Olycksknivar!

Häromdagen under rubriken "Fredags-EDC" skickade jag med några livsvisdomar. Någon undrade hur jag bar mig åt för att förvärva dem. Och visst kan historierna kan elaboreras en smula...

...ämnet är sålunda olyckor och det här är del 1!

Först ut i triptyken var kniven jag satte mig på. För att vara exakt var det en QSP Songbird. Den var framtagen ur knivsamlingen där den vanligtvis häckar av två skäl. Dels var det länge jag höll i den och dels torde dess lätt aggressiva och smala blad med sin hawkbill-form vara utmärkt till att skära läder. Det var i alla fall min tanke. Planerna var att börja med ett fodral till en kastkniv*. Av det skälet satt jag därför i soffan och skissade lite och skulle bara skära ut en grov form. I bakgrunden rullade TVn och jag tittade till telefonen med jämna mellanrum. En inte helt ovanlig vardagskväll i det Wikströmska hemmet. Åtminstone inte om jag är ensam hemma. 

Ingen sätter sig på den här fågeln! QSP Songbird

Sedan blev jag förbannad! Det som gjorde mig upprörd var att Meta på flera av sina plattformar inklusive Instagram har slagit ned på allt vad knivrelaterat innehåll heter. Däribland var min sida kortsiktigt bannad för sökningar och liknande. De hävdade att den visade allt från otillåtna vapen till sexuellt explicit innehåll oavsett vad bilden faktiskt föreställde. I det specifika fallet en kastknivstavla med bokar i bakgrunden, sexigt kanske men inte sexuellt. Det fick mitt blodtryck att gå i taket men det är en annan historia. 

Jag behövde resa på mig innan jag fullkomligt exploderade. En kopp te var det första min hjärna kom på. Det tar en smula tid och innebär lite pyssel att fixa varpå jag hinner lugna ned mig. En smart person hade då lagt kniven på bordet framför sig. Kanske rentav på den läderbit som låg där ovanpå en skärbräda. Men icke. 

Jag återvände till soffan och min lekamen placerades på plats med viss pondus. Min kroppshydda har en tendens att göra det. Jävlar vad det brände till i låret. Snabbt tittade jag mig omkring för att se om någon insekt stuckit mig. Ni vet getingar och sådant otyg. Men nej då, hjärnan och mörkret utanför fönstret upplyste mig att årstiden var fel för den förklaringen. Därefter tittade jag rakt fram en stund utan att göra någonting. Försökte komma på vad i en mjuk soffa som kunde göra ont. Var det dragkedjeskon till kuddarna månne? Jag sneglade till höger för att se om där fanns någon pinne att sticka sig på. Precis som om någon, det vill säga jag skulle glömt en kratta där eller så. Det fanns inget där.

Först därefter kom jag på den briljanta idén att faktiskt resa på mig för att se efter. Då satt där en kniv i låret! Och blodet rann. Rakt ned längs byxbenet rann det och blött blev det. Jag svor, drog ut kniven och haltade ut till badrummet. På vägen en rad runda röda fläckar för den som ville spåra mig. Pressade någon kompress mot såret som inte gick att se där det befann sig på baksidan av låret. Yttrade fler kraftuttryck och försökte efter bästa förmåga tejpa några plåster på plats. Micropore fanns men räckte inte. Den kompletterades med lite eltejp. Sedan blev jag sur för att det nu var hål i byxbenet. Det var inte ett särskilt lyxigt plagg men tämligen bekvämt och gjorde sig bättre utan stickhål. 

Det gjorde förresten mitt ben också. Ett par dagar fick jag halta omkring. Hela lårmuskeln blev rätt öm vilket gjorde att spände mig och fick ont på andra ställen också. Men mest i själen. Som tur var hade ingen nerv eller något större blodkärl träffats. En övergående lårkaka och ett ärr blev monumentet över historien. 

Det och en liten anekdot att förtälja. 

/ J - nyskuren

* Zitoon Knives Commemorative Dagger är modellen som skulle föräras ett nytt fodral. 

#knivesandbikes #knivigtvarre