Mångfald är bättre än enfald

Det kan snabbt konstateras att inte ens den mest inbitne eller för den delen förmögne kan hålla jämna steg med utvecklingen när det kommer till knivar nuförtiden. Därtill är utbudet alltför stort helt enkelt och det växer alltmer. Där det tidigare fanns ett handfull dominerande märken och ett antal mindre råder numera en sympatisk anarki. Världen har blivit både större och mindre på samma gång. Åtminstone knivvärlden. 

Det gäller inte minst den del av kniviversum som domineras av fickknivar. Där har märken som exempelvis Civivi och Sencut med en produktion som närmar sig ett flertal nya modeller per månad bidragit till att utbudet formligen exploderat. De har även satt en ny standard för vad som kan åstadkommas inom vissa ekonomiska ramar när det handlar om kvalitet. Sedan har vi tillverkare som QSP med flera som förvisso inte släpper riktigt lika många nya knivar men i gengäld vidgar utbudet av färger och handtagsmaterial på befintliga modeller i en sällan skådad takt. 

Om en modell blir populär kan den alltid släppas i flera storlekar. Något Spyderco alltid gjort och som fler hakat på. Här tre varianter på QSPs "Penguin". De finns för övrigt i en mängd olika handtagsmaterial också

Ett förfarande som Spyderco förvisso har ägnat sig åt i många år nu. Skillnaden är att de kinesiska märkena inte släpper ständiga "begränsade upplagor" vilket de spindelmärkta knivarna inte sällan är. Men visst, det finns några andra märken som gör detsamma. Personligen tycker jag att hela fenomenet är ett jäkla otyg. Särskilt som det på flera marknader, läs Europa, är mycket svårt att få tag i en kniv som exempelvis släppts i samarbete med Blade HQ eller någon av de andra stora USA-baserade knivbutikerna. Lyckas man är det till hutlösa överpriser. Så till den delen av knivmarknaden håller jag oftast armlängds avstånd. Enligt mig är det är ett sätt att blåsa upp priserna genom att försöka appellera till människohjärnans förmåga att agera på ordet "brist" varpå vi omgående förvandlas till hysteriska zombie-ekorrar. 

WE som sedan knoppades av till Civivi som sedan fick systermärket Sencut. Det gör att du kan köpa snarlika modeller i olika prisklasser med oika kombinationer av material

Men i det här fallet vill jag ändå inte klaga alltför mycket då det är en mycket bra tid att vara knivintresserad som jag tidigare skrivit vid ett par tillfällen. Många av de knivar som släpps håller nämligen mycket hög standard och god formgivning har blivit mer tillgänglig rent generellt. Men bland diamanterna och de russin som skall plockas ur kakan finns mer än en dålig kniv och otaliga tråkmånsar att undvika. 

Det gör att utmaningen består i att både navigera mellan tillverkare, märken och modeller.  Vad skiljer Petrified Fish från CJRB, Vosteed, Real Steel, SRM, Trivisa, Artisan Cutlery, Two Sun och Kubey med flera? Är Reate, Rike och WE finare än dem? Vart kommer Kizer in i bilden? Är MKM ett bättre Italienskt märke än Viper, Lionsteel, Fox Knives och Maserin. Hur passar Extrema Ratio i stöveln? Kan tjeckiska ANV konkurrera med dem? 

Hur står sig Quiet Carry, TRM, Vero Engineering och Terrain 365 mot något äldre märken som CRK, Strider, Hinderer och Emerson. Apropå äldre, har Buck kommit med något nytt och vart hittas Gerber, SOG och Al Mar nuförtiden? Har Kershaw och CRKT ryckt upp sig igen som de understundom gör. Gör Condor TK bättre knivar för friluftsliv än spanjorer som Muela, Nieto, Cudeman och Joker eller kommer hotet från Skandinavien med märken som Brisa, Ahti, Varusteleka, Peltonen, Martiini, Strömeng AS, Helle, Brusletto, EKA, Casström, Karesuandokniven och förstås Fällkniven. Vill kanske Böker med alla sina undermärken ha ett finger med i spelet? Amerikanerna är icke att förglömma, kanske ESEE, TOPS, Bark River, Ontario, Ka-Bar och Cold Steel bjuder upp till dans? Hade inte Victorinox släppt några bushcraftknivar förresten? 

Hur står sig franska knivar i konkurrensen? Finns det några japanska märken att beakta? Vill resten av världen vara med och leka. Skall man blanda in mer klassiska modeller och slip joints i mixen?

Den här gamla bilden togs långt innan både knivmarknaden och min egen samling växte. Frågan är om jag vågar ta en ny?

Nej, jag släpper ämnet där. Närmast oöverskådligt är vad det är. Det är där personer som jag kommer in i bilden. Genom att ha lite åsikter om och synpunkter på knivar här på bloggen kan jag hjälpa till att gallra här och var. Nu har jag absolut ingen chans att ens täcka en bråkdel av allt det jag räknade upp. Men ett och annat nedslag gör jag trots allt. Sedan finns det gott om andra som gör detsamma. Dock hittas de mestadels på Youtube och framtiden för dem är måhända en smula oviss.*

I vilket fall som helst blir fortsättningen på det här året intressant. För med ovanstående i åtanke har jag åtminstone ett par nya märken på gång för testning och bedömning. Ja, och ett flertal knivar som jag redan har förstås. Inte minst kastknivar. Just den kategorin knivar är lite svårbedömda om man inte kan kasta med dem och det är väderberoende i mitt fall. Som tur var lider inte andra knivar fullt av samma begränsningar. 

Så nu kör vi så det ryker!

/ J - går nästan vilse

* Metas inställning till eggföremål på sina plattformar är både oklar och varierar,  nästan från dag till dag. De har slagit ned på många Instagramkonton till exempel. I en stund räknas innehållet till kategorin "förbjudna vapen" och i nästa hävdar de att innehållet är "sexuellt", det ni!