Knife Review QSP Locust

-  mixed impressions

It's time to introduce another knife from QSP. A brand that I discovered by accident and that quickly grown to be one of my favorites when it comes to Chinese newcomers on the cutlery scene. They offer a good mix of fine materials and quality to reasonable prices. 

This particular model is named Locust. A closer inspection of the handle reveals the inspiration behind that name. This is a big and sturdy knife that offers a slim Wharncliffe blade and a spacious handle. An EDC-knife that can do a little bit more. Despite the positives, the first time spent with this knife wasn't totally uncomplicated for me as you are going to find out. 

QSP 117-A Locust

I guess this model can be positioned somewhere in the middle of QSP's steadily growing catalog. The Locust isn't among the simplest of models but is not one of their most advanced knives either. They are normally upgraded with a notch better steel for instance. But Locust still offers more than able materials in combination with a functional blade that can be opened via a couple of different methods. To satisfy different tastes this knife kan be had in two color themes which both are equipped with milled titanium clips. This version has the designation "A" which means a brownish handle with a golden colored clip.

A knife with quite a striking appearance

Twitter version: QSP Locust, first it jumped in the wrong direction and thereafter flew straight in the knife collection and stayed!

Blade

One of the things that definitely sell this knife is the blade shape. That is if you are a fan of slim, slightly modified Wharncliffe blades that is. The modified part, in this case, is the edge that has a slight curve to it instead of being completely straight which the basic form dictates. The curve is too small to be called a belly but it's there.

Otherwise, the blade is characterized by being quite large. It measures almost a decimeter in length, more precise 98 millimeters. As said it's pretty slim with a height of three centimeters at its highest point but soon tapers to under two and a half centimeters in front of the "hump" and down towards the distinct tip. The stock thickness is 3,5 millimeters.

Almost a 100 millimeter slightly modified Wharncliffe blade at your service

Another striking feature is, of course, the two-toned finish. Toned is, by the way, an understatement, the blade actually has two colors with the flat parts being black and the grinds being satin. You can have opinions about that look and I have. That is, I like the contrast but at the same time, I'm not totally hooked on the black parts that can look a bit cheap in my eyes. But your taste may of course vary. 

The steel is VG10 and the finish a striking two-tone

The blade is made out of Japanese VG10 steel. A capable middle of the road steel that I personally appreciate because it usually is easy to sharpen and takes a keen edge. It is especially good in kitchen knives where it often is hardened to around 60HRC or even slightly higher for optimal performance. In folding knives, it is often kept way softer which reduces edge holding. Probably that is done to achieve greater toughness but it doesn't maximize the performance of this steel. What hardness this particular blade has I'm not aware of. Somewhere around 57-59, I would guess by how it feels to strop and hone.

The blade is almost full-flat ground and the shoulders between the grind and flat sides are kind of diffuse so the blades behave like an FFG blade. The tip is pronounced and good. Sharp without being too thin.

As a user knife, the Locust is really likable. The tip does what it's supposed to, that is, penetrate stuff. It is also sturdy enough to not break. The almost straight edge gives a lot of cutting ability. As per usual it could have been slightly thinner behind the edge but at the same time, the blade feels robust. Something I exploited by attacking poor innocent pieces of wood. And in wood, the Locust actually works alright given the format of the blade. The handle is wide enough to support the hand when you put some force behind the cuts. That is especially true for the area around your little finger.

Consequently, other less tough materials such as plastic and cardboard, constitute no problems. All in all the knife gets a pass from me regarding the practical aspects.  

Handle

Locust has a big and hearty handle. It easily accommodates my hand and then some. That means that even the ones with gorilla hands or gloved ditto have enough space. The length of the gripping surface behind the flipper/finger guard is eleven centimeters and of course even more on the back of the handle. The width is 1,5 centimeters which makes the knife more comfortable in use. The more area of contact the better from this point of view.

The overall lines are, as can be seen rather simplistic with an almost straight back with a slight downward slope at the end accompanied by a finger choil and back that swells a bit to fill the hand better. The shape is enhanced with a pattern that also contributed to the name of the knife I guess. 

Rounded corners make for a comfortable handle

The sides made out of "Flax" is vaulted and as can be seen, 
the knife has an open back construction

Like most of the knives I handled coming from QSP the Locust is well made. The foundation is a weight relieved steel frame. The liners are screwed together from both sides via standoffs which gives an open-back construction.

I might add that removing material from folding knife frames isn't all about weight. It also affects balance and thereby how the knife feels in hand which is perhaps more important than the exact number in ounces or grams. The point of balance can be found a tad behind the pivot just at the finger choil.

The frame is well rounded off and sanded as it should be and there are no signs of machining marks or other negligence in production. The knife was easy enough to dismantle and put together again. The screw heads could be one size bigger in my opinion. You find T6 for the clip and sides and T8 for the pivot. But the quality of them is good enough not to cause any problems, at least not thus far. 

The frame is heavily milled out which not only lightens the knife but 
also improves balance

Locust has a special handle material. Or rather it has a unique name, it is called Flax. If I'm not mistaken it's a variety of linen Micarta. But since Micarta is trademarked manufacturers of similar materials have to chose other names for their products. But Flax feels and behaves the same way Micarta does. That is soft to the touch and it changes temperature rather quickly. That is a big plus if you live on the latitude I do. Flax doesn't feel as cold as a metal for instance. The material has pores like wood and therefore it gets patina and ages. Moisture and oils from hands and surroundings darken it and the color changes after a while.

The surface also contributes to some friction even if it's nowhere close to something like course G10. But the friction is increased by adding some vertical cut-outs in the sides. Some support is also coming from the grooves on the discreet thumb ramp.

Overall it can be said that I like this handle. The length makes it easy to grip. When holding the knife in saber grip as an example the divot at the back of the handle nicely follows the contour of the hand.

The handle is spacious enough to accommodate most hand sizes

And in the hammer grip, the handle is long enough that the end is sticking out on the other end and not poking the palm of your hand while working. There is a slight pressure from the flipper if you grip the handle close to the blade. A rather common problem associated with flipper knives. But the length of the handle makes it easy to adjust the grip and thereby avoid that problem altogether.

Opening and lock

Locust is mainly a flipper knife which the small shark fin at the back reveals. The flipper tab is quite unobtrusive, it's small and painted black. The knife can be opened both by using a push-button or a light switch motion.

And now this part of the review is going to be very much of a BEFORE and AFTER sort of affair. This particular specimen of the Locust, unfortunately, suffered from the same problem as the first run of this model and that was a weak lock bar pressure. It causes a couple of issues.

First of all the knife wasn't the fastest to open. That is the result of a combination of a large blade, a small flipper tab, and a rather weak detent. That actually made it possible to entirely miss the opening of the blade if you weren't careful and "preloaded" your finger. To be honest the detent was so weak that it gave this knife a third opening method. A faster way to open the knife than the flipper actually. Just a quick flick of the wrist and the blade came flying out.

So it became a gravity knife by accident. Besides safety issues that feature can cause problems in some jurisdictions. I happen to know that such knives are forbidden in Australia for instance.

The positive about the weak detent was that the knife easily could be open using the hole in the blade. I must say though that the resistance wasn't so weak that there was a risk of the knife opening in the pocket. Therefore I was never afraid of being bitten by the Locust.

The flipper tab is discreet, both small and painted black

The knife is equipped with a liner lock in steel. And that presents problem number two. The first generation of this model had some issues with very early lock-up on some knives. So early that there was a significant risk of lock slip. The problem was addressed in version two but unfortunately not entirely solved. The lock does engage and better than the first one but still not sufficient. A lighter smack with the palm of the hand at the blade spine closes the knife. We are not talking "spine whacking" here where you torture a folding knife by repeatedly beat the blade from the wrong direction against a hard surface. No, the knife could be closed without releasing the lock bar. To put it mildly, the lock slip problem was still present.

The somewhat notorious lock after adjustment

Well, what to do? For me, the plan was simple. Firstly I took the knife apart, bent the lock bar to increase the tension and put it back together again. The procedure is rather straight forward and since the lock bar is made out of steel and not titanium you can bend and rebend if necessary without causing andy complications. By the way, the knife is easy to disassemble and reassemble.

Step two was to contact the company and tell them about the problems. But more of that later. I can reveal as much that the response was very good and the whole deal became a positive experience in the end.

But this "surgery" on the small creature solved all the aforementioned problems, at least for this specimen. So far so good.

The knife now opens more reliable due to the snappier detent. The lock-up is secure and not even mild spine whacking causes the lock bar to slip even the slightest. The lock suddenly feels secure and I haven't experienced any problems after tweaking the knife.

The only drawback that remains is that this lock isn't the easiest to release from the beginning and that is slightly less so now with the increased lock bar tension. The space for getting to the lock bar isn't huge. There is a chamfer on the lock-bar itself but no cut out in the handle.

And there is no way you can wrist flick this knife open anymore. That is mostly a positive thing. 

To Carry

This knife is quite large in a pocket. If you are going to carry an almost four-inch long blade stuffed in a somewhat comfortable handle you have to pay something in return. In this case, the slightly odd currency is called "pocket estate". Locust demands its space and at the bottom awaits a little but small "pocket terrorist" in the shape of a shark fin at the back. But that is the "VAT" for the price of using flipper knives if I put it that way. You have to deal with what Mr. Shabazz refers to as "pocket peckers".

The clip is good looking and matches the knife, however...

Locust has a good looking milled titanium clip that matches the handle in color tone. The other version of this knife has a blue anodized clip and here it some sort of gold/champagne-like nuance. Both clips work decently. But they are certainly no masterpieces. The low ramp demands some real pushing before getting the knife in place. Especially if you wear thicker pants like jeans. The space beneath the clip is minuscule too. To pull the knife is easier since there is quite a lot of handle to grab on to**. Flax isn't as coarse as G10 either som the knife glides smoothly out of pocket.

...the function leaves some things to be desired. Space underneath
and the lip is a bit too tight

This clip shows plenty of knife sticking up when in place. The reason can be found in the distinct shape of the handle in conjunction with the need for somewhere to anchor the clip. I have difficulties to see that it could have been solved in another way with this particular design. For the same reason, QSP has skipped the lanyard hole in this model. Something I thankful for and that could have caused even more problems with the placement of the clip. 

To Conclude

This became the knife that was tested several times. Or shall  I say in turns rather? Firstly there was the original version that had those unfortunate problems described above. Besides having av crazy early lock-up the clip wasn't entirely fixed but moved a bit sideways despite the screws being tightened to the max. The latter is not present at all in the second knife by the way. On that version, the lock also engaged later and a bit more secure but the problem with lock slip remained. So the second run of testings had its ups and downs as well.  

Locust is a good larger size EDC-knife

To deal with that problem I tweaked the knife myself by bending the lock bar. That makes for a snappier action by increasing the pressure from the detent ball but most of all the lock bar engages way more secure. The operation was a success, to say the least. None of the aforementioned problems remains and my knives work as they should. QSP took the problems seriously and temporarily stopped the sales of this model and another. I, therefore, have full confidence in saying that I think that the new knives coming out late in November will be free of these kinds of problems. Especially since all other QSP knives I have are problem-free regarding locks and action. It goes for knives in as different price categories as the Parrot and the Mamba for instance. Both have excellent representations of a liner lock in steel.  

It's the blade shape that sells the Locust. A knife for the ones who like slender Wharncliffes

What can be said about the tweaked version of the Locust then? Well, the basic design is really good. Personally, I prefer a somewhat more stout blade when it comes to Wharncliffes but that can be found on other QSP knives and that is, therefore, something I will discuss on another occasion. As it happens I'm testing such a knife for the moment. But for those who like a more slender look, this knife is a competitor.

The action is after treatment not only decent but actually quite good. Some well-placed grooves on the flipper give traction and the blade opens with authority for being as substantial as it is. And that is something you should be aware of. Locust is a rather big knife and nothing for the ones looking for a small knife to cut apples with. More a knife for those who like eating watermelons during there lunch break at work.

On the positive side, the knife is besides having very harmonic lines, quite practical. The slightly curved edge cuts better against flat surfaces than completely straight ones even if the flipper, of course, gets a bit in the way. The pointy appearance of the blade is also both very useful and adds to the overall appearance.

Another thing this knife has going for it is the handle. It is both comfortable and stands out in a crowd by looking a bit unique. The knife justifies its name! It is a locust and it jumped into my collection where it stays for now.

Specification:

Length Open: 8.75" (222 mm)

Length Folded: 4.875" (124 mm)

Weight: 4.1 oz (115 g)

Blade Length: 3.875" (98 mm)

Blade Thickness: 3,5 mm

Blade Steel: VG10

Handle: FLAX on a steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China.

/ J - the hobby entomologist

* I was in contact with the company and they let me know that sales of this model and the Pelican are stopped until further notice. They also said that there will be a new and improved version in November.   

** Even if I personally do think that is a non-issue with the right technique. You don't need a lot of knife sticking out to pull it. You just stick your thumb in the pocket instead, problems solved with ALL knives.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension QSP Locust

-  kniven som gav blandade intryck

Dags för mig att presentera ytterligare en kniv från QSP. Ett märke som jag upptäckte av en slump och som snabbt blivit en favorit bland de kinesiska nykomlingarna på marknaden. De erbjuder en bra mix av material och kvalitet till överkomliga priser. Den här modellen är döpt till Locust. En närmare titt på handtaget avslöjar inspirationen bakom namnet. Det här är en stor och stadig kniv som erbjuder ett slankt wharncliffeblad och ett rymligt handtag. En EDC-kniv som ger mersmak. Men helt okomplicerat blev mitt först möte med den här modellen inte och om det ämnar jag förtälja. 

QSP 117-A Locust

Den här kniven får nog placeras i mittenfåran av QSPs växande utbud. Den tillhör inte de enklaste modellerna men heller inte toppsegmentet där framförallt bladstålen är ett snäpp mer exklusiva. I Locust bjuds annars på mer än dugliga material i kombination med ett funktionellt blad som kan öppnas på flera sätt. För att tillfredsställa olika smaker finns den i två färgställningar och båda kommer med anodiseade titanclip. Den här varianten har beteckningen "A" vilket innebär ett bruntonat handtag och ett clip som drar åt det guldaktiga hållet. Alternativ "B" har grått handtag och blått clip. 

En kniv med ett tämligen slående utseende

Twitterversion: QSP Locust, gräshoppan som först hoppade snett och därefter rakt in i knivsamlingen och stannade där! 

Blad

En av de saker som säljer den här kniven är bladformen. Om man är en anhängare av slanka lätt modifierade wharncliffeblad vill säga. Det som är modifierat i det här fallet är eggen som är svagt svängd istället för att vara helt rak vilket grundformen bjuder. Krökningen är för liten för att kallas buk men den finns där.

Annars kännetecknas bladet av att det är rätt stort då det mäter nästan en decimeter, närmare bestämt 98 mm på längden. Som sagt är det rätt slankt med en högsta höjd av tre centimer som dock raskt smalnar av till under två och en halv centimer framför knölen och vidare nedåt mot den distinkta spetsen. Grovleken på godset mätte jag till 3,5 mm.

Ett decimeterlångt lätt modifierat wharncliffe-blad till er tjänst

En annan slående detalj är förstås den tvåtonade finishen. Tonade är förresten en underdrift, bladet är faktiskt tvåfärgat med de flata delarna svarta och satin på slipfaserna. Om det kan man tycka lite olika och det gör jag. Det vill säga jag gillar kontrasten men samtidigt är jag inte heller förtjust i det svarta som kan se aningen billigt ut i mina ögon. Men därvidlag kan smaken skilja sig. Till dess försvar kan sägas att beläggningen inte verkar repas allt för lätt.

Stålet är VG10 och finishen markant tvåfärgad

Stålet i Locustbladet är japanskt VG10. Ett dugligt stål i mellanklassen som jag personligen uppskattar för att det i allmänhet är lättslipat smat tar en god egg. Särskilt bra är det i köksknivar där hårdheten i det ofta skräms upp till strax över 60HRC för att uppnå bästa resultat. I fällknivar hålls det ofta mjukare vilket gör att uthålligheten i eggen inte är den bästa. Vad QSP har för hårdhetsgrad i det här bladet vet jag faktiskt inte. Någonstans i mellanmjölksland, det vill säga 58-59 skulle jag gissa på med tanke på hur kniven känns att bryna och strigla.

Bladet är flatslipat till större delen av höjden och skuldran mellan övergången från slipyta till plan yta är så pass diffus att kniven uppträder som ett flatslipat blad. Spetsen är uttalad och bra.

I praktiskt bruk är Locust riktigt sympatisk. Spetsen gör det spetsar skall, det vill säga penetrerar bra. Den är heller inte så klen att den riskerar att gå av. Den nästan raka eggen ger mycket skär att arbeta med. Som vanligt kunde den varit tunnare bakom eggen men samtidigt känns den stark. Något som jag utnyttjat genom att sedvanligt ge mig på alldeles oskylda träklabbar. Och i trä är Locust bra för att ha den formen den har. Handtaget är brett nog för att ge stöd när man tar i lite och det gäller särskilt ytan kring lillfingret.

Följaktligen går mindre tuffa material som plast och kartong utmärkt att hantera. Överlag får kniven godkänt på det praktiska planet. 

Handtag

Locust har fått ett stort och rejält handtag. Det rymmer med lätthet min hand och lite till. Det innebär att även den med stora händer eller handskförsedda diton har tillräckligt med utrymme. Längden på greppytan är hela elva centimeter bakom flipperfenan/fingerskyddet och förstås mer på ovansidan. Bredden på 1,5 centimeter bidrar till att göra kniven bekväm i bruk med mer anlägggningsyta mot handen.

Konturerna är som synes tämligen tämligen enkla med en nästan rak rygg som viker av en smula nedåt mot slutet och en främre fördjupning för pekfingret samt en bakdel som sväller för att fylla handen bättre. Formen har förstärkts med ett mönster som också bidragit till namnet på kniven.

Mjuka former ger bekvämt grepp



Sidorna i Flax är välvda och kniven som synes öppen i ryggen

Liksom andra knivar jag hanterat från QSP är Locust välbyggd. Grunden är en stålram som lättats på båda sidor. De två sidorna är sedan skruvade från två håll in i formade distanser. Det ger ett handtag som är öppet i ryggen. Att man lättar ramar har förresten inte enbart med vikt att göra utan förbättrar även balansen och därmed handhavandet. Här återfinns balanspunkten strax bakom pivotskruven vid fördjupningen för pekfingret. Ramen är även rundad och polerad som sig bör. Inga grova spår efter maskinbearbetningen eller annat slarv.

Kniven var lätt att demontera och sätta ihop igen. Skruvarna är något snålt tilltagna med T6-storlek för clip och sidor samt T8 för pivotskruven men kvaliteten gör att inga problem har uppstått så här långt efter två isärtagningar.  

Ramen är kraftigt lättad vilket inte bara minskar vikten utan
förbättrar även balansen

Kniven har ett speciellt handtagsmaterial. Eller snarare har det ett unikt namn, Flax. Egentligen rör det sig om en variant av linnemicarta men eftersom micarta är ett skyddat namn så får andra tillverkare välja andra namn för liknande produkter. Men det uppträder och känns likadant. Det betyder mjukt och tilltalande mot handen och att det relativt snabbt byter temperatur vilket är en fördel i vårt klimat. Det upplevs inte lika kallt som metall till exempel. Sen har materialet porer, likt trä vilket gör att det åldras och får patina. Fukt från händer och omgivning gör att det mörknar och byter färg en smula med användning.

Ytan bidrar även med en del friktion även om det inte är i närheten av säg en grov G10. Men greppet har förstärkts med frästa vertikala spår. Mer friktion ges även av räfflorna på den rätt diskreta tumrampen.

Överlag kan sägas att jag gillar det här handtaget. Längden gör att det ligger bra i handen och i exempelvis sabelgrepp matchar därför fördjupningen som gjorts på ovansidan mot mjukdelarna i handen. På samma vis sticker det långa handtaget ut en smula när kniven fattas i hammargrepp vilket gör att bakänden på handtaget inte pressar mot handen när man jobbar med kniven. Till komforten bidar även att sidorna är välvda.

Handtaget är långt nog för att ge utrymme för alla händer

Möjligen trycker fingerskyddet får hårt mot pekfingret om man kryper riktigt långt fram på handtaget. Ett ganska vanligt problem på knivar som öppnas med en flipper. Men längden på handtaget gör att det går att justera greppet och därmed undvika problemet. 

Öppning och lås

Locust är främst en flipper-kniv vilket hajfenan på ryggen skvallrar om även om den är tämligen diskret. Diskret därför att den är liten och därtill svartmålad. Den kan användas för att fälla ut bladet både genom att trycka rakt nedåt (push button) eller att dra bakåt (light switch).

Går vi vidare i granskningen är det under den här rubriken som intrycken av den här kniven kan delas in i ett markant före och efter*.

Det här exemplaret led nämligen delvis av samma problem som förstautgåvan och det var för lite kraft i låsarmen vilket medförde ett par svagheter.

För det första var kniven inte världens kvickaste att öppna. Det blir konsekvensen av relativt mycket stål i det långa bladet, liten flipperfena och klent motstånd från "detentkulan". Det gjorde att det faktiskt gick att missa att fälla ut bladet om man inte var bestämd. Faktum är att motståndet var så pass svagt att kniven hade ytterligare ett öppningssätt. Det gick att snärta fram bladet med en knyck på handleden. Något som å andra sidan gick jäkligt kvickt. Locust blev något ofrivilligt en så kallad "gravity knife". Förutom ur ren säkerhetsaspekt kan det utgöra problem i vissa jurisdiktioner. Jag råkar veta att dylika är förbjuda i Australien till exempel.

Det positiva med det nedtonade motståndet från detentkulan var att kniven även med lätthet kunde öppnas stilla med tummen via hålet i bladet Det bör påpekas att motståndet för bladet inte var så klent att den riskerade att öppnas i fickan. Därför var jag aldrig rädd att skära mig på kniven.

Flipperfenan är diskret, både liten och svart

Låser gör kniven med en liner-lock i stål och i den återfanns svaghet nummer två som förstås är intimt förknippad med problem nummer ett. Den första generationen av den här kniven hade i några fall problem med att låsarmen tog alldeles för tidigt med risk för "lock slip" som följd. Problemet är delvis åtgärdat på version två men tyvärr inte helt löst. Låset tar, förvisso mer än tidigare men är fortfarande inte tillräckligt stabilt. En lättare smäll med handflatan på baksidan av bladet fick faktiskt bladet att stänga sig. Vi talar inte om "spine whacking" här, alltså att tortera kniven genom att kraftfullt slå på bladet från fel håll mot hårt underlag, utan att kniven gick att stänga utan att släppa låset. Fortfarande lock slip med andra ord och det var inte bra. 

Det något ökända låset efter justering

Vad gör man då åt det hela? I mitt fall var det en enkel tvåstegsraket. Först demonterade jag kniven, böjde till låsarmen för att öka kraften i den och skruvade därefter ihop kniven igen. Proceduren är inte så komplicerad tack vare att låsarmen är av stål och inte titan. Missar du och böjer för mycket alternativt inte tillräckligt kan du göra om det hela utan risk för haveri. För övrigt kan sägas att kniven var lätt att att plocka isär och sätta ihop.

Steg två var att kontakta tillverkaren och påtala bristerna. Mer om det vid senare tillfälle och inlägg här på bloggen. Jag kan dock avslöja att responsen var mycket god och det hela blev en positiv erfarenhet.

Men operationen löste lyckligtvis alla ovan nämnda problem för det aktuella exemplaret! Kniven öppnar nu mer distinkt på grund av det ökade motståndet från "detent-kulan". Den låser även stabilt och inte ens svagare "spine whack" får den att vandra det minsta numera. Låset känns plötsligt mycket tryggt och jag har inte erfarit några problem efter dissektionen.

De enda nackdelarna som kvarstår är att låset inte är det lättaste att släppa och att den är en aning tyngre att öppna med tummen efter justeringen. Utrymmet för att komma åt låsarmen är inte enormt stort. En fasning har gjorts på själva låsarmen men ingen fördjupning i handtaget för övrigt. Friktionen är inte stor och det ökade trycket från låsamen bjuder mer motstånd än tidigare.

Ja och så går den inte längre att snärta ut hur du än bär dig åt. Det är emellertid positivt. 

Att bära

Den här kniven är rätt stor i fickan. Skall man bära omkring en decimeter knivblad förpackat i ett någorlunda bekvämt handtag får man betala något i gengäld. I det här fallet heter den udda valutan "fickutrymme". Locust kräver sin plats helt enkelt och längst ned väntar en liten men bestämd fickterrorist i form av en hajfena. Det sistnämnda är momsen att betala för flipperknivar om man uttrycker det så. 

Clipet är snyggt och matchar kniven väl men...

Locust har ett snyggt titanclip som matchar handtaget i färgton. Versionen med grått handtag har fått blåanodiserat clip och här har det en champagnenyans. Båda fungerar dugligt. De är emellertid inga mästerverk. Den låga rampen gör att man får pressa lite för att få dem över tjockare tyg och utrymmet under är inte stort. Att dra kniven går smidigare tack vare en hel del att greppa om** och att flax inte är det strävaste materialet. 

...funktionen lämnar en del övrigt att önska. Utrymmet under
samt läppen är för snålt tilltagna

Det här clipet visar rätt mycket kniv när den vilar i fickan. Orsaken hittas i handtagets bestämda form i kombination med att clipet behöver fästas någonstans. På den här modellen har jag svårt att se att det kunnat lösas på annat vis. Av samma orsak har man från QSPs håll avstått från att förse den här kniven med fånglinehål vilket hade ställt till placeringen än mer så jag är tacksam för att man lät bli. 

Sammanfattningsvis

Det här blev kniven jag testade flera gånger. Först ut var ursprungsversionen som dessvärre led av de barnsjukdomar jag beskrivit. Förutom att låset tog för tidigt så var clipet inte heller helt fixerat utan rörde sig en smula i sidled. Det senare var dock åtgärdat på generation två av kniven. På den tog också låset bättre men problemen med att låsarmen gled under negativ belastning kvarstod. Så den andra testrundan hade sina problematiska områden den också. 

Locust gör sig bra som en större EDC-kniv

Sen tweakade jag kniven själv genom att böja till låsarmen i syfte att öka kraften hos detentkulan som återfinns där men framförallt för att göra låset säkrare. Operationen blev en succé. Nu kvarstår inga av de tidigare nämnda problemen. Från QSPs håll ser man allvarligt på saken och stoppade därför försäljningen av den här modellen och ytterligare en för en tid framåt. Jag har därför fullt förtroende för att de knivar som kommer ut i november kommer att vara fria från den här sortens problem. Särskilt som andra knivar från dem varit felfria på området. Det gäller knivar i så skilda prisklasser som Parrot och Mamba till exempel. Båda har utmärkta liner-lås. 

Det är bladformen som säljer Locust, en kniv för den som gillar slanka wharncliffe-blad

Vad kan då sägas om Locust i trimmat utförande? Jo att modellen är riktigt sympatisk. Själv föredrar jag av ett par skäl ett kraftigare blad hos en wharncliffe men det finns på andra modeller från QSP och det kommer jag därför att återkomma till. Jag har nämligen testat en sådan kniv också. Men för dem som gillar den här slankare formen är det här en klar kandidat värd att kika på.

Själva handhavandet är efter behandling mer än dugligt och till och med bra. Räfflor på flippern ger fäste och bladet öppnas med bra snärt för att vara så substantiellt som det ändå är. Och det är något man bör vara medveten om. Locust är en rätt stor kniv och därför inget för den som vill ha en liten fickkniv att skära äpple med. Mer en kniv för den som gillar att äta vattenmelon på lunchrasten.

På plussidan återfinns förutom att kniven har tämligen harmoniska linjer även att bladet är funktionellt. Den lätta svängda eggen skär faktiskt bättre mot plana ytor än helt raka eggar gör även om flippern förstås är i vägen. Den spetsiga formen är en klar tillgång även på det praktiska planet utöver att det ser bra ut. 

För kniven talar även ett handtag som inte bara är bekvämt utan även sticker ut en smula i mängden utseendemässigt. Kniven gör fog för sitt namn! Det är en gräshoppa och den hoppade in i samlingen för att stanna för ett tag.   

Specifikation:

Längd utfälld: 222 mm

Längd hopfälld: 124 mm

Vikt: 115 g

Bladlängd: 98 mm

Godstjocklek:3,5 mm

Bladstål: VG10

Handtag: FLAX (micarta-variant)

Lås: Linerlock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - hobbyentomologen

* Jag var i kontakt med företaget som omgående svarade att de stoppar försäljningen av den här modellen samt Pelican tills vidare och utkommer med en ny och förbättrad version under november månad.  

** Även om jag personligen hävdar att det är helt meningslöst med rätt teknik. Man behöver inte massa kniv som sticker ut för att kunna hala fram den. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Nygammal kniv - QSP Locust

Ibland blir det inte helt rätt här livet. Det känner ni nog till dessvärre. Det gäller även knivlivet tycks det. Härförleden fick jag tag i en QSP Locust som jag ämnade testa. En kniv som lovade mycket men hade ett par brister skulle det visa sig. 

En av bristerna gällde inte bara mitt exemplar utan i princip alla i den tidiga produktionen. Låsarmen tog väldigt tidigt och knappt alls! Det var modernt att justera lås på det sättet i början av ramlåsens historia. Särskilt innan de flesta utrustats med låsarmsförstärkningar i stål. Få knivar lider av det problemet idag. Särskilt inte de som råkar ha liner locks i stål som den här modellen. En miss någonstans helt enkelt. 

Ersättningskniven, nu i brunt istället för grått

Men fel uppstår och viktigare är hur företag hanterar dem när de väl upptäcks. Garantier och reklamationsärenden kan säga mycket om företagskultur. QSP agerade föredömligt och bytte helt enkelt ut alla defekta knivar men även de potentiellt defekta. Min tillhörde den senare kategorin då jag inte upplevde att låsarmen gled vilket några andra tydligen gjort. 

På köpet slapp jag även ett clip som ville vandra i sidled. Det sitter nu perfekt. Låset fungerar helt utan negativa anmärkningar och den är även lite kvickare att fälla ut då detent-motståndet verkar trimmat i relation till tidigare utgåva.

Så nu återupptar jag studerandet av insekter eller mer specifikt gräshoppor i det här fallet.   

/ J - nu kniventomolog

Fredags-EDC XL

Så var det fredag igen. En klämdag för de flesta där den ligger inknökad mellan kristi flygare och en lördag. Själv kläms det inget förutom kaffe. Det vill säga, jag är inte ledig men det händer inte mycket på bygget idag i vilket fall. 

Tidigare idag konstaterade jag att det är en fördel att bo i en relativt liten stad. Eller snarare i utkanten av en. Trots att jag bara har ett par kilometer till centrum är det bara ett par hundra meter till början av de första skogsdungarna. Vill man sen ha större skogspartier styr man kosan därifrån vidare österut. Vägar måste passeras med jämna mellanrum men i princip kan man hålla på att trava till man kommer till Kalmartrakten. Grönt är skönt och jag gillar träd!

"Ingen dålig kombination"

Knivarna för dagen är en ett par nya knivar från QSP. Den större kallad "Locust" vilket inte alls är långsökt med tanke på hur handtaget ser ut. Sen den mindre "Piglet". Den är faktiskt något större än man kan tro. I alla fall känns den så i hand. Sympatiska är de i alla fall och de första intrycken är övervägande goda. Som med de flesta (alla) knivar finns det saker som kunde varit bättre men det mest är klart positivt. 

/ J - fredagsnjutaren


#qspeurope #qspknives 

Den bästa sortens kaffe

Viss java smakar bättre än annan. Själv föredrar jag den här varianten med smakligt tilltugg. Eller snarare kanske det bara är ögongodis? 

Det dök helt enkelt upp ett paket för någon dag sedan innehållande några knivar. Knivarna är från QSP och modellerna kallas för Locust, Piglet och Songbird. Djurriket får låna ut namn till knivarna även fortsättningsvis. 

Den bästa sortens kaffe!

Piglet är en liten kniv som egentligen inte är så liten. Snarare hamnar den i närheten av "Little Big Knives" i format. Någon knubbigare handtag än vad bilderna antyder och en väldigt välbyggd gynnare i budgetklassen är de första intrycken. Det och att den känns mycket bra i hand. Den byggs på en rundad, polerad och lättad stålram som klätts med tvåfärgad G10. Bladet löper på glidlager i brons och bladstålet är Sandvik 14C28N. Vill man ha modellen i en lyxversion så finns den för all del med Damaskblad och Raffir Noble handtag. 

Piglet - eller kulting som vi säger på svenska

Locust är en större historia i QSPs "mellanklass". Det innebär VG10 som bladstål och i det här fallet ett för mig nytt material kallat "Flax" i handtaget. Av vad jag förstår och hur det känns är det någon variant av Micarta-liknande material. Jag misstänker att det kan ha med varumärke att göra, ungefär som det förhåller sig med många GFN/FRN-material. Mellanklass är det däremot inte på storleken då bladet mäter in ett hårsmån från en decimeter! 

Locust är en kniv i det större formatet som flirtar med Wharncliffe-trenden

Den tredje kniven har fått det poetiska namnet Songbird och är ett nytt tillskott till katalogen. Inte bara som modell utan även som kategori. Här flexar QSP musklerna en aning. Pivotskruven är av egen modell. Stålet i det "talon-formade" bladet är S35VN och handtaget är gjort i anodiserad titan med paneler av kolfiber. Titan återfinns även i backspacer och clip. Kullager i keramik återfinns också i kniven men trots det sker öppningen med tumknopp. 

Songbird - en representant för QSP nya högsta liga om man får kalla den så

Alla tre knivarna kommer förstås att testas och recensioner kommer därefter. De har fått följa med ut under helgen och de lovar gott även om allt inte är guld och gröna skogar.  Eller ja, det var till skogen de fick följa med och där var det banne mig visst grönt. 

/ J - avnjuter gärna en knivfika