Review MKM Hero

  

-  a robust folding knife for outdoor life

Most of the knives I have from MKM - Maniago Knife Makers are rather timid in size. That is not the case with this knife called Hero. Here we are talking about a sturdy folding knife that is not discreet. There are, of course, both pros and cons to such a format, and I intend to discuss some of them in this text.

MKM Hero

Hero is a knife designed by the Italian Tommaso Rumici. He has on numerous occasions collaborated with well-established manufacturers and made knives produced by Maserin and Viper to name a few. But this time it's a knife from another Maniagobased company, MKM. It is also a knife that is something of an exclamation point as it is a solid folding knife.

As is often the case with knives from this manufacturer, the model is available in several versions. The handle can be had in a couple of different shades of G10, Micarta, and of course wood or carbon fiber. That should cover most tastes.

As usual, MKM has created a well-built knife with excellent materials

Short version: MKM Hero, a sturdy folding knife for outdoor activities and possibly EDC use for those feeling bold.

Blade

It is not primarily the length of the blade that gives the massive impression. It is large but not extremely long at 88mm. But when combined with a width of over three centimeters and a thickness of 4 mm, you get an impressive blade. It is also ground so that it retains a large part of the thickness near the tip, which makes it strong.

The finish is a very fine semi-polished satin. The marking consists of MKM's logo on the presentation side and Rumici's octopus logo on the opposite side. The observant can also find the manufacturer MIKITA's name elsewhere on the knife.

Hero is equipped with a sturdy drop-point blade

As usual with knives from MKM, the blade gives a very well-worked impression. This can be seen, for example, on the well-rounded blade spine and the grooves found at the base of the blade. They provide a good grip without being too sharp.

The steel is M390 from Böhler often used by MKM. It is one of the knife steels that has been among the best for a few years now. It is simply very good on most parameters such as the ability to take an edge and hold it, rust resistance, and impact resistance. Although the latter may not be its forte. The disadvantages are mostly found in the price and the fact that it can be difficult to grind as it can be very hard. But on that point, the Italians have chosen a different path.  

Stated HRC is found in the range 58-60 and if it is correct (something I do not have the opportunity to investigate) then it is some points below what would have been optimal for the steel on a theoretical level. If the steel's full potential is to be used, it must be tempered to perhaps 61-62 HRC. That is an ongoing debate.

The grind is very high, basically completely flat. It gives 25 mm of secondary bevel for the steel to thin out to the approx. 0.7-0.9 mm it measures behind the edge. The latter number describes the area right at the tip. Normally, an objection that it is too much would have been appropriate. But it must be put in relation to the intended use of the knife. Then it can be said that the original edge was sharp and the factory edge overall decent. 

The finish is a semi-gloss satin

In practice, the knife does not feel particularly thick behind the edge after all. Butchering large cardboard boxes and cutting similar materials with the Hero is nice. The same applies to fast cuts in plastic materials and the like. Even in wood, the edge bites relatively well and in that case, there are other areas that make this knife less optimal for that kind of work.

I also noted that the knife works best for different types of poultry, fish, and meat in mixed kitchen service. Therefore, I am inclined to believe that this broad blade with its substantial belly makes an excellent folding hunting knife. 

Handle

Hero is a knife with quite a large handle. It is 12.8 cm long in total. Of that, the available grip area behind the finger guard is 10.5 cm, which is enough for most hands. Especially as the design of the end of the handle enables the little finger to slide backward, which is good if, for example, you wear gloves and need more space.

The handle is also a full 36 mm high at most and a few millimeters more at the finger guard. This contributes to the fact that it fills the hand well even though it is relatively thin. 

The handle sides can be had in several different materials. This is G10

The fact that the knife is not even heavier is because a lot of it is made of titanium. This applies to the frame itself, the clip, and the bolster. Yes, and then the little decorative splash of color that the collar around the pivot screw makes up. The material in the frame is probably the reason why it is not lightened inside. Such a measure had not contributed much to reducing the weight but had impaired the strength. On the other hand, the back spacer to which the clip also attaches is made of steel, as is the lock bar.

The balance point is found just behind the bolster. Not entirely unusual for this type of construction. They tend to be a bit back-heavy.

Due to the construction, the back is not open. On the inside, the sharp-eyed can read "Made by MIKITA"

In addition to the titanium bolster, the sides consist of a couple of finely treated pieces of G10. As I said, they are softly rounded and this also gives a structure reminiscent of what wood looks like. The different layers are exposed when the material is sanded, which is reminiscent of grain.

The sides are screwed in place with T6 screws. Usually, I don't appreciate such small screws in knives intended to be disassembled. However, backlock knives are not so in this case it is irrelevant. The pivot screw is a couple of sizes larger and can be adjusted with a driver intended for T8s.

It is mainly in the saber grip that the handle of the Hero comes into its own

As mentioned, the handle is large enough to be used even with gloves. However, Hero is comfortable to work with even without them. The sturdy handle invites you to work hard, and then I generally prefer to use a hammer grip. Especially when I have to cut wood or carve. The knife works well in that context but is not perfect. It is simply to thin for that, above all around the front portion of the handle. In addition, the part of the grip that meets the little finger is both too thin and somewhat too angular to be optimal in that respect. There, a hot spot occurs when the knife pivots in the hand during heavy work.

So Hero can be said to be a knife intended for medium heavy usage if you know what I mean. This often leads to a saber grip with the thumb on the back of the blade. Then suddenly everything feels perfect! The fingers fall into place very naturally and no hot spots are felt, not even the clip.

Also in other grips, Hero is easy to work with. This applies, for example, when an index finger is placed on the blade or when the knife is held in a pinch grip. However, it can be pointed out that the thumb studs could have been placed closer to the handle. They are not directly in the way of cutting, but you have to take them into account. With a reverse grip, such as when carving towards yourself, it is noticeable that the handle is angled in relation to the blade, which affects the feeling. 

Opening and Lock

Hero can be opened in two ways. Either you choose two hands and pinch around the generous portion of the blade that is visible or you use the double-sided thumb studs. In any case, this is a knife you open calmly and controlled. The lock construction and design are not intended to act as a fidget toy in front of the TV. In this case, you open your knife, cut what needs to be cut, and put it away again.

Having said that, the action is very smooth and you can tell it's a quality knife by the way the blade swings freely when the lock is fully released. But sure, a large part of that can be attributed to the combination of a heavy blade and ball bearing. Anyway, the tolerances are small. 

The thumb studs are easy to access and give a good grip, almost too good

The thumb studs unfortunately seem to be a direct import from another quality knife. They are quite similar to those found on a Sebenza. It is nothing to aspire to. I find these pyramid-shaped thumb studs too sharp. But by all means, they work very well in this case. The wide blade means that the leverage becomes substantial and the curve for the thumb becomes natural. For the same reason, the grand pyramids are very easy to "find" when the thumb reaches for them.

This is a solid back lock which, with its short lock bar, can also be called a mid-lock

The nature of this knife somehow includes that this should be a back lock, although the position and size of the lock bar means that it can be counted as what is sometimes referred to as a mid lock. In addition, a solid and strong one. The lock bar falls into place with authority and the blade is held firmly. It doesn't move in the slightest, not sideways anyway but up and down you can sense more than feel that the blade can move, which is the case with ninety-nine percent of all back locks. Here, there is so little that it is barely noticeable, but the feeling is there.

In addition to that, it can be stated that the lock bar, like the blade spine, is softly rounded in such a way that it forms a unit. Releasing the lock feels natural, there are probably not many people who cannot handle a back lock. Here the process is facilitated by grooves of a slightly sharper cut than those found at the base of the blade. The force required to press down the lock is well-modulated, which makes the lock easy to handle.

To Carry

You know what I will say under this heading. A knife cannot be the best at everything and there is usually a direct connection between carrying comfort and ergonomics as well as blade length. A large knife is rarely as handy in the pocket as a small one. As I said, this is a solid piece, which is reflected in both weight and outer dimensions. Of course, that affects how this knife feels in the pocket.

But in this case, there are several forgiving features. One such is how thin the Hero is. The thickness is a maximum of 1.6 cm and that measurement is taken in the middle of the handle slabs, which must be pointed out because the handle is heavily arched. This means that the outer dimensions have less impact on how the knife feels in the pocket.

The clip is quite generous in size with excellent function

The weight is the most noticeable in my opinion. Much depends on the fact that it has been summer and in a pair of thinner shorts, the 178 grams feel substantial. They weigh down the pocket in a tangible way.

In the pocket, Hero is discreet despite its size, at least if you're wearing jeans

However, something that contributes to ease of carrying is the eminent clip. Made of titanium and of the "fold over" type, it means that the knife sits deep in the pocket. In addition, it is designed so that the rear end is softly rounded so that it does not press against the hand when the knife is held in a saber grip. In other grips, the rear end of the handle and thus the clip protrudes outside the hand and causes no problems at all.

The clip is attached to the back end of the handle with two screws of the same type and size that hold the sides in place. It can be switched between the right and left side according to need and taste.

The lightly blasted titanium surface is pierced by MKM's logo in the form of three stylized mountain peaks. The thickness is increased enough to give good tension and the ramp is sufficient for all but the very thickest jacket fabrics. The same applies to the space under the clip.

To Conclude

Hero was not an entirely easy knife to review. Namely, it is not a given EDC knife. For that, in my opinion, it is somewhat too large or rather too solid and thus heavy. Therefore it remains to consider it as a folding outdoor knife. But Hero does not completely dominate there either. The handle is not the best if you use your knife to cut wood, at least not without gloves. Seen from my perspective, it is a slight shortcoming.

But that's where I want to place it after all. Outdoors, on the excursion, camping, or why not the hunting trip. Because it turns out that this blade, which in many ways resembles a skinning blade, is really good for handling all kinds of meat. It also excels in man-made materials such as cardboard, plastic, etc.

So the area of use I firmly believe is outdoor life with the exception of "bushcraft" or carving and possibly a particularly substantial daily companion.

The competitors are knives such as ZT 0220, Lionsteel TM1, and Victorinox Hunter Pro

In addition to the substantial weight, Hero also comes with a robust edge and a solid tip. The blade has a lot of steel behind the edge, maybe even a little too much actually. It could also have been kept a little harder. My advice to MKM is to dare to trust the steel to a greater extent in the future.

If you like extremely solid knives, the Hero might work as an EDC option

Like everything I've come in contact with from MKM so far, Hero is very well-built. It is reflected in the choice of materials and the way they are put together, it is also noticeable in the care for the details. The finish on the blade is superb and all edges and corners on the handle are ground and rounded. The quality is reflected, among other things, in the well-rounded blade spine, which then continues into an equally well-rounded lock bar, which then transitions into a back spacer.

That production time has been spent on the knife is also visible in things such as the collar around the pivot screw, how well the grooves on the lock bar are made, and the arched handle sides.

MKM Hero feels absolutely best outdoors as a heavy-duty folding knife or perhaps a hunting knife

A bonus is that the MKM Hero with double-sided thumb studs, back lock, and switchable clip is totally ambidextrous which should be a nice thing to hear for all the left-handed people out there.

Otherwise, it is a knife with a pronounced aesthetic that is robust and well-suited for most outdoor activities, except for carving wooden spoons. So, if that is up your alley and you are looking for a knife that also comes with top-rated materials and is very well constructed, Hero is a knife for you. If you have decided to purchase one, it costs around €349 at the time of writing.

.

Maniago Knife Makers

Specifications:

Length Overall: 214 mm

Length Folded: 128 mm

Weight: 178 g (weighed by me, stated 175 g)

Blade Length: 88 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: Böhler M390

Handle: Titanium/G10

Lock: Back Lock

Produced by: Mikita, Made in Italy

/ J - looking out for a Hero

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension MKM Hero

 

-  robust fällkniv för friluftsliv

De flesta knivar jag har från MKM - Maniago Knife Makers och som jag skrivit om tidigare har varit tämligen timida skapelser vad gäller storlek. Det gäller inte den här kniven kallad Hero. Här talar vi om en bastant fällkniv som inte är diskret på något vis. Det finns förstås både för- och nackdelar med ett sådant format och något av det ämnar jag diskutera i den här texten. 

MKM Hero

Hero är en kniv designad av italienaren Tommaso Rumici. Han har vid ett flertal tillfällen samarbetat med väletablerade tillverkare och gjort knivar som produceras av bland andra Maserin och Viper för att nämna några. Men nu handlar det alltså om en kniv från MKM. Det är dessutom en kniv som är något av ett utropstecken då det är en rejäl fällkniv. 

Som ofta med knivar från den här tillverkaren finns modellen i flera utföranden. Ett par olika nyanser av G10 finns att tillgå som handtagsmaterial och därtill kan läggas Micarta och så förstås trä och kolfiber. Det torde täcka de flesta smaker. 

Som vanligt har MKM åstadkommit en välbyggd kniv i excellenta material

Kortversion: MKM Hero, en stabil fällkniv för friluftsliv och möjligen EDC-bruk för den som känner sig djärv.

Blad

Det är inte främst längden på bladet som ger det maffiga intrycket. Det är stort men inte extremt långt med sina 88 mm. Men när det kombineras med en tilltagen bredd på över tre centimeter och en grovlek på 4 mm så får du ett kraftigt blad. Det är dessutom slipat så att det behåller en stor del av tjockleken på godset nära spetsen vilket gör den stark. 

Finishen är en mycket fint arbetad satin som sedan polerats något. Märkningen består av MKMs logotyp på presentationssidan och Rumicis bläckfisklogo på den motsatta. Den uppmärksamme kan även finna tillverkaren MIKITAs namn på annat ställe på kniven. 

Hero är försett med ett bastant drop point-blad

Som vanligt med knivar från MKM så ger bladet ett mycket arbetat intryck. Det märks exempelvis på den väl rundade bladryggen samt de räfflor som återfinns vid bladbasen. De ger gott fäste utan att vara för skarpa. 

Stålet är det av MKM ofta använda Böhler M390. Det är ett av de knivstål som varit bäst i några år nu. Det är helt enkelt mycket bra på de flesta parametrar såsom förmågan att ta en egg och hålla den, rosttröghet och slaghållfasthet. Även om det sistnämnda kanske inte är dess forte. Nackdelarna återfinns mest i priset och det faktum att det kan vara svårt att slipa då det kan göras mycket hårt. Men på den punkten har man från italienarnas håll valt en annan väg.  

Uppgiven HRC återfinns nämligen i spannet 58-60 och om det stämmer (något jag inte har möjlighet att undersöka) så är det någon grad under vad som varit optimalt för stålet på ett teoretiskt plan. Skall stålets fulla potential utnyttjas skall det skrämmas upp till kanske 61-62 HRC. Det där är en ständigt pågående debatt. 

Slipningen är mycket hög, i princip helt flat. Det ger 25 mm för stålet att tunnas ut till de ca 0,7-0,9 mm den mäter bakom eggen. Den senare siffran beskriver området precis vid spetsen. I vanliga fall hade en invändning om att det är för mycket varit på plats. Men det får ställas i relation till knivens tänkta användningsområde. Sedan kan tilläggas att originaleggen var vass och att slipningen får godkänt även den.  

Finishen är en halvblank satin

I praktiken upplevs inte kniven som särskilt tjock bakom eggen trots allt. Det är riktigt sympatiskt att slakta stora kartonger och skära i andra dylika material med Hero. Detsamma gäller snabba snitt i plastmaterial och liknande. Även i trä biter eggen relativt bra och här är det andra områden som gör att den här kniven inte är optimal för den sortens arbete. 

Jag noterade även att kniven vid blandad kökstjänst gör sig bäst till olika varianter av fågel, fisk och kött. Därför är jag benägen att tro att det här breda bladet med sin rejäla buk är en förträfflig fällbar jaktkniv. 

Handtag

Hero är en kniv med ett väl tilltaget handtag. Det är 12,8 cm långt totalt. Av det är tillgänglig greppyta bakom fingerskyddet 10,5 cm vilket räcker till för de flesta händer. Särskilt som utformningen av handtagets avslutning möjliggjör att lillfingret kan glida bakåt vilket är bra om man t ex bär handskar och behöver mer utrymme. 

Handtaget är dessutom hela 36 mm högt som mest och ytterligare någon millimeter mer vid fingerskyddet. Det bidrar till att det fyller handen väl trots att det är relativt tunt. 

Skollorna kan fås i ett flertal olika material. På bilden syns G10

Att kniven inte är ännu tyngre beror på att en hel del av den är gjort av titan. Det gäller själva ramen, clipet och bolstret. Ja och sedan den lilla dekorativa färgklicken som kragen kring pivotskruven utgör. Materialet i ramen är troligen skälet till att den inte är lättad invändigt. En sådan åtgärd hade inte bidragit mycket till att minska vikten men hade försämrat styrkan. Däremot är back spacern som även clipet fäster i gjort av stål liksom låsarmen. 

Balanspunkten återfinns strax bakom bolstret. Inte helt ovanligt när det gäller den här typen av konstruktion. De tenderar att vara lite baktunga. 

På grund av konstruktionen är ryggen sluten. På insidan kan den skarpögde läsa "Made by MIKITA"

Utöver titanbolstret består sidorna av ett par stycken fint behandlade bitar G10. De är som sagt mjukt rundade och det ger även en struktur som påminner om hur trä ser ut. De olika lagren blottas när materialet slipas vilket påminner om ådring. 

Sidorna är skruvade på plats med T6-skruvar. Vanligen uppskattar jag inte så små skruvar i knivar ämnade att demonteras. Lock back-knivar är emellertid inte det så i det här fallet är det är irrelevant. Pivotskruven är ett par storlekar större och kan justeras med en mejsel avsedd för T8-or. 

Det är framförallt  i sabelgrepp som handtaget på Hero kommer till sin rätt

Handtaget är som sagt stort nog för att användas även med handskar. Hero är emellertid bekväm att arbeta med även utan sådana. Det rejäla handtaget inbjuder att ta i med och då använder jag företrädesvis hammargrepp. Särskilt när jag skall skära i trä eller tälja. Kniven fungerar bra i det sammanhanget men är inte perfekt. För det hade faktiskt krävts att handtaget hade varit grövre, framförallt över nacken. Dessutom så är partiet kring lillfingret både för tunt och något för kantigt för att var optimalt i det hänseendet. Där uppstår tryck när kniven pivoterar i handen vid tungt arbete. 

Så Hero kan sägas vara en kniv avsedd för mellantungt skärande om ni förstår vad jag menar. Det leder gärna till ett sabelgrepp med tummen på bladryggen. Då känns plötsligt allt perfekt! Fingrarna faller på plats på ett mycket naturligtvis och inga "hot spots" känns, inte ens clipet. 

Även i övriga grepp är Hero lättarbetad. Det gäller t ex när ett pekfinger läggs på bladet eller när kniven hålls i nypan. Där kan dock påpekas att tumknopparna kunde befunnit sig närmare handtaget. De är inte ivägen men man får ta dem i beaktande. Vid omvänt grepp som när  man täljer mot sig märks det att greppet är vinklat i relation till handtaget vilket påverkar arbetet. 

Öppning och lås

Bladet på Hero kan lirkas ut på två vis. Endera väljer du två händer och nyper kring den rejäla portion blad som finns tillgängligt eller så använder du de dubbelsidiga tumknopparna. I vilket fall är det här en kniv du öppnar lugnt och kontrollerat. Låskonstruktionen och designen är inte avsedd för att kniven skall agera stresskula i tv-soffan. I det här fallet öppnar du din kniv, skär vad som skall skäras och stoppar undan den igen.

Med det sagt är gången mycket mjuk och det märks att det är en kvalitetskniv på sättet bladet svänger fritt när låset släppts helt. Men visst, en stor del av det kan tillskrivas kombinationen av ett tungt blad och kullager. 

Tumknopparna är lätta att komma åt och biter bra i tummen, nästan för bra

Tumknopparna verkar dessvärre vara en direktimport från en annan kvalitetskniv. De är ovanligt lika de som hittas på en Sebenza. Det är inget att eftersträva. De här pyramidformade tumknopparna anser jag vara för vassa. Men för all del, de fungerar mycket bra i det här fallet. Det breda bladet gör nämligen att hävstången blir rejäl och kurvan för tummen blir naturlig. Av samma skäl är knopparna mycket lätta att "hitta" när tummen sträcker sig efter dem. 

Låset är en stabil back lock som med sin korta låsarm även kan kallas mid lock

I den här knivens natur ingår på något vis att det här skall vara en back lock även om placeringen på låset gör att det kan räknas till vad som ibland omnämns som en mid lock. Därtill en solid och kraftig sådan. Låsarmen greppar med pondus och bladet sitter stabilt. Det rör sig inte det minsta, inte i sidled i alla fall men upp- och ner kan man ana mer än känna att bladet kan röra sig, vilket är fallet med nittionio procent av alla back locks. Här är det så lite att det knappt förnimmas men känslan finns där. 

Utöver det kan konstateras att låsarmen likt bladryggen är mjukt rundad på så vis att de utgör en enhet. Att släppa låset känns naturligt, det är nog inte många som inte kan hantera en back lock. Här underlättas förfarandet av räfflor av lite skarpare snitt än de som återfinns vid bladbasen. Kraften som krävs för att pressa ned låset är välmodulerad vilket gör låset lätthanterat. 

Att bära

Ni vet vad jag kommer säga under den här rubriken. En kniv kan inte vara bäst på allt och oftast finns en direkt koppling mellan bärkomfort och ergonomi samt bladlängd. En stor kniv är sällan lika smidig i fickan som en liten. Det här är som sagt en stabil pjäs vilket avspeglar sig i både vikt och yttermått. Naturligtvis påverkar det hur den här kniven upplevs i fickan. 

Men i det här fallet finns flera förlåtande egenskaper. En sådan är hur pass tunn Hero är. Tjockleken är som mest 1,6 cm och det måttet tas på mitten av skollorna vilket måste påpekas eftersom handtaget är kraftigt välvt. Det gör att yttermåtten känns mindre i fickan. 

Clipet är tämligen väl tilltaget med utmärkt funktion

Vikten är det som märks mest i mitt tycke. Mycket beroende på att det varit sommar och i ett par tunnare shorts känns de 178 grammen rejält. De tynger ned fickan på ett påtagligt vis.  

I fickan är Hero diskret trots sin storlek

Något som bidrar till att underlätta bärandet är emellertid det eminenta clipet. Gjort i titan och av "fold over" typ gör det att kniven sitter djupt ned i fickan. Dessutom är det designat så att bakänden är mjukt rundad så den inte trycker mot handen vid sabelgrepp. I andra fattningar sticker bakänden av handtaget och därmed clipet ut utanför handen och orsakar inga problem alls. 

Clipet är fäst i bakänden av handtaget med två stycken skruvar av samma typ och storlek som håller skollorna på plats. Det kan skiftas mellan höger och vänster sida efter behov och smak. 

Den lätt blästrade titanytan är genombruten av MKMs logotyp i form av tre stiliserade bergstoppar. Tjockleken är tilltagen nog för att ge god spänst och rampen räcker till allt utom de allra tjockaste jacktygerna. Detsamma gäller utrymmet under clipet. 

Sammanfattningsvis

Hero var inte en helt lätt kniv att recensera. Det är nämligen inte en given EDC-kniv. Därtill är den i mitt tycke något för stor eller snarare för stabil och därmed tung. Då återstår att betrakta det som en fällbar friluftskniv. Men inte heller där dominerar den helt. Handtaget är inte det bästa för att använda att skära i trä med, i alla fall inte utan handskar. Det är sett ur mitt perspektiv ett litet tillkortakommande. 

Men det är trots allt där jag vill placera den. Utomhus, på utflykten, campingen eller varför inte jaktturen. För det visar sig att det här bladet som i mångt och mycket påminner om ett flåblad är riktigt bra till att hantera allehanda kött med. Det briljerar även i människotillverkade material som kartong och plast och liknande. 

Så användningsområdet slår jag fast till friluftsliv med undantag för "bushcraft" eller täljande samt eventuellt en synnerligen rejäl daglig kompanjon.

Konkurrenterna är knivar som exempelvis ZT 0220, Lionsteel TM1 och Victorinox Hunter Pro

Förutom den substantiella vikten är nämligen Hero även försedd med en robust egg och en solid spets. Bladet har mycket stål bakom eggen, kanske till och med lite för mycket faktiskt. Den kunde dessutom ha härdats lite hårdare. Mitt råd till MKM är att i framtiden våga lita på stålet i högre utsträckning. 

Om du gillar synnerligen stabila knivar kan Hero kanske fungera som EDC-alternativ

Som allt jag kommit i kontakt med från MKM så här långt är Hero mycket välbyggd. Förutom att det avspeglar sig i materialvalen och hur den är byggd så märks det på omsorgen om detaljerna. Finishen på bladet är suverän och alla kanter och hörn är slipade och rundade. Kvalitén återspeglas bland annat i den väl rundade bladryggen som sedan fortsätter i en lika väl rundad låsarm som sedan övergår i en back spacer.

Att det lagts ned tid på kniven syns även på saker som kragen kring pivot-skruven, hur väl räfflorna på låsarmen är utförda och de välvda handtagssidorna. 

MKM Hero trivs absolut bäst utomhus som en kraftig friluftskniv eller kanske jaktkniv

En bonus är att MKM Hero med sina dubbelsidiga tumknoppar, back lock samt ett flyttbart clip är helt ambidextriös till alla vänsterhäntas fromma. 

I övrigt är det en kniv med en uttalad estetik som är robust och väl anpassad för det mesta i friluftsväg, förutom att tälja till en träsked då. Så söker du det i en kniv utrustad med topprankade material och som är riktigt välkonstruerad då är det här en kniv för dig. Har du bestämt dig för att införskaffa en Hero så kostar den i skrivande stund ca 349€.

Maniago Knife Makers

Specifikation:

Längd utfälld: 214 mm

Längd hopfälld: 128 mm

Vikt: 178 g (vägd av  mig, uppgiven 175 g)

Bladlängd: 88 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: Böhler M390

Handtag: titan/G10

Lås: back lock

Producerad av: Mikita, tillverkad i Italien

/ J - looking out for a Hero

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - Yggdrasil Forge Shard XL

It was, of course, only a matter of time before the fifth model in this series would be acquired as I had previously presented the other four. The series I'm talking about is "XL" from Yggdrasil Forge. It simply means that the man behind this one-man company from Manchester, Joe Bardsley, has made the knives one size larger. This model is named Shard.

  

Then, of course, it can be discussed whether they are to be considered extra large. I don't think so. But on the other hand, I haven't tried the originals.

Yggdrasil Forge Shard XL

In this case, extra-large means a knife that, like the others, measures a length of 25 cm and is made of 6 mm thick material. Incidentally, the material is 1080 carbon steel. The height of the handle is at most just over 31 mm. This gives a total weight of 251 g. This makes it the second heaviest in the series as the cousin Muninn XL ends up at 255 g. The Original Shard is three centimeters shorter and weighs around 200 g.

The finish on this knife deserves a mention as it is unique. Here, the original colors from the heat treatment have been left behind, which gives a shimmering, almost oily-like appearance. 

Variety is nice, but otherwise, I'm quite skeptical about darker throwing knives for mainly two reasons. For one thing, they tend to be harder to find outdoors, and believe me, if you learn how to throw a knife, you also have to look for them. And partly, all dark coating and surfaces have a tendency to rub off. This is especially true for throwing knives as they need to be maintained with a file occasionally to remove metal splinters and large nicks. How it holds up in this case remains to be seen.

What remains to be seen is also how Shard XL behaves when it is thrown. Primarily, it is a knife designed for no spin, but since it is fairly neutrally balanced, it most likely works well as a smaller rotation knife.

Yggdrasil Forge

/ J - curious

Fredags-EDC "En ficka full av fåglar"

Nu har det gått skam på torra land! Så här får det inte bara vara. Det har gått så långt att mina inlägg är efterfrågade. En vän undrade häromdagen var mina "Fredags-EDC" tagit vägen. Tydligen var de lämpade att avnjuta lagom till kaffepausen på jobbet. En sådan direkt uppmaning kan inte motstås så på begäran, åtminstone från en person, är de nu tillbaka!

Det är egentligen inte så att vare sig de eller andra stående inlägg har försvunnit här från bloggen. Det förhåller sig helt enkelt så att jag har lite mer att göra än tidigare. Dels så håller jag på att trappa upp i tid på jobbet men den stora orsaken stavas "s o m m a r". Jo, tro det eller ej men mellan regnskurarna har det faktiskt varit en sådan. En stor del av den har jag faktiskt befunnit mig utomhus. Istället för att sitta inne vid datorn har tiden tillbringats med saker som utflykter, bad och inte minst jäkligt mycket knivkastning. Jag har varit inne i en period kanske en konstnär skulle sagt. 

Jag har haft min sturm und drang vad gäller knivkastning helt enkelt. Hylla naturen! Genom att sätta en kniv i den. Men inom kort kommer tiden på året då jag drar mig inomhus. Fast tur att man inte bor i Kiruna...snökaos, i september!

"A Pocketful of Birds"

Naturen är inte så närvarande i dagens "EDC" däremot. Jag placerar uttrycket inom citationstecken då jag värjer mig lite mot det. Dels bär jag inget "varje dag" med undantag för en viss ring och ett halsband och dels föredrar jag svenska uttryck om sådana finnes. Men nu gör det inte det så every day carry får det bli. 

Men fåglar är det i fickan, en hel jäkla flock pingviner från QSP. Mini Penguin ser ni öppnad och just det här är versionen med jade eller naturlig Micarta. Sedan har ni titanutförandet av originalet samt inte minst (hö hö) den stora Penguin Plus. Den modellen har dessutom blad i 20CV för att lyxa till det. 

Varför tre kanske någon undrar. Det råkade bli så, en i väskan, en i höger ficka och en i jackan. 

Go' fredag på er allihop!

/ J - fredagomanen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Yggdrasil Forge Shard XL

Det var förstås bara en tidsfråga innan även den femte modellen i den här serien skulle ramla in då jag tidigare presenterat de fyra andra. Serien jag talar om är "XL" från Yggdrasil Forge. Det innebär i all enkelhet att mannen bakom det här enmansföretaget från Manchester, Joe Bardsley, gjort knivarna en storlek större. Den här modellen är döpt till Shard. 

Sedan kan det förstås diskuteras huruvida de är att betrakta som extra stora. Jag tycker nog inte det. Men å andra sidan har jag inte känt på originalen heller. 

Yggdrasil Forge Shard XL

Extra large innebär i det här fallet en kniv som liksom de andra mäter in på en längd av 25 cm och är gjorda av 6 mm tjockt gods. Materialet är för övrigt 1080 kolstål. Höjden på handtaget är som mest strax över 31 mm. Det ger en totalvikt av 251 g. Det gör den till den näst tyngsta i serien då kusinen Muninn XL hamnar på 255 g. Original-Shard är tre centimeter kortare och väger kring 200 g. 

Finishen på den här kniven förtjänar ett omnämnande då den är speciell. Här har originalfärgerna från värmebehandlingen lämnats kvar vilket ger ett skimmer som nästan påminner om hur olja på vatten ser ut. 

Det är roligt med omväxling men annars är jag tämligen skeptisk till mörka kastknivar av främst två skäl. Dels så har de en tendens att vara svårare att hitta utomhus och tro mig, lär man sig kasta kniv får man även leta efter dem. Och dels så har alla mörka ytskikt en tendens till att skavas av. Det särskilt på kastknivar eftersom de måste underhållas med fil ibland för att avlägsna metallflisor och stora jack. Hur det håller i det här fallet återstår att se. 

Vad som återstår att se är även hur Shard XL uppträder när den kastas. Främst är det en kniv tänkt för no spin men eftersom den är tämligen neutralt balanserad fungerar den högst troligen bra även som mindre rotationskniv. 

Yggdrasil Forge

/ J - kastar vidare 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 271 Njutning

Morgonens regn och rusk har förbytts i någon form av solglimt. Så nu går det att sitta ute och avnjuta en lugn kopp java. Det kan behövas kan jag berätta. Egentligen hade jag tänkt att dra mig till skogs eller snarare ut till det ställe där jag tränar knivkastning för en höstsejour. 

Så blev det nu inte. Istället blev det en tur till bilbesiktningen följt av en sväng förbi en bilskrot i ett försöka att anskaffa de delar som behöver bytas. Tyvärr blev det ombesiktning. Gammvolvon är sjuk om än inte så allvarligt. Några lampor här och där, någon gummibussning till avgassystemet och förstås ett lyktglas fram. Och så har de ändrat reglerna igen vilket betyder att den innerbackspegel som inte funnits i bilen de senaste fem besiktningarna nu måste dit igen. Synd bara att den gamla gått av och är borta. 

Och i eftermiddag skall jag på ett möte som liksom ligger där, i vägen för annat. Så kaffet behövs. 

"Enjoyment"

Knivarna som avnjuts är där för att leka med och för att de matchar kaffet. En lungo tarvar italienska knivar. Båda de här är modeller från A.G.A Campolin vilken är en av få tillverkare av klassiska stiletter nuförtiden. Den mindre kallas lämpligt nog för Piccolo, vilken för den som inte vet betyder just liten. Den större är en Swing Guard av traditionellt snitt. Både är lite skeva och vinda på något vis vilket inte förtar att de är välbyggda även om de inte är det på det sätt en modern kniv är tillverkad. De här knivarna liksom många slip joints sätts ihop för hand nämligen. 

/ J - kör italienskt...och Volvo

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Recension Camillus Vortex

 

-  en oinspirerad kniv

Somliga knivar väcker mer intresse än andra. Camillus Vortex tillhör kategorin "andra". Inte för att den är helt usel men den är väldigt generisk. Det är en fällkniv/fickkniv helt enkelt. 

Men däri ligger inte problemet enligt mig. Snarare återfinns det i ett antal val som gör kniven sämre än den kunnat vara. Camillus har i mitt tycke slarvat bort en möjlighet att göra en enkel men bra fällkniv riktad mot budgetsegmentet. Jag ämnar här förklara varför. 

Camillus Vortex

Grundförutsättningarna är egentligen inte dåliga. Man tager ett stycke konstmaterial av känd sort och av det gör man två stycken handtagssidor. De fästes utanpå en stålram som även inkluderar ett lås. I en ände fäster man en pivotskruv i vilken ett blad gjort av ett förvisso gammalt men ändock dugligt mellanklasstål. Allt skruvas ihop så kniven blir isärtagbar. Ryggen lämnas öppen och bladet förses med knoppar så det kan enhandsöppnas. Till det adderas ett clip för att kniven lättare skall kunna bäras. Som grädde på moset görs bladet svart för att det inte skall rosta och kniven förses med räfflor här och var för att ge bättre grepp. 

Inte mycket som kan gå fel kan man tycka. Men allt kan göras med mer eller mindre finess. 

När många bäckar små bildar en hel å. En kniv som kunde varit bra men inte är det på grund av flera mindre misstag och designval

Kortversion: Camillus Vortex, när snålheten bedrar visheten. Kniven som kunde varit bra men inte är det. 

Blad

Men de små misstagen börjar faktiskt med bladet. Det är 8,25 cm långt, ca 27 mm högt som mest och är ett typiskt exempel på ett drop point-blad. Så långt inga anmärkningar men de kommer. 

Bladet kännetecknas av en markant falskegg/swedge och av att det är svart. Vidare är det märkt med en ansenligt stor logotyp på en sida och bladstål i stor font på den andra. Användaren behöver inte tveka vare sig på vilket märke som hålls i handen eller vad vederbörande skär med. 

Bladet är en clip point som utmärks av en svart beläggning och en S-formad egg

Nu är det inte så mycket att skryta om för det som står där är AUS-8. Det är ett stål som för länge sedan var ett mellanklassstål om ett sådant uttryck existerar och nu knappt används alls. Inte för att det är undermåligt men det finns ett flertal bättre stål på marknaden som även de håller överkomligt pris. 

Men att det är aningen omodernt är inte det största problemet utan hur man använt det. För det första är bladet sabelslipat vilket ger en så låg slipfas som 16 mm. Det är inte mycket att tunna ut bladets ursprungliga 3,1 mm på. Så det gör man inte heller. Nu skall tilläggas att det är en skålslipning det rör sig om vilket skulle kunna ha räddat situationen. Men nej, bladet är 0,6-0,7mm tjockt bakom eggen. "Strike one" hade kanske en amerikan sagt. För den som inte vet, det är ett mått som platsar på vilken stor överlevnadskniv som helst. Det ger inga bra förutsättningar för en liten fällkniv.

"Strike two" är lite mindre uppenbar och kanske diskuterbar. Någon kanske faktiskt gillar "recurves" eller S-formade eggar. De har trots allt vissa teoretiska fördelar. De är dock inte applicerbara i det här fallet av olika skäl. Här är det bara dumt och gör kniven mer svårslipad i framtiden. Särskilt som kniven helt saknar "sharpening choil" vilket gör övergången till ricasson ful redan från början och inte lär den bli vackrare med tiden. Tänk kälkbacke på en ost och ni förstår vad jag menar. 

Men "Strike three" är svårare att försvara. Någon tyckte nämligen att det var en god idé att hålla härdningen till uppgivna 56 HRC. Det är INTE ett lyckat val! Efter att ha testat är det fullt möjligt att det faktiskt är så mjukt. Det gör att den här kniven konkurrerar med schweizerknivar i det avseendet och när det gäller egguthållighet är det ingen komplimang. 

Slår man ihop de här egenskaperna, låg slipfas om än skålslipad, mycket stål bakom eggen och mjukt stål så får man en kniv som inte skär särskilt väl och framförallt inte länge innan den behöver slipas om.

 

Stålet är AUS-8 som härdats i nivå med en mjukost

Carbonitride Titanium Non-Stick kallas materialet som återfinns på utsidan och skall förhindra att bladet rostar. Nu är AUS-stål rätt rosttröga ändå så det är tveksamt om det behövs. Men det fungerar i det här fallet hur som haver. Det är inte mycket stål som lyser fram och kan rosta. Beläggningen verkar även rätt tålig av vad jag kan avgöra. 

Sedan vill jag att ni missförstår mig rätt. Det går visst att skära saker med Vortex. Men inte så bra som det borde och det här en recension. Det är min plikt att påpeka när saker inte är bra utförda. 

Handtag

Handtaget på Vortex är inte helt oävet. En längd på 11,2 cm och en höjd på 28-24mm ger mycket att hålla kring. Särskilt när det kombineras med en tjocklek på hela 14,6 mm förutom där det långa clipet sitter. Där är det förstås tjockare, hela 18 mm. Vanligen brukar jag inte räkna in clipet i det här måttet men här täcker clipet större delen av handtaget så det tvunget. 

Att kniven är så grov beror dels på att ramen är stadig men främst på att man valt att spara pengar på att inte försänka den 1,5 mm tjocka ramdelarna i skollorna. Istället är sidorna skruvade på utsidan med fyra stycken skruvar jämte pivotskruven. 

Handtagssidor av grovmönstrad G10 ger gott fäste

Materialet i ramen är stål och av det får man generösa mängder. Förutom att handtaget är tämligen högt så är ramen inte det minsta fräst eller urborrad. Det gör försås kniven tyngre. Men värre är att det förskjuter balansen mot handtaget till. Balanspunkten återfinns därför vid bakre delen av fingerurtaget. Det är inte hela världen men när många småmissar kombineras blir slutresultatet inte helt lyckat. 

I övrigt kan konstateras att den släta insidan kombinerat med en helt öppen rygg gör kniven lätt att rengöra. Vilket man tydligen skall påpeka vid recensioner. Personligen tycker jag inte några fällknivar är särskilt enkla att hålla rena men det är en annan diskussion.  

Den massiva stålramen är öppen i ryggen

Själva greppet består av G10 som försetts med ett mönster av gropar som ger ett mycket gott fäste. Det finns även räfflor på såväl blad som handtaget på två ställen, ett framtill och ett baktill. Varför det bakre existerar är ett mysterium. Det fyller ingen funktion alls oavsett på vilket sett kniven hålls. Någon som ritat den här kniven tyckte uppenbarligen att det såg coolt ut. 

Bearbetningstiden för både den delen samt de fem dekororationshål som återfinns i sidorna kunde lagts på bättre saker. 

Vortex känns relativt bra i hand

Handtaget fungerar annars tämligen väl i de flesta grepp. Ja, förutom i hammargrepp då spetsen på clipet skär in i alla fall  min hand. Hålls kniven däremot i ett sabelgrepp med tummen på ovansidan är den riktigt bekväm. Pekfingret hittar sin plats i fördjupningen och övriga fingrar följer efter. Inte ens den till synes vassa stålbit som utgör fånglinehål stör handen för mycket. 

Öppning och lås

Tumknopparna är en av de bättre detaljerna på den här kniven. Ännu mer så om de varit placerade något närmare handtaget i öppet läge. Men i övrigt fungerar de väl. De är lätta att hitta och använda och formen är mjuk och behaglig mot tummen. De sticker inte heller ut för långt. 

Tumknopparna får framhållas som en av de bättre detaljerna på den här kniven

Tyvärr gör inte en svala en sommar och en detalj inte en kniv. Vortex är ingen fröjd alls att öppna och stänga. I en tid då man som användare är bortskämda med både kullager eller fina bronslager känns inte plast eller nylon helt ok. Känslan i den här kniven är lite ryckig, tänk "start och stopp" under själva rörelsen både när bladet skall ut och in. 

Då kan man tänka att det är bara pivoskruven som behöver släppas lite. Men si det går inte! Inte utan den möda det krävs för att leta fram någon specialnyckel som kan tänkas att passa de fyra hål som hittas i skruvhuvudet. Det är inte tid jag ämnar att lägga på den här kniven. 

Låset är bra men pivotskruven usel. Vem tusan använder dylika huvuden nuförtiden?

En bra utförd detalj på den här kniven är låset. Det är lätt att komma åt, att släppa och det håller bladet på ett föredömligt vis. Inget glapp eller spel så långt ögat når. Låsarmen vandrar heller inte under belastning från fel håll. Låset är enkelt men väl fungerande. 

Att bära

Vad skall man säga? Vortex är inte trevlig att bära är väl det enklaste. Till att börja med är det en stor kniv. Inklusive konstruktionen för att fästa fånglina i är längden strax under tolv centimeter. Tjockleken är sagt väl tilltagen och ramen inte lättad. Det ger mycket volym i fickan samt en vikt på strax under 150 g. Stor och relativt tung med andra ord. 

Clipet kan inte flyttas utan sitter där det sitter, på höger sidan med spets nedåt

Men de stora invändningarna återstår. En är att det relatvit grova mönstret på handtaget som riktigt gnager på byxtyget. En annan och ännu större är clipet. 

Det är ingen tvekan om vad som finns i fickan i alla fall. För säkerhets skull har någon stansat ut en knivsiluett i clipet

Vem tusan tyckte att det var en god idé att 2023 fästa clipet runt pivotskruven? Det går därmed enbart att bära kniven med spets nedåt vilket är något de flesta inte föredrar. Dessutom går det inte att flytta clipet heller. Så vänsterhänta göre sig icke besvär. 

Själva funktionen är inte usel. Spänsten är duglig och spetsen pekar inte utåt. Men å andra sidan är utrymmet under mer anpassat för tunna sommarbyxor än rejäla arbetsditon. Och med tanke på vikten på kniven känns det inte helt välmatchat. 

Nådastöten är dock att clipet är mycket stort, stör handen i vissa grepp och visar upp en rejäl bit kniv när den sitter i fickan. Enbart det hade inte fått mig att reagera så mycket men ihop med de andra invändningarna blir det för mycket. Det här är ett dåligt clip!

Sammanfattningsvis

Förvisso är det alltid intressant med knivar som vänder sig mer mot ett budgetsegment än de högsta klasserna. Där hittas den breda publiken och inte bara kniventusiasterna. Det är också mer av en utmaning att göra bra produkter med begränsade resurser rent generellt. 

Men med Vortex tycker jag att Camillus har "slarvat bort" möjligheten att göra en bra men prisvärd vara. Enligt mig har man använt för många genvägar. Kniven ger ett i mitt tycke klumpigt och oinspirerad intryck.

Att man inte kan få de dyraste och mest exklusiva materialen i en kniv som inte kostar mer än vad Vortex gör är inte så konstigt. Men det finns ingen anledning att göra ett blad sämre än nödvändigt. Det finns heller ingen anledning att fuska med smådetaljer som glidlager. 

Diskussionen skulle kunna sammanfattas i nedanstående punkter.

Saker som talar om att det här är en kniv riktad mot budgetsegmentet:

• Enkla glidlager, varav något är i nylon
• AUS-8-stål i bladet
• Ramen är inte försänkt i handtagssidorna

Saker som gör det här till en sämre kniv än det behövt vara:

• Bladet har låg sabelslipning och det är mycket stål bakom eggen
• Härdningen är på tok för mjuk
• Eggen är S-formad "sharpening choil" saknas
• Clipet är fäst runt pivotskruven och kan inte flyttas 
• Pivotskruvens huvud är inte gjort för standardmejslar
• Ramen är inte det minsta lättad

Till det yttre är inte Vortex inte helt fel

Det som är irriterande är att flera av valen inte har mycket med prisläge att göra. Det handlar enbart om dåliga designval. Det finns i princip ingen som fäster ett clip på det här viset nuförtiden. Att på enkel kniv inte ha en pivotskruv med torx- eller möjligen flatskruvshuvud är en dödssynd eftersom den då är mycket svårjusterad. Att inte lätta ramen spar förvisso någon krona med det ger en tyngre och sämre balanserad kniv. Att inte försänka ramen är lite vanligare bland enklare knivar men ändå sällan en god idé.

Att förse ett blad med en recurve på en kniv som på grund av dålig härdning eller snarare mjukt stål måste slipas om ofta är en ännu sämre idé.  Att sedan para det med en låg slipfas och klumpig geometri förbättrar inte saken.

Camillus Vortex i en tänkt roll som kraftig EDC-kniv

Sammantaget kan jag därför säga att jag inte uppskattar Camillus Vortex. Det finns saker som är positiva vilket gäller exempelvis prisbilden som utgår från ett riktpris i USA på under fyrtio dollar.* Vidare är handtaget inte så dumt och låset fungerar klanderfritt. Bladstorleken är väl vald för en lite kraftigare EDC-kniv eller stadig fickkniv för friluftsliv. Men så var det de många små detaljerna som inte riktigt satt. Några hittas redan på designstadiet och borde ha stoppats där. Men det blir rätt uppenbart att den här kniven är gjord och släppt av någon som inte bryr sig. 

Camillus Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 198 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt: 147 g (vägd av mig)

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: AUS-8

Handtag: G10

Lås: liner lock

Producerad av: Camillus, tillverkad i Kina

/ J - säger "meh"

* I Sverige ligger kniven kring 600 kronor vilket tyvärr för dess existens placerar den i närheten av utmärkta budgetknivar som exempelvis QSP Penguin och Kershaw Dividend bara för att nämna några. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre