Fredags-EDC CX

En efterlysning, har någon sett fem dagar flyga förbi? Veckan som förflöt, vart tog den vägen? Fan har nog börjat bli gammal eftersom jag tycker att tiden försvinner. Men i vilket fall som helst är det fredag igen.

En rätt tidig sådan blev det. Jag skjutsade min bättre hälft till skolan. Hon ämnar bli kock och har idag praktiskt prov på kursen "matlagning 4" och hade lite attiraljer med sig som hade varit otympliga att cykla med. Blanda annat en vakuummaskin och inte minst en knivväska. 

Stackars mig som var tvungen att bland annat provsmaka en mjölkchokladmousse hela gårdagskvällen Den var en komponent som provlagades eftersom den ingår i dagens efterrätt som även inkluderar saker som hallonsoppa och chokladtryffel. Sådant kräver sin tribut. Jag är trött idag. 

"Väldigt olika"

I fickan hittas en kniv tillverkad i italien och ytterligare en sitter i en jackficka. Exempel på kolfibers många ansikten skulle den här bilden kunnat ha döpts till. De här två knivarna från Fox Knives är designade av en fransman respektive en dansk vilket gör det hela tämligen internationellt. För den inbitne knivfantasten är namnen inte okända men högst troligen mer obekanta för alla andra. Bakom den större kniven kallad Shadow står Bastien Coves som är mannen bakom Bastinelli Knives och den mindre kniven, Tur, är designad av Jesper Voxnaes. Och så en ficklampa, alltid en ficklampa så här års. Den användes så sent som för en halvtimme sedan för att lysa under bilen då jag fick för mig att den läckt olja. Det visade sig som tur var vara en äldre fläck som jag sett. 

Med det vill jag tillönska alla en riktigt trevlig fredag och en god helg!

/ J - firar fredag

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC LXXXVI

Egentligen hade jag tänkt att skriva det här stycket väsentligt mycket tidigare idag. Jag har nämligen drabbats av ett mycket modernt och märkligt fenomen. En dag extra ledighet på grund av Corona. Hur det kommer sig är en invecklad historia men det måste vara det enda positiva som finns med den rådande situtionen. Några soliga timmar att disponera efter eget huvud med andra ord.  

Den extra lediga dagen har tillbringats i min lilla trädgård bakom lägenheten med intensivt knivkastande. Först hade jag bara tänkt hålla på en stund sen visade det sig att jag glömt bort tiden och närmare fyra timmar hade förflutit. Det blev närmare ettusen kast eller 998 stycken för att vara exakt. 

En liten paus på mitten blev det när nästgrannen som är pensionär hört lite mystiska ljud och undrade vad som stod på. Han tyckte det verkade skoj och konstaterade att när han studerade någon gång på sextiotalet så fanns det en kastarklubb i en källare i närheten av där han bodde. Där kastades såväl kniv som yxa. Och så mindes han att alla barndomens western-filmer innehöll Tomahawk-kastande. Han var därför inte alls främmande inför fenomenet och ställde nyfikna frågor kring knivarna och kastteknik. 

"Fox Friday"

Men innan jag började hiva järnskrot i en stackars granskiva så hade jag ett par ärenden nere på stan. Ja, "nere" blir det i mitt fall eftersom stadsdelen Norr där jag bor i Växjö ligger en bit högre upp än centrum. Under tiden bar jag då de här sympatiska knivarna från Fox Knives i fickorna. En Tur och en Bastinellidesignad Shadow. Den fick även hänga med resen av dagen och befinner sig fortfarande i fickan. Men fler behöver jag inte med tanke på att jag har hela knivsamlingen inom ett par meters avstånd. 

/ J - siktar på tavlor och mot helg

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 149 "Maniago extraordinär"

Måndag, Maniagomåndag måhända? Hur som haver bjuder dagens bild på två fullträffar från Italiens dominerande knivcentra. Det känns aktuellt nu när det är vilodag inför sista veckan av den 101 upplagan av Giro d'Italia som pågår för fullt. 

Båda knivarna är tidigare recenserade här på bloggen även om det var kusinen till den nedersta av de två avbildade som då var aktuell. På bilden Vipers "Dan 2" och den som jag tidigare presenterade var nummer 1. Skillnaden dem emellan återfinns i bladformen helt enkelt. Här en modifierad wharncliffe allt medan ettan bjuder på en traditionell droppoint. Båda modellerna kan för övrigt fås med samma alternativ på handtag. Val som nu utökats markant i och med att en rad träslag adderats till katalogen. Val som inte var aktuella när det begav sig för mig. Här är det dock "Silver Twill G10" som syns. 

Den andra kniven är förstås Tur från Fox Knives. Handtagsmaterialet är kolfiber. En kolfiber som både är högkvalitativ och välbearbetad. 

"Maniago Excellence"

Båda herrar designers som står bakom knivarna är väl kända även om vårt grannlands Jesper Voxnaes troligen nått en bredare publik. Det är han som plitade ihop Tur. Bakom Dan-modellerna återfinns fullblodsitalienaren Tommaso Rumici. 

För den som söker riktigt bra EDC-knivar och inte känner att en flipper och titanskaft är ett måste är båda knivarna säkra kort som jag gärna rekommenderar.


/ J - måndagsversionen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Fox Tur

- den perfekta fickkniven del 27

Tänk vad lyckat resultatet kan bli när en knivmakare/designer hittar rätt samarbetspartner bland alla tillverkare. Då kan vi vanliga dödliga som inte riktigt kan unna oss customknivar till vardags ta del av spännande formgivning. Blir det riktigt bra kan det som i det här fallet ligga till grund för ytterligare ett kapitel i "jakten på den perfekta fickkniven". 

Fox FX-528 Tur

Recensionsobjektet för dagen är "Tur". Frukten av en dansk ympning på ett italienskt träd, Jesper Voxnaes fortsätter att botanisera bland tillverkarna i italienska Maniago. Först ut var Viper by Tecnocut vilket resulterade i modeller som Odino, Kyomi och Fortis. Nu är det dags för en annan av stadens stora, Fox Knives. 

Resultatet av mötet har blivit ett par modeller som "Ravn" och den aktuella kniven, "Tur". En modern fällkniv som ger dig "rätt" material och teknik men med ett formspråk som delvis hämtar kraft i historien och Jens skandinaviska bakgrund.*

Blad

Bladet kanske är det som främst gör att jag reflekterar kring Voxnaes ursprung. Tar du bort tumknoppen för enhandsöppning skulle bladet kunna återfinnas på vilken liten fastbladad frilufts- eller jaktkniv från Danmark eller för den delen Sverige som helst. 

Känns bladformen bekant? Avlägsna tumknoppen och du har en liten skandinavisk allkniv

Formen är således enkel. Nästan det som ibland kallas "rak" men eftersom ryggen sluttar lätt ned mot spetsen så är det trots allt en klassisk droppoint. På längden mäter bladet 75 millimeter och höjden är 27 millimeter. Över nacken är måttet tre och en halv millimeter. Om det är en halv millimeter i onödan eller ej kan diskuteras men bladet är nästan fullt flatslipat vilket gör det här till en utmärkt skärmaskin i vilket fall. 

Ett faktum som understryks av att stålet är Elmax och härdat så hårt som 59-61 HRC. Något som i och för sig inte är ovanligt för den här ståltypen. Resultatet blir en hållbar och framför allt uthållig egg. På minuskontot återfinns att det är tämligen besvärligt att slipa om. Att strigla och bryna eggen är däremot tacksamt har jag noterat under tiden jag ägt kniven.

Mitt grundtips är att underhålla eggen regelbundet för att slippa större insatser på slipfronten. Det gäller alla knivar men särskilt de med avancerade stål. Det är så mycket lättare att bryna en egg då och då än att behöva slipa om en slö kniv från grunden. Dessutom äter riktigt hårda stål en hel del slipmaterial oavsett om det rör sig om band, stenar eller annat. 

Mycket information på bladet men snyggt gjort

Utseendemässigt är det här bladet en fullträff enligt mig. De enkla, rena linjerna jag ofta framhåller som eftersträvansvärda framhävs av en tilltalande satinfinish samt understryks med den finess med vilken text och bild hanterats på bladet. På en sida Fox logotyp och på motstående sida "Vox". Där hittas även uppgifter på bladtangen som avslöjar tillverkare, ort och ståltyp. Trots relativt mycket information har det gjorts med stil. Tack för det Fox. 

Devisen "Form follows function" är påtagligt närvarande i den här kniven. Tur känns vid användning precis som den ser ut, kompetent. En god följeslagare vid diverse vardagssysslor och varför inte som namnet antyder när man går på tur. 

Jag har som vanligt testat kniven tämligen utförligt på en rad olika material. Och eftersom den här kniven blev en ögonblicklig favorit har den fått hänga i fickan mest hela tiden.

Överlag presterar Tur utmärkt i de flesta sammanhang. Den både ser ut som och är en allroundkniv helt enkelt.

Tack vare en både vass och stadig spets går förpacknings- och kartongöppning som en dans. Jag är en stor anhängare av bra spetsar av bland annat det skälet och har därför vissa invändningar mot knivar som saknar eller har för lite av den varan. Sen gör det korta bladet på Tur att det går att ta i ordentligt eftersom det man skär hamnar nära handen. Det underlättas av att tumknopparna är föredömligt placerade nära handtaget.

Kanske inte en kökskniv men nästan full flatslipning och ett kvalitetsstål räcker långt

Men en riktig arbetshäst är det inte och orsaken till det är helt knutet till formatet. Det går inte både göra en kniv liten och smidig samtidigt som den skall fylla handen helt. Det märkts när man täljer en stund med kniven i torrt virke. Då blir man lite öm i handen och clipet trycker även det mot handflatan. Annars fungerar bladformen bra till uppgiften även om originalslipningen kräver att man vinklar upp bladet för att eggen skall bita fullt ut. Man har som vanligt lite för brant primäregg helt enkelt. 

Färskt trä som inte är riktigt lika hårt är däremot en fröjd att ge sig i kast med. Tänk grillpinnar och en vandrarstav eller två. God balans och ett kort lättstyrt blad gör kniven samarbetsvillig.

Kartong, papp och liknande material hanteras enkelt och som vanligt har kniven under testperioden beordrats viss kökshandräckning. Här märks det att bladet är något tjockt men det kompenseras till stor del av att det är flatslipat och överlag klarar den sig riktigt bra bland grönsaker, rotsaker och en och annan köttbit även om det inte är någon Opinel. En kniv som får agera referens bland fällknivar på skärbrädan. 

Handtagets utformning gör även att stickande rörelser inte känns obehagliga. Handen glider ingenstans vare sig när man sticker kniven i tjockare plast som PET-flaskor eller i en planka. Det senare gjordes för att testa styrkan hos spetsen. Den klarar att brytas loss i sidled utan att deformeras. 

Handtag

Tur bjuder på ett handtag som mäter strax över decimetern på längden och tjockleken är runt 14 millimeter. Materialet är kolfiber, massor av kolfiber. Extra sympatiskt är den höga kvaliteten, på det här exemplaret är sidorna helt fria från blåsor, hålrum eller andra defekter. Det har även en påtaglig lyster och ett djup. 

Ett ergonomiskt handtag i högkvalitativ kolfiber med mycket lyster i

Själva konstruktionen kännetecknas av ett par distinkta val. Ett är att inte förse kniven med hel ram. Inga "liners" således utan istället har man valt att förlita sig på materialets inneboende styrka. Eller ja, det gäller en sida i alla fall. Tack för det säger jag då hållbarheten räcker till och blir över samtidigt som det sparar vikt. Kolfiber är mer än adekvat för de applikationer den här kniven och de flesta andra fällknivar kan tänkas utsättas för. Att ha kraftiga överdimensionerade ramar ihop med redan starka material som titan, aluminium, kolfiber och G10 är inte fel men det handlar mer om försäljningsargument än om hållbarhet i faktiska situationer. Det kan vara bra att inse det ibland.

Men konstruktionen kräver en speciallösning för låset som jag återkommer till. Annars är Tur halvöppen i ryggen eftersom den delvis är täckt av en backspacer. Den biten metall sträcker sig även bakåt för att forma ett fånglinehål. En smidig lösning som både erbjuder möjligheter för den som vill fästa en bit fallskärmslina i sin kniv samtidigt som det inte inkräktar på handtagssidorna. Backspacern är liksom clipet gjord i titan och har fått sig en lätt anodisering. En lyxig detalj som väl matchar resten av utseendet på kniven. 

Ett litet aber är clipet som känns en smula vid arbete samt kanterna som kunde rundats ännu mer

Jag gillar knivar där formgivaren har tänkt en gång till när kommer till ergonomi och användande. Tur är en sådan kniv. Som exempel på det kan handtagssidorna tjäna där det lagts ned mycket arbete med mjukt välvda sidor och excellent ytfinish. Formen är markant tredimensionell vilket gör kniven ytterligt sympatisk i handen. Handtaget tillåter alla typer av grepp.

Clipet känns mot och i handen så helt perfekt är det inte. Förklaringen återfinns inte så mycket i formen på clipet som placeringen. Men med ett så här pass litet handtag är det svårt att göra det bättre. Det är emellertid inte så illa att det skaver och orsaker blåsor när kniven brukas lite hårdare men man märker att det är där.

Jag kan tänka mig att handtaget kan upplevas som aningen litet för dem med riktiga labbar, det vill säga mycket stora händer. Då räcker inte längden till och även jag kan tycka att det kunde vara något fylligare. Men då hade förstås kniven blivit större och inte minst klumpigare i fickan.   

Sen har jag ett par små invändningar mot utformningen trots allt. En är att det finns ställen som skulle kunna mjukats upp. Det gäller "näbben" i bakre delen av handtaget respektive fingerskyddet som är för kantiga och borde rundats mer. Sen är även insidorna av handtagssidorna aningen för skarpa för min smak. De kunde gott slipats lite till även de. Särskilt med tanke på allt arbete som lagts ned på kniven för övrigt. 

Öppning och lås

Fällknivar skall kunna fällas ut bekvämt också. På Tur sker det med hjälp av tumpinnar som är föredömligt lätta att komma åt. De sticker ut lagom mycket för att vara lätta att nå och är diskreta nog för att inte haka i saker och ting. Man behöver inte heller fundera närmare på vart de befinner sig, det är bara att greppa och öppna kniven. Rörelsen känns naturlig vilket är ett gott betyg. Förfarandet underlättas av en för ändamålet väl avvägt motstånd. Därmed går det både att öppna kniven med värdighet eller blixtra till beroende på situationen.

Välplacerade tumknoppar, både med tanke på öppningsfunktionen och att de är ur vägen när man skär

Låset på Tur är något av en speciallösning. Inte själva låset då utan mer hur det är monterat i handtagssidan. Här har man valt att arbeta med en avkolfiberskollan delvis dold ensidig liner.

Systemet är annars en enkel linerlock i stål. När de är gjorda så här är det kanske min favoritvariant på lås. De fyller sin funktion att spärra bladet samtidigt som de inte påverkar utseendet på kniven på samma vis som ramlås tenderar att göra. Man slipper då en tydlig fram- respektive baksida.

I det här fallet låser kniven som förväntat med den här bakgrunden vilket innebär perfektion. Konstigt vore det annars om formgivare, tillverkare och prislapp tas i beaktande. Inget glapp eller spel och för att undvika det även i framtiden finns det rum för nötning och bladtangen är skuren i rätt vinkel för det. Vidare används hela låsarmens kontaktyta för ökad säkerhet. Eftersom den är gjord helt i stål och möter stål i bladet uppstår heller ingen seghet eller tendens att fastna.

För att det inte skall uppstå "slip", det vill säga att låsarmen glider om bladet belastas från fel håll är det nödvändigt att geometrin är övertänkt på linerlocks och att kraften i låsarmen är tillräcklig. På Tur är det rätt gjort. 

Linerlock deluxe

Låset är relativt lätt att släppa. Låsarmen höjer sig en smula över resten av handtaget och har fått sig lite taggar för ökat grepp. De är dock rundade nog för att inte massakrera huden på fingrarna vilket jag uppskattar. Möjligen skulle åtkomsten ökas ytterligare genom att man fasat av motstående handtagssida mer. Det är dock en avvägningsfråga när det kommer till linerlocks. Att göra på det här viset ger extra säkerhet vid framförallt vridande rörelser med kniven. Sådana som kan uppstå när man lossar bladet från en bit trä till exempel.

Sammantaget anser jag att det här låset tillhör "top of the line" när det kommer till linerlocks, det blir inte så mycket bättre än så här. 

Att bära

Det här området är såpass viktigt för en fickkniv att jag ibland funderar på att höja statusen på rubriken och jämställa det med brukande. Knivar har som främsta funktion att skära och penetrera saker. Därutöver kan man utföra mer eller mindre fantasifulla uppgifter med dem förstås som att bända, bräcka, borra och skrapa etc. Men oavsett typ och hur de används måste knivar förvaras och medföras för att vara tillgängliga när de behövs. Med andra ord är "att bära" en synnerlig viktig funktion hos en kniv, särskilt en vardagskompanjon. 

Nå, hur är Tur att bära? En fröjd är svaret. Egenskaper som ett bra clip, blygsamt format, låg vikt och att den är strömlinjeformad som en säl ger högt utslag på betygsskalan. 

Ett bra clip men för mig kunde kniven gärna fått sitta djupare i fickan - då syns den mindre

 och risken att tappa kniven minskar

Clipet på den här kniven är osedvanligt avancerat för att sitta på en produktionskniv. För det första är det av titan trots att kniven inte är det. För det andra är det "skulpterat" och inte ett fjäderclip. För det tredje är det skruvat från insidan och sist men inte minst har det fått sig en touch av brons i och med en lätt anodisering av något slag. Allt det sammantaget känns lyxigt. 

Clipet är skuret ur ett stycke titan

Det kan konstateras att clipet på Tur är snyggt och harmonierar väl med knivens övriga utseende. Ännu trevligare är att kunna säga att det fungerar också. Det är riktigt bra för att vara ett skulpterat titanclip och bekräftar därmed min tidigare "spaning" om att allt fler tillverkare bättrat sig på den fronten. Det går att göra clip som både bjuder på god funktion och har ett eget visuellt uttryck. Det kräver bara mer ansträngning. Sen är det ändå så att det är svårt att slå funktionen på fjäderclip från märken som CRK och Spyderco. 

Däremot sitter clipet på Tur där det sitter vilket passar mig och de flesta utmärkt men är ingen höjdare för dem som faktiskt är vänsterhänta. Men utseendet blir så mycket snyggare när handtaget inte ser ut som det är angripet av husbock och med den här lösningen på fästpunkt hade det inte gått att lösa på många andra vis. Det som återstår i så fall är att tillverka en särskilt version av kniven för de som vill använda vänster hand. 

Funktionen är som sagt mycket bra och inte blir det sämre av den släta kolfibern i handtaget som gör att kniven är enkel att dra och stoppa tillbaks på sin plats. En mjuk yta ruggar heller inte upp textilier vilket är tacknämligt. Risken att tappa kniven ökar något men fjädertrycket från clipet räcker till samtidigt som kniven sitter djupt nog för att om inte eliminera den risken åtminstone reducera den kraftigt.

Sammanfattningsvis

Ett uttalat mål med den här kniven var att skapa den ultimata följeslagaren i vardagen och kanske på en och annan tur. Namnet är trots allt inte en slump. Får man tro Jesper själv så betyder "Tur" just tur, vandring, utflykt på danska liksom på svenska. Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är "tur" att Jesper hittade just till Fox när det gäller den här kniven för att vara lite ordvitsig. Men det jag avser är att det finns en rad goda egenskaper och detaljer som förtjänar hög kvalitet i tillverkningsledet. Något som Fox erbjuder.  

Lyxigt kaffe, lyxig kniv

Tur har både material, byggkvalitet och en ytfinish som placerar den i toppklass bland produktionsknivar. Jag skulle vilja jämställa den med de bästa knivarna som kommer från Taichung, Taiwan på den punkten. Det tillsammans med den goda formgivningen gör att den här kniven snabbt blev en av mina favoriter för EDC-bruk överhuvudtaget. Det placerar den i en illuster skara som befolkas av knivar som Benchmade 940/943, Spydercos Sage-serie, Kizer Gemini, Viper Dan och ZT 0450 för att nämna några. 

Fox Tur - en förträfflig kamrat på färden 

Men Tur  är så bra att den förtjänar att nämnas i samma andetag som dessa utmärkta knivar. Det bästa betyget en kniv kan få i min samling är om den naturligt slinker ned i fickan utan att jag tänker på det. Att det är den där kniven jag instinktivt sträcker mig emot. Konkurrensen är nämligen rätt hård vid det här laget. 

Därmed är Fox Tur en kniv jag rekommenderar till alla som önskar en riktigt bra EDC-kniv, en fickkniv med extra allt. Ett elegant utseende som väl matchas av material och inte minst prestanda. Men det är en liten kniv så den som tycker bättre om stora knivar skall nog betrakta det här som ett komplement eller leta vidare i knivvärlden. Ni andra, ta er en titt på den här kniven!

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Elmax, HRC 59-61
Handtag: kolfiber
Lås: linerlock i stål

Producerad av: Fox Knives, tillverkad i Italien


* Sen har herr Voxnaes ett omfattande samarbete med flera andra namnkunniga tillverkare som Böker och CRKT. Det för det goda med sig att möjligheten att botanisera bland knivar i olika prisklasser formgivna av honom  är stor.  


/ J - nöjd husse till en räv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC IX

Det är fredag igen. Highway to helg som det kan uttryckas. Ute kan konstateras att Britt är här. Ni vet hon med efternamnet "Sommar". Och mitt i allt det sköna dör löv till höger och vänster, rena rama inbördeskriget. De prickas, gulnar, faller och avlider. 

För dem som jagar här i södra Sverige är det snart dags för älgjakt. Det är då man som MTB-cyklist får hålla sig till de större stigarna och skogsbilvägarna samt ta av sig cykelkläderna i päls och avlägsna cykelhjälmen med horn på. 

Annars är jag mest ute i skogen för att hämta kraft och energi och för att testa knivar förstås. Det är så dags på året också. För närvarande skrivs det parallellt på några recensioner och bland dem återfinns de här två Italientillverkade skapelserna. 

"Italian Favorites" - Italienska favoriter, utan tvekan

Det är dagens fickknivar och även om BF2 CD från Extrema Ratio och Tur från Fox vid första anblicken ser ytterst olika ut så delar de några egenskaper. Eller ja, väldigt få egentligen med undantag för att de båda är bra knivar var och en på sitt sätt. 

Men som svampknivar kanske de är lite i överkant. 

/ J - i skrivartagen


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Spännande oktober

Det händer mycket på knivfronten både där ute i stora världen och för mig personligen. Därför ser det ut som om jag kan lova en spännande och tillika knivig oktobermånad redan nu. 

Jag kommer bland annat att presentera ett par för mig nya och spännande märken som dykt upp på senare tid. Båda återfinns österut men från två olika länder.  

Ett av dem är  Ruike Knives som med ett brett sortiment i överkomliga prisklasser snabbt fått fäste i knivvärlden. Vad det ser ut som försöker de "göra en Real Steel" och etablera sig med en serie moderna fällknivar som är välbyggda men främst bygger på stål som handtagsmaterial och därifrån utvidga programmet. Men utöver "framelocks" i stål har de även knivar med G10 i handtagen och inte minst en spännande serie multifunktionsknivar. De ser ut att vara snäppet större och kraftigare än de gängse Schweizerknivarna, lite i linje med Bökers senaste ansträngningar på området. Lägg därtill ett par fastbladare som inte ser oävna ut på papper i alla fall och du har en ny utmanare från Kina.

Snart i en dator/padda/telefon nära dig, en recension av Extrema Ratio BF2 CD

Sen har jag förmånen att få testa en kniv från japanska Raging Jap ett märke som jag till för några veckor sen inte var medveten om existerade. Det skall bli extra intressant eftersom japan är kända för att göra kanske världens bästa köksknivar men det varit lite mer tunnsått på fällknivssidan. De klassiska Higonokami-modellerna finns förstås men de är enkla knivar och i andra ändan av spektret hittas bland de dyraste produktionsknivarna som finns att tillgå från Rockstead. Däremellan är det rätt tunnsått. Du hittar några modeller från JKD (Japanese Knives Direct), Moki, Seki Cut och förstås MCusta. Troligen är den inhemska marknaden mer diversifierad men de har i så fall inte hittat ut på den internationella scenen. 

Däremot görs många knivar i Japan och då framförallt i Seki. Där gjordes Gerbers knivar när de var något att ha och där tillverkas knivar från märken som Al Mar, Spyderco och inte minst svenska Fällkniven bland andra.  

Därför är det extra välkommet med ett japanskt nytillskott på knivhimlen. 

Inte gjord vare sig i Kina eller annorstädes i österlandet utan i Maniago, Italien. Fox Tur designad av Jesper Voxnaes

Därtill kommer här på Knivigt värre recensioner av ett par sinsemellan mycket olika knivar. Det blir italienskt tema med Fox Tur designad av allas vår vän Jesper Voxnaes och en nattsvart krigarkniv från Extrema Ratio. Ni som följer mig på Instagram kan inte ha missat att det rör sig om modellen BF2 CD. Hm, inget upphetsande namn kom jag på. 

Hur som haver har de snabbt blivit något av fickfavoriter och jag tänkte förtälja om varför. Återstår att se om de fortsätter att vara det även efter det att smekmånaderna passerat. Det kan endast tiden utvisa. 

Vad mer? Jo, det blir det nygammalt som i urgammal teknik i moderna knivar. Vad sägs om ett par "frictionfolders"? En billigare eller skall vi säga mer prisvärt alternativ av okänt ursprung från Kina men med överraskande god byggkvalitet och en mer namnkunnig i Fox Slim Dragotac Piemontes. Ett samarbete mellan Bastinelli Knives och Fox. Traditionellt möter moderna knivtrender. Blir det en krock eller uppstår synergieffekter?

Sen väntar ytterligare ett kapitel i "Pakistanska äventyr". Vi är nu framme vid delen som handlar om att skärpa det mystiska stålet...som kanske visar sig vara en järnklump och att använda kniven. 

Väl mött i höstmörkret kära läsare!!

/ J - blickar framåt



#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC VII

Rotation är temat inte bara för stunden utan för dagen och kanske veckan. Orsaken står att finna i att jag letar efter intryck som sen skall förvandlas till ord gällande ett flertal knivar. Bland andra den här - Fox Tur.

Den är en riktig favorit som allt som oftast återfinns på min person för stunden. Men ensam får den inte vara. Nedstoppad i en ficka någonstans finns även andra recensionsobjekt. Allt för att få lite mer tid med dem.

Fredags EDC, Tur från Fox, designad av Jesper Voxnaes och en klassisk liten Douk Douk

Det som testas är ett par sympatiska knivar från Real Steel och MCusta levererade från Knivshop.se.

Extra roligt är det eftersom det rör sig om knivar med olika karaktär, styrkor och svagheter. Det finns vassa föremål för alla. Det gäller bara att hitta rätt i djungeln.

Annars är jag mest arg för stunden. Något jag skrev om här! Det har emellertid inget med den här intressesfären att göra. Vi knivfolk är för det mesta lugna varelser. Snälla helt enkelt!

/ J - i testartagen


#knivesandbikes

"Top Five"

Igår fick jag en utmaning på Instagram som upphovsmakaren döpt till #topfivefolderschallenge. I korthet gick den som namnet antyder ut på att lägga ut en bild på de fem favoritfällknivar man har. För somliga skulle det kanske vara en lätt uppgift. Säg om man till exempel endast äger fem fällknivar. 

Det gäller inte mig kan jag låta meddela. Hur fanken väljer man var därför min första tanke. Det finns för mig rätt många olika kriterier att ställning till och det är inte alltid att de sammanfaller och när de gör det är det kanske en eller två parametrar som väger tyngre och det finns alltid fler hänsynstaganden. Men sen var kanske inte uppgiften på liv och död.

Talar vi här om de mest signifikanta knivarna för samlingen/högen? Eller skall man gå enbart på utseende och i så fall ta de vackraste knivarna. De dyraste kan man förstås välja, de är troligen utrustade med de mest exklusiva materialen och på så sätt slår man flera flugor på en gång. Ett annat utgångssätt är förstås att ta gå på de som får mest ficktid. Det var lite åt det hållet jag lutade när jag gjorde mina val. 

Därför blev det fem "EDC"-knivar. Fällknivar som återkommer och som alltsomoftast återfinns i en ficka nära dig. 

"Top Five" Några favoriter i samlingen

Utan inbördes ordning blev det till slut de här:

1. Fox TUR. Den nyaste kniven i högen och borde kanske därför egentligen vara diskvalificerad. Men den blev en omedelbar favorit. Designad av danske Jesper Voxnaes och tillverkade i Maniago av Fox Knives. Den besitter många av de egenskaper jag värdesätter hos en bra allroundkniv. Lägg därtill fina material och en utmärkt byggkvalitet och du har en vinnare. Den konkurrerar hårt med andra favoriter som återfinns i serien "Den perfekta fickkniven", det vill säga knivar ur Spydercos Sage-serie, Kershaw Blur, Benchmade 943 med flera som TUR därmed passerade den här gången. 

2. Pro Tech Stinger. Jag bär mer än en kniv och som komplement till något större återfinns alltid någonstans på min person en riktigt liten kniv. De används för små uppgifter, snabba snitt och på platser där man inte vill skrämma populasen. En av de knivar som fått mest tid under åren har varit den här lilla gynnaren från Pro Tech. Den är "California Legal" vilket innebär att den har ett blad på under fem centimeter eller 2" om man så vill. Numera får nog Spyderco Manbug mer fickludd på sig och i sig än den här. Stinger är för övrigt en av de snabbaste fjäderdrivna knivarna på marknaden och kvaliteten är högsta möjliga. 

3. Spyderco Gayle Bradley 2. En kniv med mycket god ergonomi, ett blad formgett av en mästare inom "Blade Sports" och gjort i M4-stål. Resultatet kan inte bli annat än gott. Sen kan tilläggas att jag tycker  att det är en av de snyggare Spydercoknivarna med en profil påminnande om en riktigt snabb sportbil. Ett intryck som förstärks av kolfiberglimret i de laminerade sidorna. Kniven konkurrerade därmed ut andra bra knivar som Cold Steels Ultimate Hunter och Benchmade Griptilian, G10 versionen.

4. Viper Dan. Knäppgöken i samlingen. En frontflipper som inte flippar med ett lås som inte låser designad i hågkomst av en god vän. Det är Dan 1 en kniv formgiven av Tommaso Rumici. Roliga lösningar, utmärkt funktion parat med god ergonomi toppat med finish i toppklass i samma paket. Den passerade på mållinjen knivar som Kizer Gemini, ZT 0450 och 0220. Dan vinner på starkare personlighet helt enkelt. Spydercoknivar som Techno och Hungarian konkurrerar även de genom att vara färgstarka och så även Enzo Birk 75. Framelock flippers är sillar! 

5. Spyderco Yojimbo 2. Den andra Spydercon på listan som i och för sig kunde bestått av fem dylika. Som gammal kampsportsutövere måste jag väl ha något "semi-taktiskt" på listan också. Något som ser lite farligt ut. Den råkar på kuppen vara tämligen praktisk också. Jag beskrev den en gång som en en "mattkniv på stereoider". Kombinationen av uppsyn och användbarhet fick den att kila förbi knivar som Benchmade AFCK och fler Spydercos - Police, Military och PM2. 

Som ni förstår en lista som är långt ifrån komplett men jag låter den vara där. Den är heller inte skriven i sten och det är fullt möjligt att den ser annorlunda ut imorgon. 

Vilka är era "topp fem favoriter" när det kommer till fällknivar?

/ J - väljer

#cykligare #knivesandbikes

Dagens bild nr 119 "Italiensk EDC"

De gör många bra saker i Italien som exempelvis god mat, designprylar, Vespa och snabba sportbilar. Men även knivar kan de i stövellandet. 

Maniago är en ort vars namn säkerligen klingar bekant i sammanhanget för de flesta knivtokar. I detta knivmecka återfinns stora märken som Lionsteel, Viper, Maserin, Fantoni och Fox. Dessutom görs många klassiska stiletter här från märken som SKM, AKC och Beltrame. För att förvirra är de sistnämnda varumärkena korsägda och vad som är vad och tillverkas i vilken fabrik är ibland lite luddigt. 

Sen finns förstås fler märken från Italien som exempelvis Extrema Ratio fast de görs i Prato istället. 

"Italian EDC"

De två skönheterna på bilden är båda gjorda i just Maniago. Kniven längst upp är en 'slankelegant' kniv från Maserin. Namnet är "Gourmet" och den är designad av "Atti" eller Attilio Morotti som hans namn lyder. Kniven är en uttalad "gentlemans knife" med utgångspunkt i en fällbar "steakknife" avsedd att skära kött på restaurang med. På köpet får man en duglig EDC-kniv som är ultralätt trots det substantiella bladet. Handtag och även backspacer i ebenholts gör kniven tämligen unik. Den är också en frontflipper. Sammantaget en intressant kniv. 

Under den hittar du ett av de senaste alstren från vår danske vän Jesper Voxnaes och en knivtillverkare. Förutom samarbeten med CRKT har blickarna riktats mot Italien och där landade de först hos Viper vilket resulterade i knivar som Odino, Kyomi och sist den större Fortis. Därefter har den här kniven släppts i samarbete med Fox Cutlery. TUR som den heter blev en omedelbar favorit då den besitter de flesta av de egenskaper jag söker hos en fickkniv. Recension kommer, var så säkra! 

/ J - gillar italienskt

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

En fråga

Igår ägnade jag mig åt lite jämförande skärande i olika material. Först ut var diverse födoämnen. Matförberedelser helt enkelt. På menyn stod det nyttigheter vilket i det här fallet innebar broccoli och strimlade morötter med en gryta på tomat i ett par olika former, paprika, lök, vitlök, selleri och chili. Det hela toppas sedan med lite stekt chorizo och parmesan för smakens skull. Det är min egen tolkning av synnerligen nyttig dietmat. Diet som i få kalorier. 

Men när det nu ändå skulle skäras saker passade jag på att jämföra några olika knivar som jag testar för stunden. Bland andra TOPS UTE som de facto så här långt inte skär någonting men det återkommer jag till i recensionen av densamma. 

Även ett par fällknivar fick träda in på arenan däribland Fox TUR och som referens på området - Opinel no 8. Den sistnämnda en av få fällknivar som alls kan jämföras med riktiga köksredskap när det gäller prestanda på området. Och det är där min fråga som jag även ställde på Instagram kommer in. 

Varför fällknivar i köket?

I snart sagt alla recensioner av fällknivar jag tar del av endera på nätet eller på YouTube så refereras till hur väl de fungerar eller snarare hypotetiskt kan fungera till "food prep", det är sällan testat. Ja, det och till "self defence applications" då vilket känns ännu mer väsensfrämmande för mig. De gånger i livet jag behövt försvara mig mot mig själv är knivar snarare en belastning*

"Why Folders?" Döpte jag bilden till och det är dagens fråga. Varför en liten fällkniv till kökstjänst?

Men varför matberedning? Själv gör jag det förvisso också men knappast för att fällknivar är särskilt dugliga redskap där utan av andra skäl. Det främsta är att det är där jag de facto använder mina knivar mest tid per dag. Något skall ju ändå tillredas dagligen och det tarvar för det mesta något snitt. Den enda uppgiften fällkniven i fickan får i de sammanhangen är att öppna förpackningar. Till det nyttjar jag inte mina vanliga köksknivar. 

I de fall recensioner skall skrivas ger det mer brukartid helt enkelt. Det och att det ger tillfällen att skära i kött, fisk, rotsaker och grönsaker. Alla med olika konsistens och motstånd. 

Att däremot framhålla att en fällkniv är bra i köket är mest fånigt. De är ju mer eller mindre usla till det!! De enda som hävdar något annat är de som inte lagar mat.

För det första är fällknivar mer ohygieniska eftersom de har en led och skrymslen i handtaget där smuts kan fastna. Och oavsett hur "underhållsvänliga" moderna fällknivar kan vara så är de fortfarande för komplicerade. Blandar man sen in saker som kullager och annat blir det direkt löjeväckande. Det säger sig självt. 

"Hackordning" Både bildligt och bokstavligt. TUR är en relativt duglig fällkniv 

även till detta men den har inte skuggan av en chans mot en Opinel som i sin tur inte matchar en Santoku. 

Sen är med ytterst få undantag geometrin och proportionerna på bladen mer eller mindre olämpliga för uppgiften. Även en kniv som "TUR" från Fox med nästan fullt flatslipat blad och ett superstål som Elmax i bladet har inte en chans i ett jämförande test mot ens en billig kockkniv och definitivt inte en finare sådan. En passus är att det är extra roligt i dylika sammanhang att se hur lite "finstål" betyder om geometrin är dåligt anpassad för uppgiften. 

Så frågan jag egentligen ställer mig är hur det kommer sig att många kniventusiaster, även de som har knivsamlingar för tusentals kronor har så usel köksutrustning. Ett skäl kan ju vara att man aldrig någonsin lagar mat utan lever på hämtmat förstås. 

Annars förstår jag inte måste jag erkänna. 

/ J - undrande




* ja, jag misstolkar uttrycket med flit. 

Höst?

Är augusti den sista sommarmånaden eller inledningen på hösten? Det månne vara en omskrivning av frågan huruvida glaset är halvtomt eller halvfullt och svaret beror nog på en kombination av när folk har sina semestrar och hur vädret är. 

Här på knivbloggen är det både sommar och höst på en gång. Sommar såtillvida att det tillbringas tid ute i skog och mark och jag har varit ledig ett tag. Höst på det viset att en ny "knivsäsong" har börjat. 

Den började med ett synnerligen sympatiskt "mail call". Brevbäraren kom förbi och tappade ett paket i lådan som visade sig innehålla en kniv jag endast känt på som hastigast tidigare. Men vilket intryck den gjorde. Rakt upp på listan över potentiella vinnare i klassen "bästa EDC-kniv" och därmed en kandidat för evighetsserien "Jakten på den perfekta fickkniven". En serie som slumrat ett tag men nu tycks det vara hög tid att väcka den till liv igen. Det blir sedermera en recension av den här gynnaren:

Fox "TUR", ytterligare en fullträff från danska Voxnaes

Höst innebär rätt mycket annars. Det är svamptider, det är jakttider för många och rent konkret innebär det att det regnar här. Dagens planerade cykeltur är därmed inställd för min del och likaså struntar jag i att åka och bada som var tänkt. Istället blir det Friidrotts-VM på TV och lite gym. Också ett sätt att tillbringa en lördag. Inte ett så dumt sätt. Må väl kära medmänniskor och "fellow knifenuts". 

/ J - väderfegis