And Now for Something Completely Different

- Bågskytte extraordinaire

Ibland stöter man på lite olika videos när man är ute och surfar. Och idag hittade jag den här. Helt otrolig. Robin Hood släng dig i väggen!

https://www.youtube.com/watch?v=BEG-ly9tQGk


/ J - vederbörligen imponerad

Knivrecension Zero Tolerance 0770CF

- Den perfekta fickkniven del 17

Äntligen! Kniven med det föga sexiga namnet 0770CF kanske inte är en helig graal och det slutgiltiga målet med samlingen men har definitivt varit en av kandidaterna i toppen på den personliga önskelistan ett tag.

Under en längre tid har jag tagit del av såväl diskussioner på forum och diverse recensioner på nätet där märket ZT - Zero Tolerance* avhandlats och höjts till skyarna. Exklusiva materialval, enastående byggkvalitet och noggrann kvalitetskontroll parat med bra kundservice brukar vara skäl som framförs i olika varma ordalag.

Möjligen bra men inte riktigt min kopp te, ZT 350

Det har dock funnits ett stort aber för min del som hindrat mig från att slå till och det är hur de flesta av deras knivar är formgivna. Inte sällan har det skett i samarbete med Rick Hinderer med allt vad det innebär. Produkter från ZT tillhör generellt den moderna falangen "grovt överdimensionerade fällknivar" och följer därmed rådande trender dessvärre. Det innebär konkret ytterst tjocka och breda blad, framelocks i titan och grova handtag helt översållade med räfflor som jag avskyr. Allt sammantaget ger STORA knivar som förvisso gjort sig kända för att stå pall för det mesta men det medför också graverande nackdelar. Knivarna blir både tunga och tar plats i fickorna och till följd av godstjocklek och eggvinklar blir de även tämligen mediokra skärredskap trots bra stål. Det föreligger en oerhörd skillnad mellan hur en kniv klarar att ta en egg och behålla den och hur den faktiskt fungerar i hand. Även deras minsta modeller har varit rejäla pjäser.

Det och en väl tilltagen prislapp har effektivt avhållit mig från köp fram till idag.

Zero Tolerance 0770CF

Men sen hände något. För ett par år sedan presenterades superkniven ZT0777. Förvisso även den en rejäl sak. Trippelsjuan innehåll så många avancerade komponenter och lösningar att inte ens KAI kunde ro iland det projektet med vinst** visade det sig. Men snygg var den, riktigt snygg. Men innan den hann från mässlanserad prototyp ut på marknaden uppstod någon form av kontrovers med konkurrerande Microtech som i princip snodde designen och släppte sin snarlika "Matrix" innan ZT kom till skott. ZT släppte sedermera trippelsjuan med enklare blad i olaminerat M390 istället. I samma veva började det talas om att släppa en mindre version som både skulle bli billigare och mer fickvänlig. Men debaclet var ett faktum när Microtech hann före igen med den föga nydanande "Mini Matrix".

Mindre, lättare och med ett mer överkomligt pris än storebror 777

Ur denna aska reste sig fågel Fenix i form av den nedbantade mindre efterföljaren ZT0770. Den är ur nästan alla aspekter att betrakta som en "äkta" Zero Tolerance. Byggkvalité och passform är utmärkta, materialen exklusiva och designen elegant och funktionell. Men den är mindre än de flesta andra knivar i modellprogrammet vilket i mitt tycke gör den mer användbar och tilltalande.

Blad

Bladet är definitivt en av den här knivens stora förtjänster. Ett i grunden utmärkt stål försett med bra slipning och en fredlig framtoning ger ett kvalificerat skärverktyg i toppklass att stoppa i fickan.

Bladformen känns igen och kan klassificeras som en modifierad Wharncliffe

Formen är ytterst användbar för de flesta skäruppgifter och passar därför förträffligt till en allroundbetonad vardags/brukskniv. Bladformen är att betrakta som en modifierad Wharncliffe. Ryggen dyker inte lika kraftigt som på den typen och den möter en svag buk eftersom hela eggen utgör en lång svepande kurva med undantaget en liten flat sektion på ca två centimeter närmast handtaget. Det ger en kompetent spets och en lång egg att arbeta med. 

Början på bladryggen är försedd med en ramp för tummen som övergår i en partiell falskegg som inte fyller någon direkt funktion förutom en kosmetisk. Möjligen lättar den bladet något gram. Den sträcker sig inte hela vägen ned till spetsen som därmed blir tämligen stark. Om bladformen kan för övrigt sägas att den påminner en del om en av mig tidigare recenserad kniv, Kershaw Turbulence. 

Ett flatslipat blad med en tumlad finish

Ytterligare en sak jag är riktigt förtjust i är att det här bladet helt saknar ansats/ricasso vid basen av bladet vilket gör att den användbara eggen de facto börjar där handtaget slutar. Placeras tummen på ovansidan av bladryggen går det att trycka rakt ned för kontrollerade snitt om så behövs.

Stålet som det här förträffliga bladet grundas på är vad som ibland lite slarvigt kallas ett "superstål", i det här fallet ELMAX. Produkten ifråga är från Uddeholm och är ursprungligen framtaget för användning i medicin- och livsmedelsindustrin. Det är ett pulverstål som karaktäriseras av mycket hög slitstyrka och god korrosionsbeständighet. Det är min första erfarenhet av detta stål i en kniv så det återstår att se hur just det här exemplaret uppträder över tid. Tidigare generationer av knivar med det här stålet blev inte helt väl mottagna på forumen. Barnsjukdomar fanns då det som sagt är ett tämligen nytt stål och hur det skulle behandlas och härdas när det används i knivblad stod tydligen inte helt klart från början, åtminstone inte för KAI-koncernen. Det skall nu vara åtgärdat även om det av vad jag kan utläsa verkar ha försvunnit ur sortimentet i 2015-års katalog.

Det svenska stålet biter fortfarande. ELMAX från Uddeholm

Slipningen på kniven är ett annat positivt kapitel. Själva slipfasen är mycket hög och flat och gör att kniven är på gränsen till att vara fullt flatslipad. När godstjockleken dessutom är i sammanhanget rimliga tre millimeter så erhålls ett blad som är tämligen starkt utan att vara överdrivet tjockt bakom eggen. För att vara en ZT skall bladet vara riktigt tunt har jag förstått. Men jämfört med andra knivar är det nog tämligen normalt givet ramarna. 

Kniven kom dessutom med en duglig om än inte perfekt fabriksegg. Den rakade hår men med aning tryck och skar med lätthet s-former ur papper. Ni vet, de vanliga "jag har fått en ny kniv"-testen. Sammantaget är dock kniven en fröjd att använda så här långt. 

Det återstår dock att se hur den är att slipa om och hur hårt stålet kommer att gnaga på mina stenar. Men tack och lov slipper man på den här kniven de vanliga s-formade eggarna,recurves på engelska, som ZT annars gillar att förse sina knivar med. Den här rakare varianten är både lättare att slipa och inte minst använda till generella uppgifter. Och appropå slipning är jag även mycket nöjd med att den finns en platt del av bladet vilket gör uppgiften mycket lättare i slipsystem med fasta vinklar. 

Finishen på bladet är väl genomförd men inte min favorit kan konstateras. Bladet är tumlat och jag kan tycka att det är en genväg för lata tillverkare att endera tumla eller blästra bladen. Det görs under förevändningen att det är lättare att undvika repor med den behandlingen. Det är förvisso sant men det främsta skälet är nog att det krävs större skicklighet, tid och pengar att utföra en fin satinfinish eller en spegelpolerad yta.

Handtag

Handtaget bidrar även det till den gedigna känsla kniven ger. Den har ett superbt grepp för en vardagskniv och materialet ger ett exklusivt intryck. På det hela taget har jag bara gott att säga om greppet med något litet undantag. 

Konstruktionen är tämligen intrikat med sidor i kolfiber som försetts med korta stål-liners på insidan vars funktion är att härbärgera låsfunktionen respektive "Speed Safe"-mekanismen. Annars överlåts styvheten i kniven åt skollorna som dessutom förstärkts med en formgiven, delvis "flytande" "backspacer" i G10 som skruvats på plats med tre skruvar. Som alla moderna fällknivar kan den demonteras med de i princip standardiserade torx-skruvarna. 

Skollorna av kolfiber ger lyster åt handtaget och är tillika lätta och ytterst hållbara

Handtaget formligen smälter in i handen och passar alla grepp för den som inte har överdrivet stora labbar vill säga. Normalt "hammargrepp" även med både tumme eller pekfinger på ovansidan av kniven/bladet för ökad styrning och kontroll, omvända grepp och sidledes grepp - alla fattas lika bekvämt. Den lilla kritik jag kan komma med gäller alla knivar av den här typen och det är att de helt släta sidorna utan djup ger mindre grepp och inte fyller ut handen som ett mer anatomiskt format grepp gör. Men å andra sidan så bidrar det till att kniven är så lättburen som den är. Så tematiskt är det inte fel på den här kniven som är tänkt som just en "EDC"-kniv.

För att användas hårt under längre tid vid t ex träarbete eller liknande, vilket den å andras sidan inte är tänkt för, är handtaget för tunt. Där har arbetskomfort offrats för att få en mindre, lättare kniv som därmed är bekvämare att bära. Men det är en avvägning som jag kan acceptera. Det är trots allt så att vardags/fickknivar tillbringar mer tid i fickan än i handen. Så den aspekten är inte att förglömma.

