- En Kinakniv med eget namn och utseende
Idag tänkte jag presentera ytterligare en kniv från Kina som får representera fler steg i rätt riktning vad beträffar kinesiska tillverkare och som visar på goda intentioner och når nästan ända fram. Kniven har döpts till "Viper" och kommer från Harnds.
Harnds Viper
Namnet "Harnds" har en något märklig förklaring som nog kan sägas vara en typiskt kinesisk konstruktion*. Det lär vara en ordlek med de två engelska orden "Hardy" och "Handy". Det gör det aningen svårt att uttala men tanken var från grunden säkert god eftersom de gör verktyg av lite olika slag och hela företagsnamnet lyder "Harnds Knife & Tools". Det kan läsas på knivbladet om man råkar vara innehavare av ett mikroskop.
Om föreliggande kniv kan annars sägas att den inte är mikroskopisk utan snarare ovanligt stor och stabil för att vara av kinesiskt ursprung då de oftare är mindre i formatet som exempelvis den tidigare recenserade SRM 763.
En stabil och enkel kniv
Jag köpte den här kniven företrädesvis för att den inte framstår som en uppenbar kopia av någon annan kniv och för att den har en enkel och rak formgivning som andas funktion. Ibland vill man bara ha något avskalat. Det skall jämföras med några andra modeller från Harnds som är tillgängliga på nätet som är riktigt anskrämliga åtminstone på bild.
Blad
Bladformen och slipningen är några av knivens största förtjänster och det jag lade märke till först när jag tittade på bilder av den här kniven. Det är en enkel droppoint på strax över nio centimeter med något så pass ovanligt för sammanhanget som ett helt flatslipat blad. Ett blad utan krusiduller. Stålet har försetts med en tilltalande halvpolerad satinfinish. Det enda som kan tänkas ställa till det med bladets utformning är att skivan för enhandsöppning kan vara något i vägen vid genomgående skär nära handtaget. Den sitter nämligen en bit ut på bladryggen vilket är tvunget för att ge en bra öppningsrörelse. I praktiken är det inget jätteproblem har jag märkt eftersom bladet normalt vinklas aningen bort från det som skärs när man tar i. Det är sällan man utför "pushcuts" rakt ned så nära greppet. Men visst tappar man någon centimeter skäryta närmast handtaget där man är som starkast. Så en täljkniv är det inte.
Dropoint i 9Cr18MoV
Kniven har en blygsam ricasso med ett litet urtag för att underlätta slipning vilket för det mesta är en detalj jag uppskattar. Det kan annars i vissa fall vara svårt att få till eggen hela vägen in mot basen tycker jag. Urgröpningen på den här kniven är tyvärr felplacerad i relation till eggen eftersom den befinner sig i ricasson där godset är grovt. Får se om jag försöker ändra på det när kniven slipas om. Är det för övrigt någon som vet vad "sharpening choil" kan tänkas heta i svensk knivterminologi är jag tacksam!
**
En annan detalj som inte är helt lyckat om än elegant att ansatsen till slipningen inte är vertikal utan sveper ut över bladet i en båge från ricasson. Det ser bra ut men gör att man tappar lite egg närmast hälen eftersom det är svårt att komma åt med slipsystem. Tyvärr är det ett mycket vanligt fel även på knivar som kostar betydligt mer än den här.
Inte helt rätt utfört för att underlätta slipning som det är tänkt
Stålet är 9Cr18MoV vilket för övrigt är en av de finare kinesiska stålen och är motsvarigheten till europeiska 440C om jag inte misstar mig. Som en passus kan tilläggas att om man köper en kniv vars blad är märkt "440C" och är tillverkad i det stora landet i öster är det troligen det här stålet som erhålls. Det gäller exempelvis alla knivar från Böker som inte är producerade i Solingen, Tyskland. Om det är ett bedrägligt förfarande eller ej kan förstås diskuteras eftersom stålkompositionen lär vara tämligen likartad.
Bladgods på 3,2 mm
Godstjockleken på Viper är strax över 3 mm vilket inte är så grovt för den här storleken på blad och bidrar tillsammans med flatslipningen till de goda skäregenskaperna. Hårdheten uppges till 58-60 HRC och ligger den inte under 58 så borde uthålligheten på eggen vara bra även om det förstås finns ytterligare parametrar i den ekvationen. Kniven anlände pappersskärarvass men inte mer. Primäreggen är ganska brant och jag kommer att göra den bredare för att få flackare vinkel och därmed mindre stål bakom eggen när jag väl slipar om den. Eggen är någorlunda jämnt anlagd men det har slarvats lite fram emot spetsen där den inte är helt symmetrisk.
Bladet roterar kring en justerbar pivotskruv och är lagrad med tjocka nylonbussningar som inte är av högsta kvalitet. Trots det löper de extremt lätt och kniven är överraskande nog mycket mjuk att öppna och stänga med tanke på plasten. Det återstår att se hur hållbara de är i långa loppet. När det gäller livslängd är bronsvarianter att föredra. Nu lär detta inte bli något problem för mig personligen eftersom jag har en hög knivar och skiftar mellan dessa. Sen finns det i ärlighetens namn många knivar jag föredrar framför den här så den lär inte användas så frekvent att den slits ut. Men för den som funderar på att skaffa en enda kniv och hålla sig till den är alltid hållbarhet en faktor att räkna med.
Bladet är hyfsat centrerat men drar något åt höger på mitt exemplar. Dock inte så mycket att det stör eller skrapar i någonstans.
Föredömligt liten text och logotyp
Sen vill jag likt Fylking utbrista i ett äntligen - en kniv som inte har löpsedelsstora loggar och hela jäkla romaner författade på bladet! Visserligen finns text på bladet men den är föredömligt liten. En diskret logga på ena sidan och en liten knappt synlig text med knivnamnet och bladstålet på andra sidan är det enda. Idealet för mig är sterila blad. Möjligen kan jag tänka mig en diskret logotyp om den är snygg. Som motpol och avskräckande exempel kan det mesta från CRKT tjäna.
Handtag
Skollorna är gjorda av G10 som färgats lerbruna med ett mönster som associerar till modellnamnet "Viper", huggorm. Det diamantformade ormskinnsmönstret ger gott grepp och är en av de strävare jag stött på när det gäller kinaknivar. En riktigt bra och ovanlig detalj är att materialet är mer slipat och därmed mjukare på clipsidan så det inte sliter lika hårt på materialet i kläderna och gör kniven lättare att dra. Ytan och den differentierade texturen ger en lyxigare känsla.
Komfortabelt grepp i G10
Passning och toleranser på kniven är överlag godkända men jag upplevde kanterna på G10-skollorna som aning vassa så jag tog fram sandpappret och rundande av dem något. Efter det är handtaget riktigt bekvämt.
Sen kommer vi till den eviga avvägningen när det gäller framförallt lite större fällknivar. Bredd på handtaget kontra hur lätt den skall vara att bära. I det här fallet är greppet stadigt och brett nog även för tyngre arbete under längre tid. Det som kunde förbättras är att förse kniven med tunnare glidbussningar vilket minskat gapet i stålramen, gjort handtaget något mindre fyrkantigt i profil och därmed ökat komforten än mer. För även om kanterna på stålet är väl rundade även på insidan känns de när man tar i och ett handtag som inte har höjd nog har en tendens att rulla i handen.
Annars gör den raka formen på handtaget att det torde passa de flesta händer och det är rymligt nog även för dem med större labbar än mig. Det neutrala handtaget gör också att det är lätt att skifta mellan olika fattningar.
Ett ganska brett handtag med kraftigt icke urborrat chassi. Stabilt men tungt
Kniven är liksom de flesta fällknivar idag ihopskruvad med torxskruvar. Hur kvaliteten på dem är på den här kniven kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte plockat isär den än. Dessvärre är materialet i skruvarna på kinesiska knivar ofta mjukost eller åtminstone icke härdat stål. Det är sällan de håller för upprepade försök att plocka isär och sätta ihop. Har man otur får man inte loss dem alls om de är fastsatta med gänglåsning av något slag vilket brukar leda till att skallarna blir runda direkt.
Tyvärr har kniven överdimensionerade liners som inte är lättade på något vis vilket gör att kniven är något för tung för min smak även om det till viss del är en vanesak. Enda fördelen jag kan komma på med att inte ha urborrade liners, förutom kostnadsbesparingen för tillverkaren förstås, är att det faktiskt inte fastnar lika mycket skit på insidan av kniven i och med den släta ytan. 160 gram är annars något som känns i handen. De som uppskattar en lite mer robust känsla i sina knivar lär dock uppskatta det.
Kniven är någorlunda välbalanserad om än lite baktung eftersom bladet inte förmår väga upp vikten från det rätt grova handtaget. Jämviktspunkten återfinns i bakkant på urgröpningen för det styrande pekfingret. Men det är inte så illa att kniven känns obalanserad.
Förresten vill jag utbrista i ännu ett "äntligen"! Handtaget saknar alla former av "jimpings" förutom de som återfinns på låsarmen. Även de är för övrigt överflödiga. Alla har vi våra käpphästar när det gäller knivar och jag har ett helt stall. En av dem är att jag avskyr "jimpings"/frästa spår med få undantag.
Öppning och lås
"Viper" är mycket enkel att öppna och stänga vilket är egenskaper jag fäster stor vikt vid hos en fällkniv som skall användas till vardagsbruk. Ofta håller jag i någonting jag inte vill lägga ifrån mig när fickkniven skall användas och då vill jag få ut bladet utan krångel. Av samma skäl är det nästan än mer intressant att det enkelt går att stoppa undan den igen.
Kniven öppnas med skiva istället för tumknopp. Vanligtvis föredrar jag knoppar framför diskar och favoriserar hål i bladet eftersom de tenderar att vara minst i vägen och lättast att nå. Men i det här fallet fungerar lösningen bra på flera sätt. Dels har plattan placerats så att den är lätt att nå och ger bra vinkel för att både snärta ut bladet och fälla ut det stilla och lugnt allt efter tycke och smak. Dels så inverkar det mindre på utseendet. På den här kniven bidrar skivan till att bladet får renare linjer. Den ger också ett bra stöd för tummen att vila på om kniven greppas på det viset.
Harnds variant på enhandsöppning
Ytterligare en liten fördel med det överdimensionerade godset i handtaget är att linerlocken blir extremt stadig för den som fäster vikt vid låsstyrka. Den låser bra och säkert och kniven glappar inte kännbart åt något håll. Som sig bör är pivotskruven justerbar. Visst finns det bra knivar med nitad konstruktion, Al Mar och vissa Spydercomodeller kan tjäna som exempel på det men då talar vi om andra prisklasser för att få precision i konstruktionen. På billigare knivar föredrar jag att det finns möjlighet att själv skruva i efterhand.
Låsarmen är lättåtkomlig och bjuder inte så hårt motstånd vilket bidrar till den smidiga hanteringen. Räfflorna på den är inte alltför grova men änden på den är vass vilket är en miss som jag ämnar åtgärda.
Att bära
Nu kommer vi till en av knivens akilleshälar. Den är tämligen stor och har därtill ett brett handtag vilket gör att den känns lite klumpig att ha i fickan. Men som tidigare sagts är det en avvägning mellan bärkomfort och hur mycket handtag som eftersträvas. Det är dock en faktor som får vägas in i sammanhanget och ofta får mig att söka mig mot knivar med slankare form om de skall bäras som vardagsknivar. För mig är formen på handtaget viktigare än storlek och vikt i sig. Ett exempel på det är Spyderco Police som är mycket diskret i fickan trots att det är en lång, tung best i stål och därför fått mycket tid i fickorna förr om åren.
Clipet gör det som förväntas och håller kniven på plats. Det låter kniven sitta djupt i fickan och det sticker inte fram onödigt mycket handtag och till viss del kompenserar clipet för knivens storlek. Men frågan är om den som designade det hela led av mindervärdeskomplex eller råkade vederbörande bara slinta vid ritbordet? Clipet är nämligen onödigt långt och tycks fortsätta i evighet vilket ser ytterst märkligt ut och fyller ingen funktion.
Visserligen fungerande men extremt långt clip
Det är för övrigt inte flyttbart utan man får snällt finna sig i att bära kniven på höger sida med bladspetsen nedåt som tillverkaren tänkt sig. Fördelen med den lösningen är att man slipper skollor och handtag fulla med borrhål vilket förfular och ger mer håligheter för smuts att fastna i. Nackdelen är förstås att det inte finns några alternativ om man t ex råkar vara vänsterhänt eller bara känner sig ombytlig till humöret.
En detalj till som är negativ är att toppen på clipet sticker ut för mycket och är för spetsig. Det är inte bra då det riskerar att haka i och repa upp saker. Det är ett problem som då och då dyker upp när den som ritat clipet inte tänkt till fullt ut.
Sammanfattningsvis
Tja, vad ska man egentligen säga om den här kniven och andra av dess slag? "Viper" är på många vis typiskt kinesisk och saknar aningen personlighet och charm men är egentligen inte dålig även om den har några missar här och där. Den här sortens knivar har ingen historia eller känt mönster att bygga på utan får klara sig på andra meriter och då är det förstås viktigt att dessa är bra. Det är ingen Laguiole, Navaja, Case, eller ens Buck eller Spyderco.
En bra slit- och slängkniv för små slantar
På något vis tycks det finnas en skillnad mellan känslan av att en kniv är massproducerad vilket förstås alla icke handgjorda knivar är och att den faktiskt är det. Den här kniven är ett gott exempel på det första men tar ändå några trevande steg åt rätt håll. Vad jag saknar är till exempel att de kinesiska tillverkarna gör mer med egna lokala knivtraditioner med moderna material. Det kunde bli en höjdare.***
Den här kniven från Harnds är även något tung och har försetts med för tjockt handtag för att vara optimal i mina ögon. För att förvandla den från en bra till en riktigt bra brukskniv skulle den generellt behöva något vekare material faktiskt. Tunnare bussningar i annat material, inte lika tjockt gärna urborrat stål i handtaget samt slankare G10 så hade kniven både blivit väsentligt mycket lättare samt aningen mindre fyrkantig i greppet. Trots att priset då gått upp något hade det gjort kniven betydligt mer attraktiv.
Det positiva är att det är trevligt med en design från Kina som inte är stulen. Lägg därtill en enkel och rättfram form med ett flatslipat blad i relativt bra stål och ett handtag som inte är överarbetat och du har grunden till en bra kniv. Uförande och passform är goda om än inte perfekta och priset som vanligt förmånligt. För den här kniven betalade jag runt 17 dollar inklusive frakt.
Priset är en viktig faktor i ekvationen eftersom knivens tillkortakommanden måste ställas i relation till det. Förbättrad design, eget formspråk, bättre material och därmed mer känsla av exklusivitet är något som vanligtvis kommer med högre prisklasser. Så är det "prestige" eller samlarvärde i någon form som eftersträvas bör den här och liknande knivar förstås undvikas.
Det här kan dock vara en kandidat om man söker en stabil något större fällkniv till lågt pris som ändå fungerar. Priset gör att man inte behöver vara rädd om den eller gråta blod om man råkar tappa den i en sjö någonstans under fisketuren.
Specifikation:
Längd utfälld: 210 mm
Vikt: 160 g
Bladlängd: 93 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: 9Cr18MoV, 58-60 HRC
Handtag: G10 på stålliners
Lås: Linerlock
Producerad av:
Harnds, tillverkad i Kina
/ J - för tillfället fast i österled
* Detta med ordlekar är inget ovanligt när företag i Kina skall hitta på namn för andra delar av världsmarknaden. T ex finns "Land" vilket är SanRenMus namn på några av sina större modeller. De tre tecknen San, Ren och Mu skall tydligen betyda just "land". Någon mandarintalande person får gärna rätta mig om jag är felunderrättad.
** Understundom tycker jag att det kan bli lite mycket "svengelska" men uttryck som "liners", "framelock", "fingerchoils", "sharpening choil", "jimpings" etc är ibland svåröversättbara och tämligen exakta från början.
*** Ett av de få exemplen jag känner till är Linton Cutlery's "Patzland" som bygger på samma mönster som Bob Lums och Spydercos "Chinese". Förutom den modellen har jag inget gott att säga om Linton.
