighet


Som vanligt är det utmärkt finish på de knivar som ingår i RRs "Stoneworx-serie"



Sammanfattning


Som så ofta var jag nyfiken på mönstret och önskade ha en i samlingen. Det här var min första "tandpetare" och i det här lilla formatet påminner det tämligen mycket om en "Peanut", ett mönster jag presenterat tidigare. Men de här knivarna finns också att få i mer substiantiellt format med decimeterlånga blad för den som önskar mer kniv. 

En fällkniv för de små arbetsuppgifterna som definitivt inte skrämmer någon


Rough Riders modell RR916 Stoneworx Baby Toothpick är en mycket elegant liten kniv som fungerar till diverse småsaker och till sådant är den osedvanligt stadig trots sina ringa mått. Det gör den till en god representant för sitt mönster.




Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Texas Toothpick
Referensnummer: RR916
Längd hopfälld: 76
Bladstål: 440C
Huvudblad: 57 mm
Etsning blad: -/440 razor sharp steel
Text tang: RR Logo/RR916 China
Skollor: Syntetisk sten (turkos,
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: ej synliga
Sköld: -

Tillverkningsland: Kina


/ J - petar tänderna med stil

 #knivigtvarre #aliaspostmortem