Handtaget är försett med ett mellanlägg i G10 i ryggen

Sen är kniven befriad från en massa räfflor och annat skräp för att öka friktionen och därmed bättra på greppet vilket är tacknämligt. Det är något som annars finns i överflöd på flera av ZTs modeller men saknas här. Greppet kommer istället från genomtänkt ergonomi och att flippermekanismen erbjuder ett mindre fingerskydd i utfällt läge. Men det får erkännas att den tämligen släta kolfibern i skollorna nog kan vara lite hal om händerna är kalla eller blöta. 

Som en liten not kan inflikas att jag tror att greppet på den numera ur sortimentet utgångna aluminiumversionen av kniven troligen hade haft ännu bättre grepp då det hade lite mer tredimensionell känsla och därmed påminde något om en större version av Benchmades 940-serie i formen. Men den versionen blev en begränsad upplaga troligen för att den då skulle blivit för lik tidigare nämnda "Matrix". 

Den övedimensionerade och mönstrade pivotskruven följde med från 

trippelsjuan och är justerbar som sig bör

Pivotskruven är en överdimensionerad historia som är ett direkt arv från trippelsjuan. Dels är den dekorativ och dels styvar den upp kniven ytterligare. Om den sen är snygg eller ej är förstås en smaksak. Den är i vilket fall som helst justerbar.

Handtaget saknar hål för fånglina men har istället en annan finurlig lösning. Längst bak mellan kolfiberskollorna sitter en pinne som snöre kan läggas runt för den som känner för det.

Öppning och lås

Utgår man från de entusiastforum jag frekventerar och läser omdömen och recensioner där så får den här och andra knivar med fjäderassisterade öppningsmekanismer nästan alltid ett minus i kanten när det gäller hur de öppnas. Den rådande trenden är att många vill ha kullagrade flipperfunktioner istället. Gärna med ramlås i titan. Det gäller inte mig. Jag kan tycka att det gått inflation i de t konceptet och har inget emot ett välkonstruerat fjädersystem. Kershaws och därmed ZTs är det ursprungliga och i mitt tycke det bästa därvidlag och här fungerar det utmärkt. Vill man kan fjädern inuti handtaget för övrigt demonteras men den lilla flippern är gjord för att fungera med assistans och jag har hört blandade omdömen om hur väl kniven fungerar utan den. 

Flippern är liten men fungerar utmärkt. Några få välplacerade räfflor ökar greppet

Det här exemplaret flyger fram med lagom auktoritet. Bestämt men utan att vilja studsa ur handen. Flippern är liten men lätt att komma åt och några välplacerade räfflor gör att fingret inte glider av. Skollorna är avfasade på insidan där fingret landar efter rörelsen vilket är nog så viktigt om man inte vill bli skinnflådd. 

Linerlocken låser ytterst distinkt och tämligen tidigt

Låset är även det en avancerad historia i och med att det är en "nested linerlock" vilket innebär att låsarmen i stål är sammanfogad med en av skollorna. Det är samma typ av konstruktion som Spyderco var tidigt ute med på sin "Military". Linerlocken låser distinkt och relativt tidigt varje gång kniven öppnas. Även här märks ZTs utmärkta kvalitetskontroll. Kniven är perfekt avvägd och "trimmad". Det är även lätt att släppa vilket är något av en käpphäst för mig. Ofta är det mer betydelsefullt när jag använder knivar att få undan dem än fram dem snabbt faktiskt. Eventuellt kan jag tänka mig att om man har stora händer eller tjockare fingrar än jag att det kan vara lite svårt att komma åt låsarmen eftersom handtagssidorna inte är skurna för lätt åtkomst.

Att bära

Alla tidigare modeller från ZT har för mig upplevts som för stora och tunga för att bära i fickan. 0770 är i det avseendet en dröm. Den är ytterst lätt i relation till måtten på kniven och väger in på futtiga 85 gram. Den har ett av de mest diskreta clip jag sett som dessutom helt gömmer kniven i fickan. De släta sidorna gör att kniven är mycket lätt att såväl hala fram som att stoppa undan.

Ett litet clip som håller kniven säkert och framförallt lågt i fickan

Clipet är i all enkelhet tillsammans med Spydercos wireclip ett av de bästa på marknaden. Litet, diskret, gömmer kniven väl och har lagom spänst. Sen finns det lyxigare varianter på customknivar förstås men det här passar ändå knivens tema fast det kommer från den enkla Kershawmodellen Cryo II om jag inte missminner mig. En sak som jag dock inte gillar är den mediokra målade finishen på det som inte riktigt matchar knivens övriga prestanda. 

Sammanfattningsvis

Jag skall inte låtsas var neutral i mitt omdöme om den här kniven. Den har direkt avancerat upp till topplistan bland mina fick-knivar där den konkurrerar med knivar som Benchmade 943, Spyderco Sage 1 och PM2, Kershaw Blur med flera. 

För mig tar den här kniven delvis vid där Kershaw "Blur" slutar. Jag upplever ZT0770CF som en rejält uppgraderad "Blur" när det kommer till vardagsknivar. Den tar de egenskaper jag uppskattar hos den kniven och tar dem en nivå högre. Den har lika snygga linjer, är lättare samt har mer exklusiva material i både blad och handtag. Clipet är avsevärt mycket bättre och geometrin i bladet saknar s-formad egg och skålslipning.

0770 ståtar därmed inte bara med ett elegant yttre utan är även ytterst funktionell i sin roll som EDC-kniv.

Byggkvalité och passform är nära perfektion. Alla komponenter är av högsta kvalité inklusive skruvarna som håller ihop kniven. Inget har lämnats åt slumpen. Bladet är helt centrerat, spel och glapp existerar inte och fjädermekanismen fungerar oklanderligt. 

Pivotskruven är något extra. Den är direkt hämtad från storebror trippelsjuan och ger både ett mer arbetat utseende och stabilitet.

Fortsätter de på det här spåret lär det bli fler knivar från ZT

För mig är KAI-koncernens flaggskepp Zero Tolerance en ny och ytterst angenäm bekantskap. Kniven motsvarade hypen och den är en av de bättre fällknivarna jag äger. Den ligger helt klart i topp i den här serien "Den perfekta fällkniven". Möjligen är den aningen dyr. För hur bra den än är så återstår alltid frågan om en produkt är prisvärd. Och det är en fråga som är svårare att besvara. Å andra sidan så kostar den inte mer än  Benchmade 943 bör väl tilläggas.

Men i vilket fall som helst är det här en kniv jag varmt rekommenderar till den som vill ha en ytterst kompetent allroundkniv för fickan och som gillar exklusiva material och byggkvalité utöver det vanliga.

Specifikation:

Längd utfälld: 192 mm
Längd hopfälld: 109 mm
Vikt: 85 g
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: ELMAX, tumlad yta
Handtag: Kolfiber
Lås: Linerlock i stål, "Nested"
Övrigt: fjäderassisterad

Produerad av: Zero Tolerance, tillverkad i USA

Mer teknisk specifikation från tillverkaren hittar du här!


/ J - hittar nya favoriter

* ZT är en del av KAI-group och därmed systerbolag till Kershaw och Shun.
** 0777 var en kniv som hade ett skulpterat handtag i kolfiber med en "subframe"-lock, ett likaledes skulpterat clip i titan och ett blad som löpte på kullager. Handtaget matchades med ett exklusivt laminerat blad där den bärande delen var gjort i Devin Thomas "Herringbone"-damasksmide och eggen av superstålet Vanax 35.

Traditionella fällknivar - RR Peanut

Är det dags att slimma formen och tappa lite vikt efter helgerna? Överväg då en fickkniv av mindre format som till exempel en "Peanut" så ramlar åtminstone några gram ur fickan.

Den här versionen av mönstret kommer från Rough Rider och är så traditionell den kan bli med en hopfälld längd på strax över sju centimeter och en bladkonfiguration bestående av ett clippointblad och ett litet pennblad. Namnet till trots påminner inte utseendet alls om jordnötter utan avser i det här fallet de diminutiva måtten.

Rough Rider Peanut

Det  svängda handtaget ger ett relativt bra grepp trots att kniven är mycket liten. Storleken gör att den lätt glider ned i fickan utan att vara till besvär och fungerar utmärkt som komplement till en större kniv. 

Ett litet format som avspeglar sig i namnet

Ytterst traditionell uppsättning blad. Huvudbladet är en 5 cm lång clippoint som kompletteras med ett pennblad

Fit & Finish

- Bolster, Kniven har traditionellt dubbelsidiga bolster i nickelsilver. De är rundade och försedda med en dekorationsrand. Passningen mot ramen och skollorna är riktigt bra. 

- Skollorna är av ben och färgade orange. Tonen som drar åt det bruna hållet är jämn, djup och fyllig. Detta förstärks av att de är välpolerade vilket ger en attraktiv finish. Presentationssidan har en sköld i nickelsilver infälld.

- Passning, På det här området briljerar verkligen den här lilla kniven. Nithuvudena är slipade till perfektion och kan inte kännas i bolstren. Skölden är väl inlagd och passningen mellan benmaterialet och bolstren är nära perfekt. De är för övrigt väl polerade och jämna. Det finns inga glipor i ryggen som släpper igenom ljus. Fjädrarnas avslut mot bakänden på kniven är snyggt skurna. Bladen är välslipade och slipfaserna jämna. Angående blad så kan jag passa på att påpeka att de här bladen liksom alla RR jag stött på har rundade ryggar. Det är en lyxig detalj på en så pass lågt prissatt kniv. 

- Slipning, det är en konst att slipa så här små blad så de faktiskt blir vassa. Båda bladen rakar dock hår med lätthet och har nåluddsvassa spetsar. Ett riktigt imponerande arbete faktiskt. Särskilt med tanke på hur lätt det är att "bränna" så här små blad. Sen förväntar jag mig inte att eggarna håller så vidare värst länge. Men på den punkten skiljer de här knivarna sig inte mot t ex Victorinox. 

Walk & Talk

- Pull, Det är inte särskilt mycket motstånd i den här lilla pjäsen. Men förvånansvärt mycket i relation till knivens storlek. Den är dock väl avvägd och får en tvåa.

- Walk and Talk, Den lilla nöten är riktigt bra på det här området. Bladen löper smidigt och motståndslöst och klickar på plats med auktoritativ om än ljus röst. 

Stay & Play

- Spel och glapp, Bladen sitter som gjutna och har inget glapp eller spel alls. Det som ger sig först och flexar något om man bryter hårdare är bladet eftersom det är såpass delikat.

Större än sitt format och inte småpotatis - Peanut

Sammanfattning

Det här är en ytterst smidig liten kniv med utmärkt byggkvalitet. Det kanske är en av de finaste Rough Riders jag har med avseende på fit & finish utöver de som ingår i Stoneworx-serien.  

Av de två bladen används i praktiken bara det större som ändå inte är direkt skräckinjande med sina drygt femtio millimeter. Fördelen med att ha två blad är att man kan hålla det mindre rent och vasst att användas som skalpell för små kirurgiska ingrepp som att pilla ut spetor och dylikt. Det adderar också extra bredd till handtaget vilket gör kniven lättare att greppa trots det ringa formatet. 

Ett extra omnämnande förtjänar eggarna på kniven som är riktigt bra. Jämnt slipade, vassa och med riktigt dugliga spetsar. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Peanut
Referensnummer: RR111
Längd hopfälld: 73 mm, 2 7/8"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad: 51 mm, 2", clippoint
Sekundärblad:  38 mm, 1,5", pennblad
Etsning, blad: 440 razor sharp steel
Text tang: hästskologo/RR111 china, häskologo
Skollor: ben, orangefärgat
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - ett riktigt nöt

Traditionella fällknivar - Böker Copperhead

Copperhead är ett mönster som sägs ha fått sitt namn från likheten mellan bolstret och den stiliserade bilden av huvudet på ormen med samma namn. Jag vet inte om jag ser den likheten - men det är i alla fall en fantasieggande förklaring. Utformningen för emellertid det positiva med sig att det främre bolstret har en utstickande del som täcker bladtangen när bladet är hopfällt. Det gör kniven strömlinjeformat mjuk i fickan och även bekväm att använda. Bolsterformen gör att mönstret ibland även refereras till som "Half-Canoe".

Knivmönstret kännetecknas av att de alltid har två bolster och ett eller två blad där huvudbladet är en clippoint.

Knivarna varierar kraftigt i storlek vilket är ovanligt för de flesta traditionella mönster. Copperheads finns från mycket små till riktigt stora även om de vanligaste måtten återfinns i trakterna av den aktuella kniven som mäter nio och en halv centimeter hopfälld. Ett ytterst fickvänligt format för övrigt. 

Böker Copperhead

Huvudbladet är en clippoint med "long pull"

Den här tolkningen av en Copperhead kommer från Tyska Böker och är tillverkad i Solingen. Kniven är på många vis ytterst representativ för mönstret. Materialen är så traditionella de kan bli med ram i mässing, bolster i nickelsilver och skollor i rödfärgat mönstrat ben. Kniven är tvåbladig med en kraftigare clippoint som huvudblad och ett slankare "Skinner"-blad som sekundärblad. Stålet är polerat C75 kolstål vilket även det är korrekt ur historisk synvinkel. 

Bladen är i kolstål och välpolerade

Fit & Finish

- Bolstren är av kraftigt dimensionerat nickelsilver och är elegant rundade och polerade. De sitter tight och snyggt mot ramen som sig bör.

- Skollorna är gjorda av rödfärgat ben och är av mycket god kvalitet. Något som Böker för övrigt gjord sig kända för. Mönstersågningen är bra utförd, kanterna rundade och märkesskölden snyggt infälld. Nitarna är väl arbetade och slipade. Allt ger ett ytterst gediget intryck.

- Ram,  Här återfinns en av de få kvalitetsmissar jag hittat på kniven. Det skiner ljus genom den glipa som finns mellan ramen och fjädern på höger ryggsida. Det är inte Grand-Canyon det handlar om men är ändå förtretligt. Mellanrummet beror på att ramdelen inte är helt rak. 

- Passningen på den här kniven är annars superb. Alla delar är väl hopfogade och det finns inga kanter mellan bolster och skollor. Inte ens i hörnorna vilket annars brukar vara en akilleshäl hos många knivar. Dessutom är ryggfjädrarna snyggt skurna och rundande i bakänden av handtaget vilket brukar vara en annan avslöjande detalj. 

- Slipningen är fullt godkänd även om den inte är perfekt. Huvudbladet var dugligt men definitivt inte så vasst som jag önskat. Sekundärbladet däremot var riktigt skarpt redan från början. Jag har ingen erfarenhet av att slipa det här stålet än. Men givet att det är ett kolstål och inte så hårt härdat torde det vara lättarbetat. 

Walk & Talk

- Pull, Både draget för att få ut kniven liksom kraften som krävs för fortsätta rörelsen är mycket liten.  och ligger runt en fyra.

- Walk and talk. Det är inte mycket av den varan på den här kniven måste tillstås. För att vara en något finare fickkniv så är den ovanligt tystlåten, närmast försynt. Inget högljutt klick här inte när den stannar i utfällt läge. Vägen dit är dock exceptionellt mjuk. På vägen in är snäppet mer påtagligt och distinkt. På det hela taget kunde nog ryggfjädern vara aningen starkare i mitt tycke. Gången däremot är så smidig den kan bli.  

Stay & Play

- Spel och glapp, Kniven andas kvalitet och båda bladen är riktigt säkra i utfällt läge även om fjädern inte tillhör de starkaste som sagt. Något glapp i sidled finns överhuvud taget inte och kniven är mycket stabilt byggd inte minst kring främre bolstret vilket inger förtroende och lockar till användning.

Ett nästan perfekt ryggsida. Om det inte vore för glipan som syns i nederkant

En ibland avslöjande detalj är hur fjädrarna avslutas. Här utmärkt

Sekundärbladet är en slankare "skinner" som är kraftigare vinklat i relation till handtaget än huvudbladet

Sammanfattning

Det här är en typ av mångsidig  kniv som är rackarns bra som fickkniv. Storleken och en inte alltför tilltagen vikt gör den bekväm att bära i fickan vilket för övrigt är en av styrkorna hos traditionella knivar jämfört med moderna dito även utan uppfinningar som clip och liknande. Den är också stor nog för att ha en ett rejält blad vilket jag ibland kan sakna hos en del mönster som exempelvis Congress eller Peanut. Bladen av kolstål är för övrigt helt flatslipade från en godstjocklek på två millimeter vilket gör att de är excellenta skärredskap. 

Ytterligare en fördel med Copperheads är det svängda handtaget som ligger skönt i handen och påminner en del om Sowbelly Trappers fast med färre blad vilket gör dem mjukare att greppa. Särskilt tydligt blir det när huvudbladet används eftersom sekundärbladet nästan försvinner i skaftet. 

Därutöver är Copperheads estetiskt tilltalande enligt mig - jag gillar det strömlinjeformade utseendet. Om designen är annars inte mycket att orda om. När det handlar om traditionella knivar är ju själva mönstret designen! Däremot är utförandet av yttersta vikt och Böker har lyckats på den punkten. Det här är en välbyggd kniv med bra materialval och genomgående hög finish bortsett från den mindre missen i ryggen som nämnts.

En förträfflig fickkniv

Överlag är det här en mycket tilltalande fällkniv som fungerar utmärkt som brukskniv om så önskas. Annars skäms den inte för sig på hyllan som dammsamlare heller.

Specifikation:

Märke: Böker, Tree Brand

Mönster: Copperhead
Referensnummer: BO2626JRBI
Längd hopfälld:  95 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  70 mm
Sekundärblad:  70 mm
Etsning blad: ingen
Text tang: H Böker & Co, Solingen
Skollor: nickelsilver
Bolster: Red jigged bone
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: nickelsilver stämplat med Bökers träd och "Solingen"

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - tjusad av en orm

Knivrecension Pro-Tech Stinger

-  Liten men naggande gadd

Dagens presentation kretsar kring en liten kniv som genom åren varit en av mina ständiga följeslagare. Ibland solo och ibland i sällskap med något med mer pondus och längre blad beroende på sammanhang. Det är en kniv som är rolig att använda och har personlighet och charm. Lägg därtill enastående kvalitet och ett fickvänligt format och du har en vinnare. Kniven ifråga kallas "Stinger" och är från amerikanska Pro-Tech.  

Pro-Tech Stinger eller modell 401

Formatet är speciellt då det är helt framtaget för att passa de specifika lagar som finns i Kalifornien rörande fjäderdrivna knivar. Där är de tillåtna så länge bladets längd understiger två tum. Sen är det fritt fram för tillverkarna att formge dem som de vill. Det har gett upphov till en helt egen klass knivar benämnda "California legal autos" där Stinger kan tjäna som utmärkt exempel på hur en sådan kan se ut. 

Enkla rena linjer i ett distinkt formspråk

Blad

Hela kniven är framtagen kring ett blad som skall understiga den tillåtna längden två tum men samtidigt ligga så nära den gränsen som möjligt. Avrundat är bladet 1,9 tum eller mer exakt 1,15/16 tum eller 4,92 cm. Allt för att vara på den säkra sidan rent juridiskt sett. 

Formen är en uttalad spearpoint med en tydlig falskegg på ovansidan. Bladformen gör att hela eggen på den här korta bladet blir en buk och spetsen mycket uttalad, något jag för övrigt uppskattar hos en vardagskniv. För den som vill ha ett blad med rundare snällare form finns även modellen "Runt" som har ett droppointblad istället. 

Bladet är i det här utförandet blästrat vilket ger den grå färgen. Jag hade föredragit en tumlad yta eller kanske ännu hellre än satinfinish. Kniven fanns för övrigt i de kombinationerna när det begav sig men inte tillgänglig där jag köpte kniven. 

Bladet i 154-CM är blästrad grått och flatslipat

Stålet är det amerikanska 154CM som icke är att förväxla med det avsevärt mycket bättre samt dyrare pulverstålsversionen CPM154. Men jag gillar ändå det här stålet av det skälet att det är lättslipat och kniven går att få riktigt vass även om den håller skärpan sisådär. 154-stålet är härdat till rc59 vilket gör det tämligen mjukt. 

Men eftersom kniven inte är ämnad för eller använts till tyngre arbetsuppgifter så har den trots frekvent användning inte behövt slipas om. Att ståla/strigla och bryna den då och då har räckt för att behålla eggen. Så det är faktiskt fabriksslipningen ni ser! För att underlätta slipning har kniven ett litet urtag precis vid ansatsen. 

Kniven var direkt ur lådan bland det skarpaste jag stött på och 

spetsen är formidabel

Bladgodset ligger på runt två och en halv millimeter och tunnas ut ned mot eggen via en tämligen bred slipfas. Det gör att kniven skär mycket bra trots det ringa formatet. Särskilt som slipningen gör att kniven får mesta möjliga egg i relation till längden på bladet. Det finns heller inga tumknoppar eller liknande som är i vägen och stör vid genomgående skär vilket är bra. 

Handtag

Handtaget ger ett bättre grepp än vad man kan tro givet de dimunitiva måtten. Det är trots allt en kniv som inte mäter mer än 8,4 centimeter i strumplästen. Det ger att man får ett bra trefingersgrepp men inte mer med tummen vilande på räfflorna på ovansidan på handtaget och topparna på pek- och långfinger mot mönstret på sidan. Handtagets tjocklek på över en centimeter bidrar till det dugliga greppet. 

Materialet är 6061-T6 aluminium i svartanodiserat utförande och är skruvat med två stycken torxskruvar utöver pivotskruven. Jag har inte demonterat kniven men vet från erfarenheter från liknande konstruktioner som Böker Speedlock, även den med buttonlock och samma typ av fjädersystem, att det är ett lite fippligt men inte omöjligt arbete. 

Konstruktionen är halvöppen då det måste finnas plats för låset och fjädern i framänden på kniven. 

Hårdanodiseringen håller mycket bra men år av användning sätter trots det sina spår. Jag tycker det adderar lite charm och personlighet till kniven. 

Handtag i hårdanodiserad 6061-T6 aluminium

Konstruktionen är skruvad och semi-öppen. Den anodiserade ytan har erhållit en viss patina efter alla år

Normalt är jag emot de flesta åtgärder som ökar friktionen på handtag. Men i det här fallet är de inte bara bra utan nödvändiga. Aluminium ger inte mycket till fäste annars och här är de utformade på rätt vis. 

De frästa spåren i aluminiumhandtaget gör greppet avsevärt bättre

Öppning och lås

Eftersom kniven är automatisk öppnas den med en knapp. Knappen är i det här fallet stor och rund och blästrad i samma färg som övriga detaljer på kniven. Mekanismen kräver ett distinkt tryck och den är försänkt i handtagssidan och det finns därför ingen risk att den av misstag öppnas i fickan. Funktionen är utmärkt och kniven har aldrig någonsin varit i närheten av att blindavfyra oavsett hur mycket skit som kommit in i den. Storleken gör också att knappen är lättåtkomlig även i mörker.

Fjädern är av samma typ som återfinns i Pro-Techs större modeller som exempelvis Godfather som jag tidigare skrivit om och det gör den här kniven oerhört kvick. Styrkan i fjädern parat med ett litet och mycket lätt blad gör den till den snabbaste kniv av det här slaget jag äger och har stött på. Själva fjädern bakom kraften är en spiralfjäder som sitter runt pivotskruven i kniven och är fäst i bladet. Faktum är att den är så pass kvick att det gäller att vara beredd när man håller den i nypan och öppnar. Annars vill den gärna smita ur handen. 

Knappen för öppning och lås är stor och lätt att komma åt

Låset är ett s k "buttonlock", det är alltså samma mekanism och knapp som frigör bladet och låser det. Konstruktionen är enkel och välfungerande och kan väl egentligen ses som en utveckling av en gammal "leverlock" som arbetar enligt samma principer. Låset är stabilt och säkert och kniven har aldrig haft minsta tendens till spel eller glapp trots att det använts flitigt under åren. Det är särskilt imponerande med tanke på att det är en fjäderdriven kniv vi talar om. De har normalt lite spel för minska friktionen och därmed bli snabbare. Jag tror inte jag stött på en automatkniv med så små toleranser tidigare. Andra bidragande orsaker är själva konstruktionen som innebär en rejäl pivotskruv och stor anläggningsyta mellan blad och handtag särskilt med hänsyn taget till storleken på kniven. Jämförelsen med bankvalv ligger inte långt borta. 

Att bära

Den här kniven är exemplarisk på den här punkten. Det blir inte så mycket bättre helt enkelt. Den ringa storleken är förstås en starkt bidragande orsak till det. Kniven väger in på under sextio gram! Men även det släta materialen, de rundade hörnen och ett utmärkt clip drar sitt strå till stacken.

Clipet är väldigt starkt och hade nog upplevts som för kraftigt om det inte varit för att baksidan på kniven är så slät. Den avvägningen fungerar väl både för att få fram kniven och stoppa undan den samtidigt som clipet ser till att kniven stannar kvar där det är tänkt.

Ett välkonstruerat och fungerande clip

Kniven är för övrigt liten nog för att få plats i exempelvis myntfickan på ett par jeans.

Sammanfattningsvis

Vad säger man om en liten trogen kamrat som man delat så mycket tid med? Jo en hel del. För det första kan det konstateras att jag nog inte stött på bättre precision i tillverkning än hos Pro-Tech. Byggkvalité och passform både hos den här kniven och min Godfather är exceptionellt bra och matchar de bästa knivarna från Spydercos Taichungfabrik exempelvis.  

Ett ytterst modest och fickvänligt format parat med ett intressant formspråk ger rena tilltalande linjer. Färgsättningen är i mitt tycke riktigt elegant där det grå, blästrade  bladet matchas väl av skruvar, knapp och clip i samma nyans och kontrasterar mot det blanksvarta handtaget. Sen hade jag faktiskt inte haft något emot den klarröda varianten med polerat blad som också fanns. 

"Stinger" är gjord för tyngre jobb än vad den ser ut att klara av med sin robusta konstruktion. Det är förstås ingen campingkniv eller så men som komplement till en kniv med längre blad eller för dagligt bruk är den riktigt bra. Något som också syns på hur sliten den hunnit bli. Det något bredare handtaget relativt storleken gör att det finns gott om utrymme för fingrarna om du inte har för stora labbar. Tummen vilar bra på ovansidan i standardgrepp även om kniven excellerar när den hålls i nypan för små sidledes snitt. Kniven är utmärkt till att öppna brev/paket/kartong, skära upp plastförpackningar eller för att pilla ut en spink ur ett finger. Tejp, buntband och snören/rep/mindre tamp hanteras med lätthet. Den ersätter också i många fall de naglar jag inte har. Naturligtvis är den komplett usel till allehanda köksuppgifter både hemma och i fält. För litet blad och för svår att rengöra är bara några av minusposterna där.  

Den modesta bladlängden har förstås sina begränsningar och det var därför jag tidigare sade att den är ett utmärkt komplement till en större kniv.

En för Kalifornien godkänd gadd från Pro-Tech

Den är också en tämligen diskret uppenbarelse. Det blästrade grå clipet avslöjar inte mycket när den sitter i fickan och själva kniven går lätt att dölja i handen. Så kan man bortförklara det distinkta ljudet när bladet smäller på plats så fungerar kniven i de flesta sammanhang. Bladet blänker inte och storleken skrämmer ingen så den ser inte så aggresiv ut vilket är bra. 

Kniven är svår att få tag i men den säljs bland annat genom BladeHQ. Min köptes för många år sen då du kunde köpa dem via eBay-butiker. Redan då var den här kniven rätt dyr bör påpekas. Sen undrar jag faktiskt om inte produktionen av den här modellen upphört och ersatts av "Sprint" i Pro-Techsortimentet. 

Får du tag i den så är det emellertid en riktigt högkvalitativ och rolig kniv att inneha och använda. Rekommenderas varmt om du gillar den här sortens eggredskap. 

Specifikation:

Längd utfälld: 132 mm, 5,2"
Vikt: 57 g, 2 ounces
Bladlängd: 49 mm, 1,9"
Godstjocklek: 2,7 mm, 0,11"
Bladstål: 154 CM, rc59
Handtag: 6061-T6
Lås: Buttonlock

Tillverkare: Pro-Tech, producerad i USA

Mer variationer och information hittar du på Pro-Techs hemsida här!


/ J - blev stungen att ha en