Recept på en lyckad fickkniv

Egentligen borde det inte vara så svårt att laga efter recept. Men förvånansvärt många misslyckade saker åstadkomms ändå som bekant. Det gäller i stort och smått, världen är full av dem!

Utgångspunkten när det handlar om knivar är ofta ett styck ram. I det här fallet i stål. Man tager sagda ram och slipar därefter av alla kanter och hörn. När arbetet ändå är i full gång glömmer man inte att lätta den.

På utsidan fästes ett par sidor i lämpligt material, exempelvis G10. För flärdens skull kan den förses med någon detalj, som två färger men viktigare är att sidorna görs välvda. För komfortens skull. Till det adderas en fördjupning som verkligen passar ett pekfinger. Handtagsbiten avrundas med ett väl fungerande samt lättåtkomligt lås. Använd gärna något beprövat som en liner lock.

Till det läggs ett funkis blad med mer än dugligt stål väl valt för prisklassen. Varför inte ett fullt flatslipat droppoint-blad i Sandvik 14C28N? Bladet bör löpa på något enkelt och fungerande som bronslager.

Öppningen bör även den göras enkel, låttåtkomlig men ändå inte i vägen för arbete - exempelvis med en välplacerad tumknopp.

QSP Piglet, följer receptet för en lyckad fickkniv

Resultatet kan bli en QSP Piglet. En liten och ny modell från en tillverkare med stadigt växande katalog.

Skulle man nu tycka att det här receptet är för enkelt kan det lätt kryddas upp. Även det har gjorts med en begränsad upplaga med damask-blad och Raffir Noble-handtag.



/ J - receptgranskaren

Knivrecension Harnds Viper CK6015

- En Kinakniv med eget namn och utseende

Idag tänkte jag presentera ytterligare en kniv från Kina som får representera fler steg i rätt riktning vad beträffar kinesiska tillverkare och som visar på goda intentioner och når nästan ända fram. Kniven har döpts till "Viper" och kommer från Harnds.

Harnds Viper

Namnet "Harnds" har en något märklig förklaring som nog kan sägas vara en typiskt kinesisk konstruktion*. Det lär vara en ordlek med de två engelska orden "Hardy" och "Handy". Det gör det aningen svårt att uttala men tanken var från grunden säkert god eftersom de gör verktyg av lite olika slag och hela företagsnamnet lyder "Harnds Knife & Tools". Det kan läsas på knivbladet om man råkar vara innehavare av ett mikroskop.

Om föreliggande kniv kan annars sägas att den inte är mikroskopisk utan snarare ovanligt stor och stabil för att vara av kinesiskt ursprung då de oftare är mindre i formatet som exempelvis den tidigare recenserade SRM 763.

En stabil och enkel kniv

Jag köpte den här kniven företrädesvis för att den inte framstår som en uppenbar kopia av någon annan kniv och för att den har en enkel och rak formgivning som andas funktion. Ibland vill man bara ha något avskalat. Det skall jämföras med några andra modeller från Harnds som är tillgängliga på nätet som är riktigt anskrämliga åtminstone på bild.

Blad

Bladformen och slipningen är några av knivens största förtjänster och det jag lade märke till först när jag tittade på bilder av den här kniven. Det är en enkel droppoint på strax över nio centimeter med något så pass ovanligt för sammanhanget som ett helt flatslipat blad. Ett blad utan krusiduller. Stålet har försetts med en tilltalande halvpolerad satinfinish. Det enda som kan tänkas ställa till det med bladets utformning är att skivan för enhandsöppning kan vara något i vägen vid genomgående skär nära handtaget. Den sitter nämligen en bit ut på bladryggen vilket är tvunget för att ge en bra öppningsrörelse. I praktiken är det inget jätteproblem har jag märkt eftersom bladet normalt vinklas aningen bort från det som skärs när man tar i. Det är sällan man utför "pushcuts" rakt ned så nära greppet. Men visst tappar man någon centimeter skäryta närmast handtaget där man är som starkast. Så en täljkniv är det inte. 

Dropoint i 9Cr18MoV

Kniven har en blygsam ricasso med ett litet urtag för att underlätta slipning vilket för det mesta är en detalj jag uppskattar. Det kan annars i vissa fall vara svårt att få till eggen hela vägen in mot basen tycker jag. Urgröpningen på den här kniven är tyvärr felplacerad i relation till eggen eftersom den befinner sig i ricasson där godset är grovt. Får se om jag försöker ändra på det när kniven slipas om. Är det för övrigt någon som vet vad "sharpening choil" kan tänkas heta i svensk knivterminologi är jag tacksam!**

En annan detalj som inte är helt lyckat om än elegant att ansatsen till slipningen inte är vertikal utan sveper ut över bladet i en båge från ricasson. Det ser bra ut men gör att man tappar lite egg närmast hälen eftersom det är svårt att komma åt med slipsystem. Tyvärr är det ett mycket vanligt fel även på knivar som kostar betydligt mer än den här.

Inte helt rätt utfört för att underlätta slipning som det är tänkt

Stålet är 9Cr18MoV vilket för övrigt är en av de finare kinesiska stålen och är motsvarigheten till europeiska 440C om jag inte misstar mig. Som en passus kan tilläggas att om man köper en kniv vars blad är märkt "440C" och är tillverkad i det stora landet i öster är det troligen det här stålet som erhålls. Det gäller exempelvis alla knivar från Böker som inte är producerade i Solingen, Tyskland. Om det är ett bedrägligt förfarande eller ej kan förstås diskuteras eftersom stålkompositionen lär vara tämligen likartad.

