Hur hinner dom?

En tanke eller snarare fundering slog mig efter att preics ha sett en recension av en kniv på Youtube. Jag brukar aldrig ta del av andras publicerade åsikter om en specifik kniv innan jag satt mina egna på pränt. Det görs istället efteråt för att se om uppfattningarna är likartade eller går isär och i så fall varför. 

Men det var inte det som var grejen utan det att han sade att han recenserat mer än 1000 knivar vid det här laget. Han är inte ensam då flera av de som använder sig av det formatet formligen pumpar ut omdömen av knivar i nästan samma takt som de släpps. 

 Frågan som osökt dök upp i huvudet var, hur i allsin dar hinner dom??

En av alla knivar som väntar på en recension, QSP Capybara

Själv har jag ägnat mig åt det här med att recensera knivar i cirka tretton år. Det får dock medges att mitt bloggande till en början var överväldigande koncentrerat kring cykling med något litet inslag av knivar.  Den delen ökade allt mer och till slut delade jag på bloggen i två då jag började skriva för en cykeltidning on line. Jag fick för mig att den läsargruppen måhända är något mindre intresserade av eggföremål än ni. 

Renodlad knivblogg har "Knivigt värre" varit sedan i slutet av januari 2013. Det är således dags för elvaårsjubileum inom kort. Under den tiden har jag hunnit med cirka 340 stycken recensioner som jämförelse med siffran ovan. Jag skriver cirka av det skälet att det även skrivits recensioner i andra sammanhang. Men det är utspritt över tio jäkla år! Så längen har inte YT-kanalen ovan funnits kan jag säga. 

Då måste även medges att jag jag tyvärr ligger lite efter med knivar som borde ha recenserats under den gångna sommaren. Men eftersom den både är kort och att det mesta regnar bort enligt känd låttext så blev det inte fullt lika mycket av den varan som önskat.

En sorts knivar som tar ännu längre tid att recensera. De går knappast att göra en "table top review" av. Du måste veta hur de uppträder för att kunna skriva något om dem!

För att kunna recensera en kniv måste den ändå tas emot, därefter skall någon form av presentation författas efter att ha samlat de första intrycken. Först därefter kan jag börja bära och använda den. Det är ändå bara steg ett. 

Sedan följer informationsinhämtning och eventuellt lite enkel research om det finns någon bakgrund till kniven att tala om. Det varierar i högsta grad. Bilder måste tas, väljas ut, redigeras och så småningom användas för bildsättning. Men innan dess skall notiser och kommentarer sättas på pränt. De utgör stommen för det grova utkast som sedan skall förvandlas till en löpande text som i sin tur skall korrekturläsas. 

Det är rätt många steg och för att kunna tycka någonting om hur kniven uppträder både vid bärande och användande så krävs åtminstone lite tid. 

Bara för att ta ett exempel som inte ens har med att faktiskt skära något att göra. Det är hur kniven känns när den inte används och nej då menar jag inte när den ligger i en låda eller på en hylla utan hur den känns i en ficka. 

Enligt mig är det inte nog med att stoppa kniven i fickan och säga att den känns bra där. Hur uppträder den i olika plagg? Det är skillnad på en rak jeansficka och snedskuren ficka i ett par chinos eller linnebyxor till exempel. Det gäller både hur kniven känns på plats och att dra respektive stoppa undan. Sedan är det även stor skillnad på olika material. Ett par arbetsbyxor känns inte som ett par kostymbyxor eller som en jacka. Ja, sedan kan man ju sitta still i en stol, i en bil, gå, springa eller cykla också.  

Inte för att jag alltid tar upp alla de aspekterna men det är något som ingår i den samlade bedömningen. Hur hinns det med när en kniv kanske släpptes för några dagar sedan för att sedan dyka upp på en YouTube-kanal när dig? Den ekvationen får jag inte riktigt ihop. 

Då har jag inte ens närmat mig ämnet att faktiskt använda dem till någonting. Eller för den delen specialknivar som de på bilden ovan. Men det är ett kapitel för sig. 

/ J - eder omoderna recensent