Som kontrast till det förra inlägget i den här serien är det nu dags att stifta bekantskap med en representant för ett av de mest bastanta klassiska fällknivsmönster som finns - Sunfish.
Såväl "Sunfish" som kusinen "Elephant Toenail" vilka för övrigt är två varianter på samma mönster är mycket kraftiga fällknivar som även går under namnet "Ropeknives" eller "English Ropeknives". Namnet ger en fingervisning om vad användningsområdet var en gång i tiden*. Det är också det som är förklaringen bakom formatet. Bladet var tvunget att vara grovt nog för att tillåta att man hamrade på baksidan av det för att kunna ta sig igenom rejäla rep, trossar och tåg. Den anpassningen ger en kompakt tämligen tung fällkniv.
Rough Rider Sunfish
Huvudbladet är en mycket bred droppoint
Sunfish är ett mönster som kännetecknas av ett brett symmetriskt handtag med dubbla bolster och ett blad i varje ände. Huvudbladet är vanligtvis ett droppoint-blad som i det här fallet mäter strax över åtta centimeter på längden och ett sekundärblad som är ett ovanligt stort och robust pennblad på fem centimeter.
Vanligtvis är huvudbladet som här en droppoint men även clippointvarianter förekommer undantagsvis
Rough Rider tillverkar de här knivarna i två storlekar - en liten och en stor. Den stora versionen mäter strax över tio centimeter hopfälld med ett handtag som är två och en halv cm brett och kniven väger in på maffiga 168 gram. Mönstret kan väl därför lite slarvigt kallas för de första överdimensionerade fickknivarna**. En ZT, Strider eller Emerson för sin tid om man så vill.
Knivmönstret brukar även vara populärt för dem som ägnar sig åt "Scrimshaw"*** eftersom arbetsytan tack vare det breda formatet blir stor. Det är dock inte aktuellt för den här specifika kniven eftersom den är försedd med skollor av "Jigged bone" och således har en yta med reliefmönster. Färgen kallas "Amber", bärnsten vilket är träffande.
Fit & Finish
- Bolstren är stora och gjorda i massiv mässing vilket starkt bidrar till den substantiella vikten hos kniven. De är mjukt rundande, polerade och passformen utmärkt. Inget att anmärka på där.
- Skollorna är av ben och kallas i det här utförandet för "Amber jigged bone". Det frästa mönstret är vågformigt och hålls på plats av fyra nitar på vardera sidan. På presentationssidan är en sköld infälld.
- Ramen är av mässing och i två lager. Det finns ingen distans mellan de två ryggfjädrarna.
- Passningen och byggkvaliteten i den här kniven är överlag god. Några detaljer kunde dock ha varit bättre och ett par av dem har jag åtgärdat. En av dem adresseras nedan och en annan är att en av nitarna stack ut lite för långt och upplevdes som vass. Den är nu nedslipad och rundad. Detsamma gällde insidan av ramen som var lite för kantig. Sen finns det liten glipa mellan fjädrarna i ryggen. Det syns förvisso endast om kniven hålls upp mot en ljuskälla och påverkar inte funktionen på något sätt.
Walk & Talk
- Pull, Det finn sen rejäl bit blad att greppa och det gör att kniven trots ett bra dimensionerad fjäder är lätt att fälla ut. Känslan på det stora bladet ligger på en fyra men det mindre bladet avslöjar att fjädrarna egentligen är starkare än så. Det är tämligen besvärligt att få ut och hamnar på runt en sjua eller åtta.
- Walk and Talk, Huvudbladet bjuder på en harmoniskt mjuk öppningsrörelse och ett rejält "klack"-ljud både när det stänger och öppnar. Pennbladets rörelse kärvar en aning mot slutet men avslutas även den med förtroendeingivande ljud när det stannar i ytterläge.
Stay & Play
- Spel och glapp är något som är obefintligt på båda bladen på den här kniven även om den provoceras i sidled. Den känns lika stabil som den ser ut i det fallet. En bidragande faktor till det är de väl tilltagna kontaktytorna mellan ram och blad som formatet ger.
Den här kniven har riktigt god passning mellan de olikamaterialen och finishen är genomgående hög
Skaftet bjuder på rejält grepp och fyller handen välvilket gör det här till en komfortabel kniv att arbeta med
Skollorna är av "Amber Jigged Bone" med infälld sköld
Sammanfattning
Tja, vad skall man säga om den här gentlemannabjässen? En brumbjörn i knivförpackning. Jag uppskattar emellertid estetiken och utförandet.
Rent praktiskt kan sägas att handtaget är stort nog för att fylla handen vilket inte är helt vanligt när det gäller traditionella knivar. Det är även mjukt rundat och sekundärbladet är inte i vägen för greppet vilket gör att den inte finns några hörn eller kanter som kan orsaka obehag om man arbetar rejält med kniven. Det stabila bladet, vikten och känslan inbjuder dessutom till det.
Men av samma skäl är det här ingen kniv jag bär särskilt frekvent. Den hittar ner i fickan på en skinnjacka då och då eftersom de råkar matcha varandra utseendemässigt. För övrigt är den aningen för tung och stor för att bäras löst i en byxficka. De modernare konstruktioner den matchar i storlek är alltsomoftast försedda med clip vilket avlastar en del av vikten. Det platta formatet och rundade skollorna gör den mycket mjuk att bära annars. Sen har den här typen av breda blad sin begränsning. De ger bra stabilitet och styrsel i ämnet som bearbetas men de är inte "snabba" och lika smidiga som tunnare blad. Om filéknivar med långa slanka flexande blad är en av ytterligheterna så är det här bladet dess raka motsats. En bra form för allmänt bruk och därmed passande för fickknivar brukar återfinnas någonstans däremellan.
Så just den här knivtypen är aningen för stor för att vara helt ultimat som fickkniv enligt mig och därtill vill jag ha mer spets på mina allroundblad. Men som representant för ett intressant knivmönster är den utmärkt och därmed kul att ha i samlingen.
Specifikation:
Märke: Rough Rider
Mönster: Sunfish, large
Referensnummer: RR118
Längd hopfälld: 108 mm, 4,25"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad: 83 mm, 3,25"
Sekundärblad: 51 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel RR118 china
Text tang: ingen/ RR hästskologo
Skollor: Amber Jigged Bone
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR "bomb"
Tillverkningsland: Kina
/ J - vandrar med jättar
* Sen är det som så ofta med den här sortens knivar att ursprunget och användningsområdet är något omtvistat.
** Jag väljer här med flit att frångå hela diskussionen om spanska "Navajas" som finns i historiska versioner som mäter över en halv meter hopfällda.
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg.
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar