Recension SRM 418S

 

-  när mikro blev för litet

Jag måste medge att jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till den här kniven. Den kommer från SRM och har fått det föga upphetsande namnet 418S. Jag skulle gissa att "s:et" står för "small", om inte så borde det vara fallet. För där landar jag hur jag än vänder och vrider på det, att kniven är extremt liten och det dominerar allt jag har att säga om den. 

Faktum är att jag hade lite svårt för att besluta om huruvida jag skulle betrakta den som en kniv eller en gimmick. Kanske är den är något för fickan. Nyckelringskniv föreslog någon men hur i allsin dar använder man en fällkniv på ett snabbt och smidigt vis om den sitter fast där? För övrigt har jag ingen nyckelknippa så det är ändå uteslutet för min del. 

SRM 418S

Vem som formgett den här lilla tingesten är som mycket med SRM inte publikt. Det är en "in-house"-produktion så endera sitter det en herre eller dam på sin kammare och snickrar ihop knivmodeller eller så är det en design-team som ligger bakom. I vilket fall som helst tycker jag att de skulle testat den här idén en gång till innan de släppt den. Eller tyckte de att den var söt. 

Den här gången hade de tydligen gett sig tusan på att se hur liten man kan göra en kniv som följer mall 1A för hur en "TFF" eller "Titanium Frame lock Flipper" utrustad med en front flipper. Resultatet blev den här miniatyren. 

SRMs kandidat till titeln "världens minsta front flipper"

Twitterversion: SRM 418S, miniatyren som inte vet om den skall vara en ploj eller en kniv. 

Blad

Det är inte långt men det är smalt och tunt. Det är bladet på 418S jag talar om och inget annat. Konkret ger det siffror som lyder 32 x 13 x 2,1 mm. Till formen är det en liten clip point med en distinkt falskegg. Bladet har som dekorativt element fått en fräst fördjupning jämte ett hål. På ryggen hittas därtill inte en utan två grupper av frästa räfflor. För bättre fästre förmodar jag. Det är emellertid många detaljer för att vara inklämda på så liten yta. 

418S har en clip point som bjuder på flera visuella detaljer

Materialet är som resten av detaljerna på den här kniven relativt fullvuxet. Här hittas en gammal Moraknivsfavorit i Sandvik 12C27. Inte det modernaste men en mycket fint stål för att hittas på en mikro-kniv. Som om den skulle användas. Finishen är blästrad yta som väl matchar handtagets grå nyans. Sedan tillkommer väldigt mycket text i form av en SRM logga på en sida och SRMs andra logga (!) på motstående sida jämte ståltyp och modellbeteckning. Och ja visst ja, ett serienummer också. 

Ett blad med relativt fint stål, för mycket text och usel slipning

Sedan följer min största invändning mot hela det här konceptet inklusive den här kniven. Vad tusan skall jag använda den till förutom att kapa av snören och öppna igentejpande kartonger? De uppgifterna sköter en större kniv minst lika bra men med den här går det inte att göra något annat. 

Därtill är fabrikseggen inte mycket att skriva hem om. Den kantrar rejält under sin korta bana. Det är inte konstigt då det är mycket svårt att slipa något så här litet som inte är helt rakt. Men det ger resultatet att kniven inte är extremt vass heller. Sedan är förvisso två millimeter inte tjockt i absoluta tal men blir det i relation till de 30 mm egg jag har att tillgå här. Det är t ex tjockare än på en EKA Swede 88 som jämförelse. Dessutom ger sabelslipningen endast en slipfas på 7 mm och det lilla bladet är hela 0,6 mm tjockt bakom eggen.  

Handtag

Tja, det här handtaget följer alla villkor som gör att den uppfyller mallen jag tidigare nämnde. Den för ramlåsknivar gjorda i titan. Just den här varianten är tillverkad av den i Kina vanliga TC4. Inget ont att säga om det materialet. 

Här får man dock inte mycket av det. Närmare bestämt 51 mm på längden och de två sidorna är 2 mm tjocka. Det ger en total tjocklek på handtaget på 8 mm. Höjden är 14 mm. 

Handtaget är gjort i titan

Ytan är fint blästrad skulle jag tro. Hursom haver är den snygg men en smula benägen att repas.  Konstruktionen på kniven är som på alla större knivar i klassen bestående av två titansidor som hålls ihop av en skruv utöver den justerbara pivot-skruven i det här fallet. Skruven går rakt igenom en back spacer även den gjord i titan. Den har försetts med ett mönster som dock inte ger något extra fäste. 

418 är konstruerad som en fullstorlekskniv

Bladstoppet på kniven sitter fast i bladet och är så litet att man valt att hålla det ensidigt vilket inte tillhör vanligheterna på knivar. 

Jag vet inte jag, det här är det enda sättet kniven går att hålla

I hand tillhör den här kniven kategorin "knappt tvåfingersknivar". Det innebär att det i princip enbart finns ett sätt att greppa dem och det är i ett sabelgrepp med tummen på ovansidan och två fingrar kring handtaget. Sedan kan en tumme placeras på sidan av bladet också men då återstår bara en liten del av spetsen att arbeta med. Min tumme täcker lätt bladet. Så det får vara för att pilla ut spetor med då. 

Öppning och lås

Det är på det här området den här kniven vill vara med och konkurrera misstänker jag. Flera tillverkare har under de senaste åren släppt knivar i klassen "mikroflippers". Mig veterligen är inte antalet "mikrofrontflippers" lika stort. Och det är vad det här är. 

För att kunna fungera måste flipperfenan sticka ut en en bit framför handtaget

I relation till resten av kniven är flipperfenan enorm. Dock inte jämfört med något annat så den kräver rejält med fingergymnastik i mitt fall för att aktiveras. När man väl lyckas med det är det en sjutusan till skjuts i det lilla bladet. Så den biten har SRM lyckats med. Men för att komma så långt krävs tillvänjning då den på grund av storleken är mycket känslig för i vilken vinkel man pressar. 

Ramlåset är väl utfört

Låset är ett miniatyriserat ramlås. Därför har de samma egenskaper som en större släkting, dvs översträckningsskydd och stålskodd ände som kan bytas ut.Varför det skulle ske vet jag inte men det går i alla fall. Funktionen hos låset är dock mycket god, inget glapp eller spel i bladet och trots storleken är det relativt lätt att släppa. 

Att bära

418S väger in på 24 gram, har släta sidor och är tre centimeter lång. Behöver jag säga mer? Jo, att alla sidor är rundade också. Resultatet kan bara bli ett. Kniven försvinner i fickan. Jag vet att det brukar sägas om många knivar men i det här fallet är det sant. 

Inte mycket som stjäl plats i fickan

Givet formatet saknar kniven clip och det hade ändå inte gått att använda så det är bra. Den har däremot en hål för fäste för fånglina. Använd det! Risken att tappa en så här liten kniv är uppenbar.* Särskilt som den minimala vikten gör att du inte känner vart kniven är .

Sammanfattningsvis

Jag har under vägs gång kommit fram till att jag nog inte betraktar SRM 418S som en riktig kniv utan som en etyd, ett övningsstycke. Inte för piano i det här fallet utan för knivtillverkare. Frågan på kontoret var "kan vi miniatyrisera en kniv i den här klassen?" Svaret är uppenbarligen ja. 

418S har nämligen allt en fullvuxen kniv skall ha. Ett blad med tämligen avancerade detaljer inklusive dubbla rader "jimpings", kosmetiska detaljer, ett godkänt bladstål och en flytande stoppinne. Ram och blad har fått samma ytfinish som en större kniv och här hittas både fånglinehål, justerbar pivotskruv, ramlås, översträckningsskydd och låsarmsförstärkning. Det ger mycket att studera på liten yta. 

Sedan gillar verkligen SRM text på sina knivar. Även det har de klämt in på den här lilla tingesten. Förutom allt det som återfinns på bladet om än i mikroskopisk text så har loggan även hittat till pivotskruven också. Där är den förvisso nästan omöjlig att se men den hade räckt på en sådan här liten kniv. 

Det har gjorts andra  mikro-knivar i klassen med varierande resultat som exempelvis CRKT Jettison Mini som både var tidigt ute och rätt usel eller för den delen Civivi Mini Elementum som jag recenserat här tidigare. Vidgar man vyerna bortom flipper-knivar har förstås många märken gjort dylika saker som Spyderco med sina Lady Bug och Cold Steel med Micro Recon som dock är aningen större. 

Och den lilla skillnaden i storlek spelar stor roll. För mig är nog det minsta jag finner användbart något i storlek med en Spyderco Manbug, kanske en Ladybug. Den här kniven från SRM är helt enkelt för liten för att fylla någon som helst praktisk funktion för mig. Men visst, jag har andra miniatyrer också vilket inkluderar ett par slipjoints. Men de används inte heller till något. 

418S är minstingen i SRMs nuvarande familj av knivar gjorda i titan

SRM 418 S är emellertid välgjord med undantag för slipningen, har alla detaljer som hör till och den är den minsta front-flipper jag testat. Så om du letar efter en kul gimmick att öppna paket med som därtill bjuder på kvalitet och faktiskt är rätt snygg så kanske den här är något för dig! 

Specifikation:

Längd utfälld: 84 mm

Längd hopfälld: 32 mm

Vikt: 21 g (vägd av mig)

Bladlängd: 32 mm

Godstjocklek: 2,1 mm

Bladstål: 14C27

Handtag: Titan, TC4

Lås: Ramlås

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J 

* Jag säger så då jag förlagt  två av mina andra miniknivar för närvarande. Både Spyderco Grasshopper Black och Civivi Mini Elementum är på rymmen i det Wikströmska hemmet. Jag kommer troligen att tappa bort den här också. Den har redan gömt sig i soffan i ett par veckor vid ett tillfälle. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension - Civivi Mini Elementum

- liten och exklusiv

Häromdagen recenserade jag en kniv tillhörande den mindre kategorin. Men den kniven var av annat slag, en "modern traditional", en slipjoint fast med moderna material. Kniven som presenteras i den här recensionern tillhör en helt annat kategori, en nedkrympt version av en större kniv. Det är nu ett mycket vanligt förfarande bland knivtillverkare. Ibland sträcker de sig till och med så långt att de ger ut en större version av en befintlig modell. Så gjorde faktiskt Civivi i det här fallet då de först släppte Elementum. Den kom sedan i ett flertal versioner och efter ett tag i en utgåva med en annan låstyp, en "button lock". Den kniven var också större än originalet. De vände således på ordningen.

Men sedan var det dags för en Mini Elementum att se dagens ljus. Det är den kniven jag ämnar presentera här.

Civivi C18062Q-1 Mini Elementum

En annan diskussion är vad som menas med begrepp som "mini" respektive "mikro". Språkbruket eller snarare praktiken skiljer sig åt mellan olika tillverkare. Det är skillnad på vad Medford och Coldsteel avser när de talar om mini och när andra gör det för att exemplifiera. Men så kan man även släppa knivar under epitetet "mikro". Så har t ex Cold Steel gjort i ett par fall och då har beteckningen var tillämplig.* 

Anledningen till att jag nämner det exempelet är att jag tagit del av ett flertal reaktioner bland annat på Instagram där det påpekas att den här kniven, Mini Elementum är väsentligt mycket mindre än de trott. 

En liten men mycket stilfull kniv från Civivi

Twitterversion: Civivi Mini Elementum, en välbyggd och snygg kniv där "mini" dock verkligen skall betonas med allt vad det innebär! 

Blad

Bladformen känns förstås igen från originalet, fattas bara annars. Formatet är emellertid krympt. Rent konkret innebär det i det här fallet en bladlängd på 4,6 cm. Höjden på bladet är 1,4 cm och tjockleken är modesta 2,2 mm. Proportionerna är därmed kvar och det ger ett mycket elegant och harmoniskt blad. 

Typen är en drop point som drar åt spear point-hållet med sin nästan symmetriska form. Som vanligt är Civivi extremt sparsmakade med text och loggor. Om du har mycket god syn kan du hitta bladstålet på ricasson, nära handtaget på låssidan. Det är det enda. 

Sedan måste jag tala lite extra om bladfinishen då den ingår i hela knivens tema och är en av orsakerna till att priset inte är det lägsta. I det här fallet har man valt att ha en rätt grov längsgående slipning som är gjord för hand! Det är inte vanligt för knivar utanför customscenen även om rätt många knivtillverkare fortfarands har människor inblandande i exempelvis slipandet. 

Det grå knivbladet har fått sig en handslipad, rätt grov finish vilket  harmonierar väl med resten av kniven

Utöver utseendet så är det just den biten som är riktigt bra med det här bladet. Det skär riktigt bra, överraskande bra till och med. Orsakerna är flera. Till att börja med är eggen riktigt bra och vass. Det kommer sig förutom av att hantverket får godkänt av en rejäl skålslipning. Det gör att bladet är tunt bakom eggen. Dessuom är godstjockleken endast strax över två millimeter från början. 

Stålet som hittas i bladet är svenskt, 14C28N från Sandvik

Sedan skall stålet inte glömmas bort. Trots det dimunitiva formatet har man valt att använda sig av Sandviks 14C28N vilket är ett i mitt tycke mycket bra stål i mellanklassen. Det håller skärpan väl men framförallt är det lättslipat och tar en egg snabbt. Därtill är det rosttrögt. 

Spräckande av vedkubbar kanske inte är Mini Elementums forte men till små uppgifter är den bra

Till att spräcka ved eller som det numera heter med anglosaxiskt språkbruk "batoning" är den här kniven kanske inte ultimat. Men till vardagens alla små uppgifter är den mycket bra. Sedan kan jag väl tycka att den liksom de flesta knivar i den här klassen är lite för små på så vis att de nästan kräver att man bär mer än en kniv för att täcka eventuella behov. Just den biten har jag som inbiten knivnörd inget att invända emot men för andra kan det vara en smula opraktiskt. Bladlängden men även handtagsstorleken sätter ändå vissa gränser för vad som är praktiskt. 

Men inom de ramarna är den här kniven excellent. Rejäl konstruktion, bra stål och ännu bättre geometri gör att det här lilla bladet skär utmärkt. Snören, tunna rep, tejp, kartong, paketöppning, och annat pyssel ligger nära till hands.  

Handtag

Handtaget och  hela kniven känns förvånansvärt stabil och ger ett intryck av tyngd. Det kanske inte är så konstigt då kniven faktiskt är tämligen tung relativt sett. I faktiska tal är den förstås inte det. Den väger precis över 40 gram. Vikten härrör från att det här är en helmetallkniv. Låssidan är gjord av stål och presentationssidan är i det här fallet gjort av mässing. 

Presentationssidan är gjord av mässing    

Konstruktionen är liksom övriga designspråket mycket sparsmakad. De två sidorna hålls samman av den justerbara pivotskruven jämte en skruv i bakänden av handtaget som är dragen från låssidan rakt in i presentationssidan. Ett förfarande som fungerar då det inte är mjukt titan det handlar om. Skruvstorleken är T8 respektive T6. 

Skruvarna är som vanligt på Civivi-knivar mycket snygga. Den mindre har ett platt huvud som gömts i sidan på kniven. Pivotskruven har fått den vanliga C-loggan och är D-formad vilken gör den lätt att justera eller demontera. 

Konstruktionen är som många frame locks öppen i ryggen

Mini Elementum är öppen i ryggen och där hittas en snyggt formad timglasformad distans. I bakre änden har man också åstadkommit ett fånglinehål. Det är nästan ett måste i det här fallet. Dels för att kniven är liten och behöver fiskas upp ur fickors djup men även för att kniven även är tänkt som en nyckelringskniv. Det medföljer till och med en sådan i asken! En snygg detalj som gjorts för att en sådan skall fungera bättre är att man valt att göra handtaget tunnare baktill vid fånglinehålet för att inte en fånglina eller ring skall sticka ut onödigt mycket. 

Då flipperfenan som även agerar fingerskydd stjäl lite utrymme återstår plats för två fingrar

Tja, vad skall man säga om hur kniven upplevs i hand? Att den är liten är väl det första intrycket. Det här är en tvåfingerskniv för mig, inte mer. Storleken kunde gett plats till tre fingrar men en flipper stjäl lite av det utrymmet och det som blir kvar är ca fem centimeter. Det gör också att kniven inte direkt kan fattas i fler grepp än med tummen på bladryggen om man vill försöka få lite tryck bakom eggen. Utöver det kan man lägga ett pekfinger på bladet också alternativt fatta kniven i nypan och skära sidledes. 

Öppning och lås

Mini Elementum är en liten kniv och den är försedd med en flipper. Jag har stött på knivar tidigare som försökt sig på den kombinationen med mindre lyckat resultat. Här fungerar det emellertid utmärkt. Mycket beroende på att Civivi är kända för att ha oklanderlig precision i tillverkningen. Det gäller även den här kniven. Det medför en flipper som är väl avvägd i storlek och placering. Den har också fått ett par välbehövliga räfflor för bättre fäste för pekfingret. 

Mini Elementum är en lektion i hur man gör en extremt liten flipper som ändå är effektiv

Därtill har man från Civivis sida trimmat moståndet i "detent"-kulan till perfektion. Det ger ett snabbt och kvickt blad när man aktiverar flipperfenan. Det kan för övrigt göras både genom att dra fingret bakåt eller pressa nedåt, vilket som känns mest bekvämt för användaren. Bladet går till och med att fälla ut med viss press på låsarmen. Något som ibland är ofrånkomligt på små knivar då det inte finns mycket att greppa kring. Det går dock bättre om man tänker på att inte pressa in låsarmen när kniven skall öppnas. 

En annan bidragande faktor förutom geometri och motstånd är de kullager den här kniven har försetts med. Jo, den har faktiskt det. Väldigt små kullager kan tilläggas. 

Ett ramlås i stål står för säkerheten

Låset är ett ramlås i stål. På den här kniven är det mycket väl utfört. Det låser säkert, som i varje gång kniven öppnas samt stabilt. Det vill säga bladet har inget kännbart glapp i sidled eller spel i höjdled när det är öppet. Inte heller glider låsarmen om man pressar på ryggen av bladet. På mitt exemplar ligger ca sextio procent av låsarmen an mot bladet. Men med tanke på arbetsuppgifternas karaktär har jag ingen oro för att låset inte skall hålla knivens livslängd.  

Låsarmen är tämligen lätt att komma åt. Det skall ställas i relation till utrymmet. Precis som kniven är bra att skära med i relation till storlek så kan det samma sägas om hur lätt låset är att släppa. Det är lätt för att vara på en liten kniv. I vanliga fall behövs inte något översträckningsskydd på ramlås i stål men här skulle det nästan behövas ett då den är så liten. Det finns en risk att trycka ut låsarmen för långt. 

Att bära

Som synes har Mini Elementum inget clip. Det hade inte fått plats helt enkelt. Det går inte att göra ett sådant i den här storleken och fortfarande få det funktionellt. Fördelen med att inte ha clip är att det möjliggör ett mer symmetriskt utseende. I vanliga fall brukar det också ge bättre ergonomi men i fallet med så här små knivar är det nästan tvärtom. De kan hjälpa till att fylla ut handen. 

I det här fallet får man nöja sig med att droppa kniven i en ficka alternativt fästa den vid en nyckelknippa. Det senare är inget för mig då jag inte vill ha en hel klump sittande fast vid min kniv när den skall användas eller tvingas ta loss den när det är aktuellt. Båda motverkar effektivt tanken på att ha en enhandsöppnad kniv för övrigt. 

Här är orsaken till att kniven är så lättburen. Det bör påpekas att original-Elementum inte är någon stor kniv det heller

Vikten är som sagt 40 g. Inget som känns i en ficka och särskilt inte när det fördelas på strax under sex och en halv centimeter. Snarare är det så att den har en tendens att försvinna. Jag har t ex tappat den både i en soffas oändliga djup och i bilen när jag suttit ned och haft byxor med lite grundare fickor. Något att tänka på. 

Ett fånglinehål som kan behövas. Det är snyggt gjort med kanter som är tunnare baktill

Därför är det här nog en av få knivar jag överväger att sätta en fånglina på. Mest för att förhindra att den tappas. Sen kan det nog behövas för att hitta den snabbare när den skall nyttjas. 

Sammanfattningsvis

Inledningsvis nämnde jag begreppet "mini" ställt mot "mikro" och det är där jag hamnar i mitt slutliga omdöme om Civivi  Mini Elementum. Kanske "mikro" hade varit ett mer passande epitet. Särskilt som den ursprungliga Elementum inte är någon stor kniv alls. Faktum är att jag tagit del av ett par berättelser via Instagram om personer som gett uttryck för en besvikelse så stor att de lämnat tillbaka kniven. Det baserat på att de kännt sig lurade av bilder jämfört med hur den ter sig i verkliheten. 

Möjligen kan man tänka på att läsa beskrivningen en gång till innan man trycker på köp-knappen. Men det är ett generellt problem med internethandel, att man saknar möjlighet att känna och klämma på produkterna. Därför känns det som om jag har ett visst ansvar därvidlag. Att förmedla intryck så att övriga köpare möjligen får en smula stadigare grund att stå på .

Mini Elementum är en bra EDC-kniv då den knappast väcker någon uppmärksamhet ens i ett lunchrum

Att Civivi satsat på det lilla bladet gör att den trots det diskreta formatet fortfarande skär bra. Så bra som ett blad i den här storleken kan göra vill jag nog påstå. Ett bra stål har fått en effektiv skålslipning och man har nyttjat hela bladets längd för att åstadkomma en så lång egg som möjligt. Man har också använt sig av ett bra stål som behandlats väl i allt från härdning till slipning. 

Mässing är ett material jag tidigare skytt som pesten. Inte för att det inte är snyggt, för det är det! Utan för att det är svintungt och det är inte ett element jag önskar tillföra en fickkniv. I en så här liten kniv ger dock  mest en känsla av stabilitet och sen skänker det förstås ett visst utseende. Särskilt när det fått en handslipad finish som i det här fallet. En sak går nämligen inte att bortse ifrån, Civivi Mini Elementum är en riktigt snygg kniv! Tycker man inte det får man nog uppsöka en optiker snarast. Linjerna är harmoniska och det förstärks av hur finishen på såväl handtag som bladet är utförd. En riktigt lyckad kombination. 

Civivi Mini Elementum är en synnerligen attraktiv liten krabat

Frågan är emellertid om det räcker? En kniv med ett slående utseende, i fina material och som håller mycket hög tillverkningsstandard borde räcka till för att rendera toppbetyg. Men så var det formatet och den inverkan det har. 

Jag tror nämligen att det är där den springande punkten återfinns. Mini Elementum narras lite. Eftersom den är så lik förlagan på bild ger den intrycket att vara ännu mer kapabel än vad den är. Detsamma gäller när man håller i den. Den skär ju faktiskt bra och känns mycket stabil. Men bara ställt i relation till att det är en "tvåfingerskniv". Det begränsar naturligtvis uppgifterna som kniven kan användas till.  Så frågan som kvarstår är om det här är en gimmick eller en seriös kniv? Egentligen tror jag att den frågeställningen hade kunnat undvikas om man istället döpt den till "Mikro Elementum" och därmed kanske tonat ned förväntningarna lite. Lite åt det håller drar presentationen på en del sidor som säljer kniven där den benämns "nyckelringskniv"**. Ett smart tillägg till annonseringen. 

Men priset kvarstår även i det fallet och det skrivs till 50$ i riktpris på Civivis hemsida vilket i Europa blir ungefär detsamma ut i butik, ca 50€. Därför ser jag den här kniven dels som ett måste för den som samlar på Civivis men kanske viktigare, som en utmärkt gåva! Den är både snygg, lyxig och liten nog att inte skrämma en icke-knivfantast. Det gör den till en bra present i mina ögon. 

Civivi on Amazon 

Specifikation:

Längd utfälld: 110 mm

Längd hopfälld: 63,5 mm

Vikt: 40 g

Bladlängd: 46,5 mm

Godstjocklek: 2,2 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N, 58-60 HRC

Handtag: Mässing

Lås: Frame lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - ser det stora i det lilla

* En kniv jag genast tänker på är Micro Recon. Med ett blad på fem centimeter är den i samma storleksklass som Civivi Mini Elementum. 

** Exempelvis gör nederländska Knivesandtools.com så.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Ruike S11

- liten och välbyggd

Riktigt små knivar har förstås funnits länge. Ibland har det till och med hänt att tillverkare gör något extremt litet för att demonstrera sin hantverksskicklighet och sträckt sig ända ned till miniatyrer. Det är en sida av myntet, den andra handlar om att många sysslor faktiskt inte kräver en stor kniv. Till att öppna ett brev i de sällsynta fall de fortfarande förekommer eller kanske ett paket, samt att avlägsna en etikett från en nyinköpt skjorta krävs bara en vass egg. Den behöver inte vara lång. 

Fast om eggen är gjord av kvalitetsstål och korrekt härdad håller den skärpan längre och om handtaget är välbyggt känns kniven bättre även om den är liten. Formatet kan sedan kombineras med ett annat begrepp,"modern traditionals". Det innebär i all enkelhet klassiska fickknivar, inte sällan "slip joints" fast med några avvikelser från det traditionella. Exempelvis är de ofta skruvade istället för nitade och materialen i såväl blad som handtag är uppdaterade.

Det är precis den sortens kniv jag ämnar presentera här då den är både liten och försedd med moderna material, Ruike S11.

Ruike S11-G

I den här kniven har Ruike använt sig av kvalitetsmaterial trots att det främst rör sig om en komplementkniv. En  mycket liten kniv tänkt för nyckelknippan eller liknande. Det handlar om svenskt stål från Sandvik som dessutom härdats väl samt G10 i handtaget. Allt byggt kring en fint behandlad stålram. Detaljer som känns igen från betydligt större och och för all del, dyrare knivar. 

I S11 får vi från Ruike en enkel men duglig fickkniv

Twitterversion: Ruike S11, liten men naggande god komplementkniv för nyckelknippan som klarar det mesta som inte kräver ett långt knivblad. 

Blad

Ruike S11 bjuder på en liten delikatess i bladväg. Formen är inte mycket att orda om, det är en klassiska drop point även om den är snubblande nära en spear point i exakt samma anda som exempelvis en Victorinox. En variant som även kallas "pen blade" i mindre utförande. Så det är ingen tvekan om vart man sneglat efter inspiration. Men det är inget dåligt i det här fallet. Det är en bra form på ett litet blad. 

Bladet mäter 52 mm på längden varav hela 50 mm är egg vilket är tacknämligt. Bladet är strax över centimetern högt, närmare bestämt 12 mm och så tunt som 2 mm. 

Bladet närmar sig ett klassiskt pennblad i formen

Bladet har fått sig en omgång med polermaskinen vilket ger en högglansfinish. Något som hjälper till med rosttrögheten. Märkningen som återfinns på bladet består av Ruikes logotyp på en sida och på andra sidan hittas modellbeteckningen, S11 följt av en bokstav som står för färgvalet. Sen har man även lyckats klämma in ståltyp och tillverkningsmånad jämte ytterligare en logotyp, ett stiliserat "RK". Varför man behöver två loggor förstår jag inte. Men i gengäld är de små till storleken så det är inget jag irrirerar mig på. 

Materialet är något så ovanligt som 12C27 från Sandvik. Själva stålet är förstås inte ovanligt men att hitta det i så här små knivar är något mer sällsynt.  Det är ett kvalitetsstål även om de inte tillhör de dyrare. För oss svenskar är det mest känt som "moraknivsstål". 

I övrigt kan tilläggas att kniven är tunn bakom eggen och när det paras med en godstjocklek på två millimer blir det bra. Särskilt som fabrikseggen var mycket vass. Den är därtill tämligen jämn vilket ger ett gott betyg. Helt perfekt är den inte då en sida håller brantare vinkel än den andra. Det finns även antydan till ett litet "smile" mot ricasson till. Urtaget som underlättar framtida slipning kunde gått fått vara aningen större. Men det är ytterst lite och utförandet är trots allt bättre än vad många andra tillverkare lyckas med. 

Svenskt stål, 12C27 från Sandvik, hittas i det polerade bladet

Satt i arbete överraskar den här lille gynnaren på ett positivt vis. Förhoppningen var förstås att den skulle skära bra men det är alltid sympatiskt när förväntningar uppfylls. Här har  man tagit en godstjocklek på två millimeter och via en skålslipning fått ned den till kring 0,4-0,5 mm bakom eggen. Det gör att S11 lätt glider igen rep och liknande så länge de inte är för tjocka förstås. Med små knivar får man göra omtag och givet formatet kan man förstås inte åstadkomma någon direkt kraft att lägga bakom snittet. 

Det går faktiskt att strimla kartong med den här lille gynnaren. Handtaget är det som är begränsande

Men som "fickskalpell", att användas vid allehanda små ingrepp i vardagen är den utomordentligt funktionell. Särskilt när både konstruktion och känslan i det lilla bladet inger förtroende. Jag har även testat att tälja till några grillpinnar och det går faktiskt över hövan bra. Givet förutsättningarna då är det bäst att tillägga. Det som är knivens styrka är förstås saker som paketöppning, att skära av tejp och snören, sprätta upp brev, skära till grillsnöre till en stek (jag råkade göra det), avlägsna seg plast som omfamnade en bit salami och så vidare. 

Sedan är det en slipjoint så jag sticker inte gärna med kniven och om man gör det gäller som vanligt att man är aktsam och gör det i rätt vinkel för att inte bladet skall fälla ihop sig. 

Handtag

En av de största tillgångarna som S11 har är att den är byggd som vilken stor kniv som helst. Det gäller inte bara bladet utan även handtaget. Här hittas en stålram på vilken det har skruvats skollor i G10. Allt är gjort med god passning och precision vilket ger ett solitt intryck. Exempel på det är hur ramen både polerats, precis som bladet, samt hur alla hörn och kanter är mjukt rundade. 

Skollorna är gjorda av G10

Förutom den märkning som hittas på bladet har man lyckats trycka in ett serienummer på ryggfjädern. Exakt vad det skall vara bra för övergår mitt förstånd men skall man nu nödvändigtvis ha det med på kniven så är det näst bästa stället. Bäst vore inuti kniven. Men likt övrig text är den  mycket liten. 

Ryggen utgörs av bladfjädern

G10-materialet som använts i sidorna på kniven är av god kvalitet. Det medför en viss struktur som ger friktion och därmed bättre fäste. Det är bra på en så här liten kniv. Sidorna är skruvade på plats med T6-skruvar. 

I bakänden av kniven hittas ett fäste för fånglina eller snarare för en nyckelring i det här fallet. En sådan är till och med inkluderad i köpet. Det ger en klar indikation på hur tillverkaren tänkt sig att kniven skall klassificeras. 

Handtaget ger plats för ett trefingersgrepp

Handtagsformen är enkel och något annat vore dumt med tanke på formatet. I gengäld fungerar den bra. Den här kniven kan greppas relativt stadigt. Formen gör att att alla sju centimeter som handtaget mäter kan användas till att hålla kring. Men trots det räcker utrymmet bara till tre fingrar. Men det är en bra trefingerskniv. Inte den bästa, men bra. 

Öppning och lås

S11 är en fickkniv av klassiskt snitt även om sättet den är hopsatt på är modernt. Klassisk betyder tvåhandsöppning. För att underlätta förfarandet har bladet försetts med en rejäl nagelskåra. En del tycker att det förfular knivar eller rättare sagt blad men det är trots allt praktiskt. Till och med för mig som är nagelbitare då jag kan använda skåran för att få bättre fäste med nypan som jag använder för att öppna kniven. 

En nagelskåra utgör öppnngsmetod

Motståndet på en slipjoint brukar benämnas "pull" och med tanke på hur liten kniven är bjuder den på relativt god kamp. Graderingen hamnar kring 5 av 10. Det här bladet hoppar inte ut av sig själv.

Själva gången är mjuk och motståndet som ryggfjädern bjuder på sätter jag kring 4-5 det också. Ljudet den lilla kniven åstadkommer är fullt tillfredsställande.

Det betyder i klartext att i utfällt läge sitter bladet relativt stabilt. Ryggfjädern är stark nog för att jag inte skall känna mig orolig. Den är fullt jämförbar med t ex en Victorinox Cadet för er som testat den kniven. Men sedan är det förstås en slip joint med allt vad det innebär. Man sticker inte med en sådan kniv och viss försiktighet rekommenderas när man brukar kniven så man inte av misstag stöter till baksidan av bladet för hårt. S11 saknar nämligen det halvvägsstop som annars är vanligt på den här typen av knivar. 

Att bära

En kniv som väger in på futtiga 30 gram och mäter 9x14x70 millimeter tar förstås inte mycket plats eller gör väsen av sig vare sig den återfinns på en nyckelknippa eller i en ficka. Inte heller spelar handtagsmaterialet någon roll för hur kniven känns att bära i så här liten skala. Möjligen kan sägas att det är positivt att det inte är ett metallhandtag då det inte lika lätt uppstår skrapmärken eller "snigelspår".

Det är i den här lättburna klassen av mikroknivar som S11 återfinns

Ruike S11 bärs endera som beskrivningen antyder på en nyckelknippa eller löst i fickan. Vill man bära den fäst vid något finns ett därför avsett nyckelringsfäste. Själv bär jag den löst av den enkla anledningen att jag inte är någon större anhängare av stora knippor. Sen är jag så lyckligt lottad i  tillvaron att jag heller inte behöver släpa omkring på särskilt många nycklar.

Det största problemet med att bära den här kniven löst i en ficka är att komma ihåg att man har den där. Visserligen lägger den sig på tvären men yttermåtten är så dimunitiva att den ändå inte märks. Det gör också att den kräver att man rotar lite i botten av fickan för att hitta den. Det kan upplevas som en smula frustrerande när man t ex sitter ned. Knivar med clip har skämt bort oss och gjort oss vana vid att knivar är mer lätttillgängliga. 

Sammanfattningsvis

Ruikes modell S11 är en kniv som trots det diskreta formatet kan sorteras i facket "modern traditionals". Det är en enkel, enbladig slip joint vilket stilmässigt gör den traditionell samtidigt som material och konstruktion ger den moderna touchen. Här hittas både G10 och Sandvik 12C27. Sedan bör påpekas att de övriga knivarna i Ruikes "S-serie" har fler funktioner och således är små multiverktyg att jämföras med schweizerknivar.  

Kniven är skruvad och inte nitad. Något som inte är helt vanligt på äldre tiders fickknivar. Skruvarna är förstås små men det är något jag inte har några problem med när de återfinns på en liten kniv. Särskilt som det är en slip joint. De bör inte demonteras i tid och otid i vilket fall som helst. Det är att be om trubbel.

Stålet är inte bara ett gott svenskt stål i mellanklassen om man får uttrycka det så utan även väl behandlat vad det verkar. Kniven har hållt skärpan väl under testperioden. Eftersom eggen är tunn och stålet inte extremt hårt är den lätt att underhålla med en strigel. 

Ruike är en liten kniv som skär bättre än man tror

S11 är en modell som tillhör de där knivarna som skär lite bättre än man tror. Det har dykt upp några sådana på sistone och det är jag tacksam för. För hur sympatisk en Victorinox Classic än är så går den i princip inte att skära något med. Den här kniven behärskar å andra sidan det momentet trots liknande dimensioner. En egenskap som den delar med knivar som exempelvis Spyderco Manbug och Civivi Mini Elementum.  

S11, enkel och smakfull som en espresso

Apropå slip joints så brukar man i samband med dem tala om vissa specifika ting. Ett sådant är hur de låter. I det här fallet åstadkommer S11 ett tillfredsställande starkt snäpp när ryggfjädern faller på plats i både yttre och inre läge. Bladets gång är tämligen mjuk och framförallt jämn. Således får avdelningen "walk and talk" fullt godkänt. Även precisionen i bygget får godkänt. Det finns inga glipor mellan ram och ryggfjäder och övergången mellan sidorna och ramen är snyggt utförda. Bladet är centrerat med fin finish och allt på handtaget är rundat och slipat. 

Kniven kommer dessutom med en femårsgaranti. Det räcker till för det här formatet,  har S11 inte packat ihop och gett upp vid laget lär den inte göra det senare heller är min bedömning. 

Sedan kan tilläggas att den slitna klyschan "att den försvinner till du behöver den" stämmer så väl att jag vid ett flertal tillfällen tappat bort den och vid åtminstone ett tillfälle tvättat kniven i maskin då den lätt glömms bort i botten av en ficka. Det är både en för- och nackdel med andra ord. 

Ruike S11 är en nyckelringskniv som bjuder på god kvalitet

Sammantaget gör det att det känns som om Ruike satsat på kvalitet trots Lilliput-formatet. Det är en intressant touch som inte tillhör de vanligaste. En eloge till Ruike för den insatsen. Särskilt som S11 inte är en särskilt dyr kniv. Några av de andra i jämförelsebilderna ovan kostar både två och tre gånger mer. I Europa kostar den här kniven från 170 kr och uppåt. Ett bra och stadigt alternativ som komplement till en något större kniv eller för den som inte känner att de behöver mer. 

Knivgrossisten

Specifikation:

Längd utfälld: 122 mm

Längd hopfälld: 70 mm

Vikt: 30 g

Bladlängd: 52 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: Sandvik 12C27N

Handtag: G10

Lås: inget, slip joint

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J - satsar stort på smått

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Civivi Mini Elementum

Idag finns de flesta kända knivmodeller i "stor och liten"-utgåva. Många tillverkare gör på det sättet och det är ett förfarande som är väl etablerat sedan länge.* Nu har även Civivi hakat på det tåget med sin Mini Elementum. 

Hur stor variationen är mellan de olika storlekarna varierar dock. I det här fallet blir det en slående kontrast. kanske mest beroende på att Elementum faktiskt inte är någon särskilt stor kniv från början.  

Civivi Mini Elementum Flipper, Brass

Men vad man får i lillebror är en liten delikatess. Kniven kommer att finnas i ett flertal olika varianter varav det här är en. Handtagets presentationssida är gjort av mässing. För övrigt min första kniv med det materialet. Generellt är jag inte ett stort fan av den metallen eller koppar i knivhandtag. Förvisso är det snyggt men det gör knivar onödigt tunga. Men det gäller inte här eftersom kniven är så oerhört liten! Vi talar om en kniv som mäter kring elva centimeter utfälld! Bladet är endast 46,5 mm långt. Vikten hamnar på 40 gram. Inte det lättaste sett till storlek men väldigt lätt i faktiska tal. 

Sen är kniven oerhört snygg! Mycket beroende på att såväl handtag som blad handslipats till en rätt grov men attraktiv finish. Men kniven är inte bara snygg. Trots sitt blygsamma format går det att skära med den! Fabrikseggen var grymt vass och låset är ett stadigt ramlås i stål utfört med sedvanlig Civivi-precision. Sen har man kostat på den lille gynnaren ett riktigt knivstål. I bladet hittas Sandvik 14C28N, ett av mina favoritbudgetstål och till den här kniven är det nästan overkill. Men det gör susen när man skall skära något. Särskilt som bladet är skålslipat. Den skär långt bättre än vad formatet antyder. Mycket positiva intryck med andra ord. 

Jag återkommer med en recension så snart jag hunnit använda kniven tillräckligt mycket!

Civivi på Amazon

/ J - downsizar

* Kända exempel på knivar som finns i olika storlek för att passa fler är förstås modeller som CRK Sebenza, Benchmade Griptilian, Bugout, 942 och Freek, även om de var ännu tidigare ut med exempelvis AFCK. Spyderco har många på samma tema som Native och Lil' Native och där bildar t om modellerna hela familjer om man till de två adderar Shaman och Spyderco Native Chief. Därtill finns även lättviktsversioner.  

#knivesandbikes #knivigtvarre