Nya handtag

Så var det dags att slöjda igen. Det blev verkligen inget avancerat den här gången men uppgiften kräver ändå en smula pyssel. Handtagen till mina Woodpecker från franska Pierre Cazoulat har redan sett bättre dagar och behöver helt enkelt bytas ut.  

Woodpecker när de var nya. Riktigt snygga men problemet med kastknivar är att de tenderar att slitas

Det enda sättet att undvika att de till slut ser ut så här är att enbart kasta en kniv mot en tavla, alltså ha tillgång till tre stycken, samt aldrig missa. Det senare särskilt inte så att kniven kan träffa något hårt som t ex en betongplatta eller sten. Nu ser inte alltid premisserna ut på det viset och därav följer den slitna looken. Patina i all ära men här har jag limmat om lädersidorna vid ett antal tillfällen då direktträffar från de andra knivarna helt enkelt skurit av aluminiumnitarna. Eggarna är relativt skarpa på de här knivarna och de är tunga! De väger något mer än en liten yxa. 

Sargade lädersidor och tilbucklade och vissa fall avskurna nitar

Ute i "fält" repareras det tillfälligt med eltejp och när jag kommer hem limmas det om med kontaktlim. Det håller någorlunda till nästa Robin Hood-träff. Därför var det nu dags för nya handtagssidor.

Det första momentet var att klippa av de få nitar som inte redan var avkastade. Ett par återstod trots allt. Någon minuts arbete med en avbitartång så var det ordnat. 

Därefter användes den av de gamla läderbitarna som var minst illa tilltygad som mall för ett par nya. Först ritas den av på en bit 3,5mm tjockt läder. Sedan skärs de ut med kniv. För att runda kanterna något skär jag flera mindre snitt i vinkel. Därefter sandpappras kanterna till sin slutliga form. Trots att jag försöker vara noggrann blir det inte helt exakt eftersom jag saknar stansar för ändarna och bandslip. Läderbitarna blir därför individuella. Men det kanske är charmen med helt handgjorda prylar?

En av de gamla skollorna fick agera mall. Materialet är 3,5 mm tjockt läder

Nästa moment är att få dit hålen på rätt ställe. Även här används den gamla skollan som mall. Jag markerar först med en huggpipa. Därefter slår jag hålen genom de två sidorna samtidigt. För att ingen dumt skall hända sätter jag en kopparnit genom det första hålet så de återstående två skall hamna på inbördes rätt avstånd. Det kan vara trixigt nog att trä igenom hålen när snabbfästande lim är inblandat utan att de är snedplacerade också. 

Sedan är det dags för att fasa och behandla kanterna. Till det används ett kantjärn "no 2" varpå jag applicerar lite bivax och avslutar med att gå över kanterna med en kantpolerare. Det gör att de blir något rundade, ser bättre ut och inte suger åt sig fukt i samma utsträckning.  

Utöver läder behövs nitar, en bra avbitare, kontaktlim och en kulhammare

Det sista momentet är att fästa lädret på plats vilket sker i två steg. Först ritsar jag upp insidan på lädret och går över metallen med en grov fil för att limmet skall fästa bättre. Sen dags för kontaktlim som får torka några minuter. Tyvärr börjar mitt likna tapetklister då det börjat torka inne i burken. Det är därför svårapplicerat numera, tänk tuggummikonsistens. De tre nitarna träs sedan genom den ena lädersidan för att sedan tryckas igenom korresponderande hål i handtaget samt skollan på motstående sida. 

Först träs nitarna genom de två läderbitarna som limmats varpå de hamras på plats med gummiklubba. Därefter knackas nitarna på plats och nyps av

Det andra steget innebär att nitarnas låsringar sätts på plats varefter själva niten kapas och knackas rund. Det är ett arbete som kräver viss precision med en liten kulhammare. Min sambo hävdar att jag låter som en hackspett när det görs. Man vill ju att trycket från niten skall vara lagom hårt samtidigt som den inte skall ha några vassa kanter eller sticka ut för mycket och kännas i handen när kniven skall kastas med. Känslan är särskilt viktig när det handlar om kastknivar. 

Det sista momentet är att hamra nithuvudena någorlunda jämna så de både fyller sin funktion och är behagliga mot handen

Så här blev slutresultatet. Nu i brunt läder med kopparnitar

Slutresultatet är jag i stort sett nöjd med även om det finns några detaljer som kunde varit bättre. Men samtidigt tänker jag "gott nog" även om pedanten i mig kvider något ohörbart. Det är trots allt kastknivar som det tränas med och de kommer att få nya skavanker, var så säker!

/ J - The "hobbyslöjdare" is back