Nationaldagen

Idag, den sjätte juni, fyller moder Svea år skulle man kunna säga. Över nejderna hörs nationalsången framförd i mer eller mindre entusiastiska versioner. Några har missat tonarten men inte ölen tycks det. 

Vår nationalsång är rätt intressant tycker jag eftersom den dels inte hyllar Sverige utan norden och dels egentligen inte är officiellt antagen. Den hänger mer kvar av gammal vana skulle man kunna uttrycka det. 

"Nationaldagssjö" eller Helgasjön som den också kallas. Här tillbringades en del av dagen

På tal om gammal, när man tänker efter är några textrader egentligen en smula underliga. Ta till exempel orden "du gamla". Skall man vara helt ärlig så fick inte Sverige sina nuvarande gränser förrän vid uniounsupplösningen 1905. Inte särskilt gammalt i sanningens namn. Sedan var det "du fjällhöga". Några fjäll har vi allt men så särskilt höga är de inte. Sen älskar jag berg men det är en annan fråga. Det är inte så att fjällen dominerar majoriteten av ytan i vårt land. Men på det hela taget gillar jag den där gamla Västmanländska folkvisan. 

En annan fråga är också hur man firar det hela, Sveas födelsedag alltså. I min hemstad finns det idag artister och personer som håller tal i en park. Det umgänget undviket jag gärna för tillfället. Inte för att det är fel på några av dem utan för att jag inte klarar folkmassor.   

Istället fick jag med min äldsta vän ut på knivkastning idag. Inte bara kastning kan tilläggas, utan även sympatisk fika vid sjökanten eftersom han hade den goda smaken att ha en termos kaffe med sig. Vi satt där i varsin stol med fötterna i det nu för långa gräset och njöt av den förvisso rätt friska men ändå tämligen ljumma vinden. Regn kunde det bli hade SMHI hotat med men fukten lyste med sin frånvaro. Det småpratades om allt och inget. Gemenskap.

Det resultatet efter någon halvtimmes träning. Inte illa alls!

Rent kastningsmässigt var det kul att ha sällskap. Det är ju sällan eller snarare aldrig det händer. I det här fallet hade jag med mig en rejäl bunt kastknivar för att herr Forsberg, som han heter, skulle ha möjlighet att testa lite olika sorter och varianter. Tämligen snart framgick det att "no-spin" var favorittekniken och han satte knivar i en rasande fart bara efter någon halvtimmes träning. En naturbegåvning må jag säga med tanke på hur knepiga de teknikerna kan vara. 

Sedan kan väl tilläggas att vi två kastade en jäkla massa kniv när vi var tonåringar. Men det var några år sedan. Lite av de gamla takterna satt allt kvar. 

Den heliga fikapausen. Kaffe är ett måste på en nationaldag

Men för mig representerar den här dagen Sverige på ett bra sätt. Friheten att bara kunna ge sig ut och njuta av naturen är nog det bästa av allt. Och så människorna förstås, de bra, här manifesterade genom min goda vän. Och så en god kopp kaffe på det. Fikapausen i naturen är Sverige i ett nötskal. 

Nu firar jag resten av nationaldagen genom att skriva en smula och sedan skall det lagas mat. En vanlig dag, fast ovanligt bra. 

/ J - firar på eget vis