Recension Karesuandokniven Pältsa

 

-  en stor liten kniv

Ytligt sett är Karesuandoknivens senaste och numera enda fällbara tillskott i katalogen tämligen traditionell. Det som syns först är endera det mycket snygga trähandtaget eller det rejäla läderfodralet beroende på hur kniven bärs. 

Om man sedan noterar att det är en lock back och att den därtill har en typisk "skandinavisk" slipning så verkar kniven enkel att kategorisera. Återstår bara att se om den är lika effektiv som den ser ut kan man förledas att tro men då bedrar man sig. Den här kniven bjuder på mer än så och det finns finesser att upptäcka. 

Karesuandokniven Pältsa

Det här är inte Karesuandoknivens första försök att göra fällknivar. Jag har dock inte varit i kontakt med deras tidigare bidrag till området kallade Nallo och Singi. Det var något med dem som inte lockade mig måste jag erkänna. Modellerna kändes inte så genomarbetade var det intryck jag fick från bilder. 

Annat är det med Pältsa. Här har vi en kniv som är mycket väldesignad och andas kompetens redan på avstånd. Därtill har man tagit hjälp av experter på området. Att bygga fällknivar är nämligen mer komplicerat än att tillverka fastbladare. Därför är det här ett samarbete mellan Italienska Fox Knives och Karesuandokniven där de förstnämnda står för själva mekanismen. 

Sedan står Karesuandokniven för norrländskt "know how" i övrigt och adderar även tradtionella material som renhorn, trä och läder. Slutresultatet blir en både snygg och gedigen kniv. 

Pältsa är till synes enkel men döljer finesser

Kortversion: Karesueandokniven Pältsa - Tradition möter modern teknik i skön harmoni. En brukskniv som är lika sympatisk att betrakta som att nyttja. 

Blad

Utseendemässikt är det här bladet så svenskt eller möjligen skandinaviskt det kan bli. Formen är en drop point utan excesser. Längden är väl avvägda 75 mm och höjden 20 mm. Det är proportioner som känns igen från mer än en liten klassisk jaktkniv från den här delen av världen. Sedan har man valt att hålla ned tjockleken till anmärkningsvärda 2 mm vilket  jag är mycket glad för. Det förbättrar skäregenskaperna väsentligt jämfört med om det lagts på en millimeter vilket många tillverkare gör idag av någon outgrundlig anledning. Måhända är orsaken alla förstörelsetest som hittas på Youtube. Men för normal knivanvändning behövs inte mer. I alla fall inte på en liten fickkniv.  

Bladet är en lika enkel som duglig drop point 

Karesuandokniven har i mitt tycke tidigare tagit lite genvägar vad beträffar stålval. Särskilt har det varit fallet om pris adderats till ekvationen. En ovana de nu frångått. Pältsa kan fås i ett flertal olika varianter och bladstålen varierar beroende på vad som väljs. I versionen med Micarta-handtag hittas 12C27 vilket är  ett  något enklare stål men det är en något enklare kniv rent generellt. Utöver det finns även Pältsa med blad i både ELMAX och Damasteel Nordic Light. Det sistnämnda hittas i den allra mest exklusiva utgåvan i serien. Förutom att vara mycket snyggt så är det mönstervällda stålet rostfritt. 

Men i den här kniven hittas ett annat riktigt kompetent knivstål från svenska Damasteel i form av RWL-34. Här uppskrämt till kring 61 HRC vilket är utmärkt! Nu har jag ingen apparatur för att undersöka hårdhet men med tanke på hur bladet uppträder över tid har jag ingen anledning att misstro uppgifterna.

Bladet i det här utförandet är gjort i svenskt RWL-34

Sedan är slipningen ett kapitel för sig. Ett positivt sådant. Fabrikseggen på det här exemplaret var ruskigt bra. Oerhört vass, jämn och centrerad. Dessutom verkar  härdningen hålla vad den lovar då den håller skärpan riktigt länge. Själva slipfasen är vad som numera brukar kallas skandinavisk eller en nollegg utan sekundäregg om man så vill. Det vill säga endast en slipfas. 

Den typen av slipning kan ibland medföra vissa nackdelar. Exempelvis att de har en tendens till att spräcka frukt som äpple och material med liknande textur istället för att skära dem. Vanligen är de överlägsna när det kommer till att hantera trä i olika varianter. Men, och det är ett stort men, det finns sätt att kringgå nackdelarna. En av dem har man som sagt nyttjat här. Karesuandokniven har förstått att bladet skall vara tunt! Den egenskapen gör att det här är en veritabel fickskalpell, fast med mycket bättre stål än kirurginstrument brukar ha. 

Det märks när kniven sätts i arbete. Som vanligt har kniven fått följa med på jobbet och där hittas diverse förpackningsmaterial i stora mängder. Särskilt när leveranserna anländer på måndagar blir det mycket kartong och plast som skall hanteras. Pältsa är mycket bra även för den sortens uppgifter. Det tunna bladet glider igenom kartong utan särskilt mycket motstånd. Det gäller även tjockare dubbelväggiga lådor kan konstateras. Handtaget är förvisso litet men ger tillräckligt med stöd för att användaren skall kunna lägga lite tryck bakom snitten när så behövs. 

Det som hindrar den från att vara en riktigt bra "jobbkniv" för mig är att den kräver två händer för att öppna. Ofta står jag där med en trekilos påse krossade tomater i en hand och då vill jag gärna fälla ut bladet med andra handen. Här måste jag tänka på att öppna kniven först, sedan greppa både det som skall skäras och kniven. Inte omöjligt men jag har vant mig av med det momentet kan jag notera. 

I övrigt skär Pältsa precis som väntat, dvs förbaskat bra i trä. Det gäller både färska björkslanor och torrt virke. En frekvent och tung uppgift som mina fickknivar utsetts för är att putsa kastknivstavlor. Det innebär att alla torra flisor kring bullseye måste avlägsnas. Det är som att raka en Ent. Och det klarar den här kniven väl trots sitt lilla format. 

Handtag

Det första som syns är förstås det snygga trämaterialet i skollorna. Den här kniven har ett handtag av masurbjörk vilket ger den personliga ådringen. Inget trähandtag är förstås det andra likt och särskilt gäller det den här typen av trä. Tycker man av någon outgrundlig anledning inte om det så finns istället bok att tillgå eller Micarta för den som föredrar konstmaterial. Trähandtaget är behandlat med bivax för övrigt. 

Handtaget är 98 millimeter långt, 14,3-17,9 mm tjockt och bygger som mest 23,9 mm på höjden. Inte en enormt stor kniv med andra ord men väldigt "lagom" vilket även det känns svenskt. 

Handtaget är välformat och ger ett bra grepp

Sedan kommer vi till en av de där sakerna jag antydde i början av recensionen. Att kniven bjuder på mer än vad som är synligt. Det är nämligen ett par saker som är extremt ovanliga och möjligen helt unika. Det handlar om materialkombinationen i handtaget. Ramen är nämligen gjord i kolfiber! Knivar helt eller delvis i det materialet har jag förstås men inte en konstruerad på det här viset. Särskilt inte när mellanlägget inte är gjort vare sig i kolfiber eller av trä utan i renhorn! Även det en första för mig. 

Här syns den ovanliga kombinationen av en back lock, delvis öppen rygg och ett mellanlägg

Resultatet är både snyggt och lätt. Kombinationen av kolfiber och trä ger dessutom en vridstyv kniv som inte flexar. Inte ens när man skär tungt som i torrt trä. 

Handtaget är inte stort men fungerar till mina händer i storlek large. Men det är precis

Handtaget på Pältsa är tredimensionellt format så till vida att det inte bara har ett litet fingerskydd mot bladet till, en utbuktning på mitten och en liten näbb längre bak utan även sväller på mitten. Totalt sett ger det ett mycket gott grepp. 

Storleken räcker till även för mina händer sin storlek large men vet man med sig att man har mycket stora labbar så är kniven möjligen för liten. I övrigt är handtaget inte så kraftigt format att det omöjliggör något grepp. Tvärtom fungerar alla de mest frekventa greppen utmärkt. 

I handtaget hittas även ett hål för fånglina och kniven kommer som synes med en lädersnodd som försetts med en dekorativ pärla gjord av renhorn. 

Öppning och lås

När det kommer till öppning är Pältsa så traditionell den kan bli. Man tager sina två händer och fäller ut kniven helt enkelt. Inga flipperfenor, front flippers, tumknoppar eller bladhål. Det skulle för övrigt bara ha stört den avskalade rena estetiken. Det sticker dessutom ut tillräckligt med blad för att man skall kunna nypa kring det utan att behöva addera en nagelskåra. En detalj jag gärna klarar mig utan. Den samlar mest på sig skräp i största allmänhet. 

Det sticker ut tillräckligt med blad för att ge ett gott grepp när kniven skall fällas ut

Känslan när kniven öppnas är mycket sympatisk med ett blad som glider lätt och smidigt. Men så var det sannerligen inte från början. När jag fick kniven var det illa. Pivotskruven var hårt åtdragen och kniven kändes både seg och lite "grusig" i gången. Bladet var trots det inte centrerat. Det kändes en smula nervöst men var dock problem som lätt löstes genom att släppa på trycket i den justerbara pivotskruven och sedan dra åt den lite igen. 

Det tillsammans med en viss tids nötning har gett gott resultat. Nu är kniven mycket sympatisk att hantera och gången är mjuk och smidig. 

Låser gör kniven  med en back lock

Låset är en back lock som nämnts tidigare och som sådant sköter det sig bra. Det håller bladet i ett fast grepp och det är lätt att släppa. Ibland kan fjäderstyrkan bli så kraftig att det nästan är smärtsamt att släppa den typen av lås men icke i det här fallet. Sedan är alla knivar utrustade med back locks en smula känsliga för smuts. En bit ludd i låshacket och bladet låser inte som det skall. Det är dock mycket lätt åtgärdat. 

Att bära

Pältsa tillhör de där knivarna som kommer med ett läderfodral. Möjligen beroende på att kniven saknar clip. Ett tillbehör som många nu för tiden anser vara helt oumbärligt. Men faktum är att det finns fördelar med att vara utan dem också. Frånsett att knivar vanligen är snyggare utan så är förbättras ergonomin. Inget clip, inget skav i handen. 

Pältsa kommer med ett kraftigt välsytt fodral

I fodralet förvarar jag dock mest kniven när den befinner sig i en väska. Mest för att skydda kniven mot skavande metallföremål som nycklar och dylikt. När jag bär Pältsa är det oftast fritt i en jack- eller byxficka. Det är nämligen inte en särskilt stor kniv som handtagsmåtten ovan skvallrade om. Men ännu bättre är att det är mycket lätt kniv. 

En kniv med ett tämligen tunt blad, ram i kolfiber, mestadels öppen i ryggen och försedd med träskollor blir heller inte tung. Totalvikten ligger på 68 g! Det är imponerande oavsett vilket fällkniv vi talar om. Särskilt en med det här bekväma handtaget. 

Det kombinerat med de väl rundade hörnen gör Pältsa tämligen bekväm i en ficka. Dock finns det sedvanliga problemet som uppstår om en kniv utan clip placeras i en byxficka, att de gärna vill lägga sig på tvären. Men det kan undvikas om fodralet nyttjas. Det är gjort av högkvalitativt läder och är välsytt. Locket snäpper på plats med en kraftig tryckknapp och bältesfästet tar bälten upp till fem centimeters bredd. 

Sammanfattningsvis

Karesuandoknien Pältsa är en resultatet av en förnämlig mix av tradition och nytänkande i mina ögon. Att kombinera de enkla och harmoniska linjerna hos en klassisk svensk jaktkniv med vad det innebär i både ergonomiskt och praktiskt hänseende med modern teknik är ett excellent drag. Mest nytta gör förstås det fina RWL-stålet medan kolfiberramen ger en mjuk gång även utan lager och bidrar därtill till en lätt kniv. Renhornet i mellanlägget är mest en kul detalj men som även binder samman kniven med både trakten där den är gjord och äldre tider. Ett snyggt och roligt tillskott. 

Pältsa är en riktigt sympatisk liten fickkniv

För mig var dock inte den positiva slutsatsen given. Jag hade inga tidigare erfarenheter av fällknivar från det norrländska företaget och varför därför nyfiken. Särskilt som deras knivar inte tillhör lågprissegmentet. Det är trots allt premiumknivar tillverkade delvis för hand i Sverige. 

Prisläget varierar lite beroende på vilken version som väljs. Den lyxigaste kostar närmare sjutusen men då får du ett riktigt exklusivt damaskstål på köpet. Den enklaste utgåvan hamnar kring tvåtusen kronor. Det här är mellanutgåvan med en prislapp kring tretusen kronor. 

Karesuandokniven Pältsa är en utmärkt följeslagare på sommarens alla äventyr!

För de pengarna får du dock en kniv med ett par rejäla fördelar. De praktiska har jag varit inne på med ett utmärkt blad i ett förnämligt stål och ett handtag med god ergonomi. 

Utöver det gör proportionerna kniven mycket attraktiv. Flera jag visat kniven för och som fått känna på den har uttryckt det i olika positiva ordalag. Och däri ligger nog något av hemligheten, den här kniven har "det" i form av en charm som är något svår att beskriva. Det gör den förstås till en utmärkt present till vilken jägare, friluftsmänniska eller knivintresserad person som helst. 

Jag rekommenderar den varmt!

Karesuandokniven

Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm

Längd hopfälld: 98 mm

Vikt: 68 g

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 2 mm 

Bladstål: Damasteel RWL-34

Handtag: trä, masurbjörk på kolfiberram

Lås: back lock

Producerad av: Karesuandokniven, tillverkad i Sverige, delvis Italien

/ J - tänker på midnatsssol

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Karesuandonkniven Pältsa

Det här är faktiskt inte svenska Karesuandoknivens första utflykter i fällknivsland. Jag vet inte exakt hur väl de två första, kallade Nallo och Singi, togs emot eller hur de kändes då jag aldrig testat dem. Men även om handtagsmaterialen var betsad björk så var det något med resten av designen som inte riktigt stämde för mig. Sedan tyckte jag att materialen, särskilt knivstålet inte riktigt var i paritet med priset. 

Nej, det är ingen tavla utan lådan som kniven kommer i!

Nu gör man emellertid ett nytt försök och det med besked. Att bygga fällknivar är mer komplicerat än att snida till en fastbladare, det vet alla. Därför har man när det gäller själva mekaniken ingått ett samarbete med några som har riktigt mycket rutin på området. Valet föll på Maniagobaserade Fox Knives. 

Pältsa levereras med läderfodral och fånglina med en knapp i renhorn

Resultatet av det samarbetet blev riktigt spännande på flera punkter. En kniv med italiensk "action" genomsyrad av svensk tradition. Det senare kanske är orsaken till att man döpte kniven till Pältsa, sveriges nordligaste högfjäll om inte minnet sviker mig. 

Men det är inte bara namnet som är typiskt utan även materialen. Här hittas läder, renhorn, masurbjörk och icke att förglömma svenskt stål. Här har man valt RWL34 från Damasteel. Av det får man ett blad som mäter 75 mm på längden, 20 mm på höjden och är 2,5 mm tjockt. Utmärkta mått, i alla fall på papper. Dessutom har man valt att skrämma upp stålet till lämpliga 61HRC vilket även det låter bra i teorin. Bladet har därtill fått en "skandinavisk" slipning vilket förstås är passande. 

Karesuandokniven Pältsa

Men där upphör sedan det traditionella. I vissa avseenden är det är hypermodern kniv som därtill är helt unik! Eller känner ni till någon mer knivmodell på marknaden som är försedd med en back lock men samtidigt är delvis öppen i ryggen samt har ett mellanlägg/en back spacer? Om ni skulle hitta det så kan försöka hitta en som därtill kombinerar mellanlägg i renhorn med skollor i masurbjörk och sedan avrundar allt med en ram i...kolfiber! Jag kan säga att både det rammaterialet* och renhornet är helt nytt för mig. Mycket spännande är det däremot. Utöver det kan tilläggas att handtaget är helt tredimensionellt format. 

Sammantaget ger det här en mycket spännande och därtill visuellt attraktiv kniv som jag verkligen ser fram emot att bära och bruka. Särskilt som den är ultralätt. En recension kommer, var så säkra!

/ J - säger...wow!


* Jag har knivar som är helt gjorda i kolfiber men ingen som enbart har byggt ramen av det och kombinerat det med träsidor. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Brisa Scara 60

 - en liten gigant

En fastbladare för "EDC"-bruk, kan det vara något? Det tror i alla fall Brisa Ltd från finland som ligger bakom den här lilla kniven. En kniv som är tänkt att vara ett alternativ i det territorium som vanligen befolkas av fällknivar av allehanda slag. Men det finns som bekant både för- och nackdelar med att ha en led på mitten av en kniv och den här skapelsen kallad Brisa 60 tar avstamp i det och bjuder på ett stadigare alternativ.

Brisa Scara 60

Jag vet inte om det var så tankegångarna gick i Jakobsstad, Finland där Brisas huvudkontor och tillverkning återfinns. Men det skulle kunna förhålla sig så då Scara 60 är en av deras mindre knivar. De har förvisso fällknivar på programmet också. Där återfinns knivar som Birk 75 och Borka 90. Knivar vilka är avhandlade här på bloggen sedan tidigare. Men det är nog för sina fastbladare de är mest kända. Där hittas exempelvis moderna klassiker som Trapper 95 och Nessmuk 125. Den senare ämnar jag för övrigt recensera inom kort. Till modellnamnet hör alltid en siffra och den representerar i all enkelhet bladlängd i millimeter. 

Med den logiken följer att Scara 60 placerar sig snäppet under andra små knivar i sortimentet som Bobtail 80 och Necker 70. Frågan är vad den här kniven tillför som motiverar ytterligare en modell i programmet?

Brisa Scara 60 en liten kniv gjord i exklusiva material

Twitterversion: Brisa Scara 60, en liten kniv med ett massivt självförtroende om en kniv kan sägas ha ett sådant. En kniv kapabel att hantera de flesta EDC-uppgifter. 

Blad

Scara 60 har ett blad som enligt ovanstående resonemang föga överraskande har ett blad som är 60 mm långt. Bredden är 22 mm och tjockleken på godset är 3,5 mm. Formen är en renodlad drop point utan krusiduller. Bladet är fullt flatslipat från ryggen ned till eggen. Bakom eggen mäter bladet 0,8 mm. Ett enkelt utformat men elegant och tillika effektivt blad. Finishen är en snygg satin. Kanterna på ryggen är brutna men den är inte rundad. Ståltyp och logotyp i diskret format är den enda text som återfinns på bladsidorna. 

Det 60 mm långa drop point-bladet är gjort av förnämt RWL34-stål

Stålet kommer från Sverige och är Damasteels RWL-34. Ett spännande val och ett stål jag inte kommit i kontakt med tidigare. Det är dock tämligen populärt bland knivmakare har jag förstått och anses av några vara ett av de bättre knivstålen som finns. I grund och botten är det ett rostfritt pulverstål* som kan härdas hårt om så önskas. Många goda grundegenskaper med andra ord. 

Det är också känt för att vara mycket rosttrögt och det är något som jag kan intyga att det är. Eftersom det varit höst och vinter under testperioden har kniven utsatts för mycket regn och hamnat i snö mer än en gång och därefter stoppats ned i fodralet med en smula fukt kvar. Vid några tillfällen har jag glömt bort den på det viset. Det har inte resulterat i några fläckar alls. 

Det har också visat sig att eggen håller extremt bra. Särskilt som den här kniven lockar till något tyngre arbeten än vad bladlängden antyder. 

En av stålets goda egenskaper är att det är mycket rosttrögt

Scara 60 tillhör nämligen en av de där knivarna som skär väsentligt bättre än man tror vid första anblick. Men ett blad med god fabriksegg och kvalificerat stål skojar man inte bort. Främst har kniven använts till det som den är avsedd för, nämligen "EDC" eller Every Day Carry som det utläses eller vardagsbruk som vi kan kalla det på svenska. Det innebär för min del en rad olika uppgifter och material. Men vanligt förekommande är förstås paket och kartongöppning och i samband med det tejp, snöre och ett och annat plastband av olika tjocklek. Därutöver halas ofta vardagskompanjonen fram i köket för att öppna förpackningar. Till själva matlagningen använder jag aldrig fickknivar och där skulle den här kniven ändå diskvalificera sig pga den korta bladlängden. 

Men till de övriga uppräknade materialen är den här kniven förträfflig. Den skär precis så bra som kan önskas. Det kraftiga urtaget för fingret och det faktum att att handtaget är kort gör att man kan placera det inne i handflatan vilket möjliggör penetrationsskär utan att man riskerar att slinta. 

Dock lockar det goda stålet och den effektiva bladformen till att skära även i mer svårjobbade material. Först ut var mattrester från både heltäckningsmatta och rester av gummimattan från köket. Inga problem där heller och det lilla bladet är mycket lättkontrollerat. 

En annan god egenskap hos den här kniven är att stålet håller skärpan mycket länge

Sen blir det rent knivtestande. Det vill säga saker jag förvisso ibland men ändå mycket sällan skär. I det här fallet handlar det om kraftigare buntband och inte minst trädgårdsslang. Den senare är en seg och styv rackare. Något jag brukar lämna till lite större knivar. Men även här visar sig Scara vara osedvanligt bra för storleken. 

Trä är ett annat material jag alltid testar mina knivar på. Det enda undantaget är förstås köksknivar. Men trä i olika former, allt från grankvistar, gröna grenar till torrt virke är saker jag ofta skär. Inte minst som jag ägnar mig åt knivkastning. I de fallen blir det exempelvis uppgifter som att tälja till träpeggar till att nita fast kort och liknande, avståndsmarkörer och inte minst trimma tavlor från flis innan de läggs in i bilen.  

Grankvistar kan vara till sittunderlag och dylikt och sen är det förstås allt som har med eld att göra när man är ute i skog och mark. När det gäller den biten är Scara bra för sin storlek men med just den reservationen. Den här kniven är gjord för annat bruk och det märks. Den är helt enkelt något för liten för att vara effektiv till många av de här sysslorna. Men det går om man måste. 

Handtag

Greppet på Scara 60 finns för närvarande att få i två olika utföranden. Den ena är "Buffalo Micarta" det andra är "senap" eller snarare "Mustard" som här. Utseendet är förstärkt av två slående röda mellanlägg av G10. Sidorna är sedan nitade med två väl tilltagna rostfria bultar jämte en tub för avsedd för fånglina. Som synes på bilderna när Scara en fulltångekniv där godsets 3,5 mm löper längs hela handtagets längd. Det gör kniven excepionellt stark för storleken.  

Scara är en heltångekniv med skollor i jute-Micarta, mellanlägg i G10 och nitat med rostfria nitar

Formen på handtaget är väl arbetad med ett stadigt urtag för pekfingret och rundade former. Sidorna är välvda och inte platta och ryggen kröker svagt för att passa handen bättre. Sedan har man valt att bygga handtaget något grövre än till exempel Necker 70 som är en annan liten kniv från Brisa. På Scara är tjockleken 16 mm vilket gör att det finns mer att hålla om än vad enbart längden antyder. Det är både bra och nödvändigt i det här fallet. 

För att vara litet är handtaget tämligen fylligt

Scara är uttalat gjord som en "trefingerskniv". Jag kan uppskatta det. Inte att den rymmer just tre fingrar utan att den är gjord för det. Jag föredrar helt enkelt en bra trefingerskniv än en dålig fyrafingerskniv. Det vill säga en där lillfingret ändå halkar av och inte ger något stöd i vilket fall som helst. 

Scara är en uttalad "trefingerskniv" men ett bra exempel på en god sådan

Grunden till det relativt säkra greppet är i det här fallet den markanta fördjupningen som gjorts för pekfingret. Efter det att pekfingret funnit sin plats hamnar tummen nästan automatiskt på bladryggen och de två resterande fingrarna fyller på bakåt. Lillfingret hamnar vid fånglinan. Den förstärker inte greppet så mycket som den hjälper till när kniven skall halas fram. 

Fodral

Kniven kommer med ett enkelt men mycket funktionellt fodral gjort av Kydex. Det finns ett par kriterier som ett bra fodral av den typen bör uppfylla. Ett är att det håller kniven i ett fast grepp utan rassel eller andra ljud. Det skall vara hårt nog för att man skall kunna vända upp och ned på kniven och skaka rejält om det behövs. Det kriteriet är väl mött här. 

Det andra är att kniven skall vara lätt att dra. Även det är snyggt löst här. Men kniven sitter bestämt så det krävs ett visst mått av teknik för att det skall gå smidigt. Fatta kniven med ett tag kring handtaget med pefingret i därför avsedd fördjupning följt av en tumme mot kanten på slidan. Därefter en lätt tryck med tummen och kniven är lös. Den kan förstås dras rakt ut också men det kräver råstyrka. Det blir förstås en tvåhandsoperation om man inte kan släppa fodralet på något underlag som ett bord eller så. Men Scara är generellt mycket smidig att hantera både när den skall dras och stoppas undan. 

Ett enkelt men väl fungerande fodral i Kydex

Scara kan bäras lite som man känner för det. Oftast bär jag den löst i fickan. Eftersom kniven mäter under fjorton centimeter på längden och bara strax över femton när den befinner sig i fodralet tar den inte mycket plats. Det här är också en av få knivar jag bär med fånglina. Inte för att jag skall ha den för extra säkerhet när jag klyver ved eller så utan för att det är så jag fiskar fram kniven ur fickan. 

Det är så här jag väljer att bära min Scara 60

Om man inte känner för att bära kniven löst i jack- eller byxfickan kan man ha den runt halsen alternativt fästa den vid ett bälte med en snodd eller använda någon form av TekLok-konstruktion. Scara kan då fästas både horisontellt vid bältet eller mer traditionellt vid sidan. Hur lätt det är att bära är det trejde kriteriet för ett bra Kydex-fodral. 

Slutsats

Hade det varit ett annat företag kanske jag hade sagt att de brutit ny mark med en så här liten fastbladad kniv. Men för Brisa är det snarast en komplettering av det befintliga sortimentet. Scara 60 blir en logisk konsekvens av modellerna Bobtail 80 och Necker 70 som jag nämnde inledningsvis. Sedan är det tveksamt om man kan gå så mycket längre ned i format utan att funktionen blir lidande. 

Men jag ställde också frågan om den tillför något. Och det tycker jag att den gör. Eftersom Scara är kortare än de andra tycker jag den är enklare att bära i fickan än Necker. Den senare är å andra sidan lättare att hänga runt halsen. Förutom format är det dock ett annat område som gör att den här kniven höjer sig ett par snäpp över de andra knivarna och det är materialen. 

Fit & finish är bra på andra Brisa-produkter också men här är det ändå påtagligt att man satsat extra på det området. Övergångarna mellan materialen i handtaget är perfekta och poleringen av handtaget mycket välgjord. Det kompletteras med fin satin-finish på bladet toppat med en god fabriksegg. 

Brisa har med Scara 60 lyckats med att åstadkomma en mycket duglig fastbladad EDC-kniv

Men kronan på verket eller löken på laxen om man så vill är de extremt fina materialen. I bladet hittas ett av de bästa knivstål som finns parat med högkvalitativ jute-Micarta i handtaget. Det förklarar också den relativt höga prislappen. I skrivande stund kostar Scara 60 140€ från Brisas egen sida och 1577 kr från Lamnia.com. Det blir ett högt pris per kilo eller centimeter beroende på hur du vill mäta det. 

Ytligt sett skulle nämligen Scara kunna ses som en konkurrent till den väsentligt mycket billigare Mora Eldris men jämförelsen haltar rejält. Där Morakniven har enkelt stål och ett handtag i gummi samt fodral i plast kontrar Scara med genomgående toppmaterial på alla parametrar. Det enda som är någorlunda lika är storleken. Men faktum är att Scara är något kortare samt tunnare vilket gör den mer lättburen så även där får den enklare kniven se sig slagen. 

I fallet med Scara får du därför exakt vad du betalar för. En liten behändig kvalitetskniv. Det effektiva drop point-bladet både skär och penetrerar mycket bra och trefingershandtaget är så bra som ett sådant blir. Ibland lockas man därför att ta i lite mer med den är kniven än vad den kanske var tänkt för. 

Det är då man märker var begränsningarna finns. Bladlängden och det faktum att du inte kan hålla kniven med hela handen i ett stadigt hammargrepp. Något får man göra avkall för att göra en fastbladad kniv så här lätt att bära. En totallängd på 15,5 cm inklusive fodral och med en totalvikt på 100 g är inte mycket. Särskilt inte när själva kniven endast väger 59 g! 

Scara 60 gör sig bra som friluftskniv också men då kan den behöva lite sällskap av något större

Sedan måste jag tillägga att jag personligen anser att det är en riktigt snygg kniv! Estetik är inte en helt oviktig aspekt när det handlar om något som man investerar pengar i och som förhoppningvis betraktas varje dag. 

Så om du är på jakt efter en mycket liten fastbladad kniv i absoluta toppklassen vad gäller material och byggkvalitet som dessutom ser bra ut och skär utomordentligt väl så är Brisa Scara 60 kniven för dig!

Specifikation:

Totallängd: 138 mm
Bladlängd: 60 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Stål: RWL-34
Vikt: 100g inkl fodral, endast kniv 59/67 g (med eller utan fånglina, vägd av mig)
Handtag: Micarta, jute
Fodral: Kydex

Producerad av Brisa, tillverkad i Finland


/ J - dömer inte allt efter storlek

* Önskas mer information om stålets sammansättning hittas det här http://www.damasteel.se/files/2614/1104/3058/Product_Information_RWL_34.pdf

New Knife - Brisa Scara 60

Autumn is a beautiful time with all the colors and high and clear air someone happily said the other day. My girlfriend and I looked at each other and we both thought the same thing, that isn't bloody true! As this is being written, I look out the window and find that the air is mostly saturated with water and that it is basically pitch black outside even though it is morning and the predominant colors are different shades of gray! 

Then you need something to liven up a gloomy day. So why not a new knife? In this case, a very interesting piece as well. We are talking about a knife from Finland. There you will find the company Brisa and this is their model Scara 60.

For those of you who do not know Brisa, I really recommend that you look at their website. They provide everything that may be needed for knife making but also have an assortment of knives from different brands. Including their own and there you will find modern classics like the Trapper in different configurations. But they also have folding knives and now even a kitchen knife that I reviewed earlier. 

Brisa Scara 60

A clever detail with Brisa's model designations is that they provide a clue to the size of the knife. Scara is the name and the suffix "60" indicates that the blade is 60 mm long in this case. It is thus a very small knife we are talking about. The total length is not more than 13.8 cm. That is actually the point of this creation. Scara is a "three-finger knife" aimed at "EDC". It is intended to function as an everyday companion and is therefore small and light, we are talking about a weight of 100 grams including sheath. By the way, it is made of kydex and of very high quality. 

That is exactly what characterizes Brisa in general and there is no difference this time. Scara is characterized by very good quality, which applies to both the included materials and how it's put together. In the blade you find Swedish steel in the form of RWL-34 from Damasteel and the handle is made of yute-Micarta. The result is as beautiful as it is practical.

It will be extra fun to test this luxurious little chap right now as I am also evaluating a couple of other small knives at the same time along with other fixed blades for review. Thus, there is much to compare with.

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Brisa Scara 60

Hösten är en vacker tid med alla färger och hög och klar luft påpekar någon glatt. Jag och min sambo konstaterade i ett samtal nyligen att det är fan inte med sanningen överrensstämmande. När det här skrivs sneglar jag ut genom fönstret och konstaterar att luften är mest vattenmättad och att det är princip kolsvart ute trots att det är förmiddag och de dominerande färgerna är olika nyanser av grått!

Då behöver man något att liva upp sig med. Så varför inte en ny kniv? I det här fallet en mycket intressant gynnare dessutom. Vi talar om en kniv från vårt östra grannland Finland. Där hittas Brisa och från dem kommer modellen Scara 60. 

För er som inte känner till Brisa rekommenderar jag verkligen att ni tittar in på deras hemsida. De tillhandahåller allt som kan behövas för knivmakeri men även ett sortiment av knivar av olika märken. Däribland deras egna och där hittas riktiga klassiker som Trapper i olika utföranden. Men de har även fällknivar och numera till och med en kökskniv som jag tidigare tyckt till om i en recension. 

Brisa Scara 60

En fiffig detalj med Brisas modellbeteckningar är att de ger en ledtråd till knivens storlek. Scara är namnet och tillägget "60" talar om att bladet är 60 mm långt i det här fallet. Det är således en mycket liten kniv vi talar om. Totallängden är inte mer än 13,8 cm. Det är faktiskt själva poängen med den här skapelsen. Scara är en "trefingerskniv" inriktad mot "EDC". Den är tänkt att fungera som vardagskompanjon och är därför liten och lätt, vi talar om kring ett hekto inklusive fodral. Det är förresten gjort av kydex och håller hög standard.

Just det utmärker för övrigt Brisa i stort och det är ingen skillnad den här gången. Scara kännetecknas av mycket god kvalitet vilket både gäller de ingående materialen samt byggkvalitén. I bladet hittas ett svenskt stål i form av RWL-34 från Damasteel och handtaget är gjort i jute-Micarta. Resultatet är lika snyggt som praktiskt. 

Det skall bli extra roligt att testa den här lyxiga lilla gynnaren just nu då jag även utvärderar ett par andra små knivar samtidigt jämte andra fastbladare för recension. Därmed finns det mycket att jämföra med. 

/ J - höstar ned sig

#knivesandbikes #knivigtvarre