Bladgods på 3,2 mm

Godstjockleken på Viper är strax över 3 mm vilket inte är så grovt för den här storleken på blad och bidrar tillsammans med flatslipningen till de goda skäregenskaperna. Hårdheten uppges till 58-60 HRC och ligger den inte under 58 så borde uthålligheten på eggen vara bra även om det förstås finns ytterligare parametrar i den ekvationen. Kniven anlände pappersskärarvass men inte mer. Primäreggen är ganska brant och jag kommer att göra den bredare för att få flackare vinkel och därmed mindre stål bakom eggen när jag väl slipar om den. Eggen är någorlunda jämnt anlagd men det har slarvats lite fram emot spetsen där den inte är helt symmetrisk. 

Bladet roterar kring en justerbar pivotskruv och är lagrad med tjocka nylonbussningar som inte är av högsta kvalitet. Trots det löper de extremt lätt och kniven är överraskande nog mycket mjuk att öppna och stänga med tanke på plasten. Det återstår att se hur hållbara de är i långa loppet. När det gäller livslängd är bronsvarianter att föredra. Nu lär detta inte bli något problem för mig personligen eftersom jag har en hög knivar och skiftar mellan dessa. Sen finns det i ärlighetens namn många knivar jag föredrar framför den här så den lär inte användas så frekvent att den slits ut. Men för den som funderar på att skaffa en enda  kniv och hålla sig till den är alltid hållbarhet en faktor att räkna med.

Bladet är hyfsat centrerat men drar  något åt höger på mitt exemplar. Dock inte så mycket att det stör eller skrapar i någonstans. 

Föredömligt liten text och logotyp

Sen vill jag likt Fylking utbrista i ett äntligen - en kniv som inte har löpsedelsstora loggar och hela jäkla romaner författade på bladet! Visserligen finns text på bladet men den är föredömligt liten. En diskret logga på ena sidan och en liten knappt synlig text med knivnamnet och bladstålet på andra sidan är det enda. Idealet för mig är sterila blad. Möjligen kan jag tänka mig en diskret logotyp om den är snygg. Som motpol och avskräckande exempel kan det mesta från CRKT tjäna. 

Handtag

Skollorna är gjorda av G10 som färgats lerbruna med ett mönster som associerar till modellnamnet "Viper", huggorm. Det diamantformade ormskinnsmönstret ger gott grepp och är en av de strävare jag stött på när det gäller kinaknivar. En riktigt bra och ovanlig detalj är att materialet är mer slipat och därmed mjukare på clipsidan så det inte sliter lika hårt på materialet i kläderna och gör kniven lättare att dra. Ytan och den differentierade texturen ger en lyxigare känsla.

Komfortabelt grepp i G10

Passning och toleranser på kniven är överlag godkända men jag upplevde kanterna på G10-skollorna som aning vassa så jag tog fram sandpappret och rundande av dem något. Efter det är handtaget riktigt bekvämt.

Sen kommer vi till den eviga avvägningen när det gäller framförallt lite större fällknivar. Bredd på handtaget kontra hur lätt den skall vara att bära. I det här fallet är greppet stadigt och brett nog även för tyngre arbete under längre tid. Det som kunde förbättras är att förse kniven med tunnare glidbussningar vilket minskat gapet i stålramen, gjort handtaget något mindre fyrkantigt i profil och därmed ökat komforten än mer. För även om kanterna på stålet är väl rundade även på insidan känns de när man tar i och ett handtag som inte har höjd nog har en tendens att rulla i handen.

Annars gör den raka formen på handtaget att det torde passa de flesta händer och det är rymligt nog även för dem med större labbar än mig. Det neutrala handtaget gör också att det är lätt att skifta mellan olika fattningar.

Ett ganska brett handtag med kraftigt icke urborrat chassi. Stabilt men tungt

Kniven är liksom de flesta fällknivar idag ihopskruvad med torxskruvar. Hur kvaliteten på dem är på den här kniven kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte plockat isär den än. Dessvärre är materialet i skruvarna på kinesiska knivar ofta mjukost eller åtminstone icke härdat stål. Det är sällan de håller för upprepade försök att plocka isär och sätta ihop. Har man otur får man inte loss dem alls om de är fastsatta med gänglåsning av något slag vilket brukar leda till att skallarna blir runda direkt.

Tyvärr har kniven överdimensionerade liners som inte är lättade på något vis vilket gör att kniven är något för tung för min smak även om det till viss del är en vanesak. Enda fördelen jag kan komma på med att inte ha urborrade liners, förutom kostnadsbesparingen för tillverkaren förstås, är att det faktiskt inte fastnar lika mycket skit på insidan av kniven i och med den släta ytan. 160 gram är annars något som känns i handen. De som uppskattar en lite mer robust känsla i sina knivar lär dock uppskatta det.

Kniven är någorlunda välbalanserad om än lite baktung eftersom bladet inte förmår väga upp vikten från det rätt grova handtaget. Jämviktspunkten återfinns i bakkant på urgröpningen för det styrande pekfingret. Men det är inte så illa att kniven känns obalanserad. 

Förresten vill jag utbrista i ännu ett "äntligen"! Handtaget saknar alla former av "jimpings" förutom de som återfinns på låsarmen. Även de är för övrigt överflödiga. Alla har vi våra käpphästar när det gäller knivar och jag har ett helt stall. En av dem är att jag avskyr "jimpings"/frästa spår med få undantag.

Öppning och lås

"Viper" är mycket enkel att öppna och stänga vilket är egenskaper jag fäster stor vikt vid hos en fällkniv som skall användas till vardagsbruk. Ofta håller jag i någonting jag inte vill lägga ifrån mig när fickkniven skall användas och då vill jag få ut bladet utan krångel. Av samma skäl är det nästan än mer intressant att det enkelt går att stoppa undan den igen.

Kniven öppnas med skiva istället för tumknopp. Vanligtvis föredrar jag knoppar framför diskar och favoriserar hål i bladet eftersom de tenderar att vara minst i vägen och lättast att nå. Men i det här fallet fungerar lösningen bra på flera sätt. Dels har plattan placerats så att den är lätt att nå och ger bra vinkel för att både snärta ut bladet och fälla ut det stilla och lugnt allt efter tycke och smak. Dels så inverkar det mindre på utseendet. På den här kniven bidrar skivan till att bladet får renare linjer. Den ger också ett bra stöd för tummen att vila på om kniven greppas på det viset.

Harnds variant på enhandsöppning

Ytterligare en liten fördel med det överdimensionerade godset i handtaget är att linerlocken blir extremt stadig för den som fäster vikt vid låsstyrka. Den låser bra och säkert och kniven glappar inte kännbart åt något håll. Som sig bör är pivotskruven justerbar. Visst finns det bra knivar med nitad konstruktion, Al Mar och vissa Spydercomodeller kan tjäna som exempel på det men då talar vi om andra prisklasser för att få precision i konstruktionen. På billigare knivar föredrar jag att det finns möjlighet att själv skruva i efterhand.

Låsarmen är lättåtkomlig och bjuder inte så hårt motstånd vilket bidrar till den smidiga hanteringen. Räfflorna på den är inte alltför grova men änden på den är vass vilket är en miss som jag ämnar åtgärda. 

Att bära

Nu kommer vi till en av knivens akilleshälar. Den är tämligen stor och har därtill ett brett handtag vilket gör att den känns lite klumpig att ha i fickan. Men som tidigare sagts är det en avvägning mellan bärkomfort och hur mycket handtag som eftersträvas. Det är dock en faktor som får vägas in i sammanhanget och ofta får mig att söka mig mot knivar med slankare form om de skall bäras som vardagsknivar. För mig är formen på handtaget viktigare än storlek och vikt i sig. Ett exempel på det är Spyderco Police som är mycket diskret i fickan trots att det är en lång, tung best i stål och därför fått mycket tid i fickorna förr om åren.

Clipet gör det som förväntas och håller kniven på plats. Det låter kniven sitta djupt i fickan och det sticker inte fram onödigt mycket handtag och till viss del kompenserar clipet för knivens storlek. Men frågan är om den som designade det hela led av mindervärdeskomplex eller råkade vederbörande bara slinta vid ritbordet? Clipet är nämligen onödigt långt och tycks fortsätta i evighet vilket ser ytterst märkligt ut och fyller ingen funktion.

Visserligen fungerande men extremt långt clip

Det är för övrigt inte flyttbart utan man får snällt finna sig i att bära kniven på höger sida med bladspetsen nedåt som tillverkaren tänkt sig. Fördelen med den lösningen är att man slipper skollor och handtag fulla med borrhål vilket förfular och ger mer håligheter för smuts att fastna i. Nackdelen är förstås att det inte finns några alternativ om man t ex råkar vara vänsterhänt eller bara känner sig ombytlig till humöret.

En detalj till som är negativ är att toppen på clipet sticker ut för mycket och är för spetsig. Det är inte bra då det riskerar att haka i och repa upp saker. Det är ett problem som då och då dyker upp när den som ritat clipet inte tänkt till fullt ut.

Sammanfattningsvis

Tja, vad ska man egentligen säga om den här kniven och andra av dess slag? "Viper" är på många vis typiskt kinesisk och saknar aningen personlighet och charm men är egentligen inte dålig även om den har några missar här och där. Den här sortens knivar har ingen historia eller känt mönster att bygga på utan får klara sig på andra meriter och då är det förstås viktigt att dessa är bra. Det är ingen Laguiole, Navaja, Case, eller ens Buck eller Spyderco.

En bra slit- och slängkniv för små slantar

På något vis tycks det finnas en skillnad mellan känslan av att en kniv är massproducerad vilket förstås alla icke handgjorda knivar är och att den faktiskt är det. Den här kniven är ett gott exempel på det första men tar ändå några trevande steg åt rätt håll. Vad jag saknar är till exempel att de kinesiska tillverkarna gör mer med egna lokala knivtraditioner med moderna material. Det kunde bli en höjdare.***

Den här kniven från Harnds är även något tung och har försetts med för tjockt handtag för att vara optimal i mina ögon. För att förvandla den från en bra till en riktigt bra brukskniv skulle den generellt behöva något vekare material faktiskt. Tunnare bussningar i annat material, inte lika tjockt gärna urborrat stål i handtaget samt slankare G10 så hade kniven både blivit väsentligt mycket lättare samt aningen mindre fyrkantig i greppet. Trots att priset då gått upp något hade det gjort kniven betydligt mer attraktiv.  

Det positiva är att det är trevligt med en design från Kina som inte är stulen. Lägg därtill en enkel och rättfram form med ett flatslipat blad i relativt bra stål och ett handtag som inte är överarbetat och du har grunden till en bra kniv. Uförande och passform är goda om än inte perfekta och priset som vanligt förmånligt. För den här kniven betalade jag runt 17 dollar inklusive frakt.

Priset är en viktig faktor i ekvationen eftersom knivens tillkortakommanden måste ställas i relation till det. Förbättrad design, eget formspråk, bättre material och därmed mer känsla av exklusivitet är något som vanligtvis kommer med högre prisklasser. Så är det "prestige" eller samlarvärde i någon form som eftersträvas bör den här och liknande knivar förstås undvikas.

Det här kan dock vara en kandidat om man söker en stabil något större fällkniv till lågt pris som ändå fungerar. Priset gör att man inte behöver vara rädd om den eller gråta blod om man råkar tappa den i en sjö någonstans under fisketuren.

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Vikt: 160 g
Bladlängd: 93 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: 9Cr18MoV, 58-60 HRC
Handtag: G10 på stålliners
Lås: Linerlock

Producerad av: Harnds, tillverkad i Kina


/ J - för tillfället fast i österled

* Detta med ordlekar är inget ovanligt när företag i Kina skall hitta på namn för andra delar av världsmarknaden. T ex finns "Land" vilket är SanRenMus namn på några av sina större modeller. De tre tecknen San, Ren och Mu skall tydligen betyda just "land". Någon mandarintalande person får gärna rätta mig om jag är felunderrättad.

 ** Understundom tycker jag att det kan bli lite mycket "svengelska" men uttryck som "liners", "framelock", "fingerchoils", "sharpening choil", "jimpings" etc är ibland svåröversättbara och tämligen exakta från början. 
*** Ett av de få exemplen jag känner till är Linton Cutlery's "Patzland" som bygger på samma mönster som Bob Lums och Spydercos "Chinese". Förutom den modellen har jag inget gott att säga om Linton.

Knivrecension SOG Twitch II

- Den perfekta fickkniven del 4 

Den som är på jakt efter en liten smidig fickkniv och inte råkar ha en knivsamlande galning i närheten att få råd ifrån söker lämpligen på nätet. Väl där kommer vederbörande snart  stöta på märket SOG och särskilt deras modell "Flash I" som är flitigt recenserad och ofta hyllad, inte minst på youtube. Det är då lätt att tänka - den slår vi till på.

Det var ungefär så jag resonerade en gång i tiden. Men där pausar vi bandet ett ögonblick så ska jag krångla till det något. SOG Flash har i mina ögon nämligen ett mycket stort aber och några små. Den är vansinnigt ful och känns plastig med ett märkligt format handtag som inte passar mig och då spelar det mindre roll vilka andra eventuella fördelar den kan tänkas ha. Det enda jag skulle tänka på är att jag har en ful och trist plastbit med plåtblad i fickan. Dessutom har Flash-modellerna gjort sig kända för att ha mer spel än en kammarorkester. 

Det var av de orsakerna jag från början sneglade på en annan i mitt tycke mycket snyggare kniv i SOGs sortiment, Twitch. Som intresserad av knivar är det några märken man måste pröva på, SOG är ett av dem. Det tog några år innan jag beslutade mig men till slut blev det en Twitch II som jag här tänkte beskriva i närmare detalj.

SOG Twitch II

Twitch II är en i mitt tycke sofistikerad kniv som utstrålar en känsla av hi-tech. Den är inte en direkt efterföljare till "Flash" men de har vissa gemensamma drag som exempelvis formatet. Men Twitch är bättre på flera punkter där jag tycker att  Flash faller till föga. Handtaget är mer ergonomiskt och i bättre material. Den är lättare att öppna med sin "flipper" och framför allt andas den elegans. Den valda modellen "II" tycker jag har den bästa storleken för "EDC" i familjen. Twitch I är en mindre kniv och "XL" som namnet antyder större medan minstingen "Blink" i princip är en sedelklämma med knivblad. Men av någon anledning gillar jag den sistnämnda ändå så den lär nog införskaffas i framtiden. Sen har det även gjorts varianter med tantoblad samt med annat material i handtaget, någon form av plast. Som med många populära knivar finns det ett antal varianter att välja på.

Enkla linjer

Ett tunt blad i kombination med tämligen tunna sidor i handtaget gör det här till en slank kniv som inte tar mycket plats i fickan. Den är inte någon lättviktare för sin storlek mycket beroende på att SOG valt att ha stål-liners under aluminiumgreppet vilket jag tycker är en onödigt kraftig konstruktion. Det finns därför många gram att spara men totalviken tillsammans med materialen, utformningen och ett ok clip gör den ändå lättburen. 

Sofistikerad hi-tech i slank förpackning, Twitch II

Handtaget är gjort i anodiserad 6061-T6 aluminium med en finish som nästan känns blästrad. Den är inte helt polerad men inte heller sträv. Ytan ger därför tämligen bra fäste i sig. Det är en liten kniv men handtaget har en form som gör den hyfsat komfortabel att arbeta med ändå. Mest naturligt känns att greppa den med tummen på ovansidan av kniven och den ger då ett bra trefingergrepp. Ett exempel på hur den tämligen fyrkantiga formen anpassats är urgröpningen för tummen på ovansidan av handtaget. Själva flippern fungerar som halkskydd när kniven är utfälld. Kniven är även försedd med ett litet hål för fånglina. Något jag personligen inte är någon större vän av och därför nästan aldrig använder. Sammantaget kan sägas att kniven har ett bekvämt grepp för sin storlek men kanske inte är något jag skulle använda för att tälja Emils etthundra trägubbar.

En liten detalj som kan påpekas är att hälen/basen på bladet sticker ut i hopfällt läge. Det är något jag generellt inte gillar på fällknivar. Den riskerar att fastna och dessutom samlar det smuts. Men i det här fallet så är hälen i alla fall rundad och den hakar inte i saker och ting.

Tämligen bekvämt handtag 

Det som däremot kan fastna är tumpinnarna då de sticker ut en aning utanför handtaget. Det gör dem förvisso lätta att komma åt och använda men gör att de då och då fastnar i kanten på fickor. Placeringen av dem är dock utmärkt, de är inte i vägen när man brukar kniven. 

En riktigt bra bladform för vardagsbruk i AUS8

Bladformen är kanske knivens största tillgång. Twitch II har ett elegant "droppointblad" med flat slipfas/FFG** och SOGs vanliga kvalitet på primäreggen vilket borgar för mycket goda skäregenskaper. Det finns fördelar när man arbetar med så breda blad som t ex Spyderco ofta har med sina lövformade blad men SOGs smalare variant på Twitch gör att kniven tar mindre plats i fickan. Den får en slankare profil helt enkelt.

Bladstålet däremot är inte så mycket att hänga i granen. AUS8, i alla fall i den versionen, håller av någon anledning inte skärpan särskilt väl. Den var vass när den kom, den går lätt att bryna upp men den blir fort slö och då använder jag den bara till småsaker bör påpekas. Ytan har dock en snygg satinfinish.

Den stora pivotskruven döljerfjädern till S.A.T. Kombinationen backlock och flipper kräver en udda lösning

Öppningen kan ske på flera sätt då kniven har både "thumbstuds" och en "flipper". Kniven är också assisterad med SOGs S.A.T (SOG Assisted Technology) vilket gör den mycket snabböppnad. Både flippern och tumpinnarna kan användas med höger och vänster hand.

Inledningsvis var kniven rätt seg att fälla ut och fastnade t o m halvvägs ibland. Efter användning är den nu dock mycket kvick. Den låser utmärkt och har inget spel eller glapp i sidled. Eller det kanske är en liten sanning med modifikation. Som nästan alla "lockbacks" kan man provocera fram en mycket liten rörelse upp och ned om man greppar bladet och handtaget och vickar hårt. Jag har däremot inte upplevt problem med att SOGs speciella pivotskruv (som innehåller en spiralfjäder till SAT) skulle ge upphov till glapp i sidled. Det är annars ett problem många beskriver. Mitt exemplar har därför även nära perfekt bladcentrering. Kan vara så att jag haft tur eller så har SOG åtgärdat problemen på något sätt. Det tycks annars vara en återkommande kritik mot deras fällknivar generellt. 

Ovanlig lösning ger många lager

Twitch II är något så ovanligt som en kniv med både "backlock" och flipper. Det här är den enda knivmodellen som jag känner till som har den kombinationen. Det kräver en speciallösning som innebär att låsarmen är delad och därmed sträcker sig runt själva flippern. Det fungerar men en liten nackdel blir de många "lager" som kniven därmed får, sex stycken närmare bestämt. Det påverkar inte funktionen och komforten i kniven då det är väl utfört. Däremot blir det många små skrymslen och vrår för smuts att leta sig in i för att inte tala om vätskor. Så just matberedning kanske skall undvikas med den här kniven. Annars fungerar den rätt bra som skalkniv har jag noterat. 

Kniven går att demontera men det är inget jag rekommenderar då den innehåller många små delar. Det för också med sig nackdelen att den "skallrar" lite i stängt läge. Några extra blir det bland annat av den andra låsfunktionen som kniven är utrustad med. Det består av en liten glidplatta som förhindrar att den ordinarie låsarmen kan röra sig och därmed spärrar kniven i respektive hopfällt och utfällt läge. Den är tänkt att lugna folk som är oroliga för att den assisterande funktionen ska göra att kniven öppnas i fickan***. Den är dock helt onödig på den här kniven då det krävs rätt mycket kraft och rätt vinkel för att aktivera kniven. Väl framme låser bladet stabilt och den finns ingen risk att det skulle ge sig. Som alla enhandsöppnade knivar med den här typen av lås är det lite pilligare att fälla in med en hand men det går bra med lite träning.

Bra clip och extra säkerhet på Twitch II

Clipet är brett och fungerar bra. Särskilt bra är att det är lätt att greppa när man skall dra kniven, handen hamnar då i en naturlig position för att använda flippern utan att byta fattning. Det är ett ganska styvt clip så det är ingen risk att man tappar kniven. Det går också att flytta från höger till vänster sida men inte upp eller ned. 

Som helhet gillar jag SOG Twitch II då den har flera starka sidor. Den är lätt att bära som fickkniv mycket beroende på storleken som för övrigt är riktigt bra när det gäller "EDC". Bladlängden duger till det mesta och bladformen gör den till ett utmärkt litet skärredskap. Twitch II är dessutom mycket lättöppnad med sin flipper och SAT-funktion. Men den har även några nackdelar. Den är lite tung för sin storlek om man nu bryr sig om det. De många delarna i konstruktionen gör den känslig för smuts och  svårare att rengöra. Enligt flera recensenter har det funnits problem med utförandet när det gäller fit och finish. Men mitt exemplar är riktigt välgjort med mjuk och smidig öppning, bra lås, centrerat blad och allmänt bra passform. Satinfinishen på bladet och det gråanodiserade handtaget gör att kniven ger ett elegant intryck och de tekniska lösningarna gör den intressant. 

Snygga detaljer på en bra liten kniv

En kniv jag förordar för den som gillar snyggt förpackad teknik som är lätt att bära och skär riktigt bra. En utmärkt liten fickkniv helt enkelt!

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm (6,2 inches)
Vikt: 73,7 g (2,6 ounces)
Bladlängd: 67 mm (2,65 inches)
Godstjocklek: 2,5 mm (0,1 inch)
Bladstål: AUS8
Handtag: Aluminium 6061-T6, anodiserad grafitgrå

Producerad av: SOG, tillverkad i, tja den uppgiften är svår att komma åt

Mer produktinformation här


/ J - i akronymland, gillar SOG utrustad med S.A.T som EDC

*Särskilt av "Nutnfancy" som på sin youtubekanal använder den som referens till det mesta.
** "FFG - Full Flat Ground" - bladet är slipat som en hel fas med endast en mindre sekundäregg.
*** Den enda kniv jag har som öppnar sig i fickan ibland och därmed är lite farlig är Kershaw Chive. Annars är det ett ickeproblem. Snarare större på fällknivsmodeller med dålig "detent", att trycket på bladet i stängt läge inte är starkt nog för att hålla bladet på plats. Det har inget med eventuell assistans att göra.

Knivrecension Ontario RAT-1

- Några synpunkter på en ytterst prisvärd kniv

Det är dags att presentera en av senare års kanske mest populära "budgetfällknivar" Ontario Knife Company's* modell RAT 1. Det är en kniv som är rikligt representerad i recensioner framför allt på youtube** där den i allmänhet fått lysande omdömen från den dag den kom ut på marknaden fram till idag. Frågan är om den är så bra som det sägs och vad i så fall som höjer den över mängden? I vilket fall blev jag nyfiken på kniven ifråga och beslöt mig för att köpa en. Jag har nu haft den i något halvår och tänkte dela med mig några av mina erfarenheter. 

Inledningsvis kan jag slå fast att jag till största delen instämmer i hyllningen av den eniga kritikerkåren  och anser att det är en riktigt bra kniv och jag tänkte belysa några av dess förtjänster här. 

Ontario RAT 1 - budgetkändis

Med sina 140 gram är kniven en tämligen solid historia. Om det upplevs som man har ett blysänke i fickan eller om vikten ger ett intryck av stabilitet handlar förstås om tycke och smak. För mig är vikten på knivar i sig oftast inte av större betydelse men det är förstås situationsbundet och tendensen den senare tiden har för min del gått mot lättare och mindre knivar. RAT 1 är en stor kniv med en längd på över 21 cm utfälld och ett blad på närmare 9 cm. Storleken gör dock att den fungerar till nästan allt och har få begränsningar. Men en av dem är att det är inget du sliter fram offentligt för att dela en apelsin. 

En bladform blir nästan inte mer okomplicerad och enkel än så här. Ett klassiskt droppointblad gjort i japanskt AUS-8 med en godstjocklek på 3 mm. Det relativt tunna bladet, flatslipningen och det faktum att tumpinnarna inte är i vägen gör att den här kniven skär utomordentligt bra i de flesta material. Ontario listar faktiskt bladvinkeln på sin hemsida vilket är ovanligt och de uppger den till 35 grader. Primäreggen är riktigt bra och jämnt slipad.

En jämn och bra slipning på ett klassiskt blad i AUS-8 som nästan har lite "retro-känsla"över sig

Det här är en kniv du kan använda till allt från småjobb som att öppna kuvert och paket, skära tejp, rep o dyl via matberedning till tyngre jobb som jakt, fiske och enklare täljarbete. Kniven kom riktigt vass från fabrik, det finns inget att anmärka på där. Givet att det inte är den finaste stålsorten på marknaden så får man vara beredd på att skärpa kniven tämligen ofta. Härdningen av Ontarios AUS-8 verkar dock vara relativt bra såvitt jag kan bedöma. Jag har stött på sämre härdningar.  

RAT 1 kanske inte vinner något skönhetspris men är ytterst praktisk

Jag valde satinfinish på bladet framför svart även om det varit snyggt i kombination med de svarta skruvarna och clipet i kontrast mot det ljusa handtaget. Men Ontarios  bladbehandling är tyvärr ökänd för att vara dålig och därmed släppa fort. Satinfinishen däremot är riktigt bra och nästan polerad vilket möjligen även det kan vara lite opraktiskt då det lätt blir fläckar på bladet. Men det bidrar också till att kniven blir snyggare! Kniven skär riktigt bra men kunde som många USA-designade knivar ha ändå lite mindre stål bakom eggen. Bladet är inte överdrivet kraftigt och det är FFG men i en sådan vinkel att eggen ändå blir tämligen tvär som gradtalet ovan säger. Så med små ändringar på bladgeometrin kunde den varit än bättre!

Det kan tilläggas att bladet är helt centrerat. Det påverkar inte funktionen på en fällkniv om bladet är exakt i mitten av handtaget i hopfällt läge men det agerar som en god indikator på byggkvalitet. I det här fallet är den utmärkt. 

Handtaget på RAT 1 är en öppen konstruktion med skållor gjorda i ett plastmaterial kallat "Nylon 6" som är fästa med fem torxskruvar på en bärande konstruktion i stål. Just den här kniven är i färgen "Desert Tan" men kniven finns att få i ett flertal färger och givetvis i svart. Det råder ibland lite förvirring kring vilket material det egentligen handlar om. Ibland nämns G-10, imiterad G-10 och även Zytel men det är alltså ingetdera och Ontario uppger att det är Nylon 6 på sin hemsida. Det lär för övrigt vara samma material som Glock använder till många av sina pistoler och är således beprövat och hållbart. Den öppna ryggen hålls ihop av fyra stycken sprintar utöver bladstoppet vilket ger en stadig kniv. Detta förstärks av de kraftiga stål"liners" som är knivens kärna men det är också det som bidrar till den relativt höga vikten eftersom de inte är lättade över huvud taget.

Rundade hörn ger bättre bärkomfort

Den öppna ryggen i kombination med det enkla linerlåset gör kniven lätt att hålla ren. Bara att skölja eller blåsa ur och sen låta torka. En av de främsta fördelarna med kniven är den goda greppergonomin som delvis kan tillskrivas det långa och tämligen vida handtaget. Det sker naturligtvis på bekostnad av hur lätt det är att bära kniven. Den är en aning i vägen när man har den i fickan det måste medges. På plussidan däremot kan adderas att alla kanter och hörn är rundade vilket gör att man får ned handen i fickan ändå. En annan detalj som bidrar till bra grepp är den generösa urfasningen för pekfingret (fingerchoil) som ger ett excellent grepp. Det är något jag alltid studerar noga när jag betraktar handtag. Det kan nästan inte bli för mycket av den varan i mitt tycke. Jag anser att det är betydligt viktigare än "jimping"/räfflor för bra fäste. De räfflor som finns på den här kniven återfinns på låsmekanismen och tumrampen på bladet och är bra. Grova nog för att ge lite fäste men avrundade nog för att inte orsaka ömhet. Handtaget är stort nog även för dem med större händer att få ett rejält fyrfingersgrepp runt. Ytan på nylonskållorna är ganska glatt, något jag uppskattar generellt och även på den här kniven. Jag föredrar en mjukare känsla i greppet än att det känns som det är täckt med sandpapper.

Öppen konstruktion, lättare att hålla rent men en aning mindre komfort än varianter med "backspacers".

Clipet på kniven är svart och ytan målad så den lär bli nött med tiden. Det här är inte något samlarobjekt direkt så lite patina lär inte skada kniven. Funktionen är utmärkt, kniven hålls kvar som den skall och clipet är lagom styvt så att det även går att dra kniven. Detta förstärks av att mönstret på handtaget inte är så agressivt något som även räddar byxorna. Clipet går att flytta till alla fyra hörn och fungerar således för såväl höger- som vänsterhänta. Om kniven bärs som jag har den med spetsen uppåt så sticker lite mer av kniven upp än vad som är fallet om man vänder på den. Men den är acceptabelt diskret oavsett hur den bärs. Dock känns clipet mindre mot handen i aktuellt läge.

"Randall's Adventure and Training"-logga på clipet

Att öppna kniven går extremt lätt och känslan är överraskande mjuk. En del av förklaringen kan återfinnas i de fina glidlagren i fosforbrons som pivotskruven vrider sig kring och en del av de välplacerade lagom stora tumpinnarna. Inte alltför sällan placeras dessa för nära handtaget vilket gör det knepigare att komma åt med tummen och därmed fälla ut kniven. Formen på dem är lite spetsiga men de ger adekvat grepp. De är dubbla för att kunna öppnas med båda händerna. Bladet kan snärtas fram med tummen eller öppnas mjukt, båda sätten fungerar. Det går att också att justera spänningen på pivotskruven om behovet finns. Den är för övrigt lite ovanlig då det är en dubbel pivotskruv som kan kan skruvas från båda håll. 

Bra placerade tumpinnar

...som ger bra grepp trots pyramidformen

Väl ute så låses bladet med en "linerlock". Låsningen är distinkt och det sker med rätt mycket metall bakom bladet så det känns stabilt. Det här är faktiskt den variant på lås jag håller högst. Titan och "framelocks" i all ära men de har en tendens att "klicka" lite, att ge en seg känsla framför allt när låset skall släppas om det inte är perfekt utfört vill säga. Det är något jag upplevt på många knivar men inte alls i samma utsträckning med linerlocks i stål. 

Hela låsarmen liggger an men det finns utrymme att slita in kniven utan att den vandrar över

Bladet har inte det minsta glapp eller spel åt något håll i öppet läge vilket är något jag annars kan reta mig extremt mycket på. Trots den solida låsningen är den mycket lätt att frigöra. Den modesta räfflingen på låsarmen och rätt motstånd i fjädern gör att kniven är lika lätt att stänga som att öppna.

Ontario RAT 1 är en kniv som är mycket svårslagen i sin "klass" - stora robusta fällknivar. Konkurrensen är dock tämligen hård med motstånd som t ex utmärka Spyderco Tenacious, flera modeller från Kershaw och några kinesiska utmanare vilka jag kommer att recensera senare. RAT 1 är dock lite större och kraftigare än de flesta av motståndarna i samma prisläge. 

Att köpa den här kniven är väl investerade pengar då du får mycket för dem. Men allt är inte positivt. Kniven är något klumpig att bära på grund av sitt tjocka handtag och sin vikt. Hade kniven borrats ur och andra material använts så hade kniven blivit lättare men alla arbetsmoment hade förstås påverkat priset i negativ riktning så det är alltid en avvägning. Stålet är inte heller det bästa men härdningen gör det dugligt och handtaget är av plast. G-10 är att föredra som material då det ger bättre grepp framför allt om man är kall eller fuktig om händerna eller om man jobbar med handskar på. Men återigen hade det gjort kniven en aning dyrare.

RAT 1 - en rejäl brukskniv

Bortser man från de nackdelarna så återstår en utmärkt allroundbetonad fällkniv. Den är välbyggd med centrerat blad och med för prisklassen väl valda material. Den anlände riktigt vass, den öppnar mjukt och låser som ett bankvalv. Trots sin storlek kan den fungera som "EDC"-kniv men även som en rejäl brukskniv i skog och mark. Lägger man till priset i ekvationen så blir slutomdömet att det är en av de bästa knivarna i klassen.

I Sverige får man betala ca 450kr (t ex från Knivbutik.se) och på eBay brukar priset ligga runt 30$ exklusive frakt o dyl. Jag köpte min från utmärkta "Knifecenter". 

Specifikation:

Längd utfälld: 216  mm (8,5 in)
Vikt: 140g (5 oz)
Bladlängd: 88,9 mm (3,5 in)
Godstjocklek: 3 mm (0.12 in)
Bladstål: AUS8
Handtag: Nylon 6
Lås: Linerlock

Producerad av: Ontario Knife Company, tillverkad i Taiwan


/ J - gör knivskarpa  reflektioner?

* Namnet kommer inte från Ontario, Kanada som man kan tro utan från Ontario County, New York.
** Några exempel återfinner du här, här och här.
*** Som numera går att köpa under namnet "Esee knives".

Knivrecension Spyderco C11FPGY "Delica 4"

- Den perfekta fickkniven del 1 

Under den här rubriken tänkte jag presentera några kandidater till riktigt bra fickknivar eller "EDC - Every Day Carry" som det amerikanska uttrycket lyder. Motsvarigheten på svenska torde bli fickkniv eller möjligen brukskniv. Vad som är vad är mest en fråga om preferenser och sammanhang och begreppen blir därför lite flytande. Först ut är gammal bekant för de flesta knivintresserade Spydercos modell "Delica".

Spyderco Delica 4

Delica är en av Spydercos mest populära modeller och är att betrakta som en modern klassiker i fällknivssammanhang. Namnet har funnits med i katalogen över tjugo år och är nu inne på generation fyra.

Delica - En kniv större än sin storlek

"Delicafamiljen" är numera vittförgrenad och kniven kan fås i ett antal olika utföranden. Den finns med handtag i stål eller FRN, med olika typer av slipning och i en lång rad färger. Den finns även att få med "waveopener"-funktion och det har gjorts begränsade utgåvor med damaskblad etc.

Designen har några karaktäristiska detaljer som har kommit att bli synonymt med märket Spyderco. En är bladformen som egentligen är en klassisk "droppoint" men som på grund av hålet i bladet får en unik form med en "knöl" framför handtaget. Något som kanske kan te sig ovant för ögat om man inte sett det förut. En annan är just hålet för enhandsöppningen som från början var något unikt* och som på den här modellen är relativt stort med sina 13 mm. Även clipet känns igen då det är märkets klassiska timglasformade variant.

Ett clip som blivit något av Spydercos signum

Fjärde generationens Delica i VG-10

Den här versionen har beteckningen C11FPGY, vilket innebär att den har ett skaft i grå FRN, och har en flatslipad egg eller "FFG" (full-flat ground). Jag föredrar generellt den varianten av blad framför "sabelslipningar" som t ex på min äldre SS Endura II med AUS6-blad som visserligen ger stadigare egg och starkare spets men på bekostnad av skärförmåga och till en högre vikt. Rent estetiskt föredrar jag även de helt flata bladen då de ser mer eleganta ut i mitt tycke på just den här kniven. Stålet är ett av mina favoritstål, japanska VG-10. Det återfinns på de flesta av Spydercos Sekiproducerade knivar och är mycket mångsidigt. Det är rosttrögt, går att få mycket vasst och skärpan varar länge. Inte lika lättslipat som ett riktigt mjukt stål men heller inte så svårt som hårda pulverstål som t ex ZDP-189 eller SGPS.

Kombinationen av bladprofil och stål gör Delican till ett riktigt bra och allsidigt skärverktyg. Bladstorleken har sina begränsningar och den är exempelvis inget vidare för matberedning. Något jag var tvungen att testa eftersom det av någon underlig anledning ofta görs i amerikanska tester. När jag lagar mat använder jag mina köksknivar, sällan små fällknivar! Men visst går det att skala en vitlöksklyfta med den och den är usel till att skära bröd med, precis som väntat. Spetsen är nålvass och eggen tunn så ämnar man skära mycket i t ex trä rekommenderar jag istället den "sabelslipade" versionen.

Handtag med "bi-directional texture" och möjlighet att placera clipet i alla fyra hörn

Handtaget är gjort av FRN som är ett segt och hållbart plastmaterial liknande Zytel. Det täcker en ram av stål som borrats ur för att minska vikten. Allt är monterat med torxskruvar vilket gör att det går att skruva isär kniven för rengöring eller om man önskar spänna åt bladet. Det märks att modellen funnits med länge och att en redan från början bra ergonomi förbättrats efterhand. Ytan har något som Spyderco kallar för "bi-directional texture" vilket ger mycket bra fäste. Ibland nästan lite för bra enligt mig men det är ingen risk att man halkar. Greppet förstärks även av den naturliga rampen för tummen som blir en följd av bladformen. För att vara en liten kniv är handtaget väl tilltaget och passar även lite större händer.

Låset är en beprövad "back lock"-konstruktion som inte bjuder på några överraskningar. Det fungerar helt enkelt. Det kan väl påpekas att även om den sortens lås tillverkas med hög precision så finns det ibland ett minimalt spel vertikalt men det är inget som påverkar funktionen och det känns enbart om man tvingar fram rörelsen. 

En modern klassiker

Delican får av mig epitetet modern klassiker och är väl värd att pröva för den som söker en lätt smidig kniv som är bekväm att bära och som skär bra. Den är dock inget för den som använder spetsen på sina knivar som kofot eller för den som vill ha en täljkniv. Annars rekommenderas den varmt.

Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm
Vikt: 71 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: VG-10
Handtag: FRN

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Seki City Japan


/ J - halvspyderholic

*och något som de försökt ta patent på. Men förra året fick de nej från amerikanska patent- och registreringsverket som fastslog att man inte kan ha äganderätt till ett hål, ett tomrum.