Traditionella fällknivar - Böker Copperhead

Copperhead är ett mönster som sägs ha fått sitt namn från likheten mellan bolstret och den stiliserade bilden av huvudet på ormen med samma namn. Jag vet inte om jag ser den likheten - men det är i alla fall en fantasieggande förklaring. Utformningen för emellertid det positiva med sig att det främre bolstret har en utstickande del som täcker bladtangen när bladet är hopfällt. Det gör kniven strömlinjeformat mjuk i fickan och även bekväm att använda. Bolsterformen gör att mönstret ibland även refereras till som "Half-Canoe".

Knivmönstret kännetecknas av att de alltid har två bolster och ett eller två blad där huvudbladet är en clippoint.

Knivarna varierar kraftigt i storlek vilket är ovanligt för de flesta traditionella mönster. Copperheads finns från mycket små till riktigt stora även om de vanligaste måtten återfinns i trakterna av den aktuella kniven som mäter nio och en halv centimeter hopfälld. Ett ytterst fickvänligt format för övrigt. 

Böker Copperhead

Huvudbladet är en clippoint med "long pull"

Den här tolkningen av en Copperhead kommer från Tyska Böker och är tillverkad i Solingen. Kniven är på många vis ytterst representativ för mönstret. Materialen är så traditionella de kan bli med ram i mässing, bolster i nickelsilver och skollor i rödfärgat mönstrat ben. Kniven är tvåbladig med en kraftigare clippoint som huvudblad och ett slankare "Skinner"-blad som sekundärblad. Stålet är polerat C75 kolstål vilket även det är korrekt ur historisk synvinkel. 

Bladen är i kolstål och välpolerade

Fit & Finish

- Bolstren är av kraftigt dimensionerat nickelsilver och är elegant rundade och polerade. De sitter tight och snyggt mot ramen som sig bör.

- Skollorna är gjorda av rödfärgat ben och är av mycket god kvalitet. Något som Böker för övrigt gjord sig kända för. Mönstersågningen är bra utförd, kanterna rundade och märkesskölden snyggt infälld. Nitarna är väl arbetade och slipade. Allt ger ett ytterst gediget intryck.

- Ram,  Här återfinns en av de få kvalitetsmissar jag hittat på kniven. Det skiner ljus genom den glipa som finns mellan ramen och fjädern på höger ryggsida. Det är inte Grand-Canyon det handlar om men är ändå förtretligt. Mellanrummet beror på att ramdelen inte är helt rak. 

- Passningen på den här kniven är annars superb. Alla delar är väl hopfogade och det finns inga kanter mellan bolster och skollor. Inte ens i hörnorna vilket annars brukar vara en akilleshäl hos många knivar. Dessutom är ryggfjädrarna snyggt skurna och rundande i bakänden av handtaget vilket brukar vara en annan avslöjande detalj. 

- Slipningen är fullt godkänd även om den inte är perfekt. Huvudbladet var dugligt men definitivt inte så vasst som jag önskat. Sekundärbladet däremot var riktigt skarpt redan från början. Jag har ingen erfarenhet av att slipa det här stålet än. Men givet att det är ett kolstål och inte så hårt härdat torde det vara lättarbetat. 

Walk & Talk

- Pull, Både draget för att få ut kniven liksom kraften som krävs för fortsätta rörelsen är mycket liten.  och ligger runt en fyra.

- Walk and talk. Det är inte mycket av den varan på den här kniven måste tillstås. För att vara en något finare fickkniv så är den ovanligt tystlåten, närmast försynt. Inget högljutt klick här inte när den stannar i utfällt läge. Vägen dit är dock exceptionellt mjuk. På vägen in är snäppet mer påtagligt och distinkt. På det hela taget kunde nog ryggfjädern vara aningen starkare i mitt tycke. Gången däremot är så smidig den kan bli.  

Stay & Play

- Spel och glapp, Kniven andas kvalitet och båda bladen är riktigt säkra i utfällt läge även om fjädern inte tillhör de starkaste som sagt. Något glapp i sidled finns överhuvud taget inte och kniven är mycket stabilt byggd inte minst kring främre bolstret vilket inger förtroende och lockar till användning.

Ett nästan perfekt ryggsida. Om det inte vore för glipan som syns i nederkant

En ibland avslöjande detalj är hur fjädrarna avslutas. Här utmärkt

Sekundärbladet är en slankare "skinner" som är kraftigare vinklat i relation till handtaget än huvudbladet

Sammanfattning

Det här är en typ av mångsidig  kniv som är rackarns bra som fickkniv. Storleken och en inte alltför tilltagen vikt gör den bekväm att bära i fickan vilket för övrigt är en av styrkorna hos traditionella knivar jämfört med moderna dito även utan uppfinningar som clip och liknande. Den är också stor nog för att ha en ett rejält blad vilket jag ibland kan sakna hos en del mönster som exempelvis Congress eller Peanut. Bladen av kolstål är för övrigt helt flatslipade från en godstjocklek på två millimeter vilket gör att de är excellenta skärredskap. 

Ytterligare en fördel med Copperheads är det svängda handtaget som ligger skönt i handen och påminner en del om Sowbelly Trappers fast med färre blad vilket gör dem mjukare att greppa. Särskilt tydligt blir det när huvudbladet används eftersom sekundärbladet nästan försvinner i skaftet. 

Därutöver är Copperheads estetiskt tilltalande enligt mig - jag gillar det strömlinjeformade utseendet. Om designen är annars inte mycket att orda om. När det handlar om traditionella knivar är ju själva mönstret designen! Däremot är utförandet av yttersta vikt och Böker har lyckats på den punkten. Det här är en välbyggd kniv med bra materialval och genomgående hög finish bortsett från den mindre missen i ryggen som nämnts.

En förträfflig fickkniv

Överlag är det här en mycket tilltalande fällkniv som fungerar utmärkt som brukskniv om så önskas. Annars skäms den inte för sig på hyllan som dammsamlare heller.

Specifikation:

Märke: Böker, Tree Brand

Mönster: Copperhead
Referensnummer: BO2626JRBI
Längd hopfälld:  95 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  70 mm
Sekundärblad:  70 mm
Etsning blad: ingen
Text tang: H Böker & Co, Solingen
Skollor: nickelsilver
Bolster: Red jigged bone
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: nickelsilver stämplat med Bökers träd och "Solingen"

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - tjusad av en orm

Knivrecension Böker Plus "Exskelibur"

- Designersamarbeten VIII, Skellern

Idag skall jag presentera en kniv som funnits med ett tag både på marknaden och i min samling och som skyltar med ett intressant namn och kanske en ännu mer intressant form och teknik. Namnet Exskelibur är närmast ett anagram som involverar kung Arthurs berömda svärd och de två upphovsmännens namn, Mike Skellern och Fred Burger. De två herrarna är sydafrikanska knivmakare där framförallt Skellern är känd för sina eleganta fickknivar.

Böker Plus Exskelibur

Han är förresten även omtalad för att vara läkare, ägare av en bananplantage samt vara en mycket god historieberättare. En herre med många strängar på sin lyra med andra ord.

Kniven har plockats upp i Böker Plus tämligen omfattande knivkatalog där en allt stadigare strid av kända knivmakares namn dyker upp. "Plus"-segmentet är för övrigt Bökers Kinaproducerade mellannivå på knivar. De mer exklusiva varianterna görs fortfarande i Solingen, Tyskland och släpps under det ursprungliga namndet Böker Treebrand. Utöver det finns även deras Argentinska fabrik och knivarna är då märkta "Böker Arbolito" samt lågbudgetserien "Böker Magnum" som liksom Plusmodellerna görs i Kina.

Den ursprungliga Böker Exskelibur kom i två storlekar varav jag tänkte presentera den större och nu finns de även som en version två kallad Exskelimoore I och II. De har handtag i olika träslag (svartek, ek, cocobolo, och lönn) istället för G10.

Blad

Kniven ståtar med ett riktigt vackert droppointblad - enkel tilltalande form när den är som bäst. Förhållandet mellan handtag och blad är nog så nära 1:1 som det kan bli på en fällkniv och bladet är hela nio centimeter långt. Det har försetts med en väl genomförd halvt polerad satinfinish.

Svårfotograferat blad i semipolerad satinfinish

Bladet ser flatslipat ut men är faktiskt en skålslipning med extremt stor radie. Det är bara att konstatera att det är skillnad på olika typer av skålslipning. Den här varianten gör t ex att man slipper den påtagliga "rygg" som annars bildas mellan övergången mellan slipfas och flatdel av bladet och som ger upphov till ökad friktion vid genomgående skär. Den flacka slipfasen kombinerat med ett bladgods på under tre millimeter och den klassiska formen på bladet gör kniven till ett riktigt bra skärredskap.

En numera tämligen polerad egg avslutar en flack skålslipning

Sen får väl tilläggas att den inte var särskilt skarp när den kom men är nu försedd med en duglig egg och det kan konstateras att det går att få kniven mycket vass.

Som så ofta hos Böker plus är stålet angivet som 440C. Ett vid det här laget något omodernt material men som ändå kan betraktas som ett dugligt "midrange"-stål vars brister och förtjänster jag varit inne på vid ett flertal tillfällen. Men och det finns ett stort men i det här fallet, det kan ifrågasättas huruvida detta verkligen är 440C och inte dess kinesiska motsvarigheter 9Cr13MoV eller kanske 9Cr18MoV. Jag har nämligen svårt att tänka mig att Böker skulle exportera stål till Kina enbart för att  montera ihop knivarna och sedan skeppa tillbaks dem. Det är dock inte ett helt omöjligt scenario eftersom det görs på andra håll av andra märken* men  känns inte så troligt givet prisklassen på Böker Plus-knivarna. Men oavsett vilket som är aktuellt är det ändå ett fungerande alternativ med tanke på priset enligt mig. Sen kan det diskuteras om ärligheten i märkningen om så är fallet.

Upphovsmannen samt ståltyp kan läsas på motstående sida av bladet

Stålsnobb är jag inte men anser ändå att stålkvalitén bör anpassas till det tänkta användningsområdet samt förstås spegla priset på kniven. Det är ett problem jag har med märken som t ex Al-Mar där man får betala runda summor för ett så enkelt stål som AUS8.

Varför så stor logga?

Bladet är för övrigt diskret märkt med "China" på bladtangens undersida. Tyvärr är inte den övriga märkningen lika försynt. Bökers Plus blaffiga logotyp förfular ett i övrigt elegant blad. På motstående sida återfinns upphovsmannens namn.

Handtag

Exskelibur har ett riktigt bekvämt grepp och det första som slår mig är hur luftigt lätt kniven känns i handen med tanke på hur pass stor den är och att sidorna upplevs väldigt mjuka. De är tillverkade i slipad men inte polerad svart G10 och är behagligt välvda. Det är något jag annars saknar på många moderna fällknivsskollor - en tredimensionell känsla.

Ett i min hand mycket komfortabelt grepp i slipad G10

Knivens låga totalvikt på under hektot kan tillskrivas återhållsamhet vad gäller tjocklek på bladgods samt handtagskonstruktionen. Kombinationen av lagom dimensionerade, inte för kraftiga skollor och det faktum att kniven bara har en liner som dessutom är i titan minskar vikten avsevärt. Det bör kanske i sammanhanget påpekas att den här lätta konstruktionen gör att kniven inte är lämpad för allt för hårda arbetsuppgifter. Men det gäller å andra sidan alla fällknivar.

Något som är mindre bra är att kniven är hopfäst med inte mindre än tre olika varianter av skruvar. Torx för sidorna, en specialskruv till pivotskruven och stjärnskruvar till clipet. Mitt exemplar och de senaste utgåvorna levereras med en extra nyckel så du själv kan ändra spänningen på pivotskruven vilket är tacknämligt. Jag avskyr ovanan att göra pivotskruvar med specialhuvuden som är i princip hopplösa att försöka justera.

Udda pivotskruv som dock levereras med särskild nyckel

Konstruktionen är inte öppen i ryggen  utan har ett mellanlägg i G10. Där kan man även se den anodiserade linern samt ett rödfärgat fiberinlägg vilket enbart är kosmetiskt men ger en personlig touch till utseendet.

Likt clipet är den enda linern anodiserad i blått

Den nästan skandinaviskt enkla och raka formen på handtaget gör den lätt att greppa i ett flertal olika fattningar.

Öppning och lås

Det här är en enhandsöppnad kniv som fälls ut på ett ovanligt vis. Den förlängda bladtangen fungerar som en variant på flipper och med lite övning kan bladet skickas fram rätt fort. Annars är det lättare att fälla ut den lugnt och värdigt och bland känns det bara rätt med vissa knivar. De skall inte flippas utan snarare smygas fram med stil. För att underlätta åtkomst av flippermekanismen är toppen på handtaget avrundat. Den kan användas med såväl tumme som pekfinger och vänster eller höger hand. Det här är den första modell av kniv jag stött på med den här varianten på enhandsöppning.

Ovanlig och estetiskt smakfull lösning på enhandsöppning som möjliggörett blad utan hål, tumknoppar eller diskar

Efter lite tillvänjning fungerar lösningen utmärkt

Bladet låses med en tämligen slank linerlock i titan. Det återstår att se hur den slits över tid. Min erfarenhet av samma konstruktion** hos min gamla Benchmade AFCK  är att det mjukare titanet slits mot det härdade stålet i bladet. De mer påkostade lösningarna brukar idag ha endera stålinlägg i låsarmen eller karbidförstärkta ytor på titanet för att komma till rätta med det problemet.

Mycket välkonstruerad linerlock i titan som efter ett tags användning fungerar perfekt och inte lider av det

spel som drabbat en del Bökermodeller

Inledningsvis fungerar den dock väl och låser utan glapp och spel vilket inte alltid är fallet med knivar från Böker Plus tyvärr. Men pivotskruven måste justeras mycket noggrant. Den kan spännas hårt varpå allt glapp i sidled försvinner men då blir kniven rätt motig att öppna och den finns faktiskt en mening med det. Orsaken står att finna i de tyska knivlagarna som säger att en fällkniv med lås inte får vara enhandsöppnad. Eftersom den här kniven inte har någon demonterbar disk eller tumpinne vilket annars är en vanlig lösning på det problemet på knivar avsedda för den tyska marknaden blev alternativet att göra så här istället. Spänns pivotskruven blir kniven nämligen tvåhandsöppnad.

Släpps spänningen för mycket uppstår ett litet glapp i sidled men kniven förvandlas till en mycket snabb gravitationskniv.

Att bära

I all enkelhet kan konstateras att det här är en av de mest lättburna knivarna i den här storleken jag stött på. Den är extremt bra därvidlag - ett snyggt och diskret clip med utmärkt funktion parat med ett handtag med mjuka former, rundade hörn och ringa totalvikt bidrar till det.

Blåanodiserat titanclip

Clipet är gjort av titan och anodiserat till samma blålila nyans som låset. Det är en färg som ger personlig touch samtidigt som det smälter ihop utmärkt med vissa nyanser av mörkt jeanstyg och gör kniven mycket diskret. Funktionen är god och håller kniven på plats utan att vara för hård att få loss. Det går inte att skifta sida på det men väl flytta upp eller ned. Just den här kniven föredrar jag att bära med spets nedåt eftersom clipet då stör greppet mindre. Sen är jag helt ointresserad av hur fort det går att få fram kniven vilket annars brukar anges som argument för det ena eller andra sättet att bära knivar med clip. Det enda som är av intresse är att det går lätt, att kniven inte fastnar på vägen så jag slipper släppa vad jag nu håller i andra handen.

Sammanfattningsvis

Exskelibur är en minimalistisk och snygg kniv som jag tycker mycket om. Personligen tycker jag det är ett exempel på en mycket lyckad massproducerad utgåva av en customkniv.  Den eleganta formen kombinerat med bra materialval ger en utmärkt fickkniv som dock kan upplevas som något stor för några däribland undertecknad ibland.

Lätt, elegant om än något storvuxen kompanjon

Storleken gör att jag även är intresserad av lillebror för att få ett ännu fickvänligare format och gärna då en "Exskelimoore" för de snygga träslagens skull. Exempelvis lönn, som är en av varianterna, ger en särskild lyster som jag uppskattar. Nackdelen med den mindre varianten lär dock vara att den utstickande tangen som fungerar som öppningsmekanism på min kniv inte sticker ut lika mycket vilket i princip förvandlar den till en tvåhandsöppnad kniv. Ett intryck som förstärks av nagelskåran på bladet på den versionen.

Men någon gång blir det nog en sådan trots allt. Mycket vill ha mer. 

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 440C
Handtag: G10, slipad
Lås: Linerlock i titan

Producerad av: Böker Plus, tillverkad i Kina


/ J - uppskattar det enkla i livet, som en god kniv till kaffet

* Ett exempel är Spyderco som ofta använder amerikanska Cruciblestål i de knivar som görs i Taichung Taiwan.

* *Även min "Whale" från Böker Plus har samma konstruktion. Den har dock inte utvecklat något spel än efter något års innehav.

Knivrecension Böker Plus "Nano" (Little Big Knives)

- när ett namn betyder något

Bökers "Nano" är en liten kniv med tämligen unik design som är mycket lik sin förlaga till utseendet. Den här kniven skulle därför även kunnat presenteras under rubriken "Designsamarbeten" då det är en samproduktion mellan Dave Curtis och Böker Plus. Men det kompakta formatet gjorde att jag ville presentera den i relation till andra liknande knivar.

En Curtis till kaffet?

Det här är en kniv jag köpte mest på grund av utseendet vilket i ärlighetens namn inte är ett helt ovanligt förfarande. Storleken och den bulldogslika uppsynen tilltalade mig. Enligt Böker är syftet att vara en liten praktisk EDC-kniv till förmånligt pris. Jag kan väl tillägga att den fungerar bra som aptitretare under tiden man samlar ihop till de ca 300 dollar och uppåt som en original Curtis Nano kostar om det är den man suktar efter. Vid närmare eftertanke finns det nog andra alternativ för mig i den prisklassen.

Som vanligt finns kniven att få i ett flertal olika utföranden. Nano finns t o m i något så ovanligt som två grundversioner där en är en framelock och den andra en slipjoint. Det gäller både Bökers version och customversionen.

Böker Plus Nano

Det här är en s k begränsad upplaga (nåja) med svart blad och brunt grepp. Standard är annars med grönt eller svart grepp och det har även gjorts varianter med orangefärgade handtag. Även om min färgkombination känns sober så är jag intresserad av en version med svart handtag eftersom jag tycker att de tumlade bladen är betydligt snyggare och man ser slipfaserna bättre.

Första intrycket är annars att det verkligen är en solid liten kniv som har sina förtjänster men även sina brister.

Blad

Utseendemässigt handlar det om ett kompakt brett blad med en egg som är rejält svängt uppåt. I princip utgör hela eggen en enda lång buk vilket ofta är ett bra sätt att förstärka skäregenskaperna hos korta blad. Det i kombination med vinkeln mellan blad och handtag gör att en större del av eggen nyttjas när man skär vilket är bra.

Annars får bladet väl betraktas som en modifierad droppoint som nästan närmar sig en Sheepsfoot i formen om eggen varit rakare. Fast i det här fallet hade jag nog föredragit en annan bladform eftersom man då kanske fått till en duglig spets. För skall jag vara ärlig finns det i princip ingen spets alls på den här kniven som den är utformad nu. Den som finns är nästan oanvändbar vilket är ett stort aber. Dels är den inte särskilt uttalad och dels krävs det en mycket brant vinkel på handen för att den ens ska komma i kontakt med ämnet som skall skäras. Följaktligen är den här kniven komplett usel till att t ex öppna förpackningar med vilket är en inte helt ovanlig syssla för en fickkniv i min ägo. Det är en rejäl plump i protokollet.

Den spetsen skrämmer ingen

Stålet är det välkända 440C som verkar ha fått aningen dåligt rykte på sistone. Det är i allmänhet ett helt godkänt stål om det behandlas väl. Jag tycker mig se att folk på forum och i recensioner understundom blandar ihop de olika 440-stålen. Det enklaste av dem - 440A är skräp som knivstål men lättarbetat och billigt. Det betydligt mer avancerade 440C är ett fullt dugligt stål som däremot använts mycket genom åren av många customknivmakare särskilt innan de s k "superstålens" intåg på marknaden.

Bökers variant och härdning av 440C får för det mesta godkänt. I det här fallet kan jag inte riktigt uttala mig om hur kniven uppträder på längre sikt då jag inte slipat om den än eller använt den så mycket att den blivit slö av det skälet.

De här texterna har för övrigt mer karaktären av presentationer än regelrätta recensioner som kräver betydligt mer användningstid för att bli vägledande enligt mitt förmenande.

Det aktuella bladstålet är Bökers version av 440C

Slipningen på bladet är riktigt snygg och jag hade därför föredragit den tumlande icke svärtade versionen för att den skulle synas bättre. Kniven är märkt med "Böker Plus" och bladstål på ena sidan och Curtis logotyp på andra sidan.

Den ursprungliga skärpan var inte mycket att skryta med. Fabrikseggen var inte helt slö, snarare pappersskärarvass men knappast något man vill försöka raka sig med och så var det där med spetsen.

Handtag

Zytel* kan ibland kännas billigt, det är trots allt ett plastmaterial, men den tredimensionella strukturen som är aningen Ansö-lik gör i det här fallet att den känns mer arbetad och aningen mer exklusiv. Utöver utseende erbjuder det även ett visst mått av ökat grepp. Eftersom det är en framelock-konstruktion finns det bara en skolla på presentationssidan och låssidan utgörs av stål som synes och är i den här versionen svartfärgat.

Presentationssidan i Zytel och motstående sida i stål

Nano är som namnet antyder en liten kniv endast 12 cm lång i utfällt läge. Ergonomin verkar dela knivfolket i två läger. Några säger att den är utmärkt andra att den är usel. Jag placerar mig mellan de två ytterligheterna och lutar mot att den är någorlunda bra. Dvs några greppvarianter fungerar utmärkt andra sämre. Att omdömena spretar beror på förväntningarna misstänker jag. Kniven är som sagt inte stor och greppet är anpassat för tre fingrar inte mer och i relation till det är är handtaget inte alltför pjåkigt. Det möjliggör även ett flertal olika grepp där bl a omvänd fattning för uppåtgående snitt och fattningen med kniven i nypan för sidledes skärande är riktigt bra eftersom handtagets kurvatur följer handflatans form väl och man kommer nära bladet på den korta kniven. Även ett trefingergrepp med tummen på bladet är riktigt bra. Men naturligtvis kan du inte få ett bra "hammargrepp" med hela handen för tyngre arbeten då handtaget är för litet för det.

Skruvat handtag med kraftig kurvatur

Handtaget är skruvat med torxskruvar för den som är lagd åt demonteringshållet. Kniven har inget hål för fånglina av det enkla skälet att med den här formen på handtag får det inte plats.

Öppning och lås

Kniven är inte helt lätt att öppna vilket föranlett några personer på youtube att hävda att den är tvåhandsöppnad vilket inte är helt sant. Den kräver emellertid lite teknik och är inte blixtsnabb ens när man vant sig vid den men det är inte omöjligt att öppna med en hand. Öppningshålet i bladet i form av en oval är aningen för litet vilket gör att det nöter onödigt mycket på tummen. Motståndet i stängt läge är också så starkt att det krävs kraft för att fälla ut bladet. Det för det goda med sig att det inte är någon risk för att bladet skulle börja fällas ut i fickan. Blodbad i fickan i kön inne på Coop är helt muntert kan jag meddela utifrån egen erfarenhet. 

Låset på den här versionen är en framelock i stål vilket väger mycket jämfört med linerlocks i samma storlek. Skall jag vara helt ärlig har jag svårt att förstå den extrema vurmen som råder för framelocks. De verkar svårare att få till korrekt funktionsmässigt, de är som sagt tyngre och de ändrar hur handtaget känns när de låser. Skollor är ofta snyggare och risken finns alltid att man klämmer till låsarmen när man fäller ut dem vilket ökar trycket på bladet och gör det svårare att fälla ut.

Stål är förvisso tungt men har den fördelen att det är mycket solitt och inte slits på det vis som titan kan göra. Sen är det förstås avsevärt mycket billigare.

Framelock i stål

Förutom att öppna är Nano även lite onödigt tung att stänga. Låsarmen är svår att komma åt eftersom den inte sticker ut så mycket i relation till motstående liner och även här bjuder kraften i stålet motstånd. Kniven låser rätt sent och var inledningsvis seg. Det kan ha med min svarta version att göra misstänker jag. Kniven låser dock oerhört stabilt och har lossnat väsentligt efter en tids användning och är betydligt mjukare nu. Det går inte att känna något glapp i bladet vare sig i höjd- eller sidled.

Att bära

Kniven är ytterst kompakt med en knubbig och bred profil och känns tung i relation till storleken. Rent faktiskt gör de 80 g den väger inte den till någon tungviktare men det skall ställas i relation till det korta bladet. Detta gör att det blir lite blandade omdömen kring hur den är att bära.

Formatet gör att den exempelvis lätt och ledigt ryms i en myntficka i ett par jeans. Men bredden gör som sagt att den tar upp mycket plats i relation till hur mycket blad man får på köpet. Så om det är en prioritet bör det tas i beaktande vid införskaffande.

Customkänsla på hårkorsclipet

Clipet är en ovanligt trevlig detalj då det är Curtis egna "Crosshair"-design med utskuren logotyp. Det lär vara så att han förutom att ha designat dem även tillverkar dem åt Böker. Det är en god reklampelare för Curtis då han tydligen även säljer utrustning för "waterjet cutting". Förutom att vara snyggt att se på fungerar det utmärkt vilket kanske är en bättre egenskap. Men även här går åsikterna isär de finns de som säger att de tappat kniven på grund av för sladdrigt clip. Det problemet har inte jag upplevt.  

Sammanfattningsvis

Nano får blandade omdömen om man kikar på olika recensioner på nätet och även jag känner mig lite kluven inför den här kniven vilket avspeglas i det faktum att jag gillar kniven men inte bär den lika mycket som tycker om den.

Det är i grund och botten en mycket stabil och välbyggd kniv särskilt med priset taget i beaktande. Bra bladcentrering, inga obearbetade kanter och hörn och inget glapp i bladet tillsammans med jämna slipfaser gör att kvaliteten känns genomgående god. Den är också rejält stadig särskilt i relation till de diminutiva måtten. Tilläggas kan att det är en kniv som inte skrämmer någon utseendemässigt och därför kan användas i närvaro av andra utan att den väcker uppståndelse vilket också är en egenskap som gör den mer fickvänlig. Åtminstone om man tillbringar tid i befolkade områden.

Det är också i mitt tycke en snygg kniv eller snarare kanske den har ett intressant utseende. Den är inte särskilt elegant men har ett eget uttryck. Men den dras också med några tydliga nackdelar som vikt/längdratio och avsaknaden av spets som gör att den faller till föga i jämförelse med en del av konkurrenterna. Även låset har sina brister då kniven är hård och en aning fipplig att öppna och stänga. Annars är låsmekanismen ytterst pålitlig. 

Med det sagt återstår att konstatera att det här är en kniv som du köper om du vill ha något med ett personligt och unikt utseende och gillar Curtis customknivar men inte har möjlighet eller lust att lägga de summorna på den här modellen. På köpet får du en relativt bra fickkniv som är  men som i princip saknar spets och är aningen tung.

Specifikation:

Längd utfälld: 121 mm
Vikt: 80 g
Bladlängd: 48 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 440C
Handtag: Zytel
Lås: Framelock

Producerad av: Böker Plus, tillverkad i Kina

Mer information hittar du här.


/ J - letar vidare efter det stora i det lilla

* Zytel tillhör kategorin FRN-material (Fiber Reinforced Nylon) - fiberförstärkta plaster och är DuPonts varumärke.

Knivrecension Böker Plus "Albatros"

- Designersamarbeten V, Ansø 

Det är egentligen märkligt att jag tycker så pass bra om den här tingesten som jag faktiskt gör. Den ståtar med helt andra attribut än de jag normalt söker hos en bra fällkniv. Men utmärkande för god design och formgivning är inte sällan att det finns något som retar ögat och väcker nyfikenhet och får en att vilja titta en gång till, ett förhållande som inte enbart gäller knivar nota bene. Det komplexa lockar mer än det simpla.

I det här fallet talar vi om en kniv med personlighet -  massiva axlar och kraftig nacke och en något förvånad uppsyn. Böker "Albatros" är en kompakt historia med 3,6 mm tjocka sidor i grå titan och ett bladgods på en halv centimeter. Lägg därtill över ett och ett halvt hekto i vikt fördelat på endast sexton centimeter och du har en kniv som ger ett starkt visuellt intryck som inte passerar obemärkt.

Böker Plus "Albatros" -  En synnerligen udda fågel i samlingen

Första gången jag såg kniven på bild tyckte jag mest att den såg klumpig ut men det var ändå något med det bedrägligt enkla utseendet som pockade på uppmärksamhet och som uppenbarligen fastnade i bakhuvudet men just då kändes den inte aktuell och därtill var den för dyr. 

Ni som samlar på saker vet emellertid att fokus kan skifta över tid och jag råkar för tillfället vara inne i en "Little Big Knife"-fas vilket bland annat resulterat i anskaffande av knivar som Spydercos "Dragonfly", Bökers "Nano", Bladetechs "Mouse Lite" och Cold Steels "Mini Tuff Lite". Knivar som jag har all anledning att återkomma till och kommer att presentera här i lite olika former framöver.

Den tillfälliga graalen för mig i det sammanhanget är "Techno" vilken är ett samarbete mellan Marcin Slysz och Spyderco men tyvärr tillåter inte plånboken dylika utsvävningar för tillfället. När Knifecenter reade ut "Albatros", en kniv med liknande utseende och dessutom ett verk av en av mina favoritdesigners kunde jag inte låta bli att slå till.

Vingspannet mäter 164 mm vilket inte är så albatrosslikt

Att jag tycker om Jens Ansös skapelser är ingen hemlighet då jag tidigare här på bloggen presenterat knivar som "Whale" och "Zulu". 

Den danske customknivtillverkaren och industridesignern  har tidigare gett ut ett flertal knivar i samarbete med tyska Böker med modeller som "Haddock", "Cox", "Solo", "Minos" och senast "Minos II" på programmet. De är de serieproducerade versionerna av de knivar som tas fram i Ansös egen experimentverkstad Testlab Outbreak och därmed görs tillgängliga för oss vanliga dödliga. 

"Albatros" är liksom "Whale" knivar som  återfinns i Bökers "Plus"-sortiment vilka produceras i Kina till skillnad från de andra modellerna som tillverkas i Solingen Tyskland och då under namnet "Böker Manufaktur" med den kända trädlogotypen på*. Orsaken till outsorcingen är förstås att pressa ned priserna och därmed öka försäljningen.

Anledningen till att jag nämner Kina i sammanhanget är att Böker dessvärre har haft problem med sin kvalitetskontroll emellanåt vilket varit något som avskräckt bland annat mig från fler köp vilket är synd eftersom de är ett av de märken som har riktigt många attraktiva knivar till följd av samarbeten med knivmakare som T Rexford, D Curtis, N Blackwood och L Burnley m fl. 

Det tycks dock inte spela någon roll vart knivarna är tillverkade då t ex den första generationen i Todd Rexfordsamarbetet "Epicenter" (Tysklandstillverkad) hade stora problem bl a med att skållorna var ojämna. Och såväl "Haddock" (Solingentillverkad) och föreliggande "Albatros" (Kina) har gjort sig ökända för att vissa exemplar drabbats av "lockrock"**. 

Som tur var lider inte mitt exemplar av den åkomman utan låser som ett litet men solitt bankvalv. Återstår dock att se vad som sker över tid då det även rapporterats om att problemet kan uppkomma efter hand. 

Blad

Bladet är kort och kraftigt med en längd av 6,6 cm och en tjocklek på en halv centimeter. Typen är i grunden en droppoint eller kanske att betrakta som en modifierad droppoint med tanke på bladets proportioner. Formen ger en mycket uttalad buk och det breda bladet gör att kniven nästan får två separata delar av eggen liknande de egenskaper som ett tantoblad kan ha. Men till skillnad från en tanto saknar den här kniven i princip spets. Den som finns är högst rudimentär.

En fågelnäbb i utmärkta VG-10 och med tumlad yta

Kniven är skålslipad men det i relation till längden mycket breda bladet (3cm) gör att den närmast känns flatslipad eftersom den stora radien gör kurvaturen mycket svag. Sekundärslipningen övergår sen i en primäregg som initialt var alldeles för brant enligt mitt tycke och det var möjligen det som bidrog till att den upplevdes som slö direkt ur låda. Eller så var den bara dåligt slipad, i vilket fall skar den dåligt. Jag har därför sen bilderna togs slipat om kniven med en högre slipfas och därmed flackare vinkel vilket dramatiskt förbättrade knivens prestanda.

Nu är den riktigt trevligt vass och mycket beroende på det enligt mig utmärkta VG-10 stålet i bladet vilket är ett rejält kliv upp från det 440C som Böker brukar använda i sina "Plus-knivar". Ytan harmonierar väl med handtaget och knivens övriga utseende då det är en tämligen grovt tumlad finish. 

Det bör tilläggas att reprofileringen av eggen tog sin grundliga tid då det är rätt mycket material som skall avlägsnas och det jag använder mig av är en (kopia av) Edgepro Apex. För att få den vass ända in mot ricasson har jag dessutom lagt till ett litet jack vid eggens bas. 

I övrigt kan sägas att jag är glad över att slippa hela noveller skrivna över sidorna på bladet***. Presentationssidan av kniven har en diskret Böker Plus logga och motstående sida en lika försynt Ansö-logotyp och med mycket liten text står skrivet "1241 VG10" på ricasson. Föredömligt Böker!

Handtag

Konstruktionen är enkel på gränsen till genial. Handtaget består av två rejäla bitar titan som endast är sammanfogat i tre fästpunkter, pivotskruven och två distanser/bultar i den bakre delen av greppet.
  

Det ger en öppen konstruktion som accentueras av att bladet är så tjockt vilket ger mer luft mellan skållorna. Det faktum att en av sidorna även agerar lås bidrar till att hålla antalet komponenter till ett minimum. 

Matt mörkgrå titan ger ett sobert utseende och är inte så känsligt för repor

De 3,6 mm tjocka sidorna är gjorda i massiv titan

För den som önskar förse sin klenod med fånglina är den här utrustad med ett överdimensionerat hål för det ändamålet. Det lär passa alla dimensioner av snören upp till tunnare tamp. Finishen på skållorna är en grovt tumlad variant som tillsammans med bladet bidrar till det robusta industriella utseendet.

Konstruktionen är extremt enkel och elegant

Det här är en kniv som överraskar med bättre ergonomi än vad man vid första anblicken kan tro. De 3,6 mm tjocka sidorna i titan ger mycket att greppa om och fyller handen väl trots den ringa längden på kniven. Starkt bidragande till komforten är de väl fasade sidorna och rundade hörnen vilket gör att det inte finns några skarpa kanter någonstans på handtaget. 

En detalj som ger bra intryck är att låset är mycket väl utskuret ur handtaget med mindre toleranser än vad som är vanligt i den här prisklassen. 

Öppning och lås

Bladet fälls ut med en tumknopp som i det här fallet är enkelsidig. Den går dock att skruva loss om man önskar byta sida på den eller kasta den i en låda vilket kan vara aktuellt om man bor i ett land där man inte får äga enhandsöppnade knivar som Tyskland. Nu kan väl påpekas att på mitt exemplar var den mest flyttbar i teorin då skruven förvisso släppte till en början men sen började honskruven på motstående sida rotera med så det gick inte att demontera knoppen vilket krånglade till slipandet av kniven. Noteras kan även att det förefaller vara exakt samma modell på knopp som återfinns på "Whale".

Återanvändning av tumknoppsform. Den här känns igen från flera Ansö-modeller från Böker 

Det något ökända låset på den här kniven

Funktionen är utmärkt då knoppen är ovanligt stor och bra placerad. Den är lättåtkomlig och det breda bladet gör att öppningsvinkeln blir rätt vilket inte alltid är fallet med alla knivar. 

Tyngden i bladet gör att det här inte är en kniv man snärtar fram. Extra tydligt var det när min kniv var helt ny eftersom den då var trög på gränsen till svåröppnad och upplevdes "grusig". Lite smörjmedel och en kortare inkörningsperiod så var det problemet löst. Nu stänger och öppnar kniven mjukt och bra. Fjäderkraften ("detent") som håller bladet stängt är bra avvägt och tämligen stark vilket behövs med den massan i bladet. 

Låset är som sagt känt för att kunna dras med en del problem. Förklaringen till det tror jag står att finna dels i hur bladtangen är skuren i relation till låsarmen, i det här fallet för tvär vinkel och dels i materialet. Jag har haft problem med andra lås i titan. Fenomenet är inte okänt då bland andra Strider haft samma bekymmer med en del av sina knivar. 

Som tur var låser min kniv solitt med ett förtroendeingivande högt "klack" utan glapp i sidled eller spel i höjdled. Bladet är också helt centrerat i stängt läge. 

Att bära

Med tanke på bredden på kniven och inte minst vikten är den är förvånansvärt bekväm att bära. Mycket av det beror på den mjuka ytan på kniven och ett väl fungerande clip.

Clip i titan vars utförande harmonierar väl med  kniven 

Hur kniven upplevs i fickan påverkas dock mycket av om den bärs med spetsen uppåt eller nedåt. Med spetsen uppåt sitter den djupare i fickan och därmed stabilare och far inte omkring. Vänder man på den så känns vikten betydligt mer och det sticker upp tämligen mycket kniv ur fickan något jag generellt inte tycker om. 

Något jag påpekat tidigare är att jag inte uppskattar att ha rivjärn i fickan. Jag vill fortfarande ha mina fingrar i behåll även när jag fiskat upp nycklarna för tionde gången samma dag. Därför blir jag glad av den mjuka ytan på den här kniven och avsaknaden av vassa hörn, utstickande bladtang och "tractionplan". Sen är det ännu en fördel att den är kort så det får plats ytterligare saker utöver kniven i fickan. 

Clipet, även det i titan, fungerar utmärkt och har bra spänst. Det är flyttbart upp- och ned på handtaget som sagt men inte till andra sidan så tyvärr alla vänsterhänta.

Här syns hur långt ned håler för clipet sitter  om man byter position 

Om det är avsiktligt eller ej kan jag inte svara på men som det är borrat är det stor skillnad på hur mycket av handtaget som sticker upp ur fickan beroende på hur clipet monteras. Fördelen är att man då kan välja vilket man föredrar.  

Sammanfattningsvis

Om god formgivning kan man ha många åsikter. Den här kniven är bra formgiven och därför finns mycket att säga om den. Till exempel är det inte den bästa av knivar och heller inte den vackraste. Men ändå tycker jag om den - för att den är intressant. Märkligt hur det kan bli. 

En analogi till bilvärlden kanske kan göras. Ingen skulle väl komma på att kalla Jaguar E-type för en usel bil? Trots att den inte i något avseende är "bäst". Den kan ju bevisligen flytta folk från punkt a till punkt b och det med stil kan väl tilläggas. Fast i det här hänseendet ligger väl kanske en SUV närmast till hands som jämförelseobjekt. Kniven är tung, klumpig inte lättast att bära och skär inte bäst heller. Ungefär som en SUV som inte gör något bra alls jämfört med andra bilar. Enda skillnaden är att jag är öppen med den här knivens tillkortakommanden och försöker inte komma med pseudoargument om varför den är förträfflig. 

Det handlar om andra värden än om "bäst" mer om intresseväckande och stil. Tycke och smak helt enkelt. Tur är väl det annars skulle det inte bli många knivmodeller kvar för oss samlare att välja mellan. 

Just mitt exemplar hade sina brister men efter smörjning och slipning är det fixat. Återstår nu att se hur det blir med låsfunktionen. Somliga brister går nämligen att ha fördrag med andra inte. 

Det var sagan om den fula ankungen från Danmark som blev en...tja, albatross


Specifikation:

Längd utfälld: 164 mm
Vikt: 167 g
Bladlängd: 66 mm
Godstjocklek: 5 mm
Bladstål: VG-10
Lås: Framelock
Handtag: Titan

Producerad av: Böker Plus, producerad i Kina

Mer information på Bökers hemsida här


/ J - tillfällig ornitolog


* Böker tillverkar sina mest exklusiva knivar i Solingen Tyskland under namnet "Böker Manufaktur" (Boker Tree Brand). De något enklare modellerna ges ut under varumärket "Böker Plus" och budgetknivarna sorteras under "Böker Magnum". De sistnämnda är tyvärr oftast omdöpta "Kinaknivar" och inte alltid av egen design.
** För den som inte vet är "lockrock" ett vertikalt spel mellan blad och handtag som uppkommer på fällknivar i kontakten mellan låsarm och bladtang på inte helt korrekt utförda lås, framför allt "framelocks". 
*** CRKT hemfaller ofta åt den synden men inget slår de extremdyra italienarna Extrema Ratio därvidlag.