Dagens bild nr 289 "En vacker syn"

Den som inte är knivkastare och som inte har lidit brist på bra tavelmaterial under en tid har nog svårt att förstås glädjen över en gigantisk hög med kubbar liggande vid kanten av ett avverkningsområde. 

Särskilt om du vet att just den här specifika högen granbitar är avsedd för dig och det är bara att lasta in. Dessutom råkade vara så att när jag granskade kubbarna såg jag att de flesta var mycket bra sågade. Fast det är klart, det är här är gjort med maskin och inte för hand. Bladet på en skördare är rätt rejält och går igenom vid första försöket vilket lämnar en snygg yta. 

 Förresten, "bara" att lasta in kanske var att ta i. De är mellan 55-60 cm i diameter och vikten ligger väl mellan 65-80 kg styck eller så. De flesta, mest amerikaner, hade nog tänkt att en pickup hade varit ett måste. Men det visade sig att mellan 5-6 stycken åt gången får plats in en liten Peugot 207. 

En hög med blivande måltavlor

Den lilla bilen ligger rätt stadigt på vägen med närmare ett halvt ton tavelmaterial i bagaget

Nu kan det väl påpekas att det inte är några längre sträckor som skall köras. Men tre vändor blev det. Därmed rycker den första faktiska träningen med Växjö Sportkastningsklubb (VAIS) allt närmare. Snön är borta, nu finns någon form av ledare, det vill säga undertecknad, en plats att vara på och så den sista pusselbiten, något att kasta på. 

Fast, det var en sanning med modifikation. Något att kasta med är inte så dumt det heller. Till att börja med får jag låna ut ett antal kniv-set för deltagare att pröva med. Eftersom jag har några stycken för det det goda med sig att nybörjare inte omdelbart behöver bestämmas sig. Det enda som återstår är ett datum och några som vill kasta! 

Senare finns på agendan att köpa in några lämpliga nybörjarknivar samt yxor. Men det gäller att få deltagare först så det finns en ekonomi. Allt har sin tid. Projektet därefter blir att få tag i virke till att bygga ett par riktiga tavelställ. Till att börja får mina egna gamla trefötter duga. 

/ J - planerar vidare

#knivesandbikes #knivigtvarre

Kastmånaden oktober

Jag skrev i häromdagen det blivit mycket knivkastande på sista tiden. Det var ingen överdrift. En kombination av sympatiskt väder, åtminstone i början av månaden och mycket tid till övers är förklaringen. Orsaken är mindre trevlig, jag mår inte helt väl. Men en av sakerna jag är ordinerad är att vara ute mycket och få frisk luft och framförallt så mycket ljus det går. Så det rådet följer jag.     

Måltavlornas skick är tämligen bedrövligt

En bra ursäkt att vara ute är knivkastning. Det är inte världens mest fysiska sport utan består mest av lågintensiv belastning då man håller på länge. Lite som golf. Fast lite tränad behöver man vara. En total nybörjare orkar inte kasta mer än någon timme. Sedan känns det i armen kan jag meddela. Mina träningspass ligger oftast kring tre timmar. 

Det gäller även den här månaden avslöjar statistiken. Oktober kan sammanfattas enligt följande

• Sammanlagd träningstid 60 timmar
• De fördelades på 18 träningspass
• Vilket ger 3 timmar och 20 min per pass
• Antalet kast blev ca 22800

Således en rätt hektiskt kastmånad. Det hade kanske blivit ännu mer om det inte varit problem med tavlorna. Som det är nu kastar jag på gamla rester där den största tavlan har ett hål tvärs igenom samt en stor grop i mitten. De två mindre är både halvruttna och stenhårda på en gång då de varit med i några år. De jag inledde månaden med flisades snabbt upp. 

Nu när jag har börjat kasta yxa flisas tavlorna upp i ännu raskare takt

Största anledningen till att det var att det hunnits med och starta en klubb under förra månaden. Växjö Sportkastning är nu inte bara en idé utan även en sektion i VAIS - Växjö Allmänna IdrottsSällskap. En mycket anrik förening som sedan tidigare förutom de mer traditionella sporterna löpning, gång, skidåkning och funktionell styrka även hade dragkamp och fälttbågskytte på programmet. Därifrån är steget inte så långt till sportkastning. Det är sant, en sista formalitet återstår även om det är en viktig sådan, vi skall godkännas av årsmötet också. Men tror jag verkligen inte blir något problem.

Men det är ännu större anledning till att lösa tavelproblematiken. På något vis måste det lösas så vet någon  med sig något sågverk som är villiga att vara med att sponsra är det bara att höra av sig!

Utöver det måste det till våren bygga riktiga ställningar för nämnda tavlor samt någon för exempelvis siluettkastning. 

Så här kan en tavla för siluettkastning samt en ställning för tavlor se ut. Den här återfinns i Arboga och Arboga Sportkastningklubb. C redo för duell!

En sak är mycket positiv och det är att jag definitivt tagit ett steg uppått i min utveckling. Ni vet hur det kan vara oavsett sport eller aktivitet, ibland når man en platå. Jag tyckte mig befinna mig på en sådan men nu har jag helt klart blivit mycket bättre. Det skulle kunna varit roligt men är det inte. Med det avses mitt mående. Jag konstaterar mest att det varit kul om jag känt något. Men just nu är det inte så. Dock vet jag att det kommer att gå över och förbättringarna är en klar morot när det gäller att träna vidare. 

Tyvärr kan vädret under vintern sätta käppar i hjulet för sådant. Som idag till exempel när det regnat hela dagen. Sedan blir det ju mörkt strax över tre de dagar det är mulet. Inte mycket att göra åt. Det återstår att se vad november har att erbjuda. 

Kan jag bara få tag i material skall det målas en tavla så jag kan ställa upp i on-line tävlingen AIM GAMES K23.

Till dess får jag dessvärre avvakta. 

Växjö Sportkastning

/ J - sportkastaren

Kastmånaden juni

Det har varit en stormig månad. Då är det inte vädret jag har i åtanke eftersom det på den fronten mestadels varit ett massivt högtryck här liksom på många andra platser i Sverige. Däremot har det hänt mycket kring mig personligen och tyvärr har det varit mycket död på sistone för att uttrycka det frankt. Förutom min vän jag skrev om härförleden fick jag tyvärr ett närmast identiskt besked några dagar senare rörande en kollega som jag känt i något år och pratat med dagligen. Även han har gått bort och är saknad. 

Men känslostormar måste hanteras och ett av de sätt jag gör det på är att försöka ägna mig åt vardagliga saker som jag skulle gjort ändå. I det ingår bland annat att kasta kniv, särskilt som de repetetiva rörelserna och utomhusvistelsen har en terapeutisk verkan på mig. 

Därmed har det blivit lite kastande även den här månaden även om siffrorna inte på något vis är extrema. Särskilt inte som ryggskottet som var aktuellt även förra månaden dröjer sig kvar och visar sitt fula tryne med jämna mellanrum. Tack och lov rör det sig dock i rätt riktning. 

Även den här månaden är det mina Woodpeckers från Pierre Cazoulat som är de mest använda knivarna. Här i en tavla som börjar bli sliten och då är det den bättre av två

Den här månaden kastades det i tid 42 timmar och det hanns med i runda slängar 14100 under den tiden. Tiden råkar vara nästan identiskt med förra månaden lustigt nog. 

Den här måltavlan sjöng på sista versen. Det bör påpekas att den redan är vänd varpå delen där knivarna sitter är så tunn att den fjädrar och Bullseye efterhand har flyttats ned för att inte hamna hålet. 

Kvoten av kast per tidsenhet är inte så hög numera då jag dels kastat en del Walk Back vilket inkluderar skrivande mellan kastomgångarna samt lite längre distanser vilket helt enkelt inbjuder till att gå mer varpå färre kast hinns med. Sedan är kvalitet att föredra över kvantitet för det mesta. Även om vissa moment helt enkelt måste nötas in. 

Dags att bättra på träffytan!

En ny björkskiva som legat och dragit ett par timmar i sjön får påbörja sin karriär som mål

Särskilt viktigt har nötandet blivit då jag av någon anledning gått bakåt vad gäller utveckling av vissa tekniker och distanser. Något slags hjärnmos som gör att t ex kast från sju meter inte fungerat överhuvudtaget på några dagar. Hoppas det är en fas av mer övergående karaktär. 

Mest nyttjade är även den här månaden mina Woodpeckers från franska Pierre Cazolat. Det beror på att det är mina huvudsakliga knivar för Walk Back rotationskastning. Sedan följer Patriot Daggers från WL Custom Blade och Excalibur och Stinger från Acejet. Stinger är fortfarande mina främsta knivar för "No Spin" eftersom det var mina första knivar inriktade mot den genren och därmed de jag behärskar bäst. Excalibur är mycket allround och därför kan användas att leka med när man exempelvis vill variera tekniker och avstånd. 

• Pierre Cazoulat Woodpecker: 4934 
• Acjejet Excalibur: 1490 
• WL Custom Blade Patriot Dagger: 1219 
• Acejet Stinger: 1170 
• Acejet Guillotine: 700 
• Graf Knives T1 Personal: 605 
• Throwingzone Scalpel: 550 

Utöver de här knivarna har det kastats mindre volymer med t ex Graf Knives T5 Juggle, B1 Classical Bowie och T2 Bowie, Spyderco Throwers L, Wulflund Vengeance och Biting Metal Bug Osetr TZ.

/ J - kastomanen

Man måste ha mål i livet

Det sägs att det är viktigt att ha mål livet. Det gäller särskilt knivlivet hävdar jag. Därför var det nu dags för lite skapande även om jag nu råkar vara född med fem tummar och alla sitter mitt i handen. 

Jag har nämligen tagit upp en hobby som jag ägnade mig åt när jag var yngre, knivkastning. Halvmessyrer är inget för mig och nu har jag blivit helt biten och det tillbringas många timmar i skogen med att träna. Hittills har jag kastat mestadels på döda träd och stubbar alternativt sådana träd som jag vet skall fällas inom kort. Inte allt för långt ifrån där jag bor skall den moderna världen inkräkta på naturen i form av en utbyggnad av en ringled och en bit ny motorväg. Det ger mig många dödsdömda stora granar och tallar att kasta mot. Döda träd är dock inte så vanliga i modernt skogsbruk. 

Men båda de alternativen är något begränsande. Så för att möjliggöra flera glada träningstimmar när andan faller på har jag nu åstadkommit en måltavla i trädgården samt en mobil tavla som kan hängas upp vart som helst. 

Det färdiga resultatet, en måltavla på stativ

Samt en mindre mer portabel version även om den väger sina modiga kilon

Först klurade jag på vart jag skulle få tag i material. Gamla träd att ta en skiva ifrån är inte helt ovanliga men jag äger ingen motorsåg och min lilla timmersåg duger inte till kraftigare doningar. Som tur var har jag en svåger som äger en bit mark inklusive skog. Och jodå, han kunde tänka sig att sponsra mig med några skivor då han ändå höll på att ordna trä för flisning. Sedan hade  jag sådan jäkla tur att min far gjort någon ändring i sitt hus och det blev några plankor över som ändå skulle till tippen. Eftersom huset är gammalt visade sig att de smalaste "plankorna" hade dimensionerna 5x12 cm. I vilket fall som helst en utmärkt stomme för en knivkastningstavla. Det kan tilläggas att trä med de måtten som torkat i åttio år inte är det allra lättaste att tackla med en liten fogsvans. 

Råmaterial i form av något fuktskadade skivor av gran

Jag orkade inte riktigt gå så långt att jag åstadkom några ritningar, skisser eller så. Istället lade jag ut komponenterna på marken och höftade lite. Eller ja, jag måttade och ritade då jag ville ha bullseye på ungefär 150 cm höjd från marken så det överrensstämmer någorlunda med de regler som finns. Och sedan mätte jag bredden mellan fötterna samt lodade själva toppen mot marken för att inte konstruktionen skulle bli alltför sned. 

Grundstrukturen som jag tänkte mig den

Därefter sågades nederdelarna av benen av i vinkel så de skulle stå lite stadigare och ovandelarna fasades så sidorna kunde mötas i en A-ram. En förstärkning för benen skruvades på framsidan och en hylla för själva tavlan sattes på plats. Med jäkligt många skruv kan jag säga. Det blev en solid konstruktion det här. Toppen fästes med träplattor på både fram och baksida. Den på baksidan agerar även stopp för stöttan som gör att "staffliet" inte välter. Den är för övrigt endast fasthållen av en gummistropp så den kan både fällas in, vinklas och ersättas med något längre om tavlan används någonannastans än i min trädgård. Jag var tvungen att ha den rörlig för att kunna förvara ställningen stående mot staketet när jag inte använder den. Någon måtta finns det även på min sambos tålamod och så vill jag ha någonstans att äta min mat när jag sitter ute. 

Delarna sammanfogades med en frikostig mängd skruv

Närmast färdig. Det bör tilläggas att allt sågades med fogsvans

Nu är den här trädgården så liten att det krävs att jag avlägsnar torkvindan för att kunna kasta och då blir det ändå bara på tre och fyra meters distans. Därefter tar staketet mot grannen emot. Sedan tar det några minuter att iordningställa själva kastytan. Först måste utemöblerna flyttas någon meter närmare husväggen, sedan skall en matta hängas över staketet för att skydda det mot eventuella felträffar. Där använder jag en vanlig "balkongmatta" som ser ut som fejkat gräs. En annan liten matta läggs på gräset då jag inte tror att det håller för att gå fram och tillbaka på flera hundra gånger. Ett extra tillägg är att jag har en ställning som jag hänger ett jutetyg på för att hindra eventuella rikoschetter att hamna i fönstren som finns runt två meter till vänster från kastriktningen sett. Det vore inte alls sympatiskt med en krossad ruta nämligen. 

"Bullen" målad på den portabla tavlan

Pågående målning av den stora tavlan. Bullseye mäter 10 cm i diameter, ringarna är 5cm

Den portabla tavlan var lite enklare att åstadkomma. Av med den halvruttna barken och sen måla samt fästa ett handtag/upphängningsanordning bestående av kätting. Nu skall jag inte låtsas att jag målade något själv. Arbetet med schablontillverkning och målning av båda tavlorna samt betsning av den färdiga ställningen stod min kära sambo för. Det uppskattas mycket kan jag säga. Nu skall jag bara få henne lika biten på knivkastning som jag själv. Är det någon som har några tips på hur man åstadkommer det?

/ J - kastar loss mot nya mål