- en ostkniv?
Här går skam på torra land! Jag insåg plötsligt att det inte recenserats eller presenterats någon kniv från världens överlägset mest populära knivmärke här på bloggen. Ett missförhållande som behöver åtgärdas snarast.
Multifunktionsknivar är nog mest kända som "SAKs" eller Schweiziska arméknivar för gemene man. Ni vet de där röda med korset på från landet med alla ostar, chokladen, klockorna och de höga bergen som jänkarna förväxlar med oss. Att företaget Victorinox blivit synonyma med begreppet kanske inte är så konstigt då de är världens största tillverkare av fällknivar. Lägg därtill ett brett sortiment av andra produkter.
I knivkretsar verkar konsensus råda kring att modellen man "skall" ha är Victorinox Cadet. Den har en kombination av tåligt aluminumhandtag, gott urval av verktyg och en förmåga att försvinna i fickan. Icke att förglömma i sammanhanget är att de kommer ut i begränsade upplagor varje år vilket gör dem väl lämpade som samlarobjekt. Själv menar jag nog att Soldier är en bättre modell.
Multifunktionsknivar är nog mest kända som "SAKs" eller Schweiziska arméknivar för gemene man. Ni vet de där röda med korset på från landet med alla ostar, chokladen, klockorna och de höga bergen som jänkarna förväxlar med oss. Att företaget Victorinox blivit synonyma med begreppet kanske inte är så konstigt då de är världens största tillverkare av fällknivar. Lägg därtill ett brett sortiment av andra produkter.
I knivkretsar verkar konsensus råda kring att modellen man "skall" ha är Victorinox Cadet. Den har en kombination av tåligt aluminumhandtag, gott urval av verktyg och en förmåga att försvinna i fickan. Icke att förglömma i sammanhanget är att de kommer ut i begränsade upplagor varje år vilket gör dem väl lämpade som samlarobjekt. Själv menar jag nog att Soldier är en bättre modell.
Victorinox Pioneer Pruner även känd som Swiss Army 2
Idag skall vi emellertid ta en noggrannare titt på en helt annan och mycket ovanligare modell från Victorinox. En kniv som tillhör en mer sällsynt kategori då den är tämligen lång och endast har ett lager. Den saknar även extra finesser utöver de två knivbladen som därtill delar fjäder.
Den är liksom Cadet en alox-modell och har därmed skollor i aluminium. Modellen kallas för Pioneer Pruner eller ibland Swiss Army 2. Kärt barn har många namn sägs det och i det här fallet beror det på vilken marknad den släppts och när. Under vissa tider har den endast funnits med modellbeteckning*. För att undvika missförstånd väljer jag att kalla den här Swiss Army 2 då det nu för nuvarande finns en annan Pruner i sortimentet som är mer dedikerad då den är en något större enbladig kniv med ett mejselslipat beskärningsblad. Med andra ord helt inriktad på trädgårdsarbete.
Den är liksom Cadet en alox-modell och har därmed skollor i aluminium. Modellen kallas för Pioneer Pruner eller ibland Swiss Army 2. Kärt barn har många namn sägs det och i det här fallet beror det på vilken marknad den släppts och när. Under vissa tider har den endast funnits med modellbeteckning*. För att undvika missförstånd väljer jag att kalla den här Swiss Army 2 då det nu för nuvarande finns en annan Pruner i sortimentet som är mer dedikerad då den är en något större enbladig kniv med ett mejselslipat beskärningsblad. Med andra ord helt inriktad på trädgårdsarbete.
Blad
Huvudbladet på Swiss Army 2 är 70 mm långt och sekundärbladet 37 mm. Godstjockleken är vid basen 2,8 respektive 1,7 mm. De smalnar dock av mot spetsen till.
Stålet i Victorinox knivar är inte mycket att orda om. De anger inte ens kompositionen på hemsidan längre men det rör sig om X55CrMo14 eller 1.4110 enligt DIN-standard. Det är enkelt, går att slipa riktigt vasst, rostar svårligen men är förbaskat mjukt. Fördelen är uppenbar, kniven är lätt att slipa om. Nackdelen är lika tydlig - det behövs och det tämligen frekvent.
De två bladen som är knivens enda verktyg
Formen på bladen är sinsemellan mycket olika. Det större har Victorinox klassiska slanka droppoint med full flatslipning och liten buk. Det senare bidrar till att det nästan ser ut som en spearpoint.
Det som utmärker kniven och gett dess smeknamn är emellertid sekundärbladet. Det har en distinkt "hawkbill"-form vilken också kallas för "pruner". Ett blad specialiserat för arbete med bl a fruktträd från början. Formen gör att det går att få mycket kraft i skäret utan att slinta. Ämnet glider in mot eggen istället för av den när man drar kniven mot sig. Det är särskilt viktigt när man vill ha kontroll på skären trots att man tar i. Som när man skär av en kvist eller gren och inte vill skada saker runt omkring. En situation som förstås är typisk om man beskär en buske eller ett träd.
Det som utmärker kniven och gett dess smeknamn är emellertid sekundärbladet. Det har en distinkt "hawkbill"-form vilken också kallas för "pruner". Ett blad specialiserat för arbete med bl a fruktträd från början. Formen gör att det går att få mycket kraft i skäret utan att slinta. Ämnet glider in mot eggen istället för av den när man drar kniven mot sig. Det är särskilt viktigt när man vill ha kontroll på skären trots att man tar i. Som när man skär av en kvist eller gren och inte vill skada saker runt omkring. En situation som förstås är typisk om man beskär en buske eller ett träd.
Ett klassiskt blad för beskärning av växter. Även mycket användbart för förpackningsöppning
Fördelen med den klassiska formen på huvudbladet är att den fungerar till det mesta. Den lilla buken gör att den inte känns helt onaturlig mot flata ytor som skärbrädor eller en planka. Det tunna och flatslipade bladet skär genom de flesta material med lätthet, även ost. Det fungerar även relativt väl när eggen förlorat sin intiala skärpa. Och det är bra eftersom det är något det gör relativt kvickt. Det är emellertid lätt att strigla eller bryna upp eggen eftersom stålet är mjukt men förr eller senare behöver man slipa om bladet. En kompromiss helt enkelt.
Spetsen är även den effektiv. Det som bidrar till det är att bladgodset är kraftigt avsmalnande från basen ut mot spetsen till. Förklaringen till varför är enkel, annars hade inte det andra bladet fått plats i handtaget. Av samma skäl är de två bladen inte centrerade. Något som annars är närmast religiöst i fällknivskretsar. I det här fallet är det för att bladen inte skall skava mot varandra.
Sekundärbladets form har sina bestämda fördelar. Att det är kort gör att det går få bra kraft nära greppet och den negativa kurvan på eggen biter bra precis som det är tänkt. Den nedåtvinklade spetsen i kombination med det lilla formatet gör förstås den här kniven till en eminent paketöppnare om det nu inte finns några päronträd i närheten.
Formen på huvudbladet känns igen från snart sagt varje Victorinox
Spetsen är även den effektiv. Det som bidrar till det är att bladgodset är kraftigt avsmalnande från basen ut mot spetsen till. Förklaringen till varför är enkel, annars hade inte det andra bladet fått plats i handtaget. Av samma skäl är de två bladen inte centrerade. Något som annars är närmast religiöst i fällknivskretsar. I det här fallet är det för att bladen inte skall skava mot varandra.
Sekundärbladets form har sina bestämda fördelar. Att det är kort gör att det går få bra kraft nära greppet och den negativa kurvan på eggen biter bra precis som det är tänkt. Den nedåtvinklade spetsen i kombination med det lilla formatet gör förstås den här kniven till en eminent paketöppnare om det nu inte finns några päronträd i närheten.
Handtag
Swiss Army 2 tillhör det övre skiktet när det gäller storlek på knivar av den här typen från Victorinox. Åtminstone vad gäller längd.
Vanligen anges storleken efter hur långa knivarna är hopfällda samt hur många lager de har. De kan ha 1-5+ lager. De största knivarna i Vixtorinox sortiment är numera enbladiga enhandsöppnade knivar inriktade mot jakt. Därunder finns större multifunktionsknivar som t ex "Rucksack/Forester" som mäter 111 mm. Den här kniven är 93 mm lång i stängt läge men har endast ett lager vilket tillsammans med handtagsmaterialet gör den väldigt tunn. Under nio millimeter faktiskt.
Vanligen anges storleken efter hur långa knivarna är hopfällda samt hur många lager de har. De kan ha 1-5+ lager. De största knivarna i Vixtorinox sortiment är numera enbladiga enhandsöppnade knivar inriktade mot jakt. Därunder finns större multifunktionsknivar som t ex "Rucksack/Forester" som mäter 111 mm. Den här kniven är 93 mm lång i stängt läge men har endast ett lager vilket tillsammans med handtagsmaterialet gör den väldigt tunn. Under nio millimeter faktiskt.
Mjukt rundat, extremt slankt och tunt därtill
Det vanligaste materialet i skollorna på Schweizerknivar är plast. Men de har också ett flertal modeller som har något mer exklusiva sidor i aluminium. Aloxmodellerna är förstås lite mer stryktåliga eller snarare så slits de med mer värdighet. Plast åldras inte och får patina på samma sätt som aluminium gör. Hållbarheten anser jag vara densamma. Sen ger faktiskt det rutiga mönstret i aluminiumskollorna en aning fäste vilket är en liten bonus.
Längden räcker till ett fullt grepp med alla fyra fingrar
Konstruktionen med endast en ryggfjäder och sidor i aluminium gör som sagt kniven mycket slank. Som brukligt är på den här sortens knivar är den nitad och kan därmed inte plockas isär. Att Swiss Army 2 är tunn gör till en början att man nästan drar sig för att attvända den för rejäla snitt. Men faktum är att den är kapabel till det. Den okomplicerade cigarrformen är mjuk i handen och räcker till för att hela handen skall få plats.
Avlånga enkla handtagsformer har den fördelen att det i princip är omöjligt att hålla kniven "fel". Det är faktiskt något jag uppskattar.
Avlånga enkla handtagsformer har den fördelen att det i princip är omöjligt att hålla kniven "fel". Det är faktiskt något jag uppskattar.
Öppning och lås
Som den klassiska slipjoint kniven är öppnas den med två händer och för att underlätta förfarandet finns traditionella nagelskåror i båda bladen. Som nagelbitare är jag måttligt road av den öppningsmetoden. Tacknämligt nog är det lätt att komma åt bladen även utan klor då tillräckligt mycket av dem sticker ut från handtaget.
Öppningsmetod - en skåra för nageln om man har några
När det handlar om traditionella knivar brukar man tala om "walk and talk", det vill säga hur kniven känns och låter när bladet fälls t. Gången i alla Victorinox är tämligen mjuk vilket gäller även här och några distinkta halvvägsstopp har inte kniven även om de finns. Däremot är snäppet när bladen faller på plats ytterst respektabelt. Det är bra kraft i ryggfjädern.
Ett annat begrepp är "pull" som beskriver motståndet som krävs för att övervinna ryggfjädern och fälla ut bladet. I det här fallet fem till sex på en tiogradig skala. Motståndet är väl avvägt. Tillräckligt mycket för att ge trygghet när bladen är utfällda och svagt nog för att göra dem lätta att fälla ut. Jag har annars skräckexempel på traditionella knivar som kräver redskap för att få ut.
Att bära
Eftersom Pruner är en klassisk fickkniv så finns inget clip eller liknande för att transportera kniven. Den skall bo i en ficka helt enkelt.
Aluminiumskollorna är mjukt fasade och handtagsformen rundad. Därtill väger Swiss Army 2 under 50 g
Pruner mäter som sagt runt nio centimeter på längden hopfälld vilket placerar den bland de större knivarna i det här segmentet. Den är emellertid inte mer än 2 cm bred och därtill tunn med sina 8,8 mm. Vikten är ytterst blygsamma 48g. Sammantaget ger det en diskret kniv att bära omkring på även för den som är kräsen.
Formen är mjuk och cigarrlik och följaktligen är kniven inget du känner i fickan förutom möjligen på längden då. Något den här typen av knivar kan göra är att hamna på tvären i vissa fickor och då märks de faktiskt. Då är det något mindre formatet av Victorinoxknivar som Cadet att föredra.
Sammanfattningsvis
Det finns flera förklaringar till varför Victorinox är framgångsrika. En av dem är att de har något som inte alla tillverkare av fällknivar lyckas med och det är oklanderlig kvalitetskontroll. Jämnheten i de produkter de framställer är imponerande med tanke på de volymer det handlar om. Du vet alltid vad du får när du köper en kniv med ett Schweizerkors på. Exempel på misslyckade knivar är få och det är långt emellan dem.
En annan delförklaring är förstås de många valmöjligheterna. Det finns verkligen modeller för de flesta. Mycket har hänt sedan den ursprungliga "Offiziersmesser"från 1800-talet och numera finns till exempel även knivar med lås och enhandsöppning parallellt med de klassiska modellerna.
En annan delförklaring är förstås de många valmöjligheterna. Det finns verkligen modeller för de flesta. Mycket har hänt sedan den ursprungliga "Offiziersmesser"från 1800-talet och numera finns till exempel även knivar med lås och enhandsöppning parallellt med de klassiska modellerna.
Ett utmärkt komplement till en större och stadigare fickkniv
Swiss Army 2 tillhör dock inte dem. Det här är en klassisk fickkniv med tillhörande tvåhandsöppning, nitad konstruktion och avsaknad av lås. Märkligt nog saknar jag ingen av ovanstående finesser. Den här typen av knivar har bevisat sin duglighet under många år och det finns en orsak till att de lever vidare. Det är inte alltid man behöver eller ens vill ha alla finesser som moderna konstruktioner kan erbjuda.
Men det är klart, jag kan inte sticka under stol med att jag ibland saknar ett mer slitstarkt stål. Det märks främst om man faktiskt börjar använda kniven lite mer frekvent. Skär man kartong och dylikt tar det inte lång tid innan kniven tappar skärpan. I gengäld kan man faktiskt hjälpligt bryna kniven på nämnda kartong också. Men att den tappar skärpan är inte hela världen då jag bär den här som komplement till något mer robust. Fördelen stålet har är att det är extremt rosttrögt. En egenskap jag uppskattar hos en kniv som tillbringar mycket tid i varma fickor.
Är det här enbart en kniv för ost? Nej - funktionsmässigt erbjuder den här kniven betydligt mer än man tror. Ja, så länge man håller sig till att skära saker då eftersom det här inte är ett multiverktyg. De två bladen kompletterar varandra väl och det tunna formatet till trots känns kniven välgjord och faktiskt relativt stabil. Det går att ta i mer än man tror. Men givet att det är en slipjoint är det inget man sticker, bänder eller borrar med och inte heller är det en täljkniv. Sunt förnuft får råda när det gäller användningsområde.
Swiss Army 2, en SAK med fokus på skärande
Sen måste erkännas att jag inte är någon sann konnessör och därför tycker bättre om alox-versionerna än plastvarianterna på skollor. Det är en rent utseendemässig fråga och kanske en liten taktil men kvalitetsmässigt spelar det nog ingen roll. De åldras med mer värdighet helt enkelt. Min gamla Rucksack har till exempel inte fått patina den är bara repig!
En detalj som är värd att framhålla är att det här trots ett tämligen långt blad är en "snäll" kniv rent utseendemässigt. Det finns inte många som ryggar tillbaks när någon halar fram en "Schweizerkniv". Bland knivar är de troligen de mest socialt accepterade.
Det är bara att konstatera, det är svårt att gå fel med en Victorinox. Det handlar mer om att välja den modell som passar dig!
Specifikation:
Längd utfälld: mm
Längd hopfälld: 93 mm
Vikt: 48 g
Bladlängd: 70, 37 mm
Godstjocklek: 2,8, 1,7 mm
Bladstål: 1.1410
Handtag: aluminium
Lås: inget, slipjoint
Producerad av: Victorinox, tillverkad i Schweiz
/ J - kompletterar
* Före 1982 hette den kort och gott mod 2206.
