Mina kastknivar

- eller åtminstone ett nedslag i högen som den ser ut i början av nådens år 2023

"Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen" var namnet på en låt man aldrig fick höra men som alltid nämndes i ett gammalt radioprogram som hette "Plattetyder". Troligtvis är det bara jag som minns det. Det avslöjar en del om min ålder. 

Men lite av den känslan kan sägas gälla för min samling kastredskap. Om vi bortser från de otaliga trasiga ungdomssynderna så återstår endast en kniv av äldre datum. En United Cutlery som lever kvar sedan ett trettiotal år. Den fick sällskap av en uppsättning Spyderthrowers storlek Large för några år sedan. Mest beroende på att jag var inne i en "Spyderco-period" rent generellt och trodde att de knivarna skulle vara bra. Särskilt som de är designade av den kanadensiske knivkastaren Harald Moeller och modellerade efter hans klassiska och ofta kopierade "Viper". Därför såg jag även dem som ett "original" i relation till den UC-kniv jag redan hade. 

Därefter kom pandemin och knivkastandet tog fart för min del. Resten är historia som det heter. 

Inte världens bästa bild men jag tror att jag fick med de flesta av kastknivarna

En del av den tämligen korta historien har för min del inneburit "bakgårdskastande". Det medförde att det ett tag satsades på knivar lämpade för små ytor. Det i kombination med pris gjorde att knivar från Gil Hibben och några P21-or från Max Knives bjöds in till den då blygsamma samlingen. Det insågs emellertid snart att Spyderco-knivarna var av skräpkvalitet och att de sistnämnda mest var leksaker. Även om det numera måste erkännas att det går utmärkt att kasta dem. Och allt annat å andra sidan. De är annars för små och lätta för att vara optimala. Men det fanns som sagt en orsak till inköpen. 

Av nyfikenhet testades ungefär samtidigt representanter för Cold Steel och inte minst Condor. Men den sistnämnda modellen föll mig inte helt i smaken även om kvaliten var bättre än de andra kastknivarna jag hade vid den här tidpunkten. Det lutade även åt att skaffa fler Cold Steel då Sure Flight Sport var både billig och tämligen allsidig. Men så hände något. 

Ett prisvärt alternativ till alla de hittills nämnda knivarna hittades i polska Graf Knives. Först testades ett set från dem och sedan fler. Sedan rullade det på med kvalitetsknivar på högsta nivå från märken som AcjeJet, Biting Metal och Wulflund. Någon gång i den vevan upptäcktes även Pierre Cazoulat varpå hans Woodpecker blev min tävlingsmodell i rotationskastning för SM både 2021 och 2022. För no spin användes 2021 Acejet Stinger och 2022 Acejet Raven II. Resultatet blev medaljer!

Sedan tog upptäcktslusten över varpå Throwingzone Scalpels och ytterligare modeller från AceJet var ett faktum. Därefter utforskades fältet med fler custom-knivar varpå franska Zitoon Knives blev aktuella. De har senast fått sällskap av knivar från England och Yggdrasil Forge. Knivmakare Joe Bardsley har nämligen utökat sitt sortiment till att även omfatta XL-versioner av sina tidigare modeller. Ett utmärkt steg i mitt tycke varpå ett sällskap representanter infann sig för att bredda min samling och stilla min nyfikenhet. 

"Heavy Metal", min samling knivar från AceJet

Nu saknas i mitt tycke amerikanska, italienska, indonesiska och ryska knivar. Det sistnämnda får nog anstå med tanke på omständigheterna. Men USA har många fina kastknivstillverkare och det skulle vara sympatiskt att testa några av dem. Fast plånboken har lagt in sitt veto mot den idén. 

Här är en förteckning över de kastknivar jag har till förfogande för tillfället. Tillverkningsland hittas inom parentes.

AcetJet (Tjeckien)

• Stinger x3 (set)
• Appache x3 (set)
• Excalibur x3 (set)
• Guillotine x3 (set)
• Raven II x3 (set)
• Spinner Bowie Silver Hunter x3 (set)

Biting Metal (Frankrike, TZ)

• Bug Osetr TZ x3 (set)

Cold Steel (Taiwan)

• Sure Flight Sport
• Sure Flight Sport Mini x3 (set)

 

Condor (El Salvador) 

• Dismissal 14"

Graf Knives (Polen)

• T1XL x3 (set)
• T2 Bowie x3 (set)
• B1 Classic Bowie x3 (set)
• Corsica
• T1 Personal x3 (set)
• T5 Juggle 

Gil Hibben (Taiwan)

• Classic x3 (set)

Max Knives (Kina/Frankrike)

• P21 x2

Pierre Cazoulat (Frankrike)

• Woodpecker x3 (set)

Spyderco (Kina)

• Spyderthrowers L x3 (set)

Throwingzone (Frankrike) 

• Scalpel x3 (set)

United Cutlery (Taiwan)

• UC 191

WL Custom Blade (Frankrike, TZ)

• Patriot Dagger x3 (set)

Wulflund (Tjeckien)

• Vengeance x3 (set)

Yggdrasil Forge (England)

• Huginn XL
• Muninn XL
• Lavaeteinn XL
• Shard XL
• Ullr XL

Zitoon Knives (Frankrike)

• Spinner Dagger x3 (set)
• Le Classic XL
• The Iron Mistress
• Spinner

De senaste tillskotten i samlingen kommer från Manchester, England och Yggdrasil Forge

För närvarande rör det sig om 72 knivar fördelat på 33 modeller. Sedan kan väl tillstås att något litet set till är på väg även om jag tror att det dröjer ett tag då de skall göras först. Customknivar tar lite tid ibland. Men jag avslöja att även de är från Frankrike! 

Och på något vis bär jag en gnagande misstanke om att det här inte är en komplett lista när året är slut. Det finns nästan alltid något nytt att testa och som jag är nyfiken på! 

/ J - knivkastare

Kastknivar

- en inblick i olika varianter och typer

Inledning

Först vill jag slå fast att kastknivar i princip har funnits lika länge som knivar existerat som verktyg även om man ursprungligen troligen nöjde sig med att kasta en obearbetad sten istället för sin dyrbara kniv i obisidan eller flinta på fiende eller djur när det begav sig. Att de existerat så länge gör att företeelsen finns i alla former och typer och i många kulturer. För att avgränsa området väljer jag därför att inte diskutera vare sig afrikanska kastvapen som Mambele eller Hunga Munga eller indiska Chakrams. Jag utelämnar även alla varianter av japanska shurikens, populärt kallade kaststjärnor även om de raka varianterna "bo shurikens" närmar sig kastknivar av mer traditionellt snitt till utseendet. 

Men även om många typer sorteras bort finns det en hel del knivar på marknaden. Det har återigen blivit populärt att kasta kniv på film och scener som de i t ex "Expendebles-" och "Wick"-filmerna bidrar förstås till större exponering och därmed ökat intresse för knivkastning i stort. Sedan är ofta sättet de kastar på i filmer en smula löjeväckande för den insatte. Men det är en annan fråga. 

Kastknivar ur min samling

Ett par snabba sökningar på ordet "kastkniv" på  marknadsplatser som Ebay och Amazon och liknande ger extremt många träffar. Det överväldigande flertalet som dyker upp är dessvärre skräp. 

Först kan allt som är inspirerat av spelvärlden sållas bort. Därefter allt som inkluderar ordet "Kunai", undvik dem! De är nästan undantagslöst av undermålig kvalitet och inte ens när de är någorlunda välgjorda är de mycket att hänga i granen. Någon ninja-anhängare kanske vill argumentera emot men de är glorifierade japanska planteringsspadar som småningom blev något av ett allroundverktyg för nattkrigare. Till nöds kunde de även kastas och det t o m med snöre knutet i ringen som återfinns på handtaget. Men de är verkligen inte ultimata som kastknivar, särskilt inte för nybörjare. Ett par modeller från kända tillverkare har kommit på sista tiden, läs Acejet, de är undantaget som bekräftar regeln. 

En knivtyp att undvika. Just de här är 3 mm tjocka vilket ger en vikt på ynkliga 62g

På samma vis skall alla billiga set med 6 eller 12 knivar undvikas. Det är inte antalet det är fel på utan relationen pris/kniv. De delar alla de egenskaperna att de är för små och lätta för att vara lämpliga föremål att kasta prick med. Visst, vill du har något riktigt litet att kasta inomhus i källaren på två meters avstånd på en kartongtavla så duger de. Men då är femtumsspik ett billigare och ett i mitt tycke lika bra alternativ. 

Nu när man vet vad som skall undvikas återstår frågan om vad som skall väljas istället samt vart man hittar dem. För att svara på den frågan skall jag först gå in på några områden där kastknivar skiljer sig från andra knivtyper. 

Material - stålval

En sådan punkt är vad kastknivar är tillverkade av. För den som är van vid fällknivar och frilufts- eller jaktknivar gäller det att helt tänka om. Kastknivar skiljer  sig från gängse knivar på en rad områden. Förutom det uppenbara, användningsområde vilket förstås avspeglas även i utseendet så skiljer sig materialval och behandling av stålet radikalt från andra knivtyper. Exempelvis är de specialiserade "superknivstålen" S35VN, M390 och Elmax som vanligtvis är mycket gångbara i princip värdelösa när det kommer till kastknivar. Där fällknivar och inte minst köksnivar kan skryta med Rockwell-tal på över sextio och femtiofem betraktas som en smörkniv är det optimala i kastknivsvärlden under femtio. 

Exempel på knivar gjorda i olika stål, från vänster: Biting Metal Bug Osetr TZ - Hardox 550, AceJet Excalibur - D2, Stinger - 41620, Zitoon Spinner - Hardox 450, Cold Steel Sure Flight Sport - 1055

Istället skall man sikta på knivar gjorda av kolstål eller kanske ännu hellre fjäderstål, möjligen mjukt D2. Därutöver finns ett antal extremstål som återfinns i bland annat Franska customkastknivar som Hardox från SSAB.  Det är ett höghållfasthetsstål som annars återfinns i exempelivs dumperflak, rivkrokar och schaktblad till Bulldozers och tänderna till grävmaskinsskopor. Sedan finns exempelvis 2Ni vilket är ett stål som några märken från USA svär på är bäst och fler lär nog dyka upp över tid. 

Vilket material som föredras beror förstås på tillverkaren samt deras erfarenhet och skicklighet. Det är inte så att alla knivar gjorda i rostfritt är usla men de är generellt väsentligt mycket sprödare och de går sönder förr eller senare, ofta förr. 

Knivar i rostfritt stål där det annars något "bättre" 8Cr13MoV är riktigt uselt för ändamålet, i alla fall med den här härdningen som återfinns i Spydercos Spyderthrowers L

Två knivset som är tillverkade i enkelt rostfritt stål är de här från Spyderco och Gil Hibben. Hibben-knivarna i 420J vilket faktiskt är att föredra framför det av Spyderco valda 8Cr13MoV vilket är ett direkt olämpligt materialval. Det syns inte minst på bristen på spetsar och alla jack i eggarna på de här exemplaren. Varje gång de här knivarna träffar något hårt, vare sig det sker efter en miss eller bara en annan kniv i tavlan försvinner en bit. Spetsarna går inte att böja tillbaks. Istället bryts de av! Faktum är att jag t o m kastat av en kniv helt och hållet. 

Materialval - Handtag

Ett annat område där kastknivar skiljer sig från många andra knivtyper är handtaget. Som ni kanske redan noterat har de flesta kastknivar inga handtag alls. Eller snarare saknar de oftast skollor/handtagssidor och är istället helstålsknivar där samma material används genomgående. I de fall handtagsidor förekommer är de på finare knivar nästan alltid gjorda i läder. Lädret limmas och nitas sedan på plats. Det ger ett något fylligare grepp och bidrar dessutom till utseendet. Att läder används beror på att det är hållbart samt att det är relativt lätt att byta och i sammanhanget billigt. 

Den här kniven från Zitoon Knives levereras med läderhandtag 

Lågprisknivar har inte sällan något form av lindat handtag. Kanske med fallskärmslina eller i sämsta fall något billigt nylonsnöre. Det gäller t ex de här knivarna från Max Knives. Sådana handtag går alltid sönder. Dels skär träffar från andra knivar av snörena och dels skadas de när de oundvikliga missarna kommer. Det går att modifiera handtaget genom att t ex doppa det helt eller delvis i epoxy men då har du redan börjat modifiera dina knivar!

Fordom hade de här knivarna kallade P21 från Max Knives handtag av billigt nylonsnöre. Rätt snyggt när de var helt nya och det varade i ett par timmar. Sedan fick de lindas om efter någon timmas kastande tills jag tröttnade och tejpade dit sidor istället. Nu används inte de här knivarna längre

Sedan finns det förstås customknivar med handtag i allsköns material, inte minst Micarta och G10. De är i sammanhanget någorlunda hållbara men om du inte redan är mycket duktig eller bara avser att kasta en kniv i taget på en tavla åt gången samt har perfekt underlag framför och omkring tavlan lär även de se för jäkliga ut efter ett tag. Om de inte helt sonika spricker vill säga. Det är nämligen inte bara missar som sliter på handtagen. Även träffarna gör det genom de mycket kraftiga vibrationer som uppstår när kniven dräms in i trä om och om igen. Tre, fyra eller kanske fem hekto stål som kommer snurrande från upp till sju meters avstånd ger rätt hög anslagsenergi. Det skall sedan upprepas tiotusentals gånger.  En misshandel inga andra knivar utsätts för. 

Storlek

Utöver materialval och handtagens vara eller icke vara läggs stor vikt vid storleken. Jo, den spelar roll oavsett vad flickan säger. 

I princip kan man säga att två skolor dominerar när det gäller hur stor kastkniv man föredrar. Dels är det de i USA dominerande Bowie-inspirerade kastknivarna och dels de i Ryssland och Europa mindre kastknivarna. Men det är en mycket förenklad indelning som likt det mesta är full av undantag. Mycket är avhängigt personlig preferens och vilken teknik som används. I Ryssland är t ex "Skanff" även kallad Fedin efter upphovsmannen mycket populärt. Med den tekniken som förespråkar minimal rörelse är kortare och mindre knivar att föredra. Vi talar då om knivar som ofta ligger kring 25 cm längd även om såväl kortare som längre förekommer. Men det finns ingen poäng i att ha en större kniv då den här tekniken innebär att kniven inte roterar*. 

På samma vis använder de flesta som tränar andra No spin-varianter (Slide, Shuriken) något kortare knivar. 

Överlag föredrar man mindre knivar i Europa och här tillåts därför knivar över 23 cm på tävling (Eurothrowers).

Tre knivset av av "Osetr"-typ. Acejet Appache, Graf Knives T1 Personal och Biting Metal Bug Osetr TZ. Allroundbetonade knivar som främst är tänkta till no-spin kastning men som även fungerar till rotationskastning

På andra sidan Atlanten premieras ofta större knivar. En del har nog med att göra med tradition och "mountain man"-ideal misstänker jag. Det var ofta de som kastade knivar från början. Den synen avspeglas till viss del även i reglerna som används för tävling. Mest förlåtande är organisationen AKTA som tillåter knivar från 9" (23cm) i längd, dvs detsamma som här i Europa. IKTHOF differentierar mellan typerna och tillåter även de 9" för No spin men kräver minium 12" för rotationskastning. WKTL** kräver så mycket som 13,5" men de har andra och mycket avvikande krav på mått och utseende jämfört med alla andra organisationer. Allt för att premiera försäljning av de egna, i mitt tycke  komiskt fula knivarna som även inkluderar gigantiska parer/fingerskydd. De ser ut som vässade fälgkors!

Exempel på knivar som kan hävda sig även i Amerikanska sammanhang. Från toppen Zitoon The Iron Mistress, Graf Knives B1 Classical Bowie och Pierre Cazoulat Woodpecker. De kan jämföras med andra stora knivar från Condor med Dismissal 14" samt Graf Knives T5 Juggle, vilka är de två "pilarna" nederst. 

Olika tekniker, olika knivar

Förutom material och storlek så tillkommer förstås form till ekvationen. Den är nämligen beroende på vilken typ av kastning man främst tänker ägna sig åt. En del knivar är helt inriktade mot rotationskastning vilket i princip gör dem omöjliga att kasta "instinktivt" med. Eller för att förtydliga, ALLT går att kasta med no spin-teknik men Bowieknivar är verkligen inte roliga att göra det med. Det omvända, att rotera en no spin-kniv i luften är oftast inga problem även om det kräver anpassning av din teknik. Men i båda fall blir kastningen roligare med en kniv dedikerad för ändamålet. 

De här knivarna är enbart inriktade mot rotationskastning. De är neutralt balanserade och relativt långa.  WL Custom Blade Patriot Dagger, Graf Knives T2 och Zitoon Spinning Dagger är modellerna

De här knivarna, Condor Dismissal och Graf Knives T5 Juggle är också enbart inriktade mot rotations- eller traditionell kastning med den skillnaden från de ovan att de är framtunga, särskilt gäller det Juggle. 

Vissa knivar är mycket svåra att ens försöka använda till andra tekniker än vad de designats för som t ex Woodpeckers från Pierre Cazoulat. Det vinklade handtaget gör att de till och med vill "kantra" vid Military Half Spin som annars går med i princip vilken kniv eller vilket föremål som helst.  Nästan lika extrem är Graf Knives T5 Juggle, en bjässe som är mycket specialiserad. Den tillhör en typ som förr var rätt vanlig i olika varianter av cirkusuppträdanden. Mycket för att viktfördelningen gör typen extremt pålitlig från fasta avstånd och korta distanser. Det gör emellertid att de inte är optimala för t ex tävlingsdisciplinen Walk Back. 

Andra modeller kan användas till mer än en teknik som exempelvis Patriot Dagger som tack vare att det är en dolk även fungerar till just Military half spin. De här tre uppräknade modellerna är dock komplett usla till no spin. Det är främst handtagens form som ställer till det. Men även vikt och storlek spelar in. 

Till den sortens teknik är form nästan lika viktigt som balans. Även om balansen endera är i huvudsak neutral med lätt bakvikt till mycket baktunga när det handlar om no spin. 

Tre mycket olika No spin-knivar. Guillotine är något baktung, Scalpel helt neutral och Vengeance till höger är mycket baktung.

Med den här sortens knivar kan man som sagt även kasta rotationstekniker. Scalpel till exempel roterar helt neutralt trots att det är en mycket lätt kniv egentligen avsedd för kastas utan snurr. Detsamma gäller Guillotine som däremot är mer kompakt och tyngre. Vengeance kräver med sin bakvikt att man kastar rotation på helt annat vis med fokus riktat mot tavlan. Det är dock görbart. Sedan följer att så gott som samtliga knivar avsedda för den här typen av kastning även är mycket bra för halvrotationstekniker som Military half spin. 

Exempel på knivar som fungerar till det mesta. Överst Excalibur och Appache från Acejet följt av Cold Steel Sure Flight Mini och Biting Metal Bug Osetr TZ

Det finns även knivar som är tämligen allround och därmed bra för den som kanske inte bestämt sig eller ens kände till att det finns olika sätt att kasta. Till dem hör knivar med någorlunda neutral balans och som kan greppas på olika vis. Ett exempel på sådana är Acejet Excalibur. Modellen roterar neutralt och lätt samtidigt som de är utmärkta för no spin och minst lika effektiva för military half spin. Deras enda nackdel återfinns i instinctive half spin där fingerskydden kan vara i vägen på kast från längre distanser. Ett enklare alternativ som också är mycket neutrala är Cold Steel Sure Flight Mini. Även knivar av "Osetr"-typ som AceJet Appache, Biting Metal Bug Osetr TZ och Graf Knives T1 Personal går att använda till alla typ av kastning även om de sist uppräknade är mycket lätta. 

Att välja

När du bestämt dig för att börja kasta kniv är mitt råd att välja ett fint set redan från början. Det är nämligen väsentligt enklare att lära sig att kasta med riktiga prylar. Det kanske känns igen från andra intresseområden? Ett set om tre är att föredra framför en kniv av det enkla skälet att du behöver gå mindre och hinner kasta mer på den tid du har till förfogande. 

Visst, är du osäker och bara vill ha något att använda efter grillfesten så duger i princip vad som helst. Men även då skulle jag rekommendera att undvika de allra lägst prissatta knivarna, de som kostar 249 kr för tre. Mycket beroende på att du inte ens spar särskilt mycket pengar på att välja det enklaste alternativet. Sen är de billigaste varianterna som jag sade nästan alltid undantagslöst för små och lätta. Det är därför de underlåter att skriva måtten på dylika knivar. Längd står oftast men vare sig tjocklek eller vikt.***  Att kasta en kniv som väger kring 100g och mäter 18-21cm på längden är inte enklare att hantera än en stor utan kräver tvärtom mer av utövaren. Dessutom är de farligare än tyngre knivar då de har en tendes att studsa lite hur som helst när missarna kommer. En tung kniv faller oftast rakt ned. 

Tittar du på instegsknivar så har t ex Cold Steel ett flertal lämpliga modeller. Detsamma gäller polska Graf Knives om trots att det handlar om delvis handgjorda knivar ligger i ungefär samma prisklass. Vi talar om ett par hundralappar per kniv. Sedan klättrar priserna men många riktigt fina knivar kan fås för 1500-2500 kr för ett set om tre. Då talar vi ändå om semi-customknivar tillverkade i liten upplaga.

Flera svenska butiker saluför kastknivar och exempel på dylika är Knivbutik.se och Knivshop.se. Vill du titta på lite mer avancerade produkter rekommenderas Throwingzone.fr, Wulflund eller Acjetofficial. Det finns också ett flertal märken i Europa som t ex Pierre Cazoulat och Zitoon Knives. De två senare är franska tillverkare vilka liksom polska Graf Knives är enmansföretag och knivarna är således delvis handgjorda i mycket små serier. Customknivar för en relativt billig penning med andra ord. 

Utöver dem finns flera bra märken från USA men då tillkommer de sedvanliga importkostnaderna utöver priserna. Men där hittas bl a Flying Steel, Prince Steel Knives och True Balance för att nämna några. Är man ändå inne på customknivar får inte Bim Knives från Indonesien glömmas bort. Hade situationen varit annorlunda finns några intressanta ryska märken också men de bortser jag ifrån tills vidare.  

Länkar till ännu fler on line-butiker och märken hittar du på min länksida!

/ J - er kastare i etern

* Eller mer korrekt, premierar No spin och Half spin. 

** Vilka jag personligen anser har störtlöjliga regler för hur knivar skall se ut. De har också på tvättäkta amerikanskt advokatmanér sida upp och sida ned med regler där andra organisationer nöjer sig med en sida. 

*** Ett gott exempel är de av vad jag förstår tämligen populära enklaste Smith & Wesson-knivarna som saluförs av flera svenska återförsäljare. Jag kan hitta information om att de är 20,3 cm långa och att bladet mäter 10,7 cm. Det sistnämnda helt meningslös information när det handlar om kastknivar. Tjocklek och vikt har jag däremot som eventuell kund ingen aning om. Deras dyrare variant kallad "Bullseye" upplyser de däremot är 4mm tjock och 25,5cm lång vilket ger en en vikt av 180g. 

Review Biting Metal Bug Osetr TZ

France is a nation with proud knife-throwing traditions and there are companies that still fly that flag. These include Throwingzone.fr. It is a store that focuses on everything that has to do with sports throwing. They sell throwing axes and especially throwing knives from several major brands. The range includes knives from Cold Steel and specialists such as AceJet, Passatore, Skill Blades, Pierre Cazoulat, Opus, and Zitoon. In addition, Guillaume Henry, who is behind the company, also collaborates with well-known names such as Thomas "Tom Tom" Hampich and Werner Lengmüller and manufactures knives for them. That line includes two modern classics such as the "Arrow" and "Werner's Pirate".

The knives from Throwingzone.fr in a homemade sheath

Biting Metal Bug Osetr TZ

In addition to this, Guillaume has also designed knives sold under the brand Throwingzone as the model Raptor. But he has also released knives under the name Biting Metal. It is one of the models I will present here and it is called Bug Osetr TZ.

Appearance and dimensions

Part of the look but also the history behind this model is explained by the name. If we start from the back, "TZ" in Bug Osetr TZ is not difficult to deduce as it of course means that the knife was made for Throwingzone. Should you hesitate, the knife is also marked with their logo. But even "Bug," says something as it flirts with Guillaume Henry's Youtube channel where he calls himself Abeille Métallique (the metal bee).

Osetr is self-explanatory provided one knows something about throwing knives in general and Russian knives in particular. In addition to being the Russian word for sturgeon, it is also a style of throwing knives. The characteristic of them is that they are strikingly similar to ordinary knives/hunting knives or whatever you want to call them. That means a distinctive blade and a handle that is clearly recognizable as such. The latter, however, without handle slabs. If you have such on throwing knives, it is often a couple of pieces of leather or similar. Other materials break down sooner or later, often sooner. If it is not misses or mistakes that cause it, it is the vibrations from the hits that are the cause. A hit or two goes well even with a regular knife. A couple of thousand or more during practice do not.

Bug Osetr TZ is 25 cm long with a thickness of 6 mm which gives a weight of 260 grams

I've said before that I like throwing knives that "look like knives" for purely aesthetic reasons. There are exceptions, of course, but here we have a typical example of the first category. Should you sharpen the edge, you simply have a regular knife. Albeit in abysmal steel for that purpose.

The length of that blade is 12 cm and the Bug Osetr TZ has a total length of 250 mm. The largest width is 30 mm and the thickness is fairly common for throwing knives, 6 mm. It gives weight and stability without making the knives too heavy. These knives weigh in at 260 grams.

In addition to this two-tone finish with brushed edges, the knives are also available in a finish called "classic" where the entire knife is monochromatic gray. In all versions, they have got a "rock pattern" which is certainly mostly for the sake of appearance but which also gives a slightly better grip and indexing. Something that is not for the sake of visibility, however, is the curvature of the handle. It is precisely calculated to give a good "release" of the knife with just the right slide if you use that technique or pressure if you use your index finger more as a catapult. In addition, you can turn the knife, especially over longer distances to get a clearer counter-movement when the knife is thrown.

Material

Bug Osetr TZ is a knife that has gone from being completely handmade, even forged to nowadays being what in the folding knife world is called mid-tech. That is, made in small series with modern methods when it comes to cutting and the like but with several parts that are made by hand.

Then it is natural that throwing knives that do not have handle slabs and that are delivered without sheath have fewer such manufacturing steps than the corresponding folding knife. 

In this context, the steel is to be regarded as super steel. It is Swedish steel called Hardox 500. Hardox is a group of "abrasion resistant steel" developed by SSAB for extreme applications such as being used as teeth for excavator buckets and rip hooks for bulldozers. It is extremely tough and durable in other words and thus perfect for making throwing knives. It has exactly the required properties.

Then the steel is a bit on the soft side, which manifests itself in that the knives get their scars and the tips get rounded after a while. The advantage is that they are easy to sharpen again with a file and when you do, the new surface becomes more durable than the old one, it seems. In any case, the knife will never break!

To Throw

Biting Metal Bug Osetr TZ are knives that are certainly aimed at being the best at no-spin throwing. But since the shape is fairly universal, so are the throw properties. The balance point is found 11 cm from the back of the handle or 14 cm from the tip, depending on how you look at it. 

The balance point is located slightly backward on the knife

It is of course excellent for especially no spin where a slightly or even very handle heavy knife is preferred. But the same properties also make the knife very capable of military half spin. However, the neutral appearance means that this knife is very all-around-emphasized. It is actually very sympathetic even to use for rotational throwing. 

Rotational Throwing

Since the knives are relatively short for rotational throwing, you benefit from extending the knife slightly by gripping it slightly further out on the handle and the blade, respectively. But in both cases there is a point where the knife "tips over" and wants to start rotating and it should not be counteracted if the throw is to feel natural.

Both when throwing with a grip on the handle or blade, Bug Osetr benefits from being angled slightly forward to reduce the rotational speed. It does not spin extremely fast to be of this length but rotates noticeably faster than knives more specialized for this type of technique, read "longer and heavier". The feeling should thus be that the knife strives forward, but the throwing movement itself should still feel round, like a wheel.

When you get used to the rotational speed, the Bug Osetr TZ is really accurate

When rotating, I angle the knife slightly forward to dampen the rotational speed

However, the precision is very good with these knives. They weigh relatively much for the type so they behave calmly while in the air. No feeling of fluttering during flight or being affected by wind. They also hit the board with some force. In addition to the weight, the double-edged tip helps. When we talk about "edge" in this case, it is 2 mm thickness we are talking about. And it is not behind the edge but how much metal remains before it is sharp.

However, it can be added that these knives are not completely easy to throw for the beginner as they require relatively precise hits. It is tied to the tradition of thick edges on this type of knife. This means that they do not cut into the target by themselves, but it is required that the knife hits straight and with a certain force. This is especially noticeable if you use targets made of harder wood (oak, birch, etc.) or if they happen to be a little frozen. Something that can happen up here in the north, especially in the spring-winter seasons.

Overall, Bug Osetr is otherwise easy to throw even with rotation techniques, although that is not primarily what they are made for. But it is in the character of this type of knife.

Half Spin

For half-turn techniques, this knife is good but not as extremely so as knives that have a more nail-like* appearance. The reason is that a knife like this does not have as tapered a tip, but mainly that they sometimes hit sideways during, for example, military half spin, at least for me. Then the knife hits cross the fibers of targets/trees, which means that more force is needed to stick them. That problem is not as obvious when throwing with instinctive half spin, that is, place the index finger on the back of the blade instead. Then the knife tends to end up on the right keel more often when it hit the target.

Since the knife is thrown with the thumb to the side, it tends to hit the board in that way as well, which means that it does not stick easily when using military half-spin

My grip when I throw with military half spin. When throwing at a longer distance, the thumb is moved further up towards the handle. This grip is for three to three and a half meters throw

Otherwise, the balance is excellent for this type of throw and the width of the knife makes it easy to find space with both the thumb on the side of the knife or with the index finger on the back of the blade.

No Spin

It is of course in this area that the knife has its main strength. This is perhaps not so strange considering the designer's background. Bug Osetr feels very natural to both grab and throw without rotation. Or the quarter-turn it's actually about, but you know that. 

Whether it's my hand size or just good design is difficult to say, but when the rounded back of the handle is placed against the inside of the hand, the index finger naturally ends up where it should. I do not have to think much about the grip. This is where indexing in the form of the pattern helps. If you get there, your finger is too far forward, which makes it difficult to throw well. Should it go anywhere, it is possibly backward on the handle as it makes it easier to counteract rotation. That goes both for slide- and push techniques. 

Given that this target is half-frozen, penetration is good. No spin is what this knife is best at

The finger on the balance point or a little further back is what I recommend

Then it can be pointed out that these knives are also made with a special technique in mind. Or at least I suspect so as they are very good for the purpose. And it's throwing with "push technique" rather than "slide". The smooth transition between handle and blade certainly allows it if you so prefer, but the knife is still better when you hold it in a slightly firmer grip and at the last moment control the throw and accelerate it by pressing with your index finger.

The flight is flat and easy to control. But for it to be so, it is necessary to really throw the knife, if you see what I mean. There is no need to put force behind the throw, but a certain speed. You should not use strength but a quick and relaxed movement. On the other hand, it generally applies to no spin. Soft throws do not provide the right technique.

Conclusion

Bug Osetr TZ is a typical example of how a good design can hide behind seemingly simple lines. In this case, based on extensive experience. This is especially noticeable in the design of the handle, which enables different pressures on the knife at the actual release, depending on whether the knife is turned upside down or thrown on the right keel. The subtle rounding of the handle together with the curved top also contributes to a natural feeling in the throw. It's in the area of no spin throwing that the benefits of Bug Osetr TZ come into their own. That's when these details are used. But even though it looks very similar to a knife I reviewed earlier here on the blog, AceJet's Appache, it differs from it in a distinct way and that is which technique it favors.

I claim that this model is better for those who use a "push" technique, that is, grip the knife slightly harder and use the index finger as a catapult instead of letting the knife slide in the hand at release. That's the direction my throwing is inclined, even though I vary it a bit depending on what distance I am throwing from and which knife model I am currently using.

Biting Metal Bug Osetr TZ is a knife for those who want to throw with all techniques but who prioritize no spin

Bug Osetr TZ is a very sympathetic knife for those who do not want to specialize and are looking for an all-around knife. But with that said, it is likely that this is the model I will compete with in the no spin Walk back discipline at the upcoming Swedish Championships. Maybe it gives a hit about what I think of it? It is simply extremely good for that kind of throwing. Even if that statement comes with a small disclaimer, it requires good technique to stick the knives reliably. An even pointier or sharper model is more forgiving in that respect. Therefore, I will probably sharpen my Bugs a bit for future use.

In addition, Bug Osetr looks pretty good I think. Not the most significant feature of a throwing knife which, after all, is a training tool but it does not hurt either. Over time, usually a fairly short one, all throwing knives get scars and battle wounds, but these are really nice when they arrive in any case.

The easiest way to buy a knife is from Throwingzone.fr  and the price is € 65 for a single knife and € 170 for a set of three knives.

Specification:

Steel: Hardox 500

Length: 25 cm

Width: 30 mm

Thickness: 6 mm

Weight: 260 g

Point of balance: 14/11 cm from tip/handle 

/ J 

* For example, variants of Tom Tom's Arrow such as Throwingzone Arrow, Wulflund Vengeance, and Acejet Stinger.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Biting Metal Bug Osetr TZ

 

Inledning

Frankrike är en nation med stolta knivkastningstraditioner och det finns företag som fortfarande håller den fanan högt. Till dem hör Throwingzone.fr. Det är en butik som inriktat sig på allt som har med sportkastning att göra. De saluför kastyxor och framförallt kastknivar från ett flertal stora märken. Utbudet inkluderar knivar från Cold Steel och specialister som AceJet, Passatore, Skill Blades, Pierre Cazoulat, Opus och Zitoon. Utöver det samarbetar Guillaume Henry som ligger bakom företaget även med kända namn som Thomas "Tom Tom" Hampich och Werner Lengmüller och tillverkar knivar åt dem. I de sortimentet hittas exempelvis moderna klassiker som modellerna "Arrow" och "Werner's Pirate".

Knivarna från Throwingzone.fr i egengjort fodral

Biting Metal Bug Osetr TZ

Vid sidan av detta har Guillaume dessutom designat knivar som säljs under namnet Throwingzone som modellen Raptor. Men han har också släppt knivar under namnet Biting Metal. Det är en av de modellerna jag skall presentera här och den kallas Bug Osetr TZ. 

Utseende och mått

En del av utseendet men även historien bakom den här modellen förklaras av namnet. Om vi börjar bakifrån så är "TZ" i Bug Osetr TZ inte svårt att härleda då det förstås betyder att kniven gjorts för Throwingzone. Skulle man tveka på det så är kniven även märkta med deras logotyp. Men även "Bug" säger något då det flirtar med Guillaume Henrys Youtube-kanal där han kallas sig Abeille Métallique (metallbiet). 

Osetr är självförklarande förutsatt att man vet något om kastknivar i allmänhet och ryska diton i synnerhet. Förutom att vara det ryska ordet för fisken stör så är det också en stil av kastknivar. Utmärkande för dem att de är påfallande lika vanliga knivar/jaktknivar eller vad man nu vill kalla dem. Det inkluderar ett markant blad och ett tydligt handtag. Det senare dock utan skollor. Har man det på kastknivar är det ofta ett par läderbitar eller liknande. Andra material går sönder förr eller senare, ofta förr. Är det inte missar eller felträffar som är orsaken så är det vibrationerna från träffarna som är boven i dramat. En träff eller två går väl bra även med en vanlig kniv. Ett par tusen eller fler vilket är fallet när man tränar gör det inte. 

Bug Osetr TZ är 25 cm lång med en godstjocklek på 6 mm vilket ger en vikt på 260 gram

Jag har tidigare talat om att jag gillar kastknivar som "ser ut som knivar" av rent estetiska skäl. Undantag finns förstås men här har vi ett typiskt exempel på den första kategorin. Skulle man slipa eggen så har du en vanlig kniv helt enkelt. Om än i ett för det ändamålet uruselt stål. 

Längden på det bladet är 12 cm och Bug Osetr TZ har en totallängd av 25 cm. Den största bredden är 3 cm och tjockleken på godset är det för kastknivar tämligen vanliga 6 mm. Det get tyngd och stadga utan att göra knivarna för tunga. De här knivarna väger in på 260 gram. 

Knivarna kan förutom den här tvåtonsfinishen med borstade eggar även fås i en finish som kallas "classic" där hela kniven är monokront grå. I alla versioner har de fått ett "rock pattern" som fövisso mest är för utseendets skull men som även ger något bättre fäste samt indexering. Något som inte är för syns skull är däremot handtagets krökning. Det är exakt uträknat för att ge ett bra "släpp" av kniven med lagom slide om man använder den tekniken eller tryck om man använder pekfingret mer som katapult. Dessutom kan man vända på kniven, särskilt på längre distanser för att få mer en tydligare motrörelse när kniven kastas. 

Material

Bug Osetr TZ är en kniv som gått från att vara helt handgjord, till och med smidd till att nuförtiden vara vad som i fällknivsvärlden benämns mid-tech. Det vill säga tillverkad i små serier med moderna metoder när det kommer till tillskärning och liknande men med flera delar som är gjorda för hand. 

Sen är det  naturligt så att kastknivar som saknar skollor och som levereras utan fodral har färre sådana moment än motsvarande fällkniv. Här handlar det främst om slipning och ytfinish.  

Stålet är i sammanhanget att betrakta som ett superstål. Här används ett svenskt stål kallat Hardox 500. Hardox är en grupp "slitstål" framtagna av SSAB för extrema applikationer som t ex att användas som tänder till grävmaskinsskopor och rivkrokar för bulldozers. Det är extremt segt och slitstarkt med andra ord och därmed perfekt för att göra kastknivar av. Det har exakt de egenskaperna som krävs. 

Sen kan det vara lite mjukt vilket yttrar sig så att knivarna får sina ärr och spetsarna rundas efter ett tag när knivarna slår i varandra. Något som händer från stund till annan. Fördelen är att de är lätta att slipa till med en fil och när man gör det blir den nya ytan mer slitstark vad det verkar. I vilket fall som helst lär kniven aldrig gå av. 

Att kasta

Biting Metal Bug Osetr TZ är knivar som förvisso är inriktade mot att vara bäst på no spin-kastning. Men eftersom formen är tämligen universell är även kastegenskaperna det. Balanspunkten hittas 11 cm från bakdelen av handtaget alternativt 14 cm från spetsen beroende på hur man väljer att se på saken. 

Balanspunkten återfinns en aning bakåt på kniven

Det är förstås utmärkt för särskilt no spin där en något eller till och med mycket baktung kniv är att föredra. Men samma egenskaper gör även kniven mycket duglig till military half spin. Det neutrala utseendet gör dock att den här kniven är mycket allround-betonad. Den är faktiskt sympatisk även till rotationskastning. 

Rotationskast

Eftersom knivarna är relativt korta för att användas med roterande teknik tjänar man på att förlänga kniven något genom att fatta den aningen längre ut på handtaget respektive bladet. Men i båda fallen finns det en punkt där kniven "tippar över" och vill börja rotera och den skall inte motverkas om kastet skall kännas naturligt. En fenomen svårt att beskriva men det känns när man kastar. 

Både när man kastar med grepp i handtaget och bladet så tjänar Bug Osetr på att man vinklar kniven något framåt för att minska rotationshastigheten. Den snurrar inte extremt snabbt för att vara av den här längden men roterar märkbart fortare än knivar mer specialiserade för den här sortens teknik, läs "längre och tyngre". Känslan skall därmed vara att kniven strävar framåt men själva kaströrelsen skall fortfarande kännas rund, som ett hjul. Eller "som vanligt" för den som är erfaren i tradtionell kastning.

När man vant sig vid rotationshastigheten är Bug Osetr TZ riktigt träffsäkra

Vid rotationsteknik vinklar jag kniven en aning framåt för att dämpa rotationshastigheten

Precisionen är dock mycket god med de här knivarna. De väger relativt mycket för typen så de uppträder stabilt i luften. Ingen känsla av de fladdrar under flykten eller att de påverkas av vind. De träffar också tavlan med god kraft. Förutom vikten hjälper den tveeggade spetsen till. När man talar om "egg" i det här fallet så är det 2 mm tjocklek vi talar om. Och det är inte bakom eggen utan hur mycket metall som återstår innan den är vass. 

Dock kan tilläggas att de här knivarna inte är helt lättkastade för nybörjaren då de kräver relativt precisa träffar. Det är knutet till traditionen med tjocka eggar på den här typen av knivar. Det gör att de inte skär in i måltavlan av sig själva utan det krävs att kniven träffar rakt och med viss kraft. Det är särskilt märkbart om du använder tavlor av hårdare träslag (ek, björk etc) eller om de skulle råka vara lite frusna. Något som kan hända här uppe i norr särskilt i vårvintertider. 

Överlag är Bug Osetr annars lättkastade även med rotationstekniker fast det inte primärt är vad de är gjorda för. Men det ligger i den här knivtypens karaktär.

Half Spin

Till halvvarvsrotationer är den här kniven bra men inte lika överjäkliga som knivar som har ett mer spikliknande* utseende. Anledningen är att en kniv som den här dels inte har lika avsmalnande spets men främst att de ibland träffar sidledes vid t ex military half spin, åtminstone för mig. Då träffar kniven mot tavlors/träds fibrer vilket gör att det går åt mer kraft för att sätta dem. Det problemet är inte lika påtagligt när man kastar med instinctive half spin, det vill säga placerar pekfingret på bladryggen istället. Då tenderar kniven att oftare hamna på rätt köl när de träffar tavlan. 

Eftersom kniven kastas med tummen mot bredsidan vid military half spin så tenderar den att träffa tavlan på det viset också vilket gör att den inte sätter sig lika lätt

Min fattning vid military half spin. Vid kast på längre avstånd flyttas tummen längre upp mot handtaget. Det här greppet är för tre till tre och en halv meters kast

Annars är balansen utmärkt för den här typen av kast och bredden på kniven gör att det lätt att  hitta utrymme med både tummen på sidan eller pekfingret på ryggen av bladet. 

No Spin

Det är förstås inom det här området som kniven har sina främsta styrka. Det är kanske inte så konstigt med tanke på upphovsmannens bakgrund. Bug Osetr känns mycket naturlig att både greppa och kasta utan rotation. Ja, eller det kvartsvarv det faktiskt handlar om men det där vet ni. Om det är min handstorlek eller bara god design är svårt att uttala sig om men när handtagets rundade bakdel placeras mot insidan på handen hamnar pekfingret naturligt där det skall. Jag behöver inte tänka särskilt  mycket på fattningen. Där hjälper nämligen indexeringen i form av mönstret till. Kommer man fram dit har fingret hamnat för långt fram vilket försvårar bra kast. Skall det "krypas" någonstans med fingret så är det möjligen bakåt då det gör det lättare att trycka emot både vid slide- och push-teknik för att motverka rotation. 

Med tanke på att den här måltavlan är halvfrusen är penetrationen god. No spin är vad den här kniven är bäst på

Fingret på balanspunkten eller något ytterligare längre bak är vad jag rekommenderar

Sedan kan påpekas att de här knivarna också är gjorda med en speciell teknik i åtanke. Eller i alla fall misstänker jag det då de är mycket bra för ändamålet. Och det är att kasta med "tryckteknik" snarare än "slide". Den släta övergången mellan handtag och blad tillåter förvisso det också om man så önskar men kniven är ändå bättre när man håller den i ett något fastare grepp och i sista stund styr kastet och accelererar det genom att trycka till med pekfingret. 

Flykten är flack och lättkontrollerad. Men för att den skall bli det krävs att man verkligen kastar kniven. Det behövs inte läggas kraft bakom kastet men väl en viss fart. Man skall inte ta i men ändå använda sig av en kvick och avslappnad rörelse. Å andra sidan gäller det generellt för no spin. Att lobba kniven ger inte rätt teknik. 

Sammanfattning

Bug Osetr TZ är ett typiskt exmpel på hur det bakom synbarligen enkla linjer kan dölja sig en god design. I det här fallet grundat på stor erfarenhet. Det märks extra tydligt på handtagets utformning som möjliggör olika tryck på kniven vid själva släppet beroende på om kniven vänds upp och ned eller kastas på rätt köl. Den subtila rundningen av handtaget tillsammans med den välvda ovansidan bidrar även den till en god känsla i kastet. 

Det är som no spin-kniv Bug Osetr TZ har sin absoluta styrka. Det är då de här detaljerna utnyttjas. Men trots att den vid första ögonkastet framstår som mycket lik en kniv jag recenserat tidigare här på bloggen, AceJets Appache, så skiljer den sig från den på en markant punkt och det är vilken teknik den favoriserar. 

Jag menar att den här modellen är bättre för den som använder sig av "push"-teknik, det vill säga greppar kniven hårdare och använder pekfingret som katapult istället för att låta kniven glida i handen vid släppet. Det är åt det hållet min kastning lutar även om jag varierar den en smula beroende på vilken distans jag kastar ifrån och vilken knivmodell jag använder för stunden. 

Biting Metal Bug Osetr TZ är en kniv för den som vill kasta med alla tekniker men som prioriterar no spin

Bug Osetr TZ är en mycket sympatisk modell för den som inte vill specialisera sig och söker en allroundbetonad kastkniv. Men med det sagt så är det troligt att det här är den kniv jag kommer att tävla med i No spin Walk back på kommande SM. Det kanske avslöjar vad jag tycket om den? Den är helt enkelt extremt bra för den sortens kastning. Även om det påståendet kommer med en liten brasklapp om att den kräver god teknik för att sätta sig pålitligt. En vassare eller spetsigare modell är mer förlåtande därvidlag. Därför kommer jag troligen att slipa den något inför framtida bruk. 

Därtill ser Bug Osetr inte alltför pjåkig ut. Inte den mest betydelsefulla egenskapen hos en kastkniv som trots allt är ett träningsredskap men det skadar inte heller. Med tiden, vanligen en ganska kort sådan, får alla kastknivar ärr och krigsskador men de här är skitsnygga när de anländer i vilket fall som helst. 

Du köper kniven från Throwingzone.fr och priset ligger på 65 € för en enstaka kniv och 170 € för ett set om tre knivar.

Specifikation:

Stål: Hardox 500

Längd: 25 cm

Bredd: 30 mm

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 260 g

Balanspunkt: 14/11 cm från spets/handtag

/ J - kastar alla sina knivar?

* Till exempel varianter på Tom Toms Arrow såsom Throwingzone Arrow, Wulflund Vengeance och Acejet Stinger. 

#knivesandbikes #knivigtvarre