Det sista paketet

Eller, det lät kanske något melodramatiskt. Det "senaste" låter mycket bättre. I årets sista skälvande timmar kom det ett paket...eh...till. 

Avsändare var Knivshop och därmed är inriktningen på innehållet avslöjat misstänker jag. Eller så var måhända överraskningsmomentet över i och med att jag döpte den här sidan. Ett par tre knivar, en slipsten och lite smått och gott var i alla fall det som återfanns under bubbelplasten.

Paket från Knivshop

Den första kniven som packades upp var den av mig efterlängtade Kapara från Spyderco. Ett samarbete mellan dem och en herre från Australien vid namn Alistair Phillips. Såvitt jag vet är det första gången någon från den kontinenten designar en kniv åt Spyderco. Passande nog är namnet "Kapara" namnet på en förbaskat giftig spindel. Förresten är inte allt på den där förvuxna ön übergiftigt - spindlar, ormar, maneter, bläckfiskar och växter?

Utöver den ingår i paketet min första kontakt med märket Hogue. Modellen är "X5" och även om jag direkt kan säga att det kanske inte är en kniv för mig så är jag nyfiken på konstruktion, utförande och tanke bakom den. Sen ett märke som fordom var att räkna med och därefter förföll, nämligen Gerber. 

Alla knivarna och slipstenen finns anledning att återkomma till i flertalet former. 

/ J - blickar framåt

Liten låsencyklopedi, del II - "Back lock"

Efter publicering av "Liten låsencyklopedi" framfördes bland annat i Facebook-gruppen "Echo Delta Charlie Network" önskemål om en fortsättning på diskussioner kring lås och då främst hur de fungerar. Det känns som ett logiskt steg och ligger för övrigt i linje med vad som tidigare utlovats. Därmed tänkte jag presentera en serie inlägg som centreras kring olika låstyper. Först ut är en av de vanligaste systemen och det som kanske främst i gemene mans ögon är det som förknippas med lås på fällknivar nämligen "back locks". Även om jag är övertygad om att de flesta inte vet att de heter så.

Back locks

Tidigare har jag hävdat att anfadern till den här typen av låskonstruktioner hittas i de olika varianterna av "clasp locks". Det var något förenklat och jag skulle vilja förtydliga påståendet genom att säga att det beror lite på vilka definitioner som används. Samtidigt kan det nämligen sägas att låstypen skulle kunna ses som en utveckling av en klassisk "slip joint" där man försett den på den typen av kniv redan existerande ryggfjädern med en hake som kan falla ned i en fördjupning i bladet. Det som komplicerar det hela är att utvecklingen av lås på fällknivar likt många andra tekniska landvinningar skett parallellt på flera platser. 

Andra varianter av lås med fjäder på ryggen,  "swivel bolster" på en stilett från SKM, "ring Lock" på Colds Steels 
Okapi-kopia Kudu och en Navaja från Joker med ett "clasp Lock"

På de äldre typerna utgör fjädern själva handtagsryggen eller återfinns ovanpå den. Det senare exemplifierat på bilden av Kudu. På stiletter och traditionella Navajas hittas sedan en pigg på bladbasen som faller in i korresponderande hål i låsarmen. Sen finns det ett otal varianter på den exakta utformningen av området där blad och låsarm möts samt hur det skall släppas. Det kan ske med fingrarna som på en "picklock-stilett", med hävstång som på många spanska "navajas" eller med en ring som på en modern Okapi till exempel. Den här typen av lås är mycket gamla och de utvecklades så snart det fanns tillgång till fjäderstål av tillräckligt god kvalitet. I tid talar vi om slutet av 1600- och i början av 1700-talet. 

I syfte att särskilja de olika låstyperna får man studera detaljerna närmare. Lock backs skiljer sig från clasp locks på främst två områden. Dels har låsarmen fått en separat fjäder istället för att utgöra den fjädrande kraften i sig själv och dels har den försetts med en klack som fäster i bladbasen när den aktiveras. 

Några mycket kända knivmodeller med den här typen av lås: överst Mercator K55K  idag tillverkade 
av Otter-Messer, Bucks modell 110 Hunter och Spyderco Delica

Själva konstruktionen är annars genomgående enkel. Den bygger på en fjäderbelastad låsarm som roterar kring en pivotpunkt. När bladet öppnats faller låsarmens klack ned i fördjupningen i bladbasen och hindrar därmed bladet från att rotera vidare. För att deaktivera låset pressas sedan den bakre änden på armen nedåt mot fjäderkraften vilket höjer klacken och frigör bladet. 

I stängt läge hindrar den fjäderbelastade låsarmen även bladet 
från att öppnas av egen vikt då det krävs viss kraft för att övervinna motståndet

Hur kontaktytan mellan blad och låsarm är utformad och 
bearbetad påverkar hur knivens gång upplevs

Aktiverat är låset mycket enkelt, 
en klack som passar i ett hack och därmed förhindrar rörelse

Längden på låsarmen kan varieras och ytterligheterna kan exemplifieras med två knivar från svenska EKA. Modellen Swede 92 har en extremt lång låsarm som sträcker sig hela vägen till den bakre änden på handtaget. Det är där man trycker när låset skall släppas. Motsatsen är det som även kalls "mid- eller front locks" där armen är betydligt kortare och som återfinns på Swede 60. 

Två back Locks från EKA där Swede 92 har extremt lång låsarm och Swede 60 en mycket kort

Fördelarna med en kortare arm är helt enkelt att låset i teorin blir starkare eftersom det är lättare att eliminera flex* i en kortare bit stål än i en längre. Den kanske viktigare fördelen är emellertid att låset blir lättare att hantera då kniven skall fällas ihop eftersom det kan hanteras med en hand. Den här varianten även kallad "mid-lock" tillskrivs ofta den amerikanske knivmakaren Al Mar men även här slog K55K hans knivar med mer än hundra år. Jag tror att de amerikaner som skriver knivhistoria kan var något etnocentriska från stund till annan.

Trots att låstypen vid det här laget tillhör seniorerna så är den "still going strong", med betoning på "strong". När tillverkare vill ha robusta och starka knivar utan att krångla till det är back locks fortfarande stapelvara när det gäller lås. Det finns många exempel på återväxten. Inte minst har Buck som är ett av de märken är mest kända inom området lanserat en rad nya varianter på sin klassiska 110, dels automat-versioner men även lättviktsversioner i både budget- och mer påkostade utföranden. Andra klassiska märken som nyligen släppt nya knivar med back Locks är Spyderco med Lil Native, Böker med Patriot, Benchmade med Summit Lake, CRKT med Noma och OKC med Dozier Strike.

Hos svenska knivmärken återfinns de t ex i modeller som EKA Swede 10, 88, 92 och Fällkniven U2, TK4 och FH9. Italienarna är inte sämre med representanter som Viper Start, Lionsteel TM1 och Maserin Nimrod  samt alla de kraftigaste Extrema Ratio modellerna som alla är är back locks.

