Hmm, fan tro't

En ny månad är här! Den där jäkla tiden. Den och jag är inte helt överens. Den har visat sig vara en undflyende jäkel som inte är där den skall när man önskar det. Plötsligt står man där utan tid trots att man sparat och sparat. För visst måste det vara så - att man har ett lager någonstans. Åtminstone måste alla människor tro det som vi stressar. Vi skall "spara" tid överallt. All den där överskottstiden måste ligga och skräpa någonstans. 

Men inte hemma hos mig i alla fall. Här är den för tillfället slut. Särskilt som någon dök upp för någon natt sedan och stal en timme för mig. Ja, jag tar det personligt. 

Men tydligen har det gått och blivit en ny månad. Det påminner mig mest om det jag inte hann att göra förra månaden. Tyvärr gäller det förhållandet även här på bloggen. Listan över knivar som skall recenseras börjar bli omfattande. 

Vårsol och en naggande god kaffe!

Sen har jag förstått att  man skall luras idag. Det är inte bara i Sverige som vi säger "April april, din dumma sill". "Fools day" är ett internationellt fenomen. Men som sagt inte här på bloggen. 

Här tänker jag mest säga välkommen till en ny månad i sällskap av mig. Eller sällskap och sällskap, en stunds uppmärksamhet från stund till annan kanske är allt som krävs. 

Nu skall resten av lunchrasten ägnas åt att planera eftermiddagens träningspass. Det blir knivkastning de luxe, hoppas jag i alla fall. 

På återseende!

/ J - letar tid

#knivesandbikes #knivigtvarre

Sköna april, välkommen!

Fan, det blev inte rätt den här gången heller. Tydligen fel månad. Istället är det "april april din dumma sill" och så vidare som gäller. Men med tanke på världsläget känner jag inte för att driva med folk. Särskilt inte en morgon när man nås av budet att Sven Melander dött. Någon dumfan på jobbet hade snappat upp ett aprilskämt som gick ut på att ryssarna lagt ned vapnen och gått hem. Inte ett jäkla dugg roligt i mina öron. En sur blick var vad vederbörande fick som respons från mig.

Men i det lilla är världen bättre. Det vill säga i den avgränsade bubbla som utgör min existens. Ja, bortsett från att jag själv och sambon fick Covid och att halva familjen och bekantskapskretsen nu har detsamma. 

Det märkliga är dock att desto knöligare resten av livet ter sig desto bättre går det för "knivlivet". Den trenden håller i sig även den här gången. 

Naturen bjuder på vårblommor på dagen och minusgrader på nätterna. Kniven är Acumen från Sencut

Resultatet av det är att det finns mycket att både skriva och rapportera om även den här månaden. För det första släpar bloggen lite pga av nämnda sjukdom. Det gör att först ut för recension är kniven på bilden, Sencut Acumen. Den skulle jag enligt tidigare löften redan avhandlat men så blev det nu inte. Sedan testar jag några knivar som troligen inte hinner skrivas om det här månaden. Det rör sig om knivar från SOG i form av Stout FLK och Spyderco med den lilla Grasshopper Black.

Utöver fällknivar testar jag några riktigt spännande fastbladare för tillfället. Eller vad sägs om supertrojkan ANV M311 Spelter, Viper Gianghi och Lionsteel M2M? Tre sinsemellan mycket olika knivar men alla mycket kompetenta. 

Sedan var det mitt infernaliska knivkastande. Om det kommer det att skrivas en hel del. Särskilt som jag väntar in några spännande nytillskott även på den fronten. Det blir allt från lite enklare knivar från Cold Steel, via någon äldre modell från AceJet samt splitternya modellen Scalpel från Throwingzone.fr. 

En fullspäckad månad med andra ord. Särskilt som bloggen "Vasst" är återuppväckt och jag därmed kommer att skriva en del även för Knivshop.se. Ni har väl inte missat att de har nya ägare förresten? Det betyder bland annat att hemsidan håller på att snickras om, att beställningssystem och att lagerhållning är förändrande för att säkerställa goda leveranser och att sortimentet ses över och uppgraderas. Mycket nytt där också med andra ord. 

Lite läderslöjdande har det också blivit sedan sist. Ni vet knivfodral och sådant. Om det kan  man också skriva. Därutöver händer det alltid något oförutsett som man kan känna ett omedelbart behov av att kommentera. 

Väl mött i våren och i etern!

/ J - eder närmsta knivbloggare

Första april

Skämten brukar varnligtvis dugga tätt i världen kring den här tidpunkten. Så inte i år och inte heller här. Jag är inte på humör för den sortens upptåg. Även om jag försöker att inte tyngas för mycket av det som händer i Sverige och världen är det svårt att inte påverkas. Det kanske är normalt till och med? Det inverkar faktiskt på mitt humör och mående. 

Jag gör som de flesta och drar mitt lilla strå till (gödsel)stacken. Tvättar händerna så ofta att jag snart rapar tvål, träffar så få att eremitstatusen är nära förestående och undviker att hälsa på människor jag verkligen vill träffa. Mor och far, syster och bror med familjer till exempel. Några få vänner ser jag ibland. 

På platsen där jag jobbar är förberedelserna i full gång. Det är kommunal verksamhet det rör sig om så personalen är inventerad, eller snarare är deras kunskaper och erfarenheter ifall de behövs bättre i exempelvis vården framöver. Och delar av versksamheten är omställd till produktion av visir till ansiktsmasker. Sen märks det på frånvarotalen. Alla som är det minsta förkylda är förstås hemma och flera är borta på grund av att de tillhör riskgrupper och inte bör beblanda sig för mycket med andra.  

Fällknivar...

...många fällknivar!

Desto mer tid finns det för andra intressen nu när man inte kan vara lika social. Ett av dem är för min del cykling och just den verksamheten, särskilt i MTB-form är en utmärkt aktivitet. Solitär som den ofta är. Såvitt jag vet får man inte Covid-19 av granar än så länge. 

Ett annat är förstås knivar och särskilt den biten som rör internet, blogg, instagram och forum. De är även de riskfria. Så ett visst uppsving kan noteras inom det området för min del. Det tycks gälla fler än jag tycks det för aktiviteten har på vissa håll ökat.  

Sedan fick jag det galna infallet som jag ofta får vid den här  tiden varje år. Det går ut på att släpa ut alla knivarna i trädgården. Mest för att hyllorna behöver dammas eller snarare saneras. Och vad passar bättre för det än en solig vårdag?

Att först släpa ut dem, arrangera dem i långa rader, fota dem och framförallt att återbörda dem igen i någon slags ordning låter sig inte göras på en kafferast. Närmare sex jäkla timmar tog det. Jag måste lösa min förvaring lite mer permanent vad det lider. Jag inser det med all önskvärd tydlighet. 

När jag tänker efter var det inte ens riktigt alla fällknivar och inga fastbladare alls. Frågan är då om man måste göra om hela proceduren för ett nytt familjefoto?

/ J - känner sig som ett aprilskämt

* PS Någon på Instagram frågade om min "förvaring" på bilden. Sanningen är att det är gamla soffkuddar som skulle till tippen då en ny soffa införskaffats. Så det är ingen hemlig gigantisk Pelican Case eller så.