Som det var tänkt och som det blev

Planeringar är till för att ändras antar jag. I alla fall blev det så. Tro det eller ej men jag har faktiskt en plan för i vilken ordning jag publicerar saker och ting här på bloggen. Det blir bäst så när man skall hålla isär tre bloggar och tre olika Instagram-konton.

Här var det till exempel tänkt att jag skulle ha skrivit en "Fredags-EDC" igår. Det blev inte av. Idag hade jag tänkt skriva en liten text och om ny kniv som även den anlände igår. Så blev det inte heller. 

Men det som blev var en riktigt trevlig sommardag utomhus. Fylld med knivkastning i mitt fall. 

Några av dagens knivar, Guillotine från Acejet

Faktum är att jag kastade nästan fem och en halv timme effektiv tid. Lägg sedan till några kaffepauser och en smula bad på det och du får en heldag. Sedan får man inte glömma de tre ofrivilliga uppehåll som uppstod när jag för tillfället tappade bort några knivar. Min nyinköpta metalldetektor hade jag dock glömt hemma. Så redskapen som användes var fötterna, en kastkniv och sedermera en rejäl räfsa. Men knivarna kom fram i alla fall. Marken där jag kastar är rätt hård så de har svårt att gömma sig. 

Kaffe på improviserat bord

En udda kastkniv

En liten teaser om vilken ny kniv det handlar om kan ses här. Tillverkaren hävdar att den är näst intill oförstörbar och att man kan bända med bladet. Sådana påstående är till för att testas så jag använde den till att kasta med en stund. En aktivitet som ofelbart knäcker klena knivar. Men nu missade jag inte så effekten på kniven av träffarna blev inte så stor. Hel är den i alla fall fortfarande!

/ J - knivkastaren

 

May, a summary

It's time to sum up the month of May from a knife throwing point of view. A somewhat narrow focus on a blog text perhaps considering that others are writing chronicles about the state of the world, including the refugee situation, the war in Europe, the consequences of Brexit and that the climate is screwed up and that "all politicians are stupid".

I think about the big questions intensely for a while at a time, then I let them go. Otherwise I'll go crazy I think! Let us flee into our interests for a while to regain peace of mind and thus the strength to deal with the rest.

But there is always something that get in the way of the planning. Last time I wrote something on the subject it was Covid and this time it's severe back pain. It not only stopped the throwing periodically but also made it impossible for me to cycle to the extent I had hoped.

My most used knives in May, Pierre Cazoulat Woodpecker

Despite this, there were some activity on this front. A solid work week was spent on my throwing range or 40 hours and 20 minutes to be exact. Actually it's more since I do not include certain elements such as preparing the targets. But anyway, during that time, I managed to throw pieces of sharp metal 16985 times. 

Around seventeen thousand throws can sound a lot or a little depending on the frame of reference. But in my case it is not very much. It is partly explained by that there has been a focus on Walk Back, which takes longer simply because you have to walk more and that I note the results. That takes some time too. But mostly it's because of the reason I mentioned in the beginning. It has in fact contributed to me not being able to throw as I want even when I have been on the range.

These knives from Acejet are also frequently exercised

The absolute majority are thrown using the Woodpecker from Pierre Cazoulat. They are my first choice for rotational throwing in the discipline Walk back but are also the knives I use for warm up*. This resulted in 6402 throws.

My new Throwingzone Scalpel got around 1700 throws. That they were not used more is due to the fact that they didn't arreive until the middle of the month. Acejet Excalibur has got a little more time with a few hundred more throws, 1798. Mostly because they are so flexible and can be used for almost all types of throwing, Military half spin, No spin, rotational throwing and both under and overhand throws. Two other models from Acejet are also frequently used, Guillotine with just over two thousand throws and Stinger with 2100 throws. They are still my "number one" when it comes to No spin even though both the Guillotines and Scalpels have quickly become contenders to the throne. There was a little less throws with the WL Custom Blade Patriot Spinner this month. I use them mostly for precision throws from 3m. 

These newcomers from Throwingzone work their way into the statistics too. The model is called Scalpel

Now summer is soon here and with yesterday's weather you could think that it almost happened. But only almost. Today it is really gray, cloudy and a cooler. But the question is whether there can't be some throws anyway. If so, the figures above will become obsolete. It is the disadvantage of summing up something prematurely. Maybe that applies to the state of the world as well? I hope so anyway.

/ J - the "relapsethrower"

*Woodpeckers are also the heaviest knives I own, which makes them suitable for the purpose. The weight is about 460 g. 

Kastmånaden maj

Det är dags att summera maj månad ur knivkastningsynpunkt. En något snäv inriktning på en bloggtext kan tyckas då andra skriver krönikor om världens tillstånd inkluderande flyktingsituationen, kriget i Europa, brexits konsekvenser samt att klimatet är åt helvete och att "alla politiker är dumma".  

De stora frågorna tänker jag intensivt på ett stund i taget sedan släpper jag dem. Annars blir jag tokig tror jag! Låt oss fly in i våra intressen en stund för att finna ro och återfå sinnesfrid och därmed kraft att hantera resten.  

Men det här märkligt att det alltid är något som skall hamna i vägen för planeringen. Förra gången jag skrev något på temat var det Covid och den här gången är det ett ryggskott. Det inte bara hindrade kastandet periodvis utan gjorde även att jag inte kunde cykla i den usträckning jag hoppats på. 

Mina mest använda knivar under maj, Pierre Cazoulat Woodpecker

Trots detta blev det en del knivkastande. En stadig arbetsvecka tillbringades på min kastbana eller 40 timmar och 20 min för att vara exakt. Eller ja, egentligen är det mer då jag inte räknar in vissa moment. Under den tiden hann jag i vilket fall som helst hiva iväg järnskrot 16985 gånger.

Kring sjutton tusen kast kan låta mycket eller lite beroende på referensramar. Men i mitt fall är det inte särskilt mycket men det förklaras delvis att det varit fokus på Walk Back vilket dels tar längre tid eftersom man måste gå mer samt att jag antecknar resultaten. Det momentet tar sin lilla tid det också. Men mest beror det på anledningen jag nämnde inledningsvis. Den har nämligen bidragit till att jag inte kunnat kasta som jag vill ens när jag varit på banan. 

Även de här knivarna från Acejet motioneras flitigt

Den absoluta majoriteten är kastade med Woodpecker från Pierre Cazoulat. De är mitt förstaval för rotationskastning i disciplinen Walk back men är även de knivar jag värmer upp* med vilket resulterat i 6402 kast. Sedan har mina nya Throwingzone Scalpel fått kring 1700 kast. Att de inte nyttjats mer beror på att de var inte aktuella förrän i mitten av månaden. Något mer tid har Acejet Excalibur fått med ytterligare något hundratal kast, 1798 stycken. Mest för att de är så flexibla och kan användas till nästan alla typer av kastning, Military half spin, No spin, rotationskastning och både under och överhandskast. Ytterligare ett snäpp upp hittas två andra modeller från Acejet, Guillotine med strax över tvåtusen kast och Stinger med 2100 kast. De är fortfarande  mina "nummer ett" när det kommer till No spin även om både giljotinerna och skalpellerna snabbt har blivit ett hot mot dem. Något mindre blir det med WL Custom Blade Patriot Spinner. De använder jag mest för precisionskast från 3m. Sedan har det kastats spridda skurar med andra modeller också från stund till annan. 

De här nykomlingarna från Throwingzone arbetar sig in i statistiken de också. Modellen kallas Scalpel

Nu är snart sommaren här och med gårdagens väder kunde man tro att det nästan inträffat. Men bara nästan. Idag är det gråmulet och en svalare. Men frågan är om det inte kan bli några kast ändå. I så fall stämmer inte siffrorna ovan. Det är nackdelen med att summera något i förtid. Det kanske gäller världens tillstånd också? Jag hoppas det i alla fall. 

/ J - återfallskastaren

* Woodpeckers är även de tyngsta knivar jag äger vilket gör dem lämpliga för ändamålet. Vikten är ca 460 g. 

Review AceJet Guillotine

 

This is something rare, perhaps even "the world's first" unless my "Google-Fu" fails me. I'm talking about the world's first written review of this throwing knife from Acejet.

This text is aimed, literally and figuratively, at or perhaps with a couple of older knives from their now huge catalog. Older is a relative term as the brand is not that old but the knives belong to the earliest models in any case.

AceJet Guillotine

Guillotine is a knife that in terms of shape is simple and straightforward, the question is whether they feel the same way when used?

Appearance and dimensions

Guillotine is a model that deviates a bit from most things I have in the way of throwing knives. They do not look like ordinary knives, which applies to, for example, AceJet Appache which belongs to the "Osetr school" or Acejet Excalibur which is based on a classic dagger in terms of appearance. In addition, there are Bowie-inspired throwing knives and so on. What they all have in common is that if they were provided with an edge, they (almost) look like any other knife.

These knives, on the other hand, do not look like much other than just throwing knives. Possibly one could argue that they have features of a Japanese variant of utility knife with an angled edge, a Kiridachi.

Somehow Guillotine feels shorter than the 24 cm that the ruler shows

The thickness of the spring steel used is 6 mm

The length is 24 cm and the width varies from the narrower rear end which measures 2.8 cm to the widest point just before the tip where the knife is 3.4 cm wide. In pictures, they have a tendency to look almost short, but that is because they are relatively high. This, together with a thickness of 6 mm, gives a total weight of 280 g. However, the knives feel rather heavy to throw with, so it is fortunate that Acejet has refrained from releasing them in 8 mm thick steel, which is otherwise often the case with their models.

The tip itself is almost reminiscent of a Kiridachi as said as it is straight and at an angle relative to the spine which, on the other hand, slopes slightly down towards the tip. The spine has also been thinned out by a 5 cm long swedge. 

The finish is AceJet's standard. It's a brushed finish that both hides scratches relatively well while giving a slight structure for better grip. The only marking is the AceJet logo laser etched on one side.

Material

As usual, Acejet uses spring steel in this model. Although that statement can be modified as they have begun experimenting with releasing knives in other steel grades. But this, as I said, is an older model and thus they stick to the spring steel that most of their knives are made of. It is Czech steel with the designation 14260. It has proven to be an excellent material for throwing knives. It is just as tough and durable as you want, which guarantees a long life span for your knives.

When the knives are damaged, there are not so many sharp burrs but more "dents" if you can put it that way. This means that you as a thrower run less risk of cutting your hands open. So even at that point, it's sympathetic material.

Spring steel, on the other hand, is not the least bit stainless must be pointed out. So keep the knives dry and clean. It requires a bit of maintenance from time to time.

To throw

Despite their "instinctive" appearance, these are actually knives made to be thrown with most techniques. Of course, the straight top and the absence of finger guards, etc make them excellent for No spin. And it is in this area that I believe they have their main strength, which is perhaps not so strange considering that it is Adam Celadin who is behind the design of these knives.

The balance is fairly neutral with a slight shift backward

The balance point on the Guillotine is found 13 cm from the tip and 11 cm from the rear end. It provides a fairly neutral knife that is just a tad back heavy and therefore rotates well when you need it for that kind of technique. The straight look of the handle otherwise gives a hint of what it is intended for, anti-spin or no spin throwing. That's why the knife is a bit butt-heavy. This helps them to stay on the right keel in flight more easily.

Rotational Throwing

The guillotines are not very long, which means that when I throw rotational throws with this type of knife, I usually "extend" them by holding further out on the handle or blade tip. In addition, I angle them forward quite markedly to slow down the rotation, which is otherwise fairly fast. If you do, the knife works excellently at a distance of 3,4,5 m. An alternative is of course to keep the knives more upright but further in. The effect is the same, that the knife rotates more calmly.

I grip the knife quite far out and compensate for it by angling it slightly forward to reduce the rotation speed

I find that they are a little harder on longer distances. That is over five meters. Mostly because they are relatively short. It's a matter of training of course but it's an area where I do not have enough experience yet.

Half Spin

Everything can be thrown with a half-rotation throw, I usually claim and this also applies to these knives. But it is not the most sympathetic experience in my opinion. At least not if you engage in Military half spin. The width and the asymmetrical tip make it feel like they want to tip over in the hand. If it is also combined with a fairly neutral balance and lack of indexing and the knife is relatively short, the end result will not be perfect for that technique.

I definitely prefer knives that are a bit heavy at the back and that are more symmetrical and narrower, preferably dagger-shaped in terms of appearance to be used for Military half spin. A good example from Acejet is Excalibur which is really good for that purpose.

If these knives do not feel completely optimal for Military half spin, they are all the better suited for Instinctive half-spin

But to complicate things, Guillotine is actually really good for Instinctive half spin, that is, a half-rotation technique with the index finger resting on the back of the blade. The same slide technique that makes it excellent for No spin is used to its advantage here as well. However, the weight of the knives means that you have to throw them fairly calmly to have control.

Despite that, they hit the target with impressive power with this technique. 

No Spin

Then we come to the area that these knives are primarily intended for. To be thrown with no or rather a quarter of a turn rotation. It is, of course, in this area that Guillotine excels. 

Sometimes a break is needed, even when throwing No spin

To begin with, the straight handle makes it easy to find a place for the index finger, which is so important in this context. The downside is that there is nothing that indexes where it is. In other words, you have to learn that yourself. It may not sound that complicated, but those who throw No spin know how important just half a centimeter forward or backward can be. In this case, as in several others for that matter, it is important not to accidentally move your grip too far forward / "up" on the knife. It is then more difficult to give the rear end the "push" it needs so that the knife does not start to rotate and the miss is a fact. However, it is a bit dependent on the technique used.

My basic grip on Guillotine when I throw No spin

To me, this is a knife that feels most natural with "slide" -based throws, that is, you let your finger slide along the back of the handle when the knife is released. "Push" techniques where you press the knife with your finger on the balance point at the actual release do not work as well, at least not for me.

It must also be pointed out that the knife feels quite heavy. On the one hand, it is de facto quite substantial for being a No spin knife, but the shape makes the weight feel more noticeable in the hand.

This means that you do not have to use power. To clarify, it is possible to throw quickly, but it must be done relaxed and without physical strength. If you do so, it leads to overrotation. The knife still sticks with authority when it is on the right keel. The shape of the tip also provides extra good penetration.

The weight also makes the knife feel good to use for Walk back can be pointed out. Heavier knives simply give more momentum, which means that you do not have to throw them at the same high speed.

Conclusion

Guillotine was and is a sympathetic acquaintance if you can put it that way. They throw almost as they look but not completely. I actually thought that with their deceptively simple appearance they would be easier to master. But at that point, I had to rethink a little bit. They are not directly difficult to throw with, but they require that you master a certain technique to make them justice. They favor "slide" techniques and pure "Skanff" -inspired variants where you hold the handle very loosely and far back. Other grips feel more complicated to use.

Once you succeed, the knife sticks with authority, and the thrower is rewarded with a dull thump and a knife that penetrates deep into the target. This becomes especially clear at a slightly shorter distance, three to four meters. But it's no problem to use them for Walk back even though I personally do not master the seven-meter level with them yet. It is not a problem to throw that distance or longer, it is only the regularity of stick from the distance that shines with its absence, which tells me that this is the problem with the thrower rather than with the knife.

AceJet Guillotine is an excellent throwing knife for those who want to improve themselves in instinctive knife throwing

Guillotine is, as I said, not the easiest to throw and thus perhaps nothing for the absolute beginner. Acejets Stinger is, for example, much easier to use for No spin for those who want to start in the area or have just started and Excalibur is an all-around knife that is just as flexible but easier to learn to throw with. But unlike the latter, Guillotine is excellent for Instinctive half spin. And the word "instinctive" is the key here whether you want to use that technique with half a turn or no rotation.

As I see it, Guillotine is an excellent knife to improve your throw in that area. In addition, you get a well-made knife that is basically indestructible. Thus, I recommend this model as a "continuation model" or a compliment for those who want to improve in instinctive knife throwing.  

When you buy your Excalibur or other product from AceJet, enter code "JOHN" (in capital letters)
 and you will receive a 5% discount on your purchase at check-out.

Specification:

Steel: 14260 spring steel

Length: 240 mm

Height: 28 mm till 34 mm

Thickness: 6 mm

Weight: 279 g

Balance point: Slightly back heavy, 13/11 cm from tip / rear end 

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension AceJet Guillotine

Inledning

Det här artar sig till att bli något ovanligt, till och med "världens första" om inte min "Google Fu" sviker mig. Jag talar om världens första skriftliga recension av den här kastkniven från Acejet.

Den här texten tar sikte, bokstavligt och bildligt, på eller kanske med ett par äldre knivar ur deras numera digra katalog. Äldre är ett relativt begrepp då märket inte är så gammalt men knivarna tillhör de tidigaste modellerna i vilket fall som helst. 

AceJet Guillotine

Guillotine är en kniv som sett till formen är enkel och rättfram, frågan är om de känns på samma vis när de används?

Utseende och mått

Guillotine är en modell som avviker en smula från det mesta jag har i kastknivsväg. De varken ser ut som vanliga knivar vilket gäller för exempelvis AceJet Appache som tillhör "Osetr-skolan" eller Acejet Excalibur som tar avstamp i en klassisk dolk vad beträffar utseende. Utöver det finns Bowie-inspirerade kastknivar och så vidare. De har alla det gemensamt att om de förses med en egg så ser de (nästan) ut som vilken kniv som helst. 

De här knivarna däremot ser inte ut som mycket annat än just kastknivar. Möjligen skulle man kunna hävda att de har drag av en japansk variant av brukskniv med en tvär egg, en Kiridachi. 

På något vis känns Guillotine kortare än de 24 cm som linjalen visar

Tjockleken på det fjäderstål som används är 6 mm

Längden på dem är 24 cm och bredden varieras från den smalare bakänden som mäter 2,8 cm till det bredaste stället strax innan spetsen där kniven är 3,4 cm bred. På bilder har de en tendes att närmast se korta ut men det är på grund av att de är relativt höga. Det tillsammans med en godstjocklek på 6 mm ger en totalvikt på 280 g. Knivarna känns emellertid tämligen tunga att kasta med så det är tur att man från Acejets sida avhållt sig att från att släppa den i 8 mm tjockt stål som annars ofta är fallet med deras modeller. 

Själva spetsen påminner närmast om en Kiridachi som sagt då den är rak och i vinkel relativt bladryggen som däremot svänger svagt ned mot spetsen. Just ryggen har dessutom gjorts smalare genom att den försetts med en 5 cm lång falskegg. 

Finishen är AceJets vanliga tämligen grovt borstade yta. En bra yta som både döljer repor relativt väl samtidigt som den ger en aning struktur för bättre fäste. Den enda märkningen utgörs av AceJets logotyp laseretsad på en sida. 

Material

I vanlig ordning har man från Acejet använt sig av fjäderstål. Även om det påståendet kan modifieras då de börjat experimentera med att släppa knivar i andra stålkvalitéer. Men det här som sagt en äldre modell och därmed håller man sig till det fjäderstål som de flesta av deras knivar är gjorda av. Det är ett tjeckiskt stål med beteckningen 14260. Ett utmärkt material för kastknivar har det visat sig. Det är precis så segt och hållbart som man önskar sig vilket garanterar lång livslängd.  

När det blir märken i kniven blir det glädjande nog inte så mycket "spetor" och vassa grader utan mer "bucklor" om man får uttrycka det så. Det gör att man som kastare löper mindre risk att sprätta upp händerna i tid och otid. Så även på den punkten är det ett sympatiskt material. 

Fjäderstål är däremot inte det minsta rostfria bör påpekas. Så håll knivarna torra och rena. Det kräver en smula underhåll från stund till annan. 

Att kasta

Trots sitt "instinktiva" utseende är det här faktiskt knivar gjorda för att kunna kastas med de flesta tekniker. Visst, den raka ovansidan och frånvaron av fingerskydd etc gör dem utmärkta för No spin. Och det är inom det området jag anser att de har sin främsta styrka vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är Adam Celadin som ligger bakom formgivningen av de här knivarna. 

Balansen är tämligen neutral med en lätt förskjutning bakåt

Balanspunkten på Guillotine hittas 13 cm från spetsen respektive 11 cm från bakänden. Det ger en tämligen neutral kniv med lätt bakvikt som roterar bra när du så behöver till den sortens teknik. Det raka utseendet på handtaget skvallrar annars vad den är tänkt för, anti spin eller no spin-kastning. Det är därför kniven är aning tung i gumpen. Det bidrar till att de lättare håller sig på rätt köl i luftfärden.  

- Rotationskast

Guillotine är inte särskilt långa vilket gör att när jag kastar rotationaskast med den här sortens knivar brukar jag "förlänga" dem genom att hålla längre ut på handtag respektive bladspets. Dessutom vinklar jag dem framåt tämligen markant för att bromsa upp rotationen som annars är tämligen snabb. Gör man så funger kniven utmärkt till 3,4,5 m distans. Ett alternativ är förstås att hålla knivarna mer upprätt men längre in. Effekten blir densamma, att kniven roterar lugnare. 

Jag fattar kniven tämligen långt ut och kompenserar det genom att vinkla den något framåt för att få ned rotationshastigheten

Jag upplever att de är lite svårare på längre distanser. Det vill säga över fem meter. Det mest för att de är relativt korta. Det är en vanesak förstås men det är ett område där jag inte har tillräckligt med träning än. 

- Half Spin

Allt går att kasta med halvrotationskast brukar jag hävda och det gäller även de här knivarna. Men det är inte den mest sympatiska upplevelsen enligt mig. I alla fall inte om man ägnar sig åt Military half spin. Bredden samt den assymetriska spetsen gör att det känns som de vill kantra i handen. Om det dessutom kombineras med en hyfsat neutral balans och avsaknad av indexering samt att kniven är relativt kort så blir inte slutresultatet perfekt för den tekniken. 

Jag föredrar helt klart knivar som är en smula baktunga och som är mer symmetriska och smalare, gärna dolkformade rent utseendemässigt att användas till Military half spin. Ett gott exempel från just Acejet är Excalibur som är riktigt bra för det ändamålet. 

Om de här knivarna inte känns helt optimala för Military half spin är de desto bättre lämpade för Instinctive half spin

Men för att komplicera tingens tillstånd är Guillotine faktiskt riktigt bra till Instinctive half spin, det vill säga en halvrotationsteknik med pefingret vilande på bladryggen. Samma slide-teknik som gör den utmärkt till No spin används med fördel även här. Knivarnas tyngd gör dock att man får kasta tämligen lugnt för att ha kontroll på dem. Trots det blir det ett jäkla tryck i dem när de slår i tavlan med den här tekniken. 

- No Spin

Sedan kommer vi till det område som de här knivarna främst är avsedda för. Att kastas med ingen eller snarare ett kvarts varvs rotation. Det är förstås inom det här området som Guillotine briljerar. 

Ibland behövs en paus, även när man kastar No spin

Till att börja med så gör det raka handtaget  att det är enkelt att hitta en plats för det i det här sammanhanget så viktiga pekfingret. Nackdelen är att det inte finns något som indexerar vart det befinner sig. Det måste du med andra ord lära dig själv. Måhända låter det inte så komplicerat men den som kastar No spin vet hur viktigt någon halvcentimeter framåt eller bakåt kan vara. I det här fallet, som i flera andra för den delen, gäller det att inte av misstag krypa för långt fram/upp på kniven. Det är då svårare att ge bakänden den "knuff" den behöver för att inte kniven skall börja rotera och missen är ett faktum. Det är dock en smula avhängigt av vilken teknik som används. 

Min grundfattning på Guillotine när jag kastar No spin

För mig är det här en kniv som känns mest naturlig med "slide"-baserade kast, det vill säga att du låter fingret glida längs med handtagsryggen när kniven släpps. "Push"-tekniker där du trycker till kniven med fingret på balanspunkten vid själva släppet fungerar inte lika bra, åtminstone inte för mig. 

Det måste också påpekas att kniven känns rätt tung. Dels är den de facto rätt substantiell för att vara en No spin-kniv men formen gör som sagt att vikten känns mer påtaglig i handen. 

Det gör att man inte behöver ta i särskilt mycket. För att förtydliga, snabbt går att kasta men det skall ske avslappnat och utan fysisk styrka. Man behöver nämligen inte ta i trots att vikten lockar till det. Om man kastar på kraft leder det till överrotation. Kniven sätter sig ändå med ackuratess när den är på rätt köl. Formen på spetsen ger dessutom extra god penetration. 

Vikten gör även att kniven känns bra att använda till Walk back kan påpekas. Tyngre knivar ger helt enkelt mer momentum vilket gör att man inte behöver kasta dem med lika hög fart.  

Sammanfattning

Guillotine var och är en sympatisk bekantskap om man kan uttrycka det på det viset. De kastar nästan som de ser ut men inte helt. Jag trodde faktiskt att de med sitt bedrägligt enkla utseende skulle vara lättare att bemästra. Men på den punkten fick jag tänka om en smula. Det är inte direkt svårkastade men de kräver att man behärskar en viss teknik för att komma till sin rätt. De favoriserar "slide"-tekniker och rena "Skanff"-inspirerade varianter där man håller handtaget mycket löst och långt bak. Mellanting känns mer komplicerat att få till. 

När man väl lyckas sätter sig kniven med pondus och kastaren belönas med en dov duns och en kniv som penetrerar djupt i tavlan. Särskilt tydligt blir det här på något kortare avstånd, tre till fyra meter. Men det är inga problem att använda dem till Walk back även om jag personligen inte behärskar sjumetersnivån med dem än. Det är inget problem att kasta långt, det är bara säkerheten på distansen som lyser med sin frånvaro vilket säger mig att det här hos kastaren snarare än hos kniven problemet återfinns. 

AceJet Guillotine, en utmärkt kastkniv för den som vill förkovra sig i instinktiv knivkastning

Guillotine är som sagt inte de mest lättkastade och därmed kanske inget för den absolute nybörjaren. Acejets Stinger är t ex mycket lättare att kasta No spin med för den som vill starta inom området eller precis har börjat och Excalibur är en allroundkniv som är lika flexibel men enklare att lära sig kasta med. Men till skillnad från den sistnämnda så är Guillotine utmärkt för Instinctive half spin. Och ordet "instinktiv" är nyckeln här vare sig du vill använda den tekniken med ett halvt varv eller ingen rotation.

Som jag ser det är Guillotine nämligen en utmärkt kniv för att förbättra din kastning inom det området. Därtill får du en välgjord kniv som i princip är oförstörbar. Således rekommenderar jag den här modellen som en "fortsättningsmodell" eller ett komplement för den som vill förkovra sig i instinktiv knivkastning.  

Specifikation:

Stål: 14260 fjäderstål

Längd: 240 mm

Bredd: 28 mm till 34 mm

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 279 g

Balanspunkt: Lätt bakvikt, 13/11 cm från spets/bakände

/ J - kastar loss

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 255 "Passion"

Den nyaste modellen i raden av kastknivar får illustrera mitt senast uppvaknade intresse. Det går bara att konstatera att jag har mycket svårt att röra mig genom livets labyrint utan att göra saker passionerat. Det där med måttlighet verkar inte vara min grej helt enkelt. Det avspeglas i det stora som känslor och uttryck men även i aktiviteter. Det har gällt allt från kampsportande, hifi-nörderi, pluggande, kaktussamlande, cyklande, bloggande till samlande eller vad man skall kalla det till kastande av knivar. 

Det går snabbt överstyr skulle nog många hävda. Men det är sådan jag är. Livet går i perioder och just nu kastar jag, bort min tid måhända? 

AceJet Guillotine, en av deras äldre modeller. Om man nu kan säga så om ett mycket ungt företag

En starkt bidragande orsak till att det blivit så är att vintern var tämligen mild i min del av världen och att våren varit synnerligen befriad från nederbörd för att vara häromkring. Några dagar med snöslask sedan var det sol igen. Så även idag för övrigt. Och igår, och dagen innan dess. Jag vet, för jag var ute och kastade kniv!

En kniv som rätt använd sätter sig med pondus

Knivarna som används är ett flertal, mycket beroende på vad som tränas. Men för "No spin" eller anti-spin som det även kallas testas de här knivarna lite extra för stunden. De kallas Guillotine och kommer från tjeckiska Acejet. En recension av dem kommer senare. Men det går att konstatera att de inte är helt enkla. Det är inget jag skulle rekommendera till den absolute nybörjaren. De kräver viss teknikkännedom för att fungera optimalt. Men då är de effektiva! 

....nä, nu hinner jag inte skriva mer. Jag skall ut och kasta kniv. Hela jäkla eftermiddagen! 

/ J - på väg ut...

#knivesandbikes #knivigtvarre