Men även nyare märken använder sig av det här låset och typen återfinns i knivar som Steel Will Gekko, Real Steel Snow Leopard, QSP Copperhead och Manly Peak bara för att nämna några.

Några kända knivmodeller utrustade med Back Locks:

• Mercator K55K
• Buck 110 och 112
• Många 110-derivat där några mycket välkända modeller är: Case Mako, Schrade Uncle Henry LB8, Bear & Son Hunter, Puma Prince, Böker Hunter samt Kershaw Wildcat Ridge
• Puma 4-star
• Al Mar Eagle
• Spyderco Police, Endura och Delica
• SOG Tomcat
• Gerber Gator
• EKA Swede 60
• Böker Davis Classic

/ J - i låstagen


* Det var bland annat det som föranledde Spyderco att utveckla ett alternativ för sin gigantiska kniv "Tatanka". Lösningen blev vad de kallar "powerlock" vilket via en länk förkortar låsarmens längd. 

God jul

Från någon som inte helt sällan omnämns som en "jäkla tomte" vill tillönskas alla en riktigt god helg!

"Armed Gnomes"

God jul!!

Ät nu skinka, gröt eller vad nu era personliga traditioner bjuder och hoppas att ni därpå får en vass klapp eller två.


/ J - från mig alla (?) till er alla...

Fredags-EDC XXXI "En ny sol"

- det lackar

Mot juletider det bär eller kanske det heter hjultider när man är cyklist. Hur som haver nu är det inte långt kvar. Laxen är gravad och köttbullarna gjorda. Nu skall skinkan kokas och griljeras sen kan det banne mig få bli jul i år också. 

För min del blir firandet ännu mer stilla än vanligt. Ibland behöver man stanna upp och tänka efter eller kanske komma ikapp. I år är ett sådant år. 

Snart dags för ytterligare ett julbord. Till lunch den här gången. Det skall bli gott jag har inte förätit mig än!

"A New Sun"

I fickorna knivar, i plural förstås. Utanför fönstret ingen sol så något litet ljus får stoppas i fickan. En ficklampa som för någon dag sedan fick göra en insats då en väns bilbatteri hade behagat ladda ur. Det var banne mig svartare än insidan på en sotares röv den kvällen så ljus behövdes. Bilen, ja den fick vi inte igång. Dieslar kan vara svårstartade även med kablar visade det sig. 

Mer ljus bärs i form av två solar - Two Sun TS76 även känd som "Horizon". En synnerligen sympatisk bekantskap som jag skall recensera vad det lider. Det kan vara min personliga favorit från det hållet så här långt, i alla fall som EDC-kniv. I jackfickan hittades en liten OKC RAT2 undanstoppad. 

/ J - går i hjultankar

Dagens bild nr 165 "Smak"

Ibland är det här med tycke och smak en smula förunderligt. Det var något jag tänkte på när det här fotot togs för något tag sedan. Kaffet smakade nämligen betydligt bättre än kniven om man säger så. 

Detta trots att kniven tillhör den lyxiga skara knivar som betitlas "mid tech" nuförtiden. En vag och svårdefinierad term som används lite olika av beroende på tillverkare men som syftar till andas exklusivitet trots att de är helt serieproducerade knivar det rör sig om. Om än i mindre skala. 

Det medför priser som matchar den amerikanska heliga treklövern: CRK, Hinderer och Strider. Kniven på bilden är en Todd Begg Steelcraft Series Glimpse 7.0. Där har ni ett namn att bita i förresten. 

Kaffet är en enkel lungo från en Nespressomaskin och således inte alls lika exklusivt, fast gott. 

"Taste"

Frågan är då varför jag inte gillar kniven? Jag menar jag ville ju göra det. Materialen är utmärkta och byggkvalitet och finish är av högsta kvalitet. Lägg därtill en "action" som är svåröverträffad både på in- och utväg.  

Så det är inte det. Dessutom gillar jag knivar som är harmoniska och symmetriska i linjerna och det är den här, åtminstone hopfälld. Ja, om man bortser från flipperfenan då. Den sticker ut och är ENORM i mina ögon. Framförallt är den ful när kniven är utfälld. Sen gillar jag inte hål i bladet av rent praktiska skäl. Men som sagts tidigare behöver inte alla knivar vara särskilt praktiska. Fråga mig annars varför jag har en bunt italienska stiletter. 

Inga av dessa detaljer sänker kniven helt. Inte ens den sågtandade backspacern som jag kritiserade i min recension eller den ännu värre låsarmen. De vägs trots allt upp av en rad positiva detaljer.  

Men det är något med utseendet jag inte kan sitta fingret på. Ursäkta alla ni som verkligen gillar den här kniven men jag tycker fortfarande att den utfälld påminner om en slapp ljummen bullens varmkorv i bröd på något vis. Och jag som sökte handstoppad Kolbász. 

Kan det vara det månne?


/ J - funderar

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife review QSP Phoenix

-  another positive acquaintance

The first in this series of knives from QSP was the model "Shark" that was followed by a bird in the shape of a "Parrot". Now it's time for yet another animal-themed knife even if it is more of a mythical character this time. We are going to spend some time with the "Phoenix". A knife that got a modern twist with it's reversed tanto blade. It has also got some military clothing in green and some black on the blade. The question is whether there is some ash to raise from and if it's a golden bird we see?

QSP QS108B "Phoenix"

The Phoenix arose from the ashes but this knife doesn't have to. The former two knives reviewed by me were quite impressive of their own. But it must be said that this knife is a step up from the Parrot. The materials in the handle and frame are the same but in this case, they are considerably more elaborate, the blade steel is a notch up in the hierarchy and the Phoenix is equipped with bearings and a decorated pivot. Overall it is a more lavish knife in comparison.

Today's review object - a sturdy flipper knife from China

 Twitter version: QSP Phoenix, perhaps not a golden bird but a very sturdy woodpecker

Blade

Reversed tanto, is what this style of blade usually is referred to. You all recognize the shape from the more well known Benchmade model 940 for instance. Basically, it is a clip point where the "clipped" portion of the blade is very straight and steep. Besides lowering the tip in relation to the handle it gives a stronger tip than most clip points. The sturdy tip can be found at the end of a 9,5 cm long blade. The blade thickness is 3,5 mm and it measures 2,6 cm in height.

"Reversed Tanto" is a viable option for most tasks except for them that craves a proper belly

The steel is D2 which paired with 440C appears to be the foundation for knives made by QSP. As far as I can tell they succeeded with hardening and tempering since the knife, in this case, keeps an edge fairly well.

The knife is flat ground to almost the entire height of the blade. The factory edge was decent, sharp, even and symmetric. But when it's time to give this knife a proper sharpening I will increase the angle and put a higher primary edge on it. As per usual for modern folding knives, this knife is a tad to thick behind the edge for my taste. That makes the Phoenix quite bad for paper cutting for instance. 

That is not exactly a problem per se because this knife cuts well in most other materials. It eats corrugated paper and cardboard for breakfast. Details that aids, when you have to put some force on the knife, is the width of the handle and the fact that the edge reaches almost all the way to the handle. These traits are very useful when cutting wood and other harder materials. Wood is another substance that this knife is not too bad at by the way. The edge that wasn't too fond of paper cutting suddenly has a better bite to it. It is by no means a knife for wood carving but as a larger robust EDC-knife, the Phoenix is formidable. Here the rather powerful beak of this bird excel. The strong tip penetrates well which come in handy when massacring various kinds of packages.  

The Blade-steel is D2 and it can chip rather easily sometimes, the one that can be found in the
middle of the edge was discovered during the photo shoot. 

The looks on this version are highlighted by black coating on the flat parts. For me, it's a redundant feature and I could as well be without it. But I must admit that black goes well with green. The coating is of some simpler variety and it makes the knife look a bit cheap. But the Phoenix can also be had with a satin finished blade if you so prefer.

Handle

A couch, well used and comfortable. That was my first impression when I held this knife for the first time. The handle really sits well in hand and doesn't cause any problems at all. The Phoenix feels especially good in saber grip since the thumb founds its natural place on top of the knife. The "jimpings" found there are more of the tactile sort than actually providing enhanced traction. The knife functions equally good in a standard hammer grip. The clip can be felt a tad if you really put force behind the cuts. A well thought through detail is the length of the handle. With 12,5 cm it's long enough to keep the somewhat pointy end out of the palm of your hand. The size also helps in accommodating bigger hands.

Soothing green. The G10-sides looks nice are very comfortable to hold

One thing that really contributes to the good ergonomics is the heavy chamfering of the handle slabs. It makes for a more rounded handle with an oval cross-section. To make them more visually interesting and increase traction they have some longitudinal lines milled out. The material is G10 and the knife can be had in black, desert sand or like in this case, military green.  

The frame is rather sturdy but well rounded on the inside which increases grip comfort 

The Phoenix is a sturdy knife, to say the least. The frame is distinguished by three things. Firstly it's rather stout with its 2 mm thickness. Secondly, it is heavily weight relieved. Here somebody really used their CNC or laser cutter and more or less attacked the poor steel. Another detail that elevates the overall impression is how well rounded all the edges are. It can be felt when the lock bar is released, but also when the fingers slide along the belly of the handle and when the finger lands on top of the knife after the opening motion. This is an extra important feature when the frame is this palpable. Straight corners may look distinct but they are an abomination in knife handles.

As can be seen here the frame is heavily skeletonized.
Other noteworthy details are that the bearings are ceramic and that the pivots-crew is D-shaped.

At the back, you can find a backspacer that covers around half of the handle length. The handle is open enough that you can easily clean your knife by blowing compressed air through it if need be. Even if I for one claims that it is as easy to clean a folding knife with closed back. But that is the topic for another text. The backspacer is also made out of G10 and has a gear pattern.

In the stern, the Phoenix got a lanyard hole. Here it is elongated which is in harmony with the rest of the lines of the knife. It's actually almost hard to detect at first glance and that is highly appreciated by yours truly who is not the greatest fan of lanyards when not being at sea. 

Opening and lock 

The Phoenix proves that even budget knives can be speedy. It's all about good geometry and yes, perhaps about some solid bearings too. This knife offers both. The bearings, as well as the detent ball, are made out of some sort of ceramic material. Phoenix also has a very proud fin that sticks out quite a bit. The result is, however, a flipper-knife that is almost opened intuitively. You can't misfire this knife since it doesn't matter from which angle you hit the flipper. Button- or light switch opening, both work equally well. The knife can be turned sideways or upside down, it opens anyway. 

The flipper tab is very good for opening the knife. As a consequence, it is not as good in the pocket 

The Phoenix also comes equipped with a very secure lock. The "no-nonsense" kind, a kind I really appreciate on a knife made for actual work. This sort is of course not viewed as luxurious as its cousin the titanium frame lock. But when a liner lock is made this beefy and the entire lock bar is in contact with the blade it is basically as strong and you eliminate many of the problems associated with its relative.

A powerful liner lock which inspires confidence

The lock bar is 2 mm thick and makes for a lock up entirely without any blade play. If provoked the wrong way I can't detect any lock slip either. Possibly you can feel a slight flex in the knife as a whole if you put a lot of pressure sideways. Not play, but it gives a bit, something that often can be associated with knives on bearings. To be honest I'm personally not totally convinced that you should have bearings at all on knives for that reason amongst others.

The recess in the opposite handle side makes for easy access of the lockbar

To disengage the lock is as easy as it should be. The access is facilitated by a recess in the opposite handle slab and the lock bar itself has some jimpings to prevent slippage. But not the kind that eats fingers for breakfast, good. No negatives there either. 

To carry

Well, I guess a knife must have some drawbacks or at least areas where it doesn't shine. But the Phoenix isn't that bad. It's just a rather voluminous knife equipped with a flipper, that's all. With that, I mean that an ergonomic handle also brings some negatives. One of them is that this handle is 1,5 cm thick. The weight is kept reasonably respectable at 144 g thanks to the weight relieved inside and the heavy chamfering. Less material contributes to less weight simply put. But no matter how you look at it this knife ain't no featherweight. 

A good clip that would have been even better with counter sunk screw heads

And then, of course, this knife is a flipper and that damned flipper tab is protruding. It can't be denied and the result is that you either have to dedicate an entire pocket to the knife or let it scuff anything in the vicinity. Or at least attack your hand every time it picks up the keys that the knife share room with. It's all in the nature of the flipper and this knife is no exception.  

The clip itself is good. It isn't remarkable in any way not negatively nor positively. It's there and it's functioning. The knife rides rather deep but some handle is showing for the ones that prefer to have some extra material to hold on to. When doing so the extra screw heads on the opposite side helps with traction. It's the screws holding the plate that covers the unused holes for the clip. It can thus be shifted from right to the left side. 

To conclude

QSP is a brand going from clarity to clarity. The knives I tested from them thus far not only shows good quality but also sound design. They bring to the table simple, straightforward knives with an excellent function at a surprisingly decent price. If they continue like this the other Chinese manufacturers and brands like Kershaw have to watch out. For now, they stay in the lower price segments. Something I actually really appreciates. The question is if the market really needs more "TFFs" aiming for the top. Some other brands from the big country in the east I've been testing as of late have been a bit too trendy and focused more on making good looking and contemporary knives that proper cutting tools I believe.  

The Phoenix doesn't make a fool of itself aesthetically either 

Phoenix deviates significantly from that phenomenon and we are instead given a practical knife in the larger EDC-knives category. It may not offer vanity or luxury but instead, it shows that with an ergonomic handle, a good blade shape, and really good "action" you go a long way. Especially since it is combined with good quality control and a solid build from the base up.

The material used and the construction isn't extreme in any way but purposeful and gives you: weight relieved steel frame, ceramic bearings, a flipper, vaulted G10 sides, and a blade in D2-steel. A solid mix aiming at good performance.

QSP Phoenix  is an excellent EDC-knife in the medium to big category 

This model can, therefore, be highly recommended for the ones who are looking for a solid knife that can be used and used quite hard. And that for a price that doesn't break the bank. If you like your flippers with reversed tanto blades, buy it!

QSPs product page can be found here!


Specification:

Length overall: 220 mm
Length folded: 125 mm
Weight: 144 g
Blade length: 95 mm
Blade thickness: mm
Blade Steel: D2
Handle: G10 on a steel frame
Lock: liner lock

Produced by: QSP, made in China


/ J - the birdwatcher

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XXX

Decembermörker.

Det är vad som gäller för stunden. Skall det vara något ljus i den här tunneln är det väl endera ett tåg eller kanske stundande julhelg kan tänkas. Frågan är om tomten i år bjuder på några knivar. Det verkar inte som det om nu inte Knivshop.se har synnerligen snabba kanaler vad gäller beställningar. Men den som lever får se!

"Black as December Nights"

För att helga mörkret är dagens EDC till övervägande delen svart. Trots många konkurrenter både nyare, äldre, dyrare och billigare så kvarstår Kershaw Blur som en favorit bland EDC-knivar. Den är lätt, välbalanserad, synnerligen bekväm i hand och det skålslipade bladet med sin s-formade egg skär bra som tusan. Några irriterar sig på "speed-safe" systemet, jag gör det inte på den här kniven. Vinkeln på tumknoppen gör att den agerar "knapp" och när man trycker lätt på den flyger bladet ut på ett väldigt tydligt "automatknivs-vis". 

Ett annat ljus i mörkret bjuder Thrunites TiHi på. Den varianten av ficklampan är för övrigt en "Christmas Edition" från förra året. Inom kort planeras att införskaffa en lampa som är knapp istället för vridaktiverad. En av lampans få nackdelar. 

Pennan är kanske bekant för den som följer mig då det är Fenix T5Ti Halberd. Egentligen är jag ingen pennfantast numera även om jag i min ungdom ägde ett större antal främst av märket Parker. Även några Mont Blanc reservoarpennor ligger och skräpar någonstans. 

Som alternativkniv bärs en Stockman från Case. Den här är lite speciell då den har kolstålsblad och handtagssidor av G10. En kombination som inte är helt vanlig. 

Glad decemberfredag på er!!

/ J - säger "dö då tomtejävel"

J stirrar närsynt på "RAT1"

- eller hur man dissekerar gnagare

Fågeljakten häromsistens var lyckad så nu vänder jag blicken mot ett vanligt förekommande skadedjur istället. Dags att ta en gnagare av daga. 

Just det här exemplaret är tämligen ljus i pälsen. Jag vet att variationer kan förekomma i det vilda och att de kan hittas i mörkare nyanser som sträcker sig från brunt ända till svart. Den här ljusa varianten är inte särskild eftertraktad på pälsmarknader då den är av enklare kvalitet.  Den är klassad som Nylon 6. 

En ovanligt ljushyllt gnagare, RAT1

Utan päls

Pälsen sitter ovanligt hårt på det här djuret. Inte mindre än fem fästpunkter utöver pivotskruven måste hanteras innan RAT kan flås. Under skyddande lager vinterskrud återfinns ett massivt skelett. 

Revbensfästena är D-formade

Intrycket man får när man lyfter upp kreaturet, att det här är en stadig bit, förstärks när man styckar det. Förutom en stadig ram och många fästpunkter så är distanserna skruvade från två håll, försedda med skuldror och har D-formade fästen vilket ytterligare stärker konstruktionen. 

Här i alla sina beståndsdelar, notera de dubbla glidlagren i nylon och brons 

I nacken återfinns förklaringen till den rörliga nosen. Diskarna där är dubbla och av både av brons och mycket tunn nylon. Det ger en kvick och alert liten rackare men viss risk för diskbråck föreligger. 

Det är ett starkt och motståndskraftigt kreatur vilket gör det svårutrotat har det visat sig

Den stadiga kroppskonstitutionen förklarar varför det här är ett djur som är svårt att ta kål på. Det och förökningstakten. Utvecklingen för populationen har närmast varit explosionsartad. 

Till en början fanns bara den här arten men det kom snabbt en dvärgvariant. Ursprungligen hade de alla mjukare gnagartänder i AUS8 men evolutionen har lett till hårdare gaddar i D2. En mer sällsynt variant är den kvickare svartråttan som fått en fjäder i ryggen och har styvare päls även kallad G10. 

  

Jag rekommenderar att ni tar en titt i knivlådan för att se om det inte gömmer sig en RAT hos er också! Agerar ni inte kvickt nog finns risk att de förökar sig. 

/ J - råttutrotaren

Dagens bild nr 164 "Elefanten i rummet"

Ja, direktöversättningar faller inte alltid så väl ut men "the elephant in the room" får bli "elefanten i rummet" även om det är svengelska. Men andemeningen kanske kan förstås? Något stort och klumpigt som ingen vill tala om trots att det här påtagligt. Här handlar det om rejäla brister hos en dyr och relativt känd kniv.

"The Elephant in the Room"

Det här är en bild jag även delade på Instagram. Den föreställer en mittsektion av en för att vara masstillverkad tämligen exklusiv kniv, Todd Beggs Glimpse 7.0 från hans Steel Craft series. 

Vad den visar är en av knivens största akilleshälar. Det som föranledde bilden och fick mig att reagera kraftigt var att jag innan jag haft förmånen att hantera föremålet ifråga hört hur den skulle ha "utmärkt ergonomi" och att herr Begg var mästare på området. Jag undra då om den eller de personer som hävdar det använt den till något annat än att skära papper med i någon YouTube-video. 

Det där handtaget är nämligen allt annat än bekvämt även om det skulle kunna vara det. Orsaken står att finna i den väldigt prominenta bågfilen som återfinns där mitt pekfinger förväntas placeras. Det spelar ingen roll om kniven fattas i hammargrepp eller sabelgrepp, obehaget måste ändå undvikas. Det värsta i kråksången är att det inte heller är så att utseende fått gå före funktion vilket ofta är fallet när det kommer till design. Den är ju det fulaste på hela kniven och förstör linjerna på ett annars tilltalande handtag. Det bör i ärlighetens namn tilläggas att den här lösningen inte återfinns på andra knivar som han gjort. Således återstår bara en förklaring, den är...

...en stor jäkla miss helt enkelt!

Sen var det avståndet från det obehaget fram till själva eggen. Ser ni hur långt det är? Hur förväntas man få kontroll på det som skärs då? Kan man smyga fram ett finger framför den där hajfenan? Nja, bara om du har extremt små fingrar eller placerar nämnda kroppsdel lågt ned på fenan. Inte optimalt alls. Sen kan adderas att handtaget utanför bilden har en rasp som "backspacer". Inte heller det är helt genomtänkt. Men där förstår jag åtminstone varför. I det fallet har utseende prioriterats. Men det är i alla fall ärligt.

Nä, ett stort jäkla grått djur är vad det är!


/ J - på safari

Fredags-EDC XXIX

Gråväder!

Det är vad det är idag, åtminstone där jag huserar. En handfull plusgrader och så mycket koncentrerad fukt i luften att det till slut inte kunde hålla sig längre utan flockades till duggregn i morse. 

Då är det alltid sympatiskt att glädja sig åt blandat fickskrot. I det här fallet blev det "Två solar i fickan och ingen på himlen" som jag döpte bilden till. Knivarna är helt enkelt från märket Two Sun. 

"Two Suns in the pocket, none in the Sky"

De är båda relativt nya men allra nyast är den stora kallad "Horizon". Den är en klart sympatisk överraskning. Knivar från Two Sun är enligt min erfarenhet extremt välbyggda med något undantag. I grundkonceptet ingår dessutom alltid ett välgjort ramlås i titan med stålskoning på låsarmen och översträckningsskydd, kullager och "detent" i keramik och blad i D2 stål. Handhavandet är föredömligt då den är lätt att öppna och bladet glider på plats igen efter att låset släppts. 

Här är det emellertid designen som vinner. Kniven är mycket praktisk med sitt droppoint-blad med nästan full flatslipning men även elegant i mina ögon. Bladryggens utformning glider över i fasningen av handtaget utan skarvar och man har varit synnerligen återhållsam med skruvar. Lägg därtill att clipet är skruvat från insidan och att fånglinehålet är dolt och du har en sparsmakad formgivning. 

Som komplement den lilla "Firefly" från samma tillverkare. Det är en "high tech"-kniv på det viset att den också har extra allt. Detaljer som o-ringar på utsidan av pivotskruven, miniflipper och inte minst blad av M390 sticker ut. 

Pennan är som vanligt min T5Ti "Halberd" från Fenix då jag inte äger så många andra. Ficklampan är även den ständigt närvarande, en "TiHi" från Thrunite. Funderar dock på att skaffa någon mer då jag söker en med tryckknapp istället för vrid när den skall tändas. 

Därmed vill jag tillönska er alla en god fredag!

/ J - helt enkelt

Liten låsencyclopedi

- del ett, en översikt

Lås - ett ämne som uppenbarligen inte upphör att fascinera oss knivtokar. Det kan bland annat utläsas av de otaliga trådar som startats i diverse forum rörande olika låstypers fördelar och eventuella tillkortakommanden. En sådan dök upp i samband med att Spyderco skulle släppa sin "Para 3". Den kniven är liksom storebror PM2 utrustad med deras eget "Compression lock". Det samtalet inspirerade till det här inlägget. Eller åtminstone tankarna bakom det. Den initierade förstår då att det var ett tag sedan jag började klura på den här texten.  

"Frame lock" i titan med stålförstärkning och översträckningsskydd - är det ett ultimat lås, 
slutet för alla andra varianter?

Det tycks vara så att varje företag med lite självaktning bör ha ett eget lås under bältet för att vara något att räkna med. Mästarna alla kategorier på området är ändå knivmakarna Grant och Gavin Hawk som formligen spottar ur sig idéer och patent på området. De heter saker som Dead Bolt, Toggle Lock och SLS bara för att nämna några få.

Annars känner ni redan till att några av de stora märkena gärna framhåller fördelarna med de "egna" låsen. Typexempel på det här är Spyderco med sitt "Compression lock" och SOG med sitt "A.R.C-lock" även om de två inte är i närheten av de företag som verkligen bygger sina kataloger kring ett specifikt lås som Benchmade i mångt och mycket gjort med sitt "Axis-lås". Ännu mer extrema är Cold Steel med sitt "Tri-Ad-lock". Länge dominerade det totalt deras utbud av fällknivar även om de på sista tiden breddat repertoaren börjat använda några andra varianter av lås också.

Nu vill jag som vanligt tillägga att många av de "nya" lås som presenteras ofta är variationer på ett tema. Inte sällan mycket gamla sådana. Om ämnet studeras framkommer snart att de flesta idéer kring enkel mekanik avhandlats tidigare i historien och det gäller förstås även den som förekommer på fällknivar. Men nog tillkommer det några nya tankar ibland. Fast mer sällan än man kan förledas att tro vill jag tillägga.

Den tanken gränsar till ett annat ämne som ligger många ännu närmare om hjärtat och väcker ännu hetare diskussioner och det är kopiering/förfalskning/kloning. Kärt barn har inte bara många namn utan även många nyanser i ärlighetens namn. Men det ämnet släpper vi för stunden och återvänder till lås. Även om ämnena understundom är intimt förknippade vilket var orsaken till att jag nämnde det. 

Jag tänkte presentera ett urval av lås och försiktigt närma mig frågan 
"Vilket är bäst?"

Vad skall man ha dem till egentligen, lås? Det torde väl vara uppenbart vid det här laget men svaret är kanske inte så givet när allt kommer till kritan då man länge och i många fall fortfarande klarar sig bra utan dem trots att tekniken är tillgänglig. Därför börjar vi med knivar som inte låser i egentlig mening.

• Den mest ursprungliga varianten av fällkniv brukar benämnas "Friction folder". De har minst antal delar och saknar helt lås men kan ändå i viss mån spärras. Dels kan friktionen som gett knivtypen dess namn ökas genom att pivotskruven spänns i de fall det är möjligt och dels utgör flärpen som agerar utfällningsmekanism ett utmärkt stopp genom att handen eller tummen placeras på den i utfällt läge och hindrar kniven från att agera sax.

Exempel: Japanska Higonokamis eller Nya Zeeländska Svörds "Peasant". Den här lösningen kombinerat med modernare material kan hittas i Spydercos "De Leeuw" och i flera knivar från Bastinelli.

Varianter av "Friction folders" från Okänd Kina-tillverkare, Fox, Nagao Kanekoma och Svörd

• Mest spridd bland icke låsbara knivar är emellertid olika varianter av "Slipjoints". Knivar där ofrivillig hopfällning hindras av en mer eller mindre kraftig ryggfjäder. En uppfinning som tillskrivs knivmakaren Jaques de Liege vilket gav upphov till namnet "Jack Knives". För ökad säkerhet har de inte sällan ett "halvvägsstopp" som hindrar att bladet leker fingergiljotin på vägen in till följd av kraften i fjädern.

Exempel: De flesta klassiska amerikanska mönster och nästan alla franska, spanska, tyska och italienska traditionella knivar är av den här typen. Mycket kända är exempelvis olika varianter av Laguiole-knivar. Moderna exempel saknas inte heller och ofta är det lagar eller produktionsförenkling som ligger bakom. Världens överlägset största fällknivstillverkare Victorinox grundar till största delen sin framgång på slipjoints för övrigt. Ni vet de där små röda från det lilla bergslandet, även kända som "SAK" - Schweiziska arméknivar. Spydercos modeller "UKPK" eller "Pingo" kan också tjäna som exempel. På senare tid har den här typen upplevt något av en pånyttfödelse och märken som Benchmade, Kizer och t o m CRK och Hinderer har numera dylika knivar på programmet.

Några klassiska "Slipjoints" representerade av Douk Douk, Buck Creek, Case, Rough Rider och Hen & Rooster

Modernare varianter av "Slipjoints" från Spyderco, Victorinox och EKA

• Vilket osökt för oss in på avdelningen för nya uppfinningar eller snarare variationer på ett tema och på dem följande kopior. En utveckling av den här gamla lösningen är moderna "double detent"-varianter som "Action stopper" från Italienska Viper Knives by Tecnocut. Det Italienska företaget gör en variant av slipjoint där bladet stoppas i olika lägen av fjädrande delar av ramen med flera "detentkulor" i. Idén "lånades" genast av kinesiska SanRenMu och återfinns i modeller som deras M1.

Exempel: Viper Dan 1, Viper Dan 2, Viper Maremmano, Sanrenmu M1

Knivar från Viper utrustade med "Actionstopper"

Sen kommer vi till avdelningen faktiska lås. En funktion som mer eller mindre väl förhindrar bladet att fälla ihop sig när så icke är önskvärt. Vi börjar med en gammal rackare som senare utvecklats till  "back locks" och som återfinns på bland andra spanska knivar som klassiska Navajas och en del äldre italienska knivtyper.

Det handlar om "clasplocks", jag väljer för övrigt att i möjligaste mån använda engelska uttryck för att inte begreppsförvirringen skall bli större än vad den redan är. För de flesta av de här mekanismerna saknas svenska ord och uttryck helt enkelt. 

• Anledningen till varför jag betraktar "Clasp locks" som föregångare till "back locks" ligger i själva konstruktionen som i båda fall består av en rejäl fjäder som återfinns på handtagsryggen. Den kan antingen utgöra ryggen eller placeras som en välvd, platt fjäder ovanpå handtaget. Men det finns två uppenbara skillnader låstyperna emellan och det är att låsarmen på ett "clasp lock" saknar klack. Istället återfinns den på bladet och när låset aktiveras faller den in i därför avsett hål i den fjädrande låsarmen. Den andra skillnaden är att hos clasp-locks utgör själva ryggen/låsarmen fjädern, hos backlocks finns en separat fjäder som håller låsarmen i läge. 

Exempel: Navajas från märken som Muela, Joker och Cudeman etc. 

En Navaja från spanska Joker försedd med "Clasp lock"

• En variant av den ovan beskrivna låstypen är "Ring locks". De har exakt samma konstruktion men låset släpps med en ring istället för med fingrarna eller en hävarm. 

Exempel: Okapiknivar, några Sicilianska knivtyper, Cold Steel Kudu.

Cold Steels kopia av en Okapi kallad Kudu utrustad med "Ring lock"

• Nära besläktade med "clasplocks" är även "Swivel-bolsters" och "Pick locks". Likheten hittas i låsarmens utformning och skillnaden på vilket de släpps. Namnen avslöjar hur det går till. Endera "plockas" låset upp med fingrarna/naglarna eller används ett roterande främre bolster som hävstång. Själva konstruktionen bygger även här på ett "hål" i själva låsarmen som faller ned över en klack på bladtangen och är således omvänd mot en backlock. De här låsen är ett typexempel på hur man senare återupptäcker och patenterar något som redan finns. Gavin och Grant Hawk "uppfann" "SLS - Strong Lock System" vilket är en hybrid av ett picklock och ett clasplock. Vad var egentligen nytt? Konstruktionen ser ut som ett clasplock men släpps som en picklock.

Exempel: Klassiska stiletter av allehanda slag från nyare märken som AGA Campolin, F Beltrame, SKM m fl och äldre som Latama och Rizzuto. 

De flesta moderna stiletter som de här från SKM är så kallade "Swivel bolsters"

• En annan gammal variant av lås är "Lever locks" som återfinns på flera klassiska automatknivar främst från Tyskland men även på knivar med ursprung i Italien. Inbyggd i själva konstruktionen finns en naturlig säkerhetsfunktion. Bladets manövreras via en hävstång som även agerar säkring när det fälls in mot handtaget och förhindrar därmed såväl oavsiktlig stängning som öppning av kniven.

Exempel: Automatknivar från Hubertus, AKC, SKM, AGA Campolin och Mikov.

Ursprungligen från Tyskland är "Leverlocks" här på knivar från SKM, Hubertus och A G A Campolin

• Ett annat lås som ofta förknippas med automatknivar är "Plunge- eller Button locks". Lösningen har blivit en smula pånyttfödd eftersom det passar bra till automatknivar drivna av spiralfjädrar s k coilspring automatics. Det är en enkel låstyp som bygger på att en fjäderbelastad asymmetrisk bult som är grövre i en ände flyttas i sidled och på så vis spärrar bladet. Det går förstås även utmärkt att använda även till knivar utan fjädrar.

Exempel: Böker Speedlock, De flesta Protechs som Godfather, Kershaws Launch-serie, Real Steel Griffin, Tangram Vector och flera modeller från William Henry.

De här tre knivarna från Pro Tech, Böker och Real Steel har alla "Plunge locks"

• "Back locks" var länge den dominerande typen av lås. Enkla att hantera, välbekanta och inte alltför komplicerade att tillverka. Av de skälen återfinns varianter av det låset på ett otal knivar. De fungerar genom att en fjäderbelastad låsarm försedd med en klack roterar kring en central axel och faller ned i en därför avsedd fördjupning i bladet. Den specifika modell som populariserade låset är förstås Buck 110. Men nu får man inte tro att den ens är i närheten av att vara den första kniv som var framgångsrik med den här typen av lås. Det var den Tyska Mercator K55K. En kniv som kom redan på 1800-talet och var mycket populär inte minst bland soldater under första världskriget. Buck intog scenen först 1964 med sin Hunter.

Exempel: Buck 110 och 112, Spyderco Delica och Endura, EKA Swede 92,  

Några kända modeller från Buck och EKA utrustade med "Back lock"

Den ursprungliga backlock-succén Mercator K55K här från Otter Messer

• Man kom snabbt fram till att  sättet på vilket det här låset släpptes och hur smidigt det skulle ske kunde varieras. Al Mar var en av dem som funderade kring det och flyttade fram låsarmen varpå en variant på "backlocks" var uppfunnet eller snarare återupptäckt: "Mid- eller Front lock". Hans tolkning hyllades av Spyderco genom Sage 4.

Exempel: nästan alla Al Mars modeller, EKA Swede 60, Spyderco Sage 4

Al Mars tolkning av en back lock blev "Front lock" här från Al Mar och EKA

Då backlocks dras med några nackdelar som åtkomsten av låset om man önskar fälla ihop kniven med en hand och att de kan utveckla spel vid slitage eller bristande precision vid tillverkningen fanns förstås utvecklingspotential.

• Ett märke som gjort sig känt för det är Cold Steel eller snarare deras inhouse-designer och tillika knivmakaren Andrew Demko. Han drog sitt strå till stacken genom att addera ett bladstopp till en backlock-konstruktion. Därmed såg "Tri-Ad lock" dagens ljus. Ännu starkare och mindre känsligt för slitage än de flesta äldre varianter. 

Exempel: I princip hela Cold Steels sortiment: Voyager-serien,  American Lawman, Tuff Lite, UH, Talwar, Broken Skull och Pro Lite för att nämna några. 

"Tri-Ad lock" hittas på de flesta av Cold Steels knivar

• Spyderco svarade på styrkeracet med sitt "Power lock" vilket är en backlock som inkluderar ett länksystem. Skall även det vara rejält mycket starkare än den ursprungliga konstruktionen men inkluderar fler rörliga delar.

Exempel:  Spyderco Tatanka

• Sen har vi lås i en kategori som bygger på rörliga spärrar som på något sätt skall förflyttas in mot därför avsedd fördjupning i själva bladet. Bland de första var Blackie Collins med sitt "Bolt Action lock" även ibland kallat "Piston lock" Det är ett system som låser via en fjäderbelastad metallstav som pressas mot bladtangen/basen på bladet. 

Exempel: Spyderco Sage 3, Gerber Bolt Action Folder och Parabellum. 

Som bra idéer tenderar att göra har den ynglat av sig och fått flera sentida kusiner. De är tillräckligt unika för att leva ett eget liv och därmed bli patenterade. Alla bygger dock i grunden på att någon form av fjäder trycker fram en kula, axel, bult eller pistong mot bladbasen som förses med därför avsedda fördjupningar, hack eller flata delar. Ibland blandas ett bladstopp in ibland inte. Låsen kan i vissa fall även fungera som "detent".

• Ett exempel på det senare är Spydercos "Ball Bearing lock". På namnet kan nästan höras vad det handlar om. Den fjäderbelastade pistongen har blivit en kula och man har blandat in en stoppinne likt ett "Compression lock".

Exempel: Äldre Spyderco som Dodo och D'Allara till nyare knivar i Manix-serien och förstås Q-ball. 

• Mest känd bland de här kusinerna är utan tvekan Benchmades "Axis lock". Här har man satt pistongen på tvären som en bult och försett den med "omegafjädrar" som pressar in låset mot tangen. Den första modellen som presenterades med det här låset var deras modell 710 McHenry Williams vilket knappast är ett långsökt namn eftersom det är dessa herrar som står bakom idén ifråga.

Exempel: I princip alla kända Benchmade-modeller som t ex 710 och inte minst Griptilian-familjen

Mest känd av alla låstyper som har Blackie Collins "Piston lock" som förfader
är förstås Benchmades tolkning av McHenry & Williams "Axis lock"

• Snart önskade fler tillverkare ha knivar på det här temat eftersom det har sina fördelar som att fingrarna är ur vägen vid handhavandet och inte minst att man kan använda kniven som en "gravity knife" och snärta ut bladet. Med på tåget fanns bland andra SOG som kom med sitt "A.R.C-Lock" eller "CAM-lock". Det bygger på samma princip som de övriga i familjen. En rörlig stoppinne som i det här fallet "gungas" in mot bladtangen under fjäderbelastning. Snarlikt ett Axislås men tillräckligt unikt för att få eget patent såvitt jag vet.

Exempel: SOG Trident-familjen, Vision, Spec Elite m fl.

Tilläggas bör att Benchmades patent på Axis-låset har löpt ut vilket gör att det poppar upp allt fler märken som använder systemet eller intill förväxling lika varianter. Det senaste exemplet på det är Hogues Doug Ritter designade modell RSK som använder sig av "Able-lock" vilket såvitt jag vet är ett Axislock med en annan typ av fjäder som därtill blivit dubbel.

• En av de idag dominerande låstyperna är förstås "Liner lock". En enkel konstruktion som bygger på att en fjädrande del av knivens interna ram lägger sig bakom bladet i öppet läge. Allt för många jag talat med tycks vara av uppfattningen att det är en uppfinning av Michael Walker. Särskilt efter Spydercos hyllning till honom i och med Sage 1 som uppmärksammade hans tillskott till den moderna fällknivens utveckling. Det han gjorde var emellertid att addera en "detent", en liten kula i låsarmen för att hålla kvar bladet i stängt läge. Han moderniserade ett lås som fanns åtminstone redan på 1800-talet. Således uppfann han det inte men gjorde det mer tillämpligt på moderna knivar och ökade därmed dess popularitet.

Exmpel: OKC RAT, Spyderco Sage 1, BM AFCK, Fällkniven mod P,  

Några få kända exempel på ett av de mer använda låsen idag, "Liner lock". 
Modellerna är från ZT, Benchmade, OKC och Spyderco

• Liksom CRK, Cold Steel och Benchmade så har Spyderco utvecklat ett eget lås med stor framgång. Det handlar förstås om "Compression lock". Ett lås som ibland felaktigt liknas vid ett omvänt "liner lock" vilket det inte är. Enda likheten är att det släpps på liknande vis fast låsarmen återfinns på handtagsryggen istället för på undersidan. Funktionen däremot innebär att låsarmen kläms mellan en stoppbult och bladtangen vilket gör det betydligt starkare än en linerlock. 

Exempel: Spydercomodeller som - Vesuvius (först), Salsa, Paramilitary 2, Para 3, Sage 5, Shaman, Sliverax, Kapara.  

• En utveckling av "Liner locks" som koncept gjordes av Chris Reeve i och med hans "RIL - Reeve Integral lock" mer populärt kallad "Frame lock". Principen är densamma men låset används i de fall handtagssidorna inte utgörs av en ram med utanpåliggande skollor utan är gjorda i ett stycke metall. Låsarmen skärs då ut i en av sidorna istället. I ärlighetens namn saknar ju de här knivarna ram och borde därför inte kallas just frame locks. I och med titanets intåg som handtagsmaterial har de kraftigt ökat i popularitet även om de förstås kan göras i andra material också. 

Exempel: CRK Sebenza, Hinderers XM-serie, Spyderco Techno, Strider SMF, CRKT Pilar, Kizer Gemini.  

"Frame locks" i titan och stål från Spyderco, Strider, Ruike och CRKT

Utöver de som redan nämnts finns en rik fauna och flora av mer eller mindre ovanliga låstyper som kan stötas på i knivdjungeln. 

Till exempel skulle "Balisonger" kunna räknas som en helt egen kategori. För övrigt troligen starkare än alla andra inklusive Tri-Ad Lock om man nu vill diskutera den aspekten. Från den tanken, att man använder några delar av handtaget som lås eller hinder mot att kniven fälls ihop stammar även lösningar som "Tri-folders" som består av tre delar som viks ihop på olika vis. Exempel på dylika hittas hos Fred Perrins Le Tri-folder och i Cold Steels kopior av densamma "Triple folder". För att förvirra finns även flera olika typer av lås inkluderande ordet "Tri", andra exempel är Piranhas "Tri-fold" och Pacific Cutlerys (märket som senare blev Benchmade) föregångare till den kniven med samma namn, Tri-fold. Men de två modellerna är egentligen exempel på "Woodlock" då det var mannen bakom idén. En annan tolkning av den varianten men i virvlande utförande är Michel Janichs Janisong från Spyderco.

En egen liten grupp utgörs av lås där själva låsfjädern återfinns i bladet. Exempel på dylika lösningar är "TiLock" från på CRK och "Stud lock" som kan hittas på Kershaws Tactical Speed Bump. 

Aningen mer ovanliga låstyper: "Caged Ball lock" från Spyderco, "Stud lock" från Kershaw och "TOL" från Lionsteel

Sen har vi en uppsjö lösningar som innebär att man endast delvis förändrar en befintlig konstruktion. Inte tillräckligt för att ligga till grund för ett patent utan mer som kosmetisk eller marginellt praktisk förändring.

Som exempel på det fenomenet kan nämnas Spydercos varianter på slipjoints som "Slipit" och "Notchjoint". Det hörs nästan på namnen för övrigt.

Andra lösningar som är variationer på ett tema är t ex: "Bolster locks" vilket egentligen bara är en framelock där man dolt låsarmen med en handtagssida. Alternativt kan de tolkas som en överdimensionerad "Linerlock" om man så vill.

Sen finns "Nested Liner locks". En av de första på området var Spyderco med sin modell Military. Tekniken innebär att man kombinerar en linerlock med ett handtag utan ram och istället fäster låsarmen direkt i handtagssidan.

Samma variant av lösning fast för framelocks utvecklades av Kershaw (KAI) med sitt "Sub Frame lock". Låset tillkom för att kunna ha ramlås på knivar med aluminiumhandtag och syns exempelvis på modellen Knockout. Sist i raden med att modifiera lås med nya material är Fox då de nyligen släppt en modell kallad Suru med ramlås kolfiber. Det i sin tur har redan gjorts fast med plast som material även om den lösningen blev en passus i historien.  

Exempel på andra ovanligare låstyper är:

Virobloc: en Opinel-uppfinning senare kopierats av Cold Steel och blev "twist lock"

Neely Lock: kan ses på Timberlite från Timberline

Paul Axiel Locking Mechanism: ett lås som finns på Paul Knife som tillverkats av bl a Gerber och Lone Wolfs modell Defender

Rolox: CRKT Rollock var en tolkning av den här Blackie Collins designen

Fulcrum Action: ett öppningssystem med tillhörande lås från R Kommer som även det hittas hos CRKT

Snap Lock: ett lås från Van Hoy som kan hittas på CRKTs kniv med samma namn

Togglelock: återfanns ursprungligen på Kershaws E.T. Numera är låset övertaget av QTRMSTR.

Griplock: är en variant som återfinns hos Böker 

TOL: som skall utläsas Tactical Operation Locking system. Låstyp från Lionsteel som hittas på deras Daghetta

aX Dobolock: en låsvariant från Fox Knives

Warlock: på knivar från Paragon Knives by Ashville Steel

Phantomlock: ett dolt lås som hittas på Spyderco Meerkat

Det bör nämnas att flera av ovanstående lås är hopsnickrade av de tidigare nämnda virtuoserna G & G Hawk. 

I jakten på starkare lås eller som det heter i nutida anglosaxisk reklamterminologi "virtual fixed blades" kan man även addera lösa delar till låset. Extrema Ratio låter till exempel en stålsprint följa med sin RAO vilket definitivt låser bladet när den förs genom ett hål i bladet och skruvas fast i korrensponderande hål i handtaget. 

Ännu mer udda är CRKTs variant på temat. Ett samarbete med Liong Mah kallat Journeyer som är en slipjoint med samma lösning även om den inte skruvas på plats. 

Den här texten syftar huvudsakligen till att ge en inblick i den härliga snårskog som utgörs av alla grenar på det stora låsträdet. Det finns liv bortom ramlås i titan kan konstateras. Nu skall bara fler tillverkare inse det. Men frågan som skulle besvaras eller åtminstone nosas på är

vilket är då bäst?

Det aningen tråka och möjligen fega svaret är att det förstås inte finns något enkelt svar på den frågan. Det är helt avhängigt vad som eftersöks. Önskas enbart maximal styrka eller skall den egenskapen balanseras mot användarvänlighet? Behöver låset kunna öppnas med en hand eller duger det med två? Passar låset med knivens tänkta användningsområde? Komplicerade låsmekanismer kanske inte är önskvärt om kniven skall nyttjas i eländiga miljöer. Det finns även en estetisk aspekt. Ett visst lås kanske inte matchar det utseende som formgivaren eller knivmakaren tänkt sig. Tillverkningskostnader får inte heller glömmas bort i sammanhanget.

"Frame locks" kanske inte är "the lock of all locks" trots allt. Här ett från Two Sun

Att utse ett enda "bästa lås" låter sig därför inte göras. De har alla sina förtjänster och brister. En annan intressant fråga är varför det ofta väcker så starka känslor när man påpekar det? Särskilt om man som jag hävdar att ramlås i titan dras med fler nackdelar än de har fördelar. 

Det lär finnas anledning att återkomma till ämnet lås. Det ämnar jag förresten att göra redan i nästa del då jag tänkte visa några isärplockade exempel på låstyper och diskutera för- respektive nackdelar med dem. 

/ J - inte låst

PS. Det kan ha smugit sig in faktafel. Rätta mig gärna i så fall. Texten är nämligen till största delen skriven direkt "ur huvudet" och gör sannerligen inga anspråk på att vara heltäckande.