Visar inlägg med etikett penblad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett penblad. Visa alla inlägg

måndag 4 maj 2015

Traditionella fällknivar - Buck Creek Congress


"Congress" är ett relativt nytt mönster i min samling och den här versionen från Buck Creek kallad "Bear & Bull" var min första. Knivtypen känns lätt igen på sin konkava rygg och sitt symmetriska utseende. De har två eller fler blad och fyrbladiga konfigurationer är nästan standard. Vanligen fördelar de sig på två lika stora huvudblad där det ena är ett spearpointblad och det andra en sheepfoot. De två mindre bladen brukar vara ett pennblad och ett coping-blad.

Mönstret var ursprungligen tänkt som en flerbladig pennkniv men blev snabbt ett populärt verktyg för att trimma tobaksplantor med i den amerikanska södern. Från att ha varit en lokalt förankrat kniv spred den sig så småningom över kontinenten. Odödliggjord blev den för att Abraham Lincoln bar en Congress i fickan när han blev mördad.

Buck Creek "Bear and Bull" Congress 


Blad i polerat kolstål och skollor i hjorthorn


Den aktuella kniven är av tysk tillverkning och är märkt "1st Production Run, limited edition". Exakt vad det innebär vet jag inte men det är en aningen lyxigare utgåva med äkta hornskollor istället för ben och något finare stål än gängse Buck Creek.

Bladkonfigurationen är inte den vanligaste utan fördelar sig i det här fallet på två huvudblad av wharncliffe-typ och två sekundärblad - ett spearpoint/penn-blad och en sheepfot som dock utan falskeggen är så tvärt avklippt att jag närmast skulle klassificera det som ett coping-blad. Kniven har således inget större spearpoint i arsenalen. 

Bladstålet känns något förbryllande då den högglanspolerade ytan och känslan i bladet antyder "rostfritt" men bladen är stämplade med "Carbon steel" vilket också är uppgivet från säljaren "Deadwood Knives" som uppger att det är polerat kolstål. I vilket fall är poleringsarbetet synnerligen väl utfört. 

Klassiskt Congress-mönster men inte den vanligaste bladkonfigurationen -  två wharncliffe som huvudblad och ett penn/spearpoint-blad och en sheepfoot som komplement



Fit & Finish
- Bolstren, är av "Square End"-typ och har lätt fasade kanter. Materialet är nickelsilver och den polerade ytan är helt utan dekoration. 

- Skollorna är en av de trevligaste detaljerna på den här kniven. Det relativt ljusa hjorthornet gör sig utmärkt mot nickelsilvret och ger ett distingerat utseende. De är också väl skurna och monterade. Bearbetningen är lagom för att ge en behaglig yta samtidigt som den något sträva känslan från materialet finns kvar. 

- Ram, Mässingsramen är tredelad för att göra plats för de fyra bladen. Mittendelen är inte genomgående utan skiljer bara de två ryggfjädrarna åt. Finishen är inte hundraprocentig med något vass innerkant och en polish som kunde vara kraftigare. 

- Passning, Kniven är i allmänhet mycket väl byggd. Nithuvudena sticker förvisso ut en bit från skollorna men är väl rundade. Att det blir så med nitarna är rätt vanligt när det är äkta horn det rör sig om eftersom det är ett skrovligt material. Passningen mellan hornskollorna och bolstren är riktigt bra och inte ens hörnen har missats. Ryggen är jämn och till synes utan glipor. Men hålls kniven upp mot ljus glimmar det dessvärre till på ett par ställen. Där finns uppenbarligen utrymme för förbättringar. En annan detaljmiss är insidan på ramen som upplevs lite kantig. 

- Slipning, Alla fyra bladen har fullt godkända eggar som inte behövde åtgärdas omedelbart. Så där får Buck Creek godkänt den här gången vilket antyder att jag kan ha haft otur med min första kniv därifrån vilket var en "Doctor's Knife" som jag tidigare presenterat.


Walk & Talk
- Pull, Bladen är behagligt lätta att pilla ut även för den som jag inte har extremt mycket naglar att tillgå. Fjäderkraften ligger runt en fyra. Bidragande till att det är lätt att fälla ut bladen är att huvubladen har så kallade "French nick/longpull" vilket innebär en längre nagelskåra än den vanligare halvmånen.

- Walk and Talk, Även utan att följa instruktionen om att olja kniven som står skrivet på ett av bladen så löper de mycket lätt för att inte säga föredömligt bra. Det ger ett gott intryck. Snäppet med vilket bladen stannar i utfällt läge och slår igen är också mycket tillfredsställande. Så pass att man kan få för sig att öppna och stänga bladen flera gånger bara för att få höra det igen.  


Stay & Play
- Spel och glapp, Bladen stannar som sagt med pondus men trots det finns i alla fyra bladen ett svagt glapp i sidled. Det är inte mycket det handlar om men tillräckligt för att kännas om fjädertrycket övervinns vid press på bladet. Även om det inte påverkar funktionen är det aningen irriterande på en annars mycket fin kniv måste medges. Men min erfarenhet är att det inte är helt ovanligt på den här typen av knivar generellt. De har förstås inte samma precision i sammansättningen som en modern kniv skuren med vattenjet och gjord med CNC-frästa delar. Men det bidrar också till charmen eftersom varje kniv har sin egen personlighet på något vis. 


Texten "förstaupplaga" är tryckt på ett av de två huvudbladen


Finishen är bitvis hög och det är inga synliga springor mellan fjädrarna


Pennbladet bidrar med en tydlig uppmaning från tillverkaren


Sammanfattning



En Congress är nästan ett måste i samlingen för den som uppskattar klassiska knivar. Utöver det skälet är jag inte helt begeistrad i mönstret måste erkännas. De är förvisso eleganta med sin krökta form och symmetri men jag har aldrig tilltalats av ett överflöd av blad. Det är därför jag undviker monstruösa Sowbellys och Trappers med fem, sex blad och andra samlarknivar på samma tema. Även större Schweizerknivar går för övrigt bort av samma skäl.

Möjligen tar nyfikenheten överhanden någon gång men annars lär det inte bli många fler knivkongresser för min del. Vill man ha färre blad men gillar den generella formen så finns i och för sig "Half-Congress" som variant och de har två blad som standard istället för fyra och känns därmed mer tilltalande.

Jag tycker inte heller att det här mönstret ger tillräcklig bladlängd i relation till knivens storlek. Särskilt inte om de jämförs med en Trapper eller Canoe med samma yttermått. Den här kniven är över nio centimeter lång vilket även känns i fickan men bjuder inte på mer än ett fem och halv centimeters  huvudblad. Sen återstår frågan om varför man skall ha så många blad när de ändå är snarlika? Ibland misstänker jag att knivar med många blad är lite av knivtillverkares etyder. En övningsstycke helt enkelt. 

Utöver det är jag inte heller förtjust i när blad används som anslagstavlor för noveller på det här viset. Det är en ovana som vissa märken ibland hemfaller åt. I gengäld bjuder de många bladen i och för sig även på sterila alternativ i det här fallet. 

Blandade intryck som sagt men trots det är jag på det hela taget nöjd med kniven.


Specifikation:

Märke: Buck Creek

Mönster: Congress
Referensnummer: BC6682C-DS
Längd hopfälld:  92 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Sekundärblad: 45 mm, pen
Sekundärblad: 45 mm, coping
Etsning blad: Bear & Bull hanmade Germany/1st production run limited edition
Text tang: BC logo/ German carbon steel handmade, samt "oil the joints"
Skollor: hjorthorn
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: nickelsilver, Buck Creek logo

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - kongressar

måndag 2 mars 2015

Traditionella fällknivar - RR Sunfish

Som kontrast till det förra inlägget i den här serien är det nu dags att stifta bekantskap med en representant för ett av de mest bastanta klassiska fällknivsmönster som finns - Sunfish.

Såväl "Sunfish" som kusinen "Elephant Toenail" vilka för övrigt är två varianter på samma mönster är mycket kraftiga fällknivar som även går under namnet "Ropeknives" eller "English Ropeknives". Namnet ger en fingervisning om vad användningsområdet var en gång i tiden*. Det är också det som är förklaringen bakom formatet. Bladet var tvunget att vara grovt nog för att tillåta att man hamrade på baksidan av det för att kunna ta sig igenom rejäla rep, trossar och tåg. Den anpassningen ger en kompakt tämligen tung fällkniv.

Rough Rider Sunfish


Huvudbladet är en mycket bred droppoint

Sunfish är ett mönster som kännetecknas av ett brett symmetriskt handtag med dubbla bolster och ett blad i varje ände. Huvudbladet är vanligtvis ett droppoint-blad som i det här fallet mäter strax över åtta centimeter på längden och ett sekundärblad som är ett ovanligt stort och robust pennblad på fem centimeter.

Vanligtvis är huvudbladet som här en droppoint men även clippointvarianter förekommer undantagsvis

Rough Rider tillverkar de här knivarna i två storlekar - en liten och en stor. Den stora versionen mäter strax över tio centimeter hopfälld med ett handtag som är två och en halv cm brett och kniven väger in på maffiga 168 gram. Mönstret kan väl därför lite slarvigt kallas för de första överdimensionerade fickknivarna**. En ZT, Strider eller Emerson för sin tid om man så vill.

Knivmönstret brukar även vara populärt för dem som ägnar sig åt "Scrimshaw"*** eftersom arbetsytan tack vare det breda formatet blir stor. Det är dock inte aktuellt för den här specifika kniven eftersom den är försedd med skollor av "Jigged bone" och således har en yta med reliefmönster. Färgen kallas "Amber", bärnsten vilket är träffande.


Fit & Finish
- Bolstren är stora och gjorda i massiv mässing vilket starkt bidrar till den substantiella vikten hos kniven. De är mjukt rundande, polerade och passformen utmärkt. Inget att anmärka på där. 

- Skollorna är av ben och kallas i det här utförandet för "Amber jigged bone". Det frästa mönstret är vågformigt och hålls på plats av fyra nitar på vardera sidan. På presentationssidan är en sköld infälld. 

- Ramen är av mässing och i två lager. Det finns ingen distans mellan de två ryggfjädrarna.

- Passningen och byggkvaliteten i den här kniven är överlag god. Några detaljer kunde dock ha varit bättre och ett par av dem har jag åtgärdat. En av dem adresseras nedan och en annan är att en av nitarna stack ut lite för långt och upplevdes som vass. Den är nu nedslipad och rundad. Detsamma gällde insidan av ramen som var lite för kantig. Sen finns det liten glipa mellan fjädrarna i ryggen. Det syns förvisso endast om kniven hålls upp mot en ljuskälla och påverkar inte funktionen på något sätt.

- Slipningen är inte den allra bästa på den här kniven. Eggarna är något ojämna vilket blir tydligast ut mot spetsen som i det närmaste är slö. Något som jag ämnar åtgärda inom kort. Sen kan tilläggas att bladformen inte prioriterar penetrationsegenskaper från början. Min erfarenhet av RRs 440-stål är att det är lättslipat så det torde inte vara något problem att få kniven vass.


Walk & Talk
- Pull, Det finn sen rejäl bit blad att greppa och det gör att kniven trots ett bra dimensionerad fjäder är lätt att fälla ut. Känslan på det stora bladet ligger på en fyra men det mindre bladet avslöjar att fjädrarna egentligen är starkare än så. Det är tämligen besvärligt att få ut och hamnar på runt en sjua eller åtta. 

Walk and Talk, Huvudbladet bjuder på en harmoniskt mjuk öppningsrörelse och ett rejält "klack"-ljud både när det stänger och öppnar. Pennbladets rörelse kärvar en aning mot slutet men avslutas även den med förtroendeingivande ljud när det stannar i ytterläge.

Stay & Play
- Spel och glapp är något som är obefintligt på båda bladen på den här kniven även om den provoceras i sidled. Den känns lika stabil som den ser ut i det fallet. En bidragande faktor till det är de väl tilltagna kontaktytorna mellan ram och blad som formatet ger. 

Den här kniven har riktigt god passning mellan de olikamaterialen och finishen är genomgående hög


Skaftet bjuder på rejält grepp och fyller handen välvilket gör det här till en komfortabel kniv att arbeta med


Skollorna är av "Amber Jigged Bone" med infälld sköld


Sammanfattning


Tja, vad skall man säga om den här gentlemannabjässen? En brumbjörn i knivförpackning. Jag uppskattar emellertid estetiken och utförandet. 

Rent praktiskt kan sägas att handtaget är stort nog för att fylla handen vilket inte är helt vanligt när det gäller traditionella knivar. Det är även mjukt rundat och sekundärbladet är inte i vägen för greppet vilket gör att den inte finns några hörn eller kanter som kan orsaka obehag om man arbetar rejält med kniven. Det stabila bladet, vikten och känslan inbjuder dessutom till det. 

Men av samma skäl är det här ingen kniv jag bär särskilt frekvent. Den hittar ner i fickan på en skinnjacka då och då eftersom de råkar matcha varandra utseendemässigt. För övrigt är den aningen för tung och stor för att bäras löst i en byxficka. De modernare konstruktioner den matchar i storlek är alltsomoftast försedda med clip vilket avlastar en del av vikten. Det platta formatet och rundade skollorna gör den mycket mjuk att bära annars. Sen har den här typen av breda blad sin begränsning. De ger bra stabilitet och styrsel i ämnet som bearbetas men de är inte "snabba" och lika smidiga som tunnare blad. Om filéknivar med långa slanka flexande blad är en av ytterligheterna så är det här bladet dess raka motsats. En bra form för allmänt bruk och därmed passande för fickknivar brukar återfinnas någonstans däremellan. 

Så just den här knivtypen är aningen för stor för att vara helt ultimat som fickkniv enligt mig och därtill vill jag ha mer spets på mina allroundblad. Men som representant för ett intressant knivmönster är den utmärkt och därmed kul att ha i samlingen.


Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Sunfish, large
Referensnummer: RR118
Längd hopfälld: 108 mm, 4,25"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  83 mm, 3,25"
Sekundärblad: 51 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel RR118 china
Text tang: ingen/ RR hästskologo
Skollor: Amber Jigged  Bone
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR "bomb"

Tillverkningsland: Kina


/ J - vandrar med jättar

* Sen är det som så ofta med den här sortens knivar att ursprunget och användningsområdet är något omtvistat. 
** Jag väljer här med flit att frångå hela diskussionen om spanska "Navajas" som finns i historiska versioner som mäter över en halv meter hopfällda. 
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg.