Saker man upptäcker

Över tid upptäcks ibland detaljer som inte alltid är direkt uppenbara. Saker som gör att att saker och ting växer eller sjunker i värde. Det kan gälla livet i stort och även den här intressesfären, knivar. 

Det är därför jag är lite misstänksam mot hela konceptet "table top reviews". Ni vet sorten på YouTube där de mest produktiva kanalerna trycker ut en video om dagen. Hur hinner man då pröva och känna på det man recenserar? Svaret är enkelt, det gör man inte. Extra tydligt blir det när någon vänder en kniv i handen framför kameran och säger "den här fungerar bra även i sabelgrepp" utan att ha använt kniven alls. Jag ryser ofta då jag riktigt ser hur de där grova räfflorna de just lagt tummen på kommer att gnaga in i skinnet så fort man trycker in bladet i en bit trä. Men det finns förstås olika sätt att göra saker på. 

Men vissa saker låter sig inte upptäckas på några veckor heller. I förlängningen märker man emellertid vad som irriterar eller är en källa till glädje. 

Ibland kanske man inte ens vet orsaken till varför vissa knivar bärs ofta och andra inte alls. Äger man bara ett par eller kanske EN kniv är det inget större problem förstås. Då tar man den eller de man har. 

I de fallen kan man även misstänka att den enda kniven endera är mycket mycket noga utvald för att vara så ultimat som möjligt. Alternativt att ägaren faktiskt inte bryr sig alls. Men då läser man högst troligt inte knivbloggar heller så de individerna kan bortses från i det här fallet. 

Artisan Cutlery Osprey, "överraskningslös" - en kniv jag inte har några problem med alls. 
Förvisso tycker jag inte om den överhuvudtaget men det var inget som fårvånade eller irriterade mig.

Andra knivar är helt uppenbart varför man inte bär. Som gott exempel kan Kershaw Strobe tjäna. Trots att en känd knivmakare, Matt Diskin, står bakom modellen är slutresultatet hemskt på många vis. Visst, det är en budgetkniv men det är inte bara enkla material som plastiga skollor som spökar utan delar av själva designen. Men det som ger nådastöten är clipets utformning. Trots att jag försökt kröka till det samt slipa ned och runda av spetsen så pekar det forfarande utåt även om det nu är avsevärt mycket bättre. Det både känns rejält i handen och fastnar i allt när kniven sitter i fickan. Ett riktigt nedköp. Så mycket att kniven i princip aldrig burits efter att den testades. Därför återkom jag aldrig med något mer utlåtande om den kniven som jag lovade när det begav sig runt 2014. Jag gillar den helt enkelt inte.   

Ett riktigt skitclip enligt mig. Då är ändå den spetsen avkortad samt rundad av mig

En kniv i en helt annan prisklass är Extrema Ratios BF2CD. En kniv jag recenserat här på bloggen med tämligen goda vitsord. Jodå, jag gillar fortfarande kniven men ett par saker har kommit att irritera mig en smula. En är "nästantantospetsen" vilken är svårslipad. Det bevisas genom att den inte ens var särskilt vass från fabrik med mycket tvärare eggvinkel än resten av bladet. Men även i det här fallet är det clipet som spökar mest. Vid första testen är det nästan perfekt för mig som uppskattar "deep carry" även om jag vet att inte alla delar den uppfattningen. Utseendet passar ihop med kniven och funktionen är utmärkt. Eller nästan utmärkt ska jag säga. Alltför ofta händer det nämligen att kniven sjunker ned över fickkanten som då lägger sig över bakänden på handtaget. Det eftersom clipet är fäst på andra sidan handtaget, ett så kallat "loop over clip". Då sitter kniven plötsligt fast när man skall hala fram den. Ingen större mening att ha ett clip då. Bältesfodral är i så fall att föredra. 

Hur man gör ett nästan perfekt clip Extrema Ratio-style. När kniven gör så här tappar du den inte. 
Men du drar den inte heller med en hand!

Det kan också handla om enkla missar i produktionen. När jag testade QSP Phoenix upptäckte jag efter ett tag att det fanns ett mindre jack i eggen. Inget konstigt med det. Det är lätt hänt när man arbetar med en kniv. Jag stålade bort det och tänkte inte mer på det. Kniven lades bort till förmån för nya testobjekt. Men så fick jag för mig att bära den igen och vips. Där var ett nytt jack. Trodde jag, det visade sig vara "samma" jack eller i alla fall på exakt samma ställe. Det är lite för mycket för att vara en slump. Vid närmare granskning verkar det som bladet faktiskt slår i en av skruvarna i ramen på vägen in. Det är nu påpekat för tillverkaren som svarade att det rättats till. Men det var inte så illa att det är något som upptäcks med en gång. Även i det fallet behövdes tid.  

Jacket som inte ville försvinna

Andra knivar är mer svårförklarliga när det gäller varför de inte hittar ned i fickan. I mitt fall är Kizer Gemini en sådan. Jag gav den ett tämligen lysande omdöme när den kom och jag står fast vid det. Det ÄR en mycket bra EDC-kniv och några större fel finns inte om man gillar TFFs (Titanium Frame Lock Flippers) förstås. Men det jag inte riktigt uppskattar är att handtaget bara är en aning för litet för mig. Något för tunt för längden alternativt för kort för tjockleken. Det vill säga inget av måtten är "fel" men för mig blir det ändå inte helt rätt. Och det är något jag först kommit på efter lång tid.

Kniven som det inte finns några fel på men som ändå inte bärs särskilt frekvent. Handtaget är en smula för litet för mina händer

Sen finns mer generella drag som man med tiden lär sig att man uppskattar hos en kniv eller som tvärtom påverkar negativt. Personligen har jag exempelvis kommit på att enbart vikt inte behöver vara negativt för mig vad gäller knivar. Fördelningen av sagda vikt är desto viktigare i mitt tycke. En välbalanserad kniv känns ofta lättare och kvickare helt enkelt oavsett faktiska gram. Det gäller även hur vikten fördelas när kniven i stängd och bärs i fickan kan tilläggas. 

Tjocklek är en annan detalj som har större inflytande än enbart vikt. Jag har ingen emot vikten hos en Spyderco Police i stål till exempel eftersom den är extremt slank och glider lika lätt ned i en ficka som en sup vid julbordet. En Cold Steel Voyager däremot är som att ha en falukorv i fickan. Generellt föredrar jag tunnare fickknivar av det skälet. I gengäld ger de nästan alltid sämre komfort i handen. 

Falukorv, någon? CS Voyager vs Spyderco Police. Knivarna är i övrigt ungefär lika stora

Somliga knivar förvånar åt andra hållet. Spyderco Techno var en sådan för mig. Egentligen borde jag inte bära den så ofta eller uppskatta den som jag gör. Den är liten och knubbig, har för tjockt blad och är tung i relation till bladlängd. Men i gengäld kan sägas att den inte är tung i absoluta tal och att det kraftiga bladet är fullt flatslipat och att kniven inte har något "finger choil" vilket gör att man trots det ringa formatet kan ta i rätt bra nära handtaget om det behövs. Sen gör kombinationet av ett väl fungerande clip, den hala titanytan och den diskreta längden att kniven lätt gömmer sig i en ficka. Sen har den "it", charm eller kalla det vad ni vill. 

Exempel på knivar som överraskat positivt, Spyderco Techno och Cold Steel Hold Out III

En annan doldis som vuxit över tid är den synnerligen enkla Cold Steel Hold Out III. På ytan inget märkvärdigt alls men jäklar i min låda så kompetent den är. Den känns i princip inte alls när den bärs och det som utmärker den mest är den suberba balansen.

Exemplen är många fler men jag håller där. Har ni några knivar som överraskat åt ett eller annat håll  eller som ni av någon anledning inte uppskattar fast ni "borde"?

/ J - i analystagen

Knife review QSP Phoenix

-  another positive acquaintance

The first in this series of knives from QSP was the model "Shark" that was followed by a bird in the shape of a "Parrot". Now it's time for yet another animal-themed knife even if it is more of a mythical character this time. We are going to spend some time with the "Phoenix". A knife that got a modern twist with it's reversed tanto blade. It has also got some military clothing in green and some black on the blade. The question is whether there is some ash to raise from and if it's a golden bird we see?

QSP QS108B "Phoenix"

The Phoenix arose from the ashes but this knife doesn't have to. The former two knives reviewed by me were quite impressive of their own. But it must be said that this knife is a step up from the Parrot. The materials in the handle and frame are the same but in this case, they are considerably more elaborate, the blade steel is a notch up in the hierarchy and the Phoenix is equipped with bearings and a decorated pivot. Overall it is a more lavish knife in comparison.

Today's review object - a sturdy flipper knife from China

 Twitter version: QSP Phoenix, perhaps not a golden bird but a very sturdy woodpecker

Blade

Reversed tanto, is what this style of blade usually is referred to. You all recognize the shape from the more well known Benchmade model 940 for instance. Basically, it is a clip point where the "clipped" portion of the blade is very straight and steep. Besides lowering the tip in relation to the handle it gives a stronger tip than most clip points. The sturdy tip can be found at the end of a 9,5 cm long blade. The blade thickness is 3,5 mm and it measures 2,6 cm in height.

"Reversed Tanto" is a viable option for most tasks except for them that craves a proper belly

The steel is D2 which paired with 440C appears to be the foundation for knives made by QSP. As far as I can tell they succeeded with hardening and tempering since the knife, in this case, keeps an edge fairly well.

The knife is flat ground to almost the entire height of the blade. The factory edge was decent, sharp, even and symmetric. But when it's time to give this knife a proper sharpening I will increase the angle and put a higher primary edge on it. As per usual for modern folding knives, this knife is a tad to thick behind the edge for my taste. That makes the Phoenix quite bad for paper cutting for instance. 

That is not exactly a problem per se because this knife cuts well in most other materials. It eats corrugated paper and cardboard for breakfast. Details that aids, when you have to put some force on the knife, is the width of the handle and the fact that the edge reaches almost all the way to the handle. These traits are very useful when cutting wood and other harder materials. Wood is another substance that this knife is not too bad at by the way. The edge that wasn't too fond of paper cutting suddenly has a better bite to it. It is by no means a knife for wood carving but as a larger robust EDC-knife, the Phoenix is formidable. Here the rather powerful beak of this bird excel. The strong tip penetrates well which come in handy when massacring various kinds of packages.  

The Blade-steel is D2 and it can chip rather easily sometimes, the one that can be found in the
middle of the edge was discovered during the photo shoot. 

The looks on this version are highlighted by black coating on the flat parts. For me, it's a redundant feature and I could as well be without it. But I must admit that black goes well with green. The coating is of some simpler variety and it makes the knife look a bit cheap. But the Phoenix can also be had with a satin finished blade if you so prefer.

Handle

A couch, well used and comfortable. That was my first impression when I held this knife for the first time. The handle really sits well in hand and doesn't cause any problems at all. The Phoenix feels especially good in saber grip since the thumb founds its natural place on top of the knife. The "jimpings" found there are more of the tactile sort than actually providing enhanced traction. The knife functions equally good in a standard hammer grip. The clip can be felt a tad if you really put force behind the cuts. A well thought through detail is the length of the handle. With 12,5 cm it's long enough to keep the somewhat pointy end out of the palm of your hand. The size also helps in accommodating bigger hands.

Soothing green. The G10-sides looks nice are very comfortable to hold

One thing that really contributes to the good ergonomics is the heavy chamfering of the handle slabs. It makes for a more rounded handle with an oval cross-section. To make them more visually interesting and increase traction they have some longitudinal lines milled out. The material is G10 and the knife can be had in black, desert sand or like in this case, military green.  

The frame is rather sturdy but well rounded on the inside which increases grip comfort 

The Phoenix is a sturdy knife, to say the least. The frame is distinguished by three things. Firstly it's rather stout with its 2 mm thickness. Secondly, it is heavily weight relieved. Here somebody really used their CNC or laser cutter and more or less attacked the poor steel. Another detail that elevates the overall impression is how well rounded all the edges are. It can be felt when the lock bar is released, but also when the fingers slide along the belly of the handle and when the finger lands on top of the knife after the opening motion. This is an extra important feature when the frame is this palpable. Straight corners may look distinct but they are an abomination in knife handles.

As can be seen here the frame is heavily skeletonized.
Other noteworthy details are that the bearings are ceramic and that the pivots-crew is D-shaped.

At the back, you can find a backspacer that covers around half of the handle length. The handle is open enough that you can easily clean your knife by blowing compressed air through it if need be. Even if I for one claims that it is as easy to clean a folding knife with closed back. But that is the topic for another text. The backspacer is also made out of G10 and has a gear pattern.

In the stern, the Phoenix got a lanyard hole. Here it is elongated which is in harmony with the rest of the lines of the knife. It's actually almost hard to detect at first glance and that is highly appreciated by yours truly who is not the greatest fan of lanyards when not being at sea. 

Opening and lock 

The Phoenix proves that even budget knives can be speedy. It's all about good geometry and yes, perhaps about some solid bearings too. This knife offers both. The bearings, as well as the detent ball, are made out of some sort of ceramic material. Phoenix also has a very proud fin that sticks out quite a bit. The result is, however, a flipper-knife that is almost opened intuitively. You can't misfire this knife since it doesn't matter from which angle you hit the flipper. Button- or light switch opening, both work equally well. The knife can be turned sideways or upside down, it opens anyway. 

The flipper tab is very good for opening the knife. As a consequence, it is not as good in the pocket 

The Phoenix also comes equipped with a very secure lock. The "no-nonsense" kind, a kind I really appreciate on a knife made for actual work. This sort is of course not viewed as luxurious as its cousin the titanium frame lock. But when a liner lock is made this beefy and the entire lock bar is in contact with the blade it is basically as strong and you eliminate many of the problems associated with its relative.

A powerful liner lock which inspires confidence

The lock bar is 2 mm thick and makes for a lock up entirely without any blade play. If provoked the wrong way I can't detect any lock slip either. Possibly you can feel a slight flex in the knife as a whole if you put a lot of pressure sideways. Not play, but it gives a bit, something that often can be associated with knives on bearings. To be honest I'm personally not totally convinced that you should have bearings at all on knives for that reason amongst others.

The recess in the opposite handle side makes for easy access of the lockbar

To disengage the lock is as easy as it should be. The access is facilitated by a recess in the opposite handle slab and the lock bar itself has some jimpings to prevent slippage. But not the kind that eats fingers for breakfast, good. No negatives there either. 

To carry

Well, I guess a knife must have some drawbacks or at least areas where it doesn't shine. But the Phoenix isn't that bad. It's just a rather voluminous knife equipped with a flipper, that's all. With that, I mean that an ergonomic handle also brings some negatives. One of them is that this handle is 1,5 cm thick. The weight is kept reasonably respectable at 144 g thanks to the weight relieved inside and the heavy chamfering. Less material contributes to less weight simply put. But no matter how you look at it this knife ain't no featherweight. 

A good clip that would have been even better with counter sunk screw heads

And then, of course, this knife is a flipper and that damned flipper tab is protruding. It can't be denied and the result is that you either have to dedicate an entire pocket to the knife or let it scuff anything in the vicinity. Or at least attack your hand every time it picks up the keys that the knife share room with. It's all in the nature of the flipper and this knife is no exception.  

The clip itself is good. It isn't remarkable in any way not negatively nor positively. It's there and it's functioning. The knife rides rather deep but some handle is showing for the ones that prefer to have some extra material to hold on to. When doing so the extra screw heads on the opposite side helps with traction. It's the screws holding the plate that covers the unused holes for the clip. It can thus be shifted from right to the left side. 

To conclude

QSP is a brand going from clarity to clarity. The knives I tested from them thus far not only shows good quality but also sound design. They bring to the table simple, straightforward knives with an excellent function at a surprisingly decent price. If they continue like this the other Chinese manufacturers and brands like Kershaw have to watch out. For now, they stay in the lower price segments. Something I actually really appreciates. The question is if the market really needs more "TFFs" aiming for the top. Some other brands from the big country in the east I've been testing as of late have been a bit too trendy and focused more on making good looking and contemporary knives that proper cutting tools I believe.  

The Phoenix doesn't make a fool of itself aesthetically either 

Phoenix deviates significantly from that phenomenon and we are instead given a practical knife in the larger EDC-knives category. It may not offer vanity or luxury but instead, it shows that with an ergonomic handle, a good blade shape, and really good "action" you go a long way. Especially since it is combined with good quality control and a solid build from the base up.

The material used and the construction isn't extreme in any way but purposeful and gives you: weight relieved steel frame, ceramic bearings, a flipper, vaulted G10 sides, and a blade in D2-steel. A solid mix aiming at good performance.

QSP Phoenix  is an excellent EDC-knife in the medium to big category 

This model can, therefore, be highly recommended for the ones who are looking for a solid knife that can be used and used quite hard. And that for a price that doesn't break the bank. If you like your flippers with reversed tanto blades, buy it!

QSPs product page can be found here!


Specification:

Length overall: 220 mm
Length folded: 125 mm
Weight: 144 g
Blade length: 95 mm
Blade thickness: mm
Blade Steel: D2
Handle: G10 on a steel frame
Lock: liner lock

Produced by: QSP, made in China


/ J - the birdwatcher

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

J stirrar närsynt på "Phoenix"

- eller hur man bäst trancherar fågel

Nu jäklar flaxar den inte mer tänkte jag efter att prickat fågelfan med en T8. Fullträff, mitt i ögat! Det hade varit en vild jakt innan fritt skottläge infunnit sig. Med neutralt utseende, fjäderdräkt i pansarvärnsoliv och en förmåga att gömma sig djupt i lådor och fickor var den inte helt lätt att hitta. Först efter några veckors sökande och många timmar på pass var lyckan gjord och jag stod där triumferande.

Bulls eye!

Torx nr 8 och 6 är kalibern som verkar gångbar när man jagar och nedlägger den här sortens fåglar kan konstateras med facit i hand. Den finare ammunitionen sparas lämpligen till avfångning. Den har inte den kraft som behövs inledningsvis.

Ska man jaga något så behövs redskap. Bättre kvalitet för prickskytte och de finare snitten. Där använder jag mig av en uppsättning pilar från Ironside. Mycket bra toleranser och härdade spetsar. Som komplement och eventuellt mothåll ett billigare set från Biltema. Mer gjort för spärreld än precision.

Jakt och styckningsutrustning

Nu låg den där på skärbrädan redo för att prepareras. När en Phoenix sedan skall tas ur sker det enklast genom ett snabbt snitt längs ryggen. Man lossar de två revbensbultar som sitter där med ett par eleganta snitt. Ingen jäkla senor i form av gänglåsning att tala om, skönt. 

Phoenix är inte ryggradslös. Backspacern sitter väl utan att vara fäst. Att avlägsna den är lite som att dra en filé för er som styckat något. Skelettet är som på alla fåglar lättade. Hur skulle de annars kunna flyga?

Tre snabba snitt krävs. Lycka är magnetspetsar på mejslar och stålskruvar särskilt som 

golvet består av svart långhårig ryamatta

Ur led är tiden eller åtminstone den här fågeln

Vid dagens övning lät jag bli att flå varelsen. Det var inte helt nödvändigt för att stilla min nyfikenhet över dess anatomi och undersöka varför den var seg i lederna. Fågeln uppträdde inte styvnackat men något mer högfärdigt än nödvändigt. Det visade sig vara brosk i nacken som behövde skrapas ur. Tur att det inte var diskbråck. För att läka bättre fick fågeln en injektion kortison i leden. Knivkortison i form av Böker Oil Pen. Sen insåg jag att den redan var död. Ett tillstånd som vanligtvis försämrar läkeköttet avsevärt. 

Styckad i lämpliga delar men med skinnsidorna på filéerna kvar

Blandade inälvor, lager, D-formad pivotskruv, löst bladstopp

Blandade kroppsdelar låg där på brädan: stålskelett, näbb av D2, internt spår för käkleden som för övrigt sitter löst och fjäderdräkt av G10. Det verkade dock som någon redan opererat på patienten då det hittades ledkulor av keramik på insidan. Det gällde både lager och detentkula.

Fasiken vet vilken form av anrättning som skall lagas av det här?

I vilket fall anser jag att den behöver kryddas med något som hettar upp då det här köttet är lite väl  milt i smaken. 

/ J - deltidsobducent

Fredags-EDC XXVII

Fredag idag och den är inte svart. Tvärtom verkar solen bryta igenom molnen här. Den svarta dagen kommer väl inte förrän om en vecka även om jag ämnar bojkotta fenomenet. Jäkla kommersiellt jippo om ni frågar mig. Inget annan förankring alls mer än att sälja mer. Sen saknar jag pengar också. Surt sa räven...

Förresten det måste vara världens märkligaste fabel på svenska. Jag menar "Surt sa Räven om rönnbären" - de ÄR ju sura och beska och hela idén med sagan faller. I det grekiska originalet var räven sur för att han inte nådde de söta och eftertraktade druvorna. DET är skillnad det. 

"Fredag gott folk"

I fickorna skrot som vanligt. Imorse var det mörkt så ficklampan sitter där den sitter. Är för stunden ute efter ett komplement. Inte för att det behövs då Thrunite TiHi är en jäkligt bra liten lampa. Men jag skulle vilja ha en med tryckknapp istället för vrid så den kan hanteras med en hand. 

Kniven i höger framficka är den nyligen recenserade QSP Phoenix. Anspråkslös men bra. Den åtföljs idag av den eminenta lilla Hold Out III från Cold Steel. Den är tunn, liten, lätt och urstark samtidigt som den skär bra som tusen. Märkligt det där, att företaget som är kända för sinda groteskt stora monsterfällknivar faktiskt gör många modeller som skär riktigt bra!

Glad fredag på er allihop!!


/ J - svartklädd

Knivrecension QSP Phoenix

-  ytterligare en sympatisk bekantskap

Först ut i serien av knivar från QSP var modellen "Shark" som följdes av en fågel i form av "Parrot". Djurtemat fortsätter med mer fågelanknytning även om den är mer av mytisk karaktär. Vi skall umgås med "Phoenix" ett tag. En kniv som fått sig ett modernt blad av "reversed tanto"-typ. Den har även fått på sig militärens gröna grötrock och en touch av svärta på bladet. Frågan jag ställer mig är om det finns någon aska att resa sig ur och om det är en gyllene fågel vi ser?

QSP QS108B "Phoenix"

Fågel Fenix uppstod ur askan men det behöver den här kniven inte göra. Även de tidigare två knivarna från det här märket har fått godkänt och mer än så. Men det får tillstås att den här kniven är ett steg upp från Parrot. Handtagsmaterialet är detsamma men är i det här fallet väsentligt mer arbetat, bladstålet har fått sig en knuff  "uppåt" i hierarkin och Phoenix har även kullager samt en dekorerad pivotskruv. Den är överlag något mer påkostad helt enkelt även om det fortfarande är en budgetkniv.

Dagens recensionsobjekt - en stabil flipper med ursprung i Kina

 Twitterversion: Phoenix, kanske inte en gyllene fågel men väl en stabil spillkråka

Blad

Reversed tanto, är vad den här bladformen brukar kallas. Ni känner igen den från den mer kända Benchmademodellen 940 till exempel. I princip är det en clippoint där man gjort själva den klippta delen rak och brant. Förutom att det sänker spetsen i relation till handtaget ger det en starkare spets än vad som vanligtvis är fallet med clippoints och det gäller även här. Den starka spetsen återfinns i änden på ett blad som mäter 9,5 cm på längden. Godstjockleken är 3,5 mm och bladet är 2,6 cm högt som mest. 

"Reversed tanto" är en gångbar bladform för de flesta jobb utom de som tarvar rejäl buk 

Stålet är D2 vilket tillsammans med 440C utgör stommen för QSP vad det verkar. De verkar dock ha lyckats med hårdhet och härdning då det håller skärpan väl i det här fallet. Kniven har fått en hög flatslipning som nästan sträcker sig över bladets höjd. Fabrikseggen får godkänt. Vass, jämn och symmetrisk. Men vid framtida slipning kommer jag dra upp primäreggen något. Som vanligt är nämligen kniven aning tjock bakom eggen. Det gör att den här kniven inte skär speciellt bra i papper till exempel.

Med det sagt kan konstateras att den här kniven skär bra i de flesta andra material utom just tunt papper. Kraftigare doningar som wellpapp och kartong däremot tuggar den däremot i sig med lätthet. Något som underlättar när man behöver ta i är bredden på handtaget och det faktum att eggen sträcker sig nästan in till handtaget. Det har man stor nytta av när man skär i trä. Även där fungerar bladet bra. Eggen som inte bet i papper fäster i det fallet betydligt bättre. Någon slöjdkniv är det förstås inte men som grövre EDC är den sympatisk. Det gäller även eftersom näbben på den här fågeln är formidabel. Den starka spetsen penetrerar väl vilket kommer till pass vid allehanda förpackningsmassakrer. 

Bladstålet är D2 och det tenderar att få jack tämligen lätt, det mitt på eggen upptäcktes vid fototillfället

Utseendet har på den här versionen förstärkts med svart beläggning på de flata ytorna. Den kunde jag lika gärna vara utan även om svart faktiskt passar ihop med grönt. Beläggningen är av enklare karaktär och det gör att den känns lite billig. Kniven finns även att få med blad som är helt i satin.

Handtag

En bekväm lagom insutten soffa. Det är intrycket jag får när jag greppar den här kniven. Handtaget fungerar mycket väl i hand och bråkar inte på något vis. Särskilt bekväm är kniven i "sabelgrepp" då tummen finner sig väl tillfreds med sin plats ovanpå kniven. De "jimpings" som finns där får nog mer betraktas som taktila hjälpmedel än greppfrämjande sådana. Även i hammargrepp är kniven bekväm. Möjligen kan clipet kännas något i handen om man greppar kniven riktigt hårt. En väl genomtänkt detalj är att handtaget är långt nog med sina 12,5 cm för att den något spetsiga bakänden inte skall hamna mot handflatan.

Grönt är skönt. Knivens G10-sidor är mycket bekväma

Till komforten bidrar sidorna som är kraftigt välvda. För att göra dem något mer intressanta och öka friktionen har de fått ett mönster av längsgående linjer. Materialet är G10 och kniven kan fås i svart, sandfärgad eller som här grön. 

Ramen kraftig men mycket väl rundad på insidan vilket höjer greppkomforten

Phoenix är en stadig kniv minst sagt. Ramen utmärks av tre saker. För det första den är mycket kraftig med sitt 2 mm gods. För det andra är den kraftigt lättad. Här ha man tagit fram stora släggan eller kanske snarare något cnc-maskin eller laserskärare och gått loss ordentligt. Sen är det ytterligare en detalj som höjer intrycket och det är hur väl rundad den är. Det känns när man släpper låset, när fingrarna glider mot undersidan eller när pekfingret landar på ovansidan efter öppningsrörelsen. Det är en extra viktig detalj när ramen är så här pass tilltagen. Raka kanter må se distinkta ut men är en styggelse i det fallet. 

Som synes är ramen rejält lättad. Andra detaljer värda att notera är kniven fått keramiska lager samt att pivotskruven är 
D-formad. Lätt att justera med andra ord

I ryggen återfinns en "backspacer" som täcker ungefär halva handtagets längd. Det lämnar tillräckligt mycket kvar för att blåsa igenom kniven vid rengöring. Backspacern som likt sidorna är av G10 har fått sig en släng av kugghjulsmönster. 

Akterut återfinns även ett hål för fånglina. Här har det fått en avlång form och därmed införlivats på ett harmoniskt sätt med resten av utseendet. Det är nästan svårt att se det och det uppskattas av undertecknad som inte är någon större anhängare av fånglinor. 

Öppning och lås

Det går att få god fart även på billiga knivar. Det handlar mest om för ändamålet god geometri, ja och så kanske bra kullager förstås. I det här fallet bjuds vi på båda delar. Kullagren är liksom "detent-kulan" av keramiskt material. Phoenix har även fått en stolt fena som sticker ut rätt mycket. Resultatet är hur som haver en flipperkniv som öppnas närmast intuitivt. Öppningen går inte att missa eftersom det inte spelar någon roll ur vilken vinkel du träffar flippern. "Button" och "light switch" fungerar lika bra. Kniven kan vändas upp och ned och sidledes bäst du vill, öppnar gör den ändå. 

Funktionsmässigt är flipperfenan riktigt bra. Som följd av det är den inte fullt lika bra i fickan

Phoenix har även utrustats med ett riktigt stadigt lås. Av den typen som andas "no nonsense", den sorten som jag verkligen uppskattar som lås på en brukskniv. Det betraktas förstås inte som lika exklusivt som sin avlägsna kusin - ramlåset i titan. Men när en linerlock görs så här grov samtidigt som hela låsarmen ligger an mot bladet så är det i princip lika stabilt och du slipper många av de problem som förknippas med den lyxigare släktingen.

Kraftig liner lock som låser effektivt

Låsarmen är liksom resten av ramen 2 mm tjock och gör att kniven låser helt utan glapp eller spel. Det glider heller inte vid negativ belastning på bladet. Möjligen kan lite flex detekteras i kniven som helhet om bladet provoceras riktigt hårt i sidled. Inte glapp men väl att den ger efter en smula, något som dock gäller många knivar med kullager. Jag anser egentligen att de inte hör hemma i knivar bland annat av det skälet. Men det är en annan diskussion. 

Att släppa låsarmen går bra även det tack vare att motstående sida försänkts

Att släppa låset är precis så lätt som det skall vara. Åtkomsten garanteras av att man försänkt motsatt handtagssida och sen har låsarmen fått sig några räfflor för att fingret inte skall halka av. Men de är inte av den typen som äter fingrar till frukost, bra så. Inte heller där några invändningar.

Att bära

Nja, något skall väl en kniv vara lite sämre på. Eller egentligen är inte Phoenix dålig. Den är bara en rätt volumiös kniv utrustad med en flipper helt enkelt. Med det avses att med det ergonomiska handtaget följer vissa nackdelar. En av dem är att det är hela 1,5 cm tjockt. Vikten hålls till någorlunda respektabla 144 g tack vare den lättade insidan och att handtaget är ganska kraftigt välvt. Mindre material som bidrar till totalvikten helt enkelt. Men hur man än vänder och vrider på det så är kniven ingen lättviktare. 

Ett bra clip som blivit ännu bättre om skruvarna försänkts

Sen är Phoenix en flipper och den där jäkla fenan sticker ut. Det går inte att komma ifrån och resultatet blir att du endera får dedikera en ficka enbart till kniven eller låta den skava på annat som finns där. Eller åtminstone möta din hand när den hämtar de nycklar som kniven delar husrum med. Det ligger i flipperns natur och den här är inget undantag.  

Clipet som sådant är bra. Det utmärker sig inte särskilt vare sig i negativ eller positiv bemärkelse. Det finns där och fungerar. Kniven sitter relativt djupt men lite kniv sticker upp för dem som föredrar att ha något extra att greppa i. Då hjälper även skruvhuvudena på motstående sida till att bättra på fästet. Det är skruvarna som håller täckplattan för hålen i handtaget på plats. Clipet kan således byta sida och hålen som finns där är täckta. En lyxig detalj. 

Sammanfattningsvis

QSP är märket som går från klarhet till klarhet. De knivar jag testat från dem så här långt visar inte bara upp god kvalitet utan även sund formgivning. De presenterar enkla, rättframma knivar med god funktion till ett överraskande bra pris. Fortsätter de så här så får de andra kineserna och för den delen märken som Kershaw se upp. Än så långe håller de sig i det lägre prissegmentet. Något jag faktiskt är mycket glad för. Frågan är nämligen om marknaden behöver fler exklusiva "titaniumframelockflippers" som siktar mot toppen. Andra märken från det stora landet i öster som jag prövat på sistone har varit lite väl trendmedvetna och satsat mer på att göra snygga och tidstypiska produkter än på att göra bra knivar. 

Kniven gör inte bort sig på det estetiska planet heller

Phoenix avviker markant från det spåret. Istället erbjuds vi en praktisk kniv i kategorin större EDC-knivar. Den kanske inte bjuder på flärd men istället visas att med ett mycket ergonomiskt handtag, ett enkelt blad och riktigt bra "action" kommer man långt. Särskilt när det som här paras med bra kvalitetskontroll och ett stabilt bygge från början. 

Materialen och konstruktionen är inte extrema på något vis men för ändamålet väl valda och bjuder på; lättad stålram, kullager, flipper, välvda sidor i G10 och D2 som bladstål. En god mix för att ge bra prestanda.  

QSP Phoenix är en utmärkt EDC-kniv i den lite större klassen

slutsatsen blir att Phoenix kanske inte är en gyllene fågel men väl en kniv jag kan rekommendera för den som söker en stabil kniv som tål att användas. Därtill erbjuds de till ett pris som inte kräver att man inte pantsätter huset. Gillar du flipperknivar med omvända tantoblad, köp den!

Länk till tillverkarens produktsida


Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm
Längd hopfälld: 125 mm
Vikt: 144 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: D2
Handtag: G10 på stålram
Lås: liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - fågeltämjare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre