Recension Civivi Clingman

 

-  kniven som nästan nådde ända fram

Trender kommer och går i knivvärlden liksom överallt annars. En sådan trend eller kanske snarare rörelse bereonde på hur länge fenomenet varar är att Youtubers inte bara testar knivar utan även designar dem. Utan att tänka efter alltför mycket kan jag direkt komma på fyra, fem namn som gjort på det viset.  

Ett av de senare jag stött på står bakom den här modellen från Civivi kallad Clingman. En fråga som genast infinner sig är om de erfarenheter och kunskaper som kommer av att ha testat många knivar lyser igenom i slutresultatet. En annan och kanske svårare att svara på är om slutprodukten skiljer sig från något som en mer typisk knivmakare/designer skulle ha gjort. 

Civivi Clingman

Mannen som designat den här specifika kniven heter i vilket fall som helst Taylor Martin och driver YouTube-kanalen Best Damned EDC. 

Enligt egen utsago så är inspirationen till Clingman hämtad från uppväxten, hans far och farfar. Att det blev något som delvis kan sägas vara en "modern traditional" kanske därmed inte är så konstigt. Bladet har lite av en Bowie-känsla över sig även om formatet i övrigt är smått. 

Målet med Clingman var att utforma den enligt Martin perfekta kniven för EDC - "Every Day Carry". Det är ett område som är tämligen brett och förstås klart påverkat av hur just din vardag ser ut. Men en sak har de alla gemensamt och det är att de bör vara lätta att bära. Ett krav Clingman definitivt uppfyller. Låt oss ta reda på vad den kan göra utöver det. 

Kniven är för övrigt döpt efter en bergstopp i Appalacherna. 

Taylor Martins tolkning av den perfekta fick-kniven. Här i glåmigt vinterljus

Kortversion: Civivi Clingman, ett försök att skapa den ultimata EDC-kniven men som endast delvis nådde fram

Blad

Det som får mig att associera med begreppet "modern traditionals" i samband med Clingman är definitivt bladformen. Det är en uttalad clip point med en sabelslipning. Eller om man så vill ett litet Bowieknivsblad som jag nämnde ovan. Med det följer även en tämligen uttalad falskegg. Det i sin tur ger en distinkt estetik. 

Finishen är en satin och märknigen är diskret som vanligt i fallet med knivar från Civivi. Helt omärkt på presentationssidan och BDE-loggan på motstående sida. 

Bladet är tre tum eller 76 mm långt, 20 mm högt samt 3 millimeter tjockt. Relativt stadigt för ett litet blad med andra ord. 

Det lilla bladet har klara drag av "Bowie" över sig

Hur får man ett litet blad att skära bra? Särskilt som tjockleken i sammanhanget faktiskt är rätt tilltagen och en slipfas som är så pass låg som 11 mm. Svaret på frågan är förstås att man som här gör det skålslipat. Då får man snabbt ned tjockleken bakom eggen till 0,4-0,5mm. Det kombinerat med en lika förträfflig egg som Civivi brukar ha gör att man har en riktig liten skalpell i fickan. Ett kirurgblad som dessutom besitter en formidabel spets. Eller det var kanske inte en helt korrekt liknelse inser jag nu. Kniven kom riktigt vass men liknelsen med nämnda kirurgverktyg haltar då kniven faktiskt är rätt kraftig bakom eggen. 

Det är sedan kombinerat med ett stål i form av Nitro-V.

Stålet är Nitro-V och slipningen en skålslipning

Det som är lite speciellt och nästan gör att Clingman känns som en recurve/S-formad egg är att bladet sitter i rätt kraftig vinkel nedåt i relation tillhandtaget. Fördelen med en sådan lösning är att det är lättare att få kraft i snitt då bladet biter hårdare varefter snittet fortlöper. 

Detta förstärks av bladformen som ger en tydlig buk och därmed är bra även för längre, svepande skär. Tänk ett flåblad i miniatyr. 

Spetsen är givet bladformen mycket bra. Den är inte bara vass och penetrerar väl utan den återfinns exakt där den skall. Eller enklare uttryckt i knives tänkta centrumlinje. 

Men helt nöjd med bladet är jag ändå inte måste tillstås. Ett blad med så låg slipfas samt relativt grovt gods gör att den snitt i framförallt dubbelväggig kartong blir tyngre än liknande flatslipade blad. Det gäller förstås alla liknandematerial. Detsamma kan sägas om man skär i frukt och grönsaker. Inte alls ömöjligt  på något vis men heller inte perfekt. 

Som vanligt blir bladgeometrin en avvägning av egenskaper och användaren måste själv bestämma sig för vad som är bäst. 

Handtag

Handtagets uppbyggnad är inte mycket att orda om. Det är välbyggt som alltid med knivar från Civivi. En kraftigt lättad stålram utgör grunden. Kniven är öppen i ryggen och hålls ihop via två distanser samt en bult som agerar fånglinefäste. Clingman är byggd efter modern mall 1A för enklare knivar som jag brukar säga. 

Handtaget övergripande form är en av de områden där jag inte är överens med Taylor Marin

Utanpå på ramen hittas sidor av endera G10 eller som här Micarta. Det senare kan även fås i ett par olika färger. Jag valde brunt för att det i mitt tycke ger det mest traditionella utseendet. Särskilt som Micarta är ett material som åldras och med tiden får patina. Sidorna är helt flata och endast lätt fasade. 

Längden på handtaget är 102 mm men då främre delen utgör ett mindre fingerskydd och bakänden kröker sig något återstår bara 84 mm greppbar yta. Det är inte mycket och en av de egenskaper jag inte fullt uppskattar med kniven. Tjockleken är 12 mm vilket däremot är tämligen tilltaget ställt i relation till höjden som varierar mellan 20 mm som mest och 16 mm som minst.

Handtaget är öppet i ryggen

Själva Micartan är ett material som inte ger särskilt mycket fäste i sig utan här är det handtagsformen som står för den biten. Handtaget är lätt krökt och ryggsidan följer insidan på handen på ett bra sätt. Men sen kommer vi till den del jag inte alls kommer överens med. Jag och herr Martin måste ha väldigt olika händer för Clingman är inte min favorit att vare sig hålla i eller arbeta med. 

De grepp som fungerar bäst med Clingman är de som är avsedda för mycket lätta arbeten som att hålla kniven i nypan eller i lätt sabelgrepp

Det är nämligen så att förutom att vara rätt "lågt" vilket inte fyller handen särskilt väl så är undersidan formad så att du har en knöl på mitten. Exakt vad den har där att göra vet jag inte även om de vanligen finns för att ge bättre fäste för fingrarna, oftast pekfingret. Men här är utrymmet framför densamma för stort för endast ett finger, därtill har de andra inte heller tillräckligt med plats om kniven hålls på det viset. Men det är också för litet för två fingrar. Mitt långfinger hamnar då direkt ovanpå puckeln vilket bara känns märkligt.  

När handen sluts om handtaget med pekfingret bakom fingersskyddet hamnar mitt långfinger mitt över den förhöjda delen av handtaget och lillfingret rakt över bakkanten vilket inte är optimalt

Därmed är inte Clingman särskilt bekväm att hålla förutom för mycket lätta uppgifter eftersom det är svårt att få ett stadigt grepp i och med att handtaget är så litet, tänk inte bara längd utan även höjd. Samtidigt som knölen gör att hammargrepp känns mindre bra. 

Sammantaget ett handtag som inte passar min hand särskilt bra trots till synes enkel och rättfram form.

Öppning och lås

Gällande öppningsmetoder är Clingman synnerligen modern. Här bjuds på tumknoppar men även en diskret front flipper. Följaktligen finns flera sätt att fälla ut bladet på. Särskilt som du kan snärta ut det med ett pekfinger på baksidan av bladet alternativt öppna kniven med två händer förstås. 

Även Clingman ståtar med multipla öppningsmetoder

Understundom kan det vara knepigt att kombinera flera olika sätt att öppna en kniv på då de ofta kräver olika motstånd i detent-kulan alternativt låset beroende på vilket som används. Här är det en kula som dessutom liksom lagren som hittas i kniven är av keramik. Det borgar för lång livslängd och som bonus kan de inte rosta. 

Men Civivi kan det här med både lås och öppningar så i det här fallet är båda grundmetoderna lika effektiva. 

De dubbelsidiga tumknopparna är förvisso små men de sitter väl placerade och sticker ut lagom mycket för att de skall vara lätta att komma åt. Därtill är de ur vägen när kniven används, läs återfinns nära handtaget. Skräckexmpel finns där tumknoppar hittas halvvägs ut på bladet. Här märks det att Taylor Martin vet vad han eftersöker i en EDC-kniv. 

Låset är ett liner lock som sköter sin funktion på ett utmärkt vis

Åtkomsten till själva låset är däremot knepigare. Nu är inte motståndet i låsarmen särskilt stort men att pilla in tummen i bladskåran är en nödvändighet för att nå dit

Till skillnad från många andra har jag inget emot liner locks. Det är tur det för det är vad som hittas i det här fallet. Den är inte enormt grov givet att tjockleken på ramen är 1,5 mm. Men den är mycket välgjord. Bladet hålls på plats i ett fast grepp utan rörelse i öppet läge och det låser som det skall. På pluskontot hamnar även att det är relativt lätt att släppa. 

Det gäller dock endast själva rörelsen. Att komma dit är något krångligare då det här är en liten kniv vilket innebär att även bladskåran är det och det i den du måste pilla in spetsen av tummen för att komma åt låsarmen. Inte helt lätt med stora fingrar. Urtaget på motstående sidan är nämligen snålt tilltaget. 

Att bära

Jag skrev i början av den här recensionen att alla bra EDC-knivar har åtminstone ett gemensant. Olika uppfattningar om bladformer kan finnas och detsamma gäller handtagets utformning samt material. Men bra att bära skall de vara för att kvalificera sig och det gör Clingman. 

En lyxig detalj givet prisklassen är att Clingman kommer med ett fräst titanclip

Det kanske inte är så konstigt då vikten är riktigt låg med sina 75 g. Sedan är måtten blygsamma som sagt. Det som var en nackdel när det gäller att fylla handen visar nu sina styrkor. Liten volym, ett lågt handtag samt mjuka yttre former gör att Clingman är förträfflig att bära. 

Givet clipets karaktär syns lite av handtaget när kniven bärs

Inte blir det sämre av att clipet faktiskt är bra. "Faktiskt" skriver jag då en av få eftergifter för det rent kosmetiska är att kniven försetts med ett clip i titan. Ett fräst sådant dessutom. 

Det är litet, disrket och passar kniven väl. Ännu bättre är att det inte inverkar negativt på greppet när man arbetar med Clingman. Spänsten är god för att vara av den här typen och utrymmet under är, om inte tilltaget så adekvat. Även rampen fungerar så länge tyget i jackan eller byxfickan inte är för tjockt. 

Sammanfattningsvis

Så återstår då ett försök att svara på frågorna som ställdes i inledningen. Eller i alla fall i den mån det går.

Det är nämligen svårt att svara på om den här modellen sett annorlunda ut jämfört med om någon annan knivmakare eller designer skulle ha stått bakom. En sak kan dock sägas att den är inte lika "förvirrad", om uttrycket tillåts, som vissa knivar kan vara nuförtiden. I ivern att ständigt komma ut med nya modeller händer det ibland att knivar är rena skrivbordskonstruktioner. Det vill säga, de är aldrig testade i verkligheten eller ens särskilt genomtänkta. De är gjorda för att se ut på ett specifikt vis och om de råkar få bra egenskaper är det ett plus men inte ett krav. 

För att svara på frågan hade jag behövt se fler knivar från Martin. Först då hade det gått att se om det finns ett generellt formspråk från hans sida. Den detaljen hamnar i skymundan om man bara utgår från praktiska hänsynstaganden med ett uttalat mål. Knivar tenderar då att bli något generiska. Därtill är en modell inte något vidare brett urval. Särskilt inte om man vill studera om det finns gemensamman nämnare. 

Det kan dock sägas att den genomsnittlige knivrecensten troligen har hanterat fler knivar än de flesta inklusive många knivmakare och på flera punkter märks att det här är en genomtänkt konstruktion och att den är designad av någon som testat mycket och vet hur han vill ha det. 

Det framgår genom att vissa egenskaper har prioriterats. En sådan är att kniven skall vara enkel att  bära. På det området får Clingman utan tvekan högsta betyg. Ett annat område är att kniven skall vara flexibel sett till användningsområde. Bladformen ger både spets och buk och det förhållandevis grova godset ger stabilitet samtidigt som man kan komma undan nackdelarna med en låg sabelslipning genom en skålslipad egg. Clingman skär därmed bra idet mesta om än inte allt. Så långt är betyget gott. 

Sedan finns fler exempel som att placeringen av tumknopparna gör att de nästan är helt ur vägen för det som skärs, att det finns ett rejält "sharpening choil" och vinkeln mellan blad och handtag som ökar kraften i snitten. Utformningen av de detaljerna är inte heller något slump. 

Men sedan finns saker som jag personligen hade valt att göra annorlunda. För det första hade jag valt att göra kniven något större. Inte förvandla den till en stor kniv men en "halv" storlek större. Framförallt gäller det handtaget. Som det är nu är det för "lågt" för att jag skall uppskatta det. Jag föredrar handtag som inte drar åt det runda/kvadratiska hållet när det kommer till relation bredd/höjd. Tänk Laguiolle-knivar som riktiga syndare därvidlag. Den typen av knivar ger mig alltid en känsla av att de vill rulla i handen.  

Det som stör mig mest är ändå knölen på mitten av handtaget. Den passar inte alla och borde, i mitt tycke, ha gjorts mindre för att härbergera ett finger eller avlägsnats helt. Om det skulle göras i efterhand skulle det dock göra handtaget ännu tunnare. 

Men allt är valt utifrån personliga preferenser vilket gör kniven unik på det planet och därmed kanske inte passar alla. 

Sedan kan jag rent generellt tycka att knivtillverkare ska sluta vara så ängsliga och försöka tillfredsställa varenda knivafficionado. Det räcker faktiskt med ett sätt att öppna kniven på. I det här fallet tumknopparna även om frontflippern inte hellerr är ivägen på något vis, bara redundant. 

Civivi Clingman är en bra fickknivför lättare uppgifter, med betoning på "fick". 

Så mycket eftergifter till flärd har inte gjorts på Civivi Clingman förutom den lyxiga detaljen med ett titanclip samt möjligen kombinationen av ett snyggt blad med distinka linjer kombinerat med framförallt Micartan i handtaget. Men det var faktiskt det jag föll för från början. Clingman ser ut som en liten Bowiekniv eller kanske en mindre nytolkning av en Buck 112 eller liknande fällkniv. Det samtidigt som moderna material och tillverkningssätt gör den överlägsen dem i de flesta avseenden. 

Uppskattar du den estetiken och vill ha en ultralätt, modern EDC-kniv för lättare uppgifter så är det här något för dig. Men du skall vara medveten om att den är mindre än man kan förledas att tro och att handtaget är lite speciellt. 

Priset ligger i skrivande stund på ca 780 SEK i Europa. 

Civivi Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 76 g (vägd av mig, uppgiven vikt 75g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Nitro-V

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - nästannöjd

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - CJRB Sasaya

Häromdagen presenterades en kniv på temat Shilin Cutter. Nu är det dags för en till.  Den här kommer från en annan tillverkare och är lite slankare och större. Låt mig presentera Sasaya från CJRB.

CJRB Sasaya

Sasaya är en typisk modern kniv där bladet löper på kullager och låset är en Button lock. Ett för stunden mycket het låskonstruktion kan konstateras. Det kan även använda för att öppna kniven men annars finns ett bladhål som underlättar den detaljen. Det fungerar exemplariskt kan jag redan säga. Därtill har kniven excepeptionellt mjuk gång. 

Den här kniven är som sagt lite större än den förra kniven jag presenterade i samma stil och det innebär i siffror ett blad som är närmare nio centimeter, mer exakt 89 mm långt. Tjockleken på bladet är endast 2,5 mm och det för stilen typiska lövformade bladet är fullt flatslipat. Tala om ett blad som är avsett för att skära väl!

Stålet som använts är CJRB/Artisan Cutlerys egna kallat AR-RPM9. Utan att vara metallurg kan jag konstatera att det ligger i trakterna av 14C28N eller VG10 vad gäller egenskaper. Rosttrögt, lätt att slipa och håller skärpan dugligt länge. Inte det mest exklusiva stålet på marknaden men riktigt bra för prisklassen. 

Hela kniven är 209 mm lång och mäter 120 mm i hopfällt läge.  Det tillsammans med det enkelt formade handtaget ger utmärkt utrymme oavsett handstorlek. Särskilt som kniven saknar fingerskydd eller flipperfena, detaljer som ofta stjäl mycket utrymme. 

Trots kniven storlek väger den in på tämligen låga 109 g. Mycket av det kan tillskrivas det slanka formatet. 

Sasaya, en tolkning av en Shilin Cutter

Sasaya kan fås i ett olika utföranden där jag valde trä i handtaget för att jag tyckder det känns mest klassiskt. Annars kan kniven fås med skollor i G10 alternativt titan för den som gillar metall. Den sistnämnda är en mer exklusiv utgåva som även har ett finare clip i titan samt S35VN-stål i bladet. 

I mitt fall var det inte mycket att tveka på. Själva typen av kniv lockade mig redan för flera år sedan. Jag uppskattar de bedrägligt enkla linjerna och symmetrin som uppstår mellan handtag och blad. Om man därtill adderar CJRBs tillverkningskvalitet och att man satsat den på att få till en kniv som skär riktigt bra så är valet enkelt, köp!

Men trots det snabba omdömet ämnar jag recensera Sasaya om ett tag. Första intryck är en sak och bestående insikter en annan. Men ibland stämmer de överens. 

CJRB Knives

/ J - blickar österut

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Lionsteel Q4ttro

This knife has apparently been named Q4ttro, which should be spelt in that modern way that is a word, a bit of a pun and a logo, all at once. But it's not just trendy, it actually says something about the knife itself. Something I'll come back to.

But that's getting ahead of the curve. In fact, we're going to start over ten years ago, more specifically in 2015. That year, Lionsteel released a knife called T.R.E, where the name stood for "Three Rapid Exchange" and referred to the three opening methods. It wasn't just the quantity but also the way you could approach them that gave it the "Overall Knife of the Year" award at the Shot Show that year. I've previously reviewed T.R.E, although the version I have, strangely enough, lacks the system that gave the knife its name.

However, this is where Q4ttro comes into play. Five ants are more than four elephants, and four are more than three, although that pun only works in Swedish.* But overall, this knife is larger than its predecessor, and it has another way to open the knife!

Lionsteel Q4ttro

Lionsteel's most hired designer, "Molletta" or Michele Pensato, as he is called, has, of course, also designed this model. If you are at all familiar with his work, it is difficult not to see his design language in the lines. If you don't believe me, you can take a look at the picture below.

The same can be said about typical features that can be linked to Lionsteel as a brand. For example, the rounded blade spine and the micro pattern on the titanium surfaces, as well as the way the lock bar is cut out, can be attributed to this. These are details that often recur.

Five examples of knives designed by Molletta

It can be said straight away that the Q4ttro is very similar to the T.R.E in several respects, although of course there are substantial differences, there would be little point in the knife. The first and biggest, excuse the pun, is of course the size. This knife is simply one size larger. Incidentally, that is something I really appreciate, as it was one of the few objections to the original.

The Q4ttro is 200 mm long in the open position, and the blade consists of an 84 mm long and 3.8 mm thick piece of CPM Magnacut. The predecessor had M390 in the blade, which is also very nice, but theoretically, this is a step up, and I can immediately reveal that the factory edge on this specimen is very good.

The shape is a drop point with a distinct partial false edge and a thin blade hole. The finish is an appealing glossy satin.  

 

A knife characterised by Molletta's lines, four opening methods and fine materials

The model is a frame lock where the lock side is made of titanium, regardless of the variant. The presentation side is available in several different versions. The options are G10, carbon fibre, Micarta or, as here, titanium with an insert of "fat carbon fibre". The titanium is also available in three different anodised versions. This is the bronze variant.

Thanks to the neat format and material, the Q4ttro weighs in at a low 92g, which is also very well balanced, it can be said.

In addition, the package includes ceramic ball bearings, a "floating back spacer", also in titanium. The clip is also made of the same material. So all in all, a very exclusive knife. Especially since it has been added by Lionsteel's "R.E.F.", they like acronyms, but it stands for a technology that allows you to remove the flipper tab if you don't want it in place. For this purpose, small Allen keys are included. 

Then, of course, I must not forget what the whole point of the name, the rest of the opening methods, is. Lionsteel wanted to go big and include them all: First, the knife can be opened with two hands, made easier by a nail notch/opening in the blade. It also acts as method number two, as it can be used as a blade hole à la Spyderco. Even with a flick of the index finger on the back of the blade works, but it does not go smoothly.

In addition to that, there is not one but TWO flipper functions. Both the classic one on the back of the handle that I was talking about, but which, in this case, has been joined by another fin to act as a front flipper. The latter may not be perfect or stylish. Et voila, a whole four opening methods and from that follows the name of the knife.

Are all those methods needed? It can perhaps be discussed, but it gives many choices and is definitely a concept. But more about that and much more in the upcoming review of this knife.

However, it can already be revealed that there are several positive areas to highlight, such as build quality, material choice, size, blade shape, balance and overall appearance. At first inspection, the Lionsteel Q4ttro is also pleasant to hold. There is, therefore, a very good foundation for an excellent EDC knife in the somewhat more exclusive school. 

Lionsteel 

/ J - on a lion hunt

* It is a reference to a very well-known children's program in Sweden from the 70s called "Five ants are more than four elephants", which taught kids how to read and count.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Lionsteel Q4ttro

Den här kniven har som synes fått namnet Q4ttro vilket skall stavas på det där moderna viset som är ett ord, lite av en ordlek och logotyp, allt på en gång. Men det är inte  bara trendigt, det säger faktiskt något om själva kniven. Något jag återkommer till. 

Men det är att gå händelserna lite i förväg. I själva verket skall vi starta för över tio år sedan, närmare bestämt 2015. Det året släppte Lionsteel en kniv vid namn T.R.E där namnet stod för "Three Rapid Exchange" och syftade till de tre öppningsmetoderna. Det var inte bara mängden utan även sättet man kunde närma sig dem som gav den utmärkelsen "Overall Knife of the Year" vid Shot Show det året. Jag har tidigare recenserat T.R.E även om den varianten jag har, märkligt nog, saknar det system som gav kniven dess namn. 

Det är emellertid här Q4ttro kommer in i bilden. Fem myror är fler än fyra elefanter och fyra är mer än tre även om den ordleken bara fungerar på svenska. Men överlag är den här kniven större än föregångaren och den har ytterlige ett sätt att öppna kniven! 

Lionsteel Q4ttro

Lionsteels mest anlitade formgivare "Molletta" eller Michele Pensato som han heter, har förstås designat även den här modellen. Är man det minsta bekant med hans arbete är det nämligen svårt att inte se hans formspråk i linjerna. Om ni inte tror mig kan ni ta en titt på bilden nedan. 

Detsamma kan sägas om typiska drag som kan kopplas till Lionsteel som märke. Dit kan exempelvis tillskrivas den rundade bladryggen och mikromönstret på titanytorna samt hur låsarmen är utskuren. De är detaljer som ofta återkommer. 

Fem exempel på knivar designade av Molletta

Det kan direkt  sägas att Q4ttro är mycket lik T.R.E i flera avseenden även om det förstås finns rejäla skillnader, annars vore det inte mycket mening med kniven. Den första och största, ursäkta ordvitsen, är förstås storleken. Den här kniven är en storlek större helt enkelt. Det är för övrigt något jag verkligen uppskattar då det var en av få invändningar mot originalet. 

Q4ttro är 200 mm lång i utfällt läge och av det utgörs bladet av ett 84 mm långt och 3,8 mm tjockt stycke CPM Magnacut. Föregångaren hade M390 i bladet vilket är mycket fint det också men teoretiskt sett är det här ett steg upp och jag direkt avslöja att fabrikseggen på det här exemplaret är mycket bra.

Formen är en drop point med en distinkt partiell falskegg och ett tunt bladhål. Finishen är en tilltalande blank satin.  

 

En kniv som kännetecknas av Mollettas linjer, fyra öppningsmetoder och fina material

Modellen är en frame lock där låssidan är gjord i titan, oavsett variant. Presentationssidan kan dock fås i flera olika utföranden. Alternativen är G10, kolfiber, Micarta eller som här titan med ett inlägg av "fat carbon fiber". Titanet kan även fås i tre olika anodiserade utföranden. Det här är bronsvarianten. 

Tack vare det nätta formatet och materialet väger Q4ttro in på låga 92g vilka dessutom är mycket väl balanserade kan sägas. 

Utöver det ingår det i paketet keramiska kullager, en "flytande back spacer", även den i titan. I samma material är även clipet utfört för övrigt. Så sammantaget en mycket exklusiv kniv. Särskilt som den fått ett tillägg av Lionsteels "R.E.F.", de gillar akronymer, men det står för en teknik som gör att du avlägsna flipperfenan om du inte vill ha den på plats. För ändamålet medföljer små designade insexnycklar.  

Sedan får  jag förstås inte glömma det som är hela poängen med namnet, resten av öppningsmetoderna. Lionsteel ville slå på stort och räkna in alla och då hitttas följande: Först kan kniven öppnas med två händer underlättat av en nagelskåra/öppning i bladet. Den agerar även metod nummer två då det kan nyttjas som ett bladhål á la Spyderco. Till och en med en pekfingersnärt på baksidan av bladet fungerar kan jag säga riktat till konnesörerna, det går dock inte smidigt. 

Utöver det tilllkommer inte en utan TVÅ flipperfunktioner. Både den klassiska på ryggen av handtaget som jag var inne på men som i det här fallet fått sällskap av ytterligare en fena för att kunna agera frontflipper. Den senare kanske inte är vare sig perfekt eller snygg. Men voilá, hela fyra öppningsmetoder och av det följer namnet på kniven. 

Behövs alla de metoderna? Det kan kanske diskuteras men det ger många valmöljligheter och är definitivt ett koncept. Men mer om det och mycket annat i kommande recension av den här kniven. 

Dock kan redan nu avslöjas att det finns flera positiva saker att framhäva som byggkvalitet, materialval storlek, bladform, balans samt övergripande utseende. Lionsteel Q4ttro är vid första kontroll även sympatisk att hålla i. Det finns därmed ett mycket gott fundament för en utmärkt EDC-kniv i den något mer exklusiva skolan. 

Lionsteel 

/ J - på lejonjakt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Februari 2026

Jag håller så här någon månad in på det nya året, fortfarande på att lära mig att skriva 2026. Ett kallt år har det visat sig. Vi har fortfarande det som kallas "nationellt isdygn", det vill säga minusgrader i hela landet. Där jag befinner mig innebär det för tillfället kring -7°C och vindbyar kring 10 m/s vilket ändå minskat från 14 m/s igår. Kyligt så det förslår.

Frågan är om det påverkar mitt förhållande till knivar? Faktum är att det gör det. Jag är inte ute lika mycket och har därmed mer tid att få lite text på pränt. Mer skrivande med andra ord. Sedan inverkar vädret dessväre menligt på knivkastandet. Förra året kunde jag träna relativt sent in i december. Så inte den här säsongen. Därtill har det inte kunnats kasta ett enda kast så här långt. 

En modern klassiker och tillika en av Spydercos bästa modeller, Bradley Folder 2

Utelivet innebär mest skogspromenader och någon enstaka brasa vid någon sjö för tillfället. Där lär det nog stanna tills vidare då jag vare sig är vintersportare eller jägare/fiskare. Men visst, knivar för följa med. 

Sedan har det visat sig att det där med att göra upp planer går sisådär. De tenderar till att fallera. Särskiltt då måendet inte varit på topp, jäkla mörker. 

Men några nya knivar har det trot allt blivit och de skall presenteras och den lista över recensioner jag presenterade för en månad seda kvarstår. Av dem är dock mina tankar kring Civivi Clingman först ut då den texten är så gott som klar. 

Med det sagt, vi synes i en eller annan form!

/ J - väntar redan på våren

#knivesandbikes #knivigtvarre

February

I'm about a month into the new year, still learning how to write 2026. It's been a cold year, it turns out. We still have what's called a "national ice day", meaning sub-zero temperatures throughout the country. Where I am, that currently means around -7°C and wind gusts of around 10 m/s, which has decreased from 14 m/s yesterday. Chilly enough.

The question is, does that affect my relationship with knives? The fact is that it does. I'm not out as much and therefore have more time to get some text printed. More writing, in other words. Then, unfortunately, the weather has a negative effect on knife throwing. Last year, I was able to train relatively late into December. Not so this season. In addition, I haven't been able to throw a single knife so far. 

A modern classic and one of Spyderco's best models, the Bradley Folder 2

Outdoor life mostly involves forest walks and the occasional bonfire by a lake at the moment. That's probably where it'll stay for the time being as I'm neither a winter sports fan nor a hunter/fisherman. But of course, knives to accompany me on the trips.

Then it has turned out that the whole thing about making plans goes awry. They tend to fall through. Especially when I haven't been feeling my best, damn darkness.

But I think I've got a few new knives and they'll be presented and the list of reviews I presented a month ago remains. Of those, however, my thoughts on the Civivi Clingman are the first to come out as that text is almost finished.

With that said, see you!

/ J - already waiting for spring

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Olitans Submarine

There is more to come, as they say. This means that my first knife from Olitans was quickly joined by another one. We keep the marine theme, as the previous knife was called Lemon Shark, and this one goes by the name Submarine.

This knife is also in the same distinguished price range as the previous one, with a recommended MSRP of $49. Definitely something that can be called a budget class if you wish. At the same time, a lot has happened on that front in recent years. You simply get more for your money invested.

In this case, it includes a sympathetic but slightly special appearance, as this one is built on an old Chinese folding knife model sometimes called a Shilin cutter. Typical of it is the large leaf-shaped blade and the rather symmetrical appearance, where the handle and blade resemble each other.

Olitans Submarine

Just like most of Olitan's products, this one is available in several different colour combinations, for example, with or without a black blade. The blade, which is presented as a kukri on the website, which I don't agree with at all, is made of 14C28N with a thickness of 3.5 mm. The length is 84 mm. The total length of the knife when open is 188 m,m and 104 mm when folded. However, it is a full 15 mm wide, which makes it a little chubby. It takes up more space in the pocket, but on the plus side, it fills the hand better. I generally have a bit of a problem with pocket knives that are too thick. We'll see how I feel about this one.

The total weight is an acceptable 114 g. This is achieved with a drilled steel frame that also forms a liner lock. I can immediately see that the function of the latter is very good in this example. Folding out the blade is done with a flipper fin that works well. If you don't like that, you can also use the oblong blade hole instead; it works just as well.

Submarine is Olitan's interpretation of a Shilin Cutter

On the outside, there are G10 sides screwed in place with only one screw in addition to the pivot screw. Thankfully, both are also in size T8 and countersunk with a flat head.

Furthermore, it can be noted that the knife has excellent action thanks to ceramic ball bearings and that it comes with a removable clip.

Once again, Olitans seems to have made a very tasty dish in the lower price segment. Definitely an alternative for those looking for a Shilin cutter at a bargain price.*

Olitans

/ J - on submarine hunting

#knivesandbikes #knivigtvarre

* I have some Spyderco Lum Chinese on the same theme from before, but they are significantly more expensive and out of production.

Fredags-EDC CXLVII "Gånger två"

Kan man skriva en "fredags-EDC" i retrospektiv? Tja, jag gör det nu så det är väl möjligt antar jag. Lusten att skriva har varit bortflugen ett tag. Det är den enkla anledningen bakom något färre inlägg här på bloggen. Saker att skriva om saknas sannerligen inte. 

Ute i stora världen pågår saker som Shot Show 2026, en vapenmässa i USA där många av de stora knivmärkena väljer att presentera sina nyheter. En händelse som möjligen kan kännas lite urvattnad då flera tillverkare väljer att göra på andra vis. Spyderco har sina "reveals", numera fyra gånger om året, QSP släpper nya modeller lite då och då och Civivi varje månad. De svenska märkena sällana och somnliga nästan aldrig, särskilt gäller det EKA. Men det är en annan historia,  oavsett så finns det många nyheter därifrån!

Sedan har vi en inbjudningstävling i knivkastning i Las Vegas anordnad av Rick Lemberg, mannen bakom AIM Games tillsammans med IKTHOF. Tanken är att tolv av världens bästa kastare skall mötas senare under året. Alla omkostnader betalda och med en prispott på 50 000$. Det kan väl tilläggas att de som är inbjudna räknas som ambassadörer för sporten och vilka som skall vara där just nu är en smula omdebatterat. 

Vad som går att säga är att ALLA utvalda är riktigt bra och förtjänar att vara där. Extra roligt är att vi har svensk representation i form av Soulthrower - Marcus Pehart. 

Och det är bara två exempel på saker som händer så här i början av 2026!

"Time Two" Olitans Submarine and Lemonshark

I fickan hittades under dagen en dubbelkombination av nyheter, båda från Olitans. Det var förstås deras tolkning av en Shilin cutter kallad Submarine och den pippigula Lemon Shark. Båda sympatiska fickknivar. Dessutom kan jag tilläga att de återfinns i ett synnerligen sympatiskt prisläge. Mer om det i kommande recensioner. 

Dock brukades de inte mycket måste erkännas. Jag har varit sjuksriven ett tag och det sätter sina spår på lite olika vis. 

/ J - återhämtar sig

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv Olitans Submarine

Kommer det en kommer det fler kanske är ett uttryck och om det inte är det så borde det vara det. I vilket fall som helst så innebär det att min första kniv från Olitans snabbt fått sällskap av ytterligare en. Vi behåller det marina temat då föregående kniv kallades Lemon Shark och den här går under namnet Submarine. 

Även den här kniven ligger i samma förnämliga prisklass som den förra med ett riktpris från fabrik på 49$. Definitivt något som kan kallas budgetklass om man så önskar. Samtidigt har det hänt en del på den fronten under senare år. Du får mer för dina investerade slantar helt enkelt. 

I det här fallet inkluderar det ett sympatiskt men lite speciellt utseende då den här byggd på en gammal kinesisk fällknivsmodell ibland kallad Shilin-cutter. Typiskt för den är det stora lövformade bladet och det tämligen symmetriska utseendet där handtag och blad påminner om varandra.  

Olitans Submarine

Precis som de flesta av Olitans produkter finns den här att tillgå i flera olika färgkombinationer, t ex med eller utan svart blad. Bladet som omnämns som en kukri på hemsidan, vilket jag inte alls håller med om, är gjort av 14C28N med en tjocklek av 3,5 mm. Längden är 84 mm. Totallängden på kniven öppen är 188 mm och 104 mm hopfälld. Dock är den hela 15 mm bred vilket gör det till en liten knubbis. Det tar mer plats i fickan men på plussidan ligger att den fyller handen bättre. Själv har jag generellt lite svårt för fickknivar som är för tjocka. Vi får se hur jag känner kring den här. 

 

Totalvikten ligger på acceptabla 114 g. Det åstadkoms med en urborrad stålram som även utgör en liner lock. Funktionen hos den senare är mycket god på det här exemplaret kan jag direkt konstatera. Fäller ut bladet gör man med en flipperfena som fungerar väl. Gillar man inte det kan även det avlånga bladhålet nyttjas istället, det går lika bra det. 

Submarine är Olitans tolkning av en Shilin Cutter

Utanpå ramen är sidorna i G10 skruvade med endast en skruv utöver pivotskskruven. Tacknämligt är båda dessutom i storlek T8 samt försänkta med platt huvud. 

Vidare kan konstareras att kniven är kvick att fälla fram och ihop tack vare keramiska kullager samt att den kommer med ett flyttbart clip. 

Återigen verkar Olitans ha fått till en mycklig smaklig anrättning i det lägre prissegmentet. Definitivt ett alternativ för den som söker en Shilin-cutter till ett pra pris.*

Olitans

/ J - på ubåtsjakt

#knivesandbikes #knivigtvarre

* Jag har några Spyderco Lum Chinese på samma tema sedan tidigare men de är väsentligt mycket dyrare samt tagna ur produktion. 

Review QSP Beetle

- The beetle that became a ladybug 

When this knife was introduced, I wrote, among other things, that I thought it was "fun". By that, I meant that both the design and possible colour combinations feel playful. The QSP Beetle is certainly a dagger, but with this blade shape and not least the colour, it is challenging to call it aggressive. An epithet that is often otherwise associated with symmetrical blades.

Here I thought I would give a few more clues about this knife that is something more than just "fun".

QSP Beetle

If this edition or the equally colourful blue or bronze-coloured variants feel too extreme, the model is also available in a midnight black edition or simply with an uncoloured blade and black handle. The latter feels a bit mellow in this context. Although it is clear, if you choose black/black as an alternative, some of the playfulness disappears, even though the holes in the handle and the bulging blade remain.

Regardless of which model you choose, you get a knife that stands out in the crowd.

Beetle is available in several variants, some of which are particularly colourful.

Short version: QSP Beetle, a playful interpretation of a classic folding dagger

Blade

The blade shape is not much to say about since it is a spear point. As typical as one can be, actually. What makes this one deviate slightly from most others is that in this case, the entire edge is one long curve.

The length of the blade is 75 mm, of which the available edge is only 65 mm. Not a particularly large knife, in other words. The thickness of the blade is 3 mm, and the height is just over 28 mm at most.

A spear point blade made of 14C28N with a distinctive coating

The steel is the 14C28N that QSP often uses, a now well-known and very practical mid-range material that, when properly treated, is really nice. It is rust-resistant, something that is reinforced here by a colored surface; it is easy to sharpen, takes sharpness quite well and holds it, if not extremely long, at least well enough. It should also be added that since it is used so frequently and by many manufacturers, the formulas and knowledge of how it should be hardened and heat-treated are well known. This is also reflected in knives from QSP in general. 

Beetle eats cardboard quite well, but as usual, I get annoyed by deep "choils" when cutting similar materials, which tend to get stuck in them

The thickness of the blade is, as mentioned, 3 mm, but there are a couple of other factors that play into how the knife behaves. A somewhat complicating circumstance is that the flat grind bevel is only 15 mm high because it does not extend over the entire height of the blade.

But in return, the blade is only so thick in the middle. Both of these characteristics play into how the knife behaves when you cut with it. 

So overall, the Beetle surprises positively. It slides through cardboard relatively easily, even double-walled cardboard. It can also handle tape, nylon straps and cable ties with ease. The same can be said for a couple of kilos of tomatoes. Well, tomato soup happened to be on the menu, and I wanted to test the knife a little more. Otherwise, of course, it has no business in a kitchen. And yes, it was cleaned thoroughly before the task.

Of course, this knife is so-so for wood. It goes without saying that this is not an outdoor knife, even in the broadest sense of the word. But it is excellent for cutting a fresh twig.

If you weigh all the factors, the Beetle is a surprisingly good EDC knife, but not the best. You shouldn't exaggerate. 

Hande

Basically, this handle is made according to template 1A for modern knife handles belonging to folding knives in this price range. At the bottom is a steel frame that is then lightened, and on the outside, G10 sides that are screwed in place. In this case with two screws of size T6 in addition to the pivot screw.

But in this case, there are some clear deviations in appearance that are worth noting.

A wide handle that fills the hand surprisingly well for being thin

One such extra clear in this design is that the G10 sides have a lot of holes through which the frame shines through. It is, of course, a design element, but it also makes for a lighter knife. Especially since the frame also has generous holes. However, they are found in those places, in the middle of the sides, where they are not visible.

Then the sides are so heavily bevelled that they are perceived as arched even though they are not. Another visible detail is the really large metal collar that is found around the pivot screw.

The colourful frame is weight-reduced and recessed into the G10 sides

Another and perhaps more important thing is, of course, the proportions. The length of the knife when folded is 105 mm, but the width is at most 34.5 mm. On the other hand, the Beetle is thin as it only measures 13 mm in that direction. This, in turn, means that the knife is thin in the pocket while still filling the hand very well. This may be needed as it is what provides most of the grip. The holes contribute to better traction while the G10 surface itself is quite smooth.

The handle favours certain grips, such as the hammer grip

In the hand, the Beetle is comfortable, although somewhat limited. In a firm hammer grip, it is, as I said, fuller than one would first think. But it is a little trickier to use in other grips. A sabre grip is not to be considered, as you either have to place your thumb over the finger guard or behind it, which is not comfortable or means you are too far from the blade. Similarly, you would prefer not to place a thumb or index finger on the blade. Of course, it can be done, but the thin "back" as well as the colour and the symmetrical blade make it feel like you are putting your finger against an edge. It is also difficult to determine at a quick glance whether the correct side is up. 

However, there are double "choils" in the blade that can be used to sneak closer to what is being cut, although it is a bit fiddly in this case.

A grip that feels natural, however, is to hold the knife in a pinch with the thumb on the flat side of the handle. Even reverse grips, both with the blade up or down, feel comfortable. This gives the handle a pass.

Opening and Lock

Beetle is one of those knives that can be opened in several ways. For once, two hands is not an option as the entire blade is hidden in the handle when the knife is closed. However, the finger guards can be used in two different ways. If you want to open the knife slowly, you use the lower one as a support for your thumb and then roll out the blade.

More obvious is the upper one, which, of course, acts as a flipper tab. The effect is immediate and very quick, regardless of how you choose to use your index finger. Whether you press down or pull back, it works. 

The finger guards also act as a thumb stud and a flipper tab.

The speed is the result of a lightweight blade and ball bearings. The flipper itself has a ribbed pattern for better grip. This is necessary as the paint otherwise makes the finger guards quite slippery.

A linear lock that works well

The blade is held in place with a typical liner lock. A good liner lock at that. This means that it locks as it should, when it should and holds the blade in place in the unfolded position without movement in any direction. QSP knows its locks at this point, regardless of the type, I might add.

The lock is also very easy to disengage, thanks to the fact that there is a generous contact surface against the lock bar for the thumb. It is fortunate because the coating actually makes the grooves there not of much use, as they are too round.

To Carry

In the pocket, the Beetle is very pleasant despite its chubby appearance. As mentioned earlier, the knife is relatively thin, and although the handle is higher than most, it is still lower than many Spyderco models, just to give an example.

The length is also not much to say as the knife is just over ten centimetres when folded.

The centrally placed clip is very good

Then the weight is relatively modest, too. All the holes in both the frame and handle sides and the double-ground blade (even though it only has an edge on one side) keep the weight down to 117 g. It's certainly not extremely light, but it's not daunting either. 

The clip allows the knife to disappear into your pocket

The clip is not completely standard for coming from QSP. It is nothing extraordinary, as it is a regular spring steel clip, but what stands out is that it is not screwed into the side of the handle but is attached to the end of it. It is attached with a T6-size screw and can be rotated to be carried on the other side. That is probably the only thing I don't like about this clip. It is a very small screw, and the risk of pulling it round is imminent. Something I already felt when I disassembled the knife to see how it is constructed.

It is, of course, the design of the handle and the symmetrical appearance that forced this solution, but the fact is that it is a really good clip! It works great for both thinner trousers and jeans with good tension, good ramp and adequate space under the clip itself.

Then, a side effect of the attachment system is that the knife sits extremely deep in the pocket. No risk of dropping the knife or showing it unnecessarily, in other words.  

To Conclude

It can always be discussed whether a dagger should have one or two edges by definition to be characterised as such, but in everything else, this is a folding dagger. The blade as well as the handle are completely symmetrical, and the blade is double-sharpened even though, as mentioned, there is only one edge.

Now, someone might object that such a blade is useless from a practical standpoint, but look, it actually is not. 

Daggers can look very different

Besides the obvious, that it punctures things well, what remains if you cover half the blade is no different from any sabre ground drop point. If you add to that the blade is only three millimetres thick and that only along the middle, the Beetle cuts surprisingly well. That's not to say that it is THE most practical knife, but it is not unusable!

Beetle is more design than pure functionality, but despite that, it is surprisingly good as an EDC knife

The Beetle also comes with the craftsmanship and manufacturing quality you expect from QSP. There's nothing to complain about there. The factory edge wasn't the best, but it's perfectly acceptable, and everything else, from the way the knife is put together to the handling and lock, is excellent.

But that's not what sells this Beetle. The thing about this knife is, of course, its looks. You buy this knife because you think it has something special that appeals to you. Maybe it's the colour combinations, or the fact that it's a folding dagger that doesn't scare the crap out of the average person?

In return, you get a perfectly capable EDC knife that truly stands out from the crowd. It's anything but grey!

The QSP Beetle is not an outdoor knife, but you can certainly cut a twig or two if you feel like  it

In other words, the QSP Beetle is the knife for those who like the aesthetics of a folding dagger but are not looking for a knife aimed at commandos and secret agents, but prefer a more playful design on the theme. If you also choose red like me, it will not just be a beetle but a ladybug. For one of these, you currently pay around 70€. 

QSP Knives

Specifications:

Length Open: 180 mm

Length Folded: mm

Weight: 117 g (weighed by me, stated 117g)

Blade Length: 75 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: 14C28N

Handle: G10

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - the sudden entomologist